Moment of Truth i Big Smoke

Alright, Toronto – mäktiga metropol vid Ontario-sjöns nordvästra strand.
Nu är det upp till dig.
Ikväll avgörs den viktigaste matchen på en generation i Scotiabank Arena och den största fan-skaran i nationen behöver samla sig till en rytande manifestation värdig en dylik monster-happening.
I de två första matcherna på Bay Street var det för tyst och för lugnt och för avmätt på de branta läktarsektionerna i den, trots allt, grandiosa ladan
Det får inte hända igen.
Nu ska det låta och se ut och kännas som i Rogers Arena, Canada Life Centre och Rogers Place – bara ännu mer.
Ja, det avgörande är förstås att den blåvita härskaran på isen har rätt sorts glödande inställning och gör sin bästa match för säsongen – men det hör i hög utsträckning ihop, hävdar jag bestämt.
Med riktigt massivt, mullrande, adrenalinstint stöd kan man få sina hockeyhjältar att bli bättre än de egentligen är – och samtidigt frysa blodet i motståndarna till is.
Att denna playoff-vårens sjätte rendezvous med eviga fienden Boston Bruins verkligen ÄR den mest betydelsefulla match som spelats i Kanadas största stad under Matthews- och Nylander-eran torde vi kunna vara helt överens om.
De har förvisso gått upp i andlösa allt-eller-inget-bangers flera år i följd – oftast med bedövande heartbreak som följd – men den här känns ändå annorlunda.
This is it – for real.
Om de kraschar i förstarundan igen – på hemmais – tar denna epok definitivt slut.
Kärnan splittas, Sheldon Keefe avskedas och till och med Brendan Shanahan kan få gå, med sin ambitiösa framtidsplan ihopskrynklad i kavajfickan.
Så ryt, Toronto.
Vråla.
Ge dem precis allt du har – för en enda gångs skull.
Det är på riktigt nu.
• • •
För några timmar sedan spelade vi in veckans podcast-avsnitt och Örby-Bambi var i fin form, jag fick knappt stopp på honom när han började dissikera Tampas situation nu när de för första gången blivit ivägschasade från slutspelet av sin delstatsrival.
Alla serier – både de redan avgjorda och de som fortfarande pågår – hann dock avhandlas och jag rekommenderar lyssning när min vän under natten för det färdiga resultatet till torgs
• • •
Auston Matthews kan alltså inte delta heller i denna karriärens största utmaning och detta bistra faktum kan optimisterna vända och vrida på hur kreativt de vill: Även om Leafs stick i stäv med alla förväntningar lyckades utan honom i tisdags är det en taggig tistel planterad bland hoppets tulpaner.
Han är världens bäste målskytt våren 2024 och chanserna hade varit oändligt mycket större med honom i laguppställningen – om han så bara nått upp i 80 procent av sin normala förmåga.
Tuff skit, verkligen.
• • •
Fram till Game 5 var Brad Marchand den här seriens store boss och gjorde, nästan, som han ville med frustrerade lönnlöv.
Men senast på TD Garden släppte han, likt merparten av lagkamraterna, ner garden och var inte ens skarp nog i sina vanligtvis framgångsrika försök att lura domarna.
– Men jag vet att Brad kommer vara storartad ikväll igen, sa coach Montgomery efter skejten i morse.
Det torde vara ord som ringer illavarslande i blåvita öron…
• • •
Det enda tråkiga med dagens podd-inspelning var att jag missade ännu en knakande sommardag i New York City.
Först runt 15.00 kunde jag smita ut och då hade jag bara en och en halv timme på mig innan det var dags att återvända hem och börja hamra på det här introt.
Så friluftsaktiviteterna begränsades till sedvanlig promenadslinga i de närmaste omgivningarna, bort till East River – och nu griper lappsjukan omkring sig igen.
Nästa gång tror jag fantamme jag tar med mig laptoppen ut och sätter mig på lämplig parkbänk i Washington Square Park och bloggar.
• • •
Man ska ju ha det klart för sig också:
Medan Leafs senast lyckades spela hela matchen med samma ”Stop fucking crying”-attityd som i slutet av Game 4 gjorde Bruins sin hittills klart sämsta match i serien.
– Jag är fortfarande pissed off, löd ett annat Montgomery-citat i morse.
Så var nu redo på björnar som omedelbart ställer sig på bakbenen och börjar svinga med ramarna som hungriga grizzlys i Alaska.
• • •
Tänk om de hinner bli klara i hyggligt god tid ikväll.
Då skulle jag hinna gå ner till kvartersbaren åtminstone en kort sväng.
Det borde jag inte, my best friend the doctor skulle banna mig – men jag vill.
• • •
De har överlag blivit fula i mun senaste dygnen, Maple Leafs.
Först hade vi Lill-Nyllets ikoniska ”Stop fucking crying” och nu följer Big Bad Ryan Reaves upp med följande beskrivning av läget:
– We planted the fucking seed in Boston. Let’s go home and water that bitch.
Ojvoj.
Men det är nog faktiskt ett bra tecken att de inte längre är så försynta, gossarna i Big Smoke.
• • •
HEK messar och berättar att han har svårt att logga in i bloggen för närvarande.
Han kommer bara till den där irriterande sidan där man ska bevisa att man inte är en robot – vilket jag alltid tycker känns lite olustigt; hur ska jag veta att jag inte är det, egentligen?
På mitt förslag har han rensat cookies och historik, men det hjälper inte.
Någon som har andra tips jag kan vidarebefordra? Vi vill ju inte sitta här och sakna vår grand old Tennessee-favorit.
• • •
Svenska målskyttar ikväll? Mja, det är ju väldigt osäkert om det blir några alls – men jag chansar på att Lill-Nyllet fimpar sin torka och att Jesper Boqvist sätter ett friläge i andra perioden.
Kanske, kanske hugger Calle Järnkrok in en puck också.
• • •
Oliver Kylington har nominerats till Masterton, ihop med Frederik Andersen och Connor Ingram – och jag hoppas verkligen vi får se honom på scenen i The Sphere i sommar, han förtjänar den utmärkelsen mer än de flesta som mottagit den senaste åren.
• • •
Kvällens låt: George Harrisons ”All Things Must Pass”.
• • •
Mitt starkaste minne från Scotiabank Arena – tidigare känd under det mer schvungfulla namnet Air Canada Center?
Utan tvekan Börjes avsked under All Star-helgen 2022, bland det mest omskakande och ledsamma och, samtidigt, vackra jag överhuvudtaget varit med om.
Men Mats Sundins återkomst med Canucks 2009 – när de både buade och jublade över giganten från Sollentuna – var också oförglömlig.
Då kan jag försäkra att att det var ett sjuhelvetes drag i det påkostade lyxbygget, så, jo det går. De kan vråla. De kan föra ett satans vrål. De kan piska upp samma elektriska atmosfär som på plazan utanför – bara de vill.
• • •
Efter varje runda ämnar jag ta ut en förstafemma och just nu funderar jag på målvakter.
Jeremy Swayman, Bobrovsky, Stuart Skinner och Storken känns som de hetaste kandidaterna – men om Woll gör ännu en kanonmatch ikväll kanske jag säger ”Jawohl!” till honom också.
• • •
Apropå målvakter är det kul att läsa att Jesper Wallstedt briljerade i första VM-genrepet i Kloten idag.
Det kommer bli fin konkurrens om förstaspaden – också.
• • •
Ikväll – 21.00 – har Knicks en ny chans att slå ut 76ers i Tårtans lada.
Jo, även 76ers spelar förstås i Wells Fargo och där kommer storma helt hejdlöst under de sena kvällstimmarna.
• • •
När spelade Rangers egentligen sin senaste match? Det känns som vi inte sett dem på evigheter och när de framåt måndag steppar ut i strålkastarskenet igen kommer det vara som en ny säsongsstart.
Nästan.
Vad jag vill ha sagt är att de som sveper får vänta väldigt, väldigt länge.
• • •
App app – det gick undan i Örby ikväll, så här har vi podcast-avsnitt nummer 461.
• • •
Det är 75 mil mellan Toronto och New York, men jag svär – jag kan känna det ända hit nu.
Hur miljoner kanadensiska hjärtan dunkar hårt och oroligt.
Hur det sprakar av elektricitet i kvarteren kring Scotiabank.
Hur en hel stad håller andan inför ett darrande moment of truth.
Snart börjar The Showdown of the year.
Brace for impact, folks.

