Slut, Malkin styr in 4-3 för Pens.
Mer kommer sen.

NY RANGERS – PITTSBURGH 3-3 (Period 5, OT pågår)
• • •
Pizza-tajm!
Jodå, visst blir det en sjätte period på den usla Garden-isen också.
Haha, välkommen till slutspelet, folks.
• • •
I övrigt har jag inte så mycket att säga. Det har jag aldrig när det blir så här. Spänningen är för stor.
Men jag noterar att vi har några blågula målskyttar nu – och några backar som fått matchstraff.
Kul – och oväntat.
• • •
En sak till:
När det är som mest dramatiskt och jävligt, vad händer då?
Casey DeSmith tvingas kliva av och King Louis Domingue måste ta över.
Rangers känner blodvittring, såklart, men uh-uh – han har varit lysande, helt plötsligt.
• • •
Men nu kommer avgörandet – efter ett fatalt misstag i ena riktningen.

NY RANGERS – PITTSBURGH 3-3 (Period 4, OT pågår)
• • •
Klockan är 22.30 i New York och we’ve got ourselves a nattmangling på Garden.
Det är gastkramande – och underbart.
• • •
Jadu, HEK, jag är ledsen, men mössa behövs nog – och sjal med.
Utan Juuse är Predators helt chanslösa i den där serien.
• • •
Jag har bara en önskan: Låt inte någon jobbig domarkontrovers avgöra den här matchen.
• • •
Yowsa, vilken skräll i Sunrise.
Den hade absolut ingen utanför The District räknat med.
• • •
Däremot får man ju vara beredd på att någon av de utmattade spelarna begår ett oerhört misstag – och sen är det över.
Ju längre dramat pågår, desto större blir risken för just det.
• • •
Tror ni det kan bli OT3 också?
Kanske – men jag tror det smäller efter 6.22 nu i femte perren.

NY RANGERS – PITTSBURGH 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Oh, yes – vi får slutspelets första Sudden Death-drama redan i premiärmatchen mellan Rangers och Penguins.
Mama, vad underbart!
Det är ju sånt här man längtat efter ända sedan förra sommaren.
• • •
Personligen tycker jag det är helt självklart att Chytils sena ledningsmål döms bort.
Kaapo kör över DeSmith, utan mycket till knuff, och då är det interference, punkt och slut.
• • •
Storkens tv-plock när Kapanen piskar iväg ett skott med fem minuter kvar – den kommer vi få se på lokala tv-sändningar resten av veckan.
• • •
Lindgren har för ont och kan inte spela delar av tredje.
Karma.
• • •
Hur är det, tror ni Kaapo Kakko gillar taco?
I så fall skulle han kunna kallas taco-Kakko eller Kakko-taco – och och hur skojigt vore inte det?
• • •
In med Nils!
• • •
Haha, HEK, jag tycker nog ändå du ska ha en lite sotarmössa tillhands i soffan.
• • •
Kajsa Kex meddelar att hon saknat Dancing Larry.
Ja, man gör ju det när man är borta ett tag.
• • •
Mina hjältar:
Lafreniere för Rangers eller Heinen för Penguins blir det.

