MONTREAL – TAMPA 3-2 (Slut, OT 1)
• • •
Det kan inte inträffat många gånger i livet att något jag varit så säker på skulle hända inte hände.
Precis innan de släppte pucken i förlängningen vände jag mig till min bänkgranne Abbey och slog fast:
– Det kommer inte ta mer än 40 sekunder, sedan smaskar Hedman in pucken.
Tänk vad annorlunda allt varit här i Tampa just nu i så fall. Decenniets party hade rasat bland kanalerna och tikibaren aldrig fått stänga. Istället är det tyst och mörkt och stilla i downtown Tampa.
– Ja, i väntan på festen på onsdag, smackar en parkeringsvakt utanför hotellet belåtet.
Jo, det är ju så borgmästare Castor tänkt sig.
Men nota bene – det finns inga garantier. Nu vet Habs att de faktiskt KAN slå Bolts och ibland blir det inte som vi tror.
Till och med det vi är helt säkra på visar sig då och då vara felaktigt…
• • •
Ett mål från den eviga äran var han, Johan Rylander – GP:s egen Larry Brooks.
Men nära steker inga pannbiffar, eller hur uttrycket nu lyder.
Istället är det följande skara som kan dela på the bragging rights på torsdag morgon:
Foppa, Henrik Sedin, Marcus Ragnarsson, Nicklas Bäckström, Lill-Pröjsarn, Claes Åkeson, Tobias Pettersson, Pelle Hägglund, Glenn Strömberg, Jarkko Päiväniemi, Jesper Boqvist, Jocke Nordström, Robin Fredriksson, Marcus Sörensen, Pontus Wernbloom, Calle Johansson, Håkan Södergren, Antti Mäkinen, Björn Oldeen, Michael Traikos, Jonas Bergqvist, Janne Bengtsson, Sebastian Norén, Carl Klingberg, Roy Kvatningen, Brian McNally och Håkan Loob (förstås).
De sa alla ”4-1 till Tampa”.
• • •
Vad hade ni, frågar dom Jon Cooper, kunnat göra annorlunda ikväll?
– Träffat färre stolpar, svarar han småsurt.
True that.
Bland andra Vigge hade en klockren i metallen – och hela Amalie jublade i en sekund.
Men ibland har inte ens de bästa millimetrarna med sig och plötsligt svänger momentum.
• • •
Apropå Looben…han bara blandade ihop Game 3 och 4. Det var Game 3 han sa att Montreal skulle vinna med 3-2. På övertid.
Denne man…
• • •
Unge Romanov prickade ju faktiskt in en puck i tredje – vad gjorde Vasy där? – så det är ingen avancerad gissning att vi inte får se Erik G i femte ronden heller.
• • •
Förstår uppgifterna jag får sover Lightning kvar i Montreal och flyger hem först under tisdagseftermiddagen.
Det betyder att de går in för landning ungefär samtidigt som Elsas tropiska vindar tar sats i den här delen av världen och jag tackar gud för att jag inte är med på det planet.
Fy faen.
• • •
Här kan ni läsa vad Bofinken har att säga om att borgmästare Castor utmanade hockeygudarna inför fjärde matchen.
• • •
Det är Brendan Gallagher som säger det:
– Vi befinner oss nu i precis samma situation som mot Toronto.
Sant.
Men det var just Toronto de mötte då – inte Tampa Bay Lightning.
• • •
Ikväll stannar jag för första gången på ett bra tag hemma på hotellet och låter de andra busa ute på byn. Farbror är gammal, han måste ta det lite piano ibland.
Nu tar vi trä och säger att Elsa inte blir så mycket att orda om och så hörs vi igen när den plötsligen spännande Stanley Cup-finalen 2021 når ett nytt klimax.

MONTREAL – TAMPA 3-2 (Slut, OT 1)
• • •
Wow!
Nej, jag måste säga det med mer eftertryck:
WOW!
Habs överlever Tampas långa PP och får så mycket inspiration och energi att Josh Anderson avgör bara någon minut senare.
Det hade jag ALDRIG trott, men nu blev det ju äntligen final på riktigt, så jag klagar inte.
Mer om en stund, men innan hon somnar vill jag bara sträcka mig över oceanen och ge Julia en high-five.
Det förtjänade du efter alla plågor!

