NY ISLANDERS – TAMPA 1-2 (Period 2)
• • •
I takt med att det går längre och längre tid utan att Craig och de andra får som de vill blir stämningen i ladan…mörkare.
Det är irriterat och frustrerat och återgav jag alla svordomar jag hört senaste halvtimmen, riktade både mot Isles-hjältar och motståndare och domare, skulle ansvariga utgivaren få stora problem.
Mm, ett sånt här monster till folksamling måste ha näring, annars kan det vända snabbt.
Och till slut får ju allesamman explodera i det kollektiva RYTANDET och gosse…jag skulle vilja påstå att jag varit med om en del genom åren, men det ögonblicket hör till de mest omskakande nånsin.
Det är nästan så jag ramlar av stolen och far i golvet av vinddraget – och då riktas det åt rakt motsatt håll!
Igen:
Gosse.
• • •
Jimmy Fallon inzoomad i den lilla jumbon – i Islanders-tröja. Jaha. För bara något år sedan var han på Garden – i Rangers-tröja.
Men ombyte förnöjer, antar jag.
• • •
Isles kvittering kommer inte helt oväntat. De sumpar visserligen sitt PP, men har dessförinnan etablerat en brutal press.
Men Tampa har mycket riktigt en sån där helt oberörd inställning ikväll, får ett eget PP och tar ny ledning.
Då blir stämningen lite svartare igen. Hårdare. Elakare…
• • •
Ja, nu la nätet av också. Lyckas till slut koppla upp mig via telefonen.
Det må vara en charmig skitlåda det här, men fy FAN vad skönt det ska bli när Isles flyttar till en riktig arena.
• • •

Jag tror fortfarande på förlängning. Klart det blir det en sån här kväll 🙂

NY ISLANDERS – TAMPA 0-1 (Period 1)
• • •
Vyn från Bofinkens provisoriska holk i Ladan när Craig och hans helt förvildade Long Island-kompisar får feeling.

Haha, det är inte alldeles lätt att berätta vad som händer på isen…
Dessbättre har jag NBC-sändningen på laptoppen, så jag noterar att Tampa är så där samlade, sammanbitna, kalla och målmedvetna som de alltid tenderar vara när de bara bestämt sig för att vinna – medan Isles har samma hunger som vanligt men inte den kyla som nog kan komma att behövas i den här ronden
• • •
Anständig hockey-vy förutan:
Det är helt absurt att sitta mitt i stormen och känna, och höra, det besinningslösa trycket.
Öronen kommer ringa som efter en AC/DC-konsert imorgon.
• • •
Precis som senast spelar Vigge med mer pondus, även fem mot fem, än tidigare i slutspelet.
Något har hänt, något som hämmat honom tidigare gör inte det längre.
• • •
Min bästa kompis just nu är den knatte som sitter på sätet precis framför mig.
Alla runtomkring är längre än Lebron James, men inte han och därför ser jag i alla fall lite is – emellanåt.
• • •
Bra dag för Rod The Bod, kan man konstatera. Först nytt kontrakt med klubben han brinner för – och så en välförtjänt Jack Adams på det.
• • •
Man vet att det är upphetsad stämning när de till och med skanderar om Uncle Leo
• • •
För övrigt var det någon som röstade på David Quinn i Jack Adams-racet.
Ho ho.
Men skyll inte på oss skribenter, det bara är tv- och radiokommentatorerna som röstar om coacherna.
• • •
Jaha, nu har vi unga fans som ramlar omkring i pressboxen och slår sig ner med öl och vill titta i datorn också.
Jag tror det blir som på Garden i vintras, Bofinken åker hem redan i andra pausen…
• • •
Skräddarbacken-Johan bidrar härmed med en stilstudie av Bofinken in action.

