NY RANGERS – NEW JERSEY 1-0 (Period 1)
• • •
Jomen, fan – nu märks det att The Real Deal väntar runt nästa hörn.
Den här valsen har en helt annan intensitet än snoozern förra veckan, alla spelare på ser ut som att de har något att bevisa och bägge lagen verkar angelägna om att vinna.
Gott så.
• • •
Men vådan av att spela så förbannat många meningslösa träningsmatcher, och använda spelare som alla vet allt om redan, visar sig i mitten av inledningsperioden.
Då fastnar Ryan Reaves i PK Subban, ramlar, vrider vänsterbenet i en naturvidrig vinkel och får svårt grimaserande ledas av isen utan att kunna stödja på benet.
For what?
Sluta med den här skiten.
• • •
Klapp-klapp-klapp – och så slutar det med att Mika, precis framför Bernier i kasse, vallar in pucken.
Jo, vi har sett det förr.
• • •
Det är noterat att ingen antagit utmaningen och anmält sig som ny Kung Kenta.
Ska vi verkligen ha det så? Ett spår utan en capo di tutti? Utan en lägervakt som håller grytan kokande kväll efter kväll, sköter marknadsföringen på Twitter och jagar på bloggaren när det går för långsamt?
Det vore väldigt deppigt, tycker jag.
• • •
Rättelse – Johnsson och Bratten är inte alls enda svenskarna i kvällens Devils-uppställning.
Fabian Zetterlund spelar också.
Men det är Bratten som utmärker sig. Jäklar vilket klipp han har i steget, Stocksund-pöjken.
• • •
Öh, en känd kollega kommer och frågar om vi inte ska gå ut och dricka några kalla efter avslutat värv ikväll.
Well, jag har ju min preview, men…jo, det är klart vi ska.
• • •
Nils från Piteå har inte tvingats till några spektakulära ingripanden ännu, men han uppträder lugnt och säkert och tryggt hela tiden.
Blir bra det här.
• • •
Jag vet för övrigt inte om jag varit på ett idrottsevenemang och sett en Zetterlund sedan Roffe Z var spelande tränare i Brage mellan 1977 och 1980.
Känns nästan högtidligt.
• • •
Besked från downstairs:
Reaves har spelat färdigt för kvällen.
Förbjud försäsong!
• • •
Hej Ulrika, jag har väntat på dig! Du kan nog tvingas bli nya Kung Kenta ändå. Många bira på Tuttles och Bravest väntar i så fall, on bloggens dime…
• • •
Mja, en liten kaffe på det här – sen ska jag inte klaga.

