En oerhörd möjlighet – och ett fruktansvärt hot.
När Shea Weber, Carey Price, Corey Perry, Cole Caufield, Jesperi Kotkaniemi, Eric Staal och de andra ikväll, den andra juli nådens år 2021, gör sig redo för första nedsläpp i den största match NHL:s mest anrika och klassiska klubb spelat på nästan tre decennier är det den dubbla, motstridiga uppsättningen villkor som hänger över dem.
Om de lyckas vinna och bänder in Canadiens i den här finalen på allvar räddar de den kanadensiska sommaren, frälser en desperat stad och blir eviga hjältar.
Om de istället förlorar öppnar sig ett bråddjup under skenorna, allt de offrat så mycket för och kopplat så många drömmar kring är i praktiken över och hopplöshet och sorg sätter klorna i hela Quebec.
Det senare scenariot – hotet – finns begravt i bröstkorgen hos alla inblandade, tro inget annat. De skulle aldrig erkänna det, inte för varann och inte för sig själva, men i djupet av sina hjärtan vet de precis vad en förlust får för konsekvenser.
Det är dock alternativ ett – möjligheten – de i enlighet med rekommendationer från varje idrottspsykolog i historien fokuserar på och använder som bränsle i alla hockeystriders moder mot den till synes övermäktiga motståndaren från den amerikanska södern.
De har en av de stora chanserna i sina unga liv inom räckhåll, ett fantastiskt löfte brinner i den varma kvällen, själva livet blir ett annat om de bara gör det de måste en endaste kväll.
Under de förutsättningarna kan – ja, ska – begåvningar som de som bär den ikoniska Montreal Canadiens-tröjan 2021 pressa sig bortom det allra yttersta och utföra underverk de egentligen inte är mäktiga.
Gör dom det omsätts den oerhörda möjligheten i triumf och allez allez natten lång.
Gör dom det inte realiseras det fruktansvärda hotet och – godnatt Kanada.
Låt dramat börja.
• • •
Bloggen hade inte gjort vad som helst för att kunna vara i Bell Centre i natt, men nästan.
Att få uppleva Stanley Cup-final i Montreal – hockeyns främsta högborg på jorden, i möjlig konkurrens med Toronto – vore som att få se Springsteen på Stone Pony i Asbury Park, få biljett till en match med brasilianska fotbollslandslaget på Maracana-stadion i Rio och äta de mest klassiska franska rätterna hos Paul Bocuse i Lyon.
Dessutom ska en finalcirkus bestå i att en sån som jag ligger på rull mellan två städer och får ta del av två vitt skilda scenerier och blir utmattad och sönderstressad och då och då sitter och hyperventilerar på någon flygplats ute i spenaten.
Men pandemin – eller snarare Kanadas och USA:s pandemi-regler – omöjliggör min närvaro och så är det bara med det.
Istället häckar old Bofinken i Korresoffan South, det ställföreträdande kontoret hemma hos The CEO of Everything i Lakewood Ranch några mil söder om Tampa.
Här finns en jätte-tv, goda vänner, barn, hund, mat, dryck och en dörr rakt ut till en patio med pool och grill.


Sämre setup för går att tänka sig under en hockeymatch….
• • •
Det fortsatte regna in några ”Dipshit” och ”Asshole” från Minneapolis och St. Paul på Twitter under gårdagen, liksom några indignerade krav på att jag fråntas rätten att rösta om Awards i framtiden, men idag tycks stormen ha bedarrat.
Så nu måste jag komma på något nytt hyss som genererar samma slags uppmärksamhet, för enligt åtskilliga av de arga där uppe var det just därför jag röstade som jag gjorde.
Ha ha, om de ändå kände den gamle Bofinken…
• • •
Det är inte som att jag är ensam om att deppa över att inte kunna närvara i Katedralen ikväll.
De regionala myndigheterna nobbade ju Canadiens önskan om att få fylla arenan åtminstone till hälften och besvikelsen i hela Quebec – för att inte säga hela hockeyvärlden – är enorm över att futtiga 3500 personer återigen kommer sitta på läktarna i Habs största match sedan 1993.
Det förstår jag verkligen. 80 procent av den vuxna befolkningen där uppe har fått åtminstone en vaccinspruta och smittspridningen är nere på nästan ingenting – men ändå denna extrema försiktighet.
Vissa folkhälsobyråkrater har man verkligen lärt sig ringakta senaste året.
• • •
Det var en och annan som gick ut och backade gamle Biffen under Calder Trophy-gate också och jag utgår från att flertalet återfinns i bloggens läsekrets, så här kommer ett hjärtligt tack för stöd och vänliga ord.
• • •
Han missade de sista matcherna i semin och han missade de två första finalerna här i Florida, men ikväll kliver den nu helt friskförklarade coach Ducharme tillbaka ner i Canadiens bås och bara det borde kunna ge hemmalaget den emotionella boost som behövs nu.
Och det borde hjälpa även i strategisk mening.
Som han själv konstaterade i morse:
– Vi har gjort vad vi kunnat och det har fungerat tillfredsställande, men det finns saker man bara kan kontrollera när man är på plats och jag ser verkligen fram emot att vara här igen. Jag älskar mitt jobb
• • •
Breaking news:
Någon har insett vilket bedrövligt misstag som begicks den här veckan, så tikibaren har plötsligt öppnat på nytt och kommer fortsättningsvis ha öppet till 01.00 på kvällarna.
Old friend – Helloooooooo!
• • •
Apropå Ducharmes uttalande ovan:

