Pansarkryssaren från Fäbodvägen skänker blågul glans åt All Star-skivan i Vegas-kvällen.
Han – ja, Victor Hedman alltså – avlossar både hårdaste och näst hårdaste skottet under tävlingen om vem som har bäst krut i bössan.
103.2 miles per hour mättes vinnarsläggan upp till – och silverskottet klockade in på 102.7.
Närmast därefter var Islanders-backen Adam Pelech med 102.3.
– Jag verkar bli starkare med åren. Styrketräningen på somrarna verkar ge resultat, flinar han efteråt.
Storartat, mamma Elisabeth och pappa Olle lyser av stolthet på VIP-läktaren, utgår jag från.
• • •
Så typiskt Vegas – Skills-kvällen börjar med en bomb:
För första gången är Connor McDavid inte snabbast. Det är unge Ekeliw-favoriten Jordan Kyrou, med tiden 13.550 – några tiondelar snabbare än vem om inte Adrian Kempe.
Kort sagt: Kings-Adrian är snabbare än McJesus.
– Mja, ler han, jag vet inte om han tog i för fullt ikväll. Det gjorde å andra sidan inte jag heller, man vill inte bli skadad. Så, ja, den här gången var jag det.
• • •
I underhållningssynpunkt består kvällens höjdpunkt helt klart av breakaway-tävlingen, med domarjury a la konståkning bestående av bland andra John Hamm och Mark Messier – och artister som Jack Hughes, Trevor Zegras, Kirill Kaprizov och Alex Debrincat, utklädd till Allan i ”The Hangover”.
Allra mest förbluffande: Zegras gör mål med förbundna ögon.
Allra roligast: Jack Hughes trollar fram en mini-Jack-Hughes på typ tio år och Messier råkar försäga sig.
– Åh, mini-Jack, han skulle redan nästa år kunna bli draftad av…Arizona.
Hoho!
• • •
Även Rasmus Dahlin klarar sig utmärkt, i sin prickskyttet. Det är bara superstars som Sebastian Aho och Jake Guentzel som lyckas skjuta ner ”lerduvorna” i kassen i högre hastighet.
– Det gick bra, även om jag missade sista skottet. Framförallt var det kul, konstaterar han.
• • •
Jag trodde bara det var i Nashville de mutade oss med booze – mer specifikt John Daniel’s-flaskor – men plötsligt kommer det en liten Vegas-springare på pressläktaren och ger oss påsar med en vinare i.
Ja, murvlarna måste ju få lite hjälp att dricka när de besöker i stan…
• • •
Säger du att bourbon-varianten de gör i Tennessee kallas Jack Daniel’s?
Well, han må vara Jack för dig, men vi har en nära relation så jag får säga John.
• • •
Det är verkligen extraordinärt att en bunt spelare står på öar ute i Bellagio-fontänen och skjuter puckar.
Men – men jag gissar att de åskådare som likt George Clooney och hans elva kumpaner i slutscenen i fantastiska ”Ocean’s 11 samlades där ute igår (jo, inslaget spelades in redan ett dygn i förväg…) hade större utbyte av upplevelsen än vi som sitter här inne och ser på bildskärm.
• • •
Publiken är artig och välvilligt inställd, även mot spelare från lag som utgör Golden Knights värsta rivaler.
Men en gäst från andra sidan kontinenten tas emot på ungefär på samma sätt om fuskare tas emot vid blackjack-borden vägg i vägg.
Just det – Tom Wilson.
Han blir utbuad så fort han kommer i närheten av pucken.
Det är väl inte alldeles otippat, om man säger så.
• • •
Det långa momentet när alla slår straffar på de närvarande målvakterna är bara förvirrande.
Man fattar inte vad det går ut på – eller vem som vinner.
Snark.
• • • 
– Skills, säger speakern innan festligheterna inleds, är vanligtvis en bristvara på The Las Vegas Strip. Men inte i kväll.
Precis.
Vad somliga än inbillar sig är det tur som regerar på Vegas kasinon.
• • •
Ett annat inslag som lät bättre än det visade sig vara i verkligheten: Blackjack med klubba och puck ute på Strippen. Det tar vääääldigt lång tid – och är för svårt att följa.
• • •
Nu är det kväller i Las Vegas och, tja, det kanske kan bli nån liten droppe där ute.
Imorrn kommer det bilder – och sen har vi match. Den börjar 21.00 svensk tid.

