Det borde ju inte vara möjligt i detta tidiga skede, men jo:
Redan ikväll, i semifinal nummer två, tvingas regerande Stanley Cup-mästarna upp i en regelrätt måste-match.
Den första på hela säsongen – ja, kanske rentav på två säsonger.
De kan inte förlora ytterligare en rond mot New York Islanders hemma i Amalie Arena.
I så fall befinner de sig i 0-2-underläge inför de två största hockeymatcherna i The Old Barn på Long Island sedan tidiga 80-talet och det vore som att försöka springa New York Maraton med brutna fotleder.
Det går bara inte.
Det är otänkbart.
Med andra ord är den emotionella respit vi brukar åtnjuta i början av nya Stanley Cup-serier förbrukad på en gång.
Rödglödgat, omtumlande allvar råder omedelbart och ja, det kan bli very late very early i västra Florida.
Nu eller aldrig, Tampa Boys, nu eller aldrig.
• • •
Hej igen, pojkar och flickor, vad roligt att få sitta vid lägerelden med er igen; den korta separationen hann orsaka saknad och längtan,.
Det är dock en aningen mosig bofink som tänder brasan ikväll.
Jag tog alltså en red-eye hem från Vegas igår kväll, efter en ny odyssé genom isolationen i Mojave-öknen, och landade på JFK vid 07.00 i morse.
Naturligtvis kunde jag inte sova en blund på planet, men det var bara att stämpla in på en gång. Först hade jag en bokad intervju med Sveriges Radio, om boken, i Central Park – resultatet går att höra i ”Korrespondenterna” i P1 på söndag – och sedan satt Teddybjörnen från Åsögatan beredd att få avlossa sin Hallå-hallå-hallå-ramsa i podcast-mikrofonen,
Först därefter, i några timmar under sena eftermiddagen, hann jag ta mig en liten tupplur i korresoffan och de hjälpte litegrann, men det är ingen torped som sitter här och hamrar på tangenterna och jag vaknade för inte mycket mer än timme sedan, så vi får hålla till godo med ett något knapphändigt intro.
• • •
Så vad ska Bolts göra för att undvika att hamna i stabsläge inför årets första New York-besök?
Well, de måste rent allmänt vara betydligt mer aggressiva och ”på” – och undvika att begå misstag.
Det är det verkligt viktiga mot Isles. De väntar lika tålmodigt på motståndarnas felpassningar och turnovers som skallerormen väntar på att råttan ska studsa förbi i ökensanden – och hugger lika skoningslöst när de får chansen.
Gästerna, å sin sida, ska förstås bara fortsätta som i söndags. De behöver inte vara det minsta stressade. De har inget att förlora ikväll, bara massor att vinna…
• • •
Gårdagens match såg jag i en bar på McCarran-flygplatsen innan takeoff – ja, det var det också; det blev några glas under den sömnlösa nattens färd mot morgon… – och inte för att strö cayennepeppar i Habs-fansens sår, men jag tycker det såg ut som jag tills alldeles nyss, mär modet svek, hävdat att det skulle se ut när den kanadensiska kanonmaten forslades söderut.
Jag gillar egentligen inte sådana tvärsäkra påståenden, men det är inget snack: Fortsätter Vegas i samma stil blir det en mycket kort serie.
Sorry, Julia.
• • •
Paulie Walnuts väntade på JFK i morse, med Furio och Little Paulie, och jag fick en sista varning:
Tipsen lämnas fortsättningsvis i tid, annars går det för mig som för Fat Dom Gamiello.
Så jag rafsade snabbt ner följande lilla rad innan jag, med förolämpningarna vinande runt öronen, knuffades in i en taxi:

•Tampa – NY Islanders 1

• • •
Shea Theodores skottfint innan Alec Martinez 2-0-mål igår tycker jag var hela slutspelets hittills mest grandiosa läckerhet.
Ingen kan frysa Carey Price till is, men han gjorde det ändå.
• • •
Att sitta dödstrött på ett plan och inte kunna sträcka på vare sig ben eller något annat hör verkligen till det värsta som finns, men som Bo Kasper en gång tipsade om kan den situationen användas konstruktivt.
De gånger man ligger i sin säng och har svårt att sova ska man, förklarade han, tänka på alla jobbiga vaknätter man suttit hopskrynklad i flygplatssäten och vips känner man sig bekväm och komfortabel och slocknar.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill ändra ”Skott fint” till ”Skitfint”.
Ja, det kan man verkligen säga.
• • •
De var förstås bara en tidsfråga innan Rangers skulle tillkännage att Gerard Gallant ersätter David Quinn, men ändå:
Fem plus för det kapet.
Nu börjar resan mot ny respektabilitet på Manhattan på allvar.
• • •
Fem plus får även Vigge Hedman. Inte för sitt spel i första semin, nej – men för tröjan han dök upp i på presskonferensen i går.
Han har klass, Rios pappa.
• • •
OK, det är showtime i korresoffan för första gången på nästan två veckor och insatserna kunde inte vara högre, inte så tidigt i en semifinal.
Ni kommer att gilla det här, det är jag övertygad om.

Lång dags färd mot red eye-flight har börjat och som jag förvarnade om igår kommer första matchen mellan Vegas och Montreal avgöras medan er bofink befinner sig on the move österut.
Så här kommer bara ett litet tips, men i morrn samlas vi traditionsenligt runt lägerelden igen.

•Vegas – Montreal 1

TAMPA – NY ISLANDERS 1-2 (Slut)
• • •
Vad säger dom?
Man är i trubbel i Stanley Cup-serier först när man förlorat på hemmaplan.
Regerande mästarna är med andra ord i trubbel direkt.
För Islanders hugger först och de hugger hårdast och de visar verkligen ingen nåd och har 1-0 efter premiärföreställningen i Amalie Arena.
Bolts får försöka trösta sig med att de i alla fall inte blir nollade – tack vare den oerhörde Point – och sedan visa att det stämmer att de aldrig blir stressade av nånting utan kan repa sig från den här smällen direkt på tisdag.
Om inte…oh, boy. Försök vara i mina skor när DEN podden ska spelas in…
• • •
Idsint och Bofinken har en bra relation och blir inte osams för det där lilla meningsutbytet i spåret.
Några jabbar här och där måste vara tillåtna när vi trängt så här långt in i playoff och två gamla rävar inte kan nå samsyn på en man utan hals.
• • •
OK, mot poolen.
Imorrn får ni som sagt klara er själva, men någon form av intro kommer innan jag flyger österut.

TAMPA – NY ISLANDERS 0-1 (Period 2)
• • •
Ojvoj, nu skymmer det på Åsögatan.
För detär Barzal – bättre och bättre för varje match – som bryter dödläget i den riktigt tunga, gastkramande kraftmätningen med en slug puck mellan benen på Hasek of The Sunshine State.
Värst, för Ondskan:
Det är rättvist.
Islanders fortsätter vara lite hetare, lite kvickare, lite mer lystna.
• • •
Kvicksilvret har nu passerat 42-gradersstrecket här i vår grillade dal.
Hej och hå.
• • •
Stanley Cup-final i Coliseum…
Sett i ett längre perspektiv är det förstås en regelrätt klassiker, men idag – 38 år efter senaste gången – känns det faktiskt helt lugubert.
• • •
Det är för det mesta lika trångt runt Varlamov som det var i poolen här på Rancho Mirage-resorten igår eftermiddag.
Men Tampa kan inte göra som jag i det läget och bara gå hem och sätta sig på balkongen.
• • •
Han kändes som en främmande fågel i Florida-solen ett tag, men nu är David Savard bona fide-tampait och gör idag, tycker jag, sin hittills bästa match sedan han flög in från Ohio.
• • •
Jo, Molle, även mitt hjärta slår lite för Holland – och har gjort ända sedan Johan Cruyffs tid.
• • •
Buzzin’ B’s i Islanders – Beauvillier, Brock och Bailey – kommer serien igenom att surra runt Hedman & co som lyckorusiga jordgetingar runt honungodlingen.
Underbart ettrig, kvick kedja, det.
• • •
Bofinken ser den här matchen iförd baseboll-kepa med Keith Haring-tryck.
Intresseklubben har härmed tillåtelse att anteckna.
• • •
Wow, förstår jag rätt blir Stamkos – kaptenen – bänkad av Cooper efter felpassningen innan Islanders ledningsmål.
• • •
Nejdu, Idsint, det där tror jag inte på. Mannen utan hals är ett geni och skulle någon kunna ge Leafs en verklig chans att vinna är det han.
Vad är det för tråkigt med att spela bra defensivt? Ingenting – framförallt inte när man samtidigt har offensiva artister som Barzal och Pastorn.
• • •
Övertid?
Ja, kanske.
Men då behöver Bolts bli skarpare – och mindre frustrerade än vad Vigges agerande precis vid signalen indikerade.

