BOSTON – CAROLINA 5-2 (Slut)
TAMPA – TORONTO 4-3 (Slut, OT)
ST LOUIS – MINNESOTA 4-0 (Period 2)
LOS ANGELES – EDMONTON 0-2 (Början av Period 2)
• • •
Som John Forslund säger i det där 2013-klippet jag alltid vevar inför playoff:
– This is so exciting, I wish it could go on forever!
Så kände jag medan det fantastiska sjöslaget i Amalie Arena pågick. Jag ville verkligen ha en till övertidsperiod – och sen en till.
Men jag förstår att ni som har känslor investerade i lagen inte delar den fäblessen för eviga matcher…
• • •
På sex poäng:
Baseboll-laget i staden heter Pirates.
• • •
Maple Leafs var bättre laget andra halvan av den reguljära matchen och i övertiden, framförallt fem mot fem, men det är ett faktum att de ärrade lagen – de som har såna där som Brayden Point – nästan alltid vinner på övertid.
Däremot:
Den mycket piggare energin som sprakar om Matthews och Marner säger mig att de kommer att fixa det här hemma på mammas gata på lördag.
• • •
Den värmländska vargen har gjort illa sig och tvingats avbryta matchen i Enterprise Center.
Då är det svårt att se något annat än att Wild förlorar ikväll – och åker ut i förstarundan för 729:e gången i rad.
• • •

Du får en liten applåd, Idsint. Jag kan bara tänka mig hur vansinnig du var och vad du ville säga, men du visade återhållsamhet i spåret.
Starkt.
• • •
Nu ska ni få höra en liten hemlis. Jag satt och pratade med Hampus Lindholm just när Point avgjorde.
– Oj då, sa han, då blir det Game 7 där också.
Det blir det. Liksom av allt att döma i Edmonton. Oilers gör vad de ska i La La Land. Det är alltså bara Wild – en svår besvikelse, måste jag säga – som viker ner sig under vår Game 6-bonanza.

BOSTON – CAROLINA 5-2 (Slut)
TAMPA – TORONTO 4-3 (Slut, OT)
ST LOUIS – MINNESOTA 2-0 (Mitten av Period 2)
LOS ANGELES – EDMONTON 0-1 (Slutet av Period 1)
• • •
Oh, gosh.
Vilken gastkramning.
Toronto hade verkligen alla chanser i världen att avgöra, men så kommer Mister OT, Brayden Point, och avgör.
Så det blir Game 7 på Bay Street på lördag.
Då vinner Leafs, säger jag härmed.
I övrigt ber jag att få återkomma om en stund, det är mycket nu.

BOSTON – CAROLINA 5-2 (Slut)
TAMPA – TORONTO 3-3 (Period 3, OT väntar)
ST LOUIS – MINNESOTA 1-0 (Slutet av Period 1)
• • •
Nåd, hockeygudar, nåd.
Ni skickar alltså ut oss på det minfält som kallas sudden death overtime i en sån här match, en sån här kväll? Med förbundna ögon?
Sicken grymhet…
• • •
Det händer så mycket uppseendeväckande under tredjeperiode, och är så spännande, att jag bara sitter med öppen mun och stirrar.
Skriva?
Det går inte – och därför nu ursäkta att denna Del 4 blir fåordig.
• • •
Ja, Victor ser till att lyfta upp Kerfoots klubba och säljer en måhända helt avgörande high stick.
Rutinerat eller mygel? Svaret beror på vem man är och var man har sina sympatier, antar jag.
Men det är upp till domarna att inte gå på det.
• • •
På åtta poäng:
En ölsort som heter Yuengling produceras i trakten…
• • •
Logiskt sett borde Leafs vinna, tycker jag. De är klart bättre fem mot fem, medan Bolts verkligen ser ut att kippa efter andan och bara kan näta när de krånglar till sig fem-mot-tre-läge.
Men nu är det ju inte alltid logik har med sånt här att göra, så jag säger ingenting.
• • •
Hur gör man för att vinna en bortamatch om man är Hurricanes och Bruins?
De sistnämnda behöver figure that out nu.
• • •
I The Lou släpper Cam Talbot in en puck som inte får släppas in en sån här gång.
• • •
Lill-Nyllet eller Killorn, det är mina hjältar.

