Slut, Rangers vinner 6-3.
Mer sedan.

NY RANGERS – TORONTO 3-3 (Period 2)
• • •
Det som såg ut att bli en rejäl avspolning har kommit av sig.
Helt.
Leafs känns fortfarande kvickare och vassare, i synnerhet när de lyckas etablera längre anfall, men Rangers tänker uppenbarligen inte go gentle into that good night.
Så vi får se hur detta skimrande lilla avbrott i lunken slutar, hörrni.
• • •
Haha, han har sig en en yster liten födelsedagsfest på Garden-isen, Ryan Reaves.
Två mål gör han och ”Reavo”-ramsor ekar för honom i den gamla ladan.
• • •
Ja, tack, The Queen of Memphis! Mycket uppskattat att du tog dig hem och förgyller vår afton runt lägerelden.
• • •
Liljegren och Sandin känns mycket stabila.
Det gör å andra sidan alla Toronto-backar.
För det är det också:
Den här vintern väntar en solid blåvit försvarsställning för det mesta på den som försöker anfalla mot Sheldon Keefes manskap.
Elit är ordet.
• • •
På Devils måste jag säga att jag är svårt besviken. Matcher som den ikväll FÅR de inte förlora.
• • •
Fast under andra halvan av mittperioden börjar gästerna, stick i stäv med beskrivningen ovan, sprida lite väl mycket slafsiga passningar omkring sig i egen zon.
• • •
Men tro på fan om inte gotlänningen gör mål i The Rock också.
Han är hetare än ökensanden hemma i Scottsdale.
• • •
Att de som sköter PA-anläggningen i denna hall fortfarande inte fattat att de ska dunka på med Sweets ”Fox on The Run” när regerande Norris Trophy-kungen gör mål.
• • •
Gott betyg i ordning och uppförande måste Leafs få.
Sedan Engvalls hooking i första har de inte gjort sig skyldiga till en enda utvisning.
• • •
Believe the hype.
Denna kväll lever definitivt upp till mina förväntningar.
Det är den roligaste på Garden i år – utan tvekan.

NY RANGERS – TORONTO 1-3 (Period 1)
• • •
I fem-sex minuter ser det ut som att Edmonton anno 1985 möter Tunabros juniorer anno 1912.
Leafs är sanslöst överlägsna, gör precis vad de vill med chockade hemmaspelare och kunde haft ledning med 12-0 (lätt överdrift, men ibland måste man ta i för att hamra in en poäng…)
Sedan kommer de av sig en smula, eller om det är Rangers som förstått att att matchen faktiskt börjat – men efter den inledande urladdningen är det bara logiskt att Bunting får in ytterligare en puck här i slutet.
• • •
Någon gång måste någon reda ut vad den här första-matchen-efter-roadtrip-misären bottnar i.
Alla vet att det är en faktor och ändå…varje jävla gång!
• • •
Gosse, Leafs första PP-uppställning – där har vi inget, och absolut inget, annat än weltklasse på varenda position.
Att, som Rangers ta utvisning på utvisning mot denna motståndare, är följaktligen som att ta med sig inkopplad brödrost i badkaret.
• • •
Med assisten till Marners 2-0-mål når Lill-Nyllet milstolpen 300 NHL-poäng.
Så nu sjunger vi en liten trudelutt för den unge estradören.
• • •
Meh, här laddar man som en häcklöpare inför en OS-final för att Leafs-fansen i spåret ska få något extra att gotta sig åt.
Då är Idsint skadad och Chall-Åsa på jobbet.
Sicket västgötaklimax!
• • •
Teddy Baldkin, 15-åringen som helt fasansfullt förolyckades i en match i Connecticut för några veckor sedan, hedras före puckdrop – med alla lagkamraterna i St. Luke’s uppradade nere vid sargen.
Rörande.
• • •
Man kan förstå om Leafs inte ägnar födelsedagsbarnet Ryan Reaves så mycket uppmärksamhet när Rangers anfaller, men det är ju onödigt att lämna honom SÅ ren.
Ingen har varit ensammare sedan Tom Hanks i ”Cast Away”.
• • •
Snubben som sjunger nationalsångerna verkar bli stressad när Gris-Olle och de andra börjar vråla under ”O Canada”, för plötsligt drar han upp tempot så den gamla hymnen nästan låter som en Ramones-dänga.
• • •
Now, om det här känns som en stor kväll kan ni ju fatta vad som väntar om en dryg vecka.
På fredag, 28:e, är det Henke-ceremoni.
Ojvoj.
• • •
Jag och Upper West Side-Johan har de pladdrande dårarna som bänkgrannar ikväll igen – de som tammefan inte kan vara tysta tre sekunder i rad.
Det måste bli någon ändring på det här, annars kommer jag göra något jag får ångra.
• • •
Nu ska jag varva ned med den pausunderhållning som tillhandahålls av DJ Pauly D – Upper West Side-Johans gamle favorit.

Ni vet hur det är den här tiden på året.
Grundserienlunken maler på oavbrutet. Omgång efter omgång passerar utan att pulsen stiger nämnvärt varken innan, under eller efter särskilt många av matcherna. Höstens inledande hänförelse har för länge sedan klingat av och vårens himmelska klimax känns fortfarande avlägset. Det är – ännu så länge – svårt att suggerera sig själv till övertygelsen att konsekvensen av utgången i drabbningarna vi bevittnar är särskilt betydande.
Också denna fas har sin charm. Vi som ägnar nio månader av året åt det magnifika skådespelet NHL vaggas in i en skön vardagstrall där showen liksom bara pågår och pågår och aldrig tar slut.
Det är skönt. Rogivande. Tryggt – om än inte upphetsande.
Men plötsligt, vid sällsynta tillfällen, är det en enskild happening till duell som lyser upp vintermörkret och skänker skälvande elektricitet åt en ordinär onsdagskväll mitt i allt det rutinmässiga.
Som nu, i New York City 19 januari herrens år 2022, när NY Rangers kommer hem efter säsongens längsta roadtrip och tar emot självaste Toronto Maple Leafs.
Utan förvarning börjar hjärtat slå hårdare, alla sinnen skärps, syret i luften blandas med skälvande förväntningar.
Det finns flera skäl att det händer just ikväll.
För det första: Maple Leafs är ett av ligans allra bästa och mest sevärda lag och de har inte varit i New York på nästan två år – sedan 5 februari 2020, närmare bestämt.
För det andra: Även Rangers är bra just nu och ingen kan ens minnas senast de och Leafs var bona fide topplag på samma gång.
För det tredje: En hyggligt manstark församling murvlar har tagit sig ner från Big Smoke, trots allt wojne wojne vid gränsen, och då uppstår kittlande hype liksom av sig själv.
För det fjärde: Vi har en uppsättning passionerade och högljudda Leafs-fans här i bloggen och de är svältfödda på live-sändningar med de blåvita favoriterna.
Så folks, häng med nu.
Mitt i vardagens outhärdliga gråhet öppnas, tillfälligt, en liten skreva av skimrande magi.
• • •
Frågan är känslig och splittrande, alla har sin egen mycket bestämda uppfattning, så jag tänker inte jubla för högt över den nya Covid-policy NHL och spelarfacket kommit överens om och presenterade igår.
Men det är alltså så att man efter All Star-breaket slutar leta efter positiva fall i trupperna. Bara de som har symptom – och de som måste korsa gränsen mellan USA och rigorösa Kanada – kommer fortsättningsvis testas.
Om man känner sig frisk får man alltså spela – även om man bär på smitta.
Hemskt, tycker somliga. Utmärkt, tycker jag – som ser säsongen, och hela livet, räddas. Och mer behöver vi inte orda om det.
• • •
Dagen till ära kränger jag förstås på mig en kostym och kommer extra tidigt till Garden och det har jag i och för sig inget för, ty media-ingången öppnar inte förrän tre timmar innan puckdrop, så jag får trampa runt kring måttligt idylliska Penn Station en timme.
Men jag gillar det. När något större än vanligt inträffar vill jag ägna hela dagen åt just det. Verkligen absorbera atmosfären, komma i stämning på riktigt.
Dessutom blir jag just denna eftermiddag kallad ”Papi” för första gången.
Av en kvinna. Väldigt härjad förvisso. Men ändå.
Jag står med en pappmugg kaffe från Starbucks i korsningen vid 33:e och åttonde när hon kliver rakt fram, fyrar av ett påfallande tandlöst leende och säger ”Hello Papi!”.
Sen går hon igen.
That’s me, folks.
Papi Furman!
• • •
Idag torgfördes det uppdaterade schemat också och först och främst vill jag bara uttrycka min beundran för de som har den våldsamt komplexa uppgiften att få ordning på det.
Jo, de har dataprogram till hjälp nuförtiden, men ändå. Jag får ont i magen bara av att tänka på hur de pusslar och grejar och tänker och krånglar för att få ihop ett rimligt schema i hallar där det sannerligen inte bara spelas hockey – och där resorna för gästande lag måste beaktas i flera led.
För övrigt kan vi konstatera att februari blir en egenartad månad – även utan OS-uppehåll. Somliga kommer spela extremt mycket, andra knappt alls. Rangers, till exempel, har bara två matcher mellan första och femtonde februari. Och Tampa spelar bara sex matcher under hela månaden.
Många sköna resor till Karibien kan spelarna planera in…
• • •
Minns ni när Doc Emrick utbrast ”The is a Conn Smythe shift” om Zätas insats i tre-mot-fem-underläget i Stanley Cup-finalen 2008?
Well, igår tror jag vi såg ”The Norris Trophy game” i Los Angeles.
Victor Hedman var ingenting annat än enorm under sina nästan 33 minuter på isen.
Fast man ska väl egentligen inte vara förvånad. Han är just den typ av idrottsman som samlar sig till sina allra mest fenomenala insatser under situationer som den igår, när Bolts alltså tvingades spela med bara fyra backar.
Det är därför han blivit en av den svenska hockeyhistoriens allra största.
• • •
Även Laffe Lafreniere har nu lämnat Covid-protokollet, så Rangers kan för första gången på ett bra tag ställa upp med helt ordinarie lag ikväll – sånär som på Sammy Blais då; borta resten av säsongen.
Även Leafs manskap är hyggligt intakt, men Jake Muzzin kan fortfarande inte spela, så vi får njuta av helsvenska backparet Sandin-Liljegren.

