NY RANGERS – WASHINGTON 2-1 (Period 1)
• • •
För fjärde kvällen i rad rullar extasen i The Woooorld’s Most Famous Arena.

För jodå, Rangers bygger vidare på The Dream och skaffar sig, efter visst mankemang i starten, ledning igen.
Den här ladan har inte upplevt något liknande på länge, länge.
• • •
De som aldrig lär sig av historien och senaste dygnen tvärsäkert slagit fast att ”Rangers vinner lätt, det blir en kort serie”, sitter ett tag med munnar formade som siffran noll, för naturligtvis är det ett helt annat Washington som har kommit på bjudning ikväll.
Gästerna startar i furiös galopp, kör första sex-sju minuterna så det visslar kring öronen på lätt förundrade hemmaspelare och tar också ledningen, efter bestämd avslutning av den begåvade McMichael.
Riktigt vuxen blir man först när man slutar dra för drastiska slutsatser på grundval av alltför summariska intryck, vill jag hävda.
• • •
Sedan drar Rangers dock händerna genom kalufsen, säger ”Alright, det är dags att börja spela”, går till motattack och vänder illa kvickt.
Så de där öppna munnarna här i pressboxen vänds till belåtna leenden igen.
Men…allt kan fortfarande hända, det är jag helt övertygad om.
• • •
Det är kväll i New York nu, inte söndag eftermiddag, och därmed mer ”vuxen” inramning i den ärevördiga ladan.
Alltså: Ölskummande, aggressiv och fullständigt tygellös.
Man blir…tagen.
• • •
Mika dammar in sitt första mål i årets slutspel, med en pärla snarare än en bomb.
Så det har redan lossnat både för honom och Brödmannen och det har Lavy sannerligen inget emot.
• • •
Caps PP är riktigt undermåligt, samtidigt som Rangers så kallade Kill håller absolut toppklass.
Ja, faktum är att Rangers kommer igång på allvar för att de får så många feta chanser med en man mindre på isen.

Det temat behöver Capitals illa kvickt justera, annars BLIR det riktigt jobbigt.
• • •
Vad beror det på, tror ni, att jag vill ha allt lullull – vattenflaska, kaffekopp, snusdosa, papper – till höger om laptoppen när jag sitter och skriver så här och ingenting alls till vänster?
Är det för att jag är högerhänt?
Nå, så är det i alla fall.
• • •
Det ser verkligen lustigt ut när Goodrow droppar pucken rätt till Oshie i sitt friläge och ni har förmodligen rätt, Oshie blåser honom.
Goodrow är för rutinerad för att gå på den, kan man tycka.
• • •
John Brancy är, törs jag påstå, hela ligans bäste nationalsångsvokalist.
Vilken sjujävla pipa han har.
• • •
Derick Brassard – Ekeliws gamle vän – och Kevin Klein är här som del av Rangers alumni och viftar ystert med handduk när han zoomas in i jumbon.
• • •
McCauley märks visst och jag skulle inte direkt ge honom 5 plus om domar insatsen skulle recenseras.
• • •
Liam Neeson är också här, förstås.
• • •
Christian Karlsson, har vi dig med oss i natten?
Jag vill höra allt om Florida-derbyt.
• • •
OK, nu slår v några åkarbrasor och laddar för 40 mindblowing minuter till.

De var egentligen besegrade, bara sekunder återstod, matchen höll på att rinna dem ur händerna.
Då samlade de sig till en sista desperat attack och lyckades helt mirakulöst komma ikapp och, i allra sista stund, vända – och när slutsignalen genljöd i den sena kvällen bultade hela stan i lyckorusigt delirium
Ja, så gick det till när NBA-laget New York Knicks igår kväll skaffade sig osannolik 2-0-ledning i sin slutspelsserie mot Philadelphia 76ers i The Woooorld’s Most Famous Arena.
Under de timmar som gått sedan dess har drömmen om en ny, outplånlig 1994-vår i Metropolis därmed fått ännu mer näring.
Den lever, den pulserar, den hänger som ett alltjämt aningen vagt men likafullt livgivande löfte mitt i det vanvettiga myllret på gator och avenyer.
Ikväll är det upp till Rangers att mejsla fram konturerna av denna dröm, av detta fromma löfte, ytterligare några grader.
Det finns inga krav på att de måste upprepa systerklubbens nagelbitar-bragd och frälsa sina supportrar i de skälvande slutsekunderna, de behöver ”bara” vinna sin andra match mot Washington Capitals i samma busy domkyrka of sports and entertainment och likt Knicks skaffa sig 2-0-övertag i sin jakt på saliggörelse.
Klarar de det – Mika och Kreider och Brödmannen och Fox och Trocheck och Storken och Rempire State Building?
