WASHINGTON – FLORIDA 1-1 (Period 1)

• • •
Hoppsan Kerstin.
Samma visa ekar länge och väl i betongbunkern – Caps har pucken och styr spelet, Panthers gör mål – men i ett powerplay i slutet av perren får Caps tyst på musiken med en förlösande kvittering.
Viktigt det, utan den eleganta Oshie-styrningen hade frustration lätt kunnat slå rot i hemmalaget.
Nu är alla bets istället off.
• • •
Huberdeau ”gör” en omvänd Claude Giroux under legendariska ”The Shift” i Philadelphia 2012:
Han åker på en Ovetjkin-tackling så huvudet vibrerar som i en tecknad serie – och några sekunder senare smäller han in 1-0.
Klass!
• • •
Brunette, Panthers-coachen, måste snart inse att det är dags att ge Bengan Hörnqvist en större roll i de här krigen.
• • •
Vad har jag sagt om Washingtons målvakter?
GM MacLellan begick ett oförlåtligt misstag som inte försökte uppgradera – till exempel med Anton Forsberg – vid trade deadline.
• • •
ESPN slösar inte med tiden och energin på sina hockeysändningar. De har ingen studio och inget ”uppsnack”, matcherna bara börjar – som vore det dagliga ”Anslagstavlan”.
Så vi tar den igen:
NBC, kom tillbaka!
• • •
Om jag får ta det här tillfället i akt och slänga några rejäla stenbumlingar i glashuset: Peter Laviolette ser ut att ha haft några goda år…
• • •
När det är slutspelsmatcher i basket eller amerikansk fotboll de ska visa håller ESPN på och gafflar och analyserar och bygger upp stämningen i timmar.
Men man har ju fattat det, hockey är bara en afterthought för den stora sportkanalen.
• • •
Trots att han säkerligen saknar TJ Oshie, uppflyttad till förstakedjan i Wilsons frånvaro, tycker jag Bäckis är betydligt vassare och mer involverad än i de sista grundseriematcherna han spelade.
Can’t keep a good man down när det hettar till i köket, antar jag.
• • •
Det gläder mig väldeliga, Johan Forslund, att min vän Lindqvist – vår egen Kramer – levererar vid mikrofonen.
Du är inte den som strösslar med beröm utan att människor förtjänat det.
• • •
Bobrovsky påminner emellanåt om Wille Löfqvist, salig i åminnelse. Han stoppar inte puckarna som man ska – men han stoppar dem.
• • •
Frågar Ondskan om han kollar nu när han är helgledig, men får det här oväntade svaret:
”Nej, jag ska på stand-up comedy”.
???
• • •
Kolla balkongmyset.

Nu ska jag hasta ner i lobbyn och lägga vantarna på lite kaffe.

Idag går solen upp över Stanley Cup-slutspelet – bokstavligt talat.
De 20 pang-pang-dueller som hittills förts till handlingarna har alla börjat i skymningen och avgjorts i tätt nordamerikanskt kvälls- och nattmörker.
Men nu är det lördag och tvenne matinéer ingår i den rafflande given.
Först har vi en riktigt tidig morgonbön i Washington, sedan en eftermiddagsmässa i Nashville, Tennessee.
Fröjdas, ni i Europa. Det betyder ju att ni får se hockey i världsklass utan att behöva bränna the midnight oil.
Men inte nog med det:
Ni får också, här och nu, ta del av första Veckans Lista i årets playoff.
Förfarandet är det gamla bekanta:
Enväldige bofinken Furman rankar det bästa och sämsta som hänt i veckan.
Here we go!

VECKANS LISTA

1. Matthews & Marner
– Det tog fem år, men till slut har de två superstjärnorna i Big Smoke lärt sig spela slutspelshockey. De har varit lysande i alla tre ronderna mot Tampa. Det är den stora skillnaden för Maple Leafs i år och fortsätter de likadant…nej, inga jinxar nu.

2. Tredjemålvakter
– Louis Domingue i Pittsburgh, Pyotr Kochetkov i Carolina och Connor Ingram i Nashville har tvingats axla ett ansvar de inte hade kunnat föreställa sig för bara några dagar sedan, men utfört den pressande uppgiften alldeles galant. Det är hela inledningsrundans tunga story.

3. Colorado Avalanche
– Världens bästa hockeylag.

4. Den värmländska vargen
– Joel Eriksson Ek, likt pappa Clas hemma i Karlstad alltid bäst i de allra viktigaste matcherna, är Stanley Cup-slutspelets hetaste svensk.

