OK, nu gör vi en deal, ni och jag.
Naturligtvis kan den här bloggen inte hålla stängt i morrn. Den vore inte vad den ska vara om jag inte satt här och kramade ur mig allt jag har när kanadensiska Original Six-giganterna Toronto Maple Leafs och Montreal Canadiens möts i Game 7 för första gången under hela min livstid.
Så jag ändrar mina planer, jag kör live även under måndagskvällen. Det känns lite bittert, jag hade verkligen sett fram emot den happening alla mina New York-vänner samlas för och jag börjar få lite lätt posttraumatisk lockdown-känsla här i soffan vissa kvällar, men plikten går först och en vuxen människa får lära sig leva med det.
Men i gengäld tar jag det lite lugnare idag. Det är dealen jag tycker att vi gör. Jo, naturligtvis kommer jag sitta i soffan och titta när ligans fyra bästa lag kliver in i kvartsfinal-rundan och naturligtvis kommer jag blogga medan matcherna rullar.
Men det blir inte samma all in-satsning som de femton närmast föregående dagarna och kvällarna – och inget opus monumentale till intro.
De texterna kräver ett ibland rätt utmattande mått av ansträngning och någon gång måste en liten bofink varva ner och andas och putsa vingarna. Ett aktstycke värdigt morgondagens historiska showdown ska ju också produceras och måste få sina konturer redan ikväll.
Så:
Deal?
• • •
Andrarundan, ja, Eller kvartsfinalerna, som vi kan säga nu när det inte finns konferenser och nästa omgång är en ren semifinal-giv, där bäst placerad i grundserietabellen möter sämst placerad (det kan alltså bli Colorado-Montreal, bisarrt nog).
Den innebär förstås en allmän upptrappning. Bara de bästa lagen är kvar och allting blir svårare. Men som jag påpekat förr: När de första matcherna i en ny rond kommer för tätt inpå de sista i en föregående, eller rentav krockar med dem, mildras den emotionella hettan en smula – förvisso högst tillfälligt men ändå.
Se där, ytterligare ett skäl att ta det lite mer piano just ikväll.
• • •
Mja, Rie. Igår var väl inte Lill-Nyllets mest lyckades kväll, men dessförinnan har det här lätt varit hans bästa slutspel i karriären och han leder mycket riktigt interna poängligan med fyra mål och tre assist. Han är tillika den som fått mest beröm av coachervoch lagkamrater för sina arbetsinsatser och sitt nya ansvarstagande.
Att efter en motig kväll avfärda hela hans insats i detta playoff, på basis av gamla fördomar, är direkt orättvist.
• • •
Moraliska finaler får man passa sig för att prata om, somliga ogillar begreppet starkt. En oss närstående medelpading – vi kan kalla honom Tobias Pettersson – blev till exempelvis svårartat gramse när konferensfinalen mellan Chicago och Kings 2014 beskrevs så.
Men idag är det svårt att låta bli. Ettan i sammanlagda tabellen möter tvåan – och trean möter regerande mästarna.
Någon av dessa fyra kommer vinna Stanley Cup, det känner jag mig helt övertygad om – och de som blir utslagna i de här två serierna hade kunnat göra det, bara de sluppit den de blir utslagen av (hängde ni med där, ha ha?)
Du som gillar hockey bör sålunda passa på att fröjdas nu. Att se den här kvartetten in action är för dig som det skulle vara för ett hip hop-fan att se Jay-Z, Kanye, Drake, Cardi B och Lil Baby på samma scen.
• • •
Om det varit den typ av sommardag Memorial Day Weekend egentligen förtjänar hade jag varit riktigt tjurig idag, för jag längtar väldigt mycket efter att få hänga med vissa vänner ute i värmen, men dessbättre – New York-vädret fortsätter uppmuntra stugsittning. Det är faktiskt så rått denna sista majhelg att jag önskar att de inte hade ställt om a/c-systemet till kyla här i huset ännu. Istället kör jag track suite-jacka i korresoffan, som en annan Paulie Walnuts. Annars fryser jag.
Wacko.
• • •
Jesper Fast kommer göra mål på Tampa idag. Det blir roligt att se.
• • •
Instämmer, Stefan Johansson. Det är synd om Columbus Blue Jackets. De sliter för sitt anseende år ut och år in, men inga stjärnor vill stanna. Så fort de blir UFA:s drar dom. Nu är alltså Seth Jones på väg bort också. Så fruktansvärt tungt. Men snacka om att det kommer bli huggsexa om honom. Förstklassiga 1A-backar som han är nästan aldrig tillgängliga.
• • •
Paulie, by the way, han var duktigt bakis när jag nådde honom strax efter lunch. Det blev tydligen sent och stökigt på Bada-Bing igår. Den förbannade Ralph Cifaretto var där och bråkade, och så fick de lov att ge Jackie Junior en läxa när han kom dit med sina frat boys fast han är ihop med Meadow. Dessutom var det nåt med Vito Spatafore, nåt rykte.
– Fucking mess. Men hur tippar du nu då, grymtade Jackie Aprile-crewets stolte captain.
Så här:

•Carolina – Tampa 1
•Colorado – Vegas 1 (OT)

• • •
Det är fortfarande svårt att fatta att Leafs lyckades förlora igår. Men det ämnet ska vi fördjupa oss i imorrn, inte nu.
• • •
Det låter som att Lehner startar mot Avs ikväll.
Ja, nåt ska man ha för att man står i båset och kastar in kepsar när kompisarna gör hattrick!
Nä, seriously: Det är förstås rätt tillfälle att kasta in honom, så båda femplus-målisarna förblir heta.
• • •
Canes får klara sig utan Niederreiter i öppningen mot Bolts, säger dom. I övrigt finns inget särskilt att rapportera om laguppställningarna som nu gör sig redo i rockande PNC Center.
• • •
Här kommer en glad trumpetstöt, en trumvirvel och ett pistolskott.
Nu åker vi.

MONTREAL – TORONTO 3-2 (Slut, OT1)
BOSTON – NY ISLANDERS 5-2 (Slut)
• • •
Det händer igen…
Toronto Maple Leafs håller på att tappa ännu en serie de dominerat – för att de i vanlig ordning tror att det är över när det står 3-1 och inte behöver anstränga sig så mycket.
Det är verkligen synd om alla medborgare i Maple Leafs Nation. Ni har mitt medlidande.
• • •
Men hurra för Kotten.
Där har vi en sann Stanley Cup-krigare – en sån som kliver fram och blir BÄTTRE i de stora ögonblicken, inte sämre.
Många borde studera honom.
• • •
Tristast:
Bloggen håller stängt på måndag.
Bofinken har åtaganden som inte går att komma ifrån.
Så det blir Game 7 i spåret – såvida ni inte kan få NHL att arrangera en liten matiné…
• • •
Det är ju otroligt att Leafs inte avgör under denna förlängning. De har allt momentum och allt spel och Habs kippar efter andan.
Men det går alltid att få en gåva av en blåvit back, som det verkar. Dermott skulle det ju vara så bra att ha på isen istället för Rasmus…
• • •
OK, frön, tack för ikväll. Brasan flammade fint den här gången. Vi hörs imorrn när två verkliga storlag går ut i strid.
Tills dess:
Peace!

MONTREAL – TORONTO 2-2 (Period 3, OT väntar)
BOSTON – NY ISLANDERS 2-2 (Period 2)
• • •
Oh, la la, ha ha ha!
Så här kan det bli när de inblandade lagen inte vet hur man spelar playoff-hockey.
Leafs ska inte kunna vara så tafatta och krampaktiga i sitt agerande förrän de ligger under med 0-2 – och Habs ska inte kunna tappa en sådan ledning igen.
Men vi utan skin in the game får tacka för underhållningen och spänningen.
• • •
Vilken dårskap av Keefe att utmana på Habs 1-0-mål. Inte ens i denna fucked up time and age är det interference när målisen är på simtur utanför målgården och har svårt att komma tillbaka genom trängseln.
Där håller coachen himself på att pissa iväg hela den här serien.
• • •
Spezza, Brodie, Perry, Tofflan…nä, det är inte de hyllade unga stjärnorna man får hålla i handen när åskan går.
• • •
Idsint har lagt sig, det kan vara det som talar allra mest för Leafs nu…
• • •
När det stod 2-0 misstänker jag att Shanny ringde alla makthavare i hela Ontario och skrek om att de måste öppna Scotiabank för publik på måndag.
• • •
Det blir en mycket oväntad hjälte ikväll – och jag har fortfarande en blågul vibb sedan The Jana Janmark Show i Vegas igår.
Så:
Pierre Engvall eller Erik Gustafsson.

MONTREAL – TORONTO 0-0 (Period 2)
BOSTON – NY ISLANDERS 1-1 (Period 1)
• • •
Det är mirakulöst att 2500 kanadensaren kan låta så mycket, men de som fått det oerhörda privilegiet att besöka Katedralen tackar genom att sätta ett soundtrack så larmande och passionerat att hemmaspelarna lyfter ett par decimeter från isen och plötsligt kan och orkar mer än de nånsin gjort tidigare.
Efter tolv-tretton minuter i mittperioden har de återigen en sån där sekvens när det känns som att Leafs står och grimaserar i vinddraget från en Airbus.
Om gästerna klarar det här borde hela Ontario hissa flaggan för Jack Campbell imorrn.
• • •
Visst, nu börjar det bli grinigt och infekterat så fort domarna blåser.
About time.
• • •
Om Muzzin är skadad – och det såg ut som att han slet upp nåt otrevligt i ena ljumsken – blir det ännu svettigare för Toronto i tredje.
Han behövs, han.
• • •
Ja, Julia, det är nåt konstigt med tiden ikväll. Förstaperren gick jättefort och och det gjorde pausen också. Vi har fått något slags bugg i matrixen.
• • •
Snälla Toffoli-kolan, när man kommer tre mot en i en sån här match kan det inte bara sluta med ett sånt meh-skott.
• • •
Av det lilla jag hinner så från Gaaden är det en shootout a la klimaxscenen i ”Heat” med Pacino och DeNiro som pågår där.
Alla skjuter vilt hela tiden – men bara prickskyttarna Beauvillier och al dente-pastan lyckas hitta nätet.
• • •
Som någon påpekar är det här första gången med publik i Kanada även för domarna – inte ens de får passera gränsen mellan USA och Kanada – och det känns förmodligen lite chockartat att bli utbuad för första gången på femton månader.
Upplagt för bedrövliga bedömningar, eh, Idsint?
• • •
Ska vi tro på OT?
Nä, jag tror det avgörs i tredje – och att vi får se en till match i Toronto på måndag…