NY RANGERS – PITTSBURGH 3-3 (Period 2)
• • •
Well, vi har en scenförändring på Broadway – lika dramatisk som den mellan första och andra akten i ”Phantom of The Opera”.
Rangers ser ju ut att ha pingvinerna på grillen när Coppen smäller in 2-0 efter bara tre minuter, men då händer nånting med både hemma- och bortalag.
Aggressiviteten klingar av hos Rangers, de tappar initiativet och blir tveksamma – medan Penguins verkar bestämma sig för att de inte vill bli behandlade som hundar längre, vevar igång maskinen, tar över och helt logiskt utjämnar hela skådespelet.
Så är det i playoff, när så otroligt mycket ligger i potten – på det Don Henley kallade en New York minute kan allt förändras.
• • •
Ja, också detta kan hända:
Pens får ett powerplay med drygt två minuter kvar av mittperioden – och alla VET att de, som har allt momentum, kommer ta ledningen. Istället är det första som händer att Chris Kreider, med benägen assistans av Mika, kontrar in 3-2.
You never know.
• • •
Men sen klantar Ranger till det och tar en till utvisning och DÅ kommer Pittsburgh-målet.
Puh, halsbrytande det här.
• • •
Om inte linjemannen skickat Mika ur tekningscirkeln precis innan 3-2-målet hade kontringen med Kreider aldrig blivit av.
Man ska vara varsam med vad man önskar sig, tänker västra Pennsylvania.
• • •
Om detta är hockeyversionen av en av Broadways längsta långkörare kan vi utse Jake Guentzel till fantomen himself.
Han gör två av målen målen och har redan uttrycket ”Rangers-dödare” tryckt på namnbrickan på bröstet.
• • •
Vad finns att berätta om matchen i Sunrise? Ser pantrarna skakiga ut?
• • •
Med tanke på att Storken sekunden innan gör en sensationell räddning är det extra taskigt av hans lagkamrater att tillåta fantom-Guentzel att stå ensam vid målgården så länge att han hunnit läsa matchprogrammet, och röka en cigg, innan 2-1-reduceringen.
• • •
De flesta här på pressläktaren verkar överens om att Lindgrens tackling var laglig, och att domarna gjorde rätt som reducerade major-utvisningen till en tvåa, men jag är helt på Penguins och Mike Sullivans sida i frågan:
Han träffade Rickard i huvudet och det får man inte göra – allra minst när pucken redan är spelad.
• • •
Crosbys framspelning till Guentzels andra mål bevisar att han fortfarande är en av världens allra bästa hockeyspelare.
Jesus.
• • •
En sak undrade man ju framförallt efter förstaperren, när pingvinerna lät sig hunsas värre än Rangers mot Capitals under Quinn-eran:
Är de inte mer fysiska än så här? Har de inga elaka råskinn? Inte bra.
Fast nu har de ju sett till att motståndarna måste spela hockey istället och då blir det andra bullar.
• • •
”Ett skott som Vanecek borde ta”…ja, Linyreg, den har man hört förr.
• • •
Kan vi få slutspelets första OT-drama på Garden ikväll?
Det kan vi.
Och jag längtar efter det…

NY RANGERS – PITTSBURGH 1-0 (Period 1)
• • •
Oh, baby.
Påståendet att de oerfarna hemmaspelarna skulle vara nervösa visade sig vara fake news monumentale.
De påminner snarare som Bryzgalovs uppretade gamla gorillor – de som precis släppts ut ur en bur och ger sig ut på vildögd bärsäkargång i djungeln.
De åker så det skriker i isen, de skjuter så flisorna ryker och de smäller på och proppar så man nästan vill ringa polisen.
Pingvinerna ser tidvis helt tagna ut – och jag förstår dem.
• • •
Å andra sidan:
DeSmith är fanimig inte nervös han heller. Om det inte vore för honom hade blåskjortorna pangat in ytterligare ett par cannoli.
Så Pens-fansen kanske ska tacka sin lyckliga stjärna för att Tristan inte kan spela. Han brukade svikta som golvet på gamla dansbanan i Folkets Park i Borlänge på fredagarna så fort det blev slutspel.
• • •
Men hur Ryan Lindgren klarar sig undan med en tvåa efter att sänkt Ricky Rakell med en armbåge i huvudet fattar jag inte.
Det ska vara matchstraff och när det nu inte blev det måste ligan agera – igen.
• • •
Redan under uppehållet mellan matchvärmning och det mäktiga playoff-introt börjar ramsan dåna i ladan:
– Let’s go, Rangers!, Let’s go, Rangers, Let’s g, Rangers!
Det händer bara de allra största, mest speciella och betydelsefulla kvällarna.
Vi är ON i New York City nu. SOM vi är ON.
• • •
Fan, Rickard som började så bra. Det var länge sedan han spelade såna här matcher och lusten lyste om honom.
Men nu undrar jag om vi får se honom mer, han är ju otäckt nog alldeles groggy när de leder honom av isen.
• • •
Nationalsången, framförd av en frejdig tenor som snabbt håller på att bli nye Amirante, är lätt säsongens mest inspirerade – och inspirerande.
Gosse, vilket ramalama.
• • •
Hon blev hes under flygresan hit igår och låter nu som Rod Stewart, men jag tycker mig höra att hon vill ha en hälsning framförd till er runt bloggens lägereld:
– Det är underbart att vara tillbaka.
Hela New York instämmer.
• • •
Hehe, när hela ladan ser att Ryan Reaves har Marino i sikte och gör en kollektiv inandning innan han brakar in den stackars pingvinen i sargen– och sedan bara exploderar i ett lyckligt jättevrål när det sker…bara i hockey, fågelungar, bara i hockey.
• • •
Bloggens kommentatorsspår är aldrig bättre än när en stammis i Dubai vrålar ”Andra sidan är ni klara” – och en annan stammis, i Hudson Yards på Manhattan, svarar ”Jajamensan fattas bara”.
Magiskt!
• • •
Så fort det vankas slutspel i stan blir det annan kaliber på kändisarna som kommer hit och inkasserar en inzoomning i jumbon.
I denna förstaperiod får vi se vem om inte Heather Graham.
Ojvoj.
• • •
Bortsett från det som hände med Rakell var ju detta helt sanslöst kul att få vara med om – och nu bara fortsätter det.
It’s good to be us, det är ett som är säkert.