Legacy och The Big Vägskäl, del 6 – The End

DALLAS – VEGAS 3-2 (Slut)
EDMONTON – LA 4-3 (Slut)

• • •
Ingen kan ju säga något annat än att Kings försökte, Hackspetten och Kempe slet som galärslavar sista minuterna och förtjänade fan en förlängning ikväll.
Men Oilers är det bättre laget, befinner sig bevisligen on a mission from högre makter och SKA såklart segla vidare till nästa runda.
The Legacy lever.
• • •
Skrällar verkar det inte som vi kan förvänta oss under årets Stanley Cup-vals.
De förväntade går vidare från varje serie och just därför har det varit lätt att få in de konservativa tips jag fegade med innan de släppte pucken.
Så här såg det ut, om ni minns
•NY Rangers – Washington 4-2 (Facit: 4-0).
•Carolina – NY Islanders 4-2 (Facit: 4-1)
•Florida – Tampa 4-3 (Facit 4-1)
•Boston – Toronto 4-1 (Pågår, står 3-2)
•Dallas – Vegas 4-3 (Pågår, står 3-2)
•Winnipeg – Colorado 3-4 (Facit: 1-4)
•Vancouver – Nashville 4-3 (Pågår, står 3-2)
•Edmonton – LA 4-1 (Facit: 4-1).
Lite tråkigt, faktiskt.
Men jag noterar att de dryga tölpar som dök upp i spåret när allt gick åt helvete ifjol håller fan på sig i år.
De ska dock veta att jag inte ser det som att jag fattat så mycket mer i år, bara att jag haft tur.
• • •
Oilers kommer alltså få möta antingen och Canucks eller Predators och vi behöver nog inte fundera så länge på var Mattias med skägget helst åker.
Resten av laget vill säkert ha nära till bortamatcherna, men inte han…
• • •
Det hände ändå lite i svenska poängligan, så jodå – här kommer den uppdaterade versionen.
1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 7 poäng (1+6)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)*

3. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)
4. Adrian Kempe, LA Kings – 5 poäng (4+1)*
5. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)
6. Gustav Forsling, Florida Panthers – 4 poäng (0+4)
7. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 3 poäng (2+1)
8. Viktor Arvidsson, LA Kings – 3 poäng (0+3)*
9. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)*
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 2 poäng (1+1)
11. Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Hampus Lindholm, Boston Bruins – 2 poäng (0+2)
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 2 poäng (0+2)
15. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)*
16. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Andreas Englund, LA Kings – 1 poäng (0+1)*
*Utslagen

• • •
Kempe bör få ett samtal från Sam Hallam närmsta dygnet och såvida han inte har några okända krämpor är jag övertygad om att även han kommer till VM.
Arvy? Kontraktet går ut, så det lär inte vara aktuellt.
Nästa säsong vill vi för övrigt se honom i Islanders, Devils eller Rangers.
• • •
Nu ska jag dra mig tillbaka och börja ladda för torsdagens fina dubbel-pastej.
Först har jag härlig podd-inspelning med Ondskan från Örby, sedan väntar ju hela slutspelets hittills hetaste showdown i Big Smoke.
Då jävlar blir det riktigt playofff-drag här i bloggen – utgår jag från.
Tills dess:

Peace!

Legacy och The Big Vägskäl, del 5

DALLAS – VEGAS 3-2 (Slut)
EDMONTON – LA 1-1 (Period 1)