Craig rycker på axlarna.
Han, en god vän från Elaine’s-tiden, växte upp här ute på Long Island och förstår inte riktigt att jag gör sådan affär av den våldsamt högljudda, hätska och ofta rent vanvördiga stämningen i The Old Barn på Hampstead Turnpike under det lokala NHL-lagets största matcher sedan 1980-talet.
– Så där är det på våra söndagsmiddagar med släkten också. Vi låter alltid på det viset, det är inget att bli så exalterad över, säger han.
Lite får vi utgå från att den snajdige bartendern från Lynbrook överdriver, förhoppningsvis är släktsammankomsterna få där de sitter och skanderar ”We don’t need you” åt varandra, men det finns ett rejält korn av obestridlig sanning i beskrivningen av den allmänna andan
Det är New Yorkers – alltså de drygt åtta miljoner som bor i Brooklyn, Queens, Bronx, Manhattan och Staten Island – som i hela världen ses som gapiga, bullriga, framfusiga, ogenerade bufflar som alltid säger vad de tycker oavsett om de blivit tillfrågade eller inte, men de har ingenting på sina grannar i öst.
Det är hit film- och tv-regissörer borde åka för att fånga ”attityd”, det är här var och varannan man möter är Joe Pesci i ”Goodfellas”, det är detta jätte-suburbia i skuggan av New York City som får audiovisuell gestalt inte i Billy Joel-serenader utan i skränigast tänkbara metal-dängor.
Så Craig har en poäng.
Man ska inte vara förvånad över att de ryter högre, stampar hårdare, sjunger mer och hånar grymmare i Nassau Coliseum än någon annanstans detta gloriösa slutspel.
Däremot kan man vara väldigt glad över att få uppleva en av de redan klassiska kvällarna i det gistna gamla skjulet sommaren 2021.
Det är jag. Big time. Jag har inte varit här på hela säsongen och aldrig sett en större match på just denna adress – det har ingen som inte konsumerade NHL live redan 1983 – och hjärtat dunkar hårt.
En middagsbjudning med Craig och hans fellow Long Islanders när deras hockeylag jagar Cup – det finns knappt en mer essentiell New York-upplevelse.
• • •
Ursprungligen hade er bofink tänkt vara på plats redan på Tampas skate i förmiddags, men på grund av det jobbiga igår var det svårt att somna, så jag kom fram till beslutet att sovmorgon behövdes.
Istället hoppade jag i en Uber strax före 14.00 och kom ut till plattlandet knappt fem timmar före puckdrop och givetvis – partyt hade redan börjat
Alla kan med andra ord vara lugna. Några kostymer har inte snott åt sig the hottest tickets in town ikväll heller. Det blir precis samma vanvettiga blue collar-röj som vanligt.
• • •
– De som trott att vi ska svepa Montreal är samma människor som trodde Colorado skulle svepa oss, sa DeBoer på sin presskonferens i Vegas igår.
Idioterna alltså.
Och jag kunde inte låta bli att känna mig lite träffad…
• • •
Exakt varför människor här ute är så gapiga och aggressiva vet väl ingen bestämt, men jag har en teori.
Trafiken.
Den var en satans bumper-to-bumper-mess idag också, fast jag åkte på en tid när det borde vara liugnt, och satt jag fast i den skiten varje dag skulle jag inte bara bli Joe Pesci i ”Goodfellas”; jag skulle bli Hannibal Lecter, Den Onda Dockan och vågorna som sköljer in över Frihetsgudinnan i ”The Day After Tomorrow”.
• • •
Vad fint att ni läst Markus idag. Jag vet inte om jag nånsin tagit del av en bättre runa. Ni ser vad min lillebror från Kiruna gör, va? Han tar Anders ur den där jävla hospice-sängen i Ersta, det är inte där det slutar. Det är i midjehögt stillahavsvatten utanför det fantastiska Coronado-hotellet i San Diego efter en vild natt med Markus. Där står Anders nu, skrockande, frusen i ett evigt ögonblick av lycka.