Nionde maj 2017 slog Ottawa Senators, anförda av en Erik Karlsson i sitt livs form, ut New York Rangers ur den vårens andra Stanley Cup-omgång genom att vinna Game 6 på Madison Square Garden.
Det var sista gången vi såg slutspelshockey i hallen som kallas The Woooorld’s Most Famous.
Sedan dess har The Broadway Blueshirts år efter år trampat vatten under strecket och den berömda arenan ovanpå järnvägsknuten Penn Station mörklagts för sommaren redan i början av april.
Men nu, exakt 1820 dygn senare, är torkan äntligen över.
Nu, när fem år av tunga suckar och bistra grimaser till sist passerat, går Manhattan-lagets 2022-upplaga upp i Game 1 i en inledande Stanley Cup-dans mot Pittsburgh Penguins.
Det känns rent högtidligt. Andaktsfullt. Sakralt.
Inte för att jag ”håller” på Rangers, det är ett tröttsamt gammalt missförstånd. Utan för att hockeyns status återupprättas i världens magnifika huvudstad och den elektriska atmosfären, unik i sitt slag, återvänder till den mytomspunna manegen under det välvda cirkustaket.
I New York är hockey till vardags ingen kioskvältare. Baseboll (Yankees och Mets), amerikansk fotboll (Giants och Jets) och basket (Knicks och Nets) regerar i Metropolis. Det dom två hockeylagen – plus det tredje, på andra sidan Hudson-floden – gör på sina rinkar ser de flesta huvudsakligen som förstörelse.
Men alla är ändå latenta fans, så när när en vår som den här tar form blir puck-och-klubba-övningarna plötsligt hot stuff. Rangers – ja, framförallt Rangers, dom är överlägset störst – föräras samma mediala uppmärksamhet som Kardashian-familjen, dörrmän och bartenders pratar om Chris Kreider och powerplay-strateger och veritabla horder flockas på Garden och ser till att den ibland tankspridda stämningen i den gamla ladan under serielunken förvandlas till ett rytande vulkanutbrott av glittrande nu-jävlar-yra.
Inte för att låta som en douchebag men jag har upplevt min beskärda del av playoff-hetta på olika nordamerikanska adresser och inget liknar den på Garden.
Ljudvolymen kan vara högre på annat håll – inte minst på den långa grannön – och benägenheten att ställa till med glad, sprudlande folkfest en annan här och där(hej Nashville och Vegas). Men ingenstans laddas den väldiga kammaren med samma slags glansfulla, förtätade something-in-the-air-känsla som här.
Därför exploderar en fontän av vällust under det gåshudsknottriga skinnet när jag tre timmar innan officiell starttid kliver ut i den tomma arenan och anar hur den – skrudad till fest med blå-blinkande små ljus på varje säte – håller andan i väntan på den stora eruptionen.
Fem års väntan är över i New York City.
Prisa gud.
• • •
Det var, som Mcemilfish påpekar i spåret, inte bara de inblandade spelarna som tangerade övertändningens farliga tyngdlöshet igår.
Er bofink kvittrade lite väl ivrigt han också, så han nästan tappade andan under de inledande perioderna.
Lätt hänt när något så efterlängtat och kolossalt till sist äger rum, men likt gladiatorerna på isen behöver även jag lugna ner mig en smula och bli mer samlad och behärskad.
Jag lovar inte att det händer redan ikväll – det känns som att blodet åker flume-ride genom ådrorna nu också – men det kommer.
• • •
Vänner av ordning påpekar förstås att Rangers faktiskt spelade några slags slutspelsmatcher även 2020, i den omhuldade bubblan i Toronto.
Men de räknas, verkligen, inte. De ingick i en artificiell playin-runda, i ett annat land, och det David Quinn-coachade laget hade ingen business att vara där – vilket också återspeglades i resultaten.
Nu är det på riktigt.
• • •
Vi har inte hållit på ens ett dygn och man kliar sig redan i huvudet över hur ligans law enforcement resonerar.
Kyle Clifford stängs alltså av för sin vårdslösa boarding, men Spurgeon får bara böter för sitt försök att hugga av Buchnevichs hälsenor.
Mycket märkligt.
Men Idsint, nu tar vi det lugnt. Det är inget du eller jag eller någon annan kan kontrollera och inget förändras för att du får ett vredesutbrott…
• • •
Vad jag sett finns det ingen som tror att Rangers kan förlora sin serie mot pingvinerna, men jag har nyheter för er alla:

Det kan de visst.
Framförallt kan de förlora den här inledande matchen, för många i Gerard Gallants skvadron spelar sin allra första slutspelsmatch och är väldigt, väldigt nervösa just nu – medan det på andra sidan kryllar av ärrade pjäser som passerat in och ut ur skärselden vid otaliga tillfällen.
Och har pingvinerna väl en seger under bältet, då kan dynamiken i hela mötet få ny skepnad.
Bara så Rangers-fansen vet, inget är givet.
• • •
Som om det inte vore nog med allt annat exalterande och upplyftande – Kajsa Kex gör New York-comeback ikväll också.
Henne har vi alla längtat efter i över två år och här är hon, med bästa vännen, ESPN-stjärnan Emily Kaplan.

Det är nästan så jag får en liten tår i ögat.
• • •
Rangers hade två målskyttar i den där bittra förlustmatchen mot EK65-laget våren 2017:

Mika Zibanejad och Chris Kreider.
Som av en händelse är det de enda spelarna som återstår från truppen Senators skickade på sommarlov den gången. Detta faktum understryker tre saker:
1. Det har varit en häpnadsväckande personalomsättning i den här klubben på några få år.
2. Kreider och Zibanejad är värdefulla Rangers-ikoner.
3. Igen: Bristen på slutspelsrutin i den nuvarande truppen är verkligen betydande.
• • •
Endast vid två tillfällen den här säsongen har jag haft slips knuten runt halsen:
Vid säsongspremiären och under Henkes tröjhissningsceremoni här på Garden.
Men nu är det förstås dags igen – i alla matcher som återstår.
Just ikväll kör jag en svart-beige-rutig i olika nyanser mot svart skjorta och beige kavaj.

Just det – Furman Bjurman är dressed for success!
• • •
Samtidigt har ju Pens inte imponerat särskilt mycket i playoff de senaste fyra åren.
Tvärtom.
2018 fick de, till sist, stryk av Washington i andrarundan. 2019 blev de svepta av Islanders i första omgången. 2020 åkte de i en playin-serie mot Canadiens och ifjol åkte de åter mot Islanders i förstarundan.
Så there’s that.
• • •
MSG och Rangers försöker hotta upp stämningen även i kvarteren runt Garden och har placerat en goddamned DJ, med full utrustning, vid ena av ingångarna till Penn Station.
De något ruffiga killarna i det trasproletariat som hänger där om dagarna måste bli duktigt förvirrade.
• • •
Det gick ju så lagom bra igår, men en omgång till håller jag väl i med tipset – sen får vi se.
Så here goes:

•NY Rangers – Pittsburgh 2
– Som sagt. Rangers är nervösa ikväll. Det är inte Crosby, Malkin, Letang, Guentzel och de andra pingvinerna. Och jag tror faktiskt det blir avgörande just ikväll.

