Det gäller att kunna ljuga för sig själv. Att i tysthet upprepa ett falsarium så envetet och så ofta att det blir sant. Att intala sig att kalla fakta inte stämmer.
Då kan den som egentligen vet att hen är slagen ändå tro att hen inte är det – och bara därigenom överkomma helt omöjliga odds.
Så är det i livet i stort för oss vanliga dödliga när vi försöker deala med kärlek och karriärer och orimliga drömmar – men allra mest är det så för professionella idrottare som ställs ansikte mot ansikte med sitt öde.
Som spelarna i det New York Rangers som nu ska försöka rädda sin säsong i ännu en clash med Pittsburghs pingviner på ett oroligt Madison Square Garden.
Hur de än nekar och skakar på huvudet, vad de än säger och försöker tuta i omvärlden, vet de innerst inne att de redan förlorat denna matchserie och alldeles strax kommer att få se sin heliga Stanley Cup-dröm krossad.
Ändå kommer de vara fullpumpade av tillförsikt när de stormar ut på isen, känna sig helt förvissade att de kan vinna inte bara ikväll utan vända hela slaget och storma vidare genom en magisk vår.
För vid det laget har de lyckats förtränga att Penguins sedan första perioden i första matchen varit klart bättre, att de själva bara ögonblicksvis klarat av att spela riktig slutspelshockey, att journeymannen Louis Domingue långa stunder varit mer pålitlig än förmodade Vezina-vinnaren Storken, att Sidney Crosby i ett slag blivit tio år yngre, att ledande pjäser i den egna truppen verkar svikta mentalt när the going gets tough och allt annat de givetvis sett lika tydligt som alla andra.
Det garanterar såklart ingenting – särskilt inte som en optimism med betydligt starkare verklighetsförankring samtidigt sjuder i pingvinerna – men borgar i alla fall för att matchen med lite flyt blir rafflande och rolig och sevärd.
Blueshirts kommer slita och kriga och krama ur sig allt de förfogar över för de har lurat sig själva att tro att det finns en chans – och just därför gör det kanske det.
Så mäktig är lögnen, så mycket kraft bor det i självbedrägeriet.
Och it ain’t over förrän the fat lady sings.
• • •
Lappen, du kan börja bespetsa dig på underhållning.
Vi spelade in nytt podd-avsnitt i förmiddags och precis som väntat kunde skönsångaren från Örby omöjligen motstå utmaningen du presenterade i spåret igår.
Han sjunger verkligen Gasolin-klassikern. Visserligen till en påhittad melodi, med en stämma absolut ingen förväxlar med Sam Cookes, på en rotvälska som är svår att definiera och definitivt aldrig har använts i vårt södra grannland – men ändå. Sjunger gör han.
”Jeg kom til verden på fem sal
Min far var tosset min mor var normal
Men da de kørte ham væk sagde mor til mig:
Hvad gør vi nu lille du?”
Det är obetalbart!
• • •
Man kallar inte andra för ”arroganta jävla svin” i kommentatorsspåret i den här bloggen. Har man behov att leva ut sina känslor på det ociviliserade sättet finns andra slasktrattar på nätet att hålla sig till.
Nu har du ett gult kort, Idsint.
Skärpning.
• • •
I Penguins-lägret upplever de ett lika efterlängtat som exalterande Carpe Diem-ögonblick denna ljumma majonsdag på Manhattan.
De har inte haft chansen att slå ut en motståndare ur Stanley Cup-slutspelet sedan förstarundan 2018, när de skickade hem Philadelphia Flyers, och de tänker under inga omständigheter låta det passera.
Jaja, The Mighty Crosby drar de vanliga klyschorna om att fjärde segern är den svåraste att bärga och att Rangers kommer spela sin allra bästa hockey och bla bla bla, men var så säker: Legendaren från Nova Scotia och de pojkar han leder planerar att fånga dagen på precis det fullständiga sätt som Robin Williams inpräntade i eleverna i de döda poeternas film att man måste göra.
• • •
Mamma och flickvän, om det nu funnits en sådan, hade inte stått ut med den här bofinken under tvåmånadersrushen i Stanley Cup-kampens tjänst (förmodligen inte annars heller, men det är en annan diskussion…)
Inte nog med att jag är fullständigt uppslukad av en lek vuxna män utför på en isplätt och knappt kan tänka på eller prata om något annat. Markservicen blir kraftigt eftersatt också. När jag såg mig omkring i holken efter podd-inspelningen i eftermiddags var det svårt att inte grimasera skamset. Det såg för jävligt ut. En halvt om halvt uppackad resväska på golvet, slipsar och hopknölade skjortor i fåtöljen, colaburkar och papper och delivery-kartonger på bordet, brev och tidningar och mer burkar på diskbänken…usch.
Men hur ska en stackars korre hinna? Under de få luckor av tid som står till buds måste jag vara on top of things och exempelvis säkra tillgången till snus och se till att hemtvätt lämnas in och kommer tillbaka i tid samt ombesörja ackrediteringsansökningar och hotellbokningar och what not.
Alla vänner är varnade:
Håll er undan tills vidare…
• • •
Det lugubra med Rangers dubbelfiasko i PPG Paints Arena är att det inte kan skyllas på den där bristen på erfarenhet det ständigt pladdras om.,
Jo, i fallet Storken handlade det delvis om det. Att en hel hall vände sig mot honom med sådan högljudd avsmak var en ny upplevelse för den unge målisen – och den förvandlade hans ryska knäveck till mjukost.
Men bland utespelarna var det ungbloden, de med minst rutin av verkligt pressande ögonblick, som spelade bäst. Laffe, Chytil, Kakko…de gjorde avgjort mycket mer nytta än Kreider, Mika, Panarin, Strome och Frankie Five Angels.
Seniorerna ska kanske försöka koppla upp sig mot attityden kidsen har i sina hjärtan, för de unga är alltid bäst på att ljuga för sig själva.

