COLORADO – ST LOUIS 3-1 (Period 2)
• • •
Nu är det väl nästan så man törs planera in en liten utgång på fredag kväll, va?
Det kommer ju inte spelas några matcher då.
Men nu utmanar jag ödet. Varje gång man börjar bespetsa sig på sådant medan striden fortfarande pågår händer något oförutsett.
Antingen iscensätter Blues en mäktig vändning – eller så bestämmer NHL att lördagens Game 6 på Garden ska vara en riktigt tidig matiné…
• • •
Höga klubbor Galore.
Så kan kan de kalla den officiella dokumentären om Stanley Cup-slutspelet 2022.
Det är ju själva fan vad de ska vifta med virket i plytet på varann hela tiden.
• • •
Gabe The Babe styr såklart in en puck – med precisionen hos en finsnickare med en nyckelharpa på arbetsbänken – när han har sin första konferensfinal inom räckhåll.
• • •
Men jag säger ju det, just som jag bestämt mig för att ändå skriva det där om den lediga fredagkvällen reducerar Tarasenko.
Hm.
• • •
Det är ju skandala att Rosén inte spelar.
• • •
En sak som ibland förbryllar med moderna fans är att de alltid tycks se det som egna lagets fel om det förlorar.
Som om inte motståndaren emellanåt bara är bättre och helt enkelt inte går att stoppa.
Blues gör vad de kan här, men på Twitter rasar supportrarna om att de redan bokat tee-time på golfbanan.
Kan ni förklara?
• • •
Här är en annan liten fantasi:
Om de snabbar på i tredjeperren hinner jag ner till kvartersbaren för några kalla redan ikväll.
Men att jag inte lär mig…
• • •
Av de alternativ som finns kvar – vilken är den final ni allra helst skulle vilja se om några veckor?
• • •
Nästa mål…det blir viktigt det. Och Burra hade gjort det om han fått spela.

COLORADO – ST LOUIS 2-0 (Period 1)
• • •
The Nathan MacKinnon Show!
Det är han, lagets store stjärna, som blivit symbolen för Avalanches misslyckanden i slutspelet senaste halvdecenniet – och nu har han uppenbarligen bestämt sig för att det får vara nog med prat och funderingar och trams.
Han gör sin bästa playoff-period någonsin, flyger över isen och plaskar in två fantastiska mål.
Folks, jag har ett uttryck för uppvisningen:
Ojvoj!
• • •
Det lugubra med det här är ju annars att Bluesmännen spelar rätt bra.
De första sex-sju minuter är det i och för sig som att de står nedanför en brant sluttning och ser en vägg av tung blötsnö komma störtande. Avalanche bara kör, som Bryzgalovs ursinniga gamla gorillor, och radar upp red alert-chanser.
Men efter Macs första cannoli lyckas de rusa undan från skredet och jämnar ut spelet och etablerar själva rätt fint tryck.
Synd bara att MacKinnon tydligen tänker göra med som McDavid gör med Flames kväll efter kväll…
• • •
Det låter som lögn, men jag skulle precis skriva ett par rader om att Blues, i likhet med Vegas ifjol, varit väldigt bra på att stänga ner just MacKinnon.
Då drog han igång utombordaren.
Hejsan svejsan!
• • •
Ville Husso gör då vad han kan. Räddningen på shorthanded-läget är fem plus – och den på MacKinnon strax efter en stark fyra.
• • •
Ja, kolla – Henke har flugit ner till Atlanta och sitter i TNT:s studio ikväll.