God bless them båda två.
• • •
Det står alltså 1-1 i bägge semifinalerna – efter de förmenta favoriternas två första hemmamatcher.
Sådant läge vet jag inte om vi haft på länge, har vi? Det betyder ju att samtliga befinner sig i precis samma situation – de är alla indragna i en bäst-av-fem-serie och är exakt sju segrar från Stanley Cup-titeln. Skillnaden mot tidigare är att utmanarna – Islanders och Canadiens – nu har hemmaplansfördel…
• • •
Man undrar ju ibland om det verkligen var samma drag här ute under Islanders verkliga glansdagar, när de vann fyra Stanley Cup i rad, så för inte så längde sedan ringde jag upp Lill-Affa Jonsson – som var med och bärgade två av titlarna – i Sundborn utanför Falun och fick följande svar:
– Absolut. Det var alltid fullt och otroligt hög stämning. Det är genuina hockeytrakter det där, det ska man inte glömma.
Så nu vet vi.
Det är inget nytt som händer här den här sommaren. Det är bara gamla traditioner som återupplivats.
• • •
Ja, ni som är inne på teorierna om att Victor Hedman haft en mellansäsong får väl fortsätta vara det, men enligt de andra spelarna i ligan var han även i år den svåraste backen av alla att spela mot.
Det framgår av den årliga enkät The Athletic gjort med alla aktiva i ligan. Han fick 64.7 procent av rösterna – medan tvåorna Roman Josi och Cale Makar fick 7.35.
So there’s that.
• • •
Här har vi en lista på kända Long Islanders och jag tycker den förklarar en del om hur det är här ute och varför:
Lou Reed, Alec Baldwin, Lindsay Lohan, Steve Buscemi, Mariah Carey, Jerry Seinfeld, LL Cool J, Rodney Dangerfield, Chuck D, Rosie O’Donnell, 50 Cent, Telly Savalas, Dee Snider (!), Tony Danza, Method Man, Don Rickles och familjen Corleone; Vito, Sonny, Michael, Fredo, Connie, Carmela och Tom Hagen.
Och ja, Björn Falk, vi säger väl att samtliga – inte minst the Corleones – håller på Islanders.
• • •
Dumfries är ett coolt namn.
• • •
Islanders kommer vara, som det heter, fysiska mot mästarna ikväll, för den sortens spel jagar igång de galna fansen nästan lika mycket som mål och energin som lösgörs då kan hemmalaget krama extra inspiration ur.
Men som någon påpekade i en tv-studio igår:
Så kunde man tämja Lightning för några år sedan. Inte längre. De gillar också när det blir tuffa tag och kommer inte backa en millimeter.
Det, i såg, lovar ju väldigt gott.
• • •
Man – ja, jag – höjer lite på ögonbrynen över hur vissa av NHL-klubbarna håller fast vid stränga covid-restriktioner fast ingen längre tvingar dem.
I New York har alla begränsningar lyfts, men Islanders är fortfarande som ett enda stort Björn Olsen.
Er Bofink och hans kollegor får komma in först två timmar före matchstart, måste visa bevisa på vaccinering, får temperaturen kollad och tillåts inte ta hissen (!) till pressläktaren utan måste klättra i branta trappar (ja, det tycker er Bofink är lika kul som ni föreställer er…)
Efter ett år när de liksom pushat kuvertet och på nåder fått genomföra säsong är de som skolelever som ställt till med bus och vill överkompensera genom att ställa sig in hos läraren och radar upp blanka äpplen på katedern varje dag.
Slappna av nu för fan, NHL. Läraren har strukit ett streck över hyssen, ni har tillåtelse att operera som vanligt.
• • •
Ännu har jag inte hört någon skandera ”Seven fucking guys”, men hoppet lever!
Känner jag de här vettvillingarna rätt missar de inte ett sådant tillfälle.
• • •
Eftermiddagen tillbringar jag på klassiskt Coliseum-vis:
I lobbyn på Marriott-hotellet vägg i vägg.

