Det är för en NHL-bloggande bofink som för stjärnorna han har ynnesten att få rapportera om.
Efter stora, överväldigande tilldragelser kommer lätt en emotionell letdown.
Han känner sig tömd på känslor, vardagen ter sig lite grå och ospännande, det är en utmaning att ladda om på tillbörligt vis.
Som nu.
Ena kvällen historisk galaföreställning i en sprillans ny, grandios arena han väntat på i flera år att få beskåda – och nästa serielunk mellan New York Rangers och Buffalo Sabres i en lada han under vinterhalvåret besökt ett par gånger i veckan i sexton år.
Men – att klaga på brist på inspiration är för amatörer. Ett jobb ska göras även nu och lika lite som Brock Nelson kan maila in sin prestation mot Leafs ikväll för att det var mer exalterande med allt nytt och högtidligt och historiskt igår, lika lite kan jag (inte för att det är tillnärmelsevis lika angeläget att jag inte gäspar mig genom kvällen men hey – det handlar om heder!).
Med andra ord tar vi härmed och sniffar på lite imaginärt luktsalt, ger oss själva ett par örfilar och skriker så det ekar under Gardens ikoniska tak:
– Winner winner chicken dinner!
Nu börjar ännu en bedårande afton i världens bästa hockeyliga.
• • •
Med tanke på att han, som man förstått, blev ordentligt sjuk när han åkte på Covid precis innan fjolårssäsongen skulle starta kändes det extra taskigt att Mika testade positivt igen igår.
Men dessbättre visade det sig ju vara en ”false positive”, så han spelar ikväll och kalla mig crazy, men visst känns det är som just den typ av kväll han bara exploderar?
Inte för att Sabres är något skämt till lag, verkligen inte, men jag får en stark känsla av att han kan använda lättnaden efter det positiva beskedet – eller det negativa, snarare – som bränsle för en klassisk urladdning a la DJZbad.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Uttrycket ”Winner winner chicken dinner” är väl bekant?
Det finns olika versioner om dess ursprung, men den vanligaste storyn är att en obskyr kinesisk high roller i Vegas någon gång på 80-talet skrek så varje gång han vann en pokerhand, eller om det nu var baccarat, på dåvarande Binion’s Horseshoe – där man för övrigt kunde avnjuta just en chicken dinner för drygt 2 dollar på den tiden – och sedan spred det sig.
Er vän Bofinken skriker alltid så – ”Winner winner chicken dinner” – när crapsborden i Sin City är loaded och av någon anledning fick jag lust att använda det ikväll också.
Det bara blir så ibland och ja, det är möjligt att min hjärna borde undersökas.
• • •
Engelska flottan har siktats i Vinga, höll jag också på att utbrista just nu – men det är Evander Kane som siktats i Sharks träningsanläggning.
Han sågs där igår, tydligen, medan resten av laget hade, morning skate i Sharktank.
Exakt vad det innebär vet ingen, men the plot tjocknar, kan man konstatera.
• • •
Det är så här också, gällande min sinnesstämning denna egentligen grådaskiga kväll mitt i NHL:s evighet:
Jag har alltid gillat se Buffalo Sabres på Garden. Varför är oklart, de har i sanning inte varit särskilt bra genom åren, men det har nåt att göra med…ah, jag vet inte. Tröjorna. ”Viben” runt klubbens historia. Och att jag blev så förälskad i Maxim Afinogenov under min rookie-säsong 05-06.
Det är så i alla fall och jag känner det ikväll med: Det här ska bli kul.
• • •
Vi tar tipsraden igen – med motiveringar

•Tampa – Minnesota 1
– Jag tänker att mästarnas är pissed off efter floppen mot Devils igår, och att Wild har lite sega ben efter sin holmgång mot pantrarna. Dagarna när det var skönt att komma ner till Florida för åtminstone en lätt är definitivt över.

•LA – Arizona 1
– Jag tänker kort och gott att Kings vinner.