Inte en susning.
Men bara det faktum att chansen finns laddar tisdagskvällen med förväntningar som nuddar det religiösa.
Något riktigt stort kan stort hända i New York – och inget är större än stora händelser i New York.
• • •
”Nu måste du somna, annars kommer du vara helt slut på Garden imorrn”.
Så låg jag och mässade för mig själv när jag till sist lyckats landa i bingen efter måndagsnattens alla lämningar och nedvarvningens sista West Wing-avsnitt.
Just därför gick det förstås inte att somna alls. Jo, jag slumrade till – bara för att, på den stressades vis, omedelbart rycka till av sån där nu-faller-jag-sensation.
Först framåt gryningen, med solen gnistrande över Brooklyn och Queens, svävade jag iväg in i drömmarna – och nu är jag mycket riktigt halv zombie.
Then again, så blir det alltid under förstarundan. Det är en prövning av guds nåde –  med hysterisk action varje vaken sekund.
Man får bita ihop och så är det bara med det.
• • •
Aj, bad news i Vancouver.
Thatcher Demko skadade sig i första matchen mot Predators och missar Game 2 – samt, förmodligen, resten av serien.
Now, erfarenheten säger att sådana dråpslag inte alltid får så långtgående konsekvenser som man föreställer sig, men really – i det här fallet är det svårt att inte se det som att Canucks chanser reduceras dramatiskt.
Demko är en världsmålvakt och det är inte Casey DeSmith och Masen Med Mustaschen kan ladda bössan.
• • •
Tidens gång är svår att greppa denna tid på året.
Det har inte gått mer än två dygn sedan första ronden på Garden, det var ju så sent som i söndags den avgjordes – men det känns som vi inte sett Rangers och Caps sedan, tja, förra veckan.
Så mycket hinner hända, och så många situationer och intryck och förnimmelser måste hela tiden bearbetas, att den del av hjärnan som ansvarar för tidsuppfattningen helt enkelt hamnar på sniskan.
Fascinerande är det också att reflektera över allt de inblandade lagen och deras ledare hunnit göra under denna korta tidsrymd.
Om ni tror att en sån som jag – eller ni själva – lever i en bubbla under The Stanley Cup Run skulle ni ju bara veta hur det är för coach-staberna.
De två aktuella här i New York har sedan i söndags kväll gnuggat video, analyserat avancerad data, planerat träningar, haft möten med hela trupperna, haft möten med enskilda spelare, haft möten med powerplay-uppställningar, haft möten med penalty kill-uppställningarna, gnuggat mer video, analyserat mer data och överlagt om strategiska förändringar.
Nu känner de sig hundraprocentigt förberedda, inte en brödsmula har lämnats åt slumpen, och vet precis hur deras lag ska agera i alla situationer.
Tills pucken släpps.
Då vräks allt över ända igen…
• • •
Furman Bofink är ju en storsint människa och ber härmed att få gratulera Brynäs till den stora hemkomsten.
Vi i grannlänet – jo, jag räknar fortfarande Dalarna som hemma ändå – har saknat de mest klassiska derby-mötena i svensk hockey.
• • •
Vad gäller ovan nämnda överläggningar om strategiska förändringar verkar det som att Capitals svar på Rangers dominans i Game 1 blir vad som skulle kunna kallas hårdare tag.
Tom Wilson var inne på det temat redan efter slutsignalen i söndags, han tyckte att utmanarna från nationens huvudstad hade varit för snälla och mesiga – och när just han kommer med såna synpunkter vet man att tiden för kastad handske antagligen är kommen.
To be expected, den ödesmättade frasen ”allt eller inget” ringer ju oavbrutet i huvudet på dessa gladiatorer –  jag bara hoppas ingen skadas allvarligt.
• • •
Det har varit en solig och fin dag i New York, vilket bidragit till att ännu fler fans marscherat ut på gatorna i jerseys och T-shirts med LGR-tryck, men kylan dröjer helt irriterande kvar i vindarna – som att Kung Bore under sin reträtt mot vår- och sommaridet tömmer lungorna på de sista fragmenten av is på rent djävulskap.
Tack, we get it – you will, som en annan Arnold Schwarzenegger, be back.
Men for now – vik hädan, onda demon.
• • •
Så sent som i morse fanns förhoppningar om att Hardy Häman Aktell från klassiska popfästet Kåge utanför Skellefteå – ja, därifrån kommer delar av Wannadies och This Perfect Day! – skulle komma att ersätta skadade Vincent Iorio i Caps backuppställning och det hade ju varit gräddsås på NHL-korrens soppsked.
Men tyvärr, Carbery väljer kanadensaren Lucas Johansen istället.
Och nej, Rasmus Sandin kan inte spela ikväll heller.
