BUFFALO – DETROIT 2-3 (OT)
COLORADO – MINNESOTA 2-1 (Period 2)
SAN JOSE – LA 4-1 (Period 1)
ARIZONA – MONTREAL 2-1 (Period 1)
• • •
Jordan Greenway bryter mot både skrivna och oskrivna regler när han helt bryskt bara kör över Darcy Kuemper i Avs-kassen.
Inte snyggt.
Hälsa till Landeskog från mig när ni möts på isen om en stund…
• • •
Helt riktigt, Julia. Stick to det som är ditt och låt ingen hindra dig från att njuta av ett klassiskt jumbomöte.
• • •
I övrigt blir matchen i Denver lite jämnare i andra. Om det beror på att Wild spelar bättre eller om Avs har en av sina ofta förekommande mittperiod-svackor låter jag vara osagt. Vi vet snart.
• • •
Det har lossnat ordentligt för ligans ende gotlänning, Johan Larsson, sedan han gjorde sitt hattrick Och här hade jag tänkt komma på nåt skämt om raukar eller gutar men jag skjuter blankt.
• • •
Igen – man får alltid se något man inte sett tidigare. Som när Hartman ligger på pucken och blir utvisad för delay of game,
• • •
Matchen i Glendale går dock under inofficiella namnet ”The Disaster Bowl”.
Hm.
• • •
Idsint, hallå hallå! Dig har vi saknat, du efterlystes för bara några dagar sedan. Välkommen tillbaka.
Vad gäller din reservation mot Panthers: Det stämmer, men det är framförallt spelet senaste matcherna som imponerat. De såg helt fantastiska ut i urladdningarna mot Dallas och Columbus
• • •
Så hajarna har återvunnit sin simförmåga. Det var på tiden.
• • •
I Toronto har det varit snöstorm monumentale idag och media rapporterar exalterat att det tog John Tavares en timme att skotta garageuppfarten innan han kunde ta sig till träningen.
Desto skönare är det för de reportrar som redan rest hit till New York. För så är det: Vi har stora Toronto-veckan framför oss i Metropolis, med Leafs på besök i både Garden och UBS, och invasionen har påbörjats.
Blir nåt det, Idsint och Chall.
• • •
Det blev inga ärenden, det blåser för mycket där ute. Istället ska en sen delivery-brunch nu intas.

BUFFALO – DETROIT 2-3 (OT)
COLORADO – MINNESOTA 2-0 (Period 1)
• • •
Lagen i den andra matchen håller aningen högre klass än de i den första, för att uttrycka det försiktigt.
För att uttrycka det mindre försiktigt: Det är som att man först lyssnat på en Da Buzz-samling och sedan får höra Rolling Stones ”Sticky Fingers”.
Att det dröjer över sexton effektiva minuter innan ett rasande hungrigt Avalanche gör sitt första mål är snudd på otroligt, men sedan går lavinen.
• • •
Till och med förlängningen är tråkig mellan Sabres och Red Wings.
Fast det momentet har jag överhuvudtaget förlorat mycket av sitt underhållningsvärde.
Ge NHL-coacherna några år så kan de förstöra vad som helst.
• • •
Ja, Filip, tipset sprack på en gång för mig också. Så går det när man hoppar på the Buffalo bandwagon.
• • •
Wild måste förstå nu.
Att bjuda Avs på powerplay såna här dagar, när de slagit på den kollektiva kärnreaktorn, är lika förödande som att salta lunchsalladen med rent fentanyl.
• • •
Det är väldigt cool att Lucas Raymond fått smeknamnet ”Razor” i Detroit.
Jag menar…Razor!
• • •
Nu måste jag faktiskt hasta ut ett snabbt ärende, men – will be back soon.

Blue Monday – årets tråkigaste dag – är här.
Jo, tredje måndagen i januari kallas så och ska enligt självaste vetenskapen vara det. Den förträffliga Johanna Frändén skrev häromdagen en hel krönika i ämnet.
Här i USA råkar vi emellertid ha helgdag också, i form av Martin Luther King Day, så vi kan med hjälp av hockey från tidiga eftermiddagen till sena kvällen förtränga vädret, ekonomin och allt det andra som förmörkar detta eländiga datum.
Det firar vi med en Veckans Lista, tycker jag.
Den kommer här.