Jamen, ändå.
Här kommer en försiktig trumvirvel, en liten trumpetstöt och ett diskret konfettiregn.
Efter att genom åren ha bevittnat NHL:s mer eller mindre lyckade lyckade försök att exponera underhållningsvärdet hos sin stora stjärnor i Dallas, Atlanta, Raleigh, Columbus, LA, Tampa, San Jose och St Louis får bloggen denna helg avnjuta All Star-party på en adress gjord för denna typ av evenemang.
Nä, själva matchen i morrn lär inte bli roligare för att vi råkar befinna oss i Las Vegas – och även här lär kvällens Skills Competition ha sina döda punkter
Men inramningen kommer garanterat vara den mest hisnande genom tiderna.
Vegas kallas ”Entertainment Capitol of The World” på väldigt goda grunder.
De kan två saker här ute i öknen – och de kan dem bättre än någon annan: Få besökare att slänga pengar på dem och hypnotisera oss med våldsamt spektakulära over the top-shower.
Så räkna med att det kommande dygnet dra efter andan, skratta rakt ut och ruska på huvudet i tvivel över att det du ser verkligen händer.
Det börjar nu.
• • •
Rapport från den pågående dansen med Fru Fortuna:
Scottie och jag hade en magisk session efter Sabres-matchen i tisdags.
Ett crapsbord på Golden Nugget på Fremont Street blev glödhett, tärningen studsade precis som den skulle och själva livskänslan förhöjdes på det sätt den bara kan förhöjas när äkta kärlek når en viss sort klimax, när serier i Stanley Cup-slutspelet kulminerar i Game 7-draman, när extranumren under en fyratimmarskonsert med Springsteen börjar stegra på allvar – och när det går riktigt bra i Vegas.
Naturligtvis fick vi hybris och återvände kvällen därpå för att ”turn out the lights” för det ärevördiga downtown-kasinot, men då var lynniga Lady Luck på ett helt annat, vresigare humör.
Så har det sedan fortsatt, men snart vänder det, det känner jag med samma visshet som Sabres-fansen vädrar när de före varje grundseriestart säger att NU händer det…
• • •
Vi har alltså tre svenskar på plats i år och de deltar i varsin gren under kvällens skills-jippo.
Adrian Kempe tävlar i hastighetsåkning mot bland andra Connor McDavid och Chris Kreider, Rasmus Dahlin gör upp i prickskytte med bland andra Leon Draisaitl och Sebastian Aho – och Victor Hedman representerar Tampa och konungariket i det prestigefyllda (nåja…) Hardest Shot-momentet.
– Jag siktar på att vinna och när nu varken Shea Weber eller Zdeno Chara är tycker jag inte det ska vara, säger han när bloggen råkar spring in i honom under fredagsmorgonens media event på flådiga Waldorf Astoria.
• • •
Det är en skandal att Kina får arrangera OS, jag vill bara ha det sagt.
• • •
Under så här långa Vegas-visteler måste man då och då gå off-campus. Tillbringar man all tid på kasinogolven blir det inte alls bra.
Så ett par kvällar i veckan har Scottie – känd för sin fäbless för riktigt sunkiga dive-bars; han är stammis på minst tre i varje NHL-stad – och jag styrt kosan till Huntridge Tavern, en genuint inrökt downtown-sylta som Anthony Bourdain besökte i ett ”Parts Unknown”-avsnitt och älskas av en viss sorts väderbitna locals.
Det är underbart – tills den sena timme en kväll när jag tycker det är en bra idé att spela ”YMCA” i jukeboxen för några minst sagt storväxta medlemmar i håriga MC-klubben Mongols.
Det blir ingen succé, om man säger så. Vi får gå. Snabbt.
Men planen är comeback i natt!
• • •
En annan skandal är att Rocky Wirtz inte tvingas sälja Chicago Blackhawks.
Det var hårresande att se när han visade sitt rätta ansikte på klubbens townhall i förrgår, då Mark Lazerus ställde en i sammanhanget harmlös fråga och fick en vredgad utskällning till svar.
Wirtz avslöjade, helt för egen hand, vem han egentligen är: En rik skitstövel som ser det som under sin värdighet att behöva svara på frågor ställda av vanligt löskefolk och please, kan ni sluta tjata om den där Kyle Beach nu, jag skiter egentligen helt i honom, nu går vi vidare.
Fruktansvärt.
• • •
Jo, NHL insisterade: Media-envetet hölls verkligen vid 09.45 i morse.
Det innebar att er bofink tvingades gå upp 08.00. I Vegas. En Fredag.

