TAMPA – NY ISLANDERS 6-0 (Period 2)
• • •
Förnedring i solen.
Islanders gör en lite bättre andraperiod, framförallt ser de första minuterna lovande ut, men Bolts glöder och när Bolts glöder är det bara att ta betäckning.
• • •
Usch, den där pucken Sorokin får på halsen ser inte alls kul ut.
Det var så Henke ådrog sig karriärens svåraste och långvarigaste skada – och minns jag rätt fortsatte han också spela matchen när det hände.
• • •
Ja, tänk den där skadade Steven Stamkos…
• • •
Korkade Barzal. Nu blir han avstängd för den vidriga crosscheckingen i ansiktet på Rutta och förstör för sitt eget lag.
Hur kan en stjärna uppföra sig så enfaldigt och själviskt?
• • •
Gästerna har ett par riktigt giftiga chanser precis i början och hade kanske kunnat vrida matchen i en annan riktning med lite flyt där, men det är ju den där Vasy som står där.
Som Olczyk konstaterar:
– Det är som att han har en plexiskiva bakom sig,
• • •

Haha, Mjppo. ”You had to have the BIG Salad”…

• • •
Heddy, som serverar powerplay-mackor som Artie Bucco serverar pasta på Nuovo Vesuvio, drar med ytterligare två assist ifrån i backarnas poängliga.
Han har nu fyra poängs marginal ner till Charlie McAvoy på andraplatsen.
• • •
Rösten brister hos Eddie Olczyk, som själv överlevt cancer, när han hedrar just avlidne vännen Tom Kurvers under ett spelavbrott.
Mycket rörande.
• • •
– Det var ett hockey play, inte så allvarligt.
Jag lovar att Barry kommer sitta och ljuga när han efteråt får frågor om Barzals idioti.

Men avstängd ska han bli, tack och goodbye.
• • •
Låt oss hoppas att det här inte spårar ur i tredje nu. Islanders får fan visa lite klass.

TAMPA – NY ISLANDERS 3-0 (Period 1)
• • •
Tampa är på, Islanders är av.
Där har vi förstaperren.
Framförallt skulle jag nog vilja påstå att Islanders gör sin sämsta, minst karaktäristiska period i hela slutspelet.
Plötsligt är det lätt för regerande mästarna att ta sig fram över isen – och sista tio minuterna kommer de ju i ena ”odd man”-rushen efter den andra.
Mycket underligt, men alla har såna här kvällar, när hela systemet bara klappar ihop.
Synd, för Isles, att det skulle ske just nu.
• • •
Well well, Steven med Kniven är i alla fall inte i sämre skick än att han kan panga in juicy returer.
Man ska, som vi blir påmind om varenda kväll, ha tur också.
• • •
Alltså, de här sista tio minuterna…jag är fortfarande lite tagen. Så många misstag tror jag inte Islanders backar begått en enda gång sedan Mannen utan hals kom till Long Island.
De gjorde inte annat än slog felpassningar, gav bort pucken och lät Gårde & co att komma stormande fria, två mot en och tammefan två mot noll också.
Häpnadsväckande.
• • •
Fem sekunder innan puckdrop kommer det till sist ett sms från Åsögatan.
– Nu är jag vaken!
Strax efter Stammers 1-0-mål kommer det ett till:
– Nu är jag VERKLIGEN vaken!
• • •
Lite jobbig grej för Björn Falks grabbar, även om de nu skulle kunna samla sig till en replik, är att Vasilevskij alltid är som överjävligast omöjlig matcherna efter förluster.
Det kommer krävas enorm ansträngning för att spräcka hans nolla ikväll.
• • •
Det är ju egentligen poänglöst, Idsint, och jag brukar som bekant försöka undvika domargnället, men senaste veckorna har de missat så grova saker, och svajat så otroligt i nivåerna, att till och med jag blivit anti-zebra.
Man ska förstås kunna ställa krav även på dem.
• • •
In med Tommy Söderström!
• • •
Som någon påpekar: Egentligen står det 4-0. Point har ju inte gjort mål ännu och det vet vi ju att han kommer göra.
• • •
Nu är det så kvavt i holken, trots full spätta på a/c:n, att jag fått huvudvärk.
För det kan rimligen inte bero på de där sex ölen igår kväll, även om de följdes av lite vin också…
• • •
Tro på fan om de inte försöker sig på en liten sång i Amalie också.
Vad det ska fnysas på alla watch-parties ute på ön.
• • •
Vad säger en sån som Barry nu?
Kanske drar han klassikern om att det inte finna något svårare i hockey än att leda med 3-0.
• • •
Det är egentligen för varmt att äta, men något lätt måste jag väl få i mig. Har ni några förslag?