Det gör jag med.
Älskar mitt jobb.
Ville bara få in det.
• • •
En liten – eller inte alls så liten – detalj som skulle ge en klump i mitt mellangärde om jag var Habs-supporter är det faktum att regerande mästarna aldrig, aldrig gör två dåliga matcher i rad.
Jo, de vann i onsdags, men de spelade egentligen långt under sin normala standard och superstars som Kucherov och Point märktes knappt alls.
Sorry, Julia och ni andra – då brukar de bli aggressiva som pirayor i Amazonas och samla sig till i det närmaste perfekta insatser.
• • •
Nu, under fredagskvällen, har västra Floridas himmel äntligen spruckit upp så vi får se lite solsken.
Men i flera dygn fortsatte regnet bara vräka ner och enligt The CEO of Everything är det mitt fel.
– Vi hade nyss 45 dagar i rad utan ett moln på himmeln. Men så fort du kommer hit blir det alltid dåligt väder, skrockar han.
Ja, det ante mig; jag drar med mig olycksbådande, svarta moln var jag än tar vägen i världen!
• • •
Saida från Gotland är i klassisk form.
Ni såg hur han tippade de två första ronderna i Stora Finaltipset, väl?
Game 1: 5-2.
Game 2: 3-1.
Fel på ett enda mål hittills, alltså.
Det är helt otroligt – och naturligtvis slutar kvällens holmgång med att Habs dunkar in ett 3-2-mål i sudden.
Håkan har ju sagt det.
• • •
Det är ingen överdrift att påstå att den som svänger förbi CEO:s neck of the woods blir kungligt utfodrad.
Så här såg gårdagskvällens anrättning ut.

Fem plus!
• • •
Vädret hotar dessvärre att bli riktigt brutalt inom kort. Orkanen Elsa är på väg över Atlanten och enligt de tidiga prognoserna finns ganska betydande risk att den drar in över just dessa trakter framåt måndag.
Det vore ju just vad vi behöver efter en säsong söndertrasad av världspandemi – en orkan mitt under Stanley Cup-finalen!
• • •
Bolts får klara sig utan Alex Killorn ikväll också, meddelar coach Cooper så fort han möter media.
Det skadade dem i andra matchen och det kommer skada dem i den tredje också.
• • •
Tycker precis som HEK och Filip Forsberg: Nashvilles GM Poile får en fet tumme ner för beslutet att trejda Viktor Arvidsson till La La Land.
Han lösgör därigenom en hel del utrymme under taket och kan måhända iscensätta en större affär de närmaste dagarna, men ändå – att skicka iväg just Hackspetten från Kusmark är samma slags misstag som det var av Pittsburgh-gubben, Rutherford, att deala bort Bengan Hörnqvist. Det är lagets själ, hjärta och identitet som försvinner.
Man grattis till Kings, de blir omedelbart mycket bättre med Arvy i laguppställningen – och de behövde verkligen inte ge upp mycket för att få honom.
• • •
Tyler Toffoli ser helt uttryckslös ut när han får frågan om han tror att Habs kan ha en fördel av det faktum att Bolts inte spelat inför så få skådespelare på väldigt länge.
– Jag vet inte. Jag vet bara att vi måste vinna ikväll.
There you go.
• • •
Att Filip publicerade en tummen ner-emoji på Instagram när nyheten kom att hans gode vän och radarpartner hade trejdats väckte en del uppmärksamhet, men han var inte ensam predator om att reagera. Även sådana som Ryan Johansen och Matt Duchene visade sitt tydliga missnöje.
Dumme Poile, det hade han nog inte räknat med.
• • •
Hotet i kvällens ekvation är inte lika påtagligt för Bolts, förstås, men det är möjligheten. Om de vinner har de matchboll direkt och kan bli mästare på nytt på måndag kväll och var helt försäkrad – de vill inget hellre än att döda denna finalserie så fort det bara går.
Fast med helt sorglös inställning kan de ingalunda segla genom den kanadensiska sommarkvällen.
Om Canadiens plötsligt blir varse att de kan slå mästarna och får blodvittring kan de göra om det om några dygn och då blir det plötsligt gastkramande inferno av finalen.
• • •
Paulie bara fnyser när jag försöker förklara vem Håkan Loob är, han tror inte på Saida-typer för om såna existerar förlorar han sitt levebröd, och sålunda kan jag dynga in mitt tips för kvällen utan reservationer:

•Montreal – Tampa 1 (OT)