Okej, folks.
En sista teaser innan vi sätter tändstickan till stubinen och låter den mest efterlängtade NHL-säsongen på flera år explodera på den nordamerikanska kvällshimlen.
Den borde kunna bli…ja, hygglig i alla fall.
Försäsongen närmar sig ju gudskelov sin konklusion, så lagen som uppträder får allt tydligare kontur av ”ordinarie uppställning” – och även er bofink ska försöka varva upp mot något slags ordinarie tillstånd.
Så välkommen till bloggens genrep hösten 2021!
• • •
Att det inte hänt mer här sedan sist beklagar jag, men det det har tyvärr varit fullt på min tallrik hela veckan. NHL-bibeln, som lämnades till tryckeri måndags och kommer ut i handel på tisdag, förvandlade helgen till rena nu-går-jag-fan-i-väggen-traumat och sedan var det bara att fortsätta hamra på bloggens egen monster-preview (håller på med Tampa nu, så snart får ni ta del av 70 000 om hur det går i vinter…).
Men ha tålamod – när grundserien väl startar, och matcher som betyder nånting avgörs kväll efter kväll, blir det konstant action runt lägerelden.
Som vanligt.
• • •
There’s a new Lundkvist in town (med lite annorlunda stavning, okej okej…) – och yes:
Ikväll får jag äntligen se honom live.
Den 21-årige backtalangen från Piteå spelar ska, såvitt jag förstår i par med hårde Tinordi, en gång för alla visa att han hör hemma i premiärtruppen och bloggen kommer ha sin starkaste spotlight riktad mot honom kvällen lång.
• • •
God bless Robin Lehner ändå. Det kan ibland låta lite yvigt och melodramatiskt när han tar till orda, men han för alltid angelägna spörsmål till torgs. Som nu: Han fick i sanning NHL:s uppmärksamhet med utläggningarna om, exempelvis, klubbarnas vårdslösa generositet med jazzpiller av olika valörer.
Förhoppningsvis kan det bli starten på någon form av nyordning.
• • •
Även Mika finns på isen ikväll – liksom blågula djävlarna Jesper Bratt och Andreas Johnsson.
Däremot vilar Alexander Holtz. Lite surt, honom hade jag också velat rikta en strålkastare mot. Men han får väl sista chansen att ”make his case” i Devils försäsongsavslutning mot Islanders i morrn.
• • •
Ingen vid sina sinnens fulla bruk trodde förstås något annat än att Canucks till slut skulle komma överens med EP från Ånge och Quinn Hughes, men man får ändå förstå att champagne-korkarna smällde i Vancouver i veckan.
Elias kontrakt kan kanske framstå som lite kort – fast det är därför det, i mina ögon, är så bra. Riktigt begåvade unga spelare som vill ha tryggheten i kontrakt som löper över sju-åtta år gör i allmänhet bara bort sig. Om tre år kan ju Elias mycket väl vara en av ligans tre största stjärnor och, med ett lönetakt som då börjat stiga, begära astronomiska summor.
Så applåd till Elvis – för det också.
• • •
Så sent som för en månad sedan kom NHL med det oerhörda glädjebeskedet att allt skulle bli som vanligt för oss i media.
Var vi bara vaccinerade var vi välkomna in i omklädningsrummen igen, fria att göra one-on-one-intervjuer och hänga runt och ta in backstage-atmosfären.
Det lät nästan för bra för att vara sant – och det var det också. De enskilda klubbarna protesterade vilt, de ville inte ha tillbaka några lortiga smitthärdar till journalister i sina boningar, och ligan vek sig direkt.
Så vi får nöja oss med presskonferenser – och kanske, någon enstaka gång, en egen intervju,
Men vänta bara, framåt 2026 börjar saker och ting säkert bli någorlunda normala – och en bloggare kan åter samla hot stuff till sina poster bakom kulisserna.
• • •
Tidigare idag var jag på pressfika på svenska konsulatet på Park Avenue och åt god kaka.
Meddelas endast på detta sätt.
• • •
Man får ändå tacka William Eklund, Lucas Raymond, Alexander Holtz, Oskar Olausson, Jonathan Dahlén och Nils här på Manhattan.
Tack vare dem har denna försäsong känts lite mer meningsfull än försäsonger brukar kännas.
Prestationer i träningsmatcher ska inte övervärderas, nej, men de killarna har verkligen gjort det svårt för sina respektive klubbledningar att hålla dem utanför premiärtrupperna.
Hoppas, hoppas…
• • •
Efter kakan tog jag taxi från Upper East Side hit till Manhattan och fick ytterligare en bekräftelse på att vardagen verkligen återvänt till Manhattan.
Trafiken var underbart vidrig…
• • •
Nästa gång ni nått så här långt i ett bloggintro är det allvar.
Can’t wait.
Men först – denna sista teaser.
Kör så det ryker, Nils.

Ja, bara en vecka återstår nu.
Nästa tisdag, 12 oktober, är det Opening Night säsongen 2021-2022.
Ojvoj.
Först har vi dock ytterligare några pre season-omgångar att beta av och imorrn går Rangers upp mot Devils på Garden
Då är bloggen åter på plats och utlovar ett glatt intro om ditt och datt som hänt och ska hända.
Ses vi vid lägerelden då?
Vore fint, det.

NY RANGERS – BOSTON 3-2 (Slut)
• • •
Det var det. Försäsong i sitt esse. Blaha.
Nu: Tillbaka till gruvan.
Vi hörs om ett tag, eller hur?