MONTREAL – TORONTO 0-0 (Period 1)
BOSTON – NY ISLANDERS 0-0 (Början av Period 1)
• • •
Nämen, för fan, det är ju Habs som kommer ut som arga gorillor på jakt efter nån att få slita i stycken och pepprar 10 skott mot Campbell på fem minuter medan gästerna från Ontario bara står och ser konfunderade ut.
Hur kan man inte vara mer beredd när man i två dygn talat om hur jävla hårt man måste starta och att det är enda chansen att vinna Game 6?
Skojare.
• • •
Åh, det är mer än rörande att höra de 2500 kanadensarna i Bell Centre sjunga sin vackra nationalsång med sådan underbar inlevelse.
Det stackars folket där uppe, fortfarande beordrat i sträng lockdown, har väntat länge, länge på den där stunden.
• • •
Om det inte vore för Jack Campbell – den ende blåvite som stämplade in 19.46 – och Habs risiga powerplay hade matchen kunnat vara död efter några minuter.
• • •
Hej, Stiko! Vilken fin rapport från God’s country. Och ja, snart är du nya Madonna!
• • •
Det fina kråksången – eller i bofinkssången kanske vi ska säga – är att även den här serien sent omsider fått lite attityd och temperament.
Snart kanske det rentav blir lite gruff efter någon avblåsning…
• • •
Mm, jag har min fixa idé om grundserie kontra playoff och hur svårare allt är för stjärnorna nu, men även jag börjar tappa tålamodet när det gäller Matthews och Marner.
De måste visa mer snart, annars kommer vi snart stämpla dem som simpla grundserieartister – och inget är mer poänglöst än såna.
• • •
Lördagkväll i Montreal. Med Toronto på besök. I playoff. Med publik på läktarna för första gången sedan Moses gick i shorts.
Man kunde räkna ut att matchen inte skulle börja i tid. Men blott en kvarts försening får betraktas som sensationellt…
• • •
Careys räddning på Folignos direktskott i slutminuten…holy hell.
• • •
Ja, Idsint, vi behöver inte fördjupa oss i den där artikeln, men en punkt är ständigt aktuell och jag delar din ståndpunkt helhjärtat:
Utvisningarna för puck-out måste bort! Den regeln infördes ju för att man inte ska kunna skicka upp pucken på läktaren med flit och bedöms det att man gör det ska man bli utvisad, sure. Men om det sker av misstag – vilket ju ständigt är fallet – borde det bedömas ungefär som icing och inget grövre.
• • •
Nå, Campbell stod stark i den inledande stormen och andra halvan av perren började de blåvita spela med lite mer guts, så det här kan ändå ta slut ikväll.
Eller inte…

Vedklabbarna är staplade, tändsticksasken rasslar i jeansfickan, bloggens lägereld ska snart tändas igen.
Men efter en Game 7-detonation som den igår är det lite ont om syre här i vår glänta precis utanför människobyn, så för att få fjutt på brasan får vi ta och dutta på lite tändvätska – och det gör vi i form av en högoktanig Veckans Lista.
Upplägget är det gamla vanliga:
Er ciceron och eldvakt – Bofinken från holken i östra Midtown på Manhattan – listar det bästa och det sämsta från senaste tiden helt enligt eget litet fågelhuvud.
Kvack, kvack – here we go:

VECKANS LISTA

1. Mattias Janmark.
– Peter Forsberg, Mats Sundin, Nicklas Lidström, Daniel Alfredsson, Patrik Sundström, Henrik Zetterberg, Daniel Sedin, Henrik Sedin, Markus Näslund, Kenta Nilsson, Erik Karlsson, Nicklas Bäckström, Börje Salming, Tomas Sandström. Jo, Sverige har haft en duktig uppsättning ikoner i NHL. Men bara en har fullbordat ett hattrick i en Game 7. Han heter Mattias Janmark och han gjorde det igår, när Vegas slog ut Minnesota. En legendar är född.

2. Nassau Coliseum.
– Många av folkfesterna vi bländats av senaste veckorna har ju framförallt gjort intryck för att de ägt rum i skuggan av själsdödande lockdowns och tomma hallar. Den rytande storm som bröt ut i den kantstötta gamla ladan på Hempstead Turnpike i Islanders sjätte möte med pingvinerna hade tagit andan ur oss vilken säsong som helst. De har inte blott en hemmahall, Isles. De har ett skrämmande tillhygge.

3. Avalanche.
– Det är snart en vecka sedan vi såg dem senast, så vi har nästan glömt. Men Avs svepte de facto ett Blues som garanterat hade slagit flera andra lag som gått vidare och det gjorde de för att de just nu är sagolikt bra. Hör du, Lord Stanley, Klippiga Bergen ropar på dig.