MONTREAL – TAMPA 2-2 (Period 3, OT väntar)
• • •
Förödande misstag kan se ut på många olika sätt.
Shea Weber begår karriärens allra värsta när han i slutminuten i denna elimination-final är på tok för aggressiv och kör upp klubban rakt i fejset på Palat efter tekning.
Den katastrofala sekvensen innebär att laget med ett av tidernas mest mördande powerplay får inleda förlängningen med tre minuter i numerärt överläge.
Jag är ledsen, Habs-fans, men det är en sensation om Tampa inte avgör på en gång.
• • •
Habs har under de två avslutande perioderna minimerat de där misstagen, men de begår några få – och då smäller det på en gång.
Det går inte att slå Tampa något annat sätt än att inte göra ett enda – ett enda, säger jag! – misstag.
• • •
Tänk drömmen för den i Bolts första PP-uppställning som gör målet som säkrar andra raka titeln.
Jag säger Hedman, för sakens skull.
Skulle Habs mot alla odds överleva tre minuter och få en egen chans att avgöra säger jag….Suzuki.
• • •
Ojvoj.
Nu, om någonsin, är det skarpt läge…

MONTREAL – TAMPA 1-1 (Period 2)
• • •
Well, vi kan ju säga så här:
För första gången är 2021 års Stanley Cup-final spännande och dramatisk och intressant.
Habs håller sin ledning under en utmärkt förstahalva av mittperioden, men så börjar de ta slarviga utvisningar – vilket ju alla VET är som att köra Formel 1-lopp utan bromsar – och förlorar momentum och sen begår firma Edmundson-Petry ännu ett av sina miserabla misstag och det är kvitterat.
Pust, nu känns det som det ska…
• • •
Joel Armia är den störste syndaren och tar en helt oförlåtlig utvisning efter 14.29.
Man FÅR inte var så nonchalant och slarvig och oklok i det här prekära läget.
• • •
Watch Party-upplevelsen är och förblir speciell. Fortfarande händer det att jag tittar upp från datorn och blir förundrad över att det är tomt på isen.
• • •
Ryan McDonaghs passning bakom ryggen innan Goodrows kvittering är ett sant mästerverk.
Ingen kan göra nånting för att förhindra det som händer en hundradels sekund senare.
• • •
Någon sa att Habs ägnade hela söndagens träning åt att nöta powerplay.
Det märks inte…
• • •
Jublet i Amalie vid kvitteringen håller absolut Live-klass.
Otroligt.
• • •
HEK, jag skojar – du gör som du vill och är välkommen att göra små instick när som helst.
• • •
Bofinken har mailat sina Conn Smythe-röster.
Ojvoj.
• • •
Alla jobb har sina för- och nackdelar. En av fördelarna med mitt är att jag inte behöver bli söndertacklad av en arg Shea Weber.
Stackars Point asså…
• • •
Snart har de zoomat in alla som är här i jumbotronen – och alla blir lika gränslöst lyckliga när det sker.
Wel, saliga är de som kan glädjas mycket åt lite.
• • •
Överhuvudtaget känns det som att Weber är on a mission ikväll. Han har samma blick som när Teddybjörnen Ekeliw trampade på klubbmärket i Predators omklädningsrum.
• • •
Så, är det säsongens sista period som väntar nu?
Kan mycket väl vara.
Men jag har en stark känsla av…OT!