• • •
Markusarna från Tre Kronor splittras ikväll. Åkerblom åker tillbaka till Belmont Park för att se Isles och Leafs och Ragnarsson spanar här på Garden – eller om det nu var tvärtom, jag törs inte svära.
Mika är redan uttagen, så han behöver inte bekymra sig om vad han gör för intryck, men i Sabres finns ju några som nu har chansen att visa att de ska ingå i diskussionen, främst Rasmus Dahlin och vår vän Goalofsson.
Winner winner chicken dinner, borde de ropa innan de stormar ut på isen.
• • •
Den här söndagssoarén i The Woooorld’s Most Famous Arena börjar redan klockan 18, lokal tid, och det gör den om en vecka också. Varför vet jag ej, men jag gillar det. En extra timme är en ocean av tid för en korre. Och så finns ju chansen att fler i världens bästa läsekrets är vakna åtminstone en period, right?
• • •
Det finns de i min närmsta vänkrets som håller väldigt mycket på GIF Sundsvall och de gratuleras härmed till allsvenska avancemanget. Men nästa år går Brage upp och 1925 – lagom till 100-årsjubileet – lyfter vi Lennart Johanssons pokal på Domnarvsvallen.
Kom ihåg var ni läste DET först (och kanske aldrig igen…)
• • •
Goalofsson, ja. Han har på grund av skada varit utanför laget sedan första november, men han deltog enligt uppgift i skejten på Garden i morse och kan komma att göra comeback nu.
• • •
Det är ett svårt nederlag att jag redan tvingats baxa ut stora vinterrocken ur garderoben och nu är påbylsad som en äventyrare på evig hajk över Alaskas glaciärer när jag ska hit.
• • •
Aj då, Brayden Point är på grund av skada i övre delen av kroppen borta på obestämd tid, meddelas det från Tampa.
Det har mästarna inte riktigt råd med, inte som Kucherov redan saknas.
Suckarna i the Ekeliw compound på Södermalm går att höra ända hit.
• • •
Det är Hockey Fights Cancer-kväll på Garden och då brukar Rangers se till att vi får uppleva några verkligt gripande ögonblick, så vi vaknar till och inser att vi måste hjälpa våra medmänniskor.
Så – be ready.
• • •
Nu vrider vi upp temperaturen på Broadway och skriker – ni vet vad:
Winner winner chicken dinner!

Ikväll blir det ny livesändning i bloggen men en match hinner börja innan dess så tipsraden ska ut redan nu.
Här är den

•Tampa – Minnesota 1

•NY Rangers – Buffalo 1

•Boston – Calgary 1

•NY Islanders – Toronto 2

•Vancouver – Chicago 2

•Seattle – Washington 1 (OT)

•LA – Arizona 1

NY ISLANDERS – CALGARY 2-5 (Slut)
• • •
”Det är egendomligt lite för mig att ringa in efter denna maffiga lördagsomgång”, skrev jag så i del 5?
Det kan man kalla jinx.
Strax därefter rasslade det till med Janas avgörande, Dahléns skada, Brobergs fina debut med Edmonton och fan och hans moster och först nu, 03.14 lokal tid, har jag kunnat sätta punkt och meddela att redaktör Emilia hemma i Stockholm att vi är färdiga för i natt.
Be my guest, ta en titt på sportbladet.se.
Nu är det bara att försöka slå några åkarbrasor och ladda om för söndagspasset.
Även då är det match i UBS och jag vet, spåret-favoriterna från Toronto kommer dit, men jag har en grej som måste fixas på Garden så jag går dit och ser Rangers och Buffalo Sabres istället.
Ses vi då?
Snälla, det vore kul.
God natt, säger jag härmed – med en sista action-bild från den nya NHL-arenan.

NY ISLANDERS – CALGARY 2-5 (Slut)
• • •
Bofinken är tillbaka i sitt lugna bo – och det gick mycket smidigare att komma hit än väntat.
Vi hoppade på ett Long Island Rail Road-tåg precis utanför hallen, bytte i Jamaica och landade såsmåningom på Penn Station.
Det låter som en rätt ordentlig omväg, via Jamaica, men nej – vi åkte inte ner till Västindien och vände. Det finns ett Jamaica i Queens och därifrån går LIRR-tåget som ett spjut till The City.
Så nu vet vi det – om man inte håller på och dräller för länge efter slutsignalen är logistiken efter de samtida Islanders-matcherna en baggis.
Nu gäller det bara klura ut hur man tar sig dit utan att behöva sitt i den helvetiska Expressway-trafiken och Skräddarbacken-Johan har lovat att komma upp med en plan.
• • •
Resultatet från första högmässan i New Yorks nya hockeyborg ljuger litegrann – som jag när nån ringer vid lunch och frågar om jag fortfarande ligger och sover.
Så mycket bättre var inte Flames. I tredje skulle jag tvärtom säga att ett Isles som verkligen spelade med hjärta hade dem på hälarna och om det inte varit för Gävle-bjässen längst bak är det långtifrån omöjligt att vi åtminstone fått en förlängning.
Med tanke på hur många bärande tältpinnar som saknades borde Björn Falk och hans gelikar sålunda kunna krama lite tillförsikt ur den här premiären.
• • •
Det är ju bara märkligt att sunkiga Penn Station utgör navet i New Yorks hockeyvärld.
Dit får Manhattan-bon lov att ta sig oavsett vilket av bygdens tre lag som spelar; till The Rock går NJ Transit-tåget, till UBS Arena går LIRR-tåget – och till Madison Square Garden går rulltrappan.
• • •
Just ja, det hade jag glömt, men vyn utanför vardagsrumsfönstret påminner om att de premiärkvällen i UBS till ära tänt toppen av Empire State Building i blått och brandgult.

