CAROLINA – BOSTON 5-1 (Slut)
TORONTO – TAMPA 5-0 (Slut)
MINNESOTA – ST LOUIS 0-2 (Period 1)
EDMONTON – LA 0-0 (Mitten av Period 1)
• • • 
Hurricanes och, framförallt, Leafs öppnar 2022 års slutspel med helt enastående framträdanden.
Applåder.
Men nu är det bara att glömma dem, för varken Lightning eller Bruins ens blinkar efter inledande brakförluster.
De vet att man aldrig är i riktigt trubbel förrän man förlorat en hemmamatch – och egentligen inte åstadkommit nånting förrän man vunnit på bortaplan.
Fast visst – de måste vara bättre nästa gång.
• • •
I X:et börjar Fleury, the ultimate playoff warrior, med att rädda en straff – på ett lysande sätt också – men han kan inget göra när en liggande Perron piskar in 1-0.
• • •
Det är förstås töntigt att Tampa att börja veva och ”markera” på slutet, men vem hade väntat sig något annat?
Så blir det ju alltid när ena laget ligger under stort.
• • •
Sen gör Ryan O’Reilly 2-0 också.
Ojvoj.
• • •
Det visar sig att ESPN parerar krockar genom att lägga starten av de sena matcherna på ESPNU, kanal nummer 370 i min lineup – trakter jag aldrig zappat mig runt i tidigare.
När jag hittar dit visas college-lacrosse (!), men plötsligt bryter de så vi får se puckdrop i MN Johans hall.
Bra att veta.
• • •
Mål av Matthews, mål av Marner och nolla signerad Campbell.
Mycket positivt hände onekligen i Maple Leafs Nation ikväll.
• • •
Den blågula cannolin får vi vänta på, men jag litar väl på dig då, M.R.
En bara:
Var har Grundström, Björnfot och Lias tagit vägen? De får alltså inte vara med nu?
• • •
OK, nu vill vi ha lite mer drama out west.
Kom igen, boys.

CAROLINA – BOSTON 3-1 (Mitten av Period 3)
TORONTO – TAMPA 4-0 (Period 2)
• • • 
Rullan går i Big Smoke.
Leafs gör en grym match mot mästarna och leder lika stort som rättvist.
Nu gäller det bara att inte börja planera parader efter en enda seger, det är det som orsakat problem tidigare…
• • •
Jake Muzzin skriver historia och gör allra första målet i Stanley Cup-slutspelet 2022.
Det blir något att skryta om för framtida barnbarn.
• • •
Maple Leafs kill under den femminutersutvisning som följer på Cliffords hjärnsläpp är ingenting mindre än sensationell – och det är i sanning inget fel på de vi ser i andra heller.
Det verkar som att coach Keefe och hans medarbetare scoutat Lightnings PP ganska grundligt…
• • •
Ynglingen Seth Jarvis har jag varit förtjust i ända sedan han showade på Garden för några veckor sedan och förvånas inte alls över att han med en vass styrning initierar islossningen för Canes i Raleigh.
• • •
Att Leafs till slut gör ett shorthanded-mål är bara logiskt. De har kvällen igenom skapat mer under Bolts powerplay än vad Bolts gjort.
Scouting är, som sagt, bra – och nu behöver Cooper hitta på något nytt.
Snabbt.
• • •
Synpunkter är alltid välkomna, liksom känslosvall, men om man BARA är arg och negativ och gnäller hela tiden är det nog lika bra att hålla sig från spåret för då bara sänker man stämningen för alla andra.
• • •
Han lyckades bara baka en enda cannoli på sju matcher mot Habs ifjol, så att Auston Matthews vispar in en puck redan i första matchen i år.
För att nu inte tala om Marner. Han har spelat arton slutspelsmatcher i rad utan att göra mål – men nu smäller det.
• • •
Det är fortfarande lika roligt att tv-kommentatorerna kallar Liljegren för ”Lilligren”.
• • •
Dock:
Kyle Clifford borde inte bli avstängd. Matchstraffet räcker som markering, nu vet alla att det inte går att göra som han gjorde.
• • •
Ekeliw gick verkligen upp mitt i natten, men att döma av de senaste messen i min lur ångrar han det.
• • •
Ja, Anton Gustafsson, domarnivån är förvånansvärt strikt. Men zebrorna vill väl mota Olle i grind, för att nu aktiver de klassiska gamla talesätten igen.
Igår sa Keefe att han befarade ”borderline violence” i denna serie.
De rätar de rättsvårdande myndigheterna automatiskt på ryggen…
• • •
Taylor Halls reducering ska väl Antti ta, han är ju inte ens skymd.
• • •
Vem gör första blågula målet i 2022ö
Jag tippar på Lill-Nyllet i tredje i Scotiabank – och han kammar noll blir det Joel EE i MN Johan-hallen i St Paul.
• • •
Emily Kaplan, min fina vän, sätter guldkant på sändningen från Toronto.
Men kan de sluta med bleepningar bara för att fula ord uttalas i stridens hetta. Vi fattar att de svär.
• • •
Nu är det en saftig bbq-laddning på väg till holken från Mason Jar.
Är det playoff-premiär så är det.