BOSTON – CAROLINA 4-1 (Mitten av Period 2)
TAMPA – TORONTO 2-3 (Period 2)
• • •
Well, titta på det här.
Titta!
Jag trodde det var dags att börja trycka Game 7-biljetter i Toronto, för Tampa brukar aldrig visa några blottor när de leder i Elimination-matcher, men nu…ojvoj.
Leafs är ju bra, de viker inte ner sig, de trycker på och krigar alltså in både ett och två och tre mål och har mästarna i brygga.
Tredjeperren där nere blir hela säsongens hetaste must see-klassiker.
• • •
I Raleigh, däremot, kan de veva igång BBQ-grillarna igen.
Canes orsakar nervositet i Reinholdsson-lägret med sin reducering, men nu är det klart.
Big Time Lördag coming up!
• • •
Spezza indeed, Idsint.
Det är du som är Saida ikväll.
• • •
Alltså, de här två sena målen – inprickade inom loppet av 26 sekunder –– kan mycket väl vara de som sätter punkt för Tampas saga och dödar det moderna Leafs alla spöken.
Otroligt.
• • •
Nej, jag vågar inte kontakta Ekeliw, han ligger antagligen i fosterställning och kvider.
• • •
Skillnaden på såna som Matthews och Marner och Nylander nu och i tidigare slutspel kunde inte vara större.
Det är ju de som leder Maple Leafs genom det jobbigaste och svåraste och tuffaste,
• • •
Det är torsdag och ljummet och vindstilla där ute och man kan även när man sitter instängd i en holk på 48:e våningen ana hur hela New York är ute ikväll, hur det sjuder av förväntan och iver och feelgood-vibbar på gator och avenyer.
Men nä du, jag skulle inte lämna korresoffan med mindre än att någon erbjöd ett par hundra tusen dollar – även då hade det känts jobbigt att inte få se de här enorma matcherna.
• • •
Och Vasy – han håller till sist på att rasa ihop. Han är INTE omänsklig i en Elimination Game.
• • •
För att spinna vidare på Kristian Luuk-temat tar vi, apropå resan imorrn, detta på tio poäng:
Flygplatsen på destinationen ligger irriterande långt från centrum och jag kommer få sitta i hopplös trafik innan jag når hotellet under tidiga eftermiddagen…
• • •
Försöka sitta stilla nu om ni kan.
Det blir en sjuhelvetes ride i tredje…


BOSTON – CAROLINA 1-0 (Mitten av Period 2)
TAMPA – TORONTO 1-0 (Period 1)
• • •
Det är allvar nu – och det märks i rymdskeppet i Tampa.
Vid inget tidigare tillfälle i den spretiga konflikten har lagen varit så här samlade, disciplinerade och angelägna om att inte begå några misstag och/eller begå regelbrott i onödan.
Ingen har tydligt övertag, ingen radar upp brännande chanser – men alla håller andan.
Det kan bli en lång kväll.
• • •
Serien mellan Hurricanes och Bruins är verkligen besynnerlig.
I Raleigh har Rod The Bods killar varit helt dominanta, men så fort de kommer till Boston Town tar Bergeron & co över – och det är ju lika ikväll.
Gästerna må leda skotten efter första perioden, men det känns som att de svart-gula har allt momentum – och direkt i början på andra smäller det.
• • •
Men så begår stackars Kerfoot ett enda misstag – ett grovt ett – och då hugger Palat på en gång.
That’s playoff for you, man får betala direkt för minsta felskär.
Aj.
• • •
Hampe Lindholm är inte rostigare än en fabriksny Lamborghini.
• • •
Det räcker att jag ser de blå stängerna i plexiglasen i Amalie för att jag ska förnimma den tillbakalutade holiday-känslan i tikibaren.
• • •
Buropen mullrar i TD garden så fort Tony DeAngelo rör pucken och jag kan garantera att de bara sporrar honom. Att fansen inte fattar han skulle bli mer störd om ingen brydde sig om honom…
• • •
Inte tycker jag Nick Paul filmar när det blir dubbelutvisning, men å andra sidan var Holls interference inte så grov heller, så det jämnar väl ut sig.
• • •
När Pasta sätter in tre tacklingar i samma tidiga byte vet man att Bruins bestämt sig för att vara mer fysiska.
Det är en vanlig strategi när goda råd börjar bli dyra – och ibland funkar den.