Poesi, Björn Falk, inte sant?
• • •
Hinner aldrig säga mors till Markus och Marcus innan vi hastar mot Jamaica (det känns lite konstigt att säga ändå…), men jag utgår från att de redan messat Garpen med upplysningar om att Oliver Kylington och Ralle Andersson måste upp till diskussion.
• • •
Det är egendomligt lite för mig att ringa in efter denna maffiga lördagsomgång, så nu ror vi de sena matcherna i hamn tillsammans – eller hur?

Flames sätter 4-2 i tom kasse, och sedan 5-2 också, så partyt är definitivt över.
Nu ska jag och Skräddarbacken på något sätt ta oss hem, men det kan ta sin lilla stund det, så sitt inte och vänta på bästa rapport.

NY ISLANDERS – CALGARY 1-3 (Period 2)
• • •
Calgary Flames håller helt ohövligt på att sabba Islanders inflyttningsfest och euforin i Belmont Park förbyts långsamt i vresig frustration – och ingenstans blir frustration vresigare än på Long Island.
Men med en All In-satsning i tredje…vem vet.
• • •
Signaturen till ”Vi i Femman” behöver de inte spela i UBS, om nu någon till äventyr hade tänkt sig det, för riktiga femmor uppträder bara ögonblicksvis i denna drabbning.
Den slits oupphörligen sönder av utvisningar – åt bägge håll.
• • •
Jaså, Herr Falk har inga Chara-affischer på väggarna i vardagsrummet?
• • •
Några sekunder håller man ju ändå andan när Markan ligger på isen och har ont efter att Monahan vräkt in Wahlstrom i kassen.
Men det krävs mer för att ta ner ligans bäste målis.
• • •
Undras om Robin Lehner, apropå stora svenska målvakter, om sådär fyra-fem år kommer ”hem” och avslutar sin NHL.-karriär här på ön.
Det kan jag försäkra att både han och fansen drömmer om.
• • •
Yours truly Bofink har redan börjat oroa sig över hur han ska komma hem till Manhattan igen om någon timme.
– Ah, det ordnar sig, försäkrar Skräddarbacken-Johan på sätet intill.
Så vi får väl lifta på det löftet.
• • •
Predators, var de ute och testade Montreals omsusade nattliv igår eller vad?
Vilken genant flopp!
• • •
Elias Lindholm gräddar en cannoli i tredje.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Blasket var väl fint i förra pausen, så mot bryggaren igen.

NY ISLANDERS – CALGARY 1-2 (Period 1)
• • •
UBS Arena är invrålad.
Så kan man verkligen beskriva det.
Islanders-fansen är fast beslutna att detta nya hem ska vara precis som Coliseum och piskar omedelbart upp samma ursinniga stämning som vi vant oss vid från de senaste årens Long Island-besök.
Det det där djuriska rytande man så ofta suttit med öppen mun i det gamla skjulet och varit chockad över – det får det att rista väggpanelerna här också.
Sålunda: Den nya Islanders-eran har verkligen börjat.
• • •
Däremot vet jag inte om man kan säga att föremålet för allt gapande, skanderande och sjungande – Islanders – tar sin nya borg och fästning i besittning under särskilt värdiga former.
Efter en förbluffande tam inledning börjar de visserligen spela med lite sisu och desperation, men de är märkligt oorganiserade och stirriga – och dessutom trubbiga i avslutningarna, inte minst i flera powerplay-försök.
Att vara det – trubbig i avslutningarna – i möten med Jacob Markström hösten 2021 är som att försöka sjunga operaarior med stämbandsinfektion.
• • •
Vad som än händer under resten av karriären har Brad Richardson en historisk bravad att plåga barnbarnen med:
Det var han som gjorde det allra första målet i UBS Arena på Long Island.
Med benägen assistans av Matt Martin, får barnbarnen lära sig att replikera.
Indianare av den sorten den förmente hårdingen står för i den sekvensen ska inte kunna förekomma i NHL.
Jeez.
• • •
Fast jo, precis i slutsekunderna – i ännu ett powerplay – får Isles faktiskt hål på Markan och partyt på UBS-läktarna tar ny fart.
17 000 får ju förenas i det det första Yes-Yes-Yes-hoppet på nya hemadressen.
Och Brock Nelson har ”första hemmamålet i UBS” på cv:t.
• • •
Det är de små detaljerna som gör’t. Som det faktum att att jag har en papperskorg precis bakom min pressläktarstol och kan kan lägga ut snusar hur enkelt som helst.
Man blir glad.
• • •
Precis som i Coliseum sjunger ölänningarna ”Star-Spangled Banner” så trumhinnorna bågnar också.
Man behöver inte ha särskilt mycket fäbless för patriotism och sånt för att tycka att det är rätt häftigt.
• • •
Där är du ju, Björn Falk! Tänkte väl att den här kvällen inte kan äga rum utan din närvaro.
Välkommen på galaföreställning i Islanders-land!
• • •
En annan förtjusande detalj:
Det är nära till kaffebryggarna.
Dit ska jag gå nu,