4. Nikita Kucherov.
– Världens bäste ryss. Ja, kanske mer än så. I slutspelet kan artisterna och stjärnorna egentligen inte briljera på samma sätt som i grundserien. Svängrummet är för begränsat, tiden för knapp, intensiteten för hög. Fråga Connor McDavid. Men Kuch gör det ändå. Det är unikt.

5. Bridgestone Arena.
– De ryter på ett mer skrämmande sätt i Nassau Coliseum. Och sjunger bättre. Men själva partyt, själva feelgood-stämningen, i the juke Joint på Broadway är världsbäst. Tack, hockeygudar, för att vi fick vara med om det i år också.

6. Lill-Nyllet.
– Fram tills Janas historiska Game 7-show på Strippen var ettan i Torontos interna skytteliga främste svensken i årets Stanley Cup-rally och detta kan fortfarande bli The Summer of Lill-Nyllet.

7. Rod Brind’Amour.
– Det underbara videoklippet från Canes omklädningsrum efter den avgörande segern mot Predators bekräftade ju bara det vi redan visste. Rod The Bod är en helt otrolig ledare. Och människa. Man vill bli polare och hänga med honom. Neary’s på måndag, coach. Kom dit!

8. Charlie McAvoy.
– Förlusterna av Chara och Krug blev inte så kännbara i björnflocken som befarat. För i skuggan av de alfabamsarna hade den här lilla nallen långsamt vuxit och vuxit och när de lämnade idet på Legends Way klev han fram och övertog rollen som rytande grizzly i backuppsättningen.

9. Hundra procents publikkapacitet.
– Las Vegas banar, som så ofta, vägen och kommer fortsättningsvis fylla varenda säte i T-dojjan. Bofinken börjar spontant nynna på refrängen i Magnus Ugglas (!) ”Balladen om 70-talets största rockband”. ”Åh, vilket drag, vilket helvetes drag!”

10. Wild, Predators & Panthers.
– Tre förlorare som kan trippa bort till hängmattan med högt huvud. De visade hjärta, de spelade bitvis lysande hockey de lyckades pressa riktigt högklassiga motståndare. Enjoy the lemonade!

VECKANS BU

•Oilers.
– Skandalen består inte i att de blir svepta. Skandalen består i att det inte verkar plåga dem nämnvärt. McHockey och Neon Leon rycker mest axlarna. Med den oengagerade inställningen kommer det aldrig bli happy days i Edmonton igen.

•Goaltender interference-bedömningarna.
– Man får crosschecka utespelare i ansiktet, men inte ens nudda målvakterna. De som bestämmer måste ju själva inse hur absurt det är.

•Ryan Reaves.
– Det är inte tufft att bete sig som han gjorde exempelvis i slutet av matchen mot ett besegrat Minnesota. Det är töntigt och enfaldigt.
• • •
I formell mening har vi ingen Game 7 att hålla andan åt ikväll, och ändå har vi det. Toronto Maple Leafs måste oeftergivligen vinna Game 6 i Katedralen. Allt är inte förlorat om de torskar, nej, men nästan. För då tvingas de åter till en Game 7 efter att ha varit i 3-1-ledning i en serie och paniken kommer sprida sig som en kalifornisk skogsbrand både i laget och den enorma fan-skaran.
Det får inte hända, det kan inte hända – men gissa hur mycket Habs och deras skulle älska att ändå se det hända.
Så buckle up, Dorothy. Det här blir en ny kväll som skakar om oss i själva fundamentet.
• • •
Nu ska ni får höra. I natt – well, i morse – fick Bofinken nästan sju timmar av obruten sömn, drömde att han satt med sin underbara ex-hustru (alltjämt en av mina bästa vänner, ifall någon undrar) på verandan vid en älskad insjö i skogarna i Gagnef i Dalarna och vaknade sedan som en…jo, tammefan: Det är lite torpedläge idag!
Nu jeflar kör vi så det ryker!
• • •
Det är alltså bara åtta spelare i hela NHL:s drygt 100-åriga historia som stått för ett hattrick i en Game 7.
Carl Liscombe (1945), Dave Keon (1964), Rick MacLeish (1975), Esa Tikkanen (1991), Geoff Courtnall (1992), Wayne Gretzky (1993), Joel Kiviranta (2020) – och så Jana från Danderyd i T-Mobile Arena på Las Vegas Boulevard i Nevada-öknen igår då.
Riktigt vad det ska jämföras med vet jag inte, det är en rätt unik prestation och merit, men om bloggen-vänner som Stiko Per och/eller Viktor Norén prickade in tre Billboard-ettor på nästa album – vilket i och för sig inte borde vara omöjligt, så bra som de är – skulle de förmodligen känna ungefär likadant.
• • •
Det har gått sexakt 444 dygn sedan de senast spelade hockey med åskådare på läktarna i Kanada – och 445 sedan de gjorde det i just Bell Centre i Montreal, när Nashville var på besök (tänk att såna lag möttes på den tiden…)
Men ikväll får alltså 2500 lyckliga själar se Game 6 mellan Habs och Leafs live. Det är inte många i den väldiga katedralen, men ändå. Vilket lyft – för Habs, för Montreal, för nationen.
• • •
Jo, det är lördag i New York City – under Memorial Day Weekend, dessutom – men det regnar och blåser så jag säger som Kramer (den riktige, inte Lönta i Hörnett – han älskar ruggigt väder av alla sorter):
– There’s nothing out there for me.
Jag stannar i min korresoffa och har det bra här med er, mina frön.
• • •
De där 2500 biljetterna är rätt eftertraktade i Montreal, för dra till med värsta underdriften sen en kompis på Tångringsskolan i Borlänge sa att den unge Bofinkens norskättade ögonsten ”ser rätt bra ut”.
Dan Augustsson, Habs-konnässören hos Svenska Fans, rapporterade igår att billigaste svarta börs-plåten gick loss på 4000 kanadensiska dollar – alltså drygt 27 500 spänn.
Man får väl anta att de som är beredda att tjacka en biljett för sådana summor inte precis spenderar sina sista 27 000 kronor, de lär tvärtom vara täta som NHL-spelarna själva, men likafullt: Det är mycket för att få se se Kotten, Byrån, One-Man Armia och Ikaros.
Eller vad säger du, Julia? Skulle du hosta upp så många sekiner?
• • •
När åttondels- och kvartsfinalrunda krockar på det här sättet blir det lite komplicerat för korrar som lovat sin redaktion tips och serie-för-serie-analys inför varje ny omgång, men jag gjorde ändå ett försök i natt och fick ur mig den här blänkaren.
För det frö som inte orkar klicka på länk och läsa hela bläffan tror jag att de kommande serierna slutar så här:

•Boston – NY Islanders 4-2
•Carolina – Tampa 3-4
•Colorado – Vegas 4-3
•Toronto – Winnipeg 4-2 (om det är dom som möts)
•Winnipeg – Montreal 4-3 (om det är dom som möts)

• • •
Om de kommer ut med aggressiviteten hos de där omtalade gorillorna som suttit inlåsta i en bur, om de spelar sin allra bästa hockey i 60 minuter, om de inte slappnar av i ett endaste byte.
Då kan Leafs fixa det här ikväll. Men bara då. Det finns ingen marginal alls för error nu.
• • •
Idsint, ikväll är du väl med oss? Det där sovtricket fungerade ju inte i Game 5. Du behövs nu.
• • •
Hur mycket uppmärksamhet Bruins och Isles får under kvällens gång återstår att se. Not so much, tror jag. Första ronden i ny runda har inte den aura den ska ha när den föregående rundan fortfarande är inne i klimax-fasen.
• • •
Rasmus Sandin får sitta på läktaren ikväll. Inte så förvånande efter torsdagens små fadäser. Men han är snart tillbaka i the swing of things.
• • •
Paulie höll på och gjorde sig redo för en helkväll med grabbarna när jag ringde för nån timme sedan. Det skulle först bli middag på Nuovo Vesuvio och sedan party i the backroom på Bada-Bing.
– Hehe, du kanske väl haka på. Om du har råd och kan klä dig som en man, sa han.
Nejtack, jag vill bara få den här tipsraden registrerad:

•Montreal – Toronto 1 (OT)
•Boston – NY Islanders 1

• • •
De kanadensiska kollegorna i Bell Centre blir alldeles emotionella av att se och höra lite människor strax innan matchvärmningen – och jag förstår precis. Den första stunden i en folksamling efter så lång tid av ingenting är oerhört omvälvande.
• • •
Mina vänner, för femtonde kvällen i rad flammar vår Stanley Cup-brasa för fullt igen.
Let’s go – it’s showtime!

VEGAS – MINNESOTA 6-2 (Slut)
• • •
Jana, Jana, Jana!
Kelly McCrimmon, Vegas GM, sitter i en lyxig loge nånstans i T-dojjan och smackar belåtet med truten.
Vid trade deadline i början av april skickade han två draftval till Chicago för Mattias Janmark – och knappt två månader senare tackar stockholmaren genom att fullborda att hattrick i en Game 7.
En GM-triumf får man kalla det.
• • •
Wild är tredje favoritlaget på lika många dagar som försvinner ut genom personalingången och det känns lite vemodigt inte bara för MN Johan och andra fans. De har varit en fröjd att se och följa och jag hoppas de känner omvärldens aktning och respekt när de sätter sig tillrätta i solstolarna på semestern.
• • •
Om det inte vore för att ALLA får gratisdrinkar i Vegas skulle jag dra den om att Jana aldrig mer behöver betala för booze på Strippen.
Det får räcka med att konstatera att han från och med nu har samma status i neonskenet som Siegfried & Roy, Dean Martin, Don Rickles och Wayne Newton.
• • •
Joel EE och Bacon Brodin kan, åtminstone med lite perspektiv, trösta sig med insikten att de efter den här säsongen och efter det här slutspelet är givna i Tre Kronors OS-trupp till vintern.
• • •
Kan inte Reaves visa lite klass och hålla sin stora trut åtminstone när det är avgjort?
Tönt.
• • •
Är det bekant om en svensk någonsin tidigare gjort hattrick i en Game 7?
Det tror jag inte, men ni kanske har facit?
• • •
Colorado Avalanche vs Vegas Golden Knights.
Ojvoj, snacka om Clash of the Titans.
• • •
Goda vänner, tack för sällskapet i den sena timman. Nu blundar vi en stund och laddar sedan om för ny samling här vid lägerelden.
Habs-Leafs 01.30 svensk tid. Hörs då!