• • •
Mycket fyndigt, Björn Falk, ”I Don’t Wanna Talk About” borde i sanning vara Islanders Rod The Mod-hymn just nu.
Som Anders Lee konstaterade i Raleigh igår:
– That one fucking hurts.
• • •
Rempe?
Jo, Rempe.
Efter succén i söndags, som den nu var, finns inte minsta chans att Lavy petar honom.
Då skulle det bli upplopp på de branta läktarsektionerna.
Själv kan jag inte för ett ögonblick föreställa mig att han gör några fler mål under de uppskattningsvis sju-åtta minuter han får på isen, men om nu Tom Wilson tänker lyssna på sina mörkaste änglar kan han kanske komma att göra nytta på andra sätt.
• • •
Tampa Bay Lightning vet hur man laddar för en andrarond mot en delstatsrival.
De sket i gårdagens träning och hängde istället, hela laget, på en fancy beach norr om Fort Lauderdale.
Det är nästan som att de vill visa sin motståndare hur lite det bekommer dem att de torskade första matchen, hur avslappnade och lugna de är.
Ville man skulle man kunna kalla det en provokation…
• • •
Tack för omtanken, bäste Prytzen. Intensivt har det definitivt varit ända sedan slutet av förra veckan och gubben är gammal och för tillfället smårisig och imorrn planerar jag just därför att ta det lite lugnare här i bloggen.
• • •
Åttan såg man inte mycket av i söndags och inte mig emot, ju mindre väsen han gör desto mer behagligt känns det.
Men han var grinig som en Ryan Kesler efter första matchen och risken – eller chansen, om ni vill det – finns förstås att han tänker göra ett synligare avtryck ikväll.
• • •
Ulrika LGR var det länge sedan vi såg till i spåret.
Var är du, kompis? Vi saknar dig.
• • •
En gammal bekant dök tydligen upp på Avalanches morning skate i Winnipeg idag.
Japp, självaste Gabe The Babe var med och lattjade – som extra-coach.
– Ja, han är som en förlängning av vår coach-stab nu, för han kan det här laget och förstår vad vi vill göra. Han kan hjälpa oss på många sätt. Men bara att ha honom runt laget stärker vår moral, säger coach Bednar.
Frågan är – kan den svenske kaptenen göra sensationellt comeback under våren?
– Det vore idealt, för i så fall har vi tagit oss långt i slutspelet. Hans närvaro är en inspiration på det sättet också, alla skulle vilja se det.
Ja, jag med.
• • •
Svenska målskyttar slutspelsomgången 23 april 2024: Mika, Hedman, Filip Forsberg, Nils Höglander.
• • •
Haha, när jag sitter här i pressrummet på Garden och stånkar ur mig detta intro skickar Facebook in ett 13 år gammalt minne i pjäsen:
”Verizon Center. Game 5. Do or die för Rangers, möjlighet att äntligen gå vidare från första rundan för Washington – och göra det utan att hålla på och böka i sju matcher. Här blir ett ohyggligt liv idag. Häng med i NHL-bloggen, det är mitt råd”.
Det var alltså 23 april 2011 samma lag möttes i en Game 5 i det som då hette Verizon Center i DC och jo, Caps vann den matchen och tog sig verkligen till andrarundan direkt.
Men där blev de dessvärre svepta av Tampa.
• • •
Dagens låt: Dt är också på dagen 33 år sedan Johnny Thunders gick bort så det får bli hans ”You Can’t Put Your Arms Around a Memory”.
• • •
Idag kom jag ihåg att knyta slips redan hemma i holken och har nu denna salta (well…) framtoning i pressrummet.

• • •
I Toronto låter det som att Willy Styles kanske kan vara redo för comeback i Game 3.
Låt oss för allt i världen hoppas det, han saknas verkligen – på alla sätt.
• • •
Mika ryckte mest på axlarna när jag i söndags påpekade att det såg ut som att Capitals tog honom och hans kedja extra hårt, han hade liksom inte väntat sig något annat och tyckte att de ändå gjorde en bra match och skapa mycket.
Kanske kan de ändå få lite, lite mer svängrum ikväll. Motståndarna har rimligen insett att de behöver använda mer av sitt krut åt att stoppa även den andrakedja som Brödmannen, Trocheck och Laffe bildar.
• • •
I morse ställde jag förstås fram presentbordet, för tänka sig –  jag har faktiskt namnsdag.
Georg heter jag också, efter morfar.
Se där en nyhet för de flesta av er.
• • •
Wes McCauley himself har flugits in till New York för att döma kvällens drama.
Han ska föreställa bäst in the game, så det går att ha förhoppningar om att zebrorna inte kommer märkas alls.
• • •
Åker hiss rojalistisk hiss upp till pressläktaren en dryg timme före puckdrop.