CAROLINA – BOSTON 0-0 (Period 1)
TORONTO – TAMPA 0-0 (Mitten av Period 1)
• • • 
19.12, amerikansk östkusttid, måndagen 2 maj släpps den första pucken i Stanley Cup-slutspelet 2022 – i PNC Arena i Raleigh, North Carolina.
Därmed är vi i ett slag beyond the point of no return – slaget har börjat och kommer pågå i två otyglade månader.
Lycka!
• • •
Ja, bara att se handdukarna snurra i PNC-stormen orsakar gåshud ända ut i hälarna.
Fan, vi är verkligen igång nu.
• • •
Bruins inleder klart bäst. De uträttar inget handfast i sitt första powerplay men de får ändå en boost och skapar ett koppel halvfina chanser under minuterna som följer efter det numerära underläget.
Men sedan kavlar Canes upp skjortärmarna och börjar spela sån där vettlöst ettrig hockey bara de klarar av och har också en puck inne som nog hade kunnat räknas som mål.
Så kommer det säkerligen fortsätta hela serien, med ständigt skiftande momentum.
• • •
Det är ju en jäkla otur för Canes att dansken, som varit helt lysande den här säsongen, är justerad när de riktiga matcherna ska avgöras.
Men so far har Raanta, i sin allra första playoff-match från start, sett till att det inte kostat något alls.
• • •
Den besinningslösa First Round-energin går verkligen att förnimma på en gång, den tränger genom bildskärmar och högtalarna och skälver i den instängda luften även här i holken.
Ojvoj.
• • •
Ullmark ser även han stabil ut i sin Stanley Cup-debut. Han utstrålar just den trygghet man förväntar sig av människor uppvuxna i Lugnvik…
• • •
Cliffords matchstraff kan inte betraktas som annat än självklart. Man får inte ta sats och tacka motspelare i ryggen.
• • •
Prytzen och Bostonmolle med och röjer i spåret mitt i natten – då vet man stora saker är i görningen!
• • •
Tänk vad många i Toronto som fräste ”Aldrig mer!” efter den sista heartbreak-förlusten mot Toronto för ett år sedan.
Men nu står alla där och vrålar igen, med hoppet svällande i hjärtat.
Det är ju det som är så vackert.
• • •

Ibland är jag mannen som states the obvious och konstaterar nu att powerplay och penalty kill kommer bli lite viktigt framöver.
• • •
Ingen Tårtan i ESPN-studion vad jag kan se.
Bu.
• • •
Och just för att utvisningar kommer vara så avgörande gör Leafs klokt i att lugna ner sig ett par grader. Fysisk ska man vara, men till en viss gräns.
• • •
OK, första etappen av hundratals och åter hundratals etapper är förd till handlingarna.
Det känns underbart.
Nu vill vi bara ha första målet också…