• • •
Hur eftertraktade de är, de ynka 3500 biljetter som står till buds i Bell Centre framgår om inte annat av de här svartabörspriserna.
25 000 dollar för en hockeybiljett…det är bara NHL-spelare själva som kan gå, verkar det som.
• • •
Ojvoj, Joel Eriksson Ek skriver alltså på ett åttaårskontrakt med Wild värt i snitt 5.25 miljoner dollar per säsong.
Well, MN Johan – du kan ju hälsa fina fellow Wild-fans att jag tycker att han förtjänar det efter denna lysande säsong och att jag tror det blir väldigt bra även för klubben!
• • •
Ibland filmar fotbollsspelarna verkligen så flagrant att det blir riktigt, riktigt löjeväckande.
Om hockeykrigare uppförde sig som några av italienarna tidigare idag hade de fått leva med skam resten av sina karriärer.
• • •
Här är the CEO:s hund – Titus den förskräcklige.

Han är fortfarande mycket skeptisk visavi den här bofinken som kommer på besök mellan varven och börjar skälla och morra så fort han får syn på mig – eller också ligger han och blänger på det här sättet.
Det är fan bäst att jag håller mig lugn och fin i Korresoffan South ikväll…
• • •
Kotten kommer göra mål i den här fajten, det känner jag på mig. Likaså vår vän Gårde. Kom ihåg och så vidare.
• • •
Dwyer och Charron dömer Game 3. Därmed börjar det stå klart att Chris Lee har gjort sitt i det här slutspelet. Good riddance.
• • •
Det här blir första Stanley Cup-finalen i historien Bofinken ser i shorts.
En milstolpe, på något sätt.
• • •
Om någon undrar varför NHL plötsligt har ett två dagar långt uppehåll mitt i finalen, trots att lagen inte ska resa, kan jag berätta att det beror på att det är 4th of July på söndag, USA:s nationaldag, och ligan vill av lätt förklarliga skäl inte krocka med BBQ-fester och fyrverkerier.
• • •
Så:
Nu börjar skådespelet som bestämmer ödet åt en hel skock unga män som väntat på de här sällsynta ögonblicken i hela sina liv.
Antingen tar de den gyllene chansen – eller så faller de offer för det förfärliga hotet.
Game on, gossar!

TAMPA – MONTREAL 3-1 (Period 3)
• • •
Ja, Montreal borde – och hade kunnat – vinna den här matchen.
Men grejen är att battle-tested enheter som Tampa har förmågan att sno åt sig segrar även när de själva har en night off och motståndaren är bättre.
Det skedde nu för att Vasy var bortom lysande i kassen – och för att de synnerligen påpassligt utnyttjade Montreals misstag. Samtliga tre mål tillkom ju på det sättet.
Men Julia och andra Habs-fans, jag säger det igen:
Man är inte i trubbel förrän man förlorat på hemmaplan.
Där, i Katedralen, behöver era hjältar dock svara med två segrar på fredag respektive måndag. Annars blir det väldigt jobbigt och svårt.
• • •
Allra störst av Montreals misstag var det som firma Edmundson-Petry ställde till med vid Palats backbreaker till 3-1-mål.
Så nonchalant får man inte vara i en Stanley Cup-final, det är faktiskt oförlåtligt.
• • •
Huvudspåret är fortfarande att det blir lugnt ikväll. Men jag är kanske riktigt lika bestämd som i eftermiddags…
• • •
Det var dock inte där, när Edmundson och Petry, spelade pucken som om det var träning under försäsongen, gästerna förlorade den här matchen. Det var när de inte utnyttjade sitt långa powerplay i skarven mellan första och andra perioden – och när de tillät Betjänten att kasta sig fram och stöta in 2-1-cannolin precis innan signalen i andra.
Om jag nånsin sett ett psykologiskt mål…
• • •
Ifall Knights vunnit semin hade vi just nu varit klara med Game 1, för då skulle finalen startat ikväll – och kunnat bespetsa oss på en lång natt i Vegas.
Tanken svindlar.
• • •
Redan efter två matcher känns det som att man kan slå fast att ingen stått för ett så dominant målvaktsframträdande i en final sedan Tim Thomas knäckte Vancouver 2011.
Ja, Vasy släppte in den där underliga strumprullaren ikväll, men i övrigt var han ju omänsklig och stoppade 42 skott.
Otroligt.
• • •
På ungefär samma tema:
Ifall världen inte plågats av en pandemi hade Bofinken och hans kollegor flugit upp till Montreal imorrn – för att se två finaler i Katedralen.
Det känns lite bittert att bli bestulen på den upplevelsen.
Men istället ska jag checka in hos The CEO på ranchen i några dygn och kommer ligga vid en pool och pysa, så jag har inga skäl att klaga.
Vi hörs därifrån när det drar ihop sig på fredag, låter inte det som en plan?
Bra!

TAMPA – MONTREAL 3-1 (Slut)
• • •
Slutsignalen ljuder i den ångande Florida-kvällen, Lightning har vunnit med 3-1.
Trots att Habs var bättre ikväll.
Så kan det gå.
Nu ska här randas – och en slutrapport kommer vad det lider.