Där har åtskilliga intron komponerats genom åren och jag har alltid varit en traditionernas bofink, så jag sitter där och knattrar nu också – med stämningen i baren för varje timme blir stökigare och stökigare.
Som sagt:
De kommer försöka välta hela jävla ladan ikväll.
• • •
Jag fick inget svar senast, men du kanske reda ut det här, Björn Falk:
Är Barry Trotz hockeyns Janne Andersson – eller Janne Andersson fotbollens Barry Trotz?
• • •
Några bilder från tailgate-partyts inledande moment:

• • •
Apropå coacher är det förstås fint att se att Rod Brind’Amour fortsätter i Carolina fast han kunnat få betydligt högre lön i andra klubbar.
Ibland betyder pengar inte allt – i synnerhet när man redan har så mycket som före detta proffs har…
• • •
Social distansering råder fortfarande på pressläktaren i ladan också, så där får mindre betydande karaktärer inte plats.
Istället sätts jag och några stackare till i en så kallad auxiliary-box ute på vanliga läktaren och det kommer i och för sig bli en kick att känna på stämningen på riktigt, men om de framför ställer sig upp lär jag inte så mycket och de kommer med säkerhet stå hela tiden, så ingående matchanalyser får vi ta en annan gång.

På lördag till exempel. Jag har i och för sig ackreditering då också, men om det här blir som jag befarar stannar jag hemma i korresoffan då.
Sorry, Björn, men jag tycker det är roligt att se det som händer på isen…
• • • 
Paulie blir okaraktäristiskt hovsam när han hör att jag befinner mig på Long Island. Här har åtskilliga av bossarna i The Five Families trots allt sina hem, inklusive Carmine Lupertazzi, så han är lite skraj för att jag ska sluta pakt med en mer inflytelserik organisation.
– Okej, fine Furman, lismar han, vad kul att du ringer. Hur tror du nu att det går i kvällens match? Du kan få lite cred om du vill, får du in ditt tips betalar jag dubbelt.
Sedan tar han emot denna spådom:

•NY Islanders – Tampa 2 (OT)

• • •
Jo, OT. Vi har inte haft någon förlängning i semifinalerna ännu, men nu är det dags.
Och det blir nattmangling. Först i slutet av andra övertidsperioden piskar Tyler Johnson in avgörandet.
• • •
Nu när jag tagit Uber ut hit – dyrt, men billigare än att hyra bil, ifall någon administrativ redaktör ser detta – undrar ni kanske oroligt hur jag ska ta mig hem till Manhattan efteråt.
Well, planen är att tjuvåka med en kollega, vi kan kalla honom Skräddarbacken-Johan, och går inte det får jag väl ta in på Marriott-hotellet.
• • •
OK, folks, välkomna till Long Island – och the kaos of sommaren 2021.
Som sagt, det här kommer nog i huvudsak bli en rapport om stämning och stök – men det är ju för det vi är här också, inte sant.
Som de säger här:
Yes, yes, yes!

VEGAS – MONTREAL 2-3 (Slut)
• • •
När man inte håller på någon särskild, och således inte behöver lura sig själv med omotiverat hopp, är det ibland så enkelt att se hur det ska gå i en sån här match.
Ja, man fattar att Knights ska komma i en push i den här tredjeperioden och på slutet blir det onekligen spännande och kvittering är inte jättelång borta, men sannolikheten att Knights ska komma ikapp framstår ändå som ganska liten i ett större perspektiv, för stora delar av matchen har Habs varit så. mycket bättre och there you go.
Grattis Julia och andra Montreal-fans, nu är detta verkligen en serie.
• • •
Weber, Petry, Edmundson, Chiarot…det är inga grabbar som får posera på omslaget till Hockey News direkt, men satan vad bra de är på att spela hockey i egen zon.
I åtminstone 27 fåtöljer utspridda över den här kontinenten sitter det just nu general managers och undrar var de inte knutit till sig de killarna.
• • •
Rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga, men jag tror inte det gjorts ett enda mål framåt med tom kasse i det här slutspelet.
Det draget fungerar aldrig nuförtiden. Stop it.
• • •
Nu ska jag ta en jamare och skåla för min bortgångne vän och sen sova och vakna som en torped för imorrn går väntar en tripp till Long Island.
Vi hörs därifrån, fina frön.