Det slog redan Frank Sinatra fast i ”Young at Heart” – för att nu lyfta fram ytterligare ett femplus-nummer med honom som får alldeles för lite uppmärksamhet.
Kolla texten:

Fairy tales can come true
It can happen to you if you’re young at heart
For it’s hard, you will find
To be narrow of mind if you’re young at heart

Don’t you know that it’s worth
Every treasure on earth to be young at heart
For as rich as you are
It’s much better by far to be young at heart

Den borde vara nationalsång för alla som vill leva livet – och behöver använda lite självbedrägeri to get ahead ibland.
• • •
Han var med på skejten på Garden i morse, men enligt Sullivan är det inte så troligt att Rocket Ricky Rakell gör comeback redan ikväll.
– Rakell är fortfarande day-to-day, heter det.
Förhoppningsvis bluffar han bara.
• • •
Darnell Nurse ska vara glad som bara fick en matchs avstängning.
Det är inte okej att skalla sina medmänniskor.
Men givetvis – Oilers-fansen kan förklara varför det inte var så farligt. Fans kan alltid ursäkta allting, det har om man lyssnar på alla såna aldrig begåtts några regelbrott i NHL överhuvudtaget.
• • •
Försöker ta in allting lite extra noggrant när jag kliver in genom Garden-portarna den här eftermiddagen, för det kan mycket väl vara sista besöket för säsongen.
Även om Rangers skulle vinna idag väntar ny match i Pittsburgh på fredag och…well, dra dina egna slutsatser.
När vi satt punkt framåt 22.00 ikväll – om det nu inte blir OT-kalas igen – dröjer det nog till slutet av september innan nästa livesändning från The Woooorld’s Most Famous Arena tar vid.
• • •
Det känns lite ovant med bara tre matcher på tipstalongen, men det borde ju minska risken att göra bort sig fullständigt.
Jag testar…

•NY Rangers – Pittsburgh 1
– Jag chansar på att Rangers ljugit sig så fulla att det räcker för en värdig avslutning på Broadway. Men sedan tar det slut.

•Calgary – Dallas 1 (OT)
– Jag har bråttom hem för att se den här holmgången. Den kan sluta hur som helst, båda lagen spinner big time på alla cylindrar, men vi säger väl att hemmaplansfördel avgör just den här gången.

• • •
Yours truly bofink är Johnny Cash i afton – alltså The Man In Black
Kavajen är svart, byxorna är svarta, skjortan är svart, skorna är svarta och strumporna är svarta.
Men som finish har jag hottat upp hela anrättningen med den klassiska rosa slipsen.
Wanna see?
Här är jag i ett sammanbitet ögonblick, när jag värker fram de svåraste raderna i introt.