NY RANGERS – BOSTON 3-2 (Period 2)
• • •
Well, nu blir det i alla fall några mål – och de som kommit hit lyckas ställa till med lite ramalama under det välvda cirkustaket i den ärevördiga hallen på sjunde avenyn.
God bless them.
• • •
Kenta, kom tillbaka – allt är förlåtet!
• • •
The Breadman vet hur man brer smör på en juicy macka.
Backhand-passningen han slår till Bitettos 1-0-mål, tvärs genom Boston-zonen utifrån sargen, ursäktar allt annat som INTE hänt i den här matchen.
• • •
Ullmark kliver, som planerat, av efter halva matchen och tja, även om han tvingas släppa in två strutar i mittakten, borde han känna sig hyggligt nöjd med debuten. I första såg det riktigt bra ut.
• • •
Ryan Reaves har sin först lilla skärmytsling i Rangers-tröjan – inte helt otippat med Anton Blidh, en göteborgare som ingen övervägt att ge Nobels fredspris.
Reaktionen från läktarhåll indikerar att råskinnet från Winnipeg blir tung publikfavorit på Garden.
• • •
Även Kaapo Kakko gör ett fint mål, på volley på en fladdrande retur, och det är ingen tillfällighet. Han har sett vassast ut av alla Rangers-forwards ikväll – ihop med Brödmannen, förstås.
• • •
Exempel på Bruins-spelare som sitter hemma i Boston och tar en kall bira – antar jag – i afton:
Patrice Bergeron, Brad Marchand, David Pastrnak, Charlie McAvoy, Taylor Hall, Nick Foligno, Craig Smith, Charlie Coyle, Brandon Carlo och Matt Grzelyck.
Så ingen med sympatier i hemmalägret får för sig att det här säger något om styrkeförhållandena lagen emellan.
• • •
Det är en lisa att titta nr mot Rangers bås och se en riktig coach bakom bänken.
• • •
Nu ska jag…nä, jag ska ingenting. Jag ska bara sitta och glo en stund.

NY RANGERS – BOSTON 0-0 (Period 1)
• • •
Är det oktober ännu?
Den frågan formulerar sig själv efter såna här försäsongsövningar – och den djupa suck som ackompanjerar kommer likaledes automatiskt.
Det är ju faktiskt två år sedan det senast spelades regelrätta träningsmatcher och åtminstone jag har glömt hur genuint ointressanta de är.
Hockey utan nerv, hockey som inte betyder något, hockey renons på intensitet och tempo och fysik…hu, veneriska sjukdomar är bara marginellt värre att råka ut för.
Gnälligt?
Ja, jag sa ju det. Det här är en ritual. Vi måste få klaga och gnöla oss igenom försäsongen,
• • •
Gångerna jag under mina snart sjutton år i New York sett Rangers utan en enda svensk på isen måste gå att räkna på den oförsiktige bombmakarens fingrar och jag undviker det gärna i fortsättningen.
Det känns riktigt trist.

Dessbättre gottgör björnarna med desto fler pjäser från konungariket. Bortsett från Ullmark lirar även Anton Blidh, Oskar Steen, Fabian Lysell och Jesper Frödén.
• • •
Stämningen på läktarna är rätt avslagen, den också. Men publiken tänker jag inte klaga på. Det är ändå fler här än under de flesta grundseriematcherna förra säsongen – och de hörs mer än noll personer göra..,
Gott så.
• • •
Ullmark har haft hyggligt mycket att göra och håller alltså nollan i sin debutperiod för B’s – och mig förvånar det inte det minsta om den glade estradören från Lugnvik gör succé i sin nya klubb. Han var tidvis väldigt bra i ett lag som sällan kunde försvara sig överhuvudtaget. Nu har han den respektingivande björnflocken framför sig.
• • •
Noll kommentarer…så blir det när Kenta gått i pension.
Men jag förebrår er inte. Det finns verkligen inte mycket att säga om detta.
• • •
Det kliar fortfarande under munskyddet.
• • • 
Jo, titta där dök förträffliga Ulrika LGR upp i spåret. Fast det kan bero på att jag messade och bad henne skriva nåt…
• • •
Ryan Reaves spelar, trots allt. Så något uppiggande kanske ändå kan hända i de två sista perioderna.
• • •
Det är nu inte bara spelarna på isen som är sega. Även bloggen gnisslar betänkligt i ringrosten. Ojvoj, Bofinken lägga sig i hårdträning.