Ja, King Henrik från Åre, Göteborg och södra Manhattan är med i kabinen upp till tionde våningen.
– Tjena Biffen, säger han, skakar hand och fyrar av ett Hollywood-leende.
Och där står jag och känner mig som en lodis i min – förhållandevis – billiga kostym och tafatta slipsknut…
• • •
Snart kan Filip Chytil göra comeback också, han har börjat träna med Rangers på riktigt och verkar närma sig stridbart skick.
Men petar han Wenny Wennberg?
I say no.
• • •
I lördag Knicks, i söndags Rangers, igår Knicks – och ikväll Rangers igen.
Madison Square Garden hinner knappt hämta andan mellan alla andlösa happenings och det gör inget alls, för den hänförande elektriciteten hinner liksom aldrig ladda ur.
Nu börjar det sålunda knastra igen och ni vet ju – The Dream lever i New York.
Mycket nöje, kamrater.

BOSTON – TORONTO 2-3 (Slut)
CAROLINA – NY ISLANDERS 5-3 (Slut
DALLAS – VEGAS 3-4 (Slut)
EDMONTON – LA 7-4 (Slut)
• • •
Oilers är och förblir the bohemians of the north och kan inte avhålla sig från att bli lite väl tillbakalutade när de har stora ledningar.
Men so what?
Karneval blir det natten lång i Alberta-metropolen i alla fall.
De vinner ju med 7-4, Zach Hyman gör hattrick och McJesus blir den förste på 25 år att assistera till fem mål i en slutspelsmatch.
Otänkbart – och ändå sant.
• • •
Svenska poängligan efter tio matcher:
1. Adrian Kempe, LA Kings – 2 poäng (1+1)
2. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 1 poäng (1+0)
3. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Hampus Lindholm, Boston Bruins – 1 poäng (0+1)
Gustav Forsling, Florida Panthers – 1 poäng (0+1)
Mika Zibanejad, NY Rangers – 1 poäng (0+1)
Gustav Nyquist, Nashville Predators – 1 poäng (0+1)
Filip Forsberg, Nashville Predators – 1 poäng (0+1)
Pierre Engvall, NY Islanders – 1 poäng (0+1)
Viktor Arvidsson, LA Kings – 1 poäng (0+1)
• • •
Det har varit fantastisk uppslutning i spåret under de inledande dygnen och var det i högsta grad ikväll också.
Tack kamrater, ni anar inte hur glad jag blir.
• • •
Nu släcker vi lampan i New York City och börjar ladda för urladdning nummer 2 mellan Rangers och Capitals.
På återseende då – allesamman!

BOSTON – TORONTO 2-3 (Slut)
CAROLINA – NY ISLANDERS 5-3 (Slut
DALLAS – VEGAS 3-4 (Slut)
EDMONTON – LA 5-2 (Period 3 har precis börjat)
• • •
Suck, törsten efter episka förlängningar stillas aldrig.
Stars kommer hyggligt nära i American Airlines Center, men nä – The Big Dramatik dröjer.
Kanske kan man hoppas på Kings i Alberta?
De studsade tillbaka rätt ordentligt i andra, samtidigt som Oilers mycket karaktäristiskt vis lättade på gasen, så…maybe?
Vi får veta nu.
Update: De förhoppningarna grusades snabbt…

BOSTON – TORONTO 2-3 (Slut)
CAROLINA – NY ISLANDERS 5-3 (Slut
DALLAS – VEGAS 2-4 (Period 2 pågår)
EDMONTON – LA 2-0 (Period 1)
• • •
Polstjärnan lyser över Kanada, så vår det är.
För javisst – Rogers Place i Edmonton kokar och skälver och sprakar på precis samma sätt som ladorna i Winnipeg och Vancouver för ett dygn sedan.
Så tar McJesus och hans apostlar inga fångar heller. De är som de där gorillorna Bryzgalov talade om i OS 2010 – de som precis släppts ur burar och går till ursinnig attack på en gång, utan någon som helst nåd.
Kings är in for a blitz och ska skatta sig lyckliga för att de hittills bara släppt in två mål.
• • •
Men Islanders…
De GÖR verkligen som i grundserien och tappar 3-0-ledning.
Det står fortfarande 2-3 17.44 in i tredje, men vid 17.54 har Canes både kommit ikapp och gått om – och sedan sätter Guentzel 5-3 i tom kasse också.
Man tror ju knappt sina ögon.
• • •
Cam Talbot kommer, som det gamla uttrycket lyder, få se mer gummi än en död skunk på en Parkway i New York i den här serien – och han har ju inte alls verktygen för att stoppa syndafloden.
Talbot alltså, inte den döda skunken.