VECKANS LISTA

1. Pantrarna i Sunrise
– Inte sedan The Wolfpack i ”The Hangover” hittade en tiger i badrummet i Caesar’s Palace-sviten har kattdjur gjort lika starkt intryck som södra Floridas pantrar gör just nu. I helgen spelade de faktist så snuskigt bra hockey att somliga utbrast ”De kommer aldrig förlora igen” på Twitter – utan att framstå som fullständiga puckon.

2. Björnarna i Boston
– De har rest sig på bakbenen igen, likt en utsvulten grizzly-familj i Alaska som någon varit oklok nog att väcka mitt i vintern.

3. Kungarna i La La Land
– Det får ses som officiellt: De dåliga åren i LA är över. Rob Blake har byggt ett nytt lag och det laget är bra på riktigt.

4. Nazem Kadri
– Sötpojken spelar sitt livs hockey, så ja: Det finns skäl för den pågående All Star-kampanjen i Colorado.

5. Storken
– Rangers är etta i Metropolitan igen, har ni sett det? Vet ni varför? Well, gissa.

6. Kodak Black-incidenten
– Som vi konstaterat i den här bloggen många gånger: Hur mycket hockey man än konsumerar, live och i tv, händer det ständigt saker man aldrig sett tidigare…

7. Bliddan
– Efter år av slit på farmen är denne svenske Boston-nalle på väg att etablera sig i NHL på allvar nu. Applåder.

8. Vice President Lidström
– Ytterligare ett tecken på att Red Wings närmar sig en ny storhetstid.

9. Jonathan Huberdeau
_ En Fruktansvärt begåvad och klok och fin hockeyspelare.

10. Klingberg-racet
– Det börjar hetta till nu. Hurricanes vill ha en ny burgare på blålinjen och Boston likaså. Var han än hamnar åker bloggen och ser första matchen med nya klubben (såvida han inte har sån otur att han hamnar norr om gränsen, förstås)

VECKANS BU

•Alla får godispåse
– NHL:s All Star-jippo skulle kunna ha rätt magnetisk lyster om det verkligen levde upp till sitt namn. Men det omöjliggörs fullständigt av regeln om att samtliga klubbar ska ha med minst en spelare.

•Kraken
– Vi försökte avgöra om de skulle kunna bli ett nytt Vegas Golden Knights. I själva verket blev de ett nytt Kansas City Scouts..

•Alberta-lagen
– För ett par månader sedan kändes det som att årets upplagor av The Battle of Alberta skulle bli de mest infernaliska på decennier. Så känns det inte längre.

• • •
Om detta nu är årets tråkigaste dag kan man ju säga att Sabres och Red Wings hedrar temat för dagen i den tidiga matchen.
Jösses Amalia vilken snoozzzzzzzer.
• • •
Tar tipsraden en gång till, så Filip Wiklund inte behöver leta efter tabellettan (förlåt, men min hybris håller på att bli okontrollerbar…)

•Buffalo – Detroit 1
•Colorado – Minnesota 1
•San Jose – LA 2
•Arizona – Montreal 1
•Seattle – Chicago 1
•NY Islanders – Philadelphia 1
•St Louis – Nashville 2
•Vegas – Pittsburgh 1

• • •
Ja, tänk, vi har Coyotes-Canadiens på menyn också. Det blir i alla fall en klang- och jubelföreställning.
Eller inte…
• • •
Gabe The Babe är tillbaka i Avs-uppställningen – och senare ikväll kan Filip komma att göra comeback också.
Jippie.
• • •
Nu är migreringen hemma på redaktionen utförd, sägs det, och allt ska fungera som vanligt.
Det finns dock risk att något krånglar och att de måste börja om. I så fall kan inläggen jag gör nu tydligen försvinna.
Kort sagt – ha lite överseende med konstigheter just ikväll.
Nu kör vi.

Hej och hallå.
Denna MLK Day blir det blogg, är det tänkt, men jag kan inte vara med från första matchen, för det pågår tekniskt jobb med bloggverktygen på redaktionen i några timmar. –Lagom tills de kör igång i Denver ska allt dock vara som vanligt igen.
För ordningens skull tar vi och avlossar tipsraden redan nu.