TAMPA – NY ISLANDERS 0-0 (Period 1)
• • •
Resan mot himlen har börjat – och om inte Andrej Vasilevskij varit det monster han är hade Isles rusat i täten just nu.
De börjar, tycker jag, mest inspirerat, skapar flest chanser och är närmast att strajka först.
Men Bolts är Bolts – de blinkar aldrig och känner sig inte minsta besvärade av det här. Räkna med en push från hemmasidan i början av andra.
• • •
Serien hinner pågå åtta sekunder – sen är det gurgel och osämja.
Längre än väntat ändå…
• • •
Islanders PP är inte att leka med det heller, som Bruins fick erfara framförallt i den redan klassiska ”Saints-matchen”, så även Bolts gör klokt i att hålla sig inom lagens råmärken i fortsättningen.
• • •
Bäst i Tampa so far, utöver Vasy:
Brayden Point.
Han är verkligen den ultimata playoff-artisten.
• • •
Fast precis som Olczyk påpekar behöver Long Island-pojkarna få bättre ordning på sina ”zone-entries” när de väl föräras chansen i PP.
Det går inte bara att åka rakt in i köttberget på blålinjen och bli av med pucken.
• • •
Av någon anledning går stämningen i Amalie aldrig fram i tv-sändningar, så ta inte det ni tycker er höra och se som inteckning för brist på drag i solen.
Det kanske inte svänger som i T-Dojjan, men det svänger – jag lovar.
• • •
Korrekt, Kenta. Paulie ringde rasande och meddelade att mina ”East coast”-privilegier är indragna. När jag kommer tillbaka måste jag klippa hans mammas gräsmatta två gånger i veckan, vikariera för Georgie i baren på Bada-Bing på fredagar och diska på Nuovo Vesuvio på måndagar och onsdagar.
Attans…
• • •
Sms-konversation med Teddybjörnen-Ondskan några minuter innan puckdop.
Bofinken: – Känns det bra?
Ondskan: – Nä.
Bofinken: – Ha ha.
• • •
På en punkt har EM redan vunnit över Stanley Cup: Fotbollsmatcherna börjar när det är sagt att de ska börja.
NHL har som vanligt samma förhållande till tid som Guns ’n¨ Roses på 90-talet.
• • •
Hehe, du är en sann underhållare, Falk-Björn.
• • •
När Tampa spelar kan ni ropa på Ekan hur mycket ni vill, han är i upplösningstillstånd i 60 effektiva minuter och klarar inte att skriva ”Usch” ens.
Det är under Vegas-Montreal-serien vi möjligen får ett gästspel…
• • •
Ett mål.
Det vore kul.
Och det kommer i andra.
Nu går jag ut på balkongen och solar lite.

I exakt 149 dygn – mellan 12 januari och 10 juni – spelades det minst en NHL-match.
Varje dag.
Sedan, när Vegas avslutade sin kvartsfinalserie mot Colorado, fick vi äntligen ta ett steg tillbaka och andas i ett par dygn.
Det var minst sagt välbehövligt.
Ja, jag driver ju sedan länge tesen att för mycket av det goda är underbart och vill för det mesta ha ett gränslöst överflöd av allt som är roligt och berikande, men ibland måste även de besatta ta en paus, bearbeta intryck och samla kraft.
I just det här fallet innebar breaket också att vi, eller åtminstone jag, fick lite perspektiv på hur intensiv säsongen faktiskt varit. Konstant action närapå ett halvår i sträck…undra på att man känner sig lite mör och öm i själen.
Å andra sidan:
Två dygn av stillhet räckte gott.
Nu ska det bli en sann kick att veva igång Stanley Cup-slutspelet igen.
Det bästa är ju kvar.
Final Four-spurten.