Som en mig närstående Tampa-fanatiker från Örby brukar säga:
– Hallå hallå hallå hallå hallå!
Härmed begår NHL-bloggen, efter alldeles för långt uppehåll, säsongspremiär.
Det sker i samband med en träningsmatch mellan New York Rangers och Boston Bruins i The Woooorld’s Most Famous Arena och gosse, gamla farbror Bofinken är exalterad.
Nej, det är inte så länge sedan vi senast såg hockey, vi har ju aldrig haft ett kortare sommaruppehåll, men det är annorlunda nu.
Det är på riktigt, det är allvar på ett annat sätt än senast. Vi har en hel grundserie framför oss, med 82 feta omgångar och publik på läktarna och alla mot alla minst två gånger.
It’s gonna be a blast.
Så kära gamla vänner, spåret-stammisar såväl som U-båtar – välkomna till säsongen 2020-2021.
Nu kör vi så det sjunger om det!
• • •
Egentligen hade jag ju tänkt sätta fyr på vår lilla lägereld redan för några veckor sedan, men det har varit bråda dagar för brandmästarn.
NHL-bibel och säsongspreview för bloggen ska produceras och mitt i allt behövdes jag plötsligt för både Stones-konsert och Florida-reportage åt nyheterna, så det har inte funnits tid förrän nu.
Men väntan är alltså över, fortsättningsvis kommer det vara liv i luckan mest hela tiden.
• • •
Det börjar alltså med pre season-batalj mellan Rangers och Bruins och nä, ingen lär komma att slita av sig skjortan av upphetsning under kvällens gång.
Det blir garanterat som det brukar bli den här tiden på året.
Aptrist.
Men det är en ritual att ta sig genom försäsongen, under stånkande och gnällande, så jag ser fram emot tillställningen i alla fall.
Tyvärr spelar inte Nils Lundkvist – och inte heller någon annan av Rangers svenskar. Däremot får vi se Linus Ullmarks debut i Bruins-kassen.
Det är inte det sämsta.
• • •
Apropå NHL-bibel flög jag förra veckan för dess räkning tvärs över kontinenten och tillbringade några dygn i den nya NHL-staden högst upp i nordväst.
Så här mysigt var det.