•Buffalo – Detroit 1
•Colorado – Minnesota 1
•San Jose – LA 2
•Arizona – Montreal 1
•Seattle – Chicago 1
•NY Islanders – Philadelphia 1
•St Louis – Nashville 2
•Vegas – Pittsburgh 1

Denna eftermiddag är det lite segt och motigt i holken, så det blir nog inte särskilt mycket bloggat om vilodagens enda lilla match.
Men upp med hakan, Kantorn och andra: Det är helgdag imorrn också – MLK Day – och då kommer jag hamra desto mer på tangenterna.
Tills dess har jag inget mer att säga än det här:

•Washington – Vancouver 1

Förresten, en sak til. Det här tycker jag är väldigt roligt.

NY ISLANDERS – WASHINGTON 0-2 (Slut)
• • •
Slut.
2-0 till Vampyrerna – efter en andra balja i tom kasse signerad greven från Moskva.
I introt hävdade jag att jag skulle ha ett leende bredare än infarten till Midtown Tunnel klistrat över plytet oavsett hur risig den här matchen blev.
Det var, kan vi slå fast nu, ett overstatement.
Så här lite har inte hänt under två och en halv timme sedan Martin Scorseses ”Kundun” och leendet förvandlades för länge sedan till en grimas.
Men jag stannade i alla fall till the bitter end, för så gör ju ändå en ansvarsfull murvel.
Nu börjar det stora äventyret: Flykten tillbaka till Manhattan.
Tack för idag allesamman, kvällen får ni klara själva – vi hörs imorrn igen.

NY ISLANDERS – WASHINGTON 0-1 (Period 2)
• • •
Snabb period, händelsefattig period, tråkig period.
Så kan vi sammanfatta mittakten i den lätt sömniga katedralen.
Islanders rycker upp sig ett par snäpp men tar ingalunda över. Det blir mer en brötig plockepinn-kamp.
Som en Gris-Olle nånstans på läktarsektionen nedanför pressboxen plötsligt vrålar:
– Play harder!
• • •
Det är lite roligt att van Riemsdyk formligen brottar ner Parise framför Vanecek – och sedan verkar helt chockad över att han blir utvisad.
Som om Furman skulle låta något sådant passera!
• • •
Lite ramalama blir det ändå under det powerplay Islanders får i slutminuterna.
Men det räcker inte.
Igen:
Play harder, för fan.
• • •
Tung vecka för Bruce Boudreau och hans canucker, mm.
Men så är det tre fantastiska eastern conference-lag de mött också, i form av Panthers, Lightning och Hurricanes.
Som Milan Lucic sa när Calgary blivit flådda levande utefter samma snitslade bana:
– Att möta de tre lagen var ett wake up-call för oss. Det är tempot de håller man måste upp i om man ska ha en chans att slåss om Stanley Cup.
Just precis.
• • •
Personligen har jag full förståelse för att Simon Edvinsson tackar nej till OS – och blir imponerad över att han redan i så ung ålder står upp för sin uppfattning och gör det som känns rätt för honom.
• • •
Ja, usch ja, man ryser åt bilderna när Elvis får skridskoskenen rakt i plytet.
Tack och lov att inget hemskt inträffade.
• • •
Efter 40 effektiva minuter börjar en frusen NHL-korre skruva på sig över tanken på hur han ska ta sig hem igen.
Vi får se om han stannar hela matchen, det känns kanske inte helt nödvändigt…