De sista slagen om de enda två biljetterna till hockeysäsongens stora galaföreställning – och sedan galaföreställningen itself, själva crescendot som skriver in ett av de kvarvarande manskapen i evigheten.
Vägen dit börjar idag, en nästan overkligt vacker söndag i mitten av juni, med öppningsmatinén mellan Tampa Bay Lightning och New York Islanders i Amalie Arena.
Det är alltså dags att tända lägerelden igen, den här gången för resten av säsongen, och sammankalla hela församlingen på nytt.
Break’s over, vänner – kom hit!
Nu blåser vi mössan av den här säsongen.
• • •
Och vad har mina frön haft för sig under det lilla uppehållet? Tittat på fotboll, kan jag tänka mig, och franska öppna och Indycar kanske? Sovit några extra timmar, varit lite mer sociala och rentav umgåtts med såna där konstiga människor som inte är intresserade av hockey och NHL?
Själv kom jag sent i torsdags kväll på att jag inte ville lämna västra USA riktigt ännu, så jag bokade om allting och tog mig morgonen efter till biluthyrningscentret vid McCarran-flygplatsen i Vegas, hoppade i en liten kärra, störtade rakt ut i öknen och kom efter fem meditativa timmar ute i ingenting – leta rätt på Lucerne Valley på kartan! – fram till Palm Springs och Coachella Valley.
Här har jag tillbringat helgen, på min vanliga oas till resort, och som alltid gjort just inget alls – legat vid poolen, kört runt i dalen på måfå, begapat de otroliga bergen, skrivit utan tidspress – och det är också härifrån, på rummet vid en finfin tv, jag administrerar lägerelden idag.
Eftersom jag älskar varje sekund i denna miljö lovar jag att det blir toppen.
• • •
Det verkligt intressanta med matcherna vi får se nu är ju att de utkämpas mellan lag som inte sett röken av varandra på hela säsongen.
Om vi håller oss till dagens ”premiär” har Tampa bara spelat mot Carolina, Florida, Nashville, Dallas, Chicago, Detroit och Columbus om och om igen – och Islanders på samma sätt bara mot Pittsburgh, Boston, Washington, Rangers, Philadelphia, New Jersey och Buffalo med samma repetitiva täthet.
Vad det betyder vet jag inte med bestämdhet, men de inblandade svenskar jag talat med är extatiska över att äntligen få uppleva något nytt och jag är rätt säker på att det lätt främmande i dessa återseenden kommer leda till saker vi inte riktigt väntat oss…
• • •
Det går inte riktigt att förklara, men något ute i den där totala isolationen i ökenlandskapet runt Lucerne Valley ropar på mig. Lockar. Kanske är det känslan av att tiden stannat, att ett Amerika som egentligen inte finns längre går att besöka och se och känna på. Att flytta dit är inte så aktuellt, bara så kallade ”desert rats” står ut med den egentligen helt obeboeliga miljön – men på samma sätt som en Bengan Hörnqvist alltid söker sig till målgården fast det är så ogästvänligt där kommer jag alltid söka mig till Lucerne Valley…