Det borde inte kännas likadant längre, jag är en vuxen – för att inte säga överårig – människa som har följt NHL och Stanley Cup på plats i nästa två decennier och varit med om det som händer nu vid otaliga tillfällen.
Lite mättnad vore normal, lite blaserad ljumhet, lite förnumstig klarsyn om att det finns annat i livet som är viktigare och värt betydligt mer uppmärksamhet än det som skäggiga ynglingar gör på nordamerikanska hockeyrinkar.
Men nej.
När vi nu, denna måndagkväll i början av maj nådens år 2022, skjuter upp de tunga, rikligt ornamenterade portarna till Stanley Cup-riket och släpper iväg den mullrande hjorden av frustande slutspelslag för en två månader lång rusning över idrottsvärldens brutalaste slagfält är jag precis lika uppeldad, febrig och lycksalig som vanligt.
Likt ett barn, likt en tonårstjej på Harry Styles-konsert, likt en fåne utan förankring i verkligheten.
Kanske bevisar det att jag är genuint omogen och aldrig kommer bli en riktig, vuxen man.
Det är jag i så fall glad över, för det finns ingenting i detta livet, ingenting i hela universum, som triggar igång samma omtumlande rus som detta magnifika skådespel.
Varför skulle jag önska att ge upp benägenheten och viljan att svepas med i något så överväldigande och genuint underbart bara för att bli som de flesta andra i samma ålder?
No way, baby. De kan ha sitt. Jag har Stanley Cup och svär på att jag just nu är en av de lyckligaste fånarna i hela världen.
Allra, allra bäst:
Jag får uppleva den årets absoluta höjdpunkt ihop med er, bloggens eminenta läsare och kommentatorer.
Nu åker vi, minna vänner.
Nu startar tvåmånadersresan vi väntat på sedan oktober.
Nu är det, äntligen, Showtime.
Välkommen till Stanley Cup-slutspelet 2022!
• • •
Det var generöst av NHL att ge oss en helg för återhämtning och uppladdning mellan grundserien fullbordan (söndagens meningslösa sladdmatch vägrar jag fortfarande räkna som annat än en distraktion) och kvällens rykande omstart.
Men det vore att fara med grov lögn att påstå att er vän bofinken bara suttit här med armarna i kors och väntat på att få veva igång igen.
Tvärtom tror jag aldrig att jag kramat ur mig så mycket text på så kort tid som de senaste dygnen – nästan alla om Lord Stanleys maratondans.
Sömn har det dessvärre varit si och så med, när så mycket stress rusar i kroppen blir vistelserna hos John Blund oroliga och kortvariga.
Likafullt är jag klarvaken som kakaduan i Kalle Ankas jul idag, och far runt i holken på precis samma sätt som den gynnaren, för när riktigt stora, omvälvande saker står för dörren sköljer vågor av adrenalin och endorfin genom kroppen och sveper bort varje antydan till trötthet.
Så jag säger det igen:
Nu åker vi!
• • •
Sexton stycken är de, lagen som ikväll och i morgon ger sig ut på jakt – och alla känner de sig lika övertygade om att det här är året då de till sist sätter kroken i hockeyns Moby Dick-val.
Men femton av dem kommer förr eller senare misslyckas och ett enda till slut ramla runt med bucklan i vanvettig lycka på en isplätt någonstans på kontinenten.
Vad heter det laget?
Absolut ingen vet, men alla tror de vet – inklusive yours truly bofink.
I den här voluminösa blänkaren kan man ta del av mina profetior och tips – predestinerade att rendera mig rollen som byfåne hela sommaren.
För den som vill ha en snabbversion tror jag alltså att serierna i den garanterat sjövilda förstarundan slutar så här.

•Florida – Washington 4-1
•Toronto – Tampa 3-4
•Carolina – Boston 4-3
•NY Rangers – Pittsburgh 4-2
•Colorado – Nashville 4-1
•Minnesota – St Louis 4-3
•Calgary – Dallas 4-2
•Edmonton – LA 2-4

Ja, min lilla bomb är alltså Kings. Jag har en känsla av att Kopitar och Danault kan få tag i on/off-knappen på McDavid och Neon Leon – och vrida av den.
Men jag ber att få understryka två saker – å det kraftigaste.
1. Jag är verkligen, verkligen inte det minst bombsäker. Är det någon de sexton föregående Stanley Cup-slutspelen lärt mig är det att precis vad fan som helst kan hända. 2019 var det lika självklart att Tampa skulle slå ut Columbus som det var självklart att solen skulle gå upp i öst – och efter en vecka var de svepta.
2. Mina tips röjer inga personliga sympatier eller antipatier. Om du tycker att ditt favoritlag får en raw deal av bofinken beror det inte på att jag tycker illa om dina hjältar och håller på motståndarna. Jag försöker bara gissa hur det kan tänkas gå och har jag fel så har jag, jag är lika glad och nöjd ändå.
• • •
Mitt i helgrushen hann jag ändå, som utlovat, skaffa en ny laptop.
Det var verkligen dags.
Så här såg gamla tangentbordet ut.