NY ISLANDERS – WASHINGTON 0-1 (Period 1)
• • •
De sov på ett sämre hotell än normalt i natt; ett anonymt Hyatt nånstans här ute i spenaten.
Kanske är det därför Capitals-vampyrerna – vana vid femstjärnig komfort i alla sammanhang – startar så mycket piggare än de brukar under tidiga gudstjänster.
De är helt enkelt griniga och tjuriga och spelar för att visa att de inte accepterar så krattiga sängar en gång till.
Bra tips för GM MacLellan inför fortsättningen. Boka in grabbarna på vandrarhem när det kniper.
• • •
Tom Wilson kan nog inte räkna med fria drinkar om han ger sig ut på barrunda på Long Island heller – missnöjet med att just han spräcker Varlamovs nolla verkar mycket stort.
Men låt mig gissa att huvudstadens gossen Ruda inte har något emot det. Tvärtom njuter han troligen lika mycket av reaktionen som av det faktum att han får på ett så ruggigt skott.
• • •
Som Taddson – en liten Dracula himself; i alla fall såtillvida att han biter hårt i debatterna om det behövs – varit inne på nyligen är det ingen i Capitals-lägret som lutar sig tillbaka med belåtna smackanden om att det i alla fall känns tryggt på målvaktssidan.
Idag står Vanecek, född att vara backup, och ännu har han inte haft så mycket att göra att det stört men helt säkert känns det inte.
Alls.
Trejda för Kudden, säger jag igen!
• • •
Nämen, vem dömer dagens match i UBS om inte Furman South!
Gamle Furman!
Bara detta faktum är värt alla strapatser i permafrosten där ute.
• • •
Hemmalaget får de första femton minuterna bara iväg fyra skott på mål, varav blott ett – från Dobson i stolpen – känns det minsta farligt.
Så vinner man inga matcher, det kan till och med en amatör som jag upplysa gossarna om.
• • •
Plötsligt går det förbi en snubbe på pressläktaren, klappar mig på axeln och säger ”Good to see you again, buddy”.
Jag har aldrig sett honom tidigare.
Hm.
• • •
Precis i slutet visar Isles dock hyggligt lovande tendenser – som att de faktiskt är medvetna om hur landet ligger.
• • •
Bäckis jobbar sig långsamt tillbaka till game-shape. Han är inte där ännu, det ser man på en och annan okaraktäristisk felpassning, men så har han i princip försäsong fortfarande också.
• • •
Chara nån, säger jag tyst för mig själv i en sekvens när nummer 33 i hemmalaget försöker åka fort – och då tycker jag förstås att jag är väldigt fyndig.
• • •
Linyreg, jag antar att ni i det mer civiliserade Westchester inte alls vill bli förknippade med LI?
• • •
Idag är stämningen inte ens en hundradel så hög som under de mer oförglömliga stunderna i Coliseum – och det finns inga skäl för de notoriska gaphalsarna att vara särskilt upphetsade heller.
Det är ju det också.
Man får som NHL-stjärna den atmosfär man förtjänar.
• • •
Nu ska Furman Bjurman pumpa i mig lite av det utmärkta Long Island-kaffet.