• • •
Inte helt oväntat – tvärtom, snarare – tilltar ljudstyrkan i anklagelserna om att mästarna ”fuskat” ju längre detta race pågår; jag vill rentav påstå att vi förutspådde just den utvecklingen här i bloggen för en månad sedan.
Det är roligt eftersom en mig närstående Bolts-supporter blir så frustrerad, men egentligen står jag fast vid min tidigare ståndpunkt:
Det är varje general managers plikt att hitta kryphål och tänja på reglerna så mycket det går – och lyckas man så bra som Brisebois gjort i Kucherov-fallet är man ett snille, inte en ”fuskare”.
Sedan kan man tycka att dylika tilltag inte borde vara tillåtet men det är strängt taget en annan diskussion
• • •
Strike first
Strike hard
No mercy
Denna obarmhärtiga slogan såg jag på en T-shirt i en shopping mall i Palm Desert igår och inte för att jag vet vem jag ska rikta den till, men det låter som ett bra råd till alla lag som spelar semifinal i Stanley Cup-slutspelet.
• • •
Klockan är 21.00 hos er (ja, merparten av er i alla fall) och 15.00 i Tampa, men här slår den blott 12.00 när de släpper pucken i Amalie, så för er vän Bofinken handlar det verkligen om matiné.

Men här ute är kvällarna alltid både lugna och tidiga och av någon anledning sover jag alltid bättre i öknen än någon annanstans.
Så – yes! Torpedläge råder!
• • •
Vad ledarskap är behöver vi aldrig dividera om igen. Varje gång frågan kommer upp är det bara att peka på danske kaptenen Simon Kjaers agerande under de hemska scenerna i Köpenhamn igår.
Så är en riktig ledare, så gör en riktig ledare.
• • •
Breaking news:
Bloggen har säkrat ackreditering till The Old Barn på Long Island – genom hela semi-rundan.
Det gick så snabbt och smidigt att Björn Falk nästan måste varit inblandad på något sätt. Han ringde förmodligen Mike Bossy och sedan var det klart.
Tack, Björn. Det ska bli ett sant nöje att styra ut på Long Island Expressway på torsdag.
• • •
Att Stanley Cup-kulmen krockar med fotbolls-EM är inte helt idealt, vår lilla tilldragelse hamnar ofrånkomligen i skuggan av mastodont-evenemanget på de europeiska bollsparkar-arenorna, men det har fungerat förr och kommer fungera nu med.
1994 var nationen som bekant helt förtrollad av svenska landslagets förehavanden här borta – men samtidigt pågick en klassisk Stanley Cup-final mellan Rangers och Canucks och det blev saftigt hallabaloo om den också, inte minst tack vare en NHL-debuterande Niklas Holmgren på plats på Manhattan.
• • •
– Momentum, säger Barry Trotz, följer inte med från match till match eller serie till serie. Det gör däremot självförtroende och tillförsikt.
Just precis – och det är därför Teddybjörnen och andra Bolts-fans har anledning att svälja hårt.
Efter serierna mot Penguins och Bruins tror Isles att de kan uträtta precis vad som helst och sådana lag är ingenting annat än livsfarliga.
• • •
Imorrn, tvingas jag härmed förvarna om, blir det ingen riktig blogg för då ska jag slutligen ta mig tillbaka till New York. Det är en lång resa och någon gång måste den sättas i verket, frön.
• • •
Ett litet problem med att EM pågår kan möjligen vara Vigge Hedmans fokus.
Han är besatt av fotboll – mannen har döpt sin son till Rio, efter Rio Ferdinand, för tusan – och risken finns att han en eftermiddag som denna åker omkring och funderar på hur holländarna egentligen sköter sig mot Ukraina.
Nä, såklart inte. Han är ett fullblodsproffs. Men jag ville nämna det ändå. Spelfria dagar lär Pansarkryssare sitta klistrad vid tv:n som Chandler och Joey i ”Friends” när nya ”Baywatch”-avsnitt visas.
• • •
Här har vi lite ”vanligt” material jag klämt ur mig om semifinalerna – en serie-för-serie-granskning med tips samt en krönika om kulturkrocken.
Jag vidhåller alltså att lagen utan historia, Tampa och Vegas, tar sig till final – men jag känner mig långt ifrån lika säker som för några dygn sedan.
Förment ”sämre” lag som tar sig så här långt har DET och går ingalunda bara att vifta bort.
• • •
Palat borde vara avstängd idag, men han fick inte ens böter. Men så är det tydligen också som på den här läckta videon det går till på Department of Player Safety-mötena…

How the NHL Department of Player Safety makes their decisions pic.twitter.com/rrrX6kPvhY