Och här har vi nya.

Det känns som att jag trejdat Donald Brashear mot Auston Matthews.
Man kan fråga sig: Varför sliter jag ut just A- och S-tangenten så dant? Beror det på att jag är ett as? Svin, sa ju Eddie Meduza…
För övrigt ska ett stort tack riktas till min vän Bora Bora-Johan. Han bistod under köp och installation – som gick oerhört mycket smidigare än jag befarat – och räddade sålunda slutspelet åt bloggen.
Bill Masterton Memorial Trophy till Bora Bora-Johan.
• • •
Jaha, nähä, VM lockar inte så mycket som jag trodde. Elvis, Wild Bill och Lucky Luke Raymond har alla tackat nej.
Nu står Garpens hopp till att de som blir utslagna i förstarundan kommer hem och en viss bloggare kan börja förbereda den exceptionellt populära frågan, extra älskad när den ställs en kvart efter säsongens tyngsta förlust.
– Du, Gabriel…VM, är det nåt du hunnit tänka på?
• • • 
Det har alltid stått klart för mig att Lucas Wallmark är en femplus-person och nu är det ju bekräftat.
• • •
Apropå på Nej till VM står bofinken inte högt i kurs ni centrala Ohio efter den här texten.
Anklagelser om att jag är ”störd” har framförts. Men på den där baguetterian i Skåne är tongångarna desto gladare.
Allt för underhållningen, folks.

• • •
Som ni kanske redan förstått inleder jag årets resa i korresoffan. Men imorrn går jag live från Garden, precis som på torsdag och sedan, till helgen, inleds The NHL-bloggen Spring Tour of 2022.
Var jag tar vägen?
Om vi säger så här: När jag hade kontakt med PR-personen i klubben som spelar hemma, och ombesörjer ackrediteringar, svarade han ”Great, we’ll alert the tikibar”…
Ha!
• • •
Jag tror vi ska vara redo på att det kan komma att smälla nåt så in i helvete på en gång.
Serien mellan Hurricanes och Bruins har otäckt mycket våldspotential och den avtog inte direkt när Trochek och Marchand, som Ekeliw påminde om i podden, började kriga på Twitter.
Ni har sett till att små barn och andra känsliga sover nu, va?
• • •
Samtliga matcher ikväll sänds på ESPN och ESPN 2 och det blir ju…intressant.
Riktigt hur de tänker sig om det blir långa sudden death-thrillers vet jag inte, men jag antar att man får hålla till godo med streaming-sändningarna om det kör ihop sig.
NBC, kom tillbaka, allt är förlåtet.
• • •
Det blir dock, känner jag för egen del, svårt att inte ägna huvudsakligt fokus åt Maple Leafs och Lightning denna Opening Night.
Den seriens känns faktiskt som hela förstarundans absoluta clou.
Tänk att ett av de lagen inte längre är med om bara någon vecka.
Det känns som att det inte kan hända och ändå blir det obönhörligen så.
• • •
Ah, jag måste köra den här videon igen – för att påminna om vad som står på spel.

• • •
OK, Filip Wiklund, bloggens egen notarius publicus, jag tar och försöker tippa kvällens matcher då – även om det känns lite kymigt och dessutom är väldigt svårt när serierna ännu inte fått identitet och karaktär.

•Carolina – Boston 2 (OT)
– Som sagt: Two tribes go to war och de kommer inte gå att skilja åt förrän sent i natt, när Pastrnak smäller in den avgörande 3-2-pucken i ett powerplay i OT2.

•Edmonton – LA 1
– Kings vinner en match i Rogers Place, men inte den här. Det tar 60 minuter innan Kopitar och Danault kalibrerat inställningarna och kan skicka in stjärnorna i radiotystnad.