5. Kryddstarkt fläsk & broccoli
– Sedan Louis Domingue avslöjade att det var med denna okonventionella kombination på tallriken han laddade inför första inhoppet mot Rangers har det givetvis varit Dagens Rätt i slutspelscirkusen.

6. Evander Kane
– Det brukade räcka med att ta bort Connor McDavid och Leon Draisaitl, sedan var Oilers neutraliserade. No more. Nu ingår även detta ess i leken och plötsligt vet inte motståndarna hur de ska bete sig.

7. Bunch of Jerks i Raleigh
– De försöker på andra adresser också, men inga fans någonstans lyckas piska upp lika osannolikt vildsint stämning som galningarna i PNC Arena. Det är där man ska se slutspelshockey, så är det bara.

8. Soup i Toronto
– Om det var någon match-i-matchen vi visste att Tampa skulle vinna mot Toronto var det den i kassen. Men nej. Jack ”Soup” Campbell har varit bättre än Andrei Vasilevskij. För övrigt älskar jag smeknamnet ”Soup”. Det finns för få Andy Warhol-kopplingar i hockey…

9. Klingberg vs Andersson
– En tvättäkta svensk beef kokar i serien mellan Flames och Stars. Något sådant har vi inte sett sedan den stora Sudden vs Alfie-schismen 2004. Mycket underhållande.

10. Sidney Crosby
– De yngre arvtagare må vara snabbare och mer spektakulära med sina ”moves”, men Sidney Crosby för full maskin är fortfarande en mer komplett hockeyspelare än alla andra.

VECKANS BU

•Kings
– Det började ju bra, men de två senaste matcherna mot Oilers har varit rena Titanic-haverierna. Om kungarna från La La Land inte börjar trolla med knäna kan serien vara över mycket snabbt.

•Vasy
– Arbetsbördan de senaste två åren verkar till sist ha kommit ikapp ”Världens bäste målvakt”, för han är inte sig själv mot Maple Leafs.

•Inga Stanley Cup-loggor på isen
– Hur kan ligan glömma denna viktiga markör, den som i lika hög grad som handdukarna på läktarna signalerar att vi nu befinner oss i den magiska tiden på året? Oförlåtligt.

• • •
Jag tror aldrig jag varit tröttare än när jag släckte lampan i natt men så somnade jag också på ett ögonblick – och fick sedan tio timmar av riktigt solid sack time i den utsöka hotellbingen.
Det innebär inte att jag kompenserar för all sömnbrist tidigare i veckan, det tar ett tag sova ikapp, men det innebär ändå att jag är otroligt mycket mer piggelin idag.
Så:
Ramalama!
• • •
Vi tar, tycker jag, och hugger dagens tipsrad på en gång.

•Washington – Florida 2
– Capitals var, till allmän förvåning, bättre laget på isen i bägge matcherna men lyckades ändå förlora den andra rätt klart. Nu handlar det dock inte om att spela bra, utan om att hitta sätt att vinna. Det tycks katterna ha förstått och eftersom huvudstadslaget aldrig trivts i dagsljus tror jag faktiskt de lyckas stöka sig till en ny triumf i betongbunkern.

•Nashville – Colorado 2
– Sista chansen för Preds, men tyvärr. Om inte ens den heroiska insatsen i förrgår gav resultat finns det inget hopp. Avalanche är bara för bra, punkt och slut.

•Pittsburgh – NY Rangers 2
– Rangers har varit pålitliga road warriors hela säsongen och något säger mig att de därför kommer göra sin bästa match i serien ikväll. De behöver ju bara desarmera Crosby-kedjan. Lyckas de med det är Pittsburgh ett slaget lag. Fast det är, sannerligen, lättare sagt än gjort.

•Dallas – Calgary 1 (OT)
– Det enda man vet är väl att det inte blir sprakande målfest, men jag har återigen känslan att Stars kan kväsa flammorna med tyngd och elakhet.