MONTREAL – TAMPA 1-0 (Period 1)
• • •
Den här sporten ska man inte inbilla sig att man fattar nånting av.
Habs inleder riktigt bedrövligt, spelar sin hafsigaste hockey i hela finalen och ser ut att vara chanslösa mot ett mästarlag med blottade huggtänder.
Då tar de förstås ledningen för första gången i hela serien – på sitt andra skott på mål, avlossat efter 15.39.
Huh?
Ja, well, Tampa har hittills haft all tur så det kanske var dags för ett litet skifte på den punkten – och Andersons balja kan visa sig precis hur viktig som helst.
• • •
Sorry, borgmästare Castor.
De innevånare som spelar i det lokala NHL-laget lyssnar inte på dina uppmaningar.
Bolts har inga som helst planer på att invänta en Game 5 här på hemmaplan på onsdag. De vill definitivt vinna redan ikväll, kosta vad det kosta vill, och kör så det ryker – för en gångs skull dock utan att vara mördande effektiva.
• • •
Det är fjärde gången de ses på kort tid och som framgår vid signalen har finallagen börjat hata varann med riktig hetta nu.
• • •
Haha, som någon säger:
”Vad fint att se att Habs tajtat till saker och ting i defensiven tidigt i matchen…”
Det är ju samma ängslan, samma röra och samma parad av stressade misstag som i de tidigare matcherna.
De skulle behöva lite lugnande piller innan nedsläpp – om såna varit tillåtna.
• • •
Stämningen i Amalie är praktiskt taget lika hög som om matchen avgjordes här, men det tar lite tid att vänja sig vid den här upplevelsen.
DJ:n är väldigt ivrig på att få utföra sitt värv och smäller på egen musik vid varje avblåsning – om inte organisten (jo, på plats han också) hinner före.
Well, är det party så är det, I guess.
• • •
Herregud, farten Tampa får på pucken i PP – det är helt jävla otroligt.
• • • 
Återigen känns det som att de räknar till 3500 på ett väldigt kreativt sätt i Kanada.
• • •
Roligast här:
Några gånger blir de vredgade på domarna – och börjar gasta och bua.
Någon borde kanske upplysa om att Sutherland och Furuhatten inte kan höra dem…
• • •
”Carey Price är oskuld”, står det en skylt en kvinna håller upp nedanför pressläktaren.
Nja, med tanke på att han har tre barn är det, som Alan i ”Hangover” skulle sagt, highly unlikely.
• • •
HEK, det var tråkigt att höra och måste redas ut på ett mer ingående och kanske privat sätt.
Men du vet att du alltid är välkommen i spåret – allra helst när Nashville Predators spelar.
Tills vidare:
Stort tack själv. Du har hjälpt till att sätta färg på, och gjuta liv i, spåret många gånger.
• • •
Jävlar så nära att Vasy ”gör” en Fleury strax efter Andersons mål.
Det hade varit nåt just som Conn Smythe-rösterna ska fördelas.
• • •
Snabb comeback ändå, HEK!
• • •
Nu ska jag för första gången. avnjuta en paus i en NHL-rink – utan att isen spolas om.
Bara en sån sak.

Någonstans i Montreal, inte långt från Bell Centre, väntar den ikväll.

