TAMPA – CAROLINA 6-4 (Slut)
• • • 
Ja, här sitter man i öknen och kliar sig i hjässan.
Vad VAR det där för match?
Haha, kul.
Nu har Tampa slagläge och till skillnad från vissa andra – inga namn, Åsa! – vet de att man ska döda så fort man får chansen, så serien kan vara avgjord på tisdag.
• • •
Då laddar vi om i väntan på att Long Island ska börja RYTA.
Bloggen återkommer när de spelat en period där.

TAMPA – CAROLINA 5-4 (Period 2)
• • • 
Nu jävlar svänger det i västra Florida!
De som inte följt den här serien tidigare och sett mig beskriva den i schacktermer måste ju tro att jag har huvudet påskruvat åt fel håll.
Bolts gör en riktig skitperiod, jag kan inte ens erinra mig senast jag såg dem spela så såsigt, framförallt defensivt, och när Slavin prickar i en 4-2 känns det som att de spolat ner Game 4 i klosetten.
Men nä, offensivt har de fortfarande rätt galna färdigheter – och här är vi nu.
Man häpnar.
• • •
Jamen, Quickie! Han krigar, mycket karaktäristiskt, in sitt första playoff-mål sedan 2017 – och även jag ropar rakt ut: Ulrika!
• • •
Bolts förlorar aldrig två matcher i rad, säger dom. Verkar inte så, nej. Trots allt.
• • •
Jaccob Slavin skulle jag vilja flytta ihop med. Inte av romantiska skäl utan för att han helt uppenbart är en fantastisk stabilisator i vilka situationer som helst.
Vad säger du Jaccob, ska vi skaffa ett hus i Palm Springs?
• • •
Vasy och Mrazek? In med Backlund!
• • •
Det trevliga med långa sessions vid borden i Vegas är de nya bekantskaper man ofelbart hamnar i samspråk med hela tiden
Inatt visade sig en stolsgranne vara på svensexa med sina vänner från hemstaden Columbus och jodå, han påstod sig älska Blue Jackets.
– Det är synd om oss, ingen vill vara kvar, sa han.
Jag kunde bara nicka medlidsamt.
Men efter ett tag berättade han att han aldrig haft en större favorit än Jody Shelley. Då slutade jag prata med honom.
• • •
Ja, nej, Stefan Johansson – man vet att Vigge inte prickat in säsongens formtopp när han krockar med linjedomare innan ett mål.
Men framåt händer det grejor…
• • •
Schack? Ha ha ha!

TAMPA – CAROLINA 1-0 (Period 1)
• • • 
Plötsligt fick Bolts tydligen nog av ”The Queens Gambit”-metodiken, vräkte omkull alla pjäserna på det rutiga brädet och bestämde sig för att, på mer klassiskt Tampa-vis, bara köra.
Därför har detta artat sig till rykande liten urladdning, exalterande på alla sätt och vis.
Hurra.
• • •
Haha, dubbelutvisning innan pucken släppts!
Då vet man att vissa av pojkarna är lite heta…
• • •
Det är minst sagt anmärkningsvärt att Petr Mrazek plötsligt kommer in och är lika satans bra som Nedeljkovic var mot Nashville.
Rod The Bod måste känna sig som jag i natt när 21:an kom upp två gånger i rad på roulettebordet.
• • •
Man kan förstå att Cooper blir lite vredgad när Skjei inser att han viftat med klubban i Kucherovs ansikte och självmant åker och sätter sig i utvisningsbåset – men blir utsläppt igen av domarna för att de inget sätt.
Det är ju parodi.
• • •
Messar Ekeliw och frågar om han är peppad.
Svaret:
– Jodå, men jag är på inflyttningsfest och får följa matchen på mobilen.
Vad hände med min lille nörd? Han har blivit vuxen sedan han flyttade on till Sofo, jag håller på att förlora honom…
• • •
Om jag förstått saken rätt är ni så lyckligt lottade att ni får höra The CEO of Everything i Viasat-sändningen idag.
Hör av er om ni behöver hjälp att dechiffrera Rydaholm-dialekten.
• • •
Denne Brayden, som Ekeliw brukade säga när han var engagerad i hockey.
Men nu är han ju lika ensam vid kassen som Tom Hanks var på den där ön i ”Cast Away” och kan inte missa (ja, den ”Cast Away”-liknelsen har jag använt tidigare, men ingen brydde sig så här kom den igen…).
• • •
Nu har bofinken fått i sig en BLT, levererad via room service, och börjar bli människa igen.
Allt kommer ordna sig…