TAMPA – MONTREAL 2-1 (Period 2)
• • •
The night of the strumprullare!
Finalmålvakterna har varit precis så enastående som alla föreställde sig på förhand, men släpper in varsin muffin i mittperioden.
Dock:
När Cirellis konstiga skott går in på en Price som inget ser känns det riktigt tjaskigt, för vid det laget har Habs faktiskt tagit över matchen – så det är någon sorts poetisk rättvis att samma öde drabbar Vasy på en fjösare till backhand lite senare.
Jamen…jag hade precis färdigställt den här inledningen och skulle precis lyfta över texten i bloggen. Då kastar sig Betjänten fram och gör sitt livs mål.
Det är för sent att ändra nu, så ni får läsa som att det står 1-1, lol.
• • •
Ingen mindre än John Travolta är här ikväll.

Greased Lightning, tänker man ju osökt på då,
• • •
I övrigt består ju intrycket från första:
Habs gör det precis lika jobbigt för Tampa som de gjorde för Knights i semin och hade varit i ledning om inte Vasy gjort den ena tivoli-räddningen efter den andra.
Sen kommer kallduschen med 0.3 sekunder kvar.
Meh, säger jag.
• • •
– Domarna suger, bräker Amalie efter utvisningen som Habs till slut utnyttjar för att måla.
Men de borde rikta missnöjet mot Sergachev istället, det är han som uppför sig riktigt obegåvat i den situationen.
• • •
Ett tag är Habs forechecking så frenetisk att hemmabackarna får slå bakåtpassningar till Vasy.
Det ser man inte varje kväll.
• • •
Det är mindre gurgligt och grinigt ikväll, det händer rätt ofta att det visslas – utan att råkurr och tjafs utbryter.
Min gissning är att domarna/ligan haft överläggningar med lagen och gjort klart att det inte kan fortsätta som i första matchen.
• • •
Oreo-kaka är gott ibland.
• • •
In med Backlund!
Nädå…
• • •
Ska Tampa överleva ett Montreal som spelar här måste de nog kalla ner Travolta till omklädningsrummet och be honom dela med sig lite av av Vincent Vegas attityd i ”Pulp Fiction”.
• • •
Övertid, det blir det.
• • •
Nu ska vi se om jag hattar The CEO, han går omkring i en stilig brandgul slips nånstans.

TAMPA – MONTREAL 0-0 (Period 1)
• • •
Ja, det var ju det jag tyckte att alla borde förstått:
Habs är mycket, mycket, mycket bättre idag.
De kommer genom i den typ av odd man-rusher det påstås att Tampa aldrig släpper till, de begränsar mästarnas chanser till ett minimum och framförallt: De dödar utvisningar – två stycken – med samma perfektion som tidigare i slutspelet.
Det är dock fortfarande den magnifike Vasy som står i Tampas kasse, så därför – och bara därför – har de inte skaffat sig den ledning som vore en riktigt mörsare i solar plexus på Lightning.
• • •
Precis, Linyreg. Armia är en betydande förstärkning för Montreal och Killorn en betydande förlust för Tampa.
• • •
Brendan Gallagher är fan modigare än han som gick på slak lina mellan World Trade Center-skraporna på 70-talet.
Ansiktet ser redan ut som en gammal pizza, men han slänger sig ändå och täcker – med ansiktet först.
• • •
Stamkos är som jag ser saken klart hetaste tampianen vid sidan av Vasy.
Men de två kommer inte vinna detta själva.
• • •
Det är Furuhatten och Sutherland – de minst bedrövliga i världens bästa domarkår – och hittills har de väl inte ställt till med några stora fadäser.
Men kvällen är ung.
• • •
Fuck, saker och ting flyger runt truten på Danault när McDonagh kör upp klubbladet under näsan på honom – och det är väl inte tänder?
Då kan jag inte sova ikväll.
• • •
Det talas om en totalt misslyckad pre game-show på taket till intilliggande Embassy Suites-skrapan timmen innan första nedsläpp.
Någon som såg och kan berätta vad som hände?
• • •
Till och med en nervös Ekeliw erkänner:
—Montreals PK lyckas faktiskt stressa Tampa mer än andra lag gjort…
• • •
Det verkar dessvärre vara något knas med Wordpress och kommentarerna ikväll; äldst kommer upp först, enligt Kenta.
Tyvärr inget som går att lösa av mig, men rapport lämnas till teknikerna imorrn – och förhoppningsvis kan de få en förklaring från Wordpress.
• • •
Nope, hälsomyndigheterna i Quebec står på sig. Det blir inga publikfester i Katedralen.
Så trist.
• • •
Det kunde vara värre. Laptoppen har brakat ihop helt för en av fransk-kanadensarna intill mig, han får nu skriva allt på mobiltelefonen och nästan gråter av frustration.
• • •
Det är svårt att inte bli, ja, rörd, under de suggestiva preludierna innan Stanley Cup-finaler.

Man…
• • •
Nu behöver er Bofink en rejäl dos kaffe.

Människor lär sig aldrig.
Vi kan begå samma misstag om och om igen, grimasera illa över konsekvenserna – och sedan glatt begå samma misstag en gång till.
Reaktionerna under de knappa två dygn som gått sedan Tampa spolade av Montreal i första Stanley Cup-finalen påminner om denna egendomliga omständighet.
Var jag än vänt mig här nere i den tropiska hettan har tvärsäkra påståenden om Tampas överlägsenhet väntat.
– Det här blir en kort final, säger någon.
– Habs har inte chans, fortsätter en annan.
– Vi får vara glada om vi får se en femte match här nere, spår ytterligare en fullständigt förvissad vän.
De kan förstås ha rätt, det är inte omöjligt, men färsk historia vittnar om att det verkligen inte är hundraprocentigt säkert
Även efter första semifinalen såg det ut som att Habs skulle få packa väskan och gå på semester inom några dagar. Sedan började andra matchen…
Själv tänker jag inte trampa på den minan igen. Jag har i sanning gjort mig skyldig till samma sorts tvärsäkerhet både förr och nyligen, inte minst om Habs, men faktiskt lyckats ta till mig läxan nu och undviker vara det minsta kategorisk om någonting.
Ett tag i alla fall.
2021 års Stanley Cup-final fortsätter idag och det skulle inte förvåna mig det minsta om Canadiens under tisdagen och onsdagens vaskat fram en ny, mer raffinerad gameplan och kommer ge regerande mästarna betydligt mer att bita i denna regniga afton i centrala Tampa.
Alldeles oavsett blir det, återigen, roligt och spännande och upprörande och otroligt häftigt att se här två kanonlagen göra upp i en ny rond om hockeyns ultimata pris.
Det är jag helt tvärsäker på…
• • •
Idag är det livat.
Nej, inte för att det fortfarande ligger 150 döda i det kollapsade huset i Miami Beach eller för att Bill Cosby släppts ut ur fängelse – utan för att Bofinken råkade vara den ende som inte hade Kirill Kaprizov som etta i Calder-omröstningen.
Det gick tydligen inte för sig, allra minst bland Wild-fansen. De är inte glada över att 99 personer la sin röst på deras hjälte – de är rasande över att en inte gjorde det.
Det säger något sorgligt om samtiden, tycker jag. Många letar aktivt efter skäl att vara arga och upprörda och någon att skälla på.
Stackars människor.
• • •
Senaste dygnen har vi fått fördjupade insikter om varför hockeylaget här nere på Floridas Gulfkust en gång tog namnet Lightning.
Det har regnat och åskat och blixtrat monumentale praktiskt taget dygnet runt och under bilresan ner till en BBQ hos The CEO of Everything igår hamnade vi, några stycken, i ett rent bibliskt skyfall.
Gud vill ha något sagt, tror vi – oklart vad, bara.
• • •
En detalj som möjligen kan göra det svårare för Habs att vända på den här serien är att Bolts har väldigt bra centrar – i samtliga fyra kedjor. Vegas hade bara Wild Bill kvar när Stephenson försvann – för att sedan bara vara en skugga av sig själv efter comebacken – och var därför gissningsvis lättare att släcka lyset för.
Men Ducharme/Richardson har nog en plan som funkar även under dessa villkor.
• • •
Regnet fortsatte ösa ner större delen av gårdagskvällen, så det blev inget med det planerade plasket i poolen hemma hos The CEO.
Men roligt hade vi. Han är ett socialt geni, Sibner, älskar att agera värd för ett sällskap som det som ramlade ner från Tampa och såg till att vi alla fick rikligt med både mat och dryck i oss.

Sen sov i alla fall jag väldigt gott i Ubern tillbaka norrut längs I-75…
• • •
Tråkigt besked för tampianerna. Alex Killorns fossing gick sönder när han täckte Jeff Petrys skott – var det väl? – och kan inte spela ikväll.
Normalt ingår han i både andrakedjan och, viktigare, i världens mest fruktade powerplay, så den förlusten svider och coach Cooper tvingas stuva om på ett sätt han verkligen helst hade sluppit.
Tyler Johnson flyttas upp från fjärde- till andrakedjan, Mathieu Joseph kliver in med Maroon och Colton – och Cirelli övertar den öppna platsen i första PP-uppställningen.
• • •
Sedan när blev det här med enhällig Awards-röstning en grej? Är ett pris som Calder mindre värt för att inte precis alla röstar på vinnaren?
MN Johan får förklara…
• • •
Det här är min kompis Stephen Whyno, stjärnskribent på AP.
Kolla vad han dök upp i för T-shirt innan vi åkte ner till Sibners ranch igår.