Det ska bli mycket angenämt.
• • •
Kent Hughes-effekten, var det den vi såg i Dallas igår?
Well, jag tror det blir bra med honom som ny GM i den ärorika klubben från Quebec. Gamla agenter, det är nåt med såna.
• • •
Hur kan det fortfarande vara januari?
Denna Lucifers mörka grav till månad har nu pågått tre gånger så länge som exempelvis maj, augusti och juni vanligtvis pågår.
Det är inte bara en känsla, det är den kalla sanningen.
• • •
Apropå Kent Hughes får jag plötsligt lust att lista mina favoriter som heter Kent.
1. Kent Norberg i Sator
2. Kent, rockgruppen
3. Kent Kenta Nilsson
4. Clark Kent
5. Kent Andersson, skådespelaren
6. Kent, cigarettmärket
7. Kent Forsberg, Foppas farsa
8. Kent Finell, radioprataren
9. Kent Carlsson, tennisspelaren
10. Kent Jansson, en jag gick i skolan med.
• • •
Tipsraden en gång till då – med kommentarer:

•New Jersey – Arizona 1
– De har sprattlat till på slutet, ökenhundarna. Men Devils är starka hemma och Bratten från Trångsund återvänder ikväll.

•Anaheim – Colorado 2
– Det här borde bli en underhållande holmgång, men om Avs bara är på tårna och presterar i närheten av maxförmåga ska de vinna.

• • •
Leafs – och dess mediafölje – har varit ute på tråkigare bortaresor än den som tagit dem till Världens Huvudstad just nu.
De kom igår och spelar mot Rangers ikväll. Sedan har de två helt lediga dagar innan de går upp mot Islanders i UBS Arena på lördag.
Eventuella autografjägare i läsekretsen på plats i NYC just nu bör ha restaurangerna och barerna i Meat Packing District under uppsikt i morgon kväll…
• • •
Men Ååååsa, säg åt nån chef på sjukhuset där i Memphis att du måste få gå tidigare ikväll. Vi behöver dig i spåret som Rangers behöver Storken i kassen!
• • •
Det här är min kompis Kevin. Han jobbar på Toronto Star och blev en gång gravt förolämpad av svenska fans i Boston. Han var ute och gick på stan dagen innan första Stanley Cup-finalen 2019 när en av våra landsmän kom fram och pickade honom på axeln och frågade:
– Är det inte du som är Per Bjurman?

Haha, stackars Kevin!
• • •
Det spelades in podcast idag också och avsnittet är snart ute. Jag säger inte att Rick Bowness borde få sparken, men nästan.
Något måste ju hända med Stars. Det som hände igår kan inte beskrivas som annat än ynk.
• • •
Idag fyller min legendariske vän och broder Roger Olsson på Hagalund i Borlänge – också känd som Bölden, Bullen, Bulltofta, Bussen, Lance, Länsman, Bagarn, Kockfan, Bod, Sven Johan och Nallen, för kärt barn har verkligen många namn – år och jag ber att få utbrista i tidernas mest eftertryckliga hurra.
• • •
Elvis är back in the building. Jodå, nu har Elias återerövrat självförtroendet och ni i alla andra lag – watch out!
• • •
Åh, Skräddarbacken-Johan är här också. Då, när till och med de på Upper West Side reser sig ur sofforna, vet man verkligen att något stort väntar.
• • •
Leafs-pojkarna är alla med i fotbollsuppvärmningen i zamboni-entrén en dryg timme före puckdrop – och de hojtar och skriker på det sätt man man bara gör när man har flytet och vet att man förmodligen kommer vinna igen.
• • •
Okej, serielunken – vik hädan.
Nu ska vi, för en kväll, njuta av verkliga hetta och nerv och förväntan i The Wooorld’s Most Famous Arena.
Showtime!

Ikväll återvänder Rangers, och bofinken, som bekant till Garden och det kommer bli åka av här i i bloggen.
Men en match hinner börja innan vårt stora äventyr, så tipsraden måste vi ta redan nu.

•New Jersey – Arizona 1
•NY Rangers – Toronto 2
•Anaheim – Colorado 2 (OT)

Tack ska ni.
Mika blev ju inröstad i All Star-wanschet via Last Men In-omröstningen och jag tar för givet att det var ni i spåret som fällde avgörandet.
Att han redan hunnit tacka nej av personliga skäl tar vi inget extra för, det är tanken som räknas.

För övrigt laddar jag som sagt för Garden-besök imorrn och nöjer mig med en tipsrad i afton.
Här är den:

•Philadelphia – NY Islanders 1
•Boston – Carolina 2 (OT)
•Ottawa – Buffalo 1
•Washington – Winnipeg 1
•Nashville – Vancouver 1
•Dallas – Montreal 1
•Calgary – Florida 2
•LA – Tampa 2

BUFFALO – DETROIT 2-3 (Slut, OT)
COLORADO – MINNESOTA 4-3 (Slut, straffar)
SAN JOSE – LA 6-2 (Slut)
ARIZONA – MONTREAL 5-2 (Slut)
SEATTLE – CHICAGO3-2 (Slut, straffar)
NY ISLANDERS – PHILADELPHIA 4-1 (Slut)
ST LOUIS – NASHVILLE 5-3 (Slut)
VEGAS – PITTSBURGH 3-5 (Slut)
• • •
Ja, där täppte pingvinerna till truten på en gammal bofink.
Men really – att den hör Vegas-showen slutade som den gjorde berodde ju väldigt mycket mer på att Knights sket en fet lök än att Pens plötsligt hävde sig upp på samma nivå som för två veckor sedan.
Hemmaspelarna skaffade sig sin 3-0-ledning, slutade spela och got what they had coming.
• • •
Det här blev nog längsta måndagen i bloggens historia – med möjligt undantag för eventuella special-sessions under OS och World Cup, när man ju inte håller reda på vad det är för veckodag överhuvudtaget – och nu är den slut.
Tack för sällskapet.
Imorrn tar jag det piano och laddar istället för Maple Leafs-besöket på Garden på onsdag.
Tills dess:
Peace in the valley!