Och som ni kan konstatera – karln ser, som alltid, ut som A Million Bucks i sin knivskarpa vårkostym.
Haha, det är fan snudd på provocerande.
• • •
Nä, Bednar sätter Burra på pressläktaren ikväll också.
Jag säger som Julia Roberts i ”Pretty Woman”:
Big mistake! Big! HUGE!
• • •
Nationalsånger framförda i lågt tempo – värre än trafikljus som aldrig slår om.
• • •
Gabbe får chansen att säga nåt på svenska till Henke i studion före matchen, men avböjer leende och säger nåt snällt om outfiten på engelska istället.
Tänk vilka möjligheter som fanns där…
• • •
Det kommer lossna för Rantanen också, vänta ska ni få se.
• • •
Ja, Blues kan lika gärna blanda vit flugsvamp i sportdrycken om de ska fortsätta ta utvisningar när Mac är på det här humöret.
• • •
Kadri borde få ännu mer kärlek, tycker jag. Ramsor ska dåna på läktarna.
• • •
Nu ska vi se vad the sharp-dressed man från Götet har att säga.

Alla har ett, även hockeylag, och denna onsdagskväll i mitten av maj 2022 tror jag att Colorado Avalanches öde kommer läggas i dagen en gång för alla.
Ja, definieras.
Fastställas.
Vi vet alla att det är ett fantastiskt skickligt och begåvat manskap som huserar i skuggan av Rocky Mountains, fullsmockat med ekvilibrister i stånd att bränna ner hela grundserien år efter år.
Men en fråga som i flera år virvlat runt hjässorna på Nathan MacKinnon, Gabriel Landeskog, Cale Makar, Mikko Rantanen och inte minst coachen Jared Bednar i flera år är alltjämt obesvarad:
Har de verkligen killer-instinkten en lång ”run” i slutspelet kräver? Kan de växla upp och prestera på nödvändig nivå i den massiva press som bara växer sig mer monstruös för varje dag playoff pågår? Är de helt införstådda med hur otroligt hårt och långt de måste pressa sig – och vilka osjälviska offer de allesamman måste göra?
Fram till nu har det ärligt talat inte sett ut så. Det är ett faktum att de inte enda gång under den moderna eran, när de ändå försökt bygga ett lag för titlar, tagit sig förbi andrarundan. De brukar, precis som den här våren, dansa sig genom första omgången – men stupar sedan mot mer avancerat i nästa.
Nu, i femte matchen mot St Louis Blues hemma i Ball Arena, får de chansen att korrigera narrativet och visa världen att jo, de har visst what it takes.
Om de gör det de ska, om de hugger när motståndaren nu tvingats blotta strupen, om de slår ut Craig Berubes bluesmän är de klara för första konferensfinalen under hela Gabbe- och Mac-epoken.
I så fall omdefinierar de, och sätter guldkant på, sin story – också känd som Ödet.
Om inte?
Då är risken att de går till historien som de som hade allt men ändå aldrig lyckades.
We will see.
• • •
Hur är det, ni har Kristi Himmelsfärdsafton där hemma ikväll, va? Och därmed röd dag i morrn?
Det har vi inte i USA och återigen hamnar jag i grubbel om hur det kommer sig att sekulära Sverige har så många fler kristna högtider än det här djupt kristna landet.
Men jag blir uppspelt också, för det innebär ju att spåret blir fullt av hugade kommentatorer med sovmorgon, inte sant? Jag räknar till exempel kallt med att hela frukostklubben hedrar oss med sin närvaro mitt i natten, med möjligt undantag för ICA-handlarn, för han öppnar väl tidigt även när alla andra får ligga och dra sig.
Hurra!
• • •
Idag tog Craig Berube äntligen till orda om hatstormen mot Nazem Kadri och sa faktiskt vad som behövde sägas.
– I’m not on social media. I was aware of a threat made to Nazem, not the racist stuff. In no way is it acceptable by the St. Louis Blues or anybody else for him to have to go through that. Being a Native American myself, I’ve heard it all, I’ve been around it. It’s not a good thing. So I just wanted to get that out there that there’s no room for it anywhere, slog Blues-coachen fast under sin presskonferens inför Game 5.
Det ska han ha en eloge för.
• • •
Hans lag vann President’s Trophy, men efter sweepen mot Tampa är det ändå inte säkert att Andrew Brunette får återkomma som coach i Florida.
GM Zito ska sondera marknaden ordentligt, säger han.
Så Barry Trotz har ännu en flygbiljett att boka för anställningsintervju – och marknadsvärdet bara stiger.
• • •
Jag vill ut och åka Tesla idag med, men det blir det knappast något med i korresoffan.
• • •
Det finns – minst – två X-faktorer som kan komma att spöka för Avalanche ikväll.
1. De måste klara att leva med favoritskapet. De SKA vinna – inte bara ikväll utan hela…ja, skiten. Den sortens förväntningar kan lamslå den kallblodigaste virtuos, men kraven är ingenting nytt för de ledande karaktärerna i laget och nu är det helt enkelt nödvändigt att de hanterar situationen.
2. De vill under inga omständigheter åka tillbaka St Louis och sitta och huka på hotell med polisskydd. Också den faktorn hotar att orsaka låsningar. När man verkligen, verkligen vill undvika nånting blir man lätt stirrig och så händer det som inte får hända, Men igen: Gabbe och de andra har varit med om även det förr och ska kunna stirra demonerna i vitögat utan att darra.
• • •
Det enda abret med de här utdragna Stanley Cup-racet, på ett personligt plan, är att tiden bara svischar förbi. Vi har ljuvliga vårdagar i New York, men jag får knappt uppleva dem överhuvdtaget. Jag hinner i bästa fall gå ut nån timme, för lunch och promenad – sedan måste jag, ofta helt tvångsmässigt, ta mig hem och påbörja dessa intron och plötsligt är det onsdag igen. Fast det väl var söndag igår, no?
Det är värt det dock, för det finns inget mer betagande än euforin kring de här matcherna – och när allt är klart och skrivet och lämnat innebär det dessutom en alldeles särskild sorts njutning att hälla upp en liten pruttare och runda av allting med några avsnitt från lämplig tv-serie, just nu hyggligt underhållande ”The Lincoln Lawyer”.
På något sätt skulle jag verkligen inte vilja ha det,
• • •
Det är förstås också en faktor att Blues råkar befinna sig på isen och Blues MÅSTE ju vinna ikväll – annars stänger lekplatsen för obönhörligen för säsongen. Ni vet vad vi brukar säga om det, när VILL ställs mot MÅSTE.
Men jag väljer att tro att Avs är såpass mycket bättre att de klarar detta – och därmed är tipstecknet klart också.