Merparten av detaljerna får ni vänta på tills bibeln kommer ut, runt grundseriestarten, men en vanlig artikel producerade jag också den hittar de som eventuellt inte sett här.
• • •
Senast vi samlades på Garden, i våras, tvingades ju sådana som jag genomgå Covid-test och eskorterades sedan av vakter till pressläktaren och satt sedan här och glodde in en ofta tom hall.
Nu är allt som vanligt igen – nästan. Vaccin-bevis måste presenteras i entrén och omklädningsrummen förblir tyvärr stängda, men vi återigen använda gamla backstage-hissen – som jag inte sett sedan lördagen sjunde mars 2020, när dåvarande guvenören Cuomo utfärdade State of Emergency; det är nästan lite kusligt – och är välkomna tillbaka i det klassiska pressrummet och får röra oss någorlunda fritt på ”event level”.
Allra viktigast:
Det serveras kaffe på pressläktaren igen…
• • •
Busy var det, ja. I förmiddags spelade vi en ett nytt podcast-avsnitt också – och gick igenom Pacific-divisionen
Kan avnjutas här.
• • •
Däremot måste vi i media fortfarande bära munskydd överallt och meddelas kan att det just nu kliar väldigt under min KN95:a – på nästippen.
• • •
Kung Kentas besked om att han har ett uppdrag på obestämd tid och alltså inte kan vara med i spåret den här säsongen kommer som en chock. Då måste någon annan ta över stafettpinnen och pumpa kommentarer lika frekvent natt efter natt hela vintern – annars blir det ju för tyst och stilla i bloggen.
Vem antar utmaningen? Fin belöning utlovas…
• • •
Lustigt:
I kväll är det precis ett år sedan Tampa Bay Lightning vann Stanley Cup i Edmonton.
Sedan gjorde de om det för mindre än tre månader sedan.
Det har verkligen varit konstigt, allting, de senaste två säsongerna.
• • •
I slutet av augusti var det meningen att jag för första gången sedan pandemin bröt ut äntligen skulle åka hem till Sverige igen, men på grund av byråkratiskt wojne-wojne på amerikanska ambassaden i Stockholm tog det för lång tid att få så kallat exemption så jag tvingades ställa in och har nu inte trampat blågul jord på över två år.
Det känns lite bistert, det måste jag medge. Men nu har ju den tafatta Biden-administrationen äntligen lyft the travel ban, så i jul kommer jag hem.
Då blir det en liten paus här i bloggen, men det får ni stå ut med. Jag måste hem.
• • •
OK, nu vet ni som varit med ett tag vad som gäller. Det är försäsong även för bloggen, jag behöver jabba upp tempo och närvaro och fomuleringsförmåga och kommer ta det lite piano under den första live-sändning; känna mig för, varva upp motorn lite långsamt, testa alla reglage.
Korta kommentarer är alltså att vänta i pauserna.
Men häng med ändå, nu börjar ju den underbara färden mot ett enorm klimax om tio månader…

Ojvoj!
Det känns bra att avsluta säsongens allra sista blogginlägg med det klassiska stridsropet.
Men det är befogat också, efter åtta timmars besinningslöst race.
Såvitt jag kan erinra mig har jag aldrig upplevt en lika händelserik och omtumlande off season-dag under mina snart sjutton år som NHL-korre.
Inte ens den omtalade junieftermiddagen 2016, när Weber trejdades mot Subban och Hall mot Adam Larsson, såg vi lika mycket dramatisk action.
Kul – även om jag knappt hunnit lyfta arslet ur korresoffan på hela dagen och verkligen inte varit utanför dörren sedan jag gick upp i morse (en viss redaktör Ekeliw i Stockholm krävde vanliga texter också…)
Nu har vi, verkligen, ett helt nytt NHL och jag kan inte vänta på grundseriestarten i oktober.
• • •
Det låter som att Colorado har en ny förstemålis.
Coyotes trejdar Darcy Kuemper till Denver – och får ett förstaval och Conor Timmins i retur.
Well, han är tyvärr lite skadebenägen, men vilka Avs-målisar är inte det, höll jag på att säga – och högstanivån sträcker sig bortom Klippiga bergens resligaste toppar.
Bucklan finns åter inom räckhåll för Gabe The Babe & co – det bara är så.
• • •
Tammefan, det händer. Washington hämtar tillbaka Vanecek från Seattle – i utbyte mot ett andraval i draften 2023.
Absurt, för att uttrycka det försiktigt.
• • •
Förste coach att få sparken i höst:
John Hynes.
Inte för att det är hans fel att Predators kommer göra sin sämsta säsong på ett decennium, för det ansvarar stofilen som sparkar honom, men that’s the way it goes.
• • •
Så, Linus Ullmark och Sabres försökte in i det längsta men kunde inte komma överens. Istället skrev den gode ångermanlänningen alltså på för bittra rivalen Bruins. Och får fem miljoner dollar per säsong i fyra år. Riktigt, riktigt bra kontrakt – för honom. Men GM Sweeney känner sig antagligen övertygad om att Linus kommer göra braksuccé när han för första gången i NHL-karriären får spela med ett riktigt solitt försvar framför sig.
Frågan är vad Sabres ska göra. De har ingen NHL-värdig målvakt just nu. Det måste kännas aningen skrämmande för fansen.
• • •
– Ingen vi pratat med har haft annat än goda saker att säga om Tony Deangelo, påstår Carolina-DM:n Don Wadell.
I så fall kan han bara ha ringt valda familjemedlemmar.
Det kommer sluta med haveri där nere också, vänta bara.
• • •
Aldrig tidigare har jag heller varit med om att så många svenskar varit inblandade i så mycket under en och samma off season-sekvens.
Här är hela listan – so far.
Oliver Ekman-Larsson, från Arizona till Vancouver
Viktor Arvidsson, från Nashville till LA Kings
Alex Edler, från Vancouver till LA Kings
Calle Järnkrok, från Nashville till Seattle
Adam Larsson, från Edmonton till Seattle
Alex Wennberg, från Florida till Seattle
Anton Strålman, från Florida till Arizona
Linus Ullmark, från Buffalo till Boston
Robert Hägg, från Philadelphia till Buffalo
Patrik Nemeth, från Colorado till NY Rangers
Adam Boqvist, från Chicago till Columbus
Andreas Borgman, från Tampa till Dallas
Carl Gunnarsson, St Louis – slutar
Niklas Hjalmarsson, Arizona – slutar
Utan kontrakt: Erik Gustafsson, Marcus Johansson, Marcus Sörensen, Henrik Lundqvist.
• • •
Det är sant att Leafs blivit lite sämre senaste dygnen, men vad ska man säga om Blues då?
De har fått in blott Buchnevich – och förlorat Tarasenko (med all säkerhet), Schwartz, Hoffman, Dunn, Blais och Gunnarsson.
Jösses.
• • •
Det här är inte över ännu, fler kontrakt kommer skrivas på och fler trejder genomföras, men någon gång måste en bloggare släcka lyset och det gör jag nu.
Tack för i år, allihop. Det var en konstig säsong, vars like jag innerligt hoppas att vi aldrig får se igen, men samtidigt samma inspirerande nöje som vanligt att blogga för, och med, er.
Ha en underbar slutkläm på sommaren och misströsta ej.