En leksing kan bli på debatthumör för mindre.
• • •
Nu har alla spärrar släppt i Florida, så 100 procents kapacitet tillåts i Amalie-monstret i afton. 18 600 – mot 15 900 senast – kommer att sitta här och tjoa.
Förtjusande.
• • •
And here’s to you, Mr. Robinson
Jesus loves you more than you will know
Whoa, whoa, whoa
God bless you, please, Mr. Robinson

Ja, förlåt – jag håller på att göra om Simon & Garfunkel-klassikern till min Calder Trophy-signatur…
• • •
Med lite tur blir det bättre uppslutning i Katedralen framöver också. NHL och Canadiens befinner sig i förhandlingar med myndigheterna i Quebec om 50 procents kapacitet i finalen och politiker är politiker, ingen av dem vill bli ihågkommen som den som förstörde festen för Habs och Habs hemstad sommaren 2021.
• • •
Tråkigt med fotbollen igår, fy fan. Det var den grymmaste smocka jag kan erinra mig att svenska fotbollslandslaget nånsin åkt på – i övertidens övertid! – och precis som Erik Niva skrev i sedvanligt förstklassig krönika kändes det som att få en slägga rak i ansiktet.
Tur att The CEO hade fin bourbon att stilla sorgen med.
• • •
En grej med Tampa, som de tvärsäkra också tycks ha glömt bort: Lika sant som det är att de aldrig gör två dåliga matcher i rad, lika ofta händer det att de följer upp en helt femstjärnig insats med en medioker.
Det såg vi mot Florida och det såg vi mot Islanders (men inte mot Carolina) och det finns absolut en chans/risk att vi får se det mot Montreal också.
• • •
Det är ju väldigt roligt att Richardson beskriver det som att Brendan Gallagher ser ut ”som en bilkarta” i ansiktet efter den blodiga messen i måndags.
Hans look kommer bli synonym med den här finalen.
• • •
Bofinkens känsla?
Jo, jag känner mig nästan ännu mer förväntansfull och febrig ikväll.
Senast behövde jag börja stöka med materialet till dagens uppslag i papperstidningen i tredje perioden och blev splittrad i pallet. Nu blir det fullt fokus på det som händer här i Amalie – hela tiden.
Så jävla härligt!
• • •
Paulie är mallig när jag ringer in mitt tips under eftermiddagen och undra på det, igår släpptes ju denna trailer till kommande filmen ”The May Saints of Newark” – med honom i en av rollerna.

”https://www.youtube.com/watch?v=dHa95iy2lF0

Fy satan, under slutklämmen, när de de glider över i ”Woke Up This Morning”…jag får gåshud överallt.
Tipset?
Jus ja. Så här sa jag till Paulie – varpå han började gnägga som aldrig förr.

Tampa – Montreal 2 (OT)

• • •
Det går mycket rykten om spelare i andra lag nu. Ett färskt består i att Hawks jobbar på att trejda Duncan Keith – och att annat att Flyers är väldigt sugna på Adam Larsson, ifall han och Oilers inte kan komma överens om nytt kontrakt.
Ojvoj.
• • •
– Ikväll blir det lugnt, hör jag mig själv säga till en kollega som undrar om det händer något efter matchen.
Det sa jag på en efterfest på Storsjöyran i Östersund för tjugo år sedan också – och tre-fyra timmar senare fördes jag ut av ordningsvakter för att ha dansat på ett bord…
• • •
Joel One-Man-Army förväntas spela för Habs ikväll igen. Får erkänna att jag inte har något särskilt minne av om Jake Evans var bra eller dålig i Game 1, men han körde med reserverna under morgonskejten.
• • •
Mitt namn i game winning-poolen den här gången:
Jeff Petry.
Inte direkt klockrent, men ibland är det just såna som bakar stora cannolis i såna här matcher så jag sitter inte och slår med näven i pressläktarbordet av ilska.
• • •
Några som är här, både journalister och anställda vid NHL:s pressavdelning, flyger till Montreal imorrn – och de får alla något mörkt i blicken när jag upplyser dem om att nej, jag blir kvar och ska ligga vid The CEO:s pool i några dygn.
Det är, vet dom också, trevligare att bli intvingad i en veritabel bubbla, testas flera gånger om dagen och övervakas av nitiska kanadensiska säkerhetsvakter.
• • •
Haha, försöker dra teorin om att Tampa ibland står för so-so-insatser efter bra matcher för Teddybjörnen Ekeliw – och han blir sur och tvär.
Då ska man passa sig, han kallas för Ondskan av en anledning…
• • •
Om övriga stora vinnare i Awards-racet finns det väl inte så jättemycket att säga. McDavid var verkligen en shoe-in – inte ens ”attention seeking assholes” som jag hade en annan etta! – och att Fleury skulle plocka hem Vezina kändes rätt givet det med (och skyll inte på oss murvlar om du inte gillar det beslutet; det är general managers som röstar om Vezina).
Adam Fox kanske är en liten skräll, men jag hade honom själv som nummer ett så det blir ju svårt för mig att kritisera.
• • •
Erik Gustafsson gör mål ikväll – precis som Victor Hedman.
• • •
Julia och andra Habs-fans, ifall det inte går som ni hoppas ikväll heller – minns den klassiska klyschan:
Man är inte i trubbel i i Stanley Cup-slutspelet förrän man förlorat på hemmaplan.
• • •
Bofink-Biffens Game Face sista juni 2021:

• • •
Okej, mina fina frön – nu åker vi igen.
Rond två i Stanley Cup-finalen 2021 kommer snart att explodera i våra ansikten.
Livet är helt underbart.