Now, skulle jag hoppa av kväll-för-kväll-tippandet hoppas jag ingen annan tappar sugen. Kör vidare med maestro Wiklund tills midsommarsnapsen hällts upp och beyond, det är en order!
• • •
Det finns en färsk video också, producerad till årets slag.

Den håller ju inte samma klass som de stora klassikerna, men får duga.
• • •
Det kittlande med ESPN-sändning är förstås att Tårtan kan dyka upp i studion.
Det vore onekligen lite intressant.
• • •
Får rapporter om att bbq-oset timmarna innan puckdrop ligger tung över den jättelika parkeringen utanför PNC Arena i Raleigh.
Fan, det episka tailgate-partyt vill man ju OCKSÅ uppleva.
• • •
Vår vän Ondskan gick och lade sig vid 22-tiden men hävdar att han har klockan ställd och ska gå upp och titta på sina hjältar mitt i natten.
Allt annat vore ju skandal, men i takt med att han blivit vuxen har den inpiskade nörden också blivit trallgök, så vi får väl se…
• • •
William Nylander, Carlie Coyle, Nick Paul, Ivan Barbashev, Jordan Greenway, Alex Edler, Warren Foegele och Martin Necas.
Det är några som jag tror har chansen
• • •
Man försöker ju tänka på la figura – även om man inte har nån.. – och undviker vanligen onödiga sötsaker, men nu kvällar när Stanley Cup playoff startar tycker en bofink att han kan unna sig och har laddat upp med bästa lokala chokladkakan.

Hur ser din proviant för natten ut? Vad mumsar du på när Lord Stanley bjuder på fest?
• • •
Apropå Ekeliw vann han snopet nog bronsmatchen i vår fantasy-liga (medan Andreas Käck vann finalen, grattis till Sveriges främste snabbskrivare) och nu har vi inga fler matcher att utkämpa.
Lite vemodigt, det är kul det där.
Men jag kompenserar med en playoff-pool som 20 nordamerikanska kollegor roar sig med varje år.
Där handlar det om att plocka tio utespelare och en målvakt och efter gårdagskvällens stormiga draft sitter jag med följande laguppställning: Nikita Kutjerov, Kevin Fiala, Sergej Bobrovsky, Matt Duchene, Ondrej Palat, Viktor Arvidsson, Gustav Forsling, Tyler Seguin, Phillip Danault, Jesper Fast och Hampus Lindholm.
Heja dom!
• • •
Leafs mobiliserar både Wayne Simmonds och Kyle Clifford i Game 1 – och placerar dem i samma kedja.
Keefe räknar alltså med fysiskt raggarkaos direkt och det gör han säkert rätt i.
Ken Campbell, den mångårige Hockey News-tyckaren, påpekar att Leafs därmed låter Tampa diktera villkoren redan från början. Så kan man se det, men vad är alternativet? Att försöka låtsas som att det inget betyder att mästarna är fruktansvärt elaka och hårda?
• • •
Om ”We Want The Cup!” är den heliga ramsa fansen spar till de verkligt exklusiva ögonblicken är de bevingade Karin Boye-raderna bloggens motsvarighet.
De publicerar jag bara när magnifika draman dras till sin yttersta spets, men de känns motiverade även en kväll som denna.
Så här kommer de:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Nu börjar Stanley Cup Playoffs 2022.

– We Want The Cup! We Want The Cup! We Want The Cup!
Det finns inte mycket i livet som är mer exalterande än ögonblicken när 17-18 000 lyckorusiga åskådare i fullknökade NHL-hallar förenas i den ramsan.
Den reserveras strikt för särskilt exklusiva tillfällen. Den hörs aldrig under grundserien, ingen skulle ens komma på tanken att börja gasta om ”The Cup” i november, och inte under tidiga skeden av slutspelet heller. Bara när fansen verkligen får vittring, när hela serier är på väg att avgöras och de kan ana att deras hjältar befinner sig i en ostoppbar vågrörelse mot klippformationerna på Omaha Beach vågar de sätta ord på den ultimata drömmen.