Colorado – St Louis 1

• • •
Det skulle också kunna bli lite ensamt för en helt besatt bofink under de här sessionerna, i alla fall när jag huvudsakligen hänger i korresoffan, för jag hinner inte träffa särskilt många vänner, men tack och lov har jag ju er.
Ni är mina bästa polare just nu och jag uppskattar er väldans mycket, hoppas jag ni vet.
• • •
Burra var med på träningen i morse och hade enligt rapporterna en roll i andra PP-uppställningen.
Det indikerar att Bednar förstår att den gode skåningen ska spela den här matchen. Han är aldrig bättre än när hans lag kan clincha slutspelsserier.
• • •
Apropå er vänskap: Tack för alla vänliga ord om, och skålar för, min old man.
Han skulle varit mycket stolt – givetvis utan att riktigt kunna uttrycka den sortens känslor…
• • •
Calle Rosén, däremot, spelar definitivt inte för Blues. Berube petar honom.
Meh!
• • •
Som jag sa igår, eller när det var: Hur förbannad man än varit på Kadri genom åren, för det han gjort på isen och ingenting annat, ska det bli underbart att ta del av den lovefest som lär möta honom i Ball Arena efter senaste dygnens hatstorm.
• • •
Jaha, det skulle ju bli ett kort och mindre ambitiöst intro idag, sa jag inte så?
Well, de där tvångstankarna jag nämnde…
Hur som helst, nu säger vi – Let’s go!
Ett öde ska definieras.