• • •
För under kort paus i intro-hamrandet diskussioner med en kollega och vän om var Flipper Forsberg skulle tänkas hamna ifall han inte re-signar med Predators.
Vännen – vi kan kalla honom Dan – kommer med ett fängslande förslag:
Kings.
– Där kan han återförenas med Arvy, konstaterar han.
Ja, jävlar. Då är det nästan så jag får ta och uppfylla en gammal dröm och hyra en lägenhet i West Hollywood ett par vintermånader.
Men det kan tänkas att han kommer hit till oss också. Både Islanders och Devils skulle vara intresserade – liksom Detroit, Anaheim, Seattle, Montreal och Buffalo.
• • •
Stämningen på Garden är inte densamma som för en vecka sedan.
Avslagen ska jag inte säga att den blivit, men helt klart orolig. Spänd. Stressad.
Hemmalaget står ju inför do-or-die-scenario.
Dock:
Vår egen Ulrika LGR ska hit ikväll, så drag lär det bli till slut.
Om inte annat lär hon vid valda tillfällen dunka näven i stolarna så hela läktarsektionen gungar till.
• • •
Det förvånar inte alls att se att PK Subben är lysande som studioexpert.
• • •
Varje gång jag råkar se morgondagens spelschema ilar det till i magen.
Fatta – fyra Elimination Games i ett svep.
Holy macaroni!
• • •
De verkligt optimistiska Rangers-fansen påminner om att det även 2014 stod 3-1 till Penguins efter fyra matcher – och att Henke & co kom tillbaka och sedan gick hela vägen till final.
Jo, visst. Men då dog Martin St Louis mamma dagen innan Game 5 och hela laget slöt upp kring honom och vann för familjen St Louis skull, omständigheterna var helt unika och kommer – får vi väl innerligt hoppas – inte upprepas igen.
Däremot skulle de som varit med ett tag kunna peka på ett par comebacks mot Washington genom åren. Som 2015. Då hade Caps ledningen med 3-1 i matcher inför Game 5 här på Garden men Rangers vann, efter övertidsmål av Ryan McDonagh, och sopade sen hem hela serien.
Hm.
• • •
Här har vi det färska podcast-avsnittet – med särskild dedikation till dig, Lappen.
Som jag säger i samband med min unge väns sånginsats är det det fritt fram för alla att önska andra låtar han borde framföra.
Men bara här. Förslag på Twitter godkänns inte. Man måste logga in i bloggen om man vill nå Örbys Elvis med önskemål.
• • •
Saida-nerven var aktiverad i går och det rycker fint i den nu också.
Den säger att de svenska målen i natt kommer produceras av Mika – jo, nu lossnar det litegrann – och Forsling och Klingberg.
• • •
Som han säger, Bud Fox i Wall Street:

Life comes down to a few moments. This is one of them.
För Penguins såväl som för Rangers.
Let’s go, boys.

CAROLINA – BOSTON 5-1 (Slut)
TORONTO – TAMPA 4-3 (Slu)
MINNESOTA – ST LOUIS 2-5 (Slut)
EDMONTON –LA 4-5 (Slut, OT)
• • •
Det är inget dussinmål han avgör med, Kempe från Ö-vik.
Han åker alltså ifrån Connor McDavid – vilket ju är som att åka ifrån ljuset – och rundar en back och vänder bort gammel-Smitten.
Oh, man. Det är inte många som kan säga att ens livs viktigaste mål också är det snyggaste, men Adrian kan.
• • •
Vi inledde kvällen med frågan ”Vad gör vi nu lille du” för sju timmar sedan.
Mitt i natten har vi svaret.
Vad Hurricanes, Leafs, Blues och Kings gjorde var att hitta vägen som leder till chansen att slå in en matchboll om ett par dygn – medan Bruins, Lightning, Wild och Oilers i alla fall tillfälligt sladdade ner i diket.
Men jag upprepar:
De här serierna kommer avgöras först i Game 7.
• • •
Själv säger Adrian att han insåg att McDavid och backarna hade varit inne sedan förlängningen startade och förmodligen var lite trötta och att det därför fanns anledning att chansa med den där soloattacken.
Han är smart också, ångermanlänningen.
• • •
Vad trevligt det var att få köra lite livesändning med hela frukostklubben på benen.
Låt oss se, vilka är de ledande medlemmarna i den sammanslutningen?
Carl-Folke, Stefan Johansson, Julia, Prytzen, Jesper L…har vi fler som kombinerar cornflakes och Stanley Cup?
• • •
– Fyra mål måste vara tillräckligt för att vinna slutspelsmatcher, säger McDavid.
Det kommer Kanada tolka som en pik mot Mike Smith, tro mig.
• • •
Då tar vi och reser till John Blund.
Imorrn ska jag först spela in podd med Bambi Ekeliw och sedan ta mig över Manhattan för att bevittna vad som med största sannolikhet blir sista matchen för säsongen på Madison Square Garden.
Väl mött då, amigos!