• • •
Det är molnigt i Tampa idag, vilket känns lika häpnadsväckande som det skulle vara om det inte regnade i Göteborg.
Men värmen består och det blir ändå en sann lisa att sitta på hotellrummet och avnjuta dagens matinéer på tv:n medan den tunna gardinen i den öppna balkongdörren fladdrar i en försiktig vind.
• • •
Tom Wilson skadade otäckt nog ett öga i första matchen mot Panthers, spelade inte Game 2 och kan inte vara med idag heller.
Det är ett mycket kännbart avbräck.
• • •
Eftersom jag pumpat oavbrutet sedan i måndags har jag av skonsamma överordnade fått ledigt ikväll och kommer se de två sena matcherna i tikibaren.
Då blir ni lämnade ensamma i spåret och det är ju inte idealt, men – ni ger mig den, va?
• • •
Efter matchen i torsdags underströk Turk, Rangers coach, något även jag tänkt på:
Så fort hans lag skaffat sig momentum i matcherna mot Pens har de alldeles för snabbt gett bort det igen.
Men jag skulle vilja dra resonemanget längre och säga så här:
Rangers är för beroende av att ha tydligt momentum, medan Pens betydligt oftare hukar i skyttegraven och sedan slår till out of the blue, som det heter.
Det är just sådant rutin och erfarenhet genererar och ta ett tag innan Lafreniere, Chytil, Kakko och de andra ynglen erövrat sådant.
• • •
I Betongbunkern i DC serveras idag något så groteskt som en hybrid av spicy kycklingmacka och kanelbulle och eminenta Washington Post-reportern Samantha Pell tar en för laget medan radiokommentatorn John Walton – huvudstadens egen Lasse Granqvist – refererar.

She did it!! ⁦@SamanthaJPell⁩ pic.twitter.com/fTiFq2rr7I

— Tom Gulitti (@TomGulittiNHL) May 7, 2022

Underhållande.
• • •
OK, det är dags.
Showtime i dagsljus.
Må det slå gnistor om varje byte dagen lång!

TAMPA – TORONTO 2-5 (Slut)
• • •
Är partyt slut i Tampa nu?
Nä, den sortens antaganden ska man nog vara försiktig med. De har varit i trubbel förr och alltid kommit tillbaka – och Leafs schabblat bort fina ledningar förr, icke att förglömma.
Men det finns ett par saker som motiverar stor optimism i den blåvita världen.
Campbell är just nu mycket bättre än den slitne Gustav Vasy – och Matthews och Marner fortsätter spela strålande. Och när Lightning, som ikväll, ändå lyckas hålla dem utanför målprotokollet steppar såna som Blackwell, Mikheyev och Kämpf, med sina två prickar ovanför Ä:et fram och pangar in puckar istället.
Det har sett värre ut genom åren.
• • •
Mycket lite i tillvaron är skönare än att knyta av sig en slips som suttit hårt åtknuten hela dagen.
• • •
Räddningen på Stamkos direktskott i PP i tredje var antagligen den största, viktigaste och mest magnifika Campbell gjort i hela sin karriär.
Till och med Stammer själv är imponerad.
– Jag fick en perfekt träff och mer därtill. Det var en väldigt bra räddning, konstaterar han.
• • •
Men titta, den värmländska vargen ylar även i St. Louis.
So far är han – Joel EE alltså – bäste svensken i hela slutspelet.
• • •
Surgubbar som jag gnäller då och då på den digitala samtiden men möjligheten att beställa delivery-kök även under hotellvistelser bevisar en gång för alla att vi har fel.
• • •
Ledsen M.R, men det börjar helt sonika se ut som att kvalitetsskillnaden mellan Oilers och dina La La Land-kungar är för stor.
• • •
Bildkavalkad var utlovad och kommer här.

• • •
Nu hade det suttit fint med ett par kalla, men fuggedaboutit. Bofinken har, i praktiken, redan somnat medan han skriver de här raderna.
Under lördagen blir det som sagt matiné-blogg från hotellrummet – och till kvällen får ni stå ut med att jag tar en paus och bara avnjuter de två sena matcherna med den kalla i handen då istället.

Leafs sätter 4-2 i tom kass med 1.40 kvar, så – bortaseger.
Mer senare.