VEGAS – MONTREAL 1-3 (Period 2)
• • •
Mm, Knights spelar sina kort lite smartare och med mer urgency i mittperioden.
De har fattat att de är i trubbel.
Men det är så dags, ett Montreal med ledning stänger banken och gör inga fler utbetalningar.
Framförallt är själv kamrern på kontoret längst bak i lokalen, Carey Price, omutlig därvidlag.
Sen är det dags att åka till Kanada…
• • •
Nu säger dom att Petry lider av ”Subconjunctival hemorrhage”.
Hm.
Själv fick jag en blodfläck på ögonvitan i Benidorm 1983 och då hävdade åtminstone den spanske doktorn jag lätt orolig gick till nånstans i närheten av Bosses Bar att det berodde på för idogt konsumerande av alkohol…
• • •
Det går att få tyst på T-dojjan också, det är tydligt det.
• • •
Jo, ja, mighty Pietrangelo mosar in en cannoli här i slutet och om Habs bara haft ledning med 2-0 i det läget hade det kunnat vara väldigt stort, men nu måste hemmalaget göra två till, samtidigt som de förhindrar såna kvicka och fina och opportunistiska rackare som Byrån och Suzuki och Kotten och Tofflan och Caufield från att göra fler åt andra hållet, och det tror jag helt enkelt blir lika omöjligt som att vända en kväll på Bellagio genom att lägga de sista tio markerna på 21 när dealern snurrar igång roulettehjulet igen.
• • •
Julia, kan vi få en lägesbeskrivning. Lyser solen i den svenska sommarmorgonen?
• • •
DeBoer tyckte uppenbarligen inte heller att Nicolas Roy fungerade som ersättare för Stephenson och plötsligt är Kolesar förstecenter mellan Pacioretty och Stone.
Jösses, jag säger ju det. Stephensons mystiska frånvaro är värsta tänkbara katastrof för Knights, ingen annan hade lämnat ett lika stort hål i laguppställningen.
• • •
Nu: Lite Philly Cheese-frossa i holken.

VEGAS – MONTREAL 0-2 (Period 1)
• • •
Jamen, kolla.
Riddarna blir nonchalanta och tar ett blackjack-kort till fast de har arton och dealern sjutton och stapeln med spelmarker börjar krympa direkt.
Eller för att uttrycka det i hockeytermer:
Knights blir tillplattade av det mycket hårdare, snabbare och mer aggressiva Montreal.
Ojvoj, plötsligt är det här hur intressant som helst.
• • •
Det låter och ser ut som att de har roligt i Dojjan även ikväll, för att uttrycka det med maximal återhållsamhet.
Hur säger man gåshud på franska?
• • •
Jo, efter många om och men spelar Petry ändå – liksom Jon Merrill.
Däremot tvingas Vegas, mycket överraskande, undvara sin förstecenter Chandler Stephenson.
Det är ett riktigt saftigt avbräck, han leder alltid i ansträngningarna att stänga ner motståndarnas farligaste offensiva vapen.
Och ni ser ju själva:
Riddarna stänger ner ingen alls ikväll.
• • •
Anmärkningsvärt nog verkar det vara Canadiens-fans på plats också. De kan ju inte resa från Quebec, inte med mindre än veckor i karantän på hemmaplan vid återkomsten, så jag antar att det handlar om kanadicker som bosatt sig i Nevada-öknen, det finns rätt gott om sådana.
• • •
Kenta påminner om att jag missar att publicera tipset och det är ju illa nog, men dessbättre – jag hann ringa Paulie precis innan puckdrop och han var för en gångs skull förstående och lät mig registrera en etta.
Så jag tror jag slipper bakluckan, Kenta…
• • •
Joel One-Man-Armia!
Han är playoff-expert på samma sätt som…Brock Nelson .
• • •
In med Robin!
Ja, en Robin har vi ju redan i spåret – trevligt, känn dig välkommen – men jag menar pandan från Götet!
• • •
Ja, vad är det med Petrys ögon? Han ser ju livsfarlig ut, som en demon. Hu! Nu kommer jag drömma mardrömmar.
• • •
Ibland höjer Pete DeBoer rösten och var så säker: Den här pausen är ett sådant ögonblick.
• • •
Tack för värmande ord, hörrni.
Det slår mig plötsligt att jag och Anders var på en NHL-match i Florida våren 2001.
U2 skulle ha världspremiär i det som idag är BB&T och några dagar innan spelade Panthers mot Capitals och vi åkte dit och köpte biljetter i dörren, de kostade knappt någonting och det fanns hur många som helst.
På isen: Ulf Dahlén och Calle Johansson för Caps, Marcus Nilson och Anders Eriksson för Panthers.
Dagen efter låg vi vid hotellpoolen och drack strawberry daiquiris hela eftermiddagen.
Fina Anders, så jäkla mycket vi var med om tillsammans.