• • •
Johan Forslund, du som har följt NHL så länge – vilket lag har traditionellt sett varit ditt? Det du hållit mest på?
• • •
Bilden av ett mer fysiskt Bruins vidimeras när McAvoy hoppar in i Aho.
Så trodde jag inte man fick göra.
• • •
Jo, Hedman är inne i princip hela tiden. Det skulle han vara även om det var jag som hade Jon Coopers jobb.
• • •
Game 7 2019, Reinholdsson…den glömmer man inte. Ni bostoniter trodde allt var klart och kunde inte tro era ögon när Blues spelade bättre slutspelshockey och vann.
• • •
Nu har vi fått tre olika förslag på var jag ska imorrn. Ett av dem stämmer, hihi.
• • •
Första målet betyder väldigt mycket, yes – men inte allt. Bolts tog ledningen även i förra matchen. Leafs måste intala sig att detta går att vända på samma sätt.
Det kan hända, det är inte omöjligt.

19.00/01.00: Potentiellt avgörande blockbuster-drama i Boston, Massachusetts.
19.30/01.30: Potentiellt avgörande blockbuster-drama i Tampa, Florida.
21.30/03.30: Potentiellt avgörande blockbuster-drama i St. Louis, Missouri.
22.00/04.00: Potentiellt avgörande blockbuster-drama i Los Angeles, California.
My God!
Jag får både gåshud, ryck i ögonlocken och seismiska rysningar längs ryggraden bara jag tittar ögnar genom den tablån.
Inom loppet av sex timmar – eller mer, om högre makter vill – avfyrar NHL alltså Elimination Game efter Elimination Game efter Elimination Game i ett enda sensationellt knockout-svep.
Minnet sviker ibland, men jag kan inte erinra mig senast vi upplevde något liknande. I bubblan 2020 kanske? Var det inte nån Game 7-kavalkad då? Fast det räknas i så fall inte.
Nu, efter en riktigt grundserie och en första slutspelsomgång utan artificiellt divisiondravel, växlar vi in en riktig jackpot.
Det är just såna här kvällar jag alltid drömmer om, det är just såna här ostoppbara laviner av maximalt tillspetsad spänning jag längtar desperat efter under den sövande lunken i det förkrossande novembermörkret, det är just såna här gånger det känns som att hela livet häver sig upp i ett jublande crescendo.
Timme efter timme betyder allt som händer på fyra rinkar så otroligt mycket, timme efter efter timme fräser känslorna som stekoset på Waffle House spishällar i hela kroppen, timme efter timme stävar vi mot definitiva, omvälvande avgöranden – eller mot någonting ännu större om ett par dygn.
Allt annat där ute i världen?
Just nu betyder det ingenting. Just finns finns det inte. För en enda magisk kväll – som sedan följs av fler likadana, ljuvligt nog – flyr vi från den glanslösa verkligheten och blir ett med ett utdraget, förtrollat klimax.
Jag säger det igen:
Ny God!
• • •
Beskeden från Pittsburgh är luddiga och oklara, allt Penguins representanter sagt idag är att man fortsätter undersöka Crosbys skada.
Tyvärr får i alla fall jag känslan av att det är ganska illa och att han inte kan spela imorrn, de vill bara inte att Rangers ska få vila i visshet och håller därför tyst – men talade väl ändå ganska högt när de för några timmar sedan kallade upp Radim Zohorna från farmen i Wilkes-Barres.
Samtidigt meddelas att det inte blir något som helst efterspel för Trouba, han kallades inte till förhör och får varken böter eller stängs av.
Jag är lite förvånad, jag tycker tacklingen såg rätt smutsig ut – men köper väl ändå Player Safety-departments förklaring att Rangers-backen inte hade några illvilliga intentioner och att situationen förvärrades av att Crosby förlorat balansen i skedet innan.
Och Trouba lär ju ändå få sitt straff i PPG Paints. Minns ni hon i ”Game of Thrones” som fick löpa gatlopp medan alla skanderade ”Shame, shame, shame”? Hon hade det lätt jämfört med det som väntar på Trouba.
Det var Sidney Crosby han skadade och att skada Sidney Crosby är för Pittsburgh-publiken som det är för nordkoreanska regeringsrepresentanter att spotta på Kim Il-sung-statyer – inga jämförelser i övrigt, förstås,
• • •
Det allra bästa med en kväll som den här är att den, sanslöst nog, bara är den första av många likadana de kommande veckorna.