CAROLINA – BOSTON 5-1 (Slut)
TORONTO – TAMPA 4-3 (Slu)
MINNESOTA – ST LOUIS 2-5 (Slut)
EDMONTON –LA 4-4 (Period 3, OT väntar)
• • •
Be careful what you wish for, eh?
Klockan är 01.00 i holken och NU får jag den sudden death-bonus jag tiggt om hela kvällen…
Men jag klagar verkligen inte, det här är det bästa som finns.
• • •
Jädrar vilken lysande kommentator hon är, Leah Hextall. Det säger jag verkligen inte för att vara politiskt korrekt, om nån surmagad gubbstrutt tror det. Hennes engagemang och extrem-rappa svada när det hettar till förhöjer ju upplevelsen nåt helt enormt.
Skicka Leah på alla matcher, det är mitt nya krav.
• • •
Kings såg så överlägsna ut så länge och när de gjorde 4-2 gick ju ridån ner i Alberta. Med ett brak.
Men Connor McDavids push sista åtta minuterna – holy hell!
Kampen om Conn Smythe är sannerligen inta avgjord.
• • •
Aj, Wild. Den hemmaplumpen var inte lyckad. Nu måste den värmländska vargen göra sitt livs match på torsdag och räcker ens det?
• • •
Om Kings vinner blir Kempe OT-hjälte, han är riktigt på ikväll. Om Oilers tar det…vem ska jag kunna välja annat än McDavid?

CAROLINA – BOSTON 5-1 (Slut)
TORONTO – TAMPA 4-3 (Slu)
MINNESOTA – ST LOUIS 2-5 (Slut)
EDMONTON –LA 1-3 (Början av Period 3)
• • •
Min dröm om sudden-dramatik vill inte slå in och känns avlägsen även i Edmonton – Kings är ju KLART mycket bättre än Oilers ikväll,
Men vi tittar och hoppas, visst gör vi?

CAROLINA – BOSTON 5-1 (Slut)
TORONTO – TAMPA 4-3 (Slu)
MINNESOTA – ST LOUIS 2-1 (Mitten av Period 2)
EDMONTON –LA 0-1 (Period 1)
• • •
Tänk vad oförutsägbart det här ändå är, tänk hur sällan det blir som man föreställt sig.
Som i Rogers Place just nu.
Jag var övertygad att Kings inte skulle ha en chans om de inte lyckades rida ut den blitz Oilers såklart stod i begrepp att bara släppa loss.
Istället är det gästerna från södra Kalifornien som rullar över iskalla hemmaspelare, tar rättvis ledning och vinner skotten med 16-5.
Man kan bara slå ut med armarna och konstatera att man inget begriper.
• • •
Jason Spezza tillskrivs mycket av äran för Leafs vändning i Scotiabank Arena.
Inte för det han gjorde på isen, men väl i omklädningsrummet efter försa perioden.
– Han samlade alla i rummet och sa några väl valda ord. Sedan gick vi ut och körde, säger Matthews.
Gubbsen är bra att ha ibland.
• • •
Bofinken har mycket wojne wojne med hur han ska få ihop ett eventuellt resschema i helgen.
Det är mycket besvärligt med både ackrediteringsansökningar och flygbokningar när man inte vet om det blir Game 7..
Suck!
• • •
Kaprizov är och fingrar på Conn Smythe-trofén han också. Han borde nästan få den enkom för skottet vid 2-1-målet.
Sån ser man inte många per decennium.
• • •
Om inte Oilers steppar upp, och gör det snabbt, kommer Kings vinna och då blir det så lagom skoj att komma till LA på lördag.
• • •
Jag vill ha glass, men det är tomt i frysen.
Livet kan vara så grymt.