Phil Pritchard, stjärnan de kallar Keeper of The Cup, har flugit in till stan och sedan i eftermiddags suttit och putsat och polerat den väldiga klenoden i ett hemligt hotellrum.
Nu lyser det om den. Gnistrar. Blänker. Och varje bländande ljusreflexion i det blanka silvret bär med sig allt den symboliserar och representerar.
Historien. Legenderna. Drömmarna. De eviga banden mellan människor som triumferar tillsammans. Det så många offrat så mycket för, under så lång tid. De outplånliga minnena. Magin.
Om några timmar kan en ny uppsättning unga män – som i så fall inte är så ny; de flesta av dem var med om sina livs största ögonblick redan förra året – vinna denna idrottsvärldens mest ikoniska pokal. I så fall får Pritchard åka till Katedralen, trä på sig sina vita handskar, bära ut sin ständiga följeslagare på isen och ställa den på ett podium intill kommissionär Bettman. Som i så fall sedan räcker över den till Steven Stamkos.
Om inte – om Montreal lyckas reducera finalserien – packar han åter ner sin pjäs i en koffert och flyger hit till Tampa för nästa elimination-match, på onsdag.
Vi vet snart vad som händer.
Men oavsett:
Bara det faktum att bucklan är on the line och faktiskt befinner sig i grannskapet laddar denna kväll med extra mycket trolldom och emotionell tyngd.
Det är skarpt läge nu. Det är allvar. Drömmar som brinner i alla hockeyspelares hjärtan hela livet kan slå in.
Välsignade är vi som får vara vittnen under sådana stunder.
• • •
Själv befinner jag mig 239 mil söder om Montreal, i Tampa, men märkligt nog: Jag har betydligt mer människor omkring mig än de kollegor som släppts in i Kanada och nu sitter i Katedralen för att se Final nummer fyra.
Det Watch-party som hålls i Amalie Arena är faktiskt utsålt. 16 000 kommer sitta här och se matchen på den jättelika bildskärmen – mot futtiga 3500 i Montreal.
Absurt, är det minsta man kan säga.
Min plats är den gamla vanliga på pressläktaren och jag vet inte alls vad jag ska förvänta mig, detta är verkligen första gången i en fullsatt hall där inget egentligen händer, men det ska bli…intressant,.
• • •
Det är lite tungt i hjärtat idag, varför detta intro kanske blir lite kortare och mindre jublande än vanligt. Anders Nunstedt begravdes tidigare under måndagen, nämligen, och jag deltog via länk i den tidiga Florida-morgonen. En mycket varm och fin ceremoni var det men, men också ledsam, förstås, och en vemodig känsla av tomhet dröjer sig kvar.
Så ni vet.
• • •
Stolthet.
Heder.
Ära.
Det är vad det handlar om för Montreal Canadiens nu. De vet att chansen att de ska kunna vända och vinna denna final är mikroskopisk, men det är en sak att inte vinna och en annan att bli svept – och att bli det på hemmaplan.
Den förödmjukelsen kommer de göra precis allt de någonsin kan för att undvika. Räkna med hundraprocentigt satsning, och lite till, i varje byta. Räkna med en Carey Price fast besluten att göra sitt livs matc h. Räkna med det mest desperata hockeylag ni nånsin sett.
• • •
Dagens väderprognos i bloggen:
Det verkar mer och mer troligt att tropiska stormen Elsa verkligen kommer att dundra in över Tampa-bukten och det sker i så fall onsdag morgon.
Vad det innebär för den eventuella femte finalen här nere är oklart, men helt okomplicerat blir det inte – inte när stormen tycks nå sitt crescendo just på onsdag.
Men nä, jag är inte orolig, jag har varit med om värre – 2005 satt jag till exempel genom en Kategori 3-orkan nere i Naples – och är rätt övertygad om att det värsta som kommer hända är några inte alltför långvariga strömavbrott.
Frågan är dock om när kommer gå att ta sig hem med flyg de närmaste dagarna, ifall det nu blir aktuellt.
Kanske bäst att köra hela vägen upp till NYC, vad tror ni?
• • •
24-årige Columbus-målvakten Matiss Kivlenieks plötsliga bortgång är en fruktansvärd tragedi, fy satan. Jag utgår från att NHL hedrar honom med en tyst stund innan första nedsläpp.
• • •
Jeff Petry sa det förstås bäst när han igår fick frågan om att Habs förstås inte vill se Lightning vinna Stanley Cup i Bell Centre:
– Vi vill inte se Lightning vinna Stanley Cup överhuvudtaget.
Precis.
Först gäller det att undvika förnedringen ikväll.
Sedan böjar den verkliga kampen mot den till synes övermäktiga motståndaren.
• • •
Tampa firade Independence Day riktigt grundligt igår, får man säga.
Fyrverkeriet på redden utanför tikibaren slutade tammefan aldrig och när det ändå gjorde det kom en final värdig ett millennieskifte.
Slikt går inte att göra rättvis med en I-Phone men här är en bild i alla fall.

• • •
Till slut har Ducharme och Richardson kommit fram till att något måste göras med laguppställningen, så Kotten är petad ikväll – och Erik Gustafsson likaså.
Hm.
Erik spelade ju mer och mer i slutet av Game 3, vilket indikerade att coacherna såg honom som en som skulle kunna göra verklig skillnad, men tydligen inte.
Romanov ersätter och får chansen att leva upp till sitt namn och vara en tsar på isen.
• • •
Kanadensarna, helt ovana vid den här sortens väder, är mer nervösa inför Elsas ankomst och det är klart, såna här varningar i mobilen känns ju inte odelat angenäma.