•Florida – Washington 1
– Allt annat än en rungande etta är en fet skräll.

•Calgary – Dallas 1
– Här finns näst största chansen för skräll, för Stars är så oberäkneliga. Men som vi brukar säga: Utgångstipset måste vara att det det blir hemmaseger.

• • •
Det är rekordartat mycket liv och kiv på pressläktaren ikväll också.
Jag har inte sett så mycket kameror och spotlights och kända tv-profiler sedan…ja, det är nog finalen 2014.
Inte mig emot, allt sånt bara hjälper det gamla tigerhjärtat att slå ännu hårdare.
• • •
Hade hoppats att den gode Furman South skulle döma öppningsföreställningen på Garden, men nej. Det gör Chris Lee och Frederick L’Ecuyer – och en snabb googling visar att Furman inte får döma några slutspelsmatcher alls i år. Han klarade inte cuten efter grundserien.
Nu jävlar…nu blir jag lika förgrymmad som Idsint efter en tveksam utvisning i Scotiabank Arena!
Skandal!
• • •
Förresten, en pingvin är nog ändå rätt nervös. Tristan Jarry har inte repat sig ännu, så Casey DeSmith startar i kassen – och sådant ansvar är han verkligen inte van vid.
Det kan kanske ändå tala för Rangers redan ikväll.
• • •
De har varit rätt nedslående, de här fem mörka hockeyåren på Manhattan. Man var ju rätt bortskämd dessförinnan. Under Henkes första tolv säsonger missade Blåskjortorna bara playoff en enda gång – 2010, när de kackade i blå skåpet under straffavgörande mot Flyers i Philly i allra sista grundserieomgången. I övrigt satt man här varje vår, med uppspärrade ögon, och njöt av att vara vid liv. Sedan – boom, ridå ner i ett halvt decennium.
Så yeah, det här är i sanning en efterlängtad kväll.
• • •
Alex Edler och Adrian Kempe stod för varsin assist i den sena matchen igår kväll, men vi fick inte se några svenskmål under slutspelets öppningskväll.
Men nu kommer det, törs jag nästan garanterat.
Rickard Rakell, Gustav Forsling, Gabriel Landeskog – he’s baaack! – Filip Forsberg, Elias Lindholm och Oliver Kylington slår alla till.
Kom ihåg var du läste det först.
• • •
Det är live-debut för nya laptoppen ikväll också. Den känner sig lite överväldigad, det märker man – men so far har den levererat och jag tycker att ni alla kan önska den lycka till.
• • •
Ok, folks, live from New York City – Stanley Cup Playoffs på Madison Square Garden.
Väntan är, till sist, över.

CAROLINA – BOSTON 5-1 (Slut)
TORONTO – TAMPA 5-0 (Slut)
MINNESOTA – ST LOUIS 0-4 (Slut)
EDMONTON – LA 3-4 (Slut)
• • • 
Vi tar det igen:
Att förlora första matchen i en slutspelsserie på bortaplan är ingen katastrof. Det ingår inte i beräkningarna att man ska det, men nästan.
Så Boston-björnarna och regerande mästarna har ingen anledning att ligga vakna i sina luxuösa hotellsängar i Raleigh respektive Toronto i natt – och gör det garanterat inte heller.
För Oilers och Wild, däremot, har det som man säger blivit sent tidigt.
De förlorade första hemmamatchen – Wild på ett riktigt förödmjukande sätt – och det är något annat. Då har serven brutits och måste ovillkorligen återerövras i Game 2. Annars öppnar sig en avgrund.
Så i St Paul och i Edmonton snurras det nog på goda grunder oroligt i dyrbara lakan ända fram till gryningen.
• • •
Wild-kaptenen Jared Spurgeon har alltid framstått som en hedersman, men ikväll fick han hjärnsläpp monumentale.

