Vegas, baby.
För ja, precis som de flesta av er räknade ut var det hit jag flög igår och här i trakten har jag lite andra uppdrag framöver så jag passar på att se Golden Knights ta sig an ankorna från Anaheim i T-dojan ikväll.
Hänger ni på?
För mig vore det ett fint substitut för de jackpots jag aldrig får på casinogolven i grannskapet.
• • •
I det evighetsdrama som kallas NHL går det inte att vända bort blicken ens i några timmar – då missar man något omvälvande.
Som igår. Medan jag satt i luften ovan Klippiga bergen och snarkade lämnade Joel Quenneville beskedet att han avgår som coach för Florida Panthers.
Det fanns inget annat beslut. Q är delansvarig för Kyle Beach oerhörda lidande och för att Brad Aldrich hade möjlighet att fortsätta förgripa sig på unga män och blotta tanken på att han skulle stå kvar i båset och var omöjlig.
Det hindrar inte att det är en seismisk händelse. Så sent som förra helgen, innan Jenner & Block-rapporten offentliggjordes, hade ingen kunnat drömma om att ännu obesegrade Panthers skulle coachas av någon annan Joel Quenneville under halloween.
Men låt honom, och övriga i gubbväldet som nu röks ut, bli ett varnande exempel för de som siktar på ledarskapsroller inom hockeyn och i andra sammanhang.
Enskilda individers säkerhet, trygghet och välmående måste gå före allt – även Stanley Cup-titlar.
• • •
Med sina ljus- och neonkaskader, sitt 24-timmmarslarmande och sina tygellösa besökare är Las Vegas en utmaning för den med känsligt sinnelag även till vardags.
Nu pågår halloween-helgen och ni kan ju bara tänka er.
Vansinnet har multiplicerats med hundra. Stundtals känns det under simplaste promenad genom hotellets kasino som att vara inne i ett Walking Dead-avsnitt regisserat av Liberace efter en överdos LSD.
Nåd, ber jag om.
• • •
Även Winnipeg Jets GM Kevin Cheveldayoff, assisterande GM i Chicago 2010 och med på det beryktade möte där Aldrichs vidrigheter avhandlades, har också träffat Bettman men slipper repressalier, enär han inte hade samma ansvar som sina överordnade.
Fine, alla ska förstås inte dras över samma kam, som Bettman påpekar.
Men det hade ju inte skadat med en ursäkt till Kyle Beach i det offentliga uttalandet tidigare idag.
• • •
Men alltså, Markan! Han är ju återigen lika bra som All Star-vintern 2019 och fortsätter han likadant har vi utan tvekan en ny Vezina Trophy-kandidat till sommaren.
För att inte tala om vad vi har i OS om några månader…
• • •
Det har gnisslat och rasslat betänkligt i Vegas-riddarnas rustningar under seriestarten, men nu är gångjärnen av allt att döma väloljade igen – och svärden vässade.
Back-to-back-segrarna mot Colorado och Dallas – på roaden, mind you – var ett lovande besked. Särskilt som Mark Stone, PacMan Pacioretty, Nolan Patrick, Mattias Janmark och ytterligare ett antal ordinarie spelare saknas.
Nu skulle det sitta fint med en hemmaseger också – fansen som ser till att varje match i T-dojan är en orgiastisk happening förtjänar det.
• • •
En detalj vi blivit påminda om senaste veckan är hur många skikt av ledarskap det finns i en NHL-klubb. Högst upp har vi ägarna – såna som Wirtz-familjen i Chicago. Under dem finns den exekutiva ledningen, VD:ar och presidenter och slikt. Sedan kommer management – där GM och hans närmaste utgör ”senior management”. Därefter har vi coach-staben – och spelarna och personalen runt spelartruppen. Längst ner finns alla andra. Till exempel biljettrivare och nissarna som trycker ut statistik åt oss på pressläktaren. Det går inte ens att göra sig ett begrepp om hur långt det är från dem – eller black aces i spelartruppen under ett slutspel… – till the higher ups.
Idén om ”platt organisation” kanske borde presenteras för dessa kolosser till företag någon gång.
• • •
Får ju erkänna – det är inte ofta jag slagit mig ner på den här pressläktaren och känt mig pigg och kry som en medlem i Länkarna.
