Börje Salming, Patrik Sundström, Mats Sundin, Markus Näslund, Daniel Alfredsson, bröderna Sedin, Henrik Lundqvist…
Vad har de gemensamt – förutom att de var storartade hockeyspelare?
Svar:
De fick aldrig vara med och vinna Stanley Cup.
Några kom väldigt nära. Alfie och Henke och tvillingarna spelade allesamman i finaler – ja, de sistnämnda till och med i en Game 7 på hemmaplan. Men trots att de offrade precis allting som gick att offra, trots att de pressade sig bortom det möjliga, trots att de använde allt de kunde och visste tvingades de gå i pension utan vetskap om hur det känns att dricka dyr champagne kortvarigt lagrad i Lord Stanleys grandiosa silverbuckla.
Så i deras hjärtan finns en sanning huggen i sten och den borde ringa som en helig predikan även i alla som utkämpar den ultimata hockeystriden varje vår.
När man får chansen måste man ovillkorligen ta den. Det kan vara den enda i livet, det finns inga som helst garantier att man får en ny – och plötsligt en dag är hela sagan över.
Naturligtvis var deras karriärer inte bortkastade eller betydelselösa bara för det. Resan är, som alla ständigt understryker, nästan lika stor och viktig som slutmålet och de fick uppleva mycket oförglömligt och fantastiskt.
Men jag kan försäkra att det i privata stunder, till exempel när de ligger vakna om nätterna, fortfarande händer att de tänker på vad som inte blev, hur nära det var och hur innerligt de skulle vilja kunna återvända och göra om det.
Så när Elias Lindholm om några timmar åter ställer upp sig för tekning på den blanka isen i Saddledome förstår han förhoppningsvis att han ska suga varje uns ur ögonblicket – för det kan vara sista Battle of Alberta hann får vara med i.
När Jesper Fast tar sina första skär på den nyspolade isen i det vrålande dånet i PNC Arena är det på samma sätt avgörande att han vet att han ännu en gång ska göra sitt livs match och hjälpa Canes att skaffa 2-0-seger i matchserien mot Rangers – för det är inte alls givet att han någonsin igen spelar i ett så bra lag, med så goda chanser att förverkliga den livslånga drömmen.
Medan Mika Zibanejad, på andra sidan rinken, måste vara införstådd med att han genom att, som Vito Corleone sa, ”use all his powers and all his skills” kan skapa de bästa förutsättningarna han och lagkamraterna får att åstadkomma det de längtar så desperat efter – för ingen vet om de nånsin kommer så här nära igen.
Det här är chansen och den måste tas. Måste. Annars finns risken att även de i framtiden ligger vakna och viskar ”Tänk om…”
• • •
Som planerat – Bofinken fick systemet ordentligt rensat under sin lediga torsdagskväll och är nu redo för blixtrande action igen.
Det började med utsökt middag på fisk- och skaldjursfavoriten Dock’s på andra avenyn och fortsatte med sittning hos Duffy – ”min” bartender – på Neary’s på 57:e gatan och ja, det blev kanske onödigt sent och därför studsade jag inte ur sängen i förmiddags, men det var det värt, för nu känner jag mig helt ny.
Så – let’s go!
• • •
En annan aspekt som kidsen på jakt genom Stanley Cup-tyfonen oftare borde bli upplysta om att de ska tillvarata mer omsorgsfullt är äventyret i sig. Upplevelsen. Atmosfären runt matcher som de som spelas ikväll.
Det brukar Foppa prata om när han håller anföranden under våra Watch-It-Live-resor, hur han önskar att han varit bättre på att njuta av stunden under karriären istället för att bara tänka på att vinna nästa match, för som sagt – plötsligt en dag var sagan slut och inga fler matcher fanns att vinna.
Då blir livet genast mindre, för det finns i inget i den grå vardag vi vanliga dödliga får hålla till godo med som genererar tillnärmelsevis lika intensiv energi som Stanley Cup playoffs. Det pratade Sudden om i sitt Sommarprogram för några år sedan, om svårigheterna att hitta något i det civila livet som ger samma puls och samma förnimmelse av att själva livskänslan liksom skärps och förhöjs.
Så, unga män, se till att de här dagarna inte bara passerar. De är de bästa i livet och ska tas om hand och verkligen levas.
• • •
Ni vet väl att man ska ha en egen bartender? Frank Sinatra hade Jilly Rizzo, som han hittade på Jilly’s Saloon på 52:a gatan (den finns kvar) på 50-talet och sedan hade med sig över världen resten av karriären. Idag ligger de begravda sida vid sida i Cathedral City utanför Palm Springs – och så tänker jag mig att det ska bli även med mig och Duffy!
• • •
Visste ni det inte innan vet ni nu, efter gårdagskvällens dolkstöt i Florida hjärta, varför Bolts är dubbla mästare och mycket väl kan bli det igen.
Såna avgöranden, med mindre än fyra sekunder kvar av ordinarie matchtid, står bara sanna vinnare för.
Trötta? Mätta? Slitna? Det kan ni fortsätta kalla dem, men de är i alla fall bättre än alla andra på att vinna slutspelsmatcher.