Redan till helgen är chansen stor att vi får uppleva en hel bunt Game 7-trauman och sedan fortsätter det med nya, ännu mer betydelsefulla rundor där potterna växer sig så stora att syret försvinner.
Man, att få vara om detta en gång om året – och nu som sagt på helt riktiga premisser.
Som min vän Chris brukar säga när vi skålar riktigt glada kvällar:
It’s good to be us!
• • •
Hela dagen har varit spänd här i holken. Jag sov halvdant, på grund av upphetsning inför det som stundar nu, och drömde oroligt om att jag körde bil mellan Nashville och Memphis men aldrig kom fram.
Men jag fick i alla fall saker gjorda under tidiga eftermiddagen; plockade ihop lite grejor i den stökiga lägenheten, diskade – för, ja, diskmaskinen är fortfarande trasig och jag kommer mig aldrig för att göra nånting åt det – och gick efter en sammanbiten lunch på närmsta dinern och hämtade kemtvätten.
Den sortens distraktioner hjälper med anspänningen såna här gånger och nu är jag samlad och peppad och fokuserad på helt rätt sätt.
Försöker jag intala mig själv i alla fall, för att knyta an till temat i gårdagens intro…
• • •
Om de bara kan omfamna det helt underbara i möjligheten, om de inspireras av det som händer om de vinner istället för att skrämmas av det som händer ifall då förlorar, då kan det här bli den hittills största kvällen i livet för sådana som Auston Matthews, Mitch Marner, John Tavares och vår vän Lill-Nyllet Nylander.
De måste inte göra det ikväll, de får en chans till om de blir nummer 17 i kön som Tampa skjuter ner när de förlorat matchen innan, men just därför skulle det ju vara en sån salig befrielse att avgöra det här magnifika slaget nu – innan måste-kravet dras åt som en snara om halsen.
Man ska, som dom säger, ta chansen när man får den och sätta in det dödande slaget när ens tänkte byte blottar halsen.
Come on, unga lejon från The Big Smoke, visa oss att ni vuxit upp och lärt er och kan vara som bäst när det gäller som allra mest.
• • •
Ni som håller på Luleå – jag ber att få uttrycka mina sympatier. Att förlora Game 7 på hemmaplan i en final…det är ju inget mindre än än en dolk i hjärtat.
Fy faen.
Samtidigt är det bara att gratulera Färjestad-fansen. Be proud. Att åka upp till en helt omöjlig hall i Norrbotten och, i den viktigaste matchen i de inblandade spelarnas liv, nolla Luleå – det är en sann bragd.
Och MN Johan kan sträcka en hand över Atlanten och tacka värmlänningarna. Efter hemmaklubbens inspirerande triumf kommer Joel EE och Bacon Brodin vara ostoppbara i Enterprise Center ikväll.
• • •
Idag rullades Hart-kandidaterna ut.
Det heter Storken, Auston Matthews och Connor McDavid – och jag har inga invändningar överhuvudtaget.
• • •
Men de blåvita fansen får inte döma för hårt om det inte går som de så innerligt hoppas och vill.
Maple Leafs står inför ingenting mindre än det svåraste som finns i hockeyvärlden våren 2022. Tampa i do-or-die-mood, efter en förlust, i Amalie Arena…klarar dom det är dom Bona Fide Stanley Cup contender, sanna mina ord.
• • •
Flera lag som stirrar in i gevärspipan ikväll – notera här hur skribenten vrider ut och in på sig själv för att undvika slitna frasen ”kniven mot strupen” – har börjat laborera med laguppställningarna.
Dean Evason överväger tydligen att ställa Cam Talbot i kassen i St. Louis, Jay Woodcroft tänker lira McDavid och Neon Leon i samma kedja från start i LA och Bruce Cassidy slänger in Hampus Lindholm i laguppställningen i TD Garden – trots oklarheter om huruvida han är helt återställd eller inte.
Jag vet inte jag, sånt där brukar mest indikera att man är illa ute, no?
• • •
Det är lustigt hur både Penguins och Rangers fans är helt förvissade om att ligan och domarna medvetet favoriserar motståndarlaget.