Snart, alldeles snart, får vi åter höra de magiska orden eka så det rister i takpanelerna och jag kan inte bärga mig, jag vill känna hur huden knottrar sig och ögonen fuktas av hänförelse i det öronbedövande åskdånet. Det är därför jag skriver de här raderna nu. Ett vanligt bloggintro ska förstås produceras lagom tills pucken släpps i allra första tjurrusningen i Raleigh i North Carolina ikväll – 01.00, svensk tid – men jag blir så ivrig och upprymd och måste redan i denna uppvärmningspost få utgjuta mig om allt unikt som väntar på oss de kommande veckorna och månaderna.
Det finns ju mer, sånt man glömmer under den oändliga serielunken och älskar att bli påmind om när det äntligen blåser upp till playoff-storm.
Några kittlande exempel:

•De vita handdukarna
– I en europeisk supporterkultur-kontext låter det kanske töntigt men att se när tiotusentals åskådare samtidigt snurrar på små handdukar, för det mesta vita, innan första nedsläpp är en extremt suggestiv upplevelse. Inget signalerar nordamerikansk vår på samma sätt. Eller Stanley Cup-feber.

•Riktiga förlängningar
– Även slutspelsmatcher slutar ibland oavgjort, som bekant. Men de följs inte av en futtig femminutersförlängning och i, värsta fall, straffar. De fortsätter tills någon gör mål – oavsett om det sker först nästa torsdag. Några gånger genom åren, när klockan bara fortsatt ticka genom OT2 och OT3 har spänningen i sådana monsterdraman tangerat det outhärdliga. Det är heliga minnen.

•Förstarundans vilda övertändning
– Hockeyn blir bara bättre och mer raffinerad ju längre in i slutspelet vi tränger. Men den blir i allmänhet aldrig mer underhållande än i åttondelen. Då är alla inblandade så fullpumpade med adrenalin, så fruktansvärt febriga, så övertända att de zombies Will Smith (han får fortfarande nämnas, va?) försöker freda sig mot i filmen ”I am legend” framstår som behärskade och matcherna i sig tar ofta formen av tygellösa kosläpp på större bondgårdar i Norrland.

•Tjafsande coacher
– Att känslorna svallar på isen är en sak, det säger sig självt. Men i riktigt infekterade slutspelsserier börjar det onda blodet koka också på andra sidan sargen. Spelarna förolämpar varann i media, svordomar ekar i backstage-korridorerna och till och med coacherna grälar som olyckliga makar i Ingmar Bergman-pjäser. Den som blir argast och gnäller mest är alltid i trubbel, för han vrider hela lagets fokus i fel riktning och stakar ut vägen till obönhörligt nederlag.

•De oväntade hjältarna
– Superstjärnorna får man ofta leta efter för att upptäcka i de stora matcherna, för dem ser motståndarna med alla till buds stående medel till att avväpna och stänga ner. Istället måste krigare längre ner hierarkin stånga sig rakt in skärselden och utföra de avgörande uppgifterna. Då får man veta vad ens favoriter är gjorda av, vem som är lejon och vem som är harpalt och ofta visar sig det stora modet bo i de mest oväntade hjärtan.

•Domarkontroverser.
– Såna är kanske inte så kul, begår domarna för grava misstag kan hela matchserier haverera. Men även zebrornas förehavanden ingår i playoff-ekvationen och när temperaturen skruvas upp mot nukleära nivåer är de fascinerande att följa. I alla fall för oss som inte håller på något särskilt lag och slipper få en stroke av ilska…

•Slutspelsskäggen
– Snart ser alla på isarna ut som Zach Galifianakis i ”The Hangover”, minus några trivselkilo – i alla fall i de flesta fall. Det är också en exalterande playoff-markör .

•Game 7
– Nu ska vi inte gå händelserna i förväg, det dröjer fortfarande en och en halv vecka till vårens stora saga kan nå den här sortens överjordiska crescendon. Men då…ah, jag får mjukost i knävecken bara av att formulera begreppet Game 7.

• • •
Så där, nu fick jag ur mig i alla fall lite av det som brusat i blodomloppet hela helgen.
Skönt.
Men ta nu och återkom till bloggen ikväll, för då börjar vi garanterat koka med gas i det här forumet.
Jag lovar, det kommer kännas lika överväldigande som när tiotusentals euforiska fans skanderar:
– We Want The Cup! We Want The Cup! We Want The Cup!