Men det kommer bra, vi drunknar inte på Marriott.
• • •
Tampas borgmästare Jane Castor gör det helt förbjudna och uppmanar stans hjältar att ta det lite lugnt ikväll, så de istället kan vinna på onsdag och fira med fansen hemma i Amalie.
Haha! Som om det fungerade så! Som om ett lag på den här nivån kan slå av på takten för att kunna skräddarsy ett segerdatum.
Det enda ett sådant direkt respektlöst uttalande gör är förstås motivera Habs ännu mer. Nu vill de inte bara vinna för att undvika sweep – de vill ha chansen att sabba partyt för Castor på onsdag också.
Mästarna själva har så mycket rutin och erfarenhet att de inte ens nuddar vid det tankesättet. De vet att man ska avgöra slutspelsserier så fort det bara går – annars kan vad som helst helt plötsligt hända.
• • •
– They’re a pain in the ass, they bring a gun to a knife fight.
Jon Cooper var i sedvanlig verbal högform när han kommenterade Tampas så kallade Idenity-line, den med Goodrow, Gårde och Betjänten, igår.
• • •
Två gånger under min tid som NHL-korre har vi stått vid det här vägskälet, när ena finallaget varit i 3-0-ledning och haft chansen att fullborda en sweep.
Först var det Kings 2012, mot Devils, och sedan Kings igen 2014, mot Rangers – och bägge gångerna misslyckades de.
Först för att de trodde att de redan vunnit och ställde till med party i Staples Center innan pucken hade släppts – och sedan på grund av Strålle Strålman och en liten snöhög i Henke Lundqvists målgård på Garden.
Alltså: Det är verkligen inte lätt att vinna den där fjärde matchen…
• • •
Idag ska Conn Smythe-rösterna in och det ska ske senast när tio minuter återstår av tredje, även om Montreal vid det laget leder med 10-0.
Fortsätter finalen sedan om ytterligare ett par dygn görs hela proceduren om.
Själv är jag rätt på det klara med vilka tre jag tänker ta, men vill se åtminstone en period först.
• • •
Den sena eftermiddagen i LA 2012, när Kings trodde att de redan vunnit sin första Stanley Cup, var för festlig. Det stod så många limos parkerade utanför Staples att Devils inte kom fram med spelarbussen.
– Det var då vi bestämde oss för att vinna den matchen, har dåvarande Devils-bossen Pete DeBoer många gånger vittnat om,
Ja, man kan aldrig, aldrig, aldrig ta ut något i förskott och det gäller också en maskin som Tampa. Även om de innerst inne vet får Vigge Hedman och hans vänner inte ens för en sekund tänka på att klubben nånstans i environgerna i Bell Centre gömt lådor fulla av champagne-flaskor och T-shirts och kepsar med Stanley Cup Champions 2021-tryck på…
• • •
Några svin har man ju sett på Amalie-isen genom åren, men en hund – det är första gången!

Han är ute med vaktmästarna en timme innan första nedsläpp (i Montreal alltså…) och verkar tycka det är superkul att rusa fort och sen slira på det hala underlaget och braka in i sargerna som en hel Pat Maroon.
Haha, mycket komiskt.
• • •
Det är med bestörtning jag mottar beskedet att NHL-timmen med Professor Hugosson, Tuffe Uffe Bodin från Smedjebacken och Cosmo Kramer Lönta lägger ner.
Så kan man väl inte bara göra, pojkar?
Teddybjörnen och jag tänker köra tills de bär ut oss ur studion, det kan jag försäkra!
• • •
Stephen Whyno, som vet allt, kan berätta att hunden har ett namn och tydligen är ett en klassisk maskot här nere.
• • •
Apropå Ekeliw och Hugosson messar den förre och berättar att han av en slump gick rakt in i den senare under ett McDonald’s-stopp i Örebro på vägen till Strömstad idag.
Bra att veta att det är på dylika snabbmatshak man med lite tur hittar såna ikoner!
Och ja, Ekeliw är alltså i Strömstad. När Bolts kan bli mästare. Don’t ask…
• • •
Paulie är nervös över att säsongen redan är på väg att ta slut, för det innebär att han inte längre kommer kunna klämma mig på dolares, så han för en gångs skull hoppas han jag har rätt när jag registrerar det här tipset hos honom:

•Montreal – Tampa 1

• • •
Meddelas kan att stämningen i Amalie en halvtimme innan officiell starttid i Montreal börjar bli riktigt uppsluppen. I skrivande stund dansas det till ”Girls Just Wanna Have Fun” i stolsraderna.
Well, är det något amerikaner kan är det att ställa till med party när de behövs.

Vad som händer om Bolts faktiskt blir mästare…oh boy.
• • •
OK, bröder och systrar.
Nu börjar kvällen när Stanley Cup-bucklan kanske delas ut för 103:e gången – eller så är det kvällen när 2021 års final blir ett riktigt drama,
Enjoy!

