TORONTO – MONTREAL 3-4 (Slut, OT 1)
NASHVILLE – CAROLINA 3-4 (Slut, OT 1)
• • •
Sorry, HEK och Tottson – men efter tredje perioden kändes den här utgången given.
Carolina är det bättre laget, Preds ska ha beröm för att de med hjärta och glöd tog det så här långt.
• • •
Grattis, Ulrika – Aho fick klubban på den pucken, så det tipset fick du in till sist.
• • •
Festen i Bridgestone, den kommer ju bli saknad som en partner som gjort slut. Men jag är glad att bloggen åkte dit och hann rapportera lite grann om det otroliga röjet.
• • •
Carolina – Tampa.
Det känns som ett krig, det med.
• • •
Skönt i alla fall, om ni ursäktar, att Garpen stängt VM-truppen så inte förkrossade Nashville svenskar måste jagas med FRÅGAN.
• • •
Tack för ikväll, snälla små frön.
Nu laddar vi om, för vet ni vad vi har att sätta näbbarna i om mindre än ett dygn?
En Game 7.
Ojvoj, ojvoj, ojvoj.

TORONTO – MONTREAL 3-4 (Slut, OT 1)
NASHVILLE – CAROLINA 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Jo, givetvis.
Givetvis blir det Sudden Death-drama i Bridgestone Arena ikväll igen.
Man orkar ju snart inte mer, anspänningen blir för mycket och jag har knappt några ord kvar för det vi ser.
Men Canes tar över kraftigt i tredje och gör med Preds som åskan gjorde med hundarna hemma hos Åsa i Memphis.
Nu har de momentum och Roman Josi verkar ha gått sönder.
Ojvoj.
• • •
Hjältar:
Flipper Forsberg – eller Teräväinen.

TORONTO – MONTREAL 3-4 (Slut, OT 1)
NASHVILLE – CAROLINA 3-2 (Period 2)
• • •
My God.
Det är nästan det enda jag har att säga efter denna makalösa urladdning till period.
My God.
Det är så OERHÖRT mycket mer intensivt och action-späckat och galet än i de artiga valserna i Kanada att man knappt tror det handlar om samma sport.
Igen:
Laget som tar sig vidare från norr kommer få sig en chock när de känner de amerikanska huggtänderna i halsen.
• • •
Det känns som att Preds tagit över när de gör 3-1, för de bara kör ju, som aldrig förr tammefan, men som Tottson påpekar: Det är farligt varje gång Canes får pucken och tar sig över offensiv blå.
Övertid kan fortfarande vänta.
• • •
Ryan Johansen – pånyttfödd så de nästan skulle kunna införa en extra påskhelg i Tennessee.
• • •
Och jo, nu har de 14 000 galningarna i Bridgestone kommit upp på samma höjder som sina vänner på Long Island igår.
Att bloggen inte är på plats…
• • •
Ta några djupa andetag, mina vänner.
En episk slutperiod väntar.

TORONTO – MONTREAL 3-4 (Slut, OT 1)
NASHVILLE – CAROLINA 1-1 (Period 1)
• • •
Här är en allt annat än vågad gissning:
Det blir övertid i Bridgestone-ladan också.
Liksom Game 3,4 och 5 har denna blixtrande dragkamp alla sudden-dramats kännetecken.
Och det är ju så vi vill ha det, inte sant? Den där knuten i mellangärdet, hettan om kinderna och hyperventilerandet – give it to us!
• • •
– We’ll be alright, säger Jake Muzzin på sin presskonferens i Toronto.
Tja, somligt talar väl för det – men annat gör det inte.
Det är ingen tillfällighet att det år efter år är samma lag som inte sätter in knockout-slaget när de har chansen. Det är en färdighet, en talang, och den här Leafs-upplagan saknar den.
• • •
Ännu har den 14 000 man starka Smashville-armén på läktarna i Bridgestone inget på de 9000 i Coliseum igår, men partyt har bara börjat och stämningen är inte precis avslagen.
• • •
Det är tråkigt att se Leafs- och Habs-supportarna lämna spåret så fort Suzuki bränt ner Torontos drömmar, men samtidigt kul att istället kunna hälsa er välkomna vars hjärtan slår för lagen down south.
Kort sagt: Härligt att se er HEK, Tottson och Emil Ullbrand.
Vi kommer, som sagt, få ett långt samkväm ihop.
• • •
Jo, Filip ser ut att ha DET ikväll. Han brukar ha det när det drar ihop sig på det här sätter.
• • •
Så här såg det ut när solen gick ner i New York för några timmar sedan.

Nu ska jag gå ut på balkongen och andas lite big city-luft.

TORONTO – MONTREAL 3-4 (Slut, OT 1)
NASHVILLE – CAROLINA 1-1 (Början av Period 1)
• • •
Festen inställd i Big Smoke – direkt.
Så går det när man saknar förmågan att stänga slutspelsserier – och nu blir det verkligen nerver i den här serien.
• • •
Och i Smashville smäller det gång på gång.
Ojvoj.

TORONTO – MONTREAL 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Wow!
Ah, vi tar det igen:
Wow!
Nu kan en Maple Leaf-spelare bli Torontos störste hjälte på flera decennier.
Någon måste växa i pressen, måste känna åtrån, måste vilja bli den som avgör…
• • •
Instämmer helhjärtat med era synpunkter om att Lill-Nyllet borde matchas hela tiden.
Keefe är för feg ibland.
• • •
Den som eventuellt avgör för Habs blir rätt älskad han med, kan man ju lugnt konstatera.
Men efter denna gutsy tredjeperiod känns det som att Leafs har momentum.
Det är dock långt ifrån säkert att det hjälper…
• • •
Enda knaset med detta är att OT i Toronto krockar med dramat i Nashville och det vill jag inte missa alls.
Wojne wojne.
• • •
OK, Nyllet – jag har sagt ju sagt han ska göra mål igen och står fast vid det – eller Kotten.
Det är Bofinkens hjältar.

TORONTO – MONTREAL 1-3 (Period 2)
• • •
Från introt:
”Det kommer knyta ihop sig av ångest och oro i mellangärdet, det kommer hetta om kinderna, det kommer tidvis vara omöjligt att inte trampa runt på vardagsrumsparketten och bara hyperventilera”.
Erkänn, några av er är där nu?
Det är ju exceptionellt rafflande, detta. Ja, det känns som att Kotten dödar matchen med sitt 3-0-mål, men sen ser även Leafs till att grow some pallot och börjar kriga på riktigt och får in en reducering och ännu finns chansen att serien tar slut ikväll.
Ännu större är dock chansen att den inte gör det och att stora skälvan utbryter i Leafs Nation…
• • •
Det coola om Habs faktiskt vinner och tvingar fram en Game 6 är ju att det för första gången på hela säsongen kommer vara publik på plats i en kanadensisk ishall på lördag.
Då kan allt vända.
• • •
Ja, Sandin har haft roligare kvällar – och är nu lika fastnitad i båset som materialförvaltarna och massörerna.
Men det är ingen fara, han kommer dra nyttiga lärdomar av denna bistra erfarenhet.
• • •
Kors i både tak och golv – det blir till slut en utvisning.
Fan, det är ruffigare och fler regelbrott när jag sitter i baren på Bravest om kvällarna.
• • •
Den andre unge svensken han har att tillgå matchar Keefe desto hårdare.
Ett tag kör Lill-Nyllet trippelbyte.
Då tror coacherna på en.
• • •
Prytzen, du klappar på min gamla käpphäst med dina maningar om att de bästa måste vara bättre.
Det är inte så lätt, de får inget alls av ytorna de dansar på under grundserien, motståndarna gör allt för att hålla dem i herrans tukt och förmaning.
Det är därför vi sett så lite av Matthews och Marner – liksom tidigare av McDavid, Draisaitl, Bäckis, Ovie, Filip, Kaprizov, Barzal och Crosby.
De superstars som ändå lyckas – MacKinnon, Aho, Kucherov, Marchand – lyckas häva sig upp på en helt ny nivå och står verkligen för fantastiska prestationer.
För det mesta är det dock krigare längre ner i hierarkin som måste, som man säger, steppa upp när the going gets tough.
• • •
Montreal-Gus får inte se mycket mer is än vaktmästarna han heller, men han är i alla fall inne på PP:t.
Habs PP, dock…well, låt oss säga att det inte direkt väcker associationer till Tampa.
• • •
HEK, vad har vi för känsla i Bristol så här en timme innan puckdrop i din delstat?
• • •
Nu är det dags att börja tänka på kvällsvard i holken. Sushi lutar det åt, det är för varmt för något tyngre.

TORONTO – MONTREAL 0-2 (Period 1)
• • •
Åh, men jävlar.
Ett helt nytt Montreal, ett som uppenbarligen intalat sig att det inte längre finns något att förlora, dyker upp på Bay Street och kör i princip över de blåvita i förstaperioden.
Det kunde jag faktiskt inte ens drömma om.
Och omedelbart börjar hela Big Smoke skruva på sig, för den här Leafs-generation har haft ledningen med 3-1 i såna här serier förr och sedan…ja, jag behöver inte påminna, men nu blir det spännande.
• • •
Enligt Google Translate blir det spanska ”Cojones” på finska ”Pallot”.
Så ja, Julia – vi får säga att glödhete Armia visar rejält med pallot ikväll.
• • •
Sandin går för ovanlighetens skull på en mina innan One-Man Armias första cannoli.
Men det fina med honom och andra ess i hans generation är ju att de skakar av sig såna misstag med en axelryckning och fortsätter tro på sig själva med Muhammad Ali-artad övertygelse.
• • •
En pjäs på isen ikväll var med även den där kvällen för 17 år sedan när Leafs vann sin senaste playoff-serie.
Eller nästan.
Den väldigt unge Jason Spezza var healthy scratch.
För Senators.
• • •
Den här serien är fortfarande på tok för snäll och mesig. Domarna borde ha det mycket, mycket svårare.
• • •
Bara så ni vet har vi storhelg i USA framför oss. Det är Memorial Day på måndag och då börjar den amerikanska sommaren officiellt, varmed män får börja bära ljusa byxor.
Det vet jag med bestämdhet sedan den gången under en finalvecka i Chicago, när jag hamnade i bråk i den lilla, magiska lobbybaren på The Drake för att jag bröt mot den påbjudna etiketten.
En ung herre kom fram, spände ögonen i mig och frågade:
– Är du gay?
– Vad har du med det att göra, svarade jag, stärkt av en eller annan drajja.
– Det är bara de som är gay som går i ljusa byxor innan Memorial Day, fortsatte han.
– Well, sa jag, du ska fullständigt skita i vad jag är och inte är. God afton.
Då gick han och hämtade några polare och det slutade med att jag fick fly i en taxi.
Men jag går fortfarande i ljusa byxor alla tider på året.
• • •
När inte ens Lill-Nyllet gör mål på så feta chanser som de i slutet vet man att det inte är Leafs kväll.
Men det kan det fortfarande bli, bara de skakar av sig den destruktiva känslan från starten att det här över och visar lite…ja, balls.
• • •
Hur FAN kan de ta reklampaus när det är 30 sekunder kvar av en period?
• • •
Nu kommer en dos femtimmarsenergi sitta fint.
Vissa i Toronto-uppställningen borde kanske testa, de också?

Hör magnifika Daft Punk mässa i sin översinnliga smash hit från 2001:

One more time, we’re gonna celebrate
Oh yeah, alright, don’t stop the dancing
One more time, we’re gonna celebrate
Oh yeah, alright, don’t stop the dancing

Jo, allt vi sa igår kan vi ju säga idag igen.
För här kommer en lika infernalisk kväll till, av samma sort, laddad med lika mycket gruvlig och upphetsande do-or-die-nerv, lika många hot och löften, lika mycket potential för lyckorus och bitter sorg.
Det kommer knyta ihop sig av ångest och oro i mellangärdet, det kommer hetta om kinderna, det kommer tidvis vara omöjligt att inte trampa runt på vardagsrumsparketten och bara hyperventilera.
Först är det Montreal Canadiens som måste förhindra att blodsfienden Toronto Maple Leafs tar en fjärde raka seger och för att lyckas med den näranog omöjliga uppgiften krävs inte bara att de spelar oändligt mycket bättre än i de tre närmast föregående ronderna – och för en gångs skull visar lite jävla balls, för att uttrycka det mer frankt än vi brukar i den här bloggen. De måste också utföra ett kollektivt psykologiskt trollerinummer så ingen i truppen kommer ihåg att de ligger under med 1-3 och har en en brant bergvägg framför sig. Som måste bestigas inte bara ikväll utan tre gånger. Om den bergväggen visualiseras ens i bakhuvudet är det lätt att bara ge upp och skita i alltihop.
Sedan ska Nashville Predators, inför 14 000 vrålande festprissar i södra Broadways överdimensionerade Juke joint, försöka utjämna slaget om södern mot Carolina Hurricanes. Det blir Gettysburg 1863 i repris – men med skridskor på fötterna.
Så settle in, kära små frön.
Vi ska göra det one more time!
• • •
Idag vaknar bofinken och tänker ”Åh, vad härligt med fredag igen”.
Så går det när bubblan slutar sig om tillvaron hos den som ett par månader om året låter sig hypnotiseras av Lord Stanley och kampen om hans glittrande pokal.
Han, eller hon, blir dagvill, tappar kontakten med verkligheten och svävar fritt i eget universum bestående bara av slagskott och domarskandaler och ständiga tankar på vilka emotionella fenomen som är satta i rörelse.
Bruce Cassidy tog mig till slut ur illusionen när han på en presskonferens i Boston sa att han tror att deras serie mot Islanders börjar ”på lördag” och jag tänkte att det måste de väl veta så här dagen innan, men sedan trillade femöringen ner.
Fast det var väl detsamma – det var bara härligt med fredagskänsla i förtid och torsdag är för övrigt ingen dum veckodag att så att säga komma tillbaka till det heller.
• • •
Habs gör som alla i världen när det verkligen kniper – tar blågul hjälp.
Erik Gustafsson katapultas in i backuppställningen och ersätter Brett Kulak ikväll.
Inte helt okontroversiellt, förstår jag av Twitter. Fans och media hade hellre sett fancy Alexander Romanov på den positionen.
– Men ”Gus kan hjälpa oss i powerplay, envisas coach Ducharme.
Well, Erik får ta några djupa andetag. Det här är ju den stora chansen att förföra världens kanske främsta hockeymetropol och bli ihågkommen för evigt.
Skjut, Gustafsson, skjut!
• • •
Lite av bruset – the buzz – från igår dröjer kvar hos mig. Som ekot efter en riktigt fantastisk fest – eller extranumren på en Rocket From The Crypt-show kvällen innan. Och det är framförallt den match jag hade minst förhoppningar på som liksom fastnat – den på Long Island.
Det känns nästan lite overkligt att vi såg och hörde och upplevde allt det där, men det gjorde vi och välmåendet formligen sköljer genom hela bröstkorgen när jag nu konstaterar att vi kan få göra det ikväll igen.
• • •
Om jag bettade mer än jag gör – min bookie ute i New Jersey tycker att jag ska det… – hade jag satt en tjock bunt bucks på att vår vän Lill-Nyllet gör mål ikväll igen.
Han är helt enkelt bara inne i den sortens brottar-stim, det går inte att stoppa honom. The summer of Wille har, tror jag, bara börjat.
• • •
Ett Stanley Cup-slutspel lär en NHL-korre hur många olika typer av trötthet det finns. Lätt, tung, seg, brusande, sån som mest känns i kroppen, sån som mest känns i huvudet, mental, fysisk, deprimerande, lustig och inspirerande, sån som tar sig uttryck i djupa gäspningar och sån som tar sig uttryck i att man vill sträcka på ryggen hela tiden, sån som utlöser dundrande huvudvärk och sån som orsakar tryck över bröstet.
Idag lider jag, tror jag, av alla sätten på en och samma gång. Det blev ju inte jättesent igår men jag kunde inte somna i alla fall, varvtalen var för höga, och nu tar flera dygns slarv med ro och villa till slut ut sin rätt.
Detta berättar jag för att förvarna om att detta intro kan bli kortare än vanligt och att jag kanske inte hänger med i svängarna på riktigt samma sätt som vanligt.
Then again: Jag dopar mig oblygt med Extra Strength 5-Hour Energy och kaffe, för i krig och kärlek sägs ju allt vara tillåt och det här både och: Krig OCH kärlek.
• • •
Jodå, NHL har som vanligt lika bråttom som en Brayden Point i friläge och vevar igång andrarundan redan på lördag – trots att förstarundan kanske inte är klar ännu.
Det där gillar ju inte vi bofinkar alls, vi vill ha något dygn av andrum mellan rundorna, men i år har jag viss förståelse. Dels blir det svårare och svårare att upprätthålla den breda allmänhetens intresse för en vintersport ju djupare vi tränger in i sommaren, dels måste de obönhörligen bli klara innan OS i Tokyo – NBC:s verkliga guldkalv.
Dessutom har Avalanche och Bruins väntat länge nog nu. Så let’s go. Det är gametime.
Dock:
Såvida det inte blir fler matcher i serierna som kulminerar ikväll kommer jag vara ledig på lördag. För jag måste sitta still och göra ingenting snart. Och på måndag med, faktiskt. Då gör Duffy – världen bästa bartender – comeback på Neary’s och det tänker jag inte missa för allt Scotiabank Arena-jubel i världen.
• • •
Prytzen, läste jag rätt – får vi sällskap av dig i natt? Live? Det känns ju rent högtidligt. Nu får vi andra kamma till oss och visa vad vi går för under direktsändningar
• • •
Jaha, Ryan Reaves och Peyton Krebs gör Brayden McNabb sällskap på Golden Knights Covid-lista.
Mer och mer och mer talar för att Minnesota tar den där serien.
• • •
Till och med Trotzen himself, som mest brukar prata om taktik och strategi, var tvungen att erkänna att fansen i Coliseum var ett stort plus för Isles igår.
– Jag vet ärligt talat inte om vad hade klarat det här utan dem, sa han på presskonferensen.
Det kan man kalla erkännande.
• • •
Skulle jag vilja vara i Nashville ikväll?
Well, skulle Donald Trump vilja vara president en mandatperiod till?
De kommer slå världsrekord i röj i The Juke Joint och just nu ångrar jag att jag inte gjorde som under konferensfinalen 2017, när det blev för dyrt och stressigt att flyga ut till Anaheim för en Game 5 utan elimination-faktor och jag istället hängde kvar i södern och åkte på en fantastisk liten roadtrip till Muscle Shoals och Tupelo innan det var dags att inställa sig för Game 6 i Music City igen.
Men, som sagt, vi måste spara lite på krutet i år, det kommer roadtrips så det räcker framöver.
• • •
Rasmus Sandin – sötpojken! – återerövrar sin plats i Leafs-uppställningen, verkar det som.
Hurra, säger bofinken Furman.
• • •
Tror ni DeBoer vågar skrälla med Lehner i kassen i morrn?
Det vore djärvt – och coolt.
• • •
Igen – jag gillar inte att tippa så här avgörande matcher. Men Paulie himself ringde under eftermiddagen och beordrade fram en rad, påhejad i bakgrunden av en Christopher som också låg på om hur bra jag tyckte manuset till ”Cleaver 2” är, så here we go ändå:

•Toronto – Montreal 1
•Nashville – Carolina 1 (OT)

• • •
Glömmer bort att Tre Kronor har match i Riga, men plötsligt kommer det mail från signaturer som ”Göran” och ”Göran” vill upplysa mig om att jag är en skit som hajpat de svenska NHL-spelarna.
Då förstår jag att det gått åt helvete mot tjeckerna och givetvis, det är mitt fel.
Förlåt, förlåt.
• • •
Såvitt jag förstår finns inget hopp om att Hackspetten från Kusmark kan spela ikväll heller, inga sådana signaler har i alla fall kommit från södra Broadway, och det är tungt för Preds, det. En frisk Arvy hade varit samma slags lyft för dem som en frisk Slavin är för Canes.
• • •
Men really, hur ska man kunna slå laget där Klok spelar?
• • •
Om Maple Leafs vinner ikväll slår de inte bara Habs i slutspelet för första gången sedan 1967 (ett par månader innan er bofink kläcktes!). De vinner sin första playoff-runda sedan 2004.
Det var sista slutspelet som avgjordes innan jag flyttade hit så jag har inga egna direkta minnen, men de klippte till Ottawa med 4-1 i en Game 7 i förstarundan. Målskyttar: Joe Nieuwendyk två gånger om samt Chad Kilger och gamla köttskallen Bryan McCabe.
Sedan gick de inte till slutspel en enda gång på sju säsonger, men återkom 2013 och blev utslagna av Bruins med 4-3 i första omgången (efter en famös Game 7 i TD Garden…). Därefter missade de tre slutspel till. Sedan 2017 har de dock skaffat biljett varje år men åkt direkt vid samtliga tillfällen – mot Capitals, Bruins, Bruins igen samt Blue Jackets.
Så en seger nu vore verkligen någonting.
Eller hur, Chall och Idsint och andra blåvita i spåret?
• • •
OK, nu tänder vi brasan och gör det igen.

NY ISLANDERS – PITTSBURGH 5-3 (Slut)
TAMPA – FLORIDA 3-0 (Slut)
MINNESOTA – VEGAS 3-0 (Slut)
• • •
Pete DeBoer är en bra coach, men i den här matchen sänkte han sitt eget lag med ett urbota genomkorkat beslut.
Ja, man kan tycka att det är absurt att vilken liten touch som helst räknas som goaltender interference, men när han vet att Wild fick ett sånt kontroversiellt domslut mot sig i förra matchen i X:et måste han ju fatta att det är vansinne att begära challenge i det läget och riskera utvisning.
Men det gör han lik förbannat, orsakar mycket riktigt en utvisning på vilken Fiala gör mål och där är matchen förlorad.
Morsning korsning, surgubbe.
• • •
– Strålle förtjänar all kärlek, säger Vigge Hedman i min lur.
Read all about så Sportbladet om en stund.
• • •
Det hade varit förödande för Wild om Joel EE gått sönder men det krävs nog minst en fraktur – eller flera – för att stoppa honom i det här läget.
Och i och med att han kan spela vidare börjar jag fundera på om inte Wild tar det här.
Knights har ju ingen killer-instinkt och kan inte stänga serier när de får chansen.
• • •
Colorado Avalanche kluckar gott. Det här passar dem finfint.
• • •
OK, tack för den här underbara do-or-die-kvällen, mina fina frön.
Imorrn har vi samma upplägg igen och det är återigen obligatorisk närvaro vid lägerelden.
Tjoho!