TAMPA – MONTREAL 5-1 (Slut)
• • •
Nu känns det precis som efter Vegas inledande seger mot Habs i semin.
”Åh, det här kommer vara över fort, Tampa är för bra”, har jag redan hört belåtna förståsigpåare slå fast.
Den fällan tänker jag dock inte falla i en gång till. Precis som Linyreg påpekar har Montreal haft en fantastisk förmåga att ställa om och anpassa sig när de väl fått lära känna sin motståndare på riktigt.
Dock:
Det kommer helt krävas ännu mer nu, för mästarna är by far den svåraste opponent de stött på hittills.
• • •
Solen har gått ner för åtskilliga timmar sedan, men tammefan – det är nästan lika hett när jag stövlar ut i den sena kvällen efter slutsignalen och tillbaka till hotellet efter bara minuters promenad är jag åter svettig som ångermanlänning i Tampas första backpar efter tre övertidsperioder.
Nu sitter jag här i nästan ingenting och hamrar…det ni!
• • •
Det blev en händelserik finalpremiär för Chiarot. Somligt var lyckat, annat inte.
Det där boxningsförsöket innan Palats 3-1-mål förstörde Montreals chanser i tredje, så var det bara.
• • •
Instämmer med föregående talare. De här domarna som Bettman, den gamle skämtaren, kallar de bästa i världen måste styra upp detta i nästa match – annars kan det bli stökigaste och blodigaste finalen på väldigt länge.
• • •
Det kommer ett mail i tredje perioden. I det står att lilla Bofinken åter får äran att rösta om Conn Smythe.
Ni är välkomna att försöka påverka mig…men kommer inte att lyckas, detta hedersuppdrag tar jag på rätt stort allvar.
• • •
Den mest talande bilden från öppningskvällen är förstås den på ymnigt blödande Gallagher.
Jösses, där blir det ett och annat stygn att ligga och peta i under natten.
• • •
Här är mina kompisar Chris och Frank.

Och här är Greg Emily.

Jag är ohyggligt lycklig över att jag får vara med dem igen.
• • •
Igen: Om Kucherov gör så HÄR med två spruckna revben är han tammetusan en övermänniska.
Matchens lirare, säger jag.
• • •
Till och med Habs fantastiska penalty kill-svit klipps av till slut och det finns väl inte så mycket mer att säga om det att den var grandios men att det som för alla andra kommer vara extremt viktigt för dem att inte ta utvisningar i fortsättningen.
• • •
OK, nu säger jag godnatt. Annat ska skrivas, så det blir en lugn kväll i bofinkens bo. Men det är dag i morgon också…

TAMPA – MONTREAL 5-1 (Slut)
• • •
Knockout – och Amalie kokar.
Jag ska nu ”randa” som en liten bäver men återkommer med slutrapport om ett tag.

TAMPA – MONTREAL 2-1 (Period 2)
• • •
Ja, nu mullrar Lightning långa stunder verkligen som ett av de där skräckinjagande åskvädren som tidvis kommer stävande från Mexikanska Golfen och försätter denna del av världen i ett tillstånd av belägring.
Enda skälet till att Montreal inte reduceras till en söndersmulad trailer utanför Fort Myers i mitten av mittperioden är att att Carey Price står där mitt i stormen, som en orubblig åskledare, och håller ihop allting.
Därför kan gästerna till slut tämja de vilda vindarna och blixtnedslagen börjar träffa snett och de trycker sig tillbaka in i kampen och får in en flipprande reduceringspuck och nu är det match och serie och spännande som fan!
• • •
Om det varit någon annan än Shea Weber som kom fri…så är det inte heller troligt att det blivit mål i det läget. ”Vasy” är uppenbarligen on a mission ikväll.
• • •
Undras om det någonsin utretts varför powerplay i början av perioder så sällan ger nånting.
Bolts sätter bra fart på pucken nu också, men nåt riktigt farligt blir det inte av ansträngningarna och så är det ju påfallande ofta.
Teorier i spåret?
• • •
Intill mig, till vänster, sitter tre gossar hitresta från Quebec, så jag har Napoleons, Sartres, Birgitte Bardots, Rimbauds, Eric Cantonas och Coco Chanels romantiska språk i öronen hela tiden.
Det är mycket trivsamt.
• • •
Chiarots rökare i stolproten – den finns det risk att han kommer ligga vaken och tänka på i sin lyxiga JW Marriott-säng i natt.
• • • 
Gamla hjältar som Vincent LeCavalier och Ryan Callahan har redan blivit inzoomade i jättejumbon – och bejublats grundligt.
Nu väntar vi bara på Mattias Ritola.
• • •
Plötsligt är Stamkos mer öppen än ett Vegas-kasino och har all tid i världen att göra sitt första finalmål, men blir brutalt rånad av Carey Price.
Ifall någon nu hade glömt att det är en hockeymålvakternas svar på Mozart som står på mållinjen för Montreal.
• • •
Beklagar huvudvärken i sommarmorgonen, Julia. Hoppas Chiarots cannoli fungerade som en Tylenol.
• • •
OT?
Det vore en dröm om vi fick börja så förstås.
Let’s bring it, boys!