VEGAS – MINNESOTA 4-2 (Period 2)
• • •
Nej, Gud lyssnade uppenbarligen inte på Talbot.
Wild går på knäna, tilltufsade och halta och lytta och gör det bra som ändå hänger med så här långt.
Men – deras fina saga tar med all säkerhet slut nu,
• • •
Pac-Man var det, ja. Max Pacioretty.
Plötsligt har Knights en killer som kan göra mål även i såna här matcher.
• • •
Ingen Bacon Brodin på isen i andra perioden heller. Och igen: Då blir det svårt för Wild att bring home the bacon.
• • •
Fula jävla Reaves.
Det är en sak att vara fysisk och hård – en helt annat att sakna respekt för sina motståndare.
Skönt att han får ett svidande straff direkt, i form av ett baklängesmål – men han förtjänade en major utvisning också.
• • •
Kaprizov lärde sig snabbt hur man glänser även i playoff.
Sån där grannlåt ska inte vara möjlig utan manöverutrymme och tid, men världsartister är världsartister.
• • •
Om Suter också är demolerad får Wild försöka överleva med fyra backar.
Ring Yellbear och fråga hur kul det är. 2015 höll han på att spela ihjäl sig i det upplägget.
• • •
Hauge och Whitecloud i protokollet. Nej, det är inte bara the usual suspect som bakar cannoli åt riddarna. Och ofta är det exakt det som måste till i en Game 7.
• • •
Jaha, även Joel EE haltar ut i gästernas omklädningsrum – rena rama fältsjukhuset just nu.
• • •
Nej, Silicon-Niklas, efter sju miljoner gånger är inte ens Pastrnak kul.
Men personligen hatar jag framförallt framförallt Discover-reklamen. Hellre svälter jag ihjäl än nånsin gör en transaktion med deras jävla kort.
• • •
Joel EE kommer förstås tillbaka till slut. Han är de värmländska granskogarnas Zeb Macahan.
• • •
Tänk ändå att vara Penguins-spelare, se Fleury i Vegas och konstatera att ”vi valde Murray, och sedan Jarry, istället”.
Ojvoj.
• • •
Nej, ”krysset” har vi inte – men väl ”Hyllan högst upp, där mamma gömmer kakorna”. Det är där Whitecloud lägger pucken.
• • •
Utöver Yellbear kan Wild ringa San Jose Sharks. De berättar nog gärna hur de gjorde i hopplöst läge mot Knights i tredje perioden i Game 5 i förstarundan 2019 – och vad som hände sedan.
Hopp finns fortfarande, det är bara att tömma allt bränsle som finns kvar nu.

VEGAS – MINNESOTA 1-1 (Period 1)
• • •
Oh, boy.
De gyllene riddarna är fast beslutna att krossa bilden av att de saknar killer-instinkt i avgörande ögonblick och inleder lika aggressivt som en spelberoende miljardär som ”vet” var roulettekulan kommer landa och staplar 10 000-dollarsmarker på rött.
Det var länge sedan vi såg en sådan vilda-gorillor-just-utsläppta-ur-bur-start.
• • •
Visserligen delar de hembygd och rötter i AIK, men jag visste att det bor en Kenta Nilsson i Jana Janmark.
Vilket otroligt mästerverk till mål han frälser hela Sin City med efter blott fem minuter.
• • •
Wild är lite tagna, rentav chockade, under stormen första tio minuterna men efter PP:et hostar de upp sig och börjar spela betydligt bättre och att just Zach Parise till slut kvitterar förvånar inte, för det är den ärrade veteranen som visar vägen.
• • •
Det är ju bara för uselt att NBC inte har kommentatorer på plats ens i en sån här match.
Lallare, tack för att andra tar över sändningarna nästa sässe.
• • •
Bad news för Wild:
Jonas Brodin, som varit fenomenal hela säsongen, tvingas halta ut i omklädningsrummet efter en bröstvärmare i inledningen.
Om inte han kan spela, eller inte är hundraprocentig, blir det här väldigt svårt.
• • •
T-dojjan är inte en arena just nu. T-dojjan är ett elektriskt kraftfält av något slags överjordisk sort.
Sagolikt att se – och känna.
• • •
Det har varit mycket tugg om att Knights fått tillbaka ständigt babblande råskinnet Reaves till den här matchen. Men en fan så mycket större nyhet är ju att Max Pacioretty spelar för första gången i serien. Han är ett livsfarligt offensivt hot och kräver ständig uppmärksamhet av Wilds backar. Det gör inte Reaves.
• • •
Fint att Cam Talbot ber till Gud vid sin kasse precis efter nationalsången.
Men är han verkligen säker på att Gud vill honom väl och Flower illa?
Det där tycker jag alltid känns lite…ja, lugubert.
• • •
Wild Bill i utvisningsbåset är en lika ovanlig syn som Keith Richards på IOGT-möte.
• • •
Bäst är det att fansen i den rockande arenan har de vita små handdukarna att vifta med.
Den synen får alltid mitt hjärta att dunka hårt.
• • •
Bladen slokar lite på Blomman, eller hur man ska säga. Han ser inte stabil ut på slutet.
In med Robin!
• • •
Igen: Ett reklamavbrott när mindre än en minut återstår – med samma tjatiga jävla filmer som vanligt.
Snart blir det krig, NBC.
• • •
Well, well. Efter tio minuter trodde jag det här var över, men inte alls. Wild tämjer riddarna och ser till att euforin i T-dojjan blandas med ångest.
Det här blir ett drama – och ännu en Game 7 vi inte glömmer.

Egentligen borde det räcka med att bara föra den gyllene frasen till torgs.

Game 7

Den har sådan schvung, sådan glans, sådan skälvande aplomb att den stoppar tiden bara genom att uttalas.
Som ”Jackpot” för gamblern
Som ”Smash hit” för låtskrivaren.
Som ”Ja” för den förälskade som just frågat om kärleken är besvarad.
Alla som följer lagidrott som opererar med slutspelsserier fryser mitt i steget inför den ord- och nummerföljden. Drar efter andan. Blir stum.
Ty vi vet exakt vad den betyder: Att en episk saga når sin definitiva kulmen, att ett absolut avgörande obönhörligen ska drivas fram, att vinnare kommer skiljas från förlorare och himmelsk lycka och bedövande sorg fördelas obarmhärtigt jämnt mellan två läger av tappra lejon och krigare.
Just den Game 7 vi får se denna välsignade fredagkväll i slutet av maj år 2021, den allra första i det pågående Stanley Cup-racet, äger rum i Las Vegas och en lämpligare skådeplats går förstås inte att föreställa sig.
Är det någonstans de vet allt om skillnaden mellan seger och nederlag, om risk kontra belöning och om hur själva livskänslan förhöjs och trappas upp när de verkligt stora potterna står på spel är det i Sin City, Nevada.
Med andra ord lyser vår heliga paroll i extra kraftfullt relief, och i blinkande neon, den här gången.

Game 7

Det räcker så, eller hur?
• • •
De rider iväg i skymningen i allt tätare frekvens nu, lagen vi hann bli begeistrade av, och till och med lite kära i, under den snart fullbordade förstarundan.
Katterna ligger i södra Floridas skugga och slickar såren, predatorerna laddar för säsongsavslutningsbankett på södra Broadway, pingvinerna sköljer av sina tilltufsade vingar i Allegheny River och Capitals…ja, de är redan på golfbanan.
Det känns lite trist, man rentav sörjer att vissa formationer och spelare som lyst upp den tidiga sommaren åt oss tvingats lämna scenen. Själv saknar jag framförallt vissa profiler i Florida och Nashville.
Men det går över. Snart har vi trängt djupt in i andrarundan och är förhäxade av nya karaktärer och storylines – och de nämnda lagens serier kommer kännas avlägsna.
– Minns du, kan jag svära på att Kung Kenta frågar om ett par veckor, att Oilers var med ett tag? Herregud så längesen det framstår.
Så blir det alltid.
• • •
I och med att Vegas-showen börjar först 21.00, amerikansk östkusttid, har det varit en nästan helt normal bofinksdag här i New York City idag.
Jag vaknar visserligen tidigare än planerat – en regelrätt sömnstörning tycks vara ett faktum och jag börjar förstå varför slutövningen när nybakade Navy Seals inte får sova kallas Hell Week – men hinner vara ute på stan från sen förmiddag till tidig kvällning; äter lunch i Soho, fikar i East Village, shoppar på Broadway, softar på Union Square och kommer hem till holken först vid 18-tiden.
Unheard of när Stanley Cup-omgångar skruvar ihop sig mot klimax, ju!
Fast det börjar förstås regna efter några timmar, hur kul som helst ska vi inte få ha. Detta regn, tydligen besläktat med det hela Stockholm sjöng blues-serenader om tidigare i veckan, ska fortsätta falla hela helgen och får härmed mitt sträckta långfinger.
Dock:
Det är bra för bloggen, eller i alla fall för bofinken som rattar den, för det dämpar längtan efter att få störta ut i sommar-euforin. Ser det ut som i David Finchers ”Seven” där ute har jag det bättre i fina gamla korresoffan och kan fokusera helhjärtat på det som ska göras här.
• • •
Efter Fleurys mer normala framträdande i X:et senast – han underlät helt enkelt att trotsa naturlagar och gravitation varenda gång han behövde ingripa – har det på sina håll påståtts att DeBoer övervägt att slänga in Lehner i kassen ikväll.
Det hade onekligen varit djärvt och spännande och fått agenten Allan Walsh att tapetsera Twitter med nya konstverk med motiv om svek och lidande.
Men tyvärr, så blir det inte. Blomman var först av isen efter morning skate i Summerlin i förmiddags och kommer starta igen.
• • •
Basketfeber råder för övrigt i NYC just nu. Knicks har tagit sig till playoff i år, vilket i princip är lika chockerande som om Buffalo Sabres skulle göra det, och lyckades vinna en av matcherna mot Atlanta på Garden i veckan – varmed mayhem monumentale utbröt runt den gamla ladan borta på sjunde avenyn.
Nu, as we speak, pågår Game 3 i Thrashers gamla hemmahall och våra grabbar har tidig ledning.
Heja.
• • •
Klockan är extremt mycket hemma i Sverige, men det är Game fucking 7 och lägerelden flammar med full kraft, så jag utgår från att en månghövdad uppställning nattugglor och spänningsjuinkies sluter upp nu.
• • •
Fast det är hockeyfeber i nejden också, åtminstone på Long Island, och uppgiften idag om att de kommer tillåta ytterligare tre tusen dårar på läktarna i the old barn i serien mot Boston gick som en elektrisk stöt genom Uniondale, Hempstead, Glen Cove, Town of Islip och de andra lugubra små samhällena där ute.
Det är som om de förärats ett sommar-OS – och får ett Fotbolls-VM på köpet.
Typ.
Nej, dålig liknelse, men ni fattar. Mer av det goda ner det goda redan svämmar över alla kanter.
• • •
Alla Game 7-draman är oförglömliga, precis som det på Strippen ikväll kommer bli, men om jag listade de allra mest magnifika under mina år här borta – de som reser sig som skinande obelisker ur marmorgolven i min minnesbank – skulle de här konkurrera om tätpositionen.

•22 april 2008: Washington-Philadelphia i första omgången, 2-3 (OT).
– Den första jag såg live och the first cut is the deepest.

•28 maj 2021: Vegas-Minnesota i första omgången, X-X.
– Well, vi kan ju hoppas…

• • •
Man vet att det kokar uppe i svenskbygderna i norr när MN Johan redan en timme innan puckdrop messar och frågar ”När kommer introt”…
• • •
Ni såg det här klippet från Hurricanes omklädningsrum efter triumfen i Nashville igår, va?

When we say we're a family, we mean it. pic.twitter.com/WsxLU86WBF

— Carolina Hurricanes (@Canes) May 28, 2021

Det är väldigt svårt att inte älska Rod The Bod.
• • •
– So, fnyste Paulie när han fick tag i mig i Soho i eftermiddags, you’re going with Vegas tonight, right? Otherwise you’re a giamope.
Då får jag vara en giamope, för jag har en stark känsla av att Wild tar det här. Sedan den lyckade första säsongen har riddarna haft extremt svårt att stänga sina serier när de haft chansen, målproduktionen torkar helt enkelt ihop i de stora ögonblicken, och nu tvingas de gå upp mot Joel EE – den ultimata Game 7-krigaren, får jag för mig.
Så raden, så kort den nu är, ser ut så här:

•Vegas – Minnesota 2

• • •
Man vill inte tänka sig MN Johans reaktion om några kontroversiella domslut går emot Wild under kvällen…
• • •
Nu är det lite motigt för Knicks i gamla Phillips Arena – idag känd som State Farm Arena.
Mn vi har Brooklyn Nets att hålla på också, de är verkligt bra.
• • •
Chocken i lobbyn idag. Dörrmannen Simon, han som älskar Rangers med religiös hetta och brukar få något svart i blicken bara man nämner Islanders, rycker på axlarna när jag frågar hur smärtsamt det är att se succén på Long Island.
– Ärligt talat, säger han, det är ett New York-lag. Jag tror jag håller på dem nu.
Wtf…nu kan vad som helst hända i världen.
• • •
Vad som ändå KAN tala för Golden Knights är T-dojjan. Det kommer bli ett djävulskt hallabaloo även där och vi har ju sett vad det kan göra för hemmalag.
Dessutom råkar det vara så att Pete DeBoer aldrig förlorat en Game 7 under sin karriär som NHL-coach. Han har varit med i fem stycken och vunnit samtliga.
Wildarna får säga som Steven Stamkos 2015, när Bolts skulle gå upp i Game 7 mot Rangers på Garden och journalister härifrån påpekade att Blueshirts inte hade förlorat en sådan match på hemmais under hela Lundqvist-eran.
– Well, de har aldrig spelat mot Tampa Bay Lightning…
• • •
Furman Bjuppe är, till följd av den mer skonsamma väderleken, fullt påklädd i korresoffan ikväll – i jeans istället för shorts, i T-shirt istället för linne och med strumpor på fötterna.
Bara det garanterar en riktigt stor hockeykväll.
• • •
Det plågar mig att påminna om en ännu en gång, men Joel EE:s pappa, Clas, var alltid som allra bäst i den här sortens matcher – och avgjorde dem alldeles för ofta.
Nu tar avkomman hand om the family business, jag känner det på mig.
• • •

Utgången ikväll avgör hur bloggens resschema ser ut under andra halvan av den kommande veckan, så håll på rätt lag, frön – vad jag nu menar med det.
• • •
Okej.
Det är dags.
Håll i hatten.
Coming up:
Game 7, baby.