• • •
Jaha, Rick Bowness lämnar båset han också. På egen begäran. Så Dallas Stars står utan coach – precis som Detroit, Philadelphia, Winnipeg, Vegas och Chicago.
Han kan välja och vraka, Barry Trotz…
Bowness tror jag blir assisterande nånstans. Han verkar vara en väldigt bra person och sån passar bättre i den rollen, som spelarnas polare.
• • •
Avalanche blev jag grymt besviken på igår. Det är inte okej att göra en sån skräpmatch och schabbla bort hemmaplansfördelen i serien på det viset.
Det går inte att tolka på annat sätt än att de fortfarande inte utvecklat nödvändig killer-instinkt och det är ju helt häpnadsväckande.
• • •
Eric Lindros, Marcel Dionne, Pavel Bure, Paul Kariya, Pat LaFontaine, Dale Hawerchuk, Adam Oates, Pierre Turgeon, Jeremy Roenick, Brad Park och Ricard Persson är andra superstars som aldrig vann Stanley Cup och ja – de kan berätta om chanserna som måste tas, de också.
• • •
Evander Kane passade på att vara lite elak när han tidigare idag fick frågor om sin nemesis Milan Lucic.
– Åh, vi välkomnar Milan Lucic på isen när som helst.
Alltså: Ju mer istid Lucic får, desto bättre för Oilers.
Hihi.
• • •
Vad gäller chanser och vikten av att ta dem tror jag Rangers hade sitt gyllene tillfälle mot Hurricanes i förrgår. Om de lyckats stå emot hela tredjeperioden – eller utnyttjat några fler av sina egna lägen; hallå Kaapo! – hade de stulit en match i PNC och det skulle varit rena drömmen för dem.
Nu vet Canes vad som väntar och de kommer garanterat göra det mycket, mycket svårare för sina gäster.
• • •
Det var lögn förut, men nu har jag försetts med de verktyg som behövs för att moderera spåret och kan stänga av den som inte uppför sig.
Ta er i akt, småfåglar…
• • •
Ja, det är klart att Brady Tkachuk ska stödja sin brorsa i Calgarys matcher i slutspelet, men det finns ju mer diskreta sätt att göra det än som hela Flames inofficiella hejarklacksledare.
Om jag vore Ottawa Senators-boss, som betalar honom över 80 miljoner kronor per säsong, skulle jag nog tycka sådär om att se honom på läktaren i Saddledome, skrålande och high-fajvande med en annan klubbs supportrar.
• • •
Undrar ni varför Brödmannen inte använder sina spektakulära moves i playoff-matcherna?
Det beror, berättade han vid en presskonferens i morse, på att Gallant inte tillåter något onödigt risktagande just nu.
– I would love to do some stupid shit on the blue line, but I can’t, hette det.
Årets citat, typ.
• • •
OK, Furman har tittat i kristallkulan och kommit fram till att kvällens två matcher slutar på följande vis.
•Carolina – NY Rangers 1
– Canes kommer vara betydligt aggressivare och mer fysiska och ta hand om även Rangers omhuldade kids-kedja, Får de bara första målet, och det kommer de försöka få direkt, blir det mycket besvärligt för gästerna.
•Calgary – Edmonton 1
– The shootout in Tombstone igen? Nä, nu torde det bli en mer normal slutspelsmatch i sadeldomen. Tajt, hård, fysisk. Och det gynnat Flames, tror jag. 3-1. Backlund sätter sista i tom kasse.
• • •
Åskan går över Manhattan ikväll och det brukar betyda att fukten åtminstone tillfälligt jagas på flykten, men inte den här gången. Det ska bli 34 grader varmt både lördag och söndag.
Isen på Garden kommer vara som den slush försäljarna på åttonde avenyn säljer innan matcherna – och jag är mycket tacksam över att huset jag bor i äntligen fått igen a/c-aggregaten.
• • •
Vad kul att Lill-Nyllet flyger till Tammerfors för VM. En och annan surmagad hockeygubbe kommer förstås gnälla tills korna gått hem, men ni har underhållning att se fram emot.
• • •
Alberta-derbyt startar alltså officiellt vid 20.30 lokal tid och de kommer ju inte släppa pucken förrän framåt nio. Hallå. Visserligen är det fredag, men vilket skämt. Den är ju 23 här ute på östkusten vid det laget och gissa hur många kids som kan vara uppe och kolla hockey vid det klockslaget.
Men så går det när man säljer sig till en kanal som egentligen skiter i hockey.
• • •
Absolut – om Avalanche misslyckas igen måste Jared Bednar ersättas.
Personligen tycker jag han borde tvingats bort redan ifjol, för han coachade bedrövligt i den där serien mot Vegas, men gjort är gjort och Grönborg kan komma dit nu istället…
• • •
Svenska mål ikväll: Mika, Quickie, Lindholm och Backlund.
Ja, det blir en del.
• • •
Den är där ute nu – i Raleigh, North Carolina och i Calgary, Alberta.
Det är bara att gå ut och ta den.