TAMPA – TORONTO 1-3 (Period 2)
• • •
In med Backlund!
Skott som det Kämpf piskar in hade fjolårsversionen av Vasilevskij aldrig släppt in.
Nåt är off med ”Världens bäste målvakt” – förmodligen börjar bränslet till sist ta slut – och därmed har Leafs verkligen en seriös chans att…ja, ni vet.
Man ska väl bara inte säga det högt med vidskepliga fans närvarande i spåret…
• • •
Men Ross The Boss replikerar med ett Stamkos-inspirerat direktskott i PP och jag kan inte låta bli att påminna om följande rader i introt:
”En klassiker är under insegling, jag känner det på mig. Leafs kommer gå loss till 3-0, sen jagar Bolts ikapp i tredje. Och så följer två actionspäckade övertidsperioder och till slut avgör Vigge med en enastående soloprestation.”.
Det scenariot är fortfarande högst tänkbart, bara Bolts höjer intensiteten ytterligare några hack.
• • •
Det är inte jättelångt borta att Victor gör tidernas självmål under det powerplay hemmalaget får i mitten av andra perioden.
Just snyggt, hade det varit.
• • •
För övrigt är Ross Colton världens näst bäste Colton i mina ögon – efter Colton Orr.
Han borde göra comeback.
• • •
Michael Bunting vet hur man matar zebror.’
Han åker runt på isen och viftar med armen som en gammaldags tågstins när han tycker att Bolts i början av mittperren skickat en delay-of-game-puck över plexit – och till slut får han rätt.
• • •
Kommissionären himself är in the house och håller presskonferens i första pausen.
Den hinner inte jag gå på, men blir upplyst om att han meddelar att inget beslut ännu tagits om huruvida Ryssland ska bjudas in till World Cup nästa år.
Well, gör ligan inte the right thing i det avseendet tänker då inte jag bevaka turneringen, det ska jag be att få ropa från Tampas fuktskadade hustak.
• • •
Lill-Nyllet kommer närmare och närmare.
• • •
Ojvoj, bilderna på mannen som får plexiskivan över sig i Boston har lite skräckfilmsaura.
Hoppas, som sagt, att han mår okej.
• • •
Vinny LeCavalier sitter i en loge och jublar med hemmafansen när han blir inzoomad.
Vad säger dom i Montreal om det? Han tillhör väl Habs nu, no?
• • •
Dom gillar inte bedömningen i Torampa ikväll, men var gör dom det?
Tydligen är det så att domarna alltid favoriserar bortalaget…
• • •
Nu har bofinken en svacka av guds nåde och skulle somna på en sekund om hans runda kinder landade på en kudde, men såklart – vi slår några åkarbrasor och återkommer med ny kraft i tredje.

TAMPA – TORONTO 0-2 (Period 1)
• • •
Jo, min själ.
För första gången i serien spelar Leafs Leafs-hockey i den heta fredagkvällen och skiter i rätt mycket i vad mästarna.

De använder sin speed och sin skicklighet och det låter konstigt att säga, men Tampa hänger inte med.
Nu gäller det bara, för Leafs, att förstå att de här motståndarna aldrig blinkar.
När som helst kan de plötsligt trycka på den omtalade knappen och – schackaboom!
• • •
För att travestera Twitter-bekantingen Johan Håkansson:
När Mitch Marner och Auston Matthews får feeling och spelar sin bästa hockey parar sig svanarna.
Sådan lyskraft har de.
Det är ju det mest lovande som hänt i Toronto sedan Börje kom till stan för ett halvt sekel sedan – att samtidens två superstars till sist lärt sig spela slutspelshockey och levererar på nästan samma sätt som i grundserien.
• • •
So far har Jack Campbell varit bättre än Gustav Vasy också.
Det kan vara mest anmärkningsvärt av allt.
• • •
Ondskan vakar hemma på Söder – och han är inte glad.
• • •
Det är Anthony Cirelli som ska släcka lampan för Matthews-kedjan den här helgen, det står klart direkt.
Cooper kommer matcha 24-åringen från Ontario och hans shutdown-kompisar mot de blågula stjärnorna byte efter byte efter byte.
Men hittills har han knappast ”gjort” en Phillip Danault.
• • •
Det är tryck monumentale i rymdskeppet, tro inget annat.