Det kändes lika naturligt som det skulle varit att se Lou Reed på joggingtur morgonen efter en dekadent Velvet Underground-show på Max’s Kansas City 1971.
Tanken var att jag skulle visat några bilder på de närvarande spelarna – inte så pigga de heller – men nätet är för trögt, det tar evigheter att ladda upp bilder. Det kommer bild speciale när jag är på hotellet istället.
• • •
– Det är en dream come true.
Så säger Dahlin med brett leende och på härlig svengelska när vi i svenska tidningsuppbådet – Nordström och jag, alltså – frågar hur det känns att vara med på allra första All Star-äventyret.
Han är överhuvudtaget en syn i Vegas, den gamla draftettan.
Senast jag såg honom i den här typen av sammanhangen var han blyg och fåordig. Nu är han avslappnad och ledig, skämtarv och ler och svarar utförligt och klokt på alla frågor
Det kommer bli en sån där elder statesman a la Lidas och Markus Näslund även av Rasmus vad det lider.
• • •
Men Filip Wiklund, Stefan Persson måste man ju känna till som svenskt NHL-fan.
Han delar det svenska rekordet i Stanley Cup-titlar – fyra stycken – med Anders Kallur, Nicklas Lidström och Tomas Holmström.
Bakläxa!
• • •
Alex Ovetjkin, Sidney Crosby, Nathan MacKinnon, Artemi Panarin, Nicklas Bäckström, Mat Barzal, David Pastrnak, Brad Marchand, Aleksander Barkov, Aaron Ekblad, Mitch Marner, John Tavares, William Nylander, Nikita Kutjerov, Patrick Kane, Mats Zuccarello, Kevin Fiala, Mikko Rantanen, Gabriel Landeskog, Vladimir Tarasenko, Miro Heiskanen, Jason Robertson, Filip Forsberg, Matt Duchene, Mika Zibanejad, Jacob Markström, Elias Lindholm, Anze Kopitar, Drew Doughty, Erik Karlsson, Logan Couture, Max Pacioretty, Robin Lehner, Trevor Zegras, Elias Pettersson och Quinn Hughes.
Det är några av de som INTE är i Las Vegas i helgen.
Det skulle åtskilliga av dem varit om ligan tog begreppet All Star bokstavligt istället för att hålla på med alla-ska-vara-med-tjafset.
• • •
Råkar under morgonövningarna höra Vigge febra om en pågående Modo-match med en annan ångermanlänning och kan förstås inte låta bli säga nåt om att det är synd om de som måste hålla koll på andradivisionen.
Då blir Conn Smythe-vinnaren gramse och säger att han ska sprida ut att jag egentligen är moring och dessutom föredrar Dalkurd framför Brage.
Ha!
• • •
Kommissionär Gary håller traditionsenlig presskonferens under eftermiddagen och under den blir inte mycket intressant sagt, mer än möjligen att han envisas med att tro på Coyotes och tydligen kan stå ut med några säsonger i den lilla pyttearenan.
Men vi får i alla fall veta att ligan planerar att återvända till NHL i höst för matcher i Finland, Tjeckien, Schweiz och Tyskland – men inte i Sverige.
Bonntjyvar!
Det meddelas också att nästa års All Star-fest äger rum i Sunrise i Florida, att Winter Classic återvänder till Fenway Park i Boston och att det ska spelas en utomhusmatch även i Raleigh.
• • •
Den verkliga Vegas-specialen i afton: De ska spela blackjack med puck och klubba på Las Vegas Boulevard – och skjuta prick i jättefontänen utanför Bellagio.
Hallå.
• • •
Bloggens bästa All Star-minne är från Atlanta 2008, när The Hives uppträdde på isen – och från Columbus några år senare, när duktigt uppoljade spelare hade en mycket komisk draft.
Men jag har goda förhoppningar om att Vegas ska ta priset.
• • •
Ok, let’s do this.
Det blir inte mycket bloggande under showens gång, jag siktar snarare på en sammanfattning efteråt. Men spåret håller ju öppet, så om du är vaken och tittar – fire at will.
Nu ber bloggen att få önska Happy All Star!