• • •
Sudden death overtime är tydligen ett grepp de helt enkelt strukit i årets slutspelsformat.
Deppigt, tycker vi som knarkar drama.
• • •
I Texas skulle det bli jämnt och målsnålt, var det sagt.
Right…
• • •
Det blev till och med en liten Morgan Rielly-Ridly Greig-sekvens efter Canes sista mål.
Kyle Palmieri tyckte tydligen Guentzel var för demonstrativ när han vispade in pucken i tom kasse.
De är stingsliga, hockeyspelarna.
• • •
Mark Stone blir grundligt utbuad i Dallas – även när han intervjuas i båset i första pausen.
Ja, vilken jävel som går och får mjälten perforerad…
• • •
Det är otippat att något som låter som ett brassband från New Orleans underhåller under avblåsningarna i Edmonton.
• • •
Nu, kamrater, vet ni vad som gäller för den flaxande bofinken i den gamla soffan på 48:e våningen i East Midtown på Manhattan.
Referat ska produceras åt morgonredaktionen i Stockholm, så det kan bli ett sändningsuppehåll.
Men jag är här och tittar och spåret står på vid gavel – keep bokstäverna coming!

BOSTON – TORONTO 2-3 (Slut)
CAROLINA – NY ISLANDERS 0-3 (Period 3 pågår)
DALLAS – VEGAS 0-1 (Period 1 pågår)
• • •
Well, look at that!
Skyttekungarnas skyttekung slår till även när det gäller som allra mest och Maple Leafs utjämnar serien.
Så om de lyssnar på Rod Stewart-dängor i Toronto i natt är det snarare ”Tonight’s The Night”.
Grattis alla nervvrak till fans i spåret.
• • •
Regerande mästarna tar ledningen direkt i Big D – och vem gör målet?
Givetvis – Mark Stone!
Haha.
• • •
Det är för övrigt inget snack om att Leafs förtjänade segern ikväll.
De var klart bättre än Björnarna, punkt och slut.
• • •
Om nu Islanders stängde ner sin zon som Handelsbanken stänger ner sina kontor om helgerna, vilket jag i förra inlägget påstod att de skulle göra, kan man konstatera att Hurricanes nu lyckats råna dem i alla fall.
Det blir ett gastkramande slut i PNC.
• • •
Nu vill man höra vad Jim Montgomery har att säga, han såg tidvis ut som en hel Tårtan i hemmabåset.
• • •
Acke, guldstjärna för bedriften att få in David Johansen i en kommentar!
• • •
OK, nästa inlägg kommer när de spelat en period i Edmonton – såvida det inte blir förlängning i North Carolina.
Då måste vi ju tippa hjältar…

BOSTON – TORONTO 2-2 (Period 2)
CAROLINA – NY ISLANDERS 0-3 (Period 2 pågår)
• • •
Leafs ändå.
De vrider upp temperaturen big time och gör ju sin bästa period i serien so far.
Den kvittering Johnny T ombesörjer med en kryssningsmissil en och en halv minut innan signalen är i högsta grad välförtjänt.
• • •
Wow, Islanders ser till att Rod The Bods grabbar får äta egen medicin.
Ja, våra vänner från den långa ön har en dokumenterad förmåga att tappa ledningar – i grundserien.
Nu är det playoff och de kommer stänga ner sin egen zon som Handelsbanken stänger sina kontor på helgerna.
• • •
Linus på linjen har fan fått jobba i kväll, tidvis far han som en fotbollsmålis mellan stolparna – och Tavares skott kan han göra just ingenting på.
• • •
Well, fint att höra av dig i alla fall, Lundin.
Du är välkommen in i värmen närhelst du vill.
• • •
Nog är det väl konstigt att Canes alltid lägger minst en lök i varje slutspelsserie.
Det är nåt som inte riktigt stämmer.
• • •
Att Bertuzzis baseboll-sving skulle underkännas för high-stick var lika givet som att Hesa Fredrik alltid brölar när klockan slår 20.00, men just när det hände kändes det ändå som att The Curse var aktiverad igen.
• • •
Ljungby tar sig in i svenska poängligan och jag antar att the watch party på Garvaren – för ett sånt pågår väl? – välter.
• • •
Hoho, om en halvtimme går lavinen i Texas.
• • •
Måste bekänna att jag missade början av mittperioden i Boston, enär jag kom på att jag glömt ett viktigt ärende nere på andra avenyn, och därför har jag fått stressa ihop detta inlägg.
Men under den blockbuster till slutperiod som väntar nu kommer jag inte vända bort blicken för en sekund, I promise.

BOSTON – TORONTO 2-1 (Period 1)
CAROLINA – NY ISLANDERS 0-0 (Period 1 pågår)
• • •
– Vi måste ovillkorligen sluta ta dumma och onödiga utvisningar, underströk coach Keefe efter Game 1.