Det stora vägskälet.
Vattendelaren.
Tomahawken som klyver kampen i ett före och ett efter och skapar helt nya förutsättningar inför crescendot
Så kan man beskriva en Game 5 i en Stanley Cup-serie som står 2-2.
Dess utgång är egentligen inte avgörande men ändå är den det. Ett lag får för första gången matchboll och ett hamnar i do-or-die-läge hela vägen in i mål och laget med matchboll vinner nästan alltid.
Så vi ska inte gäspa åt uppgörelsen i Amalie-rymdskeppet ikväll – eller diton i T-Dojjan imorrn.
Det är med största sannolikhet nu det avgörs vilka kombattanter som ses på hockeyns stora galaföreställning nästa vecka.
Håll i er.
• • •
Idag har jag haft en riktig vojne vojne-dag. Först sov jag längre än planerat, sedan hade jag sju tusen ärenden ute på stan och de blev jag inte klara med förrän…ja nu.
Så den här gången inte bara påstår jag att det blir ett väldigt kort intro, det BLIR ett väldigt kort intro.
Men som vanligt såna gånger – vi tar igen det big time under matchens gång.
• • •
Paulie verkar ha ångrat sitt löfte om gemensam Atlantic City-resa, han gick överhuvudtaget inte att få tag i idag. Istället fick jag lämna mitt tips till Little Paulie – och han sa att hans uncle muttrat om att situationen med mig ”is getting out of hand™.
Ojvoj.
Hoppads ”raden” jag gav honom inte förvärrar mitt läge:

•Tampa – NY Islanders 1

• • •
– I got here two hours early so I could watch you guys talk shit on Twitter, to motivate me.
Robin Lehner är ju bara bäst.
• • •
Clutterbucken kommer göra mål ikväll – precis som Palat, faktiskt.
• • •
Jag har försökt nå Teddybjörnen Ekeliw inför kvällens drama, men förgäves. Troligen sover han igen. Det är truly chockerande.
• • •
– Jag är i tillräckligt bra skick för att spela, svarade Steven Med Kniven Stamkos när han idag fick frågor om han är skadad eller inte och det kan ju bara tolkas som att han faktiskt spelar skadad.
• • •
Ha ha, le boss. Hälsa Åsögatan. Stockholms egen Tampa-filial. Ser du vår vän tycker jag du ska gå fram och fråga hur det kommer sig att han inte är uppe och tittar på nätterna. Då skulle han bli spak.
• • •
Ja, som sagt. Det här blev väldigt kort. Ibland kommer livet – det där konstiga som pågår vid sidan av Stanley Cup-slutspelet – emellan och det går inte att göra så mycket åt.
Men nu kör vi, jag tror att även detta blir en kväll att minnas.

MONTREAL – VEGAS 1-2 (Slut, OT 1)
• • •
Roy?
En med det namnet har gjort stora saker i Montreal förr, men nu var det ingen som hade räknat med just honom.
Well well, nu hinns det med några öl i kväll i alla fall…
• • •
Visst är hockey bra jävla underligt. I förrgår var Vegas bäst – och förlorade. Idag var det tvärtom. Montreal var KLART bäst – och förlorade.
Det ska fan vara NHL-korre…
• • •
Som sagt, nu får de bära runt Robin i duschen. Han klarade fanimig detta prov med bravur och kommer garanterat att stå igen på tisdag.
• • •
En lite bra grej med det här, om Julia ursäktar, är att jag kan ha en liten birthday bash på tisdag.
Egentligen fyller jag på onsdag, men givetvis måste jag tillbaka till LI då, jag bara gruffade lite igår, så jag bestämde mig för att jag kan partaja lite kvällen innan istället. Preliminärt. Det hade inte blivit nåt om det varit elimination-match i T-dojjan.
• • •
Skål på er. Vi hörs imorrn igen, när Bolts och Isles brakar samman igen.

MONTREAL – VEGAS 1-1 (Period 3, OT väntar)
• • •
Lyckas Riddarna trots allt vinna denna thriller är det verkligen Pandan de ska bära omkring i duschen efteråt.
Räddningen han gör på Caufields friläge är helt avgörande på fler än ett sätt.
Han håller ju inte bara VGK kvar i matchen; hans lagkamrater får en massa ny energi och den nya energin leder till sist till McNabbs kvittering.
Även de mest notoriska Lehner-hatarna i Nevada-öknen måste böja nacken i respekt.
• • •
Ja, det där med att hinna gå ut efter matcherna…men hey, jag har min sixpack från igår!
• • •
Det är ändå rätt typiskt att det återigen är en back som nätar för Vegas.
Deras vanliga snipers har torkat upp som Christopher Moltisanti i fjärde Sopranos-säsongen.
• • •
Mina hjältar:
Kotten eller Pietrangelo.

MONTREAL – VEGAS 1-0 (Period 2)
• • •
Montreal Canadiens kommer vinna den här serien.
De dominerar inte andra perioden lika eftertryckligt som den första, mest för att de tar ett litet steg tillbaka och inte agerar lika aggressivt offensivt, men de har ju ”löst” Vegas, håller dem utanför och ser till att de bara får fram dussinskott som det är lika lätt för Price att stoppa som det är att krama en prilla för mig.
Sen sticker Byrån, på en mycket karaktäristisk kontring – och boom i Montreal-kvällen.
Seger ikväll, förlust i Vegas på tisdag – och så avgör habbarna hemma natten mot midsommarafton.
Det är bofinkens uppdaterade prognos.
• • •
Det är först i andra jag inser att NBC krånglat Micheletti och McGuire och de andra över gränsen och faktiskt har dem i Katedralen.
Undra på sändningen känns så mycket mer livfull.
• • •
Weber, Petry, Chiarot och Edmundson är ingenting annat än perfekta ikväll.
Det måste vara fruktansvärt frustrerande för riddarna – som vanligen snurrar och surrar som de vill – att fastna i deras veritabla mur av kött.
• • •
Och plötsligt visar de ut Suzuki för en hooking de släppt vid otaliga tillfällen tidigare under kvällen.
Dan O’Rourke och Chris Lee borde skickas hem, men ses tvärtom som ess av ligan.
• • •
Stone och Pacioretty kommer verkligen ingenstans utan Stephenson och ja, istället trampar Wild Bill och hans två gamla kompisar på bra men inte heller de lyckas ju utmana Price på minsta vis.
• • •
Vingarna satt som ett smäck.
Nu ska vi toppa med lite blaskigt kaffe och åh, om tredje bara går fort är första kalla ölen inte långt borta…