Tänd marschallerna i höstmörkret, slå korkarna av dyra champagne-flaskor lagrade i decennier och låt en månghövdad kör sjunga ”Glory, Glory Halleluja”.
Ikväll inleds en helt ny era i New York – och i NHL.
Efter några förvirrade år på rull mellan Brooklyn och ombyggda Coliseum har New York Islanders äntligen hittat ett nytt hem på Long Island och ikväll håller de jublande inflyttningsfest.
Och bloggen återfinns bland de upprymda gästerna i UBS Arena – belägen vägg i vägg med den gamla travbanan Belmont Park.
Det känns högtidligt, för att inte säga direkt andaktsfullt, att få vara med om något så historiskt.
Ja, jag har varit på premiärmatcher förr – till exempel i Vegas – men det här är allra första evenemanget i detta praktbygge, så sprillans att de två timmar före puckdrop fortfarande borrar och hamrar i environgerna, så nu deltar alla församlade i en veritabel galaföreställning.
Ni får följa med ni också – bara ni lovar att ni kammar er och/eller duttar på lite läppstift.
Nu åker vi!

• • •
Att ta sig hit från Manhattan går lite fortare än det gjorde till Uniondale och Nassau Coliseum.
Eller rättare sagt:
Det geografiska avståndet är något kortare. Belmont Park ligger i Queens, i höjd med JFK fast lite längre norrut.
Men trafiken på Long Island Expressway är fortfarande en killer och den Uber-chaufför jag åker med under eftermiddagen mer än lovligt förvirrad; han vill först lämna av mig utanför en fallfärdig villa i ett kvarter en halvkilometer från hallen och jag vet ju inte riktigt var jag ska. Visst tjafs utbryter, om man säger så…
Den goda nyheten:
Det går att åka tåg hit.
Den dåliga nyheten:
Tills ny station är färdigbyggd, och rälskapaciteten utökad, går det bara att komma hit en timme före matchstart – och efteråt går det bara två tåg till Manhattan direkt efter slutsignalen.
Så, well, det kommer även fortsättningsvis vara ett litet äventyr att se Islanders hemmamatcher.
• • •
Första intrycket av dessa nya digs är att ja…Isles har utan tvekan läckraste hallen i The Metropolitan Area nu.
Utvändigt påminner den, med sin tegelfasad och old school-look, en smula om American Airlines Center i Dallas, och invändigt är allt så nytt och fräscht och spa-artat att man nästan känner sig ofin som har skorna på sig.
Några bilder:






• • •
Vi har på senaste tiden dividerat mycket om den berömda första-matchen-efter-lång-roadtrip-faktorn och om det är någon gång den borde komma into play är det egentligen ikväll.
Islanders har ju varit ute på the roadtrip från helvetet, spelat tretton raka bortamatcher och väntat på den här hemmapremiären sedan grundserien startade.
Men detta är annorlunda. De spelar – som sagt – i en helt ny hall, inför fans de inte sett sedan 23 juni (Bofinkens födelsedag!) och kvällen skälver av förväntan.
Som coach Trotz själv sa efter första träningen på UBS-isen häromdagen:
– Man känner direkt, vi har en annan ”pep” i steget nu.
Ja, de vore faktiskt fan om det gick att spåra ens antydningar till brist på fokus just denna afton.
• • •
Adrian Kempe är utan tvekan en av de mest underskattade NHL-svenskarna.
• • •
Vad som däremot kan ställa till det för hemmalaget under galaföreställningen är – Covid.
Det satans viruset har gjort en burnout även i Islanders-truppen, så sex ordinarie spelare saknas, bland dem tungviktare som Anders Lee, Pelec, Andy Greene och Josh Bailey – den sistnämnde kvar i karantän på ett hotell i Florida.
Shit.
Själv är jag glad över att jag får min tredje vaccindos nästa vecka.