look at this TRASH pic.twitter.com/LB6qjXlMBi

— Tony X (@soIoucity) May 3, 2022

Det är ett uppenbart försök att skada Buchnevich, han håller ju på att bryta benen av honom och straffet måste bli en kännbar avstängning.
• • •
I förhandstipset hävdade jag att man aldrig vet var man har Mike Smith, men det stämmer inte. Man kan tvärtom alltid räkna med att den 40-årige skojaren ställer till det på något vis.
Misstaget bakom kassen ikväll kostade Oilers matchen, punkt och slut.
• • •
Det är alltid underhållande hur alla som hamnar i underläge försöker spinna situationen med de mest kreativa ordvändningar.
I St Paul ikväll påminner Marcus Foligno om en triumf ifjol som inget betydde.
– Vi vann första matchen mot Golden Knights i Las Vegas. Men det hjälpte ju inte oss. Det här blir en lång serie.
Snart, när de som tagit ledningen plötsligt förlorar en match kan jag garantera att den här kommer också:
– Ingen har ju trott att vi ska vinna med 4-0.
• • •
Jag ber att få tacka för bra tryck i spåret natten lång. Det är verkligen slutspel nu, det märks på alla.
Nu ska jag sova – när anspänningen plötsligt släpper och adrenalinet slutar pumpa kommer tröttheten som tsunami-våg, kan jag meddela – och ladda om för nästa gränslöst upphetsande happening.
Första slutspelsmatchen på Garden på fem år spelas ju imorrn – med bofinken på plats.
Ojvoj.

CAROLINA – BOSTON 5-1 (Slut)
TORONTO – TAMPA 5-0 (Slut)
MINNESOTA – ST LOUIS 0-4 (Slut)
EDMONTON – LA 3-4 (Slut)
• • • 
Ah, jag hade bespetsat mig på ett första övertidsdrama i Edmonton, men Kings har ju Sean Durzi – who? – så de hann avgöra innan dess.
Så Opening night är fullbordad – och man sitter ju här och bara flämtar, fast det aldrig blev riktigt, riktigt spännande någonstans.
Jösses, we’re in it now….
• • •
Nu ska jag få ihop de sista referaten, sedan kommer det en liten sammanfattning.

CAROLINA – BOSTON 5-1 (Slut)
TORONTO – TAMPA 5-0 (Slut
MINNESOTA – ST LOUIS 0-3 (Period 2)
EDMONTON – LA 1-2 (Mitten av Period 1)
• • • 
Ladies and gentlemen – Connor McDavid!
Ge honom några centimeter och en halv sekund och han kreerar konst med sin klubba som står i paritet med den da Vinci skapade med sin pensel.
Herregud.
• • •
Sheldon Keefe säger det själv:
– Man kan inte göra som Clifford gjorde.
Precis.
• • •
Annars är det Kings som gör klart starkast intryck i Rogers Place.
Jag blir grymt imponerad över hur aggressivt och beslutsamt de går till anfall – och över hur den alltjämt löjligt atletiske Quick briljerar i kassen.
Det gäller nu bara för Danault, eller Kopitar, att hitta den där on/off-knappen på McDavid.
• • •
Jon Cooper är inte precis munter på sin presskonferens efter haveriet i Scotiabank Arena.
– Jag vet inte, muttrar han, om Toronto behövde vara så bra för att slå oss ikväll.
Hedman & co kommer få det hett om öronen på träningen imorrn, tror jag bestämt.
• • •
Blues häller en hel OS-bassäng kallt vatten över stämningen i X:et.
Så här var det ingen i The Hockey State som hade tänkt att det skulle börja den här gången.
• • •
Precis, Julia – storebrorsan har just svept några shots på en sunkbar och vaggar med ett varggrin till leende genom stadens mörkaste gränder.
Ingen går säker längre.
• • •
Alla killarna jag tog i den där poolen igår har varit fullständigt iskalla ikväll.
Kul.
• • •
David Perron har alltid varit en sån som bara spelar bättre ju mer som står på spel.
Det finns enligt min mening ingen finare egenskap.
• • •
Antti hyllar fansen efter sin första playoff-seger:
– It was something else. Every time the fans started going, your ears were ringing a bit. When we scored our first goal, I was like ’what is happening?’ Everyone says it’s the loudest building, but I couldn’t imagine it getting this loud.
PNC…jag måste ju dit.
• • •
Nu är det dags att spotta i nävarna och smälla ihop lite referat åt redaktör Jögga, som loggar in om en dryg halvtimme och förväntar sig att material då är levererat.
Återkommer jag när jag kan.