Welcome to fabulous Las Vegas – igen.
Inte mycket mer än ett halvt dygn har passerat sedan åskan gick i T-Mobile Arena och hela Mojave-öknen skälver fortfarande i efterdyningarna.
Så vi tar och inleder dagens hotellrumsblogg med Veckans Lista.
I enlighet med gamla traditioner listar bofinken alltså det bästa och sämsta från senaste tiden – som det tett sig från hans holk.

VECKANS LISTA

1. 17 500 fans i T-Mobile Arena.
– Även så här några timmar senare, med perspektiv, är det svårt att klä det vi var med om i den första fullsatta hallen på 15 månader i ord. Det finns inga glosor som fångar upplevelsen till fullo. Men om bara ett dygn får vi ta del av samma omskakande happening igen. Det känns som att vinna den jackpot spelmaskinerna på kasinogolven vägg i vägg förvägrar de allra flesta av oss.

2. Västfinalen.
– Det var, sannerligen, inget fel på det som hände på isen i T-Dojjan heller. Jag kan ha glömt knockout-serier som avgjorts under de sju år som gått sedan dess, men det känns som att Avalanche och Golden Knights bjuder upp till den mest briljanta slutspelsdansen sedan Blackhawks och Kings gick i clinch i västra konferensfinalen 2014.

3. Carey Price.
– Han käkade Maple Leafs till lunch och nu verkar det som att han tänker göra likadant med Jets. Carey håller kanske inte längre samma höga, jämna standard som exempelvis Vasy i Tampa, men när han presterar på den absoluta toppen av sin förmåga – då är han verkligen bäst.

4. Mikko Rantanen.
– En poängsvit a 17 matcher, i slutspelet…det är som om en låtskrivare skulle skicka upp sjutton raka singlar på Top 10 på Billboard-listan.

5. Brad Marchand.
– Det finns några stycken som gjort fler mål än Bad Brad i årets slutspel. Men det finns ingen som gjort fler helt avgörande. Detta race kan faktiskt vara höjdpunkten på hela hans karriär.

6. Hjärnornas kamp mellan Tampa och Carolina.
– De flesta av oss föredrar furiösa tjurrusningar som de Tampa gick upp i mot katterna. Men även de strategiskt raffinerade schackpartierna mot Canes, där list snarare än kraft avgör utgången, är ju djupt fascinerande. Vem är hockeyns Beth Harmon – Jon Cooper eller Rod Brind’Amour? Vi får veta nu.

7. Blinding Lights.
– Var man kommer, och var man rattar in för sändningar, dånar Weeknds örhänge oavbrutet i högtalarna. Det är The Smash Hit of Stanley Cup Playoffs 2021. Och inte mig emot. Det är en sällsynt upplyftande popdänga.

8. Grubauer.
– Ligans mest underskattade målis? Ja, antagligen. Bilden är ju att han utgör den svaga länken i Klippiga Bergen – när han i själva verket räddat Avs kvar i de senaste matcherna.

9. Nassau Coliseum.
– Det är lördagkväll på Long Island och 14 000 vrålande vettvillingar har haft tailgate-party i den 32-gradiga värmen hela dagen. You do the math…

10. Jaccob Slavin.
– När han spelar vinner Hurricanes och när han inte spelar förlorar de. Lite tillspetsat. Då är man viktig.