CAROLINA – BOSTON 5-1 (Slut)
TORONTO – TAMPA 4-3 (Slu)
MINNESOTA – ST LOUIS 1-1 (Slutet av Period 1)
EDMONTON –LA 0-0 (Början av Period 1)
• • •
Ojvoj!
Maple Leafs gör det – efter 40 minuter som kan vara de bästa under hela Matthews & Marner-eran.
Grattis, Idsint och Chall och alla andra fans, det förtjänade ni efter all heartbreak.
• • •
Apropå bästa någonsin: Jag var tvungen att messa min Toronto-vän Chris om att jag aldrig sett Lill-Nyllet så bra och han höll med.
– Det här är en statement-match från hans sida, hette det.
Indeed.
• • •
Men ni får ursäkta, blåvita vänner, jag tyckte matchen var så kul att jag inte ville att den skulle ta slut och sålunda hoppades jag på förlängning.
Det gjorde inte ni, antar jag…
• • •
Wild har inte råd att förlora ikväll, och den värmländska vargen kommer se till att de inte gör det heller.
• • •
Någon sa nyss att vi inte sedan 1990 haft en kväll när det spelats fyra Game 5 vid ställningen 2-2.
Nej, jag tyckte det kändes väldigt udda.
Se nu till att vi får rekordmånga Game 7 till helgen också.
• • •
Dags att randa, ny post kommer när de spelat en perre i Edmonton.

CAROLINA – BOSTON 4-0 (Mitten av Period 3)
TORONTO – TAMPA 1-2 (Period 1)
• • •
Nu är det min själ desto mer liv i luckan i Big Smoke – ingen skulle garanterat höra om Åke (kompisen från förra inlägget) släppte en ny brakare monumentale.
Men de blåvita fansen har skäl att ryta och vråla också. Leafs inte bara kvitterar; de börjar plötsligt spela riktigt bra hockey, med ett jävlaranamma man sällan ser, och öser äntligen lite skott mot Gustav Vasy.
Tredjeperioden har klassikerpotential.
• • •
När man ser vad som händer i PNC-larmet är det svårt att fatta att Bruins alls varit med i diskussionen i den serien.
• • •
– Johns tid kommer, sa Keefe när han i morse fick frågor om kaptenens obefintliga produktion.
Den kommentaren känner han sig antagligen rätt nöjd med nu.
• • •
Fans har en tendens att glömma att deras favoriter faktiskt går upp mot fruktansvärt bra lag som också gör allt för att vinna.
Alla förluster beror inte på att egna laget är uselt eller inte krigar, vill man erinra om ibland…
• • •
Lill-Nyllets andraperiod måste höra till karriärens allra, allra bästa.
Jag sa ju att han skulle göra minst ett ikväll och det står jag utan tvekan fast vid.
• • •
Härligt HEK; jag visste väl att du skulle hitta ett substitut i the Deep South.
Hurricanes kan du få komma att följa väldigt länge.
• • •
Undrar hur världen hade varit om ingen kommit på att man kan göra kaffe av en viss sorts bönor som växer i Brasilien och Colombia.
• • •
Lappen, ditt önskemål har framförts till Bambi Ekeliw, med låtlänk – och sådana utmaningar kan han inte motstå. Vi spelar in imorrn igen, lyssna då!
• • •
Jarvis har show i Raleigh. Själv känner jag en som kallas Garvis. Vad det nu har med saken att göra.
• • •
Nyss gjorde jag misstaget att trycka i mig en pasta-anrättning från The Smith. Den var väldigt god, men alla de här kolhydraterna försöker sova ner mig.
Så det är dags att sätta på en rejäl kanna av just sånt där de brygger av brasilianska bönor inför avgörandet i den hittills klart jämnaste och roligaste matchen mellan Leafs och Bolts.