NY RANGERS – CAROLINA 4-1 (Slut)
EDMONTON – CALGARY 5-3 (Slut)
• • •
Äh, det är alldeles för ont om sudden death-thrillers i den här rundan.
Jag ville verkligen ha en nu – och tycker Flames förtjänade att få spela vidare.
Men ännu en hög jäkla klubba förstörde rånades oss på den upplevelsen.
Dock:
Efter att ha bevittnat moralen hos Flames under kvällens upphämtning är jag helt säker:
De kommer inte förlora Game 5 i Saddledome. No way. The Battle will go on.
• • •
Ralle Anderssons mål är ju hela slutspelets dråpligaste.
Kommentatorerna säger att Chokladasken var bländad och inte såg pucken, men jag tror han stod och sov jag.
Vi äldre behöver ju en tupplur då och då.
• • •
Tack, hörrni, för ännu en kväll runt brasan.
Bloggen återkommer imorrn, men då blir det ett kortare intro, jag tror vi bara går rakt på the action, för jag har ärenden på stan under dagen och det börjar samtidigt lite tomt i bränsletanken.
OK?
Nu ska även jag hälla upp ett glas och skåla för pappa Hans.

NY RANGERS – CAROLINA 4-1 (Slut)
EDMONTON – CALGARY 3-2 (Period 2)
• • •
Jamen, titta här nu då.
Två klippor från ärans och hjältarnas rike – Elias Zebulon och Mickis Backlund – får nog av misären och piskar in varsin puckjävel på farfar Smith.
Oilers-fansen får ursäkta, men vad kul.
Nu blir det ju åka av monumentale i tredje.
• • •
Jag ska inte säga inte säga att det känns som att Hurricanes är skakade i den andra serie vi ser samma dagar som The Battle – de förlorade bortamatcher även mot Bruins och klarade sig fint i alla fall – men lite frustration går det att ana i den ringhörnan nu.
Och det finns ju några faktorer saker som borde oroa en smula.
Storken är en betydligt svårare målvakt att göra mål på än Boston-duon, Rangers har inget att förlora och Sebastian Aho syns inte till så ofta längre.
• • •
En annan Calgary-svensk som ska ha applåder efter den här perren är, faktiskt, Markan .
Efter den start han fick i matchen hade det varit förståeligt om han bara gett upp, men han biter ihop, sliter som en galärslav, gör några riktigt fina räddningar i början av mittakten och here we are.
• • •
Fingertoppskänslan hos Chris Drury när han trejdade till sig Frankie Five Angels, Coppen och Motte – den var ju häpnadsväckande.
• • •
Nja, Viktor – mannen uttrycket ”In med Backlund” syftar på är ju Johan Backlund, en gång i tiden tredjemålis i Philly.
Den här Backlund behöver man aldrig ropa efter, alla coacher förstår att han ska vara på isen.
• • •
Noterade Glorias mamma att hon nämndes i introt?
Bloggen stöder kampen för att hon ska få höra sin låt!
• • •
Mike ”Chokladasken” Smith går att få ur balans, så är det ju.
• • •
Ska vi våga hoppas på OT och nattmangling?
Det vore ju makalöst.

NY RANGERS – CAROLINA 4-1 (Slut)
EDMONTON – CALGARY 3-0 (Period 1)
• • •
Aloha, jag är hemma – efter frän Uber-tur i en Tesla. Känns ju nästan som att flyga genom stan i ett rymdskepp, det.
Om The battle verkar det inte som det kommer finnas så mycket att säga, Oilers äger ju Flames nu – fullständigt.
Men, förstås – matchen rullar på tv:n och jag återkommer efter nästa perre.

Mindre än en minut kvar, Rangers leder 4-1.
Jag ska försöka ta mig hem så fort det går och hojtar när jag är i korreoffan.
Enjoy The Battles tills dess.