• • •
Hoppsan Kerstin – och hoppsan Gunborg.
Just som jag knutit ihop en inledning om att Oilers återigen styrt detta battle dit de vill och plågar sina gäster från Hollywood med frustrerande effektivitet åt båda håll får Kings en osannolik studs med sig sig och pang – kvitterat.
Mm, det är ju så – manus kan skrivas om när som helst.
• • •
Hackspetten från Kusmark visar inte gamle Nashville-kompisen Eky Ekholm någon nåd – och det ska han förstås inte göra heller.
Mattias bryr sig för övrigt inte nämnvärt, ett blödande ögonlock är ett billigt pris att betala i en holmgång som den här.
• • •
Hörrdu, Gaston, du får inte stressa en gammal bloggare – det är sedan länge en försyndelse som bestraffas med gult kort.
• • •
Det är coolt att den stadige gossen som ansvarar för nationalsångerna i Rogers Place står mitt i det oregerliga folkhavet, på läktaren, och sjunger.
Ett grepp för andra att kopiera, skulle jag säga.
• • •
Ju hårdare man jobbar, desto mer tur får man.
Det är en klyscha jag verkligen tror på – och därmed är det ingen klyscha utan en sanning.
• • •
Helt klart, Gaston – hur länge övriga som blir kvar i startfältet än låter bli att raka sig kommer de inte kunna konkurrera med Ekys slutspelsskägg.
Förutom möjligen Brent Burns i Carolina, men han går ju utom tävlan, liksom.
• • •
Kempe ser het ut, får han bara en tillräckligt bra chans kommer han vispa in sitt fjärde mål i denna serie.
• • •
Connor McDavid har vi sett förhållandevis lite av hittills.
Legacyn, unge man, legacyn….
• • •
Nu ska jag börja peta lite med ett Dallas-Vegas-referat, så vi får se om jag hinner med någon Del 6.

Legacy och The Big Vägskäl, del 4

DALLAS – VEGAS 3-2 (Slut)
• • •
Regerande mästarna hänger på repen.
För Dallas Stars vinner på det mål de gör när Pietrangelo tar sin svagsinta utvisning i andra perioden – och nu har de slagläge i Las Vegas på fredag.
Ojvoj.
• • •
AAC är en underskattad arena.
Ni ser ju själva – när Stars triumferar blir det ett ruskigt drag även innanför de där tegelväggarna.
Mig förvånar det inte om jag får tillfälle att berätta mer om det nästa månad.
• • •
Inga poäng för Wild Bill blev det nu heller.
Hm.
Something’s off.
Men det är det ju hos hela laget.
Riddarna fäktas inte med lika välslipade svärd som för ett år sedan, punkt och slut.
• • •
Jaha, då ska vi se hur mån Connor är om den legacy jag babblade om i introt.
Är ni med?

Legacy och The Big Vägskäl, del 3

DALLAS – VEGAS 3-2 (Period 2)
• • •
Oh, Alex Pietrangelo håller på att göra en Jamie Benn när han knockar Seguin.
Om han fått en fem minuter major för den hade det varit en lika stor katastrof för Vegas som det var för Stars när den gamle kaptenen knockade Mark Stone ifjol.
Dumt som fan beter han sig ändå, även om domarna reducerar straffet avsevärt – och det kostar ett potentiellt förödande baklängesmål.
Det är inte första gången den ärrade backen beter sig som en fårskalle i en viktig match, vi glömmer ju inte förra vårens galna slashing mot Draisaitl.
Han är för gammal och rutinerad för såna dumheter.
• • •
Du och jag,Ytterbyflyer.
Det är vi som sjunger solo i majnatten och för det ska vi ha extra guldstjärnor.
Alla andra – utom Linus, Monica, Chall och van Basten-knäet, som i alla fall hastat förbi och sagt hej – utses härmed till trallgökar monumentale.
• • •
Annars blev det plötsligt mycket svårare att göra mål i andra perioden och jo, Adin Hill påminde om att han faktiskt är en styv målis.
• • •
Ryan Callahan, den gamle krigaren i Rangers och Lightning, hör helt klart till de bättre av experterna ESPN städslat i år.
• • •
Tre mot noll i ett playoff-drama…mycket ska man se innan man knyter av sig slipsen.
• • •
Sudden death overtime i Big D?
Kan mycket väl hända – och inte mig emot.