CAROLINA – BOSTON 2-0 (Mitten av Period 2)
TORONTO – TAMPA 0-2 (Period 1)
• • •
En gång när en kompis råkade fisa ljudligt i Stora Tuna Kyrka under en gudstjänst blev det väldigt tyst där också, men ändå inte på samma dramatiska sätt som i Scotiabank Arena ikväll, när gamla vännerna Stammer och Vigge piskar in varsitt skott för Tampa inom loppet av en minut.
Det är helt förbluffande hur ett rum där det ena ögonblicket dånar som på en Rammstein-konsert kan tystna så tvärt.
Men chock tar sig ofta spektakulära uttryck.
• • •
Reinholdsson och andra B’s-fans, det är bara att ladda om för torsdagsparty i TD Garden – och sen blir det Game 7 i Raleigh.
Det är skrivet i stjärnorna.
• • •
Soppan är taskigt kryddad ikväll igen.
In med Källgren, för fan!
• • •
Tony DeAngelo vet hur man tar hämnd när man blivit utbuad i några matcher.
Det är ett lysande skott han avlossar när han sätter 2-0.
• • •
Men snälla Lill-Nyllet…de få gratischanser man få mot ett Tampa som tryckt på ON-knappen måste ovillkorligen sitta.
• • •
Idsint, nu tar vi några djupa andetag innan vi trycker på sänd-knappen.
• • •
Det är aningen förvirrande att Leafs och Bolts har nästan identiska hemma- och bortaställ. Emellanåt glömmer jag bort vem som är vem och fattar ingenting.
Det är å andra sidan inget nytt…
• • •
Sedan 2017 har Devils alltså haft två förstaval och ett fjärdeval – och får nu, tack vare nytt flyt i lotteriet, ett andraval.
Det är dags att skörda lite frukter snart, kort sagt.
• • •
Hedman har helt uppenbart bestämt sig för att en Conn Smythe-trofé till skulle passa väldigt bra i bokhyllan.
Men ja, Hasse – Steven ger honom en match i år.
 • •
Visst spelar McAvoy.
Tufft gjort när man just haft en släng av pesten.
• • •
Flyers säsong kunde inte bli sämre, trodde man. Men det kunde den. Istället för att röra sig uppåt, som Devils, tappade de en placering i draftlotteriet.
Nån måste ha utfärdat en voodoo mot klubben på Broad Street.
• • •
Steve Levy, som ”gör” matchen i Raleigh åt ESPN är inte bara en bra hockeykommentator och sällsynt trevlig gynnare. Han har, eller hade i alla fall, en bar ett par kvarter från TD Garden. Där har bofinken sänkt en och annan shot på exotiska klockslag, kan jag avslöja.
• • •
Gary Bettman bor i New Jersey och hans barnbarn håller på Devils.
Ifall ni som gillar att falla för konspirationsteorier vill ha något att tugga på ett tag…