MONTREAL – VEGAS 0-0 (Period 1)
• • •
Montreal Canadiens on a roll!
De fortsätter ju på samma sätt som i OT-perioden i fredags; för spelet, pumpar obönhörligt aggressivt i forecheckingen och ser till att riddarna mest får försvara sig.
Hela serien har bytt skepnad, Habs sitter verkligen i förarsätet.
Ojvoj, som jag utgår från att Julia utbrustit hemma i soffan några gånger.
• • •
Det är förstås framförallt för att testa Lehner på en gång Habs inleder med en så rasande rivstart, men det verkar som han tog proteintabletterna jag och Bowie tipsade om, för so far är den mäktige pandan gästernas bäste spelare.
• • •
Ute på isen är Corey Perry bäst – av alla.
Plötsligt spelar han som om han åter är 22 och leder Ducks i final med Ryan Getzlaf.
Jävlar.
• • •
Knights lyckas alltså bara få iväg fyra skott på mål – och inget av dem är farligare än Nalle Puh.
De kommer inte ha en chans att vinna ikväll – eller någon annan kväll – om det fortsätter på samma sätt.
• • •
Dom säger att fyra Vegas-fans på något sätt letat sig in i Katedralen – och viftar med en skylt på vilken det står ”Bring back Flower”.
Hm.
• • •
Vegas-backen Whitecloud är inte mer förtjust att bli stressad än han som ska föreställa tech-wiz i ”Ocean’s 11”.
Otroligt att DeBoer har honom på isen så ofta.
• • •
Zydden, visst var det en golfare som sopade upp en boll i ett träd idag?
Det tyckte jag att jag såg och det roade mig mycket.
• • •
Att alla matcher startar 20.00 amerikansk östkusttid – utom de i Vegas som till och med startar en timme senare – sabbar både för er i Europa och för oss här som tycker det skulle vara kul att gå ut och ta en kall efter slutsignalerna.
Den här fajten, till exempel, hade väl för tusan kunnat vara en matiné.
• • •
Under alla år han spelade i Washington törs jag svära på att ingen någonsin sa ”Fan att Chandler Stephenson saknas ikväll, det är ett riktigt tungt avbräck”.
Nu saknar Vegas honom som Puccinis Madama Butterfly saknar löjtnant Pinkerton.
• • •
Domarna lämnade piporna i kavajfickorna ute i omklädningsrummet ikväll också.
Varför?
Spelarna har klubborna med sig och använder dem som det är tänkt.
• • •
Nu funderar jag på om jag inte ska beställa hem lite fler vingar.

Första semifinal-veckan borde väl egentligen avslutas med ännu ett ordrikt intro om hur mycket som står på spel och vad det skapar för slags emotionellt tryck, för vi rör oss snabbt mot infernaliska kokpunkter nu.
Men jag har inget i mig denna ångande heta söndag i New York, jag kramade ur mig det sista på ön igår och behöver samla nya krafter innan jag få ihop så där många glosor utan att det bara blir babbel och upprepningar.
Så ikväll genar jag in i bloggen med en Veckans Lista.
Det är precis som vanligt:
Jag listar det bästa och det sämsta från slutet – helt enligt eget, lätt förvirrat huvud.

VECKANS LISTA

1. Priceless Price.
– Att Montreal fortfarande är med och faktiskt har en god chans att nå sin första final på 28 år beror inte bara på ikonen i kassen. Men han är utan tvekan den störste hjälten i den här fabulösa sagan. Magnifique, Monsieur Price!

2. Pulocks räddning.
– Miracle on ice. Det var ju mål. McDonagh hade vänt bort Varlamov med sin mäktiga snurrörelse och pucken var på väg att passera mållinjen. Då dök Pulock upp som en ängel sänd från himlen och räddade. Det kan inte hända men hände ändå.

3. Brayden Point.
– Den ende som någonsin gjort mål i fler än sju raka Stanley Cup-matcher är Philadelphias Reggie Leach och det gjorde han för 45 år sedan. Det är något alldeles otroligt fabulöse playoff-specialisten Point har på lut.

4. Rytande vettvillingar på Long Island.
– Det finns de som är gladare och verkar ha roligare, men det finns inga som piskar upp lika het, hetsig och fientlig stämning som de som firar denna sommar i The Old Barn. Otäckt? Kan vara om man kommer för nära, visade det sig i torsdags. Men på håll är det otroligt fascinerande att få uppleva.

5. Jeff Petrys ögon.
– Demonen från Ann Arbor. Montreal-backens röda ögonvitor håller på att bli sinnebilden för hela Stanley Cup-slutspelet modell 2021. Fast det hade de förstås inte gjort om han inte samtidigt varit så jävla bra.

6. Game 6 i T-Dojjan.
– Nej, jag har inte upplevt många mer minnesvärda kvällar, vare sig som NHL-korrespondent eller något annat. Livet blir aldrig roligare än när Vegas når sina formtoppar.

7. Youngblood Caufield.
– Habs har gjort ett tvättäkta fynd här. Man spelar inte sina första slutspelsmatcher någonsin med sådan pondus, blott 20 år gammal, utan att ha superstar-potentialen hos sådana som McDavid, Draisaitl, Matthews, Eichel och Pastrnak.

8. Petro.
– I en och en halv slutspelsserie fortsatte St. Louis förre kapten på ungefär samma sätt som i grundserien. Stabilt men inte på något sätt uppseendeväckande. Sedan serien mot Colorado växlade upp har han dock varit riddarnas store general och det var ju för att han skulle vara det, i just det här läget, GM McCrimmon, öppnade plånboken i höstas.

9. Heddy.
– Alltjämt etta i backarnas poängliga och senaste matcherna har Pansarkryssaren börjat se ut som i förra slutspelet igen.

10. Kung Kenta, Chall, Hattmyran, Linyreg, Ulrika LGR, Björn Falk, Julia, Zydden, Sorgringo, Carl-Folke, Niehelatre, Jesper L, RobinL, Jonas Reinholdsson Andreas Detroit Red Wings, Neviditelny, HEK, Gden och Abisko.
– De mest lojala och hängivna vännerna under Bofinkens nattliga seanser runt lägerelden (inte Abisko, han är dagmänniska, men får ett hedersomnämnande för sitt tappra slit med tipset). Ni ska veta att ni är oerhört uppskattade, jag rentav älskar er.

BU

•Domarna.
– De är inte korrupta och dömer absolut inte på order från en Gary Bettman som vill se vissa resultat. Däremot är de dessvärre väldigt dåliga ibland och de har varit det alldeles för ofta i det här slutspelet.

•Fleurys tavla.
– Det är såna där grodor som kan förstöra hela säsonger.

•Trafiken på Long Island.
– Makes me want to smoke crack.

• • •
Red altert.
Robin Lehner spelar från start ikväll.
Det är en sjujäkla rövare från DeBoers sida och den gör mig nervös, för jag gillar Robin och ingen position är mer utsatt än hans; så mycket kan gå fel och han få skulden om Knights hamnar i omöjligt 1-3-underläge.
Men det tankesättet är förstås bara en av ett oändligt antal anledningar till att jag aldrig blev bra på idrott (det finns några fysiskt betingade också…). Robin själv, och alla andra som kommit så långt som han, ser det förstås som en gyllene chans att visa att det är han som ska sitta på tronen.
Fast det är länge sedan han spelade och efter 1-7-smällen mot Avs var det nån skada som besvärade honom också…
Usch, som Ekeliw skulle sagt.
• • •
Det tog sin lilla tid att komma tillbaka till Manhattan igår kväll. Inte på grund av trafiken – nattetid är det tvärtom en bliss att susa fram längs Long Island Expressway – men alla inblandade behövde avsluta sina matchrapporter, så vi kom iväg först efter midnatt och eftersom en passagerare skulle släppas av i Brooklyn var vi inte på Manhattan förrän vid 01.00. Då gick jag och köpte en six-pack Stella men när jag kom hem var jag så trött att jag inte orkade öppna en endaste flaska.
Gubbigt, jo. Men å andra sidan har jag alla flaskor, kalla och fina, kvar till ikväll…
• • •
Game 3 mot Avs var förstås också extremt viktig, men den avgjordes hemma i T-dojjan så nog kan man slå fast att detta är den största och svåraste match Knights spelat på hela säsongen.
De måste ovillkorligen vinna. Mot ett Montreal i formidabel medvind. I Katedralen. Jag kan tänka mig tio miljarder enklare uppgifter här i världen, men de har inget annat val än att lösa den. Annars hamnar de som sagt i 1-3-underläge och då hänger hela säsongen i en överkokt spagettisträng.
• • •
Jaha, nu har Vegas GM McCrimmon testat positivt för Covid också.
Medias förhoppningar om lättade restriktioner under finalen – det har talats om en traditionell Media Day utomhus inför Game 1– is going lika bye-bye som Dorothy i gårdagens intro.
• • •
I Sverige firar vi väl Fars Dag först i november, men här i USA inföll denna högtid idag så jag ber ändå att få utbringa ett litet hurra för alla fina pappor i spåret – inklusive Mullvaden, som ju indirekt är en stammis han också.
En liten shout-out till min egen old man – Hans från Kvarnsveden i Borlänge; sjöman och telegrafist och ingenjör och älgjägare och timmerman och trumslagare och sång- och dansman – kan väl vara på sin plats också. Han gick ur tiden för snart 20 år sedan men jag tänker fortfarande på honom varje dag.
• • •
– OK, du får en chans till. Tippa rätt ikväll istället så bjuder jag på allt i AC, lovade Paulie när jag ringde idag.
Han har blivit så generös.
Nå, here it is:

Montreal – Vegas 2

• • •
Det verkar inte som att Stephenson kan ta plats i Vegas förstakedja ikväll heller.
Julia och andra Habs-fanatiker får bara goda nyheter hela tiden!
• • •
I New York var fars dag så varm och fuktig att en bofink kippade efter andan under en eftermiddagspromenad i sina hoods.
Sedan gick han ner till East River och satt i en liten bris och åt en glass.
Kolla, här är han.

Hur går texten?
”River boy, good for nothing, river boy…”
• • •
Habs har haft flyt, det tror jag vi kan vara överens om, och här och där på Twitter ser jag aktade tyckare slå fast att de inte kommer ha det för evigt.
Det kan de visst ha, tur skapar man själv och skapar man tillräckligt mycket börjar den generera ännu mer av sig själv, det är bland annat det som är DET, och vill någon ha exempel ber jag att få peka på Leksands och Modos kvalserie 2016. Modo var bäst i samtliga sju matcher, men Leksand vann i alla fall…
• • •
Robin Lehner, nu säger jag till dig som David Bowie sa åt Major Tom:

Take your protein pills and put your helmet on
Check ignition and may God’s love be with you

Och: Må vi få en show av guds nåde i Katedralen.

NY ISLANDERS – TAMPA 3-2 (Slut)
• • •
Den där sekvensen i sista sekunden, när McDonagh är på väg att backhand-vispa in kvitteringen med Varlamov bortspelad och Pulock hoppar in i målgården och räddar…slutspelets mest dramatiska ögonblick skulle jag vilja kalla det.
Oerhört.
• • •
Nej, det var inte last call i Coliseum. Festen fortsätter – den fest som just accelererade upp mot nivåer som skulle få romerska kejsare efter triumf i stort fältslag att be segerrusiga knektar att lugna ner sig i alla fall liiite grann.
Men det kan likafullt ha varit Bofinkens sista besök i det gamla rucklet
På onsdag fyller jag år, nämligen, och jag har ingen överdriven lust att tillbringa födelsedagen här istället för på bästa stekhuset på Manhattan.
Won’t happen.
• • •
Det är inte så konstigt att Hedman blir lite gramse vid den avslutande utvisningen. Han sveper efter pucken men missar och träffar Clutterbucken och rent tekniskt är det förstås en tripping men att blåsa för den skitgrejen i det läget, i en match när de haft piporna i fickan hela kvällen, är direkt löjeväckande.
Eller hur, Björne?
• • •
Sviten står sig:
Ännu har ingen i årets slutspel gjort mål efter att ha tagit ut målvakten.
Överskattad grej.
• • •
Vill bara skryta med att Kenny Alberts just gick förbi och fistbumpade Bofinken.
• • •
Mot Manhattan. Jag har sån tur att jag får skjuts av Jackie från Sporting News och det kan fan vara så att vi hinner till en bar.
02.00 imorrn är det samling vid Lägerelden igen.
Tror ni kan bespetsa er på en Veckans Lista – och kan gärna fylla spåret med förslag på vad ni tycker ska återfinnas på den…

NY ISLANDERS – TAMPA 3-2 (Slut)
• • •
Slut, Isles står emot och vinner – och snacka om sista-sekunden-drama…
Mer kommer i en slutrapport förr eller senare.