Legacy och The Big Vägskäl, del 2

DALLAS – VEGAS 2-2 (Period 1)
• • •
Borta bra – och borta bäst?
Nja, nu har ju Vegas inte direkt dragit ifrån i den här fajten, men de håller jämna steg med ett Dallas som bara skulle explodera ikväll och kommer snabbt tillbaka och utjämnar när de hamnat i 2-1-underläge och återigen måste man ju fråga:
Varför blir hemmaplan aldrig en fördel i den här serien?
• • •
Hm, ikväll är det glesbefolkat och tyst runt vår lägereld. Vore det inte för ärorika duon Ytterbyflyer och Chall skulle jag grilla mina korvar helt själv.
En besvikelse när slutspelet rasar, kan jag inte låta bli att tycka, men tja, ni kanske är såna där som har riktiga liv och vill ägna er åt annat mellan varven…
• • •
Det är en riktigt sån blytung Big Boy-match som pågår i den vackra tegelhögen på Victory Avenue – fast med en tvist.
I såna brukar det vara fruktansvärt lätt att göra mål och här är det istället lätt.
Lugubert.
• • •
Precis innan puckdrop skrapade jag fram 200 bucks på en amerikansk motsvarighet till Triss.
Det tycker jag nog att jag förtjänade efter den här prövningen till vecka – och som tröst för den dåliga uppslutningen i spåret.
• • •
Efter Logan Thompsons sinnessjuka insats i Game 3 trodde man aldrig att han skulle bli petad igen, men jo.
Adin Hill – hjälten från ifjol – återvänder i kassen i den här fajten.
Succé igen?
Inte direkt.
• • •
De här kidsen i Dallas alltså.
Stångkorven är ju bara 21 år han med, men backhand-passningen han slår till Dadonovs kvittering brukar bara de som spelat i ligan i ett decennium ha i sig.
Och ja, den ett år yngre Johnston har assist på bägge hemmamålen.
• • •
Det är lustigt att till och med hemmabåset i American Airline Center är så litet att backup-målisen Scott Wedgewood inte riktigt får plats utan sitter ihop med Emily Campbell i det lilla utrymmet
Men lucky him, Emily är en fantastiskt rolig person att gaffla med.
• • •
Det skulle inte vara av ondo för Wild Bill Karlsson om han fick baka en cannoli snart.
Som ni kanske noterat i den svenska poängliga bloggen vårdar som en bebis har han fortfarande inte gjort ett enda avtryck i protokollet på fem matcher.
• • •
Mindre än en och en halv minut på isen fick Prins Nils Lundkvist i första.
Min förhoppning om ett mål ikväll var sålunda lite fåfäng.
Vad har DeBoer emot honom?
• • •
Som pausunderhållning får ni – ja, du, Ytterbyflyer – en färsk bild från balkongen.

Som sagt…maj. Vilken månad.