Hej då, grundserien.
Du var okej, en av de bättre på senare år, men nu kommer vi inte tänka på dig mer, för på måndag tar det bästa som finns – alla kategorier – över hela tillvaron.
Spelschemat fördes till torgs alldeles nyss och jag började spontandregla så fort jag såg det och det är med dunkande hjärta jag härmed ber att få återpublicera hela härligheten – med svenska tider.

FLORIDA PANTHERS – WASHINGTON CAPITALS
•Game 1: Florida – Washington, natten till onsdag 01.30
•Game 2: Florida – Washington, natten till fredag 01.30
•Game 3: Washington – Florida, lördag 19.00
•Game 4: Washington – Florida, natten till tisdag 10/5 01.00
•Game 5: Florida – Washington, natten till torsdag 12/5, tid ej klar
•Game 6: Washington – Florida, natten till lördag 14/5, tid ej klar
•Game 7: Florida – Washington, natten till måndag 16/5, tid ej klar

TORONTO MAPLE LEAFS – TAMPA BAY LIGHTNING
•Game 1: Toronto – Tampa, natten till tisdag 01.30
•Game 2: Toronto – Tampa, natten till torsdag 01.30
•Game 3: Tampa – Toronto, natten till lördag 01.30
•Game 4: Tampa – Toronto, natten till måndag 9/5, 01.00
•Game 5: Toronto – Tampa, natten till onsdag 11/5. tid ej klar
•Game 6: Tampa – Toronto, natten till fredag 13/5, tid ej klar
•Game 7: Toronto – Tampa, natten till söndag 15/5, tid ej klar

CAROLINA HURRICANES – BOSTON BRUINS
•Game 1: Carolina – Boston, natten till tisdag 01.00
•Game 2: Carolina – Boston, natten till torsdag 01.00
•Game 3: Boston – Carolina, natten till lördag 01.00
•Game 4: Boston – Carolina, söndag 18.30
•Game 5: Carolina – Boston, natten till onsdag 11/5, tid ej klar
•Game 6: Boston – Carolina, natten till fredag 13/5, tid ej klar
•Game 7: Carolina – Boston, natten till söndag 15/5, tid ej klar.,

NEW YORK RANGERS – PITTSBURGH PENGUINS
•Game 1: NY – Pittsburgh, natten till onsdag 01.00
•Game 2: NY – Pittsburgh, natten till fredag 01.00
•Game 3: Pittsburgh – NY, natten till söndag 01.00
•Game 4: Pittsburgh – NY, natten till tisdag 10/5 01.00
•Game 5: NY – Pittsburg, natten till torsdag 12/5, tid ej klar
•Game 6: Pittsburgh – NY, natten till lördag 14/5, tid ej klar
•Game 7: NY – Pittsburgh, natten till måndag 16/5, tid ej klar

COLORADO AVALANCHE – NASHVILLE PREDATORS
•Game 1: Colorado – Nashville, natten till onsdag 03.30
•Game 2: Colorado – Nashville, natten till fredag 03.30
•Game 3: Nashville – Colorado, lördag 22.30
•Game 4: Nashville – Colorado, natten till tisdag 10/5 03.30
•Game 5: Colorado – Nashville, natten till torsdag 12/5, tid ej klar
•Game 6: Nashville – Colorado, natten till lördag 14/5, tid ej klar
•Gam3 7: Colorado – Nashville, natten till måndag 16/5, tid ej klar

MINNESOTA WILD – ST LOUIS BLUES
•Game 1: Minnesota – St Louis, natten till tisdag 03.30
•Game 2: Minnesota – St Louis, natten till torsdag 03.30
•Game 3. St Louis – Minnesota, natten till lördag 03.30
•Game 4: St Louis – Minnesota, söndag 22.30
•Game 5: Minnesota – St Louis, natten till onsdag 11/5, tid ej klar
•Game 6: St Louis – Minnesota, natten till fredag 13/5, rid ej klar
•Game 7: Minnesota – St Louis, natten till söndag 15/5, tid ej klar

