Hockey mitt i limbon, del 2
NASHVILLE – ST LOUIS 1-3 (Period 1)
• • •
Vad egendomligt.
Första fem minuterna uppträder Preds som om klockan var 20.00 en varm vårkväll.
De attackerar med aggressiviteten hos hungriga lejon och hade kunnat panga in tre mål direkt.
Sen bara slutar dom och Blues gör tre lätta och känslan av död i Nashville bara intensifieras.
• • •
Blues utan Sunken är som öl utan kolsyra. Men tyvärr, han har för ont i sin mörbultade kropp och kan inte spela just nu.
• • •
Om inte Filip och Duchene – ligans hetaste radarpar just nu – fixat den där reduceringen i slutet hade jag betraktat den här matinén som avgjord.
Men nu kan vad som helst hända. Ja, nästan i alla fall.
• • •
Nä, jag gillar inte de här Predators-tröjorna. De ser ut som orienteringsställ från 80-talet.
• • •
Ja, jag vet. Dagens intro var inte bara kort. Det var antagligen det sämsta genom tiderna – bloggposternas motsvarighet till Roberto Luongo i Boston under finalen 2011.
Bara att glömma och gå vidare, som hockeyspelarna brukar säga. Vi vet vad vi gjorde fel och vi vet varför. Det viktiga är hur vi reagerar nästa gång…
• • •
Trallgökar, var vi er idag då?
• • •
Med lite krubb borde det gå att skaka igång systemet, så – dags för delivery.