Tricket i Las Vegas är inte att veta vad man ska göra – utan när man ska göra det.
Insatsen på blackjack-bordet ska höjas dramatiskt när man fått rätt kort och sannolikheten säger att dealern kommer att dra ett mindre bra.
Alla markerna ska in i potten under pokerpartiet när man sitter med en riktigt vass hand och inser att lallaren till höger, han med solbrillor, bara bluffar.
Hard Eight ska spelas stenhårt i craps-baljan när Scottie Burnside är het och får tärningarna.
Det är då det finns en verklig chans till stora vinster och triumf.
Likadant är det för spelstadens lokala NHL-lag i den pågående Stanley Cup-semin mot Montreal Canadiens.
Efter segern i första matchen har de ikväll chansen att skaffa sig samma ”edge” som huset och ni vet vad dom säger – huset vinner alltid.
Men det gäller verkligen att spela korten rätt, att hugga med full kraft i exakt rätt ögonblick och att inte börja fumla med det som kallas ”basic strategy”.
Om de tappar fokus och börjar tveka och tror att det ska gå av sig självt och inte utnyttjar chansen den korta sekund den uppenbarar sig kan de plötsligt finna sig omsprungna och får försöka jaga ikapp det övertag de nyss hade och då är de i ett slag doomed.
Så… Up your bets, gentlemen.
Nu får vi se vad ni går för.
• • •
Idag vaknade jag till det inte oväntade men likafullt outsägligt ledsamma beskedet att min gode vän Anders Nunstedt gått ur tiden.
Det berättar jag så ni förstår om jag eventuellt verkar dämpad och frånvarande ikväll.
Vi kamperade ihop som musikskribenter, för varsin kvällstidning, under 90-talet och första halvan av 00-talet och hade ohyggligt roligt ihop över hela världen – från Strömstund till Atlanta, från Istanbul till Sölvesborg, från Bollnäs till Dusseldorf – via Jerusalem, Piteå, Miami och Arvika.
För tre år sedan drabbades han av cancer och den satans sjukdomen har han bekämpat med en rent omöjlig tapperhet sedan dess, men till sist gick det inte längre. En av de snällaste, roligaste, mest omtänksamma och varma jag känt finns inte mer.
Sista gången vi hördes, i april, hade han fått ohyggliga besked om hur behandlingar och mediciner inte längre hjälpte, men – och det säger så mycket om vem han var, om hans generositet och optimistiska livssyn, in i det sista – det var han som peppade mig.
”Jag ser att du får gå på hockey igen, det är ju underbart, jag blir så glad för din skull”, sa han.
Bästa sättet att hedra en sådan kamrat är, antar jag, att ta vara på varje sekund och gå all in i det som han var så glad åt att jag fick uppleva igen.
Så nu gör vi det.
• • •
Hur man ska återge Canadiens situation i klassiska Vegas-termer efter den odiskutabla förlusten i rond 1 vet jag inte riktigt. När man torskat så eftertryckligt vid spelborden brukar rekommendationen vara att ge upp och gå upp på rummet och lägga sig, men det kan de ju inte. De måste ovillkorligen ägna sig åt styggelsen ”chase their losses” – och de tvingas dessutom frångå rationella mönster och chansa och hoppas på lite tur.
Det är farligt – men ibland har man inget val.
• • •
Brooksies scoop bekräftades alltså till sist av av Rangers idag:
Gerard Gallant blir ny coach åt Mika, Nils och de andra förmågorna på Broadway.