Sista tipsraden innan All Star-breaket ser ut så här!

•NY Islanders – Seattle 1 (OT)
•Washington – Edmonton 1
•Detroit – LA 2
•Arizona – Calgary 2
•Chicago – Minnesota 2

VEGAS – BUFFALO 5-2 (Slut)
• • •
OK, det var det.
Nu börjar Vegas-vistelsen på riktigt.
Ojvoj.
Vi hörs när All Star-festen tar vid – och många bilder utlovas.
Tills dess:
Peace!

VEGAS – BUFFALO 4-1 (Period 2)
• • •
Det är verkligen show i Vegas.
Riddarna gör långa stunder i mittperioden som de vill med ett Buffalo som redan checkat ut för All Star-semester.
Det shorthanded-mål Kolesar lyckas fösa in på Mister Anderson – häpp Matrix-fans! – skulle kunna vara hämtat från David Copperfield-föreställningen på MGM tvärs över gatan, när han ska vara lite skojig.
• • •
Själv har jag en egen uppvisning i simultanförmåga genom att mitt under pågående hämta in citat från andra arenor och dynga in referat till Stockholm.
De nordamerikanska kollegorna är mycket imponerande, sånt behöver de aldrig hålla på med,
• • •
Visste väl att morgongökarna Stefan och Carl-Folke skulle dyka upp lagom till nattens crescendo.
Guten morgen och välkomna, gossar.
• • •
Ah, Alex Tuch får i alla fall svepa in en tröstpuck på sina gamla riddarkompisar.
Fint, tycker jag.
• • •
Det börjar bli rastlöst på pressläktaren, många är törstiga och vill ut vi Sin City-natten.
Men en period återstår, den måste tillryggaläggas först.
Sedan – watch out!

VEGAS – BUFFALO 2-0 (Period 1)
• • •
Jadu, Craig Anderson – välkommen till Vegas.
Efter exakt 33 sekunder rullar Knights Original Gangsters – Wild Bill, Marchessault och Smith – upp Sabres-försvaret som handbollsspelarna i Budapest rullade upp spanjorer och så har vi 1-0 på en gång.
• • •
Vilken arena som kallas ”The world’s most famous” känner ni ju till, men nu finns det tydligen en ”Loudest arena on the planet” också.
Ingen kan med full täckning påstå att de har fel.
• • •
Lönta och jag enas om att det finns en och annan äldre hockeyman hemma i Sverige som inte skulle älska riddarintrot i T-dojan…