Legacy och The Big vägskäl

I Robert DeNiros underskattade regidebut ”A Bronx Tale” säger busschauffören han spelar – ja, han regisserade sig själv, som jag i den här bloggen ungefär… – till sin unge son:
– The saddest thing in life is wasted talent.
Alltså:
Det sorgligaste här i livet är bortslösad talang.
Ibland ser jag Connor McDavid framför mig när jag tänker på de bevingade orden.
Vilket på ett sätt förstås är väldigt orättvist. Han har ju inte alls slösat bort sin gränslösa talang, han har tillvaratagit alla gåvor från gud och sett till att bli en av tidernas bästa hockeyspelare.
Men samtidigt:
Vad DeNiro vill att avkomman ska förstå när han försöker navigera sig genom den allt annat än enkla tillvaron i 50-talets Bronx är att den talang man eventuellt benådats med måste användas för The Greater Good, till nånting större än en själv, så att världen blir en bättre plats.
Också det kan man kanske argumentera för att McDavid redan gjort, genom att frälsa oss åskådare med skönheten och kittlingen i sina förbluffande konster på isen – match efter match efter match.
Fast ändå inte.
För att det verkligen ska betyda någonting, för att göra ett bestående avtryck i tiden, behöver hans snille leda till något mer än bara det egna självförverkligandet.
Ja, förr eller senare ska de otroliga färdigheter han besitter ovillkorligen mynna ut i Stanley Cup-triumf för hans lag och för hans stad och för hela goddamned världen.
Om det inte sker, om han aldrig vinner, kommer vi fortfarande minnas honom som en virtuos som spelade hockey som Jussi Björling sjöng, som Miles Davis spelade trumpet och som Edgar Allen Poe diktade.
Men det resulterade aldrig i en ”O, helga natt”, en ”Kind of Blue” eller en ”The Raven”.
Det, mina vänner, vore ett sorgligt slöseri med talang.
Han lär fortfarande ha ett decennium på sig, give or take, så panik behöver han inte känna ännu, men inte heller 27-åriga geniers karriärer pågår för evigt.
Så när chanser som den ikväll presenterar sig, när hans Edmonton Oilers befinner sig i en tydlig framåtrörelse som lag och kan slå ut LA Kings hemma i fullständigt nippriga Rogers Place och avancera in i slutspelets andrarunda, får han inte darra på avtryckarfingret.
Möjligheten måste utnyttjas – genom att den största stjärnan i arenan, on a mission from God för något mycket större än han själv, kramar ur sig allt han har.
Det är vad som står på spel såna här gånger.
Connor McDavids legacy
Sorgligt vore det i sanning om den bara förspilldes, säger jag härmed.
• • •
Jaha, plötsligt blev det maj – den ljuva månad som vi NHL-fanatiker knappt hinner notera eftersom det oändliga äventyr som alltid pågår denna tid på året tar över våra liv.
Men ändå.
Var hälsad, ljuva vårmarkör – även för oss trots allt en saliggörande kontrast till gråhetens, råkylans och hopplöshetens november och januari och februari.
I eftermiddags hann jag smita ut åtminstone en liten stund och satt en halvtimme i Bryant Park och tittade på myllret av uppspelta människor och insåg att skälet till att man blir rädd när man tror man drabbats av svår sjukdom är att själva vardagen är ett ovärderligt mirakel.
• • •
I Texas står västmakterna Dallas Stars och Vegas Golden Knights vid The Big Vägskäl.
Där hamnar man vid ställningen 2-2 i en serie a’ bäst av sju. Kriget kan inte avgöras, men den femte striden blir ofta utslagsgivande. Den bestämmer var uppgörelsen tar vägen och, för det mesta, vem som till sist slipper önska motståndarna lycka till i fortsättningen under handskakningen.
Hittills har bortalaget vunnit varje gång, men ikväll vetifan…det känns som att Stars verkligen hittat sitt modus operandi mot mästare som inte alls har samma stål i blicken som förra året.
Sedan är det väl inte omöjligt att Knights i så fall, i ren desperation, tar en hemmaseger på fredag och tvingar fram en Game 7.
Likafullt: Det känns som det är Dallas år i år.
• • •
Han tvekade inte ett ögonblick, vill jag påstå att jag kunde höra i Victor Hedmans röst i luren för några timmar sedan.