NY RANGERS – CAROLINA 3-0 (Period 2)
• • •
Nej, Ranger fortsätter inte som i första.
Delvis beror det förstås på att Canes pumpar mer gasolin på sin brasa och går till oavbruten attack, men hemmalaget backar hem också, så det tidvis ser ut som att gästerna från södern har powerplay fast de inte har det – trots att det ända sedan dinosaurierna vandrade på jorden varit känt att den taktiken brukar vara lika effektiv som ärtsoppa mot kolera.
Ingen på Garden klagar dock, för i slutet av andra kontrar Mika och hans kompis Lindgren in 3-0.
Så kan det gå.
• • •
Nu tror jag bestämt det är lika mycket ramalama på klassiska Hattricks i Tampa, där en av spårets stammisar ser den här matchen, som på Garden.
Tan en shot för min farsa, Vanessa!
• • •
Mika, ja. Levererar inte i slutspel, har det grymtats här och där. Det var femte fullträffen under årets resa det där.
• • •
Rod The Bod jämförde Jaccob Slavin med Lidas häromdagen och när man ser hur han, med enhandsfattning, räddar kvar en puck i anfallszonen som egentligen SKA försvinna ut går det inte att protestera.
• • •
Blåbär i cannolin, Zydden? Nu skojar du allt. Det är ju som senap i sockervadden.
• • • 
Men nog är det nåt konstigt med skillnaden mellan Hurricanes hemma och Hurricanes borta.

De kan inte förlora i PNC Arena, men de kan å andra sidan inte vinna på bortaplan.
Then again:
Om de tar sig vidare är det, av de kvarvarande lagen, bara mot Colorado de inte har hemmaplansfördel mot, så det kanske kan funka ändå.
• • •
Henke är här idag också – i en ledig kommentatorshytt på pressläktaren.
Och ja, här på Garden går det alltid som en stöt genom luften när han visar sig – som jag antar att det gjorde varje gång Lou Reed dök upp på CBGB’s.
• • •
Wall Street Journals utsände, som har platsen till höger om mig, dök aldrig upp ikväll.
Det ska han tacka för, jag gillar svängrum.
• • •
God bless coacher som Steve Kerr. Mer än ”No comments” det här – apropå den senaste i raden av vansinniga amerikanska våldsdåd.

Steve Kerr on today's tragic shooting in Uvalde, Texas. pic.twitter.com/lsJ8RzPcmC

— Golden State Warriors (@warriors) May 24, 2022

NY RANGERS – CAROLINA 2-0 (Period 1)
• • •
Well, jag ber att få citera den store Eddie Cochran:
This is somethin’ else!
Rangers spelar sin hungrigaste, snabbaste och mest aggressiva hockey sedan första perioden i första matchen mot Pittsburgh – och skaffar sig rättvis tvåmålsledning.

Det är vad som händer när man inte bryr sig om vad det kostar utan betalar utan att blinka.
• • •
Samtidigt: Målvaktsshowen fortsätter.
Storken inleder matchen med en Save som hade imponerat på själv Jesus – och strax efteråt stirrar Antti ner en helt fri Laffe.
• • •
Woah, Jacob Trouba Kronwall tacklar Maxi Domi till nästa torsdag.
Det ser dock lite värre ut än det är, eftersom Domi ramlar ögonblicket innan det smäller, så Lorentz beslut att ställa till med utvisning så Rangers kan ta ledningen…not too bright.
• • •
De får ingen utdelning, men det går ändå inte att klaga på Rangers första powerplay.
Det är kvickt, kreativt och farligt, trots Canes aggressiva kill – och av sådant kan man få momentum även fast det inte blir mål.
Och när de får ett numerärt överläge till: Boom! Frankie Five Angels smäller in ett direktskott på helt fenomenal passning från Coppen.
• • •
Beslutet att flytta ner Kaapo i fjärdekedjan och ge hans plats i the kid line till Motte vidimerar misstanken att jag och Gallant inte alltid resonerar i samma banor…
Men – jag är helt på det klara med att han fattar mer av det här än jag gör.
• • •
Jag kommer aldrig förstå fans som buar åt domarna redan när de kommer ut på isen innan match.
Vore det inte smartare att försöka lura åt sig lite fördelar genom att hylla dem…?
• • •
Tekningar vinner Rangers inte fler än jag vinner jackpots på Megamillions.
Ska det vara så svårt?
• • •
John Brancy heter han ju, nationalsångsmannen. Han är en härligt teatralisk New York-version av Loa Falkman som tar i så det rister i hela Garden – och samtidigt håller han föredömligt högt tempo.
• • •
Darius Kasparaitis är in the house och blir inzoomad. Honom har jag inte sett sedan han lotsade Henke Lundqvist in i New York-livet för sjutton år sedan, så – trevligt. Jag gillade alltid honom,
• • •
Ryan Lindgren förstår verkligen det Gretzky förstod på ön. Han har ont överallt, men bara skövlar bara vidare-
• • •
Spåret – Stanley Cup-batalj monumentale pågår, where are you at?
Jag tror jag får lova att efterlysa några U-båtar. Upp med periskopen, tack.
Nej, vänta…nu sprattlade ni ju till.
Välkommen!
• • •
Törs man redan nu hoppas på att få gå hit igen på lördag?
Nä, det är såklart inte det minsta avgjort, särskilt inte som Rangers inte alltid fattar att de måste fortsätta spela likadant hela tiden.
• • •
Nu: En snus.