Som de brukar ryta här ute – medan de hoppar upp och ner:
Yes, yes, yes, yes, yes, yes!
Efter tolv långa dygn har bloggen äntligen lämnat korresoffan och tagit sig ut i världen – till Belmont Park på Long Island.
Redan i vad som för en bloggande bofink framstod som svinottan – framåt 10.00 lokal tid alltså – hoppade jag in i en bil, forslades ut på Long Island Expressway och släpptes en halvtimme senare av utanför fancy UBS Arena.
Här blir det matiné denna horribelt svinkalla lördag – den första i sitt slag på 2400 Hempstead Turnpike med bloggen in the house – mellan hometown boys New York Islanders och Capitals; influgna från Washington DC igår eftermiddag för sitt premiärframträdande i USA:s nya hockeykatedral.
Vad för nivå vi kan förvänta oss vet jag ärligt talat inte. Hemmalaget förefaller fortfarande rätt skört och svajigt och gästerna liknas ofta vid vampyrer eftersom de ofta blir påtagligt mycket långsammare och svagare i dagsljus. Så risk för regelrätt skitmatch finns, är jag rädd. Men för mig spelar det strängt taget ingen roll – jag är så glad och uppspelt över att inte sitta och huka i holken på Manhattan att jag oavsett vad som händer kommer ha ett leende bredare än infarten till Midtown Tunnel klistrat rakt över plytet hela eftermiddagen.
We’re live folks, från ön där NHL:s mest tygellösa fans håller hov från och med nu.
Det är underbart och gloriöst!
• • •
Vi verkar för tillfället befinna oss i en fas i grundserien när vad som helst kan hända. Ja, man skulle nästan kunna tro att vi fått en bugg i matrixen.
I onsdags lyckades Coyotes slå Maple Leafs och i torsdags föll favoriterna som Manhattans skyskrapor i valfri katastroffilm. Blue Jackets nollade Hurricanes i PNC Arena, Sabres slog Predators med 4-1 i Bridgestone Arena och Senators sänkte Flames i Saddledome. Igår? Inte lika uppseendeväckande resultat, men Coyotes tog Avalanche till straffavgörande och både Panthers och Wild gjorde sju mål mot förment raffinerat motstånd, så någon form av obalans rådde i galaxen då också.
Såvida inte Agent Smith och hans sammanbitna kollegor hunnit jaga iväg Neo och Orpheus under natten, och återupprättat det normala, får vi räkna med att då och då höja på ögonbrynen även idag.
• • •
Long Island ändå.
Det är en luguber landsända, förknippad framförallt med Billy Joel, långa sandstränder, seriemördare, lyxfastigheterna i The Hamptons, Jerry Seinfeld, drinken Long Island Ice Tea, vedervärdiga trafikstockningar, fyrtornen i Montauk, Howard Stern, maffiabossar, luftfartshistoria, Mariah Carey och hockeylaget som vann fyra Stanley Cup i rad i början av 1980-talet och just flyttat från Nassau Coliseum till lyxladan vi besöker idag.
I strikt geografisk mening ingår både Brooklyn och Queens, men inte i praktiken. Det är enligt gängse synsätt två monstruösa stadsdelar i New York City – inget annat. När man talar om Long Island menar man allt det andra; den veritabla mattan av mindre och större sov- och satellitstäder öster om Brooklyn och Queens, de man når med Long Island Rail Road snarare än med tunnelbanan – samt de pittoreska semesterparadisen och fiskelägren längst ute i Atlantens vågskvalp.
Detta amerikanska Nacka i XL-format, ett Suburbia om det någonsin funnits ett, har en alldeles egen, lätt kufisk karaktär som inte är särskilt lätt att att beskriva i ord men den präglar definitivt Islanders klubbkultur, dess tygellösa fans och atmosfären i Nassau Coliseum – den som alla inblandade med hygglig framgång nu sliter som djur för att återskapa i UBS Arena.
Det är som New York utan glamour men med ännu störigare attityd; inte lika sofistikerat fast i gengäld oändligt mycket mer själfullt. Som just en Billy Joel-dänga snarare än en Sinatra-serenad.
Att ha en sådan parallell värld tillhands och, som idag, kunna ge sig ut i dess vidsträckta virrvarr är angenämt och fascinerande.
I alla fall ibland…
• • •
Min kampanj för att få Mika till Vegas via era Last Men In-röster har hamnat i skuggan av Nazem Kadri-drajven i Klippiga bergen.
Där är rent fansen rasande över att sötpojken – som kända stammisar i den här bloggen kallar honom – efter sin succésäsong ratats bara på grund av den löjeväckande alla-får-godispåse-klausul ligan bakat in i sitt All Star-koncept.
Som MacKinnon himself sa häromdagen:
– Det är löjligt. Jag tycker inte alla lag ska skicka en spelare. Det är en All Star-match, inte deltagande för alla.
För det uttalandet skulle det inte förvåna om ”Mac” bötfälls. Man får slå sönder sina motståndare – men absolut inte kritisera ligan och dess tunnhudade bossar.
• • •
Nu är det verkligen så kallt i den här delen av världen att jag återigen förstås precis vad Moby menade med att skriva, spela in och ge ut en låt med titeln ”When it’s cold I’d like to die”.
Fy faen, jag börjar nästan gråta under den korta promenaden från Uber-centret till media-entrén i den köldskadade förmiddagssolen.
• • •
Vampyrerna från huvudstaden gör alltså sitt allra första framträdande i det här lyxbygget idag och är av förklarliga skäl exalterade. Att få se, och spela i, en ny arena är alltid en happening.
När jag igår kväll hade lite sms-kontakt med en av dessa vampyrer – Dracula från Valbo, kanske vi kan kalla honom – framkom dock att NHL sörjer Coliseum.
– Jag älskar den arenan, hette det.
There you go. Faciliteterna var slitna, gästande lag fick byta om i omklädningsrum som hade mer gemensamt med gympasalar i Hudiksvall än med NHL-glamour och det luktade lite suspekt i environgerna, men just de detaljerna slog förstås an något också hos de största stjärnorna eftersom det är med sådana hockeykulturens otvetydiga markörer alla som ägnar sig åt denna konstart vuxit upp med.
Dessutom:
Den unika stämningen i den gistna ladan fick signalsubstanserna att koka även i gästande trupper.
• • •
Personligen tycker jag det är trevligt att Kevin Kurz, som tidigare hade Athletic-beatet i San Jose, flyttat hem till östkusten och nu följer Islanders istället.
Sympatisk man, utsökt skribent.
• • •
Morgonturen ut över ön går smidigare än någonsin, skulle jag vilja påstå. Trafiken är för en gångs skull beskedlig och min Uber-chaufför, en glad fyr från Ghana, pumpar Prince på hög volym hela vägen.
Man, ”When Doves Cry”. Vilken låt det är. Jag rullar fortfarande lite på höfterna när jag rör mig mellan pressläktaren och UBS-arenans förträffliga medialounge.
• • •
Mest vampyraktig av alla i Caps-truppen är han med allra vassast huggtänder.
Alexander Ovetjkin.
Han ser verkligen ut som Skarsgårds Eric Northman när solen skiner över nejden.
I alla fall i två perioder. För ja, han har den egenheten: När han fått veva igång systemet under 40 minuter händer det att han plötsligt blir sig själv även under matinéer.
Låt oss hoppas att detta är en sådan dag.
• • •
Att påstå att alla nu blivit hemtama här i UBS-katedralen vore kanske att ta i, det känns fortfarande lite nytt att åka hit.
Men målarfärgen har i alla fall torkat, de flesta hittar i korridorerna och även om de råkat vara utspridda över flera veckor har Isles faktiskt vunnit tre raka matcher på den nya hemadressen.
Så, well, lite mer rutin och vardag har ändå slagit rot – och det är bra.
• • •
I och med att även Eky Ekholm tydligen testat positivt uppträder Predators utan en enda svensk i uppställningen i B-town.
Det kan inte ha hänt många gånger senaste decennierna.
• • •
Äter frukost med Anson Carter på stolen intill.
Stort.
• • •
Ja, som Nicke där borta i Silikon-dalen konstaterade har vi idag Tipsextra-upplägg och sålunda chans på tretton rätt.
Jag känner på mig att jag har den triumfen inom räckhåll med denna rad.