Vad gör vi nu lille du?
Så sjöng underskattade Kim Larsen med likaledes underskattade Gasolin och så säger jag när jag betraktar kvällens Stanley Cup-skift.
Var jag än tittar ser jag uppgörelser som inte riktigt vet var de tänker ta vägen.
Game 5 ska avgöras i samtliga serier vi riktar tisdagens spotlights mot och ställningen är 2-2 i allihop.
Kombattanterna har alltså gjort halt vid ett raffinerat vägskäl och väntar på att ta ut en ny riktning – mot the promised land eller mot den olycksbådande skymning där hela hockeysäsonger obönhörligen dör.
Såna vattendelare till möten har också sitt odiskutabla värde och sin pulshöjande beskaffenhet, de tenderar ju att definiera den hisnande slutklämmen i respektive race. Men de generar inte riktigt samma slags magiska skimmer som Elimination Games av typen vi såg igår.
Så himlen kommer förmodligen inte störta ner över oss under denna nionde kväll på raken runt lägerleden, det blir sällan så dramatiskt när do-or-die-premissen inte ligger och pulserar i potten.
Gastkramande spänning väntar dock garanterat även i afton. De inblandade lagen ska ändå besvara frågan om vad de tänker göra nu – och svaret kan i förlängningen avgöra allting i alla fall.
• • •
Idag har er vän bofinken tagit sig lite friheter mitt i den brinnande kalabaliken – just för att vi inte ska andas hetta från potentiellt avgörande sammandrabbningar.
Först sov jag riktigt länge. Sedan gick jag upp och lyssnade på musik, alltså riktigt lyssnade och transporterades för en timme någon helt annanstans av The Five Satins, Paul Simon, Family of The Year, Al Green, Caroline Spence, Prince, Smokey Robinson & The Miracles, Tomas Andersson Wij, Sahara Hotnights, Rolling Blackouts Coastal Fever, Pusha T, Röyksopp och Springsteen. Och så tog jag en promenad i den alldeles begeistrande vårsolen och träffade gamla Eken för en fika i Bryant Park.
Först under sena eftermiddagen kom jag hem igen och bara två timmar har gått sedan jag började yxa till detta intro och det betyder ofrånkomligen att det blir lite kortare än vad slutspelstraditionen bjuder, men jag måste få några timmar ibland – annars stupar jag innan vi ens kommit halvvägs.
• • •
Om och om igen kommer de som sitter vid mikrofoner innan, under och efter kvällens fyra fajter förkunna att den som vinner Game 5 när det står 2-2 nästan alltid sopar hem hela matchserien.
Det hittar de inte på, så är det verkligen. Vinnaren i Game 5 går historiskt sett vidare i över 75 procent av fallen.
Men den här gången undrar jag verkligen. Sannolikheten är enligt min uppfattning stor att just de här bataljerna inte når sin konklusion förrän i en direkt avgörande himmel-eller-helvete-föreställning – oavsett vad som händer vid korsningen som ska passeras nu.
• • •
Idag var det Two-Barrel Brooksie som mötte Broadway Blueshirts i New York Post.
Han attackerade med avsågade hagelgevär i båda händerna och lät dem äta säsongens sågning.
Den kan avnjutas här – och låt mig deklarera att jag inte opponerar mig mot en enda stavelse.
• • •
Han hade Covid för bara två dagar sedan – eller var i alla fall i protokollet – men det verkar som att Charlie McAvoy likafullt ska spela ikväll.
Han flög själv till Raleigh, i privat-jet, i neftermiddags och kördes direkt till rinken och…well, det hade ju varit poänglöst om han inte varit aktuell för action.
Fråga mig inte hur det går till eller hur det kan vara tillåtet, men östkustens bäste back behövs i PNC Arena, det kan man i vilket fall slå fast.
• • •
Vad tycker Leafs-fansen i spåret om Justin Holl?
Steve Simmonds stämplade honom frankt som lagets sämste back under presskonferensen efter söndagsmatchen i Tampa, men idag tas han i försvar av Sheldon Keefe.
– Jag har sett matchen fyra gånger på video och jag tycker Giordano och Holl var vårt bästa backpar.
Really, var det så?
• • •
Eken, bloggens långvarigaste sidekick och därför hedersmedlem nummer 1, är en lustig karaktär.
Han kom till vår fika i vimlet i Bryan Park med sina hockeyklubbor, för att åter kunna magasinera dem här i holken, och hade gått omkring med dem hela dagen, visade det sig.
Sånt gör man inte på Manhattan utan att få kommentarer och mycket riktigt hojtade var och varann vi mötte när vi rörde oss mot holken.
Vanligaste repliken:
– Hey, go and win a game!
Haha, ja, det skulle onekligen behövas i New York.
• • •
Rapporter från Pittsburgh säger att Rocket Ricky Rakell tränade med laget idag också – utan no contact-tröja.
Det betyder att han eventuellt kan spela på Garden imorrn.
Otroligt roligt, tycker jag det skulle vara.
• • •
Min Conn Smythe-ranking just nu.
1. Sidney Crosby
2. Cale Makar
3. Victor Hedman
4. Joel Eriksson Ek
5. Evander Kane
Ja, jag förstår att många hellre skulle se Makar etta, för han var äckligt bra mot Preds, men jag hävdar att Avalanche hade lite för lätt i den serien och att Sid The Kid därför imponerat ännu mer.
• • •
Eken hade egentligen tänkt sig att jag skulle bära hem klubborna för egen maskin efter vår kaffedejt, men never in my foot!
Det är en fråga om värdighet, en vuxen man går inte och kånkar på två hockeyklubbor mitt i Metropolis – lika lite som han bär shorts, åker elsparkcykel eller har keps bak-och-fram.
• • •
Mer Sheldon Keefe – om utmaningen i att hjälpa de unga spelarna kontrollera sina känslor under den turbulenta resa som pågår.
– It’s the playoffs and you’re up and down and it’s a tough thing, right? Even the media is up and down. The emotions are all over the place.
Ja, tell me about it, Sheldon. Även vi utan skin in the game, som inte håller på någon särskild häst, kastas oavbrutet mellan rusig lycka och bitter förtvivlan.
Det är vad allt handlar och belöningen för den som till slut vinner är friheten att bara öppna spjällen och släppa loss alla känslor som hållits i strama tyglar i två månader.
Bob Gainey pratar väldigt förföriskt om det i den klassiska Names on The Cup-videon och varför inte reprisera den igen – som påminnelse om varför spelarna vi tittar på är beredda att offra nästan allt för att segra.