— Frosty Talks (@Frosty_Talks) June 10, 2021

• • •
Om det är någon gång det varit viktigt att Islanders verkligen uppför sig som New York Saints är det i den serie som börjar nu.
Bolts PP är 40-procentigt effektivt, drygt, och det betyder att det skulle kunna erbjudas som alternativ inför amerikanska avrättningar, vid sidan av elektriska stolen och gift.
Ta. Inte. Utvisningar. De orden måste utgöra själva livsfilosofin de kommande veckorna.
• • •
Torpedkänslan fick sig just en rungande boost tack vare denna lilla frukostservering på balkongen i den 40-gradiga förmiddagen.

Nu blir det, satan i mig, åka av.
• • •
OK, nu börjar de heliga semifinalerna i Stanley Cup-finalerna och vad sa vi?
Strike first
Strike hard
No mercy

VEGAS – COLORADO 6-3 (Slut)
• • • 

Där tackar de varann för en helt otrolig serie, de två bästa lagen i. NHL…
Ja, det är ju synd att Knights och Avs var tvungna att ses redan nu.
Detta borde varit final – eller åtminstone semi.
Men nu är det som det är och vi kan bara tacka för att vi fick uppleva detta – utan tvekan bland det bästa jag sett under mina sexton år i Nordamerika.
• • •
Jo, nu slår Vegas klackarna i taket på sina kasinon och klubbar, det kan jag försäkra och Bofinken ska gå ut och kolla läget, det ska han.
Men det blir lugnt.
Säger vi…
• • •
Avs tid kommer den också, det vet vi ju. Ingen tröst nu, nä, de trodde att det HÄR var året och vem trodde inte det, men de har så enormt mycket ung talang i den där truppen att den inte kommer gå att stoppa de närmsta åren – inte med erfarenheten från såna här holmgångar.
Men kanske måste de byta coach. Det finns några bra lediga…
• • •
Tack för ikväll, mina vänner. Jag har fortfarande svårt att samla tankarna efter den här upplevelsen, det liksom snurrar i bofinkshjärnan.
Men nu får jag ta igen mig en stund, för det ska inte spelas några hockeymatcher förrän på söndag.
Exakt var jag befinner mig då vet jag inte, men jag sitter framför en TV 21.00 svensk tid.
Vi hörs då.

VEGAS – COLORADO 6-3 (Slut)
• • • 
T-dojjan nu?
Well, seismologiska institut i hela västra USA lär undra vad som pågår.
Jag kan berätta:
Golden Knights vinner en helt otrolig hockeymatch och är klara för semifinal i Stanley Cup-slutspelet och staden som uppfann roligt har roligare än någonsin.
Er vän bofinken ska nu skriva lite – först en snabbversion, sedan en med säkerligen kyliga citat från Wild Bill – och kommer därefter med en slutrapport från FESTEN.

VEGAS – COLORADO 4-3 (Period 2)
• • • 
That’s entertainment!
Vi ser hockey på makalöst hög nivå just nu, mina dyra vänner.
Det går inte att utöva denna sport i högre hastighet, eller med mer aggressivitet och intensitet – det är inte fysiologiskt möjligt.
Så passa för allt i världen på och njut.
• • •
Jadå, Burra GÖR en Jesper Fasth/Ulrika och spräcker till sist sin nolla!
Bra tajming får man säga, det kan vara Avs viktigaste på hela säsongen.
• • •
Bortsett från otroligt bra – absolut den bästa som utkämpats på NHL-rink sedan sedan Blackhawks och Kings konferensfinal 2014 – är matchen konstig också.
Avs dominerar mittperioden fullständigt och hade haft stor ledning om det inte varit för Flower – och för riddarnas tumme med hockeygudarna.
Jag sitter flera gånger och tänker att serien håller på att rinna Vegas ur händerna, för ska det se ut så här kommer de inte vinna en match till i Denver.
Men det är hemmalaget som på nåt jäkla sätt skaffar sig ledning hela tiden – och gör det igen på den otroliga fluke-puck Pietrangelo sätter här i slutet.
Det ska fan vara hockey-analytiker…
• • •
Man hade ju på det känn, får Avs ett powerplay när de spelar med den här elden i maggropen, då är riddarna i verkligt trubbel.

Indeed.
Rantanen smackar in pucken – på assist från MacKinnon och Landeskog.
Ha’ru hört den förr?
• • •
Tacklingar har fått dåligt rykte, de kan vara väldigt vackra och effektiva också – som den McNabb sänker gamle favoriten Nichuskin med i denna perre, så hjälm och allt flyger.
• • •
Mojave-öknens festprissar försöker hålla modet uppe och hojtar och klappar och lever rövare som vanligt, men det går att ana ett tydligt stråk av oro och ångest.
De börjar inse att kvällens fest mycket väl kan bli inställd – och att detta eventuellt är säsongens sista match i Dojjan.
• • •
Ja, nu kom beskedet att första matchen semin mellan Tampa och Islanders spelas på söndag – 21.00, svensk tid.
Det var väl kul för er?
• • •
Era synpunkter i spåret om att farten ibland kan bli FÖR hög hade Kent Forsberg nickat instämmande åt om han sett dem.
När han var med Foppa på en av resorna vi arrangerade innan pandemin, till Tampa, sa han just då:
– Många åker väldigt fort, men det är bra om man vet var man ska också.
Onekligen.
• • •
Andningspaus behövs nu, för gud nåde oss – snart kommer en tredjeperiod som mycket väl kan gå till historien.
Två fenomenala hockeylag kommer ge allt – och then some.
Övertid?
Såklart.

VEGAS – COLORADO 2-1 (Period 1)
• • •
”Det brukar bli lite avvaktande och ängsligt i inledningen av såna här matcher”, skrev jag aldrig men jag tänkte.
Morsning korsning.
Vi får en rivstart värre än på Anderstorp när det är dragracing.
Först ser den förträfflige Devon Toews, efter 23 sekunder, till att tysta 18 000 superupphetsade festprissar med sitt första mål i årets slutspel – men bara 52 sekunder senare får Nick Holden upp dem ur stolarna igen med sitt första dito.
Sen är det fullt ställ sommarkväll resten av perren
Puh!
• • •
Haha, man vet att hemmafansen är snudd på övertända när de skriker så fort Knights erövrar pucken – om det så sker bakom förlängda mållinjen i egen zon.
• • •
Avs hade behövt få bygga på den där sortens tidiga ledning lite längre, men de gör det ändå bra fast de tappar den så tidigt:
Det är betydligt mer bett i gästernas agerande i den här fajten än i de två tidigare här, betydligt mer beslutsamhet, betydligt mer offervilja.
De vinner puckar, de vinner närkamper, de vinner rusher.
Planera inget på lördag…
• • •
Ojvoj, Richard Branson – Virgin-mannen, britt och allt – vevar igång matchen uppe i fortet.
Han har ju precis öppnat ett casino och det slår mig att jag ju var där i går också, på gamla Hard Rock. Pretty värdelöst, kan jag meddela.
• • •
Avalanche fortsätter dock ha allting emot sig, på ett oroande sätt eftersom det brukar vara kännetecknande för lag som hockeygudarna helt enkelt inte vill ha vidare.
Wild Bills mål kommer i ett påfallande ologiskt skede när bortalaget haft rejält tryck en längre stund – och han får alltså in pucken för att han missar.
• • •
Idsint, härligt att se dig igen – liksom en dagsljuskrigare som Carl-Folke.
Nu är det liv i luckan, min själ.
Men C-F, se mitt meddelande – jag skulle uppskatta om du hörde av dig privat.
• • •
Även om han nu får snedträff är det för jävligt fint att se Wild Bill gå ner på knä och dra på ett direktskott.
Få cannolis är läckrare än såna.
• • •
Det passerade inte många byten i denna period utan att MacKinnon och/eller Makar var inne på isen.
Bednar bränner allt krut han har nu och givetvis – that’s the way to go.
• • •
Nu ska jag stoppa en stor prilla Ettan under läppen och tänka på hur fantastiskt det är att jag sitter här och får njuta av denna upplevelse.