Det var i en kantstött korridor i Nassau Coliseum på Long Island en ljummen majkväll för 39 år sedan Wayne Gretzky plötsligt förstod hur mycket man måste vara beredd att offra för att förverkliga den ultimata hockeydrömmen.
The Great One, då en 22-årig valp, och hans lika unga kompisar i Edmonton Oilers hade just blivit svepta av New York Islanders i Stanley Cup-finalen och han lommade slokörad mot spelarbussen för transport till JFK och den långa flygresan tillbaka till Alberta.
Just i Coliseum tvingades gästande lag – då som nu – passera hemmalagets omklädningsrum på vägen ut och den unge ”Gretz” kunde inte låta bli att stanna till och ta en smygtitt.
Han förväntade sig att få se Mike Bossy, Bryan Trottier, Denis Potvin, Bob Nystrom, Lill-Affa Jonsson och de andra mästarna dansande i ett lyckorusigt champagne-regn, men i själva verket fick han beskåda vad som mest påminde om en scen i tv-serien ”MASH”.
Överallt låg mörbultade spelare och blev omplåstrade. Någon fick dropp, någon haltade runt med ispåsar tejpade runt fötterna, någon lade om ett blödande sår.
Själv hade han och lagkamraterna, kunde han konstatera, knappt en skråma.
Året efter vann Oilers, anförda av just Gretzky, den första av fem titlar på sju år. Och varje gång värkte det i blåmärken, sår, stukade ben och slitna leder.
Jag kom att tänka på den historien – som nummer 99 berättat vid åtskilliga tillfällen – när Florida-katterna på samma sätt blev svepta igår och efteråt uttryckte förvånad beundran över hur helhjärtat och kompromisslöst de allt annat än mätta mästarna i Tampa Bay Lightning offrade sig genom hela serien.
– De täckte skott, de slet som djur i närkamperna, de gjorde allt, flämtade katt efter katt.
Ja, det är ju – bland mycket annat – det Tampa lärt sig under sin långa, turbulenta resa mot verklig storhet.
Man måste göra det som Oilers gjorde först när de hade sett Islanders göra det i finalen 1983:
Put everything on the line.
Och nu, när New York Rangers och Carolina Hurricanes gör sig redo för sin fjärde rond på Madison Square Garden, tänker jag osökt – eller kanske inte så osökt… – på samma story igen.
Den hockey som spelas i denna serie suger musten ur alla inblandade, det går inte att erövra en kvadratcentimeter is utan kolossal ansträngning. Skapa chanser, göra mål och vinna? Pfft. Det är lättare att plöja en norrländsk åker med trasig hockeyklubba.
Så de som vill segra i matcher som den ikväll, och till slut stånga sig vidare till konferensfinal mot The Playoff Beast nere i västra Florida, måste inte bara, som vi slog fast i söndag, hysa innerlig kärlek för varandra. De måste vara införstådda med att de är tvingade att lägga så mycket av sitt välbefinnande, sin hälsa och sin komfort vid Lord Stanleys altare att en ung begåvning efteråt kan titta in i omklädningsrummet och tänka ”Aha, det är det som krävs”…
• • •
Citat Jonathan ”Ondskan” Ekeliw när vi var klara med dagens poddinspelning:
– Det där blev prick en timme. Drygt.
Haha, det är nog det roligaste jag hört i den vägen sedan en Gävle-bördig stjärncenter för många år sedan fick frågan, av moi, om han trodde att styrkeförhållandena i divisionen skulle komma att förändras när Devils trejdade till sig Ilia Kovaltjuk och han, stjärncentern, svarade:
– Svårt att säga, men absolut.
Det påminner jag inte om för att vara elak, jag tycker mycket om stjärncentern, men sånt är ju bara så underbart. Ja, rentav skön…t.
• • •