Den handlingsplanen håller i tio minuter.
Sedan får Jake McCabe hjärnsläpp och tar just en poänglös pappskalle-tvåa.
Ett par ögonblick senare blir Maple Leafs varse exakt ur svårt the second cut svider.
Morsning korsning.
• • •
Den här gången har de blåvita dock, för en gångs skull, lite flyt och blir bjudna på en chans av ett okaraktäristiskt slarvig Boston-försvar.
Därför kan Domi kvittera på en gång.
Det är Jake McCabe väldigt, väldigt, väldigt glad för.
• • •
Nä, Lill-Nyllet kan inte spela ikväll heller.
When it comes to being lucky, they’re cursed indeed.
Precis som thomas lioufas konstaterar i spåret har Subway Willy inte bara en gloriös grundserie bakom sig – de senaste åren är han ju den i laget som var bäst på slutspelshockey.
• • •
Men åh, Leafs, när bara några sekunder återstår kan man inte slappna av och låta Pasternackan få ett dylikt drömläge.
Det baklängesmålet är en brutal magpumpare – och så onödigt.
• • •
Med tanke på hur lysande Swayman var i Game 1 är det en rejäl överraskning att Montgomery startar Linus från Lugnvik ikväll.
Men saliga är de coacher som har många alternativ och kan terra motståndarna med ett dylikt beslut.
• • •
Rumpmasen Jesper Boqvist har verkligen blivit ett härligt litet shot of energy i björnflockens armveck.
Hoppas han snart får göra ett mål också.
• • •
Kommer på förekommen anledning tänka på Marsellus Wallace-anförandet om stolthet i ”Pulp Fiction”.
– Now the night of the fight you might feel a slight sting. That’s pride fucking with you. Fuck pride. It only hurts, it never helps.
Det borde många tänka på.
• • •
Är det vid några tillfällen Willy Styles saknas är det i powerplay.
Det ser ut som en köksstol med trasigt ben utan honom. Det vinglar och kränger och hotar hela tiden att ramla omkull när de utsätts för stora påfrestningar.
• • •
Inte nog med att Lundin sitter och surar nånstans, Idsint lyser med sin frånvaro också.
Vad är det här för kväll?
• • •
Om man ändå fick höra artighetsfraserna Pat Maroon och Ryan Reaves utbyter när de är på isen tillsammans.
Men det får man inte, för om de invektiven hördes i tv skulle ESPN antagligen ställas inför rätta.
• • •
Jaha, då vänder i alla fall jag blicken mot folkfesten down south.

The first cut is the deepest, påstod Cat Stevens i en smäktande serenad som bland andra Rod Stewart och P.P Arnold hade rungande hits med.
Men så följde han nog inte Stanley Cup-slutspelet särskilt noga heller, den gode katten från Marylebone utanför London.
För i så fall skulle han ha insett att det förhåller sig precis tvärtom.
I detta skådespel är the first cut i själva verkat bara en prolog, en teaser under vilka två kontrahenter huvudsakligen känner på varandra och positionerar sig, både strategiskt och emotionellt, inför fortsättningen.
Först när de kolliderat en gång, och den ene stuckit den andre i hjärtat och offret gör sig redo för motattack, börjar såren blöda på allvar.
Samtidigt finns det förstås nånting förhäxande också i det nyhetens behag som ligger i öppen dager innan några cuts överhuvudtaget ägt rum.
Man älskar ju att få ta del av insikten om hur två lag som ska stånga sig genom ett best-of-7–drama reagerar på varann, för det går inte riktigt att veta förrän de står där på isen, öga mot öga.
Därför är denna måndagkväll 2024-balettens hittills mest upphetsande.
Den har ju två olika dimensioner – båda fascinerande, fast på olika sätt,.
De kommande timmarna får vi kort sagt se både hur två serier avancerar in i den alltid känsloladdade second cut-fasen – och hur de sista två vi ännu inte fått ”smaka” på antagligen kommer arta sig.
Så välkommen till Dag 3 i vårt oändliga äventyr.
Den blir, garanterat, den bästa hittills.
• • •
En av textraderna i nämnda sång lyder ”When it comes to being lucky, she’s cursed”.
Byter man bara ut ”She’s” mot ”They’re” går den utmärkt att applicera på Toronto Maple Leafs.
För ja, det finns olyckligtvis en stor risk att Lill-Nyllet missar även kvällens showdown i Boston Town – och kan han spela lär han inte vara i närheten av hundraprocentig kalasform.
Det är som att Bruins skulle tvingas gå till strid utan Brad Marchand, eller Rangers utan Mika, eller Carolina utan Jake Guentzel.