3.5 miljoner dollar per säsong får han, i åtminstone fyra år.
Då skulle jag vissla i duschen på morgonen, det kan jag säga.
• • •
Håller med dig, Julia. Ordföljden ”Seven fucking guys” har musikalisk schvung och jag hoppas verkligen vettvillingarna ute i Coliseum tar fasta på det imorgon.
Om inte drar jag igång en egen sådan ramsa från pressläktaren…
• • •
Det har 115 Fahrenheit i Las Vegas idag – det vill säga 46.1 Celcius.
Plusgrader alltså.
I skuggan.
Det är ingenting mindre än den högsta temperatur som någonsin uppmätts inför en NHL-match.
Vaktmästarna som ska hålla isen i T-dojjan i spelbart skick önskas härmed lycka till…
• • •
Det finns en liten chans att Petry kan spela för Habs ikväll. De får hoppas. Att gå upp mot Knights utan sin bästa back är inte som att spela blackjack med förbundna ögon, men nästan – för att nu spinna vidare på det temat.
• • •
– There is no happiness in life. There is only the mirage of it on the horizon. So we’ll cherish that, sa den plötsligen svårt filosofiske Putin idag.
Hm.
Så hade han inte uttryckt sig om han suttit här och vetat att han imorrn ska se största hockeymatchen i Coliseum på nästan fyra decennier.
Den som gör det vet att lycka visst finns!
• • •
Vad gäller strategier vid spelborden ska det samtidigt understrykas att det inte finns några fungerande för roulette.
Där handlar det om tur och tur allena – och de som tror att det måste bli svart snart eftersom det blivit rött tio gånger i rad fattar ingenting. Hjulet har inget minne, oddsen är desamma precis hela tiden.
Låt inte mig hindra någon från att beskriva matcher mot ett Vegas i form på samma sätt.
• • •
Minns ni hur plågad Bofinken var av sömnbrist igår kväll?
Det hindrade honom inte från att plötsligt intala sig själv att Corona-dagboken i grannbloggen behövde avslutas med finalinlägg.
Ibland måste sådant bara göras och här kan den som är intresserad läsa den posten.
• • •
Frågade förstås Pontare-mannen i Tampa igår om han möjligen fruktar stämningen som väntar på ön imorgon.
Det gör han, som väntat, inte.
Tvärtom.
– Vi har i och för sig ingen erfarenhet av hur det är där nu, våra slutspelsmatcher mot Islanders 2016 spelades i Barclays Center. Men det ska bara bli spännande, det är roligt när det är hög stämning, hette det.
Be careful what you wish for, replikerade inte jag men det var nära…
• • •
Är Barry Trotz NHL:s Janne Andersson eller är Janne Andersson fotbollens Barry Trotz?
Dela upp er i grupper och diskutera.
• • •
Myndigheterna i Quebec-provinsen kommer tillåta 3500 åskådare i Katedralen under semifinal 3 och 4.
Långt ifrån T-dojjans fullpackade läktarsektioner det, jo – men ju fler desto bättre, även när vi räknar i mindre skalor.
• • •
Wild Bill, också känd som Världens Bästa Karlsson, hänger två ikväll.
• • •
Jo, nu ser det ut som att Jeff Petry kan spela. Han är i alla fall med på matchvärmningen. Med en tydlig handskada. Det kommer riddarna utnyttja, räkna med det. En extra slashing över fingrarna kommer. I krig och kärlek och Stanley Cup-slutspel är allt tillåtet.
• • •
OK, nu hoppas jag vi får runda av den här tunga dagen med en riktigt minnesvärd hockeyshow.
No more bets, folks!