•Boston – Nashville 1
– Två glödheta lag, men Preds har fler nyckelspelare i Covid-protokollet och B’s spelare hemma så Reinholdsson och BostonMolle får en fin lördag.

•San Jose – Pittsburgh
– Hajarna har inga fenor längre.

• • •
Vad gäller det NFL-slutspel som helt upphetsande börjar om några timmar vill jag bara meddela att att vi håller på Bills och Raiders idag, på Eagles och Cowboys och Chiefs imorrn samt på Rams på måndag.
Frågor på det?
• • •
Det är femtonde januari och Islanders ligger sist i Metro-tabellen – med sexton poäng upp till sista wild card-platsen.
Om man innan säsongsstarten tippat att något sådant skulle hända hade man blivit kedjad vid en lyktstolpe på torget så folk kunnat gå förbi och spotta på en.
Dock:
Först idag spelar Lous & Barrys grabbar sin 30:e match.
Det betyder att de har nio matcher upp på, exempelvis Rangers, och tar de bara full pott i de nio hängfajterna är läget plötsligt ett helt annat.
Björn Falk, det finns ingen anledning att ge upp.
• • •
Oj, det blev långt, det här.
Så kan det gå när man har kul.
Nu gör vi det här.
Take your protein pills and put your helmet on
Check ignition and may God’s love be with you

Guten morgen från UBS Arena på det djupfrysta Long Island. Här ska bloggen se matiné om några timmar.
Dock:
Ett par matcher hinner börja innan dess, så tipsraden kommer redan nu.

•Boston – Nashville 1 (fast jag vill helgardera, egentligen…)
•Carolina – Vancouver 1
•NY Islanders – Washington 2 (OT)
•Florida – Columbus 1
•St Louis – Toronto 2 (OT)
•Detroit – Buffalo 1
•Tampa – Dallas 1
•Philadelphia – NY Rangers 2
•Chicago – Anaheim 1
•Arizona – Colorado 2
•Seattle – LA 2
•Edmonton – Ottawa 1
•San Jose – Pittsburgh 2