Vid poolkanten en off-dag under finalcirkusen sitter Bofinken vid poolkanten och funderar på året 1942.
1942 rasade andra världskriget som värst, den förbannade Quisling installerades som regeringschef i Norge och Sverige hade ransonering på nästan allt. Orson Welles mästerverk ”Citizen Kane” gick upp på biograferna, Gunder Hägg slog upprepade gånger världsrekord på engelska milen och bland de som föddes under året fanns Joe Biden, Paul McCartney, Britt Ekland, Lou Reed, Muhammad Ali, Aretha Franklin, Arne Hegerfors, Jimi Hendrix, Lou Lamoriello (!), Barbra Streisand och Loket Olsson.
Det ger måhända lite perspektiv på hur oerhört länge sedan någon lyckades med det Montreal Canadiens är piskade att göra kommande veckan.
För det var alltså också då – för snart 80 år sedan – Toronto Maple Leafs som enda lag i historien vände 0-3-underläge i en Stanley Cup-final, mot Detroit Red Wings.
Sedan dess har det aldrig hänt.
Så, well, historien är inte precis på Les Habitants sida just nu.
Å andra sidan:
Då och då måste gamla sanningar omkullkastas och historien skrivas om och tja, varför inte nu?
Nåt måste Julia och alla andra Canadiens-fans i världen tro och hoppas på.
Man får aldrig, aldrig, aldrig, aldrig ge upp – inte ens när horisonterna sträcker sig över åtta decennier.
• • •
Två spelfria dagar är ingen anomali under finalen, men de brukar sammanfalla med långa och bökiga resor mellan två städer och därför vara välkomna för oss som bevakar årets absoluta höjdpunkt på plats.
Men nu ligger ju åtskilliga bara still här i djungelfukten i Florida i väntan på en Game 5 som kanske inte blir av och plötsligt känns 72 timmar – ja, nästan – som en rätt avsevärd tidsrymd.
Det händer inget, vi sitter bara och kisar mot solen – eller hukar för åskan – och värre öden finns, det är verkligen sant, men nu vill vi ha action.
Come on!
• • •
Jojo, jag vet hur svaret på frågan ovan – ”Varför inte nu?” – lyder. Montreal möter Tampa. Men nu får vi försöka hjälpas åt att ge fansen skäl att fortsätta och hoppas och tro och vara med oss här i bloggen.
• • •
Med eftersläntarna var det över 200 som deltog i Stora Finaltipset för en vecka sedan.
En av dem trodde på 4-0 till Tampa:
GP:s Johan Rylander.
Mycket står sålunda på spel för honom i morrn. Fullbordar Tampa sin sweep blir han först i bloggens historia att vara helt själv om rätt resultat i monstertipset och vilken ära i världen skulle kunna mätas med den?
Väntar de med att avgöra tills Game 5 är det desto fler som kan sträcka på sig i mallighet. 4-1 till Tampa hörde till de allra vanligaste tipsen.
• • •
Själv har jag haft det kungligt på The CEO:s ranch i några dygn, med lördagen som särskilt angenäm slappdag fullkomligt marinerad i semesterkänsla, men nu har The CEO åkt på roadtrip med nyblivne 13-åringen Milton och resten av familjen och Herr Bofink är tillbaka i Tampa.
Här råder vad som skulle kunna kallas upphetsad ambivalens. Människorna här är alldeles till sig över att Bolts kan bli mästare igen imorrn kväll, men skulle allra helst se att de avgjorde finalen i en femte match hemma i Amalie. Samtidigt vill de inte att Habs ska få minsta blodvittring och en förlust på måndagskvällen skulle svida. Så Florida-metropolen vet inte riktigt vilket ben den ska stå på.
Poor them, fnyser 31 andra klubbar förbittrade fans…
• • •
Orkanen Elsa fortsätter norrut genom Karibiska sjön och kan fortfarande komma att svepa in över den här trakten framåt tisdag – då sannolikt som mindre seriös tropisk storm.

– Vi följer utvecklingen och kommer ha möjligheten att anpassa oss på nödvändigt sätt för att säkerställa allas säkerhet, säger vicekommissionären Bill Daly.
Exakt vad det innebär är oklart, men det låter som att en eventuell Game 5 kan komma att flyttas fram. På onsdagen ska Elsa i och för sig ha dansat vidare upp över kontinenten för länge sedan och möjliga strömavbrott vara åtgärdade, men det kan bli besvärligt för finallagen att flyga ner efter måndagsmatchen och de kommer inte resa samma dag som de spelar, så går det inte till i Stanley Cup-slutspelet.
Så var beredda på omläggningar av schemat in i det sista NHL-säsongen 2021.
• • •
1942 var det fortfarande 25 år kvar tills Bofinken såg dagens ljus för första gången också.
DET kanske verkligen sätter de rätta perspektiven…
• • •
De kanadensiska myndigheterna fortsätter skämma ut sig med sin hysteriska försiktighet.
Lightning hade ansökt om undantag så att ett plan med spelarnas allra närmast skulle kunna flyga upp och vara på plats ifall de vinner Game 5, men kluben fick avslag direkt.
Så upprepar mästarna upprepar de verkligen; de får fira på samma ensamma sätt som i bubblan i Edmonton.
Mina känslor för vissa folkhälsobyråkrater börjar påminna om de jag hade för de som ansvarade för utskänkningstillstånden i Dalarna på 90-talet och nu när jag tänker på det är det väl ungefär samma slags gamänger.
• • •
Kolla, Bofinkens tass i en pool.