TAMPA – NY ISLANDERS 4-2 Slut)
• • •
Som dom alltid säger såna här gånger:
We’ve got ourselves a series.
Och det slår gnistor om den. Matcherna i The Old Barn på torsdag och lördag kommer bli ingenting mindre än episka.
• • •
Den goda nyheten för Bofinken: Nu får han snart sova.
Vi hörs imorrn igen, när andra ronden i T-Dojjan startar.

TAMPA – NY ISLANDERS 2-1 (Period 2)
• • •
Vasys räddning i slutsekunderna i mittperioden kan vara en av de viktigaste han gjort senaste åren.
Om Beauvillier kvitterat där hade mästarna fått trampa ut till omklädningsrummet i svår frustration – och Islanders känt underbar medvind inför avgörandet.
Nu har hemmalaget fortfarande ledningen och kan de bara trycka in en puck till under första tio tror jag Teddybjörnens nattsömn är säkrad.
• • •
Först Hedmans diagonal-passning, sedan Kucherovs sätt att hålla i pucken och så Palats iskalla avslutning – Tampas 2-1-mål är en gräddbakelse att ligga och le åt så här i andra pausen.
• • •
Jag är inte mycket för skryt, men jag törs påstå att det här är enda hockeybloggen i världen där obskyra Sopranos-karaktären Aaron Arkaway plötsligt kan bli ett diskussionsämne..
• • •
Domarna bör också sträva efter att begränsa sina misstag, men de som fått hedersuppdraget i Tampa ikväll – Dan O’Rourke och Francois St. Laurenr – radar upp tavlor som ett helt Buffalo ikväll.
Too-many-men-missen innan Tampas ledningsmål är ju faktiskt förfärlig.
• • •
De enda som flyger direkt mellan Tampa och Vegas är sunkiga Southwest, jag vill bara få ut den informationen.
Mellan New York och Vegas, däremot, ser alla de stora bolagen till att ligga på rull.
• • •
Man behöver inte vara utbildad i konsten att läsa läppar för att se att Trotz skriker ”Seven fucking guys” efter den där domarmissen.
Ska vi gissa på en eller annan ramsa på det temat i ladan på torsdag?
• • •
Det var härligt att få The Smiths pasta levererad ända till dörren, men nu blev jag ännu segare…

TAMPA – NY ISLANDERS 1-1 (Period 1)
• • •
Den goda nyheten för Ondskan: Bolts är definitivt hungrigare och mer motiverade än i söndags.
Den dåliga nyheten för Ondskan: Det leder inte till det övertag som brukar följa när de samlar sig till sådana insatser.
Den goda nyheten för Björn Falk: Islanders är i högsta grad fortfarande med, fast mästarna går all in ikväll.
Den dåliga nyheten för Björn Falk: Helgonen har börjat ta utvisningar. Det kommer inte hålla i längden.
• • •
Det är överhuvudtaget mer nerv och hetta i den här matchen. Det märks inte bara på att det är så stökigt och bråkigt och infekterat – men det märks framförallt på det sättet.
Lovar mycket gott inför fortsättningen, detta. Jag menar, torsdag kväll på ön…ojvoj!
• • •
Rysk målvaktsshow pågår.
En enastående Varlamov ser till att Bolts inte skaffar sig ledning redan i de första bytena och Vasy…well, ni såg plocken på Paul Marys magnifika läge. Den skulle Tranströmer ha kunnat skriva nobelpris-värdig poesi om.
• • •
Grattis till Oskar Lindblom – en synnerligen värdig Masterton-vinnare. Hans comeback efter den tappra kampen mot fucking cancer var hela säsongens mest hjärtevärmande feelgood-story.
• • •
Den goda nyheten för Bofinken: Ett härligt hockeydrama har utbrutit i Tampa,
Den dåliga nyheten för Bofinken: Han har för länge sedan passerat åldern när han kan hoppa över en natts sömn utan att det märks.
• • •
Ibland kan man få för sig att vissa hockeyspelare saknar basala hjärnfunktioner.
De knuffar in motståndare i egna målvakten – och blir sedan vansinniga över att motståndaren och målvakten kolliderar.
Det är som att kasta sten i ett skyltfönster och bli arg över det går sönder.
Nej, det är det inte, men ni fattar.
Utvisningen på Point i den här perioden, den som leder till Islanders kvittering, är helt absurd.
• • •
Idag framgår det till och med i NBC-sändningen att Amalie faktiskt rockar.
• • •
Det är ju väldigt synd att Varlamov måste lämna isen, men det är helt och hållet lagkamraten Pulocks fel.
• • •
70 procent av den vuxna befolkningen i New York är nu vaccinerad och därmed lyftes även de sista restriktionerna idag; vi har ingen pandemi här längre, meddelade guvernör Cuomo.
Det får bland annat till följd att jag för första gången på femton månader inte behöver åka ner till lobbyn för att hämta delivery-käk. Buden får komma upp och ringa på dörren. Denna magiska nyhet firar jag med en furstlig beställning från The Smith.