Det onda blodet sjuder inte lika våldsamt som i St Louis igår, förstås, men även här i New York City undrar vi:
Hur nasty blir Game 4?
Fiendskapen hettades ändå upp under slutklämmen i söndags; oskyddade vader rappades med klubblad, svettiga handskar trycktes in i plyten, vredgade ”fuck you” flög genom luften från alla håll och kanter och Ryan Reaves lovade att sätta ner foten om Tony D och Max Domi ämnar fortsätta fucka med hans lagkamrater.
Hemskt, förstås. Fel. Aja baja. Men – det är också precis vad den här hittills begränsat underhållande matchserien behöver.
• • •
Idag skulle min old man, pappa Hans, ha fyllt 96 år.
Ta och höj ett tacksamhetens glas för honom, är ni snälla. Utan honom hade jag inte suttit här på Madison Square Garden och skrivit de här raderna. Och det menar jag inte bara såtillvida att han så att säga var inblandad i tillverkningen. Det var han som en gång introducerade mig för, och såg till att jag blev biten av, hockey. Först tog han med mig till Gyllerinken i Borlänge, där hans kompis Rune Collins son Christer spelade med Tunabro i några år, och sedan gick pilgrimsresan till Leksand. Det var under SM-finalen mellan Leksand och Brynäs våren 1975. Vi hade biljetter på dåvarande ståplatsläktaren på västra långsidan och för att jag, en liten krabat på sju år, skulle se när hjältar som Peo Brasar och Mats Åhlberg och Roland Eriksson snurrade galoscherna av Lill-Prosten och Stig Salming hade han spikat och tagit med sig en liten pall jag fick stå på. Där och då förändrades allt.
I sommar är det 20 år sedan han gick ur tiden och jag saknar honom fortfarande varje dag.
Happy birthday, farsan.
• • •
Jag kan fortfarande inte riktigt greppa vad vi såg i Enterprise Center igår kväll.
Nazem Kadri svarade alltså på de vidriga med ett hattrick.
Ett hattrick!
Det är verkligen rekord i ”Fuck you” till alla gläfsande byfånar där ute.
Och i morrn får han fira i en störtflod av kärlek från de egna fansen hemma i Ball Arena, det känns så fint.
• • •
Dansken, Frederik Andersen, är i New York och tränade med Hurricanes i morse.
Men nej, han ska inte spela och även om han kunde – vore det en klok idé att sätta Antti Raanta på bänken nu?
Nej, svarar jag.
• • •
Det gick, jag lyckades få de snälla redaktörerna i Stockholm att dunka ut krönikan om McDavid och Gretzky redan nu.
Du kan läsa den här – som uppladdning inför fjärde ronden i The Battle senare i afton.
• • •
Det är lite disturbing att Craig Berube ´fortfarande inte kommenterat hatet som riktats mot Nazem Kadri.
Berube – som under sin aktiva karriär med Capitals kallade Floridas Peter Worrell, en svart spelare, för ”apa” – borde om inte annat ta till orda för att skingra dubier om hur han personligen ser på dylika vidrigheter.
Som förre NHL-forwarden JT Brown konstaterar på Twitter:
– Being the target of racism is traumatic and awful, but condemning it? That should be easy.
Sannerligen.
• • •
Nytt meddelande från bloggens ärade sidekick Arvika-Anton:
”NHL verkar ju helt strunta i den så monumentalt viktiga ”Arvika-marknaden” och sätter 03.30 som starttid för Edmonton-Calgary. Säg att det bara är djupt olyckligt missförstånd!”
Haha, jag ska framföra kritiken från de djupa värmlandsskogarna till Bettman.
• • •
Äh, klart Tre Kronor slår Kanada på torsdag.
Om Danmark kan, så kan ett lag med William Nylander i förarsätet.
• • •
Värmeböljan är över, vi har en vanlig majdag med arton grader varmt in the city idag.