Förfärligt, helt enkelt.
Likafullt har jag svårt att förstå konspirationsteorierna som fått fäste på sociala medier senaste tiden, om att han spelade skadad under slutet av grundserien för att nå milstolpen 100 poäng eller att han gjort nåt otillåtet utanför isen.
Snacka skit.
Varför är samtiden så benägen att tro att det på något vis rör sig i kulisserna när olycksaliga saker äger rum?
Ibland råkar man bara vara cursed i fråga om lycka, I’m sorry
• • •
Delar av huden är fortfarande försatt i gåsliknande tillstånd efter att exponerats för den makalösa atmosfären i Winnipeg och Vancouver igår.
Den gemensamma extasen hos femton-tjugo tusen genererar verkligen en knockout-artad energi, omöjlig att värja sig mot.
Som mäktige Quinn Hughes sa efter Canucks explosionsartade vändning:
– Hallen var galen. Man tror att man vet vad som väntar och sedan kommer man ut på isen och inser att man inte alls vet.
Just så.
• • •
Det börjar i min själ se ut som att Sam Hallam kommer att kunna ställa Tre Kronors mest exalterande VM-trupp på sex år på isen i Tjeckien nästa månad.
EK65:s ”ja” är ju ingenting mindre än en Powerball Jackpot. Främst, förstås, för att han alltjämt är en av världens bästa backar, men också för att truppen får mer glamoröst skimmer.
Erik ses ju så sällan i Sverige, han är lite av en myt efter alla år i Nordamerika – och dessutom en sann karaktär, en stjärna, en typ av personlighet som ”går genom tv-rutan” och lyser upp vilka sammanhang som helst.
Ni kommer få kul, jag garanterar.
• • •
Meh, Buffalo Sabres GÖR det.
De återanställer sin gamla trotjänare Lindy Ruff, 64, som huvudcoach.
Därmed gör sig GM Adams enligt min uppfattning skyldig till kortsiktig och dum nostalgi.
Fan, Rasmus Dahlin förtjänar en ung, modern, innovativ coach.
• • •
Dessutom: Med Erik i VM-uppställningen kommer alla som blir utslagna i förstarundan, och inte är skadade eller spelar på utgående kontrakt, också vilja vara med.
Sam H borde verkligen låta champagne-korkarna smälla i taket ikväll.
• • •
Mina instinkter driver mig denna tid på året att koppla bort precis allting annat och bara fokusera på Stanley Cup-slutspel dygnet runt, men dessbättre har jag ett någorlunda välfungerande förnuft också, så idag tvingar jag mig ändå att gå ut i den förtjusande vårsolen för lunch med finaste vännen Malin igen.
Så nu kan jag förkunna att jag är lite avspänd och frisk i sinnet istället för lappsjuk och hålögd – och det får vara mer värt än tio tusen tecken bloggintro.
• • •
Till ingens förvåning:
Mark Stone spelar i Vegas Golden Knights öppningsfajt mot Dallas i natt.
Så bofinken rasar, förstås?
Nä, jag är hundraprocentigt övertygad om att det inte går att fejka trasig mjälte utan att ligan upptäcker det och i övrigt har Knights inte brutit mot några regler och därför rycker jag bara på axlarna.
Däremot lyssnar jag gärna på förslag om hur påstådda loop holes i lönetaksreglerna ska täppas till – ifall någon har ett som man tror kan gå igenom i framtida kollektivavtal, för det är där slikt regleras.
Spelarna kommer INTE gå med på lönetak även i playoff eftersom de inte HAR lön då, det kan jag garantera.
• • •
Beslutet att ställa Josef Boumedienne i båset är också att betrakta som en smash hit.
Josef är ju ofta ute och scoutar för både Blue Jackets och Tre Kronor och ingen är det mer trivsamt att sitta och pladdra med på lämpliga pressläktare.
Han och Erik i samma omklädningsrum…tråkigt kommer verkligen ingen ha i Tjeckien.
• • •
Peter Luuuuudiiiiiin!
Nu spelar Toronto Maple Leafs för satan, så ta och kom tillbaka till spåret.
I’m begging you, we miss you och vill ha dig här.
• • •
Hur skulle det vara med en eller annan intrikat bortaseger, plus några sudden death-draman?
Jo, ikväll kommer det.
Bland annat tror jag Islanders tvingar fram en förlängning under andra rallyt i Raleigh.
• • •
Colorado Avalanche har kallat upp målvakten Ivan Prosvetov från farmarlaget i Colorado Springs.
Det är inte så man direkt drar efter andan av förvåning.
• • •
Svenska målskyttar Dag 3: Tranås-Simon, Calle Järnkrok, Wild Bill Karlsson, Hackspetten från Kusmark.