Det är bara 75 dagar kvar till Opening Night…

Nu hasar vi fram över dansgolvet, utmattade efter en regelrätt krevad av dealer och moves.
Med största sannolikhet har vi det mest dramatiska bakom oss nu, men några frågor hänger kvar i luften.
1. Vem ska vakta kassen åt Colorado? Och åt Washington? Och Buffalo? Alternativen är få, men samtliga tre klubbar måste ovillkorligen säkra en solid förstemålvakt. Snabbt.
2. Varför har vi hört så lite från Steve Yzerman och Lou Lamoriello? Det känns som de har stora saker på gång, men förmodligen vill de inte spela ut sina kort så här tidigt i the game.
3. DeAngelo? Really, Hurricanes?
4. Om nu priset för Eichel är det påstådda, varför slår inte Golden Knights bara till? Kan det vara så att även Rangers är med i budgivningen och kommer spränga banken för superstjärnan?
5. Hur kan Chuck Fletcher göra så mycket dumt?
6. Ken Holland?
• • •
Jana blir kvar i Vegas i åtminstone ett år till och det tror jag han är extremt nöjd med, han verkar trivas helt förträffligt ute i öknen – och vem gör inte det?
• • •
LA Kings kommer gå till slutspel i vår, det törs jag tammefan påstå redan nu.
• • •
Bra uppgifter om Hästpolos tröja, John J. De kan definitivt komma till användning i kontakter med Zäta, ho ho.
• • •
Även Nick Foligno har gjort sitt i Toronto. Fortsättningsvis spelar han istället med lede fi Boston Bruins. Ojvoj, Chall och Idsint.
• • •
OK, orkestern spelar vidare i någon timme till, ifall något stort äger rum innan skymningen, men snart väntar sista dansen för kvällen – och hela sommaren.

Mer blågula nyheter:
Alex Edler har, efter femton säsonger i Vancouver, signat med LA Kings.
Jösses, vilken svenskklubb det börjar bli.
Edler, Viktor Arvidsson, Adrian Kempe, Lias Andersson, Carl Grundström, Tobias Björnfot – alla har de Staples Center som hemmaplan.
Ska man behöva flytta till La La Land?