De förstnämnda pekar på dubbelutvisningen efter 24 sekunder igår, de sistnämnda på att Trouba klarade sig undan bestraffning efter Crosby-tacklingen.
Hilarious.
Samma tendenser går att hitta i alla supporterled och jag fattar inte hur människor kan vara så engagerade i NHL om de verkligen tror att ligan är så korrumperad och ohederlig.
Hade jag för ett ögonblick misstänkt att det fanns fog för de där anklagelserna skulle jag omedelbart sluta med det här och hitta på nånting annat, för i så fall vore ju alltihop bara fejk och båg och dessutom kriminellt. Miljardföretag involverade i dylika brott mot antitrustlagar och insider-handel…jösses, Bettman och ägarna skulle, om det bevisades, dömas till långa fängelsestraff och skiten stänka även på oss i utkanten av verksamheten.
Använd klossen, som min pappa alltid suckade när han uppfattade mig som korkad – vilket hände påfallande ofta…
• • •
Men hey, det är förstås jäkligt kul att vi får se Hampe igen.
Hoppas han avgör och blir gud i B-town.
• • •
Det är nu det verkligen börjar bli knivigt att vara med i tipset, rent emotionellt alltså, för varje profetia river ofrånkomligen upp känslorna hos de som får se sina favoriter nederlagstippade.
Sånt vill jag undvika här.
Men ni vet ju alla att jag älskar Game 7 mer än något annat – utom mamma, perfekta dry martinis och oändliga roadtrips i USA – så jag torgför med anledning av det den här raden ikväll.

•Boston – Carolina 1
•Tampa – Toronto 1
•St Louis – Minnesota 2
•LA – Edmonton 2

Om ni ändå tvingar mig att nämna de som har störst chans att avgöra redan ikväll säger jag Hurricanes och Blues, men jag är LÅNGT ifrån säker.
• • •
Drapan här ovan om att NHL gissningsvis aktar sig för grova lagbrott innebär inte att jag tycker att ligan sköts prickfritt och inte förtjänar skäll och kritik ibland.
Bland annat är jag rädd för att de – och tv-kanalerna – även i år har för bråttom och kommer låta första- och andrarundan gå in i varann.
Ifall Blues avgör ikväll, till exempel, är risken stor att deras första match mot Avalanche schemaläggs i helgen, oavsett om andra serier spelats färdigt eller inte – för lördag och söndag lockar man fler tv-tittare.
Det skulle jag inte gilla alls, jag vill ha tydliga rågångar mellan rundorna – och behöver dessutom en night off snart…
• • •
Ekeliw har jobbat extra som redaktör under SM-finalen och därigenom lyckats distrahera sig själv, men nu rapporterar kollegorna att oron börjat lysa i ögonen på honom.
Det förstår jag.
Uppgiften må vara monstruös för Leafs, men den är fanimig ingen axelryckning för Bolts heller. Vid sidan av konferensfinalen mot Islanders ifjol är nog detta tuffaste utmaningen under hela denna mini-dynasti.
Om bara någon timme kan den två år långa festen plötsligt vara över…
• • •
Hackspetten från Kusmark kommer inte spela för Kings ikväll heller.
– Han har en skada i nedre delen av kroppen och kommer inte vara med i den här rundan. Blir det aktuellt längre fram återkommer vi, gjorde coach McLellan klart i morse.
Bra jäkla synd.
Viktor är en äkta slutspelsartist och hade gjort enorm nytta i matcher som denna sjätte mot Oilers.
• • •
Jag fattar att känslorna kommer koka ikväll och har kanske lite mer överseende än vanligt just därför, men please, alla – räkna till tio innan ni trycker på send-knappen. Det är mycket bättre att ni sparkar sönder en vägglist hemma i vardagsrummet än att ni bryter mot de regler Aftonbladet ändå har för hur man får uttrycka sig om och mot andra.
• • •
Imorrn har bloggen bagarväckning igen.
Vart är vi på väg, som Kristian Luuk skulle frågat?
• • •
Som David Bowie sa:
Take your protein pills and put your helmet on.
Nu börjar årets största hockeykväll.

NY RANGERS – PITTSBURGH 5-3 (Slut)
• • •
Ah, jag hade älskat en lång nattmangling i Saddledome, men man kan inte få allt man önskar sig – allra minst en kväll när hockeygudarna redan frälst en med så mycket magiskt raffinemang.