• • •
Golden Knights tackar samtliga tre gamla riddare som numer återfinns i Sabres – Tuch, Krebs och Cody Eakin – med en trippelhyllning i jumbon och de sedvanligt vilda fansen i T-dojan älskar varje sekund.
• • •
Messar Vigge Hedman om övertidsmålet ikväll, av hans kompis J. Lindquist kallat ”Det lösaste han skjutit”.
Svaret:
– Det var i alla fall hårdare än nått skott Jonta har skjutit i NHL.
Haha!
• • •
Den där Wild Bill-kedjan – som ju varit en konstant här sedan premiärsäsongen 17-18 – är överhuvudtaget på hugget i afton.
De vet väl att det redan är många besökare på plats och vill helt generöst bjuda alla på det bästa Vegas har.
• • •
Att Rasmus spelar hela tiden, och gör det utmärkt, är ingen nyhet, men jag tycker Big Kjells grabb, Mattias Samuelsson, gör det bra också.
• • •
Så fort någon i gästande lag blir utvisad pumpar de alltså på med Shame-Shame-Shame-ramsan från ”Game of Thrones” – och fansen hakar glatt på.
• • •
Lite stiltje i spåret i natt, av förståeliga skäl, ni sover ju på dessa tider, men så länge Preds lirar har jag i alla fall den gode HEK med mig – och jag utgår från att Carl-Folke och Stefan Johansson snart stiger upp och följer andra halvan av bataljen här i dojan.