VECKANS BU

•Toronto Maple Leafs.
– Vi behöver ju inte strö salt i såren med elaka kommentarer. Det räcker att bara låta dem torna högst upp här.…

•Mark Scheifele.
– Förtjänade sin avstängning. Han var frustrerad och förbannad, fick ett hjärnsläpp och gjorde en Dale Hunter. Inget att snacka om.

•Dårar på sociala medier.
– Vad Scheifele däremot inte förtjänar är hatet och hotet som riktats mot både honom och hans anhöriga. Kan inte samtiden snart sluta vara så vidrig?

• • •
I transparensens namn:
Idag är Bofinken INTE torped.
När allt var sagt och gjort igår kväll landade jag mycket riktigt vid en bardisk och hojtade in några drinkar och sedan råkade jag hit the tables och det gick bra och inget stänger ju nånsin och gryningen hade för länge sedan påbörjats när jag ramlade i säng.
Men jag är inte precis den förste som råkat begå den sortens misstag i denna djävulens egen högborg och likt alla andra får jag bita ihop och bara göra det som måste göras dagen efter.
• • •
Alltså, ni ser ju i Abiskos statistik – jag kan verkligen inte tippa playoff-matcher. För många överväganden om hur det ”borde” gå, och vad det får för konsekvenser på sikt, ställer till det.
Har man tagit fan i båten finns det dock inget annat väl än att ro vidare, så…

•Tampa – Carolina 1
•NY Islanders – Boston 1 (OT)

• • •
OK, let’s go.
Det är, ännu en gång, showtime.

VEGAS – COLORADO 3-2 (Slut)
• • •

Ja, nä, slutrapport slutschavott.
Jag känner mig så urblåst, så utmattad, efter den här krevaden till slutkläm att jag knappt har några ord att gräva fram ur bröstkorgen.
Stormen på läktarna de sista minuterna…herrejävlar.
Det är nog bara att knyta upp slipsen, packa ihop laptoppen och gå och sätta sig i baren och beställa in en rejäl drink.
• • • 
Men igen:
Jag var hundraprocentigt övertygad om att min sudden death-svit skulle bestå efter Marchessaults direkt lömska
Det är sannerligen inte likt Avs anno 2021 att släppa till ytterligare ett mål inom en så kort tidsrymd.
Vi som inte har sympatier i ena eller andra lägret kan dock bara tacka, för oss är det ren manna från himlen med fler matcher i denna serie – kanske den bästa i Stanley Cup sedan den västra konferensfinalen 2014.
• • •
Marc-Andres sista räddning – om jag delat ut plustecken i den här sortens matcher hade den som en annan Springsteen spräckt betygskalan.
• • •
En Elvis jag hade i blickfånget i kurvan precis nedanför min pressläktarplats – i full jumpsuit – var så komplett hysterisk av glädje under slutminuterna att han mest påminde om de unga fans som svimmade vid de tidigaste konserterna med idolen han byggt sin identitet på.
• • •
Ett är säkert: Om Riddarna inte vunnit ikväll hade slagit varit över. Man kommer inte tillbaka från 0-3-underläge mot lag som Avalanche, inte ens chans i lingonskogen.
Men nu har de, känns det verkligen som, en god chans att kvittera på söndag. Det skulle innebära att en tredje match – en med elimination-nerv – väntar på Strippen kommande vecka och i så fall kan Bofinken få bygga bo härute lite längre än väntat…
• • •
Det jublades faktiskt rätt friskt även efter bortamålen. Uppenbarligen hade fler Avalanche-fans än Landeskog-mannen jag såg några timmar innan puckdrop tagit sig hit. Eller så handlar det om utflyttade Colorado-bor som slagit sig ner i Sin City. Nästan alla som bor här kommer ju ursprungligen nån annanstans ifrån.
• • •
Som ni säkert förstår har jag inte hunnit hem till hotellet ännu, jag sitter kvar i den nu tomma Dojjan och skriver. Samtal från Wild Bill ska tas emot och några citat klistras in i det sedan länge lämnade referatet. Sedan – mot baren.
Men vi hörs garanterat imorrn kväll igen. Då väntar härlig hotellrumsblogg.
Obligatorisk närvaro vid lägerelden är härmed beordrad.