CALGARY FLAMES – DALLAS STARS
•Game 1: Calgary – Dallas, natten till onsdag 04.00
•Game 2: Calgary – Dallas, natten till fredag 04.00
•Game 3: Dallas – Calgary, natten till söndag 03.30

•Game 4: Dallas – Calgary, natten till tisdag 10/5 03.30
•Game 5: Calgary – Dallas, natten till torsdag 12/5, tid ej klar
•Game 6: Dallas – Calgary, natten till lördag 14/5, tid ej klar
•Game 7: Calgary – Dallas, natten till måndag 16/6, tid ej klar

EDMONTON OILERS – LA KINGS
•Game 1: Edmonton – LA, natten till tisdag 04.00
•Game 2: Edmonton – LA, natten till torsdag 04.00
•Game 3: LA – Edmonton, natten till lördag 04.00
•Game 4: LA – Ed onton, natten till måndag 9/5, 04.00
•Game 5: Edmonton – LA, natten till onsdag 11/5, tid ej klar
•Game 6: LA – Edmonton, natten till fredag 13/5, tid ej klar
•Game 7: Edmonton – LA, natten till söndag 15/5, tid ej klar

Och hörrni, glöm inte att vara med i bloggens bracket challenge, administrerad av Chall-Åsa


https://bracketchallenge.nhl.com/leagues/3303
Liganamn: BjurmansNHLblogg
Lösen: 2022

• • •
Nu blir det sändningsuppehåll några dygn, men på måndag tänder vi brasan igen och då…då…då…ja, ni vet ju vad som väntar.

Episk kollaps av Predators.
Herregud.
De tappar 4-0-ledning, mot Arifuckingzona, och får stryk under ordinarie matchtid.
Nu får de möta Colorado istället för Calgary i öppningsrundan.
Morsning korsning.
Tur HEK sover, vid min gud…
• • •
Vi hörs en gång till i afton, när spelschemat offentliggjorts, OK?

NY RANGERS – WASHINGTON 3-2 (Slut)
• • •
Zyddens killar gör, till sist, vad de ska mot ankorna.
Men det hjälper ju inte, för Predators bara exploderar i The Last Waltz i Gila River.
Så jag tror nog – jinxar be damned – att vi har våra serier i förstarundan nu.
Så här blir det:

•Florida Panthers – Washington Capitals
•Toronto Maple Leafs – Tampa Bay Lightning
•Carolina Hurricanes – Boston Bruins
•NY Rangers – Pittsburgh Penguins
•Colorado Avalanche – Dallas Stars
•Minnesota Wild – St Louis Blues
•Calgary Flames – Nashville Predators
•Edmonton Oilers – LA Kings

Ojvoj!

Återstoden av den här kvällen rymmer bara ett spännande moment:
Lyckas Filip avgöra striden om förstaplatsen i svenska skytteligan med en fullträff till?
Det vore skoj.

Rangers vinner med 3-2 och därmed är det klart:
Blueshirts möter Pittsburgh i förstarundan och Washington får ta sig an Florida Panthers.
Nu ska bofinken, så småningom, flaxa hemåt och jag återkommer senare – mycket senare, samtidigt som frukostklubben ungefär – och kommentarer allt som då är helt spikat.

NY RANGERS – WASHINGTON 2-2 (Period 2)
• • •
Mjahaja, menar ni att det trots allt ska bli lite intressant i Metro-racet?
Caps, som varit det piggare laget på Broadway leder – och samtidigt har Blue Jackets reducerat mot ett Pittsburgh som enligt rapporterna ser såd…nej, vänta precis när jag skriver det kvitterar Laffe efter fin klapp-klapp-bakelse som han bakar ihop med Strome. Samtidigt gör Letang 4-1 för Pens – och sen stänker Mackan Pettersson in sin andra cannoli för kvällen.
Men, ja, denna enda antydan till nerv uppskattades i den gamla ladan.
• • •
Canadiens har också sån vi-uppskattar-fansen kväll och det är ju snällt av Panthers att så att säga play along.
Haha, vilken buskis.
• • •
Kvällens höjdpunkt består i att jag i första pausen träffar både Bäckis och Hagge och får surra lite,
Nu ska jag gå över till deras del av pressläktaren och göra det igen.