• • •
Titta, Hattmyran tränger sig in i Frukostklubben också.
Dig ser vi gärna mer av framöver, för de har väl tv-apparater även i Norge?
• • •
Vändningar var den här majkvällens upphetsande tema.
Rangers kom tillbaka från 0-2-underläge, Katterna från 0-3-dito och Flames…ja, ni såg ju precis. 0-1 blev 3-1.
Men jag törs – nästan – ta gift på att det blir sju matcher mellan de röda och de gröna.
• • •
Tacka alla, för förnämligt sällskap runt lägerelden under denna urladdning.
Nu laddar vi om för den största kvällen i NHL och Stanley Cup på flera år.
Fyra Elimination-matcher ska alltså avgöras i ett enda svep.
Herregud.

NY RANGERS – PITTSBURGH 5-3 (Slut)
• • •
Jag säger, återigen, som Kalle Anka:
Kvack!
Det där var de mest dramatiska 25 minuter jag upplevt i The Woooorld’s Most Famous Arena på många år – och jag tror aldrig vi kommer få veta vad det var som plötsligt hände med Blueshirts i slutet av andra perioden.
Efter att ha sett helt livlösa ut så länge borde det inte varit möjligt, men det var det.
• • •
I likhet med de flesta andra missade jag den armbågen Trouba satte i huvudet på Sid när det hände, men efter att ha sett tv-repriser är det inte svårt att förstå att Sullivan är missnöjd efteråt.
Där kan hela serien ha tagit en helt ny vändning – av helt fel anledningar.
• • •
Hej Frukostklubben friskt humör, ni är verkligen det som susen gör.
I alla fall i de här sena – eller tidiga – inläggen.
• • •
Om Crosby kunnat fortsätta – hade Rangers klarat av att iscensätta sin comeback?
Tveksamt, han har varit sagolik i denna serie.
• • •
Vändningar var Panthers stora paradnummer under grundserien – och nu har de tydligen lärt sig hur man gör även i slutspelet.
• • •
Jag tycker Trouba förtjänar en avstängning – och med tanke på hur välkomnandet kommer bli i PPG Paints om han spelar är det nästan så han borde hoppas på en själv också…
• • •
Vi har fått vårt lystmäte av spänning och drama ikväll, men det är ju inte klart,
Tredjeperioden i Saddledome kan bli oförglömlig – och jag ämnar avnjuta den medan jag sprutar ur mig texter åt redaktörerna där hemma.

NY RANGERS – PITTSBURGH 3-3 (Period 2)
• • •
It’s all over now baby blue, lyder det nya Dylan-citat jag länge har på lut som ingång i det här inlägget.
För i femton minuter ser det ut som att Rangers redan gått på semester.
Dom är död fisk.
Men sen, plötsligt…haha, vad i hela friden? Jag tror aldrig jag sett en liknande explosion med Rangers på isen.
Fox piskar in ett galet skott i nättaket, Laffe – Rangers bäste forward – kvitterar och Trouba soloåker in 3-2.
Där kom din gnista, Idsint. Fast det var mer som en serie blixtnedslag.
Sen lyckas ett lätt taget Pittsburgh visserligen få in kvittering, men ändå.
Nu blir det ju plötsligt en must-see tredjeperre!
• • •
Efter knappt åtta minuter avlossar gästerna andra periodens första skott på mål.
Och det går in.
För Kris Letang får komma seglande helt ensam i Rangers-zonen.
Så gör riktiga slutspelslag, för såna har killer-instinkt och sticker kniven i hjärtat på darriga motståndare när de får chansen – oavsett om de haft spelövertag och chanser tidigare.
• • •
Helt korrekt, Idsint – länge känns det verkligen som en grundseriematch, helt renons på den typ av intensitet som pulserar i övriga bataljer.
Snäll är den också. Knappt nåt gurgel alls utbryter efter avblåsningar. Vilket säger något om den ynkliga inställningen hos hemmalaget under stora delar av tillställningen.
De borde vara ursinniga och vildögda och desperata men åker mest omkring och ser modstulna och ledsna ut.
Tills blixten, som sagt, slår ner i slutet.
Jag är fortfarande helt omskakad.
• • •
Den tjeckiske vännen chockade genom att påstå att han slutat dricka öl.