• • •
Varlamov startar för Islanders även i Game 2 och nä, ingen kan säga att Patrick Roy velar i sitt beslutsfattande.
• • •
Undras när en bofink får tillfälle att dricka en kall öl igen. Det hinns i princip aldrig med under den vanvettiga förstarundan, men under slutklämmen, när bara enstaka serier är vid liv, kan det plötsligt dyka upp en oemotståndlig lucka.
• • •
Dagens låt: Well, det får ju lov att bli Rod The Mod-inspelningen av ”The First Cut Is The Deepest” – fast vi redan slagit fast att det inte stämmer.

• • •
Det ohämmade trycket från Winnipeg och Vancouver går givetvis i repris i Rogers Place i Edmonton i natt.
Var beredd på samma passion, samma öronbedövande AC/DC-larm och samma konvulsioner i bänkraderna när Oilers inleder resan som enligt lokala drömmar en gång för alla ska sluta med triumf för Connor McDavid.
• • •
I en ABC-intervju efter första matchen mot Islanders blev Birdman Kuznetsov oväntat filosofisk och fällde följande yttrande:
– Det handlar inte om vad man får, det handlar om vad man lämnar efter sig.
Exakt vad det betyder vet jag inte, men det låter djupsinnigt så jag tänker hävda just det i fortsättningen.
• • •
Idsint och Chall-Åsa – hur är känslan?
Kom ihåg:
Skulle era killar förlora även ikväll har inget hänt – det gör det först de också förlorat på hemmais.
Skulle de däremot vinna ikväll är björnarna plötsligt satta under hård press.
• • •
I Texas kommer det förmodligen bli så fruktansvärt fysiskt framåt natten att morgonklubben hemma i Sveriges anmodas hålla barn och andra känsliga tittare borta från alla bildskärmar.
• • •
OK, en sista gång:
Luuuuuuudin!
• • •
Pierre Luc Dubios låter en aning uppgiven när han säger att det inte hade spelat någon roll om Kings ställt in hela grundserien, ”vi har hela tiden vetat att vi kommer få möta Oilers vad som än händer”.
Ingen jättebra hållning, skulle jag vilja invända.
Inställningen ska snarare vara ”Vi skiter i vilka vi möter, vi kan slå alla och ska ta oss till final”.
Väl?
• • •
I Seattle får Dave Hakstol fortsätta coacha Kraken även nästa år.
Vad säger Kmannen om det?
• • •
Det ska bli intressant – ja, rent underhållande – att se hur vissa av den svenska hockeyns traditionsbundna och bestämda grindvakter reagerar på de blågula NHL:ers som tackat ja till VM.
Man kan utgå från att de kommer älska Joel EE, men andra lever kanske inte till hundra procent upp till deras uppfattning om hur hederliga gamla hockeyspelare ska uppföra sig…
• • •
Okej, nu radar de upp sig för The Second Cut i TD Garden i Boston.
Det här kommer bli nåt vi sent glömmer.
Såren blöder – låt kriget börja.

FLORIDA – TAMPA 3-2 (Slut)
NY RANGERS – WASHINGTON 4-1 (Slut)
WINNIPEG – COLORADO 7-6 (Slut)
VANCOUVER – NASHVILLE 4-2 (Slut)
• • •
Nähä, det blir inga nattmanglingar i detta slutspel – och inga bortasegrar.
Det ser ju ut som Predators har händelserna under någorlunda kontroll första halvan av tredje perioden, men efter de två snabba målen av Quinn Hughes och Dakota Joshua tar Canucks över som jag inte sett någon ta över sedan Josh Bartlet kom tillbaka från ms-skandalen i ”West Wing”.
Gud i brasan så de körde sista tio-elva minuterna.
Nu har det lossnat för Vancouver – och då menar jag både laget och staden .
• • •
Svenska poängligan efter två dygn i Stanley Cup-slutspelet.
1. Elias Lindholm, Vancouver Canucks – 1 mål
2. Jesper Boqvist, Boston Bruins – 1 assist
Hampus Lindholm, Boston Bruins – 1 assist
Gustav Forsling, Florida Panthers – 1 assist
Mika Zibanejad, NY Rangers – 1 assist
Gustav Nyquist, Nashville Predators – 1 assist
Filip Forsberg, Nashville Predators – 1 assist
• • •
Om nu Rogers Arena är en kyrka påminde den under slutminuterna mest om den i ”Blues Brothers”, när Belushi just kommit ut ur fängelset.
Snacka om big time ramalama.
• • •
OK, nu har vi varit igång ett tag och bofinken ska be att få fälla in vingarna för ikväll.
Vi hörs imorrn igen – men hur långt intro jag hinner få ihop till det kvällspasset återstår att se.