Så fort han lämnade isen i Sunrise i förrgår visste han att han skulle tacka ja till VM
Och nu kan man verkligen konstatera att Commendatore Hallam får lufta en femplus-trupp i Ostrava.
Faktiskt: De enda helt givna i en bäst-av-de-bästa-trupp som fortfarande slåss om Lord Stanleys juveler är Mika Zibanejad, William Nylander, Filip Forsberg, Elias Pettersson, Gustav Forsling, Hampus Lindholm, Adrian Kempe och William Karlsson (samt Gabe The Babe förstås, men det går ju inte).
Grattis där hemma, ni kommer verkligen få nånting att titta på de kommande vekorna.
• • •
Wyatt Johnston är, so far, Dallas svintidiga Conn Smythe-kandidat.
Den blott 20-årige gunslingern var ju fantastisk i de två matcherna i T-dojjan och som någon helt fyndigt konstaterade efter avgörandet i Game 3:
Han har inte åldern inne för att sitta vid maskinerna på stans kasinon (man måste ha fyllt 21 för att få gambla) men drog ändå en jackpot i Vegas.
Ha!
Det ska bli ett sant nöje att se honom komma tillbaka hem efter den succén.
• • •
Här är ett litet löfte:
Om Maple Leafs vinner imorrn, och jag slipper dramatiska bakslag, försöker jag skaffa ackreditering till Game 7 i TD Garden på lördag och åker norrut.
Det kan ju bli en av de stora klassikerna.
Hoppas, hoppas.
• • •
Andra Conn Smythe-kandidater redan i förstarundan: Cale Makar, Connor McDavid, Vincent Trocheck, Matthew Tkachuk, Brad Marchand.
Har ni fler förslag?
• • •
Det var en stor besvikelse att höra Jon Cooper, som alltid framstått som en klok och belevad människa, avlossa en gubbig liknelse om att målvakterna ”lika gärna kan bära kjolar” om man inte får utmana dem alls.
Nu har han bett om ursäkt och gott så, men det är för deprimerande att hockeykulturen aldrig helt kan frigöra sig från pappskalle-normer som röktes ur resten av samhället redan för ett halvt sekel sedan.
De som inte lever upp till fyrkantiga ideal om hur hockeykrigare ska vara och se ut och uppföra sig är alltid ”kärringar”, ”fröknar”, ”Thelma & Louise” och ”systrar” – eller bär kjol.
Come on, era nötter. Det är 2024 nu.
• • •
Quinn Hughes, Cale Makar och Roman Josi heter herrarna som får komma till The Sphere i Vegas i sommar och representera de bästa backarna i ligan.
Jag har absolut inga invändningar, även om jag hoppades på en liten Hedman-skräll.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Nils Lundqvist, Mattias Ekholm och Carl Grundström.
• • •
Igår snöade det i Edmonton – och idag hade de en smärre jordbävning i södra Kalifornien.
Det känns som dåliga omen för LA Kings, bägge två.
• • •
Kvällens låt: Arcade Fire – Month of May.
• • •
Matchen i Dallas börjar redan 18.30 lokal tid och någon tror kanske att det beror på att det är helgdag, men let me tell you – är det någonstans de inte firar socialistiska högtider är det i Texas.
Allt handlar om att tv-bolagen, i det här fallet ESPN, vill ha det så, för att kvällens två matcher inte ska krocka.
Money talks and bullshit walks, som väl ingen sa i de stora demonstrationstågen idag…
• • •
I Bryant Park – belägen strax väster om Grand Central, en underbar oas för oss som huserar i Midtown – såg jag en snubbe i Devils-jersey och det var nästan så jag ryckte till:
Just ja…lagen som inte gick till slutspel…redan en och en halv vecka in i slutspelet känns det som att de inte ens existerar.
Erkänn själv, det känns konstigt att tänka på Calgary Flames och Minnesota Wild och Columbus Blue Jackets.
• • •
LA Kings kommer, såklart, attackera besinningslöst i den sena showen, det är ju klockrent do-or-die-läge för dem, och nyckeln är att sätta Alberta-bohemerna under press direkt.
Tyvärr, för gästerna, visade det sig ju i Game 4 att Oiler under Knoblauch lärt sig att försvara på rena Barry Trotz-viset, så…ja, good luck.
• • •
Jon Cooper, by the way, kan han månne vara på väg bort från Tampa efter tolv säsonger?
Det ska jag pressa Ekeliw om när vi spelar in podd imorrn.
• • •
Ok, det är Showtime – igen.
Pojkar – ge oss nya ögonblick vi aldrig glömmer, det är ju egentligen det enda vi begär.