Låt oss börja denna lilla nattmangling i Mojave-ökning med följande kungörelse:
Vi har januari 2022 bakom oss – och aldrig någonsin kommer januari 2022 igen.
Det är så mirakulöst att kunna skriva att jag blir alldeles darrig och tårögd.
Januari är alltid en plåga, men årets version var extraordinärt lång och mörk och kall – på alla sätt – så det känns som ingenting mindre än en dröm att vi nu tröskat oss genom djävulens 31 dygn.
Februari är heller ingen picknick i parken för oss som ser Kung Bore som fiende till allt det goda i livet. nä. Det är dock en kort liten skit till månad och när den är över har vi mars med sina ljusare kvällar, sina ljumma vindar och sitt hopp.
Så det är det vi firar med kvällens blogg från T-dojjan:
Januari månads död och februari månads födelse.
Du är välkommen på festen.
• • •
Vegas, baby.
Så utbrister man av en anledning.
Det är inte en stad för alla, vissa torrbollar och livsförnekare hatar verkligen detta Disneyland för vuxna, men vi som aldrig kan sluta kittlas över att det alls finns en dylik 24-timmarsfantasi och att den erbjuder konstant motgift mot det seriösa och vardagsgrå och trista i tillvaron får alltid en glimt som lyser som polstjärnan i ögonen när vi reser hit.
Empiriska studier har lärt mig att många som bevakar hockey i Nordamerika tillhör den senare kategorin och därför förvånar det inte alls att åtskilliga i murvelförsamlingen redan anlänt inför helgens All Star-kalas och ska se kvällens match mellan Golden Knights och Sabres i T-dojan.
Man gör ju vad man kan för att krama det roligaste och jag är genuint överlycklig över att kunna avlossa den där klassiska frasen just nu:
Vegas, baby.
• • •
Idag är det exakt 29 år sedan Gary Bettman tillträdde som NHL-kommissionär.
Huruvida också det ska firas kan kanske diskuteras. Fans över hela världen avskyr honom som Uncle Junior avskyr Pussy Malanga, men de som äger NHL-lagen höjer ett glas Cristal ikväll, det kan jag försäkra.
Ty för the business of hockey har han varit en mirakelman som expanderat NHL-kartan bortom tidigare otänkbara gränser och gjort några dussin rika män ännu rikare. Big time.
• • •
Ännu finns dock inget att rapportera från spelborden, bardiskarna och restaurangerna.
Yours truly bofink landade på McCarran – nu omdöpt till Harry Read International men det vägrar jag, som vet vilka verkliga personer som porträtteras i Scorseses ”Casino”, acceptera – strax innan 18.00 igår, lokal tid, och hade gott om tid för en grundlig Vegas-kväll.
Men jag var exceptionellt trött och nöjde mig med en liten lasagne och ett glas Chianti på Eataly-filialen på MGM Park och sedan gick jag till rummet och redan vidd 22.30 seglade jag iväg till John Blunds rike.
Även en gammal nattkatt blir gammal och a man has to know his limitations.
Det är ju en kväll ikväll också.
Och en imorrn.
Och en på torsdag.
Och en på fredag.
Och en på lördag.
Och nu har min vän och fellow festprisse Scottie anlänt.
Ojvoj.
• • •
Vi har ett annat jubileum idag också.
Det är nu exakt 20 000 dagar sedan Toronto Maple Leafs vann sin senaste Stanley Cup.
Det finns gissningsvis vissa som vill fira även denna högtid – inte minst bland Canadiens-fansen – men säg i så fall inget till Chall, Idsint och Tokiih.
• • •
Matchen här i T-dojan ikväll är faktiskt inte vilken serielunksgäspning som helst.
Det är den första mellan dessa lag sedan Knights trejdade till sig Jack Eichel och visserligen spelar han ännu inte, men för Sabres-fasen är det en så big deal att de rest hit en masse.
De hade ett eget party på New York-New York igår kväll, i närvaro av en historieberättande Rick Jeanneret och allt, och de planerar att ställa till med ett jäkla liv i T-dojan ikväll.
Kul det.
• • •
21 är sedan forever mitt nummer på rouletten – men jag spelar hårt än på 4 (för det är ex-hustruns födelsedag och det har burit mycket frukt genom åren), 6, 33 och 7.
Har läsekretsen andra förslag? Bara rimliga nummer godkänns – inte 0, 00, 5, 9, 15 och 34. Dem hatar jag, allesamman.
• • •
Att det här är första matchen sedan Eichel-trejden innebär också att det är första matchen för Alex Tuch mot gamla lagkamraterna i Knight – liksom för Peyton Krebs.
– Jag är både nervös och exalterad, säger Tuch till Buffalo News.
Hugs and thoughts, säger jag till alla som behövt byta Vegas mot västra New York…
• • •
Det slutar aldrig vara konstigt att sitta här ute i väst sena eftermiddagar och se kvällsmatcherna på östkusten rasa för fullt.
Å andra sidan är det rätt trevligt att ladda för egen happening och ha ett helt koppel draman att vila ögonen på medan ett intro som det här.
Några intryck i skrivande stund (mitt i andra perioden borta där):
Jag missar nåt extra på Garden, Devils insats i Big Smoke igår var bara en chimär och det är ju fan att Isles inte kan skaka av sig ens Senators.
• • •
De har redan tryckt All Star-loggan på isen i T-dojan, kolla.