Mer ”skin” än så visar inte en gentleman…
• • •
Vad gäller tid: Om Habs-fansen vill ha något att trösta sig med kan jag meddela att Toronto Maple Leafs i lördags slog alla tiders rekord i Stanley Cup-torka.
Det var då exakt 19 787 dygn sedan ärkefienden senast vann och så länge har ingen annan klubb någonsin väntat på att få lyfta bucklan (tack Dan Augustsson för research).
• • •
Om allt går som det ska – alltså, om vi inte blåst bort – är det sagt att vi med ackreditering kan vara med på watch-partyt i Amalie i morrn kväll och alltså se Game 4 på jättebildskärmen från pressläktaren.
Det vore annorlunda, som så mycket annat i år, men kul också. Tror jag. Vi får se.
• • •
I väntan på Game 4 finns det ett färskt podcast-avsnitt med Bamse Ekeliw och mig att lyssna på.
Du hittar det här.
• • •
Nu – i skrivande stund – ska vi fira födelsedagsbarnet USA i den återöppnade tikibaren, så Bofinken säger goodbye för nu.
Strax innan de släpper pucken i Montreal på måndagskvällen hörs vi härifrån.

MONTREAL – TAMPA 3-6 Slut)
• • •
Mästarna behöver förstås inte be någon om ursäkt, men det det börjar kännas lite uppgivet och trist det här.
En final ska vara jämn och hård och dramatisk och spännande och oviss och pågå länge.
Nu känns det som att säsongen håller på att sluta med en pyspunka.
Kom igen, Habs – ta en final i alla fall.
• • •
Det var för Sibner junior, Milton, vi åt tårta. Han fyller tretton denna söndag och håller alltså på att bli stora karln.
Hurra hurra hurra, utbrister bloggen.
• • •
Nu har vi alltså 4th of July-uppehåll i ett par dagar och bloggen ska ut och snurra lite men ett Day Off-inlägg ska jag kunna krama ur mig under helgen och sedan hörs vi igen på måndag.
På tisdag?
Då laddar vi för Game 5 i Amalie, för nej – det är inte dags att åka hem redan då…

MONTREAL – TAMPA 2-4 (Period 2)
• • •
Får Bofinken se någon mer live-hockey den här säsongen?
Det börjar kännas tveksamt.
Vad än Canadiens gör – och precis som senast har de ju i sekvenser varit klart bästa lag på isen ikväll – ser iskalla, metodiska, mördande Tampa ner dem i brygga.
Sorry, men det finns inte mycket som tyder på annat än en extremt kort serie.
• • •
Det är väl en fråga som inte ens får ställas i Quebec men nu ställer jag den i alla fall:
Är det dags för Jake Allen i tredje?
Carey har inte varit dålig, men inte heller så extraordinär som en stjärnmålvakt måste vara såna här kvällar.
Det skulle skaka om…
• • •
Canadiens…de blir för naiva emellanåt och tror att det går att göra vad som helst när de får lite medvind.
Men det är fortfarande Tampa de möter och varje litet misstag bestraffas obönhörligt och plötsligt kommer Kucherov och Palat två mot noll och morsning korsning.
• • •
Ett annat alternativ för Ducharme:
In med Backlund!
• • •
Men Suzukis 2-4-reducering kommer mycket lägligt, ger lite hopp inför tredje – och visade dessutom att även Vasy släpper in softies ibland.
• • •
Inte ens Håkan Loob kan få rätt längre.
Var är världen på väg?
• • •
Han har fortfarande minst speltid av alla Habs-backar, men det känns ett tag som att EG är inne hela tiden och ja, varför inte spela honom istället för den just nu mycket risige Petry?
• • •
Senast vi såg en sweep i finalen var 1998, när Red Wings körde över Washington i fyra raka.
Sedan var det nära båda 2012 och 2014 men det kan vara först 23 år senare det händer.
• • •
Vigge får vara glad att offret inte passar på att ramla när han råkar kila fast klubbladet i skridskon, då hade han åkt ut i klart känsligt läge.
• • •
Mm, det går att tycka att Lightning har tur och studsar med sig. Men det är aldrig tillfälligheter att någon på den här nivån har flyt.
• • •
Just Habs har dock inte blivit svepta i en final sedan 1952, när samma Red Wings också vann fyra raka.
• • •
Okej, ett snabbt Montreal-mål i tredje – då kan det här bli riktigt gastkramande.
Nu ska vi äta tårta på ranchen.