Som Bengan Hörnqvist sa i den stora förhandsintervjun förra helgen:
– Man blir aldrig mätt på mästerskap. Har man en gång vunnit vill man inget annat än att göra det igen.
Fansen i en stad som den här känner precis likadant.
• • •
Naturligtvis ämnar jag dekorera inläggen med fina bilder nu när jag är ute och rör på mig, men Amalie-nätet är lite bräckligt – som psyket hos en Stanley Cup-debuterande rookie, faktiskt –… så just nu tar det för lång tid.
Vi återkommer i ärendet när jag är uppkopplad mot hotellnätet igen.
• • •
Men det är, som sagt, duktigt med Leafs-fans här också
Om inte annat blir vi varse när Reilly och Blackwell gör mål.
Jublet matchar lätt det i The Rock när Devils nätar i en grundseriematch i november.
Välkommen till Torampa!
• • •
Derfel, i tikibaren beställer man huvudsakligen hinkar med öl – och förr kunde man köpa hur många som helst strax innan stängning och fick sedan sitta kvar till gryningen om man ville.
Men det var förstås för roligt, så går det inte till längre.
• • •
Nu väntar vi bara på Lill-Nyllet – Leafs bäste spelare under fjolårets playoff-äventyr, så länge det nu pågick.
Han uppträder med pondus och swagger i år också också, men skulle behöva lite utdelning.
• • •
Idsint, wo bist du?
• • • 
I Boston trodde jag den feta ladyn sjöng när Trochek gjorde 1-0 för Carolina, men tydligen inte.
• • •
Nå, ni såg ju i tipset hur jag föreställer mig att den här kvällen kommer arta sig.
Jag säger inget mer än så utan går och häller upp lite kaffe istället.

Och här kommer ännu en variant på den lyckliga serenad bofinken alltid sjunger när han gjort som sina släktingar flyttfåglarna och flaxat söderöver:

Palmkronorna häver sig majestätiskt i den lätta, heta eftermiddagsvinden.
Solkatterna gnistrar så intensivt ute på fjärden att det nästan svider i näthinnan.
Ett par delfiner leker i svallet bakom aktersnurran när en liten skorv puttrar förbi i kanalen mellan stadskärnans väldiga hotellkomplex.
Skrattsalvorna ekar från utomhusborden runt en bar som inte alls har klassiskt tiki-tema men kallas tiki i alla fall.
Oh yeah, baby – vi är tillbaka i Tampa Town på Floridas västkust, där solen alltid bränner från knallblå himmel och livet är lite enklare.
Här krokar bloggen lystet och hänryckt i hela öppningsrundans hetaste matchserie denna slutspelets första, löftesrika fredagkväll.
Nej, Lightning och Maple Leafs har inte spelat bäst hockey och deras två inledande ronder har vare sig varit de mest spännande eller emotionella, men likafullt:
Regerande mästarna, mitt uppe i en mini-dynasti, möter Kanadas folkkäraste lag, för tillfället rustat med mer potential än på åtskilliga decennier.
Så ingen annan av de övriga sju fronter som öppnats i detta spektakel till hockeykrig får mer medial uppmärksamhet, engagerar fler människor eller genererar mer hopp om bestående avtryck i evigheten.
Dessutom har jag ett bestämt intryck av att detta är den showdown som väcker mest inlevelse och intresse även bland i bloggens högt ärade läsekrets.
Följaktligen:
Nu laddar vi extra torrt krut, spetsat med både nitroglycerin och fotogen, i live-sändningarna.
Enjoy the ride, folks!
• • •
Två timmar, lite drygt, hann jag slumra i korresoffan – sovplats of choice när skarpt läge råder – den gångna natten.
Sedan ringde klockor och mobil och den intern-telefonen dörrmännen använder, bland annat när man bett dem hjälpa till med väckning – och så var det bara att ta väskan och vagga ut och hoppa in i en förbeställd bil och bli fraktad till Newark.
Just då var det ganska långt från det där tillståndet när bratsen och stekarna viftar med händerna i luften till E-Type-hits i Båstad och skriker ”Nu kör vi!”, det kan jag säga.
Men planet lyfte i tid och resan var, bortsett från några gupp i höjd med South Carolina, skonsamt uneventful och all tröttma rann av när vi gick in för landning och det paradisiska landskapet, med palmdungar och glittrande pooler och luxuösa slott befolkade av NHL-stjärnor från Ångermanland, bredde ut sig utanför flygplansfönstret.
Så jag tror ändå jag kammar kalufsen i backslick, vaskar ett par flaskor Cristal och skriker, jag med:
Nu kör vi!
• • •
Toronto Maple Leafs ändå. De må på sina håll vara utskrattade och hånade för att de inte vunnit Stanley Cup sedan Lyndon B Johnson var president – trots att de likt Joakim von Anka hoppar trampolin i sina pengahögar varje morgon – men de är och förblir populäraste NHL-laget i Sverige, i viss konkurrens med Rangers och Red Wings.
Det beror förstås på att det var i Big Smoke Börje Salming blev ikon redan 1973, när majoriteten i konungariket knappt hade hört talas om några NHL-lag överhuvudtaget, och att Sudden – en regelrätt folkhemshjälte av samma kaliber som Lill-Babs, kungen och Hyland – sedermera följde i BJ:s fotspår.
Men nu har dessutom en ny generation, lockad av lyskraften hos Auston Matthews och Mitch Marner och John Tavares och Lill-Nyllet, anslutit.
Därför känns det nästan som en plikt att åka och bevaka dem en sån här helg.
Fast ”plikt” i den här verksamheten är förstås inte vad den är för, exempelvis, en sjuksköterska. Inget en bofink in NHL-tjänst gör on the road kan kallas annat än en ynnest.
• • •
Erkänner:
Det blev en gubbig liten tupplur när jag till slut kom till hotellrummet vid lunchtid.
Det är lite trallgök-beteende över det, när Stanley Cup pågår ska en korre bita ihop och baka intro under dygnets alla vakna timmar, men jag har passerat åldern när det går att hoppa över en natts sömn utan att det blir Force Majeure.
Sorry…
• • •
Eftersom deras lag vunnit så oförskämt många mästerskap, i olika sporter, de senaste åren tycker de som bor här numer det är roligt att kalla Tampa för Champa – som i Championship alltså.
Men just den här helgen passar smeknamnet Torampa bättre.
Det går dagliga direktflighter från Pearson-flygplatsen i Toronto till Tampa International och de flighterna har varit fullknökade med fans i blåvita jerseys senaste dygnen.
Nu tar de – ihop med alla kanadensiska snowbirds som redan häckar i Florida – över hela downtown.
I sanning en syn. Chall, du skulle känna dig som på mammas gata.
• • •
Pittsburghs målvaktstrauma fortsätter. Idag meddelade Sullivan att Casey DeSmith tvingats till ”core muscle surgery”, vad det nu betyder, och är borta resten av säsongen.
Shit.
Sure, Domingue har varit bra, men varför är journeymännen oftast journeymän?
För att de saknar förmågan att prestera kontinuerligt.
• • •
Hur varmt det är?
Säg så här:
Promenaden från Waterside-hotellet till rymdskeppet Amalie och dess media-entré tar inte mer än några futtiga minuter men i kavaj – en ny, ljusgrå, ärtig sak! – och tajt knuten slips hinner Furman Bjurman bli svettig som en Stanley Cup-krigare efter tre övertidsperioder.
Underbart, jag verkligen ÄLSKAR hetta!
• • •
Inte bara fans har vallfärdat till solen från The True North. Leafs har, förstås, ett synnerligen månghövdat mediafölje med sig ner också och i det ingår några väldigt goda vänner jag på grund av pandemin inte sett på flera år – framförallt den magnifike Mike Ziesberger, i en trängre krets känd kort och gott som Zeis.
Vi åkte på en yster roadtrip från St. Louis till Nashville efter All Star-balunsen i januari 2020 men har sedan bara kunnat ha digital kontakt, så när vi nu sammanstrålar på Amalies pressläktare blir det riktigt emotionellt.
• • •
Vad fina ni är, Filip och Chall, som servar oss alla med stats och siffror i spåret.
Och apropå det – här är the extended version av kvällens tipsrad:

•Boston – Carolina 2
– Bruins har såklart större chans hemma i Gaaaden, med sina råbarkade fans i ryggen och andra möjligheter att matcha formationerna som de önskar (framförallt blir det lättare för Bergeron att hålla sig undan Jordan Staal). Men Canes brukar nuförtiden vara lika vidrigt jobbiga att möta även på hemmais och kommer nöta ner de långsammare björnarna nu också.

•Tampa – Toronto 1 (OT)
– En klassiker är under insegling, jag känner det på mig. Leafs kommer gå loss till 3-0, sen jagar Bolts ikapp i tredje. Och så följer två actionspäckade övertidsperioder och till slut avgör Vigge med en enastående soloprestation.

•St Louis – Minnesota 1
– De här två kommer vinna varannan match tills Game 7. Då kan vad som helst kan hända.

•LA – Edmonton 2
– Jag tror fortfarande kungarna har chansen att skrälla, men idag är Oilers så uppretade över att de inte fick värma på önskad tid i Crypto.Com Arena att de vinner på ren ilska.