De som var här på morning skate tidigare idag – på omöjlig tid i Vegas… – berättar att Rasmus Dahlin, som ju ska vara med i helgen, åkte fram och slog klubbladet i A:et.
Coolt ändå.
• • •
All Star är All Star och ni kan läsa vad jag tycker om själva konceptet i en lång krönika i onsdagstidningen – ut och köp! – men det börjar gå upp för oss att Vegas kommer ställa till med en show vars lika vi aldrig sett tidigare.
Exempelvis:
Som jag förstått kommer en del av fredagens Skills competition äga rum i den jättelika fontänen utanför Bellagio.
Det kan ju bli beyond galet.
• • •
Detta månadsskifte lever Ondskan Ekeliw upp till sitt smeknamn igen. Han har nämligen bestämt att veckans podcast-avsnitt måste spelas in imorrn, senast 20.00 svensk tid. Då är den 11.00 här och det låter kanske inte så farligt, men vi är i Vegas, baby.
Här är 11.00 en tid som inte ens finns.
I ”Casino”, för att nu åter referera till den Scorsese-klassikern, finns en scen när de samlas på nån country club för att ge DeNiro-karaktären Ace Rothstein ett pris och klockan är runt 18.00 och prisutdelaren Andy Stone (spelad av fantastiske Alan King) inleder sitt tal med följande konstaterande:
– I know it’s a little early for Las Vegas…
Den ska jag dra för Ondskan när vi inleder inspelningen.
• • •
Denne Chris Kreider. Det är ju helt förbluffande, det han håller på med.
• • •
NHL är dock ännu värre än Ekeliw. De har lagt Media Day på fredag morgon 09.45.
Vilket grymhet visavi the membership of Professional Hockey Writer’s Association.
• • •
Och Filip. 24 cannoli nu alltså. Med mer än tio färre matcher spelade än de flesta andra i toppen av skytteligan. Om han spelat alla matcher hade ”vi” haft en Rocket Richard-kandidat i Nashville.
• • •
För några dygn sedan satt han och skrockade på stolen intill på Gardens pressläktare, nu har jag hockeyjournalistikens Cosmo Kramer som granne här också.

Jag hoppas lite av stjärnglansen från tv-sändningarna smittar av sig.
• • •
Craig Anderson är ju hel igen, så vi får faktiskt se Sabres med en riktig målvakt ikväll.
Bara en sån sak.
• • •
OK, dags för show i The Fortress.
Vegas, baby!

Morsning från Vegas!
Här är vi några som redan samlats för helgens jippo och naturligtvis passar Bofinken ikväll på att blogga om Riddarna och Sabres i T-Dojan ikväll.
Den matchen börjar dock påfallande sent, så tipsraden måste ute redan på förhand.
Så här, mina vänner, slutar de första matcherna i februari.

•Boston – Seattle 1
•Tampa – San Jose 1
•New Jersey – Toronto 2
•NY Rangers – Florida 2
•Philadelphia – Winnipeg 1
•Pittsburgh – Washington 1
•NY Islanders – Ottawa 1
•Nashville – Vancouver 1
•Dallas – Calgary 1
•Colorado – Arizona 1
•Vegas – Buffalo 1

Hoppas några av er är vakna i gryningen och hänger med i livesändningen från Strippen.

Howdy!
Nu är Bofinken på väg flykt över kontinenten, mot Las Vegas, så när januari nu äntligen tar slut – HALLELUJA! – blir det bara en tipsrad här i bloggen.
Den ser ut så här:

•Columbus – Florida 2
•Chicago – Vancouver 2
•Toronto – New Jersey 1
•Ottawa – Edmonton 2
•Detroit – Anaheim 1

NY RANGERS – SEATTLE 3-2 (Slut)
• • •
Dramatiken i slutet kan i sanning inte betecknas som karaktäristiskt för söndagens lilla matinéföreställning, men vi ber ju att få tacka för att vi fick åtminstone den sekvensen med oss hem.
Det där ser man inte ofta. Kraken tar alltså ut målvakten – när de dessutom har powerplay – och vår gamle vän Gårde kvitterar med ett helvetes direktskott, så alla på pressläktaren stönar om att det ju är typiskt att de tråkigaste matcherna alltid ska bli de längsta.
Men 40 sekunder senare avgör alltså Miller med ett nytt Rangers-mål – direkt efter en tekning som Mika förstås vinner.
Då blev det till sist liv i luckan, kan man lugnt säga.

• • •
Nu ska jag gå hem och se på fotboll och packa väskan, för imorrn flyger Bofinken västerut.
Om jag säger att jag kommer tidigt till ett ställe där det händer grejor nästa helg, och att jag ska se en match sent på tisdag kväll, bör ni kunna räkna ut var planet jag sätter mig på kommer att landa sex timmar senare.