• • •
Det är mycket som fortfarande inte är riktigt klart i arenan ännu. Bland annat svajar det wifi vi i media ska använda, så var beredd på störningar så här under bloggens Belmont Park-debut.
• • •
Sen har de ju en hygglig motståndare också, i Calgary Flames – med självaste Marky Mark Markan som särskilt hot mot feststämningen.
Det hade varit enklare att inviga med, tja, Montreal på andra sidan.
• • •
Jag ber att få påminna om min lugubra tipsrad:

•LA – Carolina 2
•Tampa – New Jersey 2
•Florida – Minnesota 1 (OT)
•Toronto – Pittsburgh 1
•Montreal – Nashville 2
•NY Islanders – Calgary 1 (OT)
•Philadelphia – Boston 1
•Arizona – Detroit 2
•Dallas – St Louis 2
•Vegas – Columbus 1
•Edmonton – Chicago 1
•San Jose – Washington 2

Hur fan kunde jag tro att Devils skulle kunna vinna i Amalie?
Eller…vänta nu.
• • •
Det är förstås mycket fint folk på plats ikväll – inklusive biträdande förbundskaptenerna Marcus Ragnarsson och Markus Åkerblom.
De glider in på pressläktaren en timme innan puckdrop och säger att det var komplicerat att ta sig hit.
I sanning,
Men det får det väl vara värt när de får se den givne förstekeepern i Peking.
• • •
Ett litet frågetecken gäller parkeringen. Den förefaller lite liten för fans som upphöjt tailgate-partyt till en konstform.
Titta.

Så kan de inte ha det, riv några villakvarter på andra sidan turpiken!
• • •
Den stora frågan är förstås: Kan stämningen bli densamma i den här luxuösa anläggningen som i gamla rucklet Coliseum?
De stora kvällarna, som under slutspelet i våras, blev det ju sånt besinningslöst tryck där ute att publiken verkligen gick att se som ett av Islanders vapen, minst lika viktigt som åtminstone..ja, Leo Komarov.
Det är lite svårt att se att det ska kunna bli exakt likadant i den här lounge-miljön, men vi får veta alldeles strax.
• • •
Vad gäller OS är det senaste för övrigt att USA och Kanada överväger en bojkott.
Now, DET vore ju nåt.
Då kan jag garantera att NHL drar sig ur helt och hållet, för inte tusen släpper de iväg bara svenskarna, finländarna, ryssarna, tjeckerna, slovakerna och tyskarna, ty hur skulle det se ut?
Men Ragge och Mackan har fått se New York i alla fall, inte så dumt.
• • •
Pressläktaren, by the way, är fem plus. Den sträcker sig längs hela långsidan mitt emot båsen och sikten är perfekt.
Att jämföra med hur det var i Coliseum är som att jämföra Bob Dylan med Smurfarna.
• • •
Sebastian Aho – den svenske backen som råkar heta som den finländske superstjärnan i Carolina – kan jag inte erinra mig att jag sett live tidigare, men ikväll sker det och givetvis hoppas vi att han gör det första, oförglömliga målet i UBS.
• • •
Det här introt hade kunnat bli lite längre, men jag blir nervös av det svajiga nätet och osäkrar revolvern redan nu.
Så:
Välkomna på galapremiär i UBS Arena i Belmont Park i New York.
Det här blir något alldeles oförglömligt.

Glory, glory Halleluja!

Bloggen är på väg mot Belmont Park och invigningsintro är att vänta om några timmar.
Ett antal matcher hinner dock starta innan dess så tipsraden kommer redan nu.

•LA – Carolina 2
•Tampa – New Jersey 2
•Florida – Minnesota 1 (OT)
•Toronto – Pittsburgh 1
•Montreal – Nashville 2
•NY Islanders – Calgary 1 (OT)

•Philadelphia – Boston 1
•Arizona – Detroit 2
•Dallas – St Louis 2
•Vegas – Columbus 1
•Edmonton – Chicago 1
•San Jose – Washington 2

Blott två matcher out west står på programmet i afton och de slutar så här

•Vancouver – Winnipeg 1
– Jo, faktiskt…Jets hade tuff match i Edmonton igår och ingen förlorar precis hela tiden.
•Seattle – Colorado 2
– Spik.