VEGAS – COLORADO 3-2 (Slut)
• • •
Nu tog fan bofinken, som ett fint gammal talesätt lyder.
Det GÅR alltså att besegra Colorado Avalanche även i detta slutspel.
Och bloggen kan se matcher live utan att det blir nattmangling…
Förlängning var ju given – och överraskande så det räckte – efter Marchessaults makalöst fräcka kvittering, men tro på fan om inte Pacioretty mindre än en minut senare styr in avgörandet också.
Glädjeutbrottet efter den bomben – och stämningen under de återstående minuterna av denna match – krävs det större skribenter än den här för att kunna beskriva.
Låt mig bara säga att jag endast vid ytterligt få tillfällen upplevt något liknande.
Nu ska jag hamra referat och greja – och framåt småtimmarna, när jag är tillbaka på hotellet, kommer det en liten slutrapport.

VEGAS – COLORADO 1-1 (Period 2)
• • •
”Världens bäste Karlsson”, ekar i Dojjan – tror jag, för inget går egentligen att höra genom det veritabla åskdånet efter Wild Bills 1-0-mål.
I vilket fall förtjänar lejonet från Märsta Astrid Lindgren-trudelutter, för det är han som anfört anstormningen hela kvällen och han gör det väldans bra när han som en annan Nacka Skoglund sparkar fram pucken och till sist spräcker Grubauers nolla.
• • •
”Svensksuccén i Las Vegas i natt”…
Där har vi den potentiella kvällstidningsrubben.
För det är ju ingen mindre än den gode Carl Söderberg som mindre än två minuter senare replikerar på landsmannens balja.
Så ska det se ut när bloggen ger sig ut på vift.
• • •
Efter den snabba kvitteringen fortsätter matchen enligt samma mall som i första.
Knights håller i pucken och anfaller lika aggressivt som pirayor som upptäckt en buffelhjord i floden, men livsfarliga chanser skapar de inte särdeles ofta – eller tillåts inte skapa, kanske vi ska säga.
Landeskog har gång på gång påpekat att den stora skillnaden mellan denna Avs-upplaga och tidigare upplagor är att den här briljerar även defensivt.
Allt handlar, kort sagt, inte bara om Vegas ineffektivitet.
• • •
Nej, Linyreg, jag tyckte knappt jag hann sätta mig förrän mittakten var över.
• • •
Åtminstone fem olika slags Elvisar har blivit inzoomade ju jumbon under de två inledande perioderna.
Hur kan man inte älska en stad där det bara är helt självklart?
• • •
Ja, det är som sagt orimligt sent i Svedala, men snart kanske vi kan hoppas på Stefan Johansson och andra morgonpigga – och på söndag blir det lite bättre, Game 3 börjar redan 16.30 lokal tid.
• • •
Nä, ingen Kenny står att finna i korridoren bakom pressläktaren. De håller tv-stjärnorna gömda för oss smutsiga smitthärdar till murvlar.
• • •
Alla playoff-matcher jag sett live i år – två i Washington, två i Nashville – har gått till förlängning.
I’m just saying…

VEGAS – COLORADO 0-0 (Period 1)
• • •
Jo, vänner, jo.
Att få uppleva detta, att för första gången på över 450 dygn få vistas i en fullsatt arena försatt i ett konstant tillstånd av larmande extas och se två fenomenala hockeylag utkämpa en så blixtrande duell, är lika omvälvande och magiskt som det för 42 år sedan var att komma hit och möta den här omöjliga staden för första gången.
En dylik nåd vet jag inte om är värd, men jag känner djupaste tacksamhet.
• • •
Knights, Knights, Knights.
Så, typ, går det att sammanfatta det som som hänt i själva hockeymatchen de inledande 20 minuterna.
De har allt momentum, lämnar ifrån sig pucken lika sällan som hemstaden låter besökare vinna jackpot, ligger på oavbrutet och begränsar Avalanches skott på mål till ett enda de första tio minuterna – och till tre på hela perioden.
Men som vanligt kan de inte göra mål. Grubauer radar upp en svit överjävliga räddningar, jo – men i några avslut ser det ut som att de försöker attackera med tomhylsor också.
Illa.
Det har man helt enkelt inte råd med mot Avalanche modell sommaren 2021.
• • •
Introt i Dojjan är, som vanligt, rena rama Cirque du Soleil-produktionen.
Over the top, gränslöst påkostat, helt sjukt.
Alla andra försök i NHL framstår som amatörteater på en bygdegård.
• • •
Burra, förresten, borde ha en del att berätta för lagkamraterna om hur man beter sig i den här stormen.
Han var ju med och tvingade ner riddarna på knä 2018 och har lyft bucklan på just denna rink.
• • •
Vegas älskar Fleury som elden älskar syre – och kärleken mildras inte precis när han i sitt första ingripande för kvällen ger Brandon Saad en liten jävel på smalbenet.
• • •
Riddarnas första powerplay är lika kallt som jag vid crapsbordet igår, men det andra här på slutet slår det gnistor om – och där hade det behövt bli mål.
• • •
En Elvis i glittrande, leopardmönstrad kavaj här, en klassisk showgirl i nästan ingenting där – och guld som glimmer precis överallt.
Att studera läktarsektionerna i den här hallen är inte som att scanna av isladan i Björbo, precis. Eller någon annan lada någonstans i världen.
• • •
Well, Jets undvek i alla fall fler mål i tom kasse – utan att tackla tarmarna ur någon.
Men nu börjar det dofta sweep norr om gränsen…
• • •
I riktiga hockeyhaller hänger det sex discobollar från taket. Det är sen gammalt.
• • •
Det är inte så man omedelbart utbrister ”Såna vill jag också ha” när man ser Avalanches blå byxor.
• • •
Trycket när hela Dojjan klämmer i på ordet ”Knight!” i nationalsången är sådant att jag nästan drattar på ändan.
• • •
Nu ska jag gå och se om jag kan hitta Kenny Albert.

Tänk om någon den allra första gången i Las Vegas, i oktober 1979, kommit fram och berättat om vad som väntade i framtiden.
– Lille gosse, om 42 år kommer den här staden ha ett NHL-lag och det laget blir du bli hitskickad för att skriva om. Det står då 2021 i almanackan och du är 53 år och jobbar som NHL-korrespondent åt Aftonbladet.
Jag hade fattat absolut ingenting – av tidsperspektiven, av idén om att alls ha jobb och bli skickad någonstans eller av det absurda i tanken på att någon någonsin skulle spela hockey mitt ute i öknen. Det var svårt nog att greppa det jag såg omkring mig. Neonet, alla blinkande lampor, färgerna, rasslet från spelmaskinerna, de upphetsande skriken vid spelborden. Längre från 70-talets allt annat än glamorösa Borlänge hade den fullständigt trollbundne 12-åringen aldrig varit.
Men här är jag nu, mer än 15 000 dygn senare, och har precis som det där sändebudet från framtiden (inte…) förutspådde blivit hitskickad för att skriva om det lokala NHL-laget Vegas Golden Knights för Aftonbladet.
Ofattbart. Omöjligt, rentav. Och lika magiskt och underbart som i en HC Andersen-saga.
Det är en helt annan plats idag, Vegas. Totalt omdanad och förvandlad. Nästan ingenting som finns på Strippen idag fanns då. Jo, Flamingo och Caesar’s och Tropicana och ytterligare några anläggningar i tidigare, betydligt mer beskedliga inkarnationer lurade av folk pengar då också. Men dagens superstars till resorts – Wynn, Bellagio, Cosmopolitan, Venetian, Mirage, Vdara, Mandalay Bay – gick inte ens att föreställa sig 1979. För att inte tala om T-Mobile Arena och hockeylaget som spelar där…
Men en detalj består:
Den snart 54-årige Biffen är exakt lika tagen, lika fascinerad, lika förälskad som den 12-åriga versionen den där kvällen när han och hans storebror lämnades med en beväpnad vakt utanför Binion’s Horseshoe på Fremont Street och hela natten stod med uppspärrade ögon och bara gapade åt skådespelet. Jag kan fortfarande inte motstå det vettlösa överdådet, den absurda arkitekturen, de smaklösa neonkaskaderna, den obscena gamblingen – och det faktum att allting pågår 24 timmar och förvandlar vuxna människor till fnittrande, lyckliga barn. Det är en stad som bildar skarpast möjliga kontrast till grå, allvarsam vardag och plikt och dygd – och jag har älskat just den aspekten i fyra decennier.
Fast i ett avseende går det faktiskt att påstå att den snart 54-årige till och med är MER upprymd än sitt pre-pubertala jag på andra sidan tidens ocean. För nu har jag ju det där hockeylaget att hetsa upp mig åt också. Knights. Som ikväll går upp i ännu en galen holmgång mot makalösa Colorado Avalanche – inför fullknökade läktarsektioner i en gudomlig showdown.
Bara tanken får mig att dra efter andan på samma sätt som första gången jag såg Golden Nuggets-skylten tändas i skymningen.
Så nu kastar vi en lasso från 2021 till 1979 och knyter ihop nu och då – och låter evig extas flöda i den här bloggen.
Viva Las Vegas indeed!
• • •
Jaha, ännu en föräldrafri baluns i spåret tycks ha passerat utan allvarligare missöden. Magister Furman har i alla fall inte kunnat se, eller fått höra om, några allvarligare hyss. Bra frön, man kan lita på er.
Själv hade jag en mycket behaglig femtimmarsflight över kontinenten, checkade in på Mirage i samma stund som Jordan Staal avgjorde i Amalie och gick sen ut och kastade lite tärning – men var hemma igen i högst kristlig tid, för man kan inte vara risig en kväll när Stanley Cup-slutspelet stegrar upp mot klimax som det som väntar i T-dojjan nu.
Istället är jag nu torped monumentale och bubblar av alla ord som måste ut.
• • •
Pandemin är över!
Ja, nej, det är den väl egentligen inte alls – men i Vegas känns det definitivt så.
Inte nog med att ingen i trängseln på casino-golven – lika tät som någonsin – bär mask. Vi uppmanas uttryckligen att inte göra det.
Såna här skyltar möter överallt.

För första gången sedan senvintern 2020 går bloggen dessutom på hockey som vore det nästan en helt normal säsong.
Inte heller i pressboxen krävs munskydd – och jag behöver varken fylla i hälsoformulär eller tillhandahålla panna för temperatur-koll innan jag kliver in genom den nya backstage-entrén.
Och som sagt – hundra procents publikkapacitet tillåts, för första gången någonstans den här säsongen, i sjövilda Dojjan ikväll. Det är lapp på luckan.
Klokt upplägg? Aktsamt nog?
Vad vet jag, jag är ingen public health-expert.
Men ljuvligt känns det. Helt fantastiskt, otroligt ljuvligt.
• • •
Sett till hur Player Safety-skojarna agerat i tidigare ärenden den här säsongen får man vara nöjd med fyra matchers avstängning för Mark Scheifele – eller Mark Scheisse som vissa Habs-fans bevandrade i tyska spåret började kalla honom.
Paul Maurice och andra apologeter i Manitoba tycker förstås bestraffningen är på tok för hård, men när tyckte coacher och lagkamrater och fans inte det? Lade man vikt vid vad de grupperingarna säger har det aldrig någon begåtts ett grövre brott i NHL; allt går att förklara och ursäkta och är inte så farligt som det ser ut.
Yada yada yada.
Däremot är det förstås helt barockt att löss på sociala medier gett sig på hans anhöriga med hat och hot.
Vad är det för fel på samtida homo sapiens?
• • • 
Vi får fortfarande inte ha fysisk kontakt med spelarna och det är väldans tråkigt, men jag har gjort det känt hos inblandade svenskar att bloggen är på plats och det påstår i alla fall somliga av dem att de gillar.
– Synd bara, messar kapten Landeskog, att det är så kallt och ruggigt här!
Exakt, kvicksilvret tog sig bara upp till plus 42 grader idag.
Faktum är att det råder knakande, brakande värmebölja. Så här hett har det aldrig varit så tidigt i juni tidigare. Både igår och i förrgår slogs rekord för just de datumen.
Men en NHL-korre sticks to his style, no matter what – så jag får stå ut med att svettas som piloten i ”Titta vi flyger” när jag i full kostym korsar plazan utanför dojjan mitt på blanka eftermiddagen.
En rätt komisk syn, misstänker jag….
• • •
På väggen i mitt Mirage-rum hänger en tv-skärm med praktiskt taget samma mått som jumbotronen i Tampa och jag har alla nödvändiga kanaler, så ni kan vara helt försäkrade – imorrn blir det hotellrumsblogg hela dagen lång.
• • • 
Nu kommer det ändå någon här och upplyser om att man visst ska ha munskydd på pressläktaren. Men han rycker samtidigt på axlarna – och ingen bryr sig.
• • •
Det är, som alla vet, korten-på-bordet-tajm för Riddarna ikväll. De måste bryta Avalanches sex matcher långa segersvit – annars hamnar de i hopplöst 0-3-underläge och chansen att nå semifinal-rundan krymper till ingenting.
En så kallad ”tall order”, det. Avs är verkligen svinaktigt bra just nu.
Men om de bara spelar som i Denver senast har Wild Bill & co absolut en utmärkt chans, för då var de i princip lika svinbra – och varför skulle de inte komma upp i samma nivå, eller ännu högre, med det sanslösa stöd de kommer få i den här partyladan ikväll?
Jag tror på hemmaseger, det gör jag.
• • •
Det var väldigt starkt av både Hurricanes och Bruins att vinna igår. Denne Brad Marchand alltså…tar sig björnarna riktigt långt kan han mycket väl bli Conn Smythe-kandidat.
Nu har bägge utmanarna råd att förlora andra bortamatchen i morrn – men också en gyllene möjlighet att göra något riktigt stort.
• • •
Om hela Vegas har hockeyfeber?
Well, till och med självaste kejsar Caesar uttrycker i alla fall sitt helhjärtade stöd.
Kolla bara.

• • •
Bofinken är medveten om att klockan är extremt mycket hemma i juninatten och att det därför kanske inte blir samma trängsel i spåret som under Vasaloppsstarten i Sälen, men här borta på västkusten är den inte mer än 19.00 när de släpper pucken och inte för att de spelar någon större roll med starttider i en sann 24-timmarsstad, men jag jublar för det känns som hela fredagkvällen ligger öppen och väntar – som ett heligt löfte,
• • •
Det har, berättas det, varit sånt tryck på biljetter till kvällens show att Knights hade kunnat sälja ut fyra hallar till. Det hindrar inte att åtminstone några Avs-fans lyckats komma över plåtar. Som de här, som promenerar förbi i de mest prominenta tröjor när jag sitter och väntar på att media-entrén ska öppna.

• • •
Tyvärr, det låter inte som att Jana Janmark kommer spela ikväll heller. Den där hemska tacklingen i första matchen i Denver satte Game 7-hjälten från Danderyd ur stridbart skick – kanske för resten av säsongen.
Mycket trist i så fall.
• • •
Under den långa väntan på att få komma in i hallen avlägger jag besök i den officiella souvenirshopen också – där är om inte annat lite svalare åt farbror – och kan meddela att den som vill ha en av de där guldtröjorna med, exempelvis, William Karlssons namn på ryggen får hosta upp 270 friska dollar.
Well, finns det en marknad så gör det.
• • •
Först nu slår det mig att ingen vuxen under det där höstbesöket 1979 ens nämnde att det ändå spelades NHL-hockey i LA och att vi hade kunnat se en eller annan jäkligt exklusiv match i gamla Forum i Inglewood; både jag och storebror Ola var hockeyfans och hade älskat det.
Men då hade vi förmodligen blivit Kings-fans, så det kanske var lika bra att det aldrig blev av….
• • •
Som en vän på Instagram påpekar ser det på den här färska bilden, med resorten New York-New York i bakgrunden, ut som jag har världens minsta partyhatt på hjässan.

Hehe, ja – så glad som jag är över att få vara här skulle jag verkligen kunna bära en.
• • •
Efter morning skate idag sa Burra att han siktar på att panga in första målet i årets slutspel så fort det går. Då får vi hoppas att han har prickiga skjortan med sig till Nevada. Det har samma effekt för hans målproduktion som de gamla dojjorna hade för Benny Guldfot i Buster.
• • •
Helt sant är det inte, det där med hundra procents publikkapacitet. Precis runt båsen är några rader fortfarande avskärmade.

Ingen lär dock ha synpunkter på den lilla detaljen. Redan nu, en kvart innan matchvärmningen, känns det att det kommer bli sånt tryck här inne att propparna kan gå i hela Sin City.
• • •
Ni som minns allt, har bloggen varit i T-Dojjan sedan finalerna 2018? Då, första säsongen, störtade jag hit så ofta det gick men det känns som att den senaste vyn jag hade från denna finfina pressläktare var den då Ovie räckte över bucklan till Bäckis (sedan rusade vi till hissen för att få komma ut på isen själva).
Ett heligt ögonblick – och nu kommer fler.
• • •
Paulie Walnuts blev förstås alldeles till sig när han hörde att jag tagit mig till Vegas och kom med otaliga skumma tips om var jag måste gå och vilka jag måste träffa. Samtidigt var han mycket noga med att tipsen registreras hos honom och ingen annan. Annars…”Well, kom ihåg hur det gick för Dick Barones kanotpaddlande son”.
Ni har redan sett raden han snabbt som ögat fick, men här är den igen.

•Winnipeg – Montreal 1
•Vegas – Colorado 1 (OT)

• • •
Det var frågetecken för Tuch och Martinez också, de deltog inte i förmiddags, men när matchvärmningen nu – till öronbedövande jubel – börjar är bägge med.
• • •
Apropå värmningen ser Burra mycket riktigt het ut. Den kommer bli gräddad nu – hans första playoff-cannoli i år.
• • • 
Okej, bloggen är nu, på riktigt, åter tolvåringen som var här för över 40 år sedan – och han lovar att försöka dela med sig av den ljungande eufori som pumpar i hans bröstkorg.
Let’s go.
Det är showtime i Las Vegas.

Howdy från Vegas, frön!
Här blir det liveshow monumentale ikväll, men andra matchen i Kanada hinner ju börja innan dess, så vi får för ordningens skull drar vi tipsrad redan nu.

•Winnipeg – Montreal 1
•Vegas – Colorado 1 (OT)

Vi hörs i natt!