The Groggy Blogg, del 7 – The End

BOSTON – TORONTO 1-2 (Slut, OT1)
CAROLINA – NY ISLANDERS 6-3 (Slut)
WINNIPEG – COLORADO 3-6 (Period 3 pågår)
VANCOUVER – NASHVILLE 1-2 (Slut)

• • •
Alltså…jävlar.
Som den ärliga bofink jag är ska jag erkänna att jag aldrig trodde Preds skulle orka resa sig efter den fullständigt knäckande torsken i Bridgestone i förrgår.
Men de var rena Björn Borg efter tiebreak-förlusten mot McEnroe i Wimbledon, höll sig trots en dassig start samlade och oberörda och krigade sig till sist till seger i en järnhård tredjeperiod.
Storartat.
Nu tvingas canuckerna mycket motvilligt flyga down south igen och Masen med Mustaschen och hans vänner kan bjuda på nytt weekend-party på Broadway.
• • •
Jets, däremot, har spelat färdigt för säsongen och det är ju en redig besvikelse.
De rustade riktigt ambitiöst kring deadline och de har målvakten som ska föreställa allra bäst, men nä – de kan helt enkelt inte spela playoff-hockey där uppe.
• • •
Just ikväll hände inte så mycket i blågult avseende, men det är flera dagar sedan jag publicerade en uppdaterad version av svenska poängligan, så – here we go.