Så nu finns i alla fall en liten chans att det där spelarna sätter skenorna i lever upp till det stora begreppet ”is”.
• • •
Det är, tycker jag, stort att vår Vanessa står i samma kaffekö som framtida konferensfinal-brötaren Pat Maroon i Tampa.
Ondskan Ekeliw hade börjat darra i knäna.
• • •
OK, nu ska jag åter låtsas att jag vet något om hur kvällens två matcher slutar.

•NY Rangers – Carolina 2 (OT)
– Hockeyn de här två lagen spelar är som sagt tajtare än färske polarprisvinnaren Iggy Pops skinnbrallor i Detroit 1972, så det kan gå precis hur som helst, i alla fall när de är här i NYC. Men jag vidhåller att Canes är lite, lite bättre och med bara aningen flyt kan skaffa sig slagläge ikväll.

•Edmonton – Calgary 1
– Edmonton har allt momentum – och de har Connor McDavid. Jag vet inte vad Calgary ska göra för att stoppa dem, det FINNS inget motgift.

• • •
Jag har ytterligare ett klagomål på Blues: De spelar, som det verkar, inte längre ”Gloria” under matcherna i Enterprise Center. En nioåring jag är bekant med, som heter just Gloria, är rättmätigen upprörd över detta!
• • •
Så här i slutspelet dyker det upp många karaktärer i pressboxen som aldrig visar sig under grundserien men nu tar upp dyrbar space.
Vad tycker vi om såna?
You make a guess.
• • •
Den store baryton-mannen är tillbaka och ska sjunga nationalsången igen.

Det vet jag bestämt, för jag sitter redan på pressläktaren när han en och en halv timme före puckdrop kommer ut på isen och repeterar den stolta hymnen – bara för mig.

Det är en fin stund.
• • •
För er som har Athletic-abonnemang vill jag å det varmaste rekommendera den kolumn min vän Ryan S. Clark just publicerat om Kadri-situationen – och annat som rör den.
• • •
Min Game 4 outfit?
Well, take a look – på åttonde avenyn i dagsljus och allt.

It ain’t Henke L, jag vet – men det är tanken som räknas!
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Jesper Fast och Elias Lindholm.
• • •
Det börjar låta som att Tårtan och Philadelphia Flyers snart tillkännager sin trolovning.
De har ju gått och sneglat på varann i många år, men ingen part har vågat ta första steget. Nu har de dock varit på en dejt – Flyers betalade, tror jag – och allt tyder på att en riktigt relation inom kort är ett faktum.
Bloggen ber redan nu att få gratulera de lyckliga tu. De är ju som gjorda för varann.
• • •
Listan över vilka kändisar som frälser Garden med sin närvaro ikväll hänger redan på förhand i pressrummet och den rymmer inga jättesensationer, men Method Man från Wu-Tang Clan och sedermera The Wire, är i alla fall här.
Lite stort ändå.
• • •
OK, fina människor.
Showtime på Broadway – och dags för spelarna att offra allt som måste offras.
Må de förstå det Wayne Gretzky förstod i en korridor på Long Island 17 maj 1983.