Det kändes som det skulle varit att höra Tony Soprano meddela att han slutat svära.
• • •
Vad Rangers också gör med den här vansinnespushen är ju, till sist, att exponera Domingue.
Han är journeyman av en anledning och måste utmanas på ett helt annat sätt.
• • •
Man skulle lyssnat på Taddson. Caps är, precis som han förutsåg, en liten smygare i årets slutspel.
• • •
Skådisen David Harbour är här, om det intresserar någon.
Det brukar vara en annan kaliber även på kändisarna under slutspelsmatcher, säger jag.
• • •
Det sista vi hörde av Ulrika var kommentaren om den avslagna stämningen.
Sedan dess har säsongens ramalama utbrutit under cirkustaket och det gläder mig så väldiga att hon får vara med om.
Nävarna måste vara helt röda efter de tre snabba målen…
• • •
Det var mycket i det här inlägget som behövde skrivas om, snabbt, efter den där avslutningen.
Så nu ska jag be att få andas en stund.

NY RANGERS – PITTSBURGH 0-1 (Period 1)
• • •
New York kan börja nynna på ett par sentida Dylan-rader:
It’s not dark yet, but it’s getting there.
Penguins är bättre idag också, de spelar riktig playoff-hockey mot ett lag som inte riktigt verkar veta vad det är för nånting, och har två perioder kvar till andrarundan.
• • •
Det händer i praktiken aldrig att två spelare i samma lag blir utvisade för två olika regelbrott i samma sekvens, men det är precis vad som händer Rangers – efter 24 sekunder!
Vågat av domarduon McCauley-Rank, man kan verkligen inte säga något annat.
Själv tror jag matchen är över redan där, för att spela tre mot fem direkt i två minuter mot Crosby och Malkin et al, direkt i öppningen, framstår som att ställa sig på händer på strömförande tågräls.
Men på något sätt överlever hemmalaget den mardrömmen – främst kanske för att pingvinerna inte är riktigt är beredda på ett få en sådan gratischans på en gång och genomför ett rätt risigt powerplay.
I vilket fall:
Jävlar vilken start…
• • •
Jake Guentzel har nu gjort mer skada i New York än orkanen Sandy gjorde för snart tio år sedan.
Rangers Killer number one trycker alltså in sitt sjätte mål i serien.
Ojvoj.
• • •
Rangers-fansen noterade uppenbarligen att Storken blev omsorgsfullt mobbad i Pittsburgh, för de bombarderar honom med love ikväll.
Det har aldrig varit sånt eftertryck i Igor-ramsorna.
• • •
Men de som har i uppgift att försvara hemmakassen imponerar inte när Killer Number One ånyo dyker upp med sin vapenarsenal.
Det känns som de mest står och tittar och viftar panikartat med klubborna.
Lite patetiskt att se faktiskt.
• • •
Vi hoppas förstås alla att vår vän Ulrika LGR har det bra uppe i takåsarna, trots resultatet.
Jag tror fortfarande du kan påverka utgången med tillräckligt hårda knytnävsslag i stolsryggen framför dig!
• • •
Patrik Nemeth har stridsrustningen på sig och sitter i båset, men får inte spela. Han är alltså back-up ifall Ryan Lindgren, som återaktiverats, inte pallar.
• • •
Jag noterar att de som sköter sånt återaktiverat The Whos ”Baba O’Reilly” under matchintrot.
Den har inte hörts sedan 2015, vad jag kan minnas. Precis som då har de också struntat i allt lull-lull med blinkande lampor och slikt.
Well, skrock har också sitt värde. Typ
• • •
Just ja, jag glömde kommentera Calder-nomineringarna.
Det blev ingen för Lucas Raymond och det var ju synd, men jag tänker inte initiera myteri för att Moritz, Bunting och Zegras fick flest röster. Inte heller tänker jag klaga på att många tycks ha värderat andra halvan av grundserien högre än den första. Det som händer under andra halvan ÄR ju mer värdefullt.
• • •
Carolina-Penguins…det låter som en serie för hockeyälskare.
Fast nu ska vi inte gå händelserna i förväg.
Bruins kan ju kvittera imorrn.
• • •
Nu ska jag kramas med en tjeckisk vän jag inte sett sedan januari 2020.
Det blir fint.