MONTREAL – TAMPA 1-2 (Period 1)
• • •
Inte möjligheten.
Hotet.
Initialt känns det som att det är Canadiens öde. Ett rasande aggressivt, och lite tursamt, Tampa går upp i 2-0-ledning direkt och finalen 2021 håller på att ta slut på en gång.
Men sedan – jävlar i mig! Hjältarna på Avenue des Canadiens-de-Montréal börjar efter en synnerligen klok timeout spela sin bästa, mest explosiva och desperata hockey i hela finalen, får en reducering och kommer definitivt kunna ta vara på Den Stora Möjligheten om det fortsätter så här.
• • •
När jag för en gångs skull inte jinxar honom med det vanliga ”Ikväll gör Pansarkryssaren från Fäbodvägen mål”, då avlossar han stora släggan och plaskar in sin första final-cannoli för året.
Då vet vi det.
• • •
Betjänten får en axel mosad, ser det ut som, men får ju skylla sig själv som missar tacklingen och bara brakar in i sargen.
Det kan bli en dyrköpt skada för Bolts ändå, Betjänten behöver de.
• • •
Merrill – man får inte vara så gun-shy när man har autostrada rakt på mål. Hallå, skjut, gosse.
• • •
De älskar hockey mer än något annat i livet så det är lite rörande att notera ett antal kanadensiska kollegor och vänner – till exempel Zeisberger och Elliotte Friedman – febra över sin första live-match på 70 veckor.
God bless them.
• • •
The CEO tyckte att Cooper borde ha utmanat för offside på Danaults mål.
Så bor han en knapp timmes bilväg från Amalie också.
• • •
Guy Carbonneau påannonserar matchen åt NBC. Den respekten hade ingen trott att den stora amerikanska tv-kanalen skulle visa den klassiska kanadensiska klubben.
• • •
Ah, Caufields stolpskott – där handlar det fan om millimetrar. Tjuriga, taskiga millimetrar.
• • •
Sällskapet i Korresoffan South i första perioden: The CEO, The CEO:s hustru och dotter och jycke samt Abbey Matstracco från Bleacher Report och EP Rinkside.
Guld.
• • •
Nä, Hattmyran, vi ser NBC-sändningen – men hade NHL-kanalen på innan NBC styrde över till hockey.
• • •
Inte fan är det bara 3500 på läktarna ikväll, de har skitit i myndigheterna och tagit in fler. Snart kommer det en liten byråkrat, med armsvett och mjäll, och avbryter matchen…
• • •
Men Myrhatten, de har alltid lineup och presenterar förstafemmorna i första finalen i varje hall. Det gjorde de i Tampa också. Varför var det kul?
• • •
Efter vad som tydligen blivit en traditionell pre game nap har Åsögatans Lennart Hyland vaknat och blir så glad över Pruttas 1-0-balja och Vigges 2-0-dito att jag tror han väckte halva Sofo.
• • •
Här är en bild på ett shortsknä – så ni inte tror Bofinken sitter här och ljuger för er.

• • •
Givetvis lever Loobens tips fortfarande. Habs kommer få sin kvittering i andra, sen blir det mer avvaktande och till slut följer två övertidsperioder innan Caufield avgör.
• • •
Tack, Snåla. Titus håller mig under uppsikt och morrar några gånger när jag utbrister saker som ”Oj” och ”Shit, såg ni?”, men jag har inte blivit biten ännu.
• • •
Erik G har haft några hyggliga lägen ikväll, visst har han?
• • •
Fram med tequilan, Julia. Det här kommer bli en oerhörd kväll.
Själv ska jag nu pusta ut med några munnar Diet Coke.