Så, en sista dans i Gila River Arena – förmodligen för evigt.
Det låter kanske inte som en tilldragelse att bli emotionell över; det är inte som att bloggen upplevt ett överflöd av omtumlande ögonblick i denna solblekta hall ute i den knastertorra öknen nordväst om centrala Phoenix – och den har inte precis Bell Centre-status.
Men jo.
Lite ändå.
Det må vara länge sedan, men bofinken HAR flaxat här några gånger, bland annat under Oliver Ekman-Larssons rookie-säsong, och stick i stäv med puritanismens läror hyser jag som ni vet en särskild fäbless för hockeylador kringgärdade av vajande palmer.
Så det är med visst vemod jag parkerar Chryslern vid Renaissance-hotellet vägg i vägg med hallen, kryssar mig genom gyttret av kedjerestauranger och barer i det väldiga Westgate-komplexet, letar rätt på den lugubra media-entrén, hämtar ut ackrediteringen, tar hissen upp till takåsarna och sätter mig i en mjuk fåtölj på den spatiösa pressläktaren – och vet att det aldrig kommer hända igen.
• • •
Apropå klimatet i den här delen av världen kan jag meddela att jag inte sett ens antydan till ett moln sedan jag landade i Valley of The Sun i måndags kväll.
Solen har bränt från en nästan obscent blå himmel precis hela tiden och jag vet inte hur det är med er, men i min själ börjar det sjunga när det artar sig på det sättet.
Sedan kommer skymningen och de där röda bergsmassiven som bilder fond i alla riktningar börjar glöda i det brandgula skenet och för några ögonblick tror jag att jag håller på att bli religiös.
• • •
Han spelade elva säsonger här ute i solen, åtskilliga av dem som kapten.
Sedan, i somras, försvann näst bäste småländske backen i den svenska hockeyhistorien, till Vancouver – och ikväll återvänder den gamle trotjänaren för första (och sista…) gången till Gila River.
Jo, faktiskt. Canucks har inte spelat någon bortamatch mot nuvarande Central-laget Coyotes på hela säsongen och OEL sålunda inte fått något tillfälle komma tillbaka till sitt gamla hem och bli hyllad av det som var en regelrätt extra-familj i över ett decennium.
Men nu får han och nu blir han.
Det hade jag faktiskt ingen aning om när jag planerade in den här resan, men därmed får den förstås extra guldkant.
Man vill ju vara med när såna ikoner hedras och kanoniseras.
• • •
Men vad är det egentligen som händer i Metropolitan-racet?
Om Rangers håller den här ledningen mot Penguins, samtidigt som Sabres håller sin ledning i PNC, går ju Blueshirts upp jämsides med Hurricanes i tabelltoppen.
Det känns snudd på otänkbart, men – kanske inte ändå.
• • •
I övrigt kan man förstås tycka att matchen som ska spelas här ikväll framstår som aningen intetsägande.
Men inte nödvändigtvis.
Efter den överraskande segern i Vegas igår, till stora delar ombesörjd av Elvis från Ånge, har Canucks i alla fall lite, lite häng i väst-rallyt och om de följer upp med ny, förväntad viktoria i afton…well, det är fortfarande förfärligt långt upp till Stars och de andra, men det finns åtminstone antyda till hopp.
Så gästerna kommer gissningsvis köra så det ryker.
• • •
Ja, Hattmyran, du och Silikon-Niklas får extra guldstjärna för att ni förstod var bofinken tänkte flaxa iväg och prickade in rätt destination.
Men det är lite oroande att du redan gått och lagt. Det innebär, befarar jag, att jag kommer få skriva för kråkorna i den sena timmen
• • •
Det har aldrig varit några fel på den här hallen i sig‚ den är stor och rymlig och fräsch och välskött. Slitaget sticker inte alls i ögonen på samma sätt som i andra arenor uppförda runt millennieskiftet – till exempel PNC Arena i Raleigh.
När omvärlden suckat om att det bedrövliga i att spela NHL-hockey har det rört det faktum att läktarsektionerna varit så glest befolkade. Det, och inget annat, är skälet till att det brukar vara själsdödande.
Pressläktaren hör, kan jag upplysa om, till de bättre i hela västra konferensen. Det finns gott om svängrum, sikten över isen är förstklassig och den som en gång konstruerade detta temporära kontor åt oss var noga med detaljer. Det finns till exempel en liten hylla bakom ryggen där man kan placera väskan – och ett perfekt dimensionerat hål i bordet för elsladden till datorn.
Såna småsaker uppskattar en väderbiten gammal murvel efter några decennier på pressläktarturné.
• • •
En reprisering av tipsraden, inklusive partiell rättning, kan vara på sin plats.
•Ottawa – Nashville 2
•New Jersey – Montreal 2/Rätt
•NY Rangers – Pittsburgh 2/Fel
•Columbus – Philadelphia/Fel
•Carolina – Buffalo 1/Fel
•Chicago – Seattle 1/Oklart
•Dallas – Toronto 2/Oklart
•Arizona – Vancouver 2
– Yotes har nästan alla sina offensiva vapen på lagning och även om de förstås gärna vill vinna inför ögonen på en flyttfågel från New York (…) så går det bara inte mot ett hungrigt Vancouver.
•LA – Edmonton 1
– Tung Pacific-clash med andraplatsen i tabellen i potten. Lär bli påfallande jämnt, men hemma i Bitcoin kommer kungarna inte vika ner sig. Två mål av Arvy och ett av Kempe.
•San Jose – Calgary 2
– Det är back-to-back för Flames, så de kommer inte defilera mot hajar som just genomgått en emotionell dag efter beskedet att Doug Wilson avgår somGM. Men jo, de vinner.
• • •
Upptäcker att jag har Coyotes tv-kommentatorer precis bakom ryggen och inser att Elvis måste komma ihåg att inte hålla på och vara för skicklig ikväll. Då tycker de ju att man förtjänar en smäll på käften i den här hallen.
• • •
Riktigt styvt av Rangers att vinna fyrapoängsmatchen på Garden.
Där kanske man skulle varit…
• • •
Denna afton i öknen kan också innebära bloggens sista rendezvous med två svenska ikoner.
Strålle och Loui.
De är, tillsammans med Bäckis och Alex Edler, de aktiva blågula pjäser som spelat i NHL under längst tid och slutkapitlet i deras respektive sagor närmar sig.
Bägge två har genom åren gjort både talrika och betydande avtryck i bloggen, så låt oss hoppar på en magnifik final (om det nu blir så).
• • •
Det är inte direkt utsålt ikväll heller…jösses.
• • •
Loui förresten. Det här är även hans första möte med Canucks sedan den mindre muntra sejouren där uppe nådde sin slutpunkt. Så illa behandlad som han tidvis blev av dåvarande klubbledningen borde han vara extremt motiverad och slår förstås till med ett hattrick.
Kom ihåg var du läste det först.
• • •
Nu åker vi.
Det är showtime i Gila River Arena – för sista gången.
