Jaha, tillbaka på i The Woooorld’s Most Famous Arena – och plötsligt känns det lite underligt att gå hit.
I fem år har det varit pretty much en axelryckning. För att hemmalaget spelat så mediokert – och tidvis rent dåligt. Men gått har man ju ändå. Eftersom det är Garden – och eftersom de allt som oftast mäter sig med intressanta motståndare.
Men nu är New York Ranger plötsligt bra. Och roliga att se. Och – nyp mig i dubbelhakan – framgångsrika.
Inför den här onsdagskvällens svåra batalj mot Colorado Avalanche har de sju raka segrar.
Senast de tvinnade ihop en sådan svit stod det 2015 i almanackan.
Det är länge sedan, det. Så länge sedan att endast en spelare fortfarande återstår i truppen.
Att vänja sig av med den meh-känsla som med några få undantag – till exempel kvällen när Mika prickade in fem mål –– genomsyrat varje besök under de sex år som hunnit passera kommer ta sin tid.
Men hey – vem klagar?
Det är så det här ska vara när det lag man råkar följa mest intensivt bjuder upp till action.
Kittlande, underhållande och intressant.
En ny dag randas helt enkelt på Garden – och hjärtat slår åter hårt under det välvda cirkustaket.
• • •
Jag anstränger mig verkligen för att förstå mina medmänniskor, har överseende med många svagheter och försöker undvika att döma.
Men det finns en typ jag verkligen får dunka huvudet i vardagsrumsväggen för att inte attackera med hela repertoaren av svordomar och invektiv:
Den som ständigt måste opponera sig och pinka på andras glada parad.
Som efter Travis Zegras och Sonny Milanos underverk till mål i Buffalo igår, av somliga karaktäriserat som det vackraste de sett.
Givetvis kände sig en skock skitnödiga surskallar och kverulanter nödgade att invända och såväl i min mailkorg som på sociala medier poängtera att nej, det var inte alls så snyggt, sånt där har vi sett förr, bla bla bla.
Vad är det för drift som får människor att agera på det viset? varför känns det så viktigt att upplysa omvärlden om att man inte håller med?
Det verkar som att det stör dem att andra har stora upplevelser och är glada – och det ska ingen få ha, eller vara, hur som helst.
Jag fattar inte.
• • •
Breaking news:
Adam Huska begår verkligen NHL-debut i Rangers kasse i afton.
Ojvoj.
Ja, visst, det är back-to-back och bulgaren har en tuff match i United Center i benen, men ändå
Att tvingas upp mot Nathan MacKinnon, Cale Makar, Mikko Rantanen, Gabriel Landeskog, Dylan Toews, Burra och Nazem Kadri i sin allra första match i världens bästa liga…det är som att ta licens för ett propellerplan och plötsligt sitta i cockpiten på en Airbus A380.
Lycka till, som Per Ahlmark sa.
• • •
Man kan tycka att jag borde lärt mig och vet vad som händer när jag inte går och lägger mig efter NHL-passen i korresoffan.
Men nä.
Det är så skönt, så mysigt, att lägga sig tillrätta i soffan och låta adrenalinet stillas medan avsnitt efter avsnitt i någon lagom spännande tv-serie rullar förbi på laptoppen och plötsligt har det blivit gryning.
Det hände i natt igen, jag landade på kudden först framåt 06 och då tog det ändå tid att somna och några timmar senare började hantverkare stöka i lägenheten ovanför och idag är jag fullständig zombie.
Dumma, dumma bofink.
• • •
Ni vet vilken han är, va, den ende återstående Rangers-spelaren från segersviten 2015?
Just det, Chris Kreider?
Andra som spelade i samma lag var Rick Nash, Martin St Louis, Mats Zuccarello, Derek Stepan, JT Miller, Kevin Hayes, Carl Hagelin, Ryan McDonagh, Derrick Brassard, Dan Boyle, Jesper Fast, Oscar Lindberg, Cam Talbot och Henke Lundqvist.
Long gone Garden-inventarier, det.
• • •
Kvällens tipsrad – som får se ut hur den vill när det närmar sig full tid i Vegas, jag kommer inget säga…
•New Jersey – Philadelphia 2
– Jo, ikväll händer det. Även Flyers bryter sin förlustsvit.
•NY Rangers – Colorado 2
– Rangers spelade alltså i Chicago igår och flög hem under natten. Medan Avs legat still här på Manhattan och väntat. Och i mål står slovaken Huska. Ikväll spricker det.
•Vancouver – Boston 1
– Boudreau-effekten består – och Elias Pettersson gör sitt första mål i spel fem mot fem.
•Vegas – Dallas 2 (OT)
– De är svåra att stoppa nu, Stars. Det kommer riddarna också få erfara. Till slut.
• • •
Idag, 8 december, fyller min mamma år.
Hurra för henne.
Snart ses vi – förhoppningsvis, må gränserna förbli öppna – för första gången på två och ett halvt år.
• • •
Avalanche har befunnit sig i New York sedan sent i måndags kväll, då de kom hit från Philly.
Tillfällen till möte fanns tyvärr inte igår, men de var lediga och jag hoppas Gabbe och Burra hann smita ner till BonBon, så de kunde ladda upp med svenskt julgodis.
Bara inte MacKinnon märkte nåt, han lär ju inte acceptera sådana avvikelser från elitidrottarens stränga diet…
• • •
Min vinterrock har försvunnit. Risken är att den blev kvar på Neary’s efter Elaine’s-festen i lördags. Hm.
• • •
Medan Rangers får ställa sin helt oprövade tredjemålis i kassen gör Darcy Kuemper comeback för Avs.
Tvåan här ovan känns gjuten i sten.
• • •
Dom spelar Paul Simons ”Graceland” när jag kliver ut på pressläktarbalkongen. Det gör dom rätt i.
• • •
Han jobbar hårt nu, Lundqvist. Han var på jobb i Dubai i helgen, återvände till MSG-studion igår – och är där även ikväll.
Det är ju så med vissa pensionärer, de kan bara inte sätta sig och göra smell the flowers…
• • •
En annan som fyller år idag är den här bloggens fader.
Front 242-Åke, också känd som Tomas Ros.
Det var ju han som, hösten 2007, vevade igång detta forum och efter en kort stund klev av och lät mig äga scenen själv.
Nu blir han 50 bast och vi hurrar och hälsar välkommen till The Big Five O.
• • •
Nu ser det ut så här i ladan på Broadway,
Showtime snart alltså.
Må det bli en kväll vi aldrig glömmer.