Men faktiskt – ikväll är det just så. Gårdagskvällen var så beskedlig att jag knappt kunde fatta själv. Jag satt med en kall öl i sportsbooken på Mirage och såg sena NHL-matcherna och sedan gick jag upp på rummet och sov redan vid 23.00.
Det händer aldrig ens när jag är hemma och det händer verkligen aldrig här.
Nu börjar gubben i sanning bli gammal…
• • •
Ta betäckning – vem dyker upp i kommentatorsspåret efter fler års radiotystnad om inte Taggen!
Med så här mycket frågetecken ???? och allt.
Vad har vi gjort för ont…?
Nä, skojar bara. Välkommen tillbaka. Men ämnen som bandy avhandlar vi inte här, ber jag att få understryka på en gång. Nån ordning får det vara.
• • •
Men det kommer ju fler kvällar. Nu, här i Vegas, menar jag…
• • •
Det har framgått tidigare, men igår kom den slutliga bekräftelsen: Jordan Binnington är en fåntratt och tönt av högsta graden. Herregud vilket larv han höll på med mot Avs.
Någon i The Lou måste ju säga åt clownen att sluta skämma ut sig på det där sättet.
• • •
Oväntat:
Just nu är det hårdare Covid-restriktioner här än i New York. Inomhus, till exempel på alla kasinon och i T-dojan, måste man ha munskydd hela tiden. Det tvånget kan jag knappt minnas senast vi levde med i NYC.
Hm, jag som trodde det var så fritt här ute i provinserna….
• • •
Ankorna från Orange County har inte fått resultaten med sig på önskat sätt, men de spelar mycket bättre än förväntat och blir ingalunda samma munsbit för Vegas – eller någon annan – som ifjol.
Enda abret just ikväll:
Det är oklart om Rocket Ricky Rakell, som åkte på något slags upper body mot Sabres igår, kan spela den här back-to-back-fajten.
Det vore trist, tycker jag, att inte få se honom nu när han återvunnit sin killer-instinkt.
• • •
Påminner om Bofinkens rad för kvällen:
•Detroit – Florida 1
•NY Rangers – Columbus 1 (OT)
•Washington – Arizona 1
•Carolina – Chicago 1
•Vegas – Anaheim 1
•Dallas – Ottawa 1
• • •
Kolla hur konstiga miner det händer att man gör när man försöker fixa begärd ”närvaro-byline” åt nattredaktör Stefansson hemma i Stockholm.

• • •
Ett annat helt korrekt beslut som tagits under dagen är att Brad Aldrichs namn ska raderas från Stanley Cup-bucklan.
Det borde aldrig graverats in från början och om det inte tagits bort hade den inte längre varit idrottsvärldens finaste trofé.
• • •
Man kan verkligen fråga sig hur många poäng Coyotes kommer ta den här säsongen.
Det är ju ovärdigt, det som pågår.
• • •
På söndag är det Nevada Day här ute i öknen. Se, det visste ni fan inte – men vet nu. Den här bloggen är en folkbildningens vackra instrument.
• • •
Naturligtvis gör Tony DeAngelo mål ikväll – som för att påminna alla om att, hey, kom ihåg mig också, nu när ligans alla problem ska ut i ljuset.
• • •
Det slutar aldrig att kännas overkligt att gå på hockey i den här staden. Jag har sagt det förr men upprepar gladeligen: Förr om åren var idén om ett NHL-lag i Vegas bara en våt dröm.
– Tänk om, vet jag att jag gång på gång sa för mig själv under långa nätter i neonskenet.
Sedan slog drömmen plötsligt in och det blev braksuccé och bloggen har jag legat på rull till McCarran-flygplatsen sedan dess och sett otalig matcher i den ständigt rockande T-dojan, men nä – det surrealistiska, otroliga och underbara i upplevelsen klingar verkligen aldrig av.
• • •
Lag med scouter på plats i pressboxen:
Bruins, Flames, Blue Jackets, Oilers, Sharks, Lightning och Maple Leafs.
Man kan gissa att det inte är så svårt att få dem att åka just hit.
• • •
Åh, kul att Nisse spräcker sin poängnolla på Garden!
• • •
Eftersom jag har telefon med bättre kamera nuförtiden tänkte jag att det kanske skulle sitta fint med en bild från värmningen.
Den har vi här.

• • •
Okej, when in Rome:
Nu kastar vi tärningarna, går all in, satsar allt på ett kort och försöker spränga banken.
Välkommen till Las Vegas, folks.