• • •
Bofinken tackar den överlägsna Chall för god match. Likt unga lag som inte klarar av trycket ska jag ta lärdomar av ditt kloka sätt att hantera den pressade situationen och bygga rutin inför framtiden.
Förstår jag Loket Wiklund rätt får även vi losers dock tippa vidare så här kommer en färsk fyrklöver.

•Carolina – Boston 1
– Hemmaplan verkar betyda en del i den här serien, om man säger så.

•Edmonton – LA 1
– Kings gjorde det bra som stängde ner även Evander Kane i söndags, men i Rogers Place blir det väldans mycket svårare.

• • •
Ett par spine chillers till Sudden death-draman – skulle inte just det sätta lite guldkant på tisdagskvällen?
Jo, indeed.
• • •
Vezina-kandidaterna har presenterats och det faktum att Storken, Markan och Juuse fått flest röster orsakar väl inga gatustrider någonstans, men jag trodde kanske att dansken skulle blanda sig i konversationen också.
Fast skyll inte på mig, vi i PHWA har inte rösträtt i denna kategori. Det är 32 general managers som utser årets målis.
• • •
Del 2 kommer efter första perioden i Toronto, så det inte blir så forcerat igen.
Nu vet du det också.
• • •
Eken är inte ende vännen (om än den bäste!) på besök, stan kryllar som vanligt av svenskar denna förföriska tid på året – och alla tycker de att jag ska hänga med ut på röj.
Men att se mig under förstarundan i Stanley Cup-slutspelet är, såvitt man inte råkar vara hockeyskribent själv, lika svårt som att träffa , I’m sorry.
• • •
Jag tror det lossnade för Lill-Nyllet i söndags, han gör ett mål ikväll också.
Ja, minst ett.
• • •
Det går bra för Devils nu, de trotsade oddsen och fick andravalet i draften. Men Habs vann och vi gratulerar Julia så hjärtligt.
• • •
För att citera i en av låtarna som lät mig drift away i morse:

Give me the beat, boys, and free my soul
I wanna get lost in your rock ’n’ roll

Släpp pucken!

WASHINGTON – FLORIDA 2-3 (Slut, OT 1)
PITTSBURGH – NY RANGERS 7-2 (Slut)
NASHVILLE – COLORADO 3-5 (Slut)
DALLAS – CALGARY 1-4 (Slut)
• • •
Där har vi årets första handshake – alltid så vacker, för att inte säga rent gripande, att bevittna.
Så Sutter fick rätt, det här var bara åtta bortkastade dagar för Predators. De blir svepta – utan nåd.
Och jag kan ju inte låta bli att tänka på den där sista grundseriematchen mot Coyotes. De beseglade sitt eget öde med den floppen. Inte för att det är säkert att de kunnat ta Flames, men de hade inte blivit svepta.
Nu blir det en lång sommar…
• • •
I Big D var just Flames allra mest angelägna och såg som väntat till att kvittera.
Bra, säger jag utan att vilja Stars något ont. Det där är bara en serie som ska pågå så länge det överhuvudtaget är möjligt.
• • •
Filip till VM?
Knappast.
Han står utan kontrakt, då kan man inte riskera att åka till Europa och spela landslagshockey, det gör ingen.
En mer relevant fråga är, igen, om detta var hans sista match med Preds.
Vemodigt i så fall, han är en av de stora favoriterna och det skulle kännas fel att inte ha honom i den där larger-than-life-staden.
• • •
Om någon konkurrerar med Crosby om tidiga Conn Smythe-titeln är det Cale Makar.
Gud vilken hockeyspelare.
• • •
Beklagar HEK; du förtjänade en längre slutspelsresa än så här.
Men jag hoppas du gör oss sällskap i spåret även fortsättningsvis, du är en mycket omtyckt polare till oss alla. När besvikelsen lagt sig – hitta ett nytt lag att gilla och ett annat att ogilla och så kör vi!
• • •
I morgon är en annan dag, som Christer Björkman slog fast en gång.
Då har vi inga potentiella handshakes alls, alla fyra serierna på den planhalvan står 2-2.
Därför kan det bli lite mindre satsning i introt, jag måste hushålla med ord och tankar under ett så här utdraget äventyr.
Men – vi hörs, det lovar jag.