1. Mika Zibanejad, NY Rangers – 7 poäng (1+6)
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning – 7 poäng (1+6)

3. Filip Forsberg, Nashville Predators – 6 poäng (2+4)
4. Adrian Kempe, LA Kings – 4 poäng (3+1)
5. Gustav Nyquist, Nashville Predators – 4 poäng (1+3)
6. Gustav Forsling, Florida Panthers – 4 poäng (0+4)
7. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 3 poäng (2+1)
8. Pierre Engvall, NY Islanders – 2 poäng (1+1)
Oliver Ekman-Larsson, Florida Panthers – 2 poäng (1+1)
10. Erik Gustafsson, NY Rangers – 2 poäng (0+2)
Hampus Lindholm, Boston Bruins – 2 poäng (0+2)
Viktor Arvidsson, LA Kings – 2 poäng (0+2)
Mattias Janmark, Edmonton Oilers – 2 poäng (0+2)
Elias Pettersson, Vancouver Canucks – 2 poäng (0+2)
15. David Gustafsson, Winnipeg Jets – 1 poäng (1+0)
16. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Mattias Ekholm, Edmonton Oilers – 1 poäng (0+1)
Kevin Stenlund, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)

• • •
Tack för den här underliga kvällen, med tidigare nedsövd och lätt vimmelkantig bloggare.
Nu ska jag försöka sova lite till och imorrn ämnar jag vakna som en torped och sen blir det riktig playoff-blogg igen.
Tills dess:
Peace!

The Groggy Blogg, del 6

BOSTON – TORONTO 1-2 (Slut, OT1)
CAROLINA – NY ISLANDERS 6-3 (Slut)
WINNIPEG – COLORADO 3-4 (Period 3 pågår)
VANCOUVER – NASHVILLE 0-0 (Period 2)

• • •
Första maj 2024 börjar med kittlande raffel.
Det är jämnt och tajt i båda de sena matcherna north of the border och ännu vet vi inte alls om de här serierna tar slut ikväll eller fortsätter med nya thrillers i Denver respektive Nashville.
Men vi får väl dagen till ära rikta de klassiska slagorden i Jets och Predators riktning:
Upp till kamp, sista striden det är – kanske.
Ja, det var nog allt jag hade att komma med nu när den groggy dagen börjar bli sen.

The Groggy Blogg, del 5

BOSTON – TORONTO 1-2 (Slut, OT1)
CAROLINA – NY ISLANDERS 6-3 (Slut)
WINNIPEG – COLORADO 2-2 (Period 2 pågår)
VANCOUVER – NASHVILLE 0-0 (Period 1)

• • •
Ledsen, bäste HEK, men det är ju inte mycket som tyder på att Predators får spela fram fler matcher i Jamboree-ladan den här våren.
Canucks dominerar rätt ordentligt so far.
Men om Filip plockar fram några tricks från Åkerö igen…kanske kan det gå.
• • •
Ja, Islanders säsong är över.
Canes nyper till dem med 6-3 och tvingar fram handske i euforiska PNC Arena och kan göra sig redo för nästa New York-lag.
Ojvoj, det blir ett battle för fullvuxna.
• • •
Ah, nu har man ett pooldopp utanför Stockholm att se fram emot i sommar också.
Tack, Lundin.
• • •
I Winnipeg är det saftig dragkamp, men Avs skaffade sig just 2-1-ledning för Hällebucken är ju inte längre Hällebucken
• • •
Knicks misslyckades, de fick stryk av 76ers på Garden ikväll.
Hm, här räknade vi kallt med exakt samma manus som för 30 år sedan.
• • •
Fast nu nu kvitterade Jets.
Som sagt:
Dragkamp.
• • •
Nu börjar jag till slut känna mig lite sömnig, men givetvis kan jag inte gå och lägga mig utan att veta hur det går i de här matcherna.
Det kommer mera, som det hette i Arnes nöjesprogram på SVT.

Sida 22 av 1355