TAMPA – MONTREAL 1-0 (Period 1)
• • •
Jahapp, vi har en period i Stanley Cup-finalen 2021 on the books – och jag vill påstå att den lovade väldigt gott.
De första 20 minuterna i finaler, när lag från olika konferenser möts för första gången på länge, brukar bestå i att kombattanterna mest känner på varann och de tendenserna borde vara ännu mer påtagliga i år eftersom Lightning och Canadiens inte setts sedan början av mars 2020, men så fan.
Det känns mer som att bägge två vill sätta tonen direkt och trampar på aggressivt framåt.
Hemmalaget leder, och har kanske några fler långa anfall än Habs, men inte är det något våldsamt övertag de har.
Det här blir nåt!
• • •
Alltså, jisses ändå – efter alla år känns det fortfarande helt magiskt att befinna sig på pressläktaren inför såna här otroligt stora matcher.
Efter värmningen, när vi liksom passerat the point of return, blir stämningen alldeles tjock av förväntan och eufori och till och med hos de mest blaserade gamla stötar, som sett tiotusentals matcher, glimtar det plötsligt till i ögonen.
Eller som Nick Cotsonika, stilist monumentale på nhl.com, just utbrast under sin första slutspelsmatch live på två år:
– I feel alive!
Jag älskar varje sekund och är så jävla glad att jag har det oerhörda privilegiet att få vara med om detta.
• • •
Om någon tippat att Cernak skulle dra first blood i årets final ber jag att få gratulera. Det hade absolut ingen annan räknat med.
Men det är en väldigt fin, lätt, sneaky styrning han får till.
• • •
Finalintrot är…well, som det anstår ett intro i en hall som ofta förväxlas med ett rymdskepp.
Alla på läktarna har lysrör som blinkar blått i mörkret och fiktiva blixtar far genom arenan och på bildskärmen, liksom i projiceringar på isen, pumpar de suggestiva filmer på just blixt-och dunder-temat.
Move over, Vegas.
Nästan.
• • •
Det må vara ett och ett halvt år sedan de gick i clinch senast, men finalisterna har uppenbarligen inte glömt hur illa de tycker om varann.
Det ser, vad beträffar stämningen på isen, redan ut som Game 3 eller 4; Holmgren får skrika om gurgel efter varje nästan varje avblåsning.
Hur ska det då bli när det ÄR Game 3 och 4?
Ojvoj.
• • •
Bara halva ordinarie pressläktaren får användas i Amalie just nu, för på den andra halvan sitter tv- folk och NHL-anställda och dem befarar de att vi ska hosta ner med virus.
Merparten av alla ackrediterade sitter följaktligen i provisorisk box nere på vanliga läktarplats, men nope – icke Bofinken. Ligan är mycket vänlig mot sin internationella veteran och låter mig hänga med gräddan.
Glad som fan är jag även av det.
• • •
Där hade vi kanadensiska nationalsången för första gången live för mig den här säsongen – och för första gången i en final sedan Game 7 i Rogers Arena i Vancouver 15 juni 2011.
• • •
Börjar omedelbart flina när Tampa-fansen kör den gamla ”I believe that we can win”-ramsan för det är den Ondskan Ekeliw brukar utbrista i , helt spontant, när man häller i honom några drinkar.
• • •
Varför har jag inte fått genom livet med Goal Caufields självförtroende?
Han bryr sig inte ett skvatt om att detta är den största match han någonsin spelet och borde vara nervös, han bara kör på som vanligt och skjuter så ofta han fåt chansen.
Åh, ungdomens underbara ignorans…
• • •
Det är inga klappor, Niehelatre, det är lysrör i plast. Men det gör dem ju inte mer aptitliga, jag håller med.
• • •
Ännu har väl zebrorna O’Rourke och Charron inte utmärkt sig nämnvärt och det är ju som det ska, NHL har ändå världens bästa domare…
Det påstod Bettman när Ken Campbell grillade honom i det ämnet tidigare idag och sällan har vi skrattat så mycket under en presskonferens.
• • •
Granvista i spåret! Wow, det är ju nästan som om Abba skulle göra comeback. NU vet man att det är allvar.
• • •
Vi och, viktigare, Montreal får se 45 sekunder av Tampas fruktade PP här i slutet och nog är vasst och kvickt ut, men kanadensarna fantastiska penalty kill-svit består.
75 sekunder återstår dock direkt i början av andra…
• • •
Nu ska jag ut och stånka i trapporna igen, bara så får jag tag i nödvändigt kaffe.
Visst har vi jävligt kul nu?