• • •
”Lillygren” petas ikväll, liksom Wayne Simmonds – och in kommer istället Holl och Spezza.
Indikerar det möjligen att Leafs tänker tvinga Bolts att spela på deras villkor – istället för tvärtom?
Det är värt att testa den strategin, tror jag. Försöken att möta mästarna med fysik och ruff har mest resulterat i en massa utvisningar och det är som att äta flugsvamp i den här serien.
• • •
Maple Leafs popularitet i Salmings och Sundins och Lill-Nyllets hemland är inte fastställd med konkret fakta, ska jag kanske poängtera jag redogör bara för en känsla byggd på hur intresset i allmänhet är för det jag skriver här i bloggen och på Sportbladet.
Om jag byggde en hel topplista på den känslan skulle den se ut så här:
1. Toronto Maple Leafs, 2. NY Rangers, 3. Detroit Red Wings, 4. Boston Bruins, 5. Pittsburgh Penguins, 6. Philadelphia Flyers. 7. Colorado Avalanche, 8. Buffalo Sabres, 9. Montreal Canadiens.
Sen kommer New York Islanders, New Jersey Devils, Washington Capitals, Vancouver Canucks och Chicago Blackhawks på delad tiondeplats.
• • •
Det bästa med Florida är inte den Cuban Sandwich som serveras på bättre etablissemang.
Men nästan.
• • •
Bloggens legendariske sidekick The CEO of Everything är förstås på plats ikväll också.
Men han har blivit sån inpiskad Florida Man att han inte längre huserar i pressboxen. Han sitter ute bland fansen, som en helt vanlig människa.
Omskakande.
Men det hindrar förstås inte att han kan joina sin gamle kamrat i tikibaren – som jag utgår från att han äger vid det här laget – för en Late Night Show.
• • •
I morrn blir det kombinerad matiné och hotellrumsblogg.
Kul va?
Hopps room service håller hög klass.
• • •
Senast bloggen rapporterade från rymdskeppet stod det 7 juli 2021 i almanackan och Tampa Bay Lightning dansade runt med Stanley Cup-bucklan nere på isen.
Riktigt så oförglömlig lär inte den här kvällen bli, men förutsättningarna finns ändå för något riktigt stort.
Nu sätter vi tändstickan till kruthögen.
Let’s go!

Hallå fågelungar, hoppas allt är bra. Ikväll hinner en match börja innan vår headline act i solen så för ordningens skull ber jag att få fyra av tipsraden redan nu.

•Boston – Carolina 2
•Tampa – Toronto 1
•St Louis – Minnesota 1
•LA – Edmonton 2

NY RANGERS – PITTSBURGH 5-2 (Slut)
• • •
Se där ja, New York Rangers vinner sin första playoff-match sedan 4 maj 2017.
Fem års mörker är således över.
Det bästa med det:
Vi vet att det blir åtminstone en match till på Garden – nästa onsdag.
I can’t wait.
• • •

I nån halvminut efter Storkens kollision med Carter råder ren panik i New York, för det ser ju ut som att Storken är om inte död så i alla fall totalt uträknad.
Men så fort Carter skickats av isen kvicknar han till och spelar vidare.
– Jag mår bra, jag bara ramlade lite illa, säger han själv via sin tolk efteråt.
Hm.
Där hade vi nog ändå lite av Reinholdssons ”Hollywood” igår…
• • •
Haha, så Burger Klingberg har blivit folkets fiende i Calgary och buas ut så fort han rör pucken.
De kunde inte ha hittat nån snällare att vara arga på.
Men själv verkar han bara gilla uppmärksamheten.
– Det är awesome, det bara stärker mitt självförtroende, säger han i en pausintervju.
• • •
Frankie Five Angels – av Linyregs autocorrect också kallad Frankie Vattenpipa – var bra på Garden ikväll.
• • •
HEK, det gläder mig att du får se en helt annan match än i förrgår.
Det här är ju mycket strongt gjort av LAGET.
• • •
Hockey på både TNT och TBS…det är svårt att vänja sig vid det nya tv-landskapet.
• • •
Okej, nu ska jag packa och om möjligt få någon timmes sömn, så jag slipper en hjärtattack under första roadtripen i årets slutspel.
Om flighten inte ställs in hörs vi från västra Florida imorrn kväll – och om det gör det hörs vi från soffan.
Ha en finfin avslutning på natten/morgonen!

29 sekunder kvar, Rangers leder med 5-2 och jag tror inte det blir sudden-drama.
Vi hörs när jag är hemma i holken och packar väskan