BUFFALO – DETROIT 2-3 (Slut, OT)
COLORADO – MINNESOTA 4-3 (Slut, straffar)
SAN JOSE – LA 6-2 (Slut)
ARIZONA – MONTREAL 5-2 (Slut)
SEATTLE – CHICAGO3-2 (Slut, straffar)
NY ISLANDERS – PHILADELPHIA 4-1 (Slut)
ST LOUIS – NASHVILLE 5-3 (Slut)
VEGAS – PITTSBURGH 3-0 (Mitten av Period 2)
• • •
Det höll på att bli spännande i The Lou på slutet, men nä – Preds schabblar bort det när de tror att de ska få en icing med sig och inte får det.
Dumt.
Men hörrni, Blues – det är några i den uppställningen som överraskat väldigt positivt och gett 2019-mästarna en slagkraft jag inte trodde de skulle ha i år.
Jordan Kyrou har vi pratat mycket om tidigare. Ikväll visade Ivan Barbashev att han är en jävel på hockey också. Passningen till Schenns 5-3-mål – ojvoj!
Det kan bli en lång vår där igen.
• • •
Tänk vad bra Penguins var bra alldeles nyss. Sen kom Malkin tillbaka och…nä, jag vågar knappt säga det. Varje gång man påpekar det underliga i att något tycks gå förlorat när både Crosby och Malkin lirar får man skäll av någon pingvin-supporter som menar att man är idiot om inte förstår att det där bara är tillfälligheter.
Likafullt händer det gång på gång…
• • •
Textmassorna ligger äntligen i Jarkkos mail och väntar på att han ska vakna och sätta igång och rita sidor.
Så nu ska jag luta mig tillbaka och bara njuta av det som återstår i T-dojan.

BUFFALO – DETROIT 2-3 (Slut, OT)
COLORADO – MINNESOTA 4-3 (Slut, straffar)
SAN JOSE – LA 6-2 (Slut)
ARIZONA – MONTREAL 5-2 (Slut)
SEATTLE – CHICAGO3-2 (Slut, straffar)
NY ISLANDERS – PHILADELPHIA 2-1 (Period 2)
ST LOUIS – NASHVILLE 0-1 (Slutet av Period1)
• • •
Haha, Chris Pronger har alltid varit en stor estradör.
När de hade tröjhissningsceremoni för den gode backikonen innan matchen i St. Louis ikväll började han inte, som brukligt, gråta.
Han tog helt lugnt fram en bärs och smällde i sig.

When you slam a beer at your jersey retirement ceremony, you truly are one of the greats. Congratulations @chrispronger. #stlblues pic.twitter.com/XQN8oqVRw3

— St. Louis Blues (@StLouisBlues) January 18, 2022

My kind of guy!

• • •
Sorokin är helt fenomenal ute på Long Island och det gläder mig.
Honom trejdade jag nämligen till mig i fantasyn häromdagen – mot Patrick Kane och Mattias Ekholm. Dyr affär, det – men ska det se ut så här var det ju lätt värt det.
• • •
Kraken förtjänade en seger ikväll, det är min uppfattning.
• • •
Klart Robin Salo gör mål för Islanders, han har haft Niklas Eriksson coach. Då blir det så.
• • •
Jag tror du kan vara säker, HEK – Filip kommer smälla in en puck på bluesmännen…och ja, just när jag skrev det!
• • •
Fast målet Sorken till slut släpper in är ju en präktig tavla.
Kan jag få tillbaka Ekholm, åtminstone?
• • •
Krönikekomponerandet åt Jarkko går lite trögt ikväll också, men jag närmar mig upploppet.
Kan jag få några glada tillrop till spurten?

BUFFALO – DETROIT 2-3 (OT)
COLORADO – MINNESOTA 4-3 (Slut, straffar)
SAN JOSE – LA 6-1 (Början av Period 3)
ARIZONA – MONTREAL 4-2 (Början Period 3)
SEATTLE – CHICAGO 0-0 (Början av period 2)
• • •
Ja, inte vet jag vad man ska säga om Gabbes mål i Denver.
Pucken är definitivt inne, men det går inte att se på tv-bilderna och tidigare har det inneburit att mål inte godkänns.
Jag vet vad MN Johan känner sig övertygad om. NHL vill Wild illa…
• • •
Timo Meier har ingen Blue Monday. Snarare en Red Hot Julafton.
Gosse, fem mål på två perioder!
• • •
Kommentatorerna i Denver är inte de minst enögda i ligan, om man säger så.
– Neeej, vill man väl ändå inte ens som hemmafan att den som sitter vid mikrofonen ska skrika när motståndarna gör mål.
• • •
Om jag bodde i hus och var lika rik som Connor McDavid kan jag garantera att även jag hade haft uppvärmd garageuppfart.
Snöskottning, det är ett av djävulens värsta trick.
• • •
Bra där, Kmannen. Fyra starka plus för dina gotländska skämt!
• • •
Nu, förstår ni, ska Bofinken sätta igång med det mödosamma arbetet att sammanställa materialet till NHL-uppslaget i print på onsdag.
Så det blir nog inte mycket bloggat närmaste timmarna, men jag är här och spåret står vidöppet och då och då hör vi ändå.