NY ISLANDERS – PITTSBURGH 5-3 (Slut)
TAMPA – FLORIDA 3-0 (Slut)
MINNESOTA – VEGAS 0-0 (Period 2)
• • •
Sagan är över i södra Florida, katterna kan vika in klorna och lägga sig i hängmattan.
De har varit en underbart positiv i överraskning i år, charmat oss alla med frejdig hockey och helt ny fighting sprit – och de gav oss det efterlängtade Florida-derbyt.
Men ikväll var de chanslösa mot ett mästarlag som inte släppte en jävel – eller en katt – över bron.
Bolts fortsätter mot antingen Canes eller Preds och jag kan se en öl blänka i solen i tikibaren, om vi säger så…
• • •
Som Kenta mycket beskriver det:
I St. Paul är båda lagen rädda för att förlora.
Då blir det krampartat, men på något sätt ska även vildar och riddare skiljas åt inom de närmaste timmarna.
• • •
Som det kort och gott står i ett mess från Åsågatan:
– Denne Brayden!
Ja, han är en snuskigt stor playoff-artist, Brayden Point.
• • •
Trots att de delar delstat har det aldrig funnits någon riktig rivalitet mellan Bolts och Panthers, men nu finns det och om katternas chefer bara ser till att upprätthålla den här standarden har vi många stora holmgångar att se fram emot de närmsta åren.
• • •
Islanders och Bruins har, säger dom nu, inte mötts i playoff sedan 1984.
Det var som fan.
Well, krig coming up.
• • •
Handskakningen är alltid rörande, men det känns ju extra fint att se kärleken förre tampaiten Strålle får nu – inte minst av sin gode vän Heddy.
• • •
Kom igen nu, Minnesota och Vegas. Åtrå segern istället för att bara frukta nederlaget.

NY ISLANDERS – PITTSBURGH 5-3 (Slut)
TAMPA – FLORIDA 2-0 (Period 2)
MINNESOTA – VEGAS 0-0 (Period 1)
• • •
Nu går liemannen ljudlöst genom katternas omklädningsrum också.
Hela feelgood-storyn hänger i ett par överkokta spagettisträngar.
Ja, de har hämtat in 0-2-underlägen tidigare i serien men känns stumma och frustrerade ikväll.
Utvisningar har de börjat ta också. Då kan de ju lika gärna slänga borta klubborna och vifta med vit flagg i båset.
Något väldigt dramatiskt måste hända i tredje för att Bolts ska tappa detta.
• • •
På grund av fukten och värmen är jag ju inte klädd som det anstår en vuxen man och så vägrar jag egentligen visa mig för omvärlden, men när delivery-krubbet kommer orkar jag bara inte byta om utan hasar ner till lobbyn i shorts, dåligt knäppt skjorta och strumplösa fötter i oknutna dojor.
Dörrmännen har aldrig ställts inför denna syn tidigare och ser chockade ut.
• • •
I X:et i St. Paul täcker Wild bort alla Vegas-skott och Mark Stone och de andra revolvermännen från öknen börjar redan se pressade ut.
Jag börjar få en allt känsla av att MN Johans grabbar kan vända på det här.
• • •
Vad gäller domarna rekommenderar jag den här eminenta Athletic-blänkaren från tidigare, signerad Tampa-mannen Joe Smith.
Han har talat med några pensionerade zebror om hur det är att döma i knallhårda serier och de berättar verkligt intressanta saker.
• • •
Nu ska bofinken dinera.

NY ISLANDERS – PITTSBURGH 5-3 (Slut)
TAMPA – FLORIDA 1-0 (Första halvan av Period 2)
• • •
Na na na na, na na na na, hey hey, goodbye.
Islanders, och deras otroliga publik, vinner och Pittsburgh Penguins säsong är över.
Förkrossande för Sid & co förstås – men motståndaren var bättre och vann rättvis och mer är det inte med det.
• • •
Nej, Sullivan fortsätter halsstarrigt med Tristan även i tredje och Maxime Lagace, backup-målisen, måste ju undra – ”What am I, chopped liver?”
• • •
Under tredje i Coliseum låter det helt förbluffande som vi ser en gammal Tipsextra-match från Ipswich.
De sjunger där ute – i dundrade, mäktig kör.
Det händer ALDRIG på amerikanska idrottsevenemang – någonstans.
• • •
Marinos dubbla minor, med 4 och 44 kvar, var ju inte så jättelyckad.
• • •
Födelsedagsbarnet Barzal ville verkligen få fira med ett mål, och det hade varit kul rosett på kvällen, men hey – avancemang i Stanley Cup är ingen present att fnysa åt.
• • •
För första gången känns Florida-derbyt lite mindre blixtrande i skenet av en annan match.
Bolts har tagit kommando direkt och låter inte pantrarna löpa i alls samma vilda galopp som vanligt. Ja, de låter dem inte göra så mycket alls. Mästarna vill uppenbarligen sätta punkt för det här nu.
• • •
Tino, dåligt föreställer jag mig. Har inte undersökt Dream Team-läget alls.
• • •
DeBoer petar alltså big bad Reaves. Hm. En sån tror jag hade gjort Knights väldigt gott i just den här matchen. Men det är PD som är coach, inte jag.
• • •
Bruins-Islanders. Vilket krig ska inte DET bli?
• • •
OK, Bolts och Panthers – beat that!

NY ISLANDERS – PITTSBURGH 5-3 (Period 2)
TAMPA – FLORIDA 1-0 (Första halvan av Period 1)
• • •
Sicken match, sicket drag, sicken rock ’n’ roll-upplevelse. Hela havet gungar ju på Long Island.
Tack Lord Stanley, för att du finns – fast du egentligen inte gör det längre.
• • •
Pingvinerna är riktigt illa ute nu. Som släktingarna i ”March of The Penguins” som inte får plats i gruppen när det börjar blåsa på Antarktis.
Framförallt står Tristan Jarry för sig själv och huttrar, naken och ledsen.
Hans lagkamrater gör det bra som faktiskt presterar och lyckas trycka in tre mål i den vansinnigt fientliga miljön, men själv kan han knappt stoppa en badboll längre och då är det omöjligt att vinna såna här matcher.
Sa nåt om det där innan slutspelet börjar, tror jag…
• • •
En vän ringer men det åskar på Manhattan nu, så jag svarar inte för Kapten Haddock har lärt mig att man inte ska tala i telefon när åskan går.
Då kan man, likt honom, hamna upp i kristallkronan. Inte för att jag har någon sådan, men ändå.
• • •
Sorokin behöver ju inte känna do-or-die-hotet men verkar ha krympt i den allmänna hettan i alla fall.
Han gör sin klart sämsta match sedan han tog över efter landsmannen Varlamov och det är lite bekymmersamt för Isles.
Men bara lite.
För Harry-Jarry är som sagt ännu sämre och därför tar nog Penguins säsong slut nu.
• • •
Nej, den som ringde försökte inte få tag i slaktarn, om läsare med koll på Tintin undrar.
• • •
I Penguins Twitter-sfär rasar alla mot att Sullivan inte byter ut Tristan – och åtskilliga siar till och med om att denna envishet kommer kosta honom jobbet. Hextall och Burkie kan inte vara glada.
I så fall är detta den tvåfaldige mästarens sista match med Pittsburgh.
• • •
Brock Nelson är verkligen den typ av spelare som växer i den våldsamma pressen.
God bless Pastorn!
• • •
Plötsligt meddelar McGuire något ödesmättat att detta alldeles oavsett är Penguins sista match i Nassau Coliseum – någonsin.
De lär inte sörja…
• • •

OK, nu skruvar vi upp hettan i Florida också.

NY ISLANDERS – PITTSBURGH 2-2 (Period 1)
• • •
HERREGUD, vilket makalöst tryck det är i the old barn i Uniondale!
Galningarna där ute lyckas förenas i samma slags öronbedövande, rytande vrål som den där sjuka Tavares-kvällen i februari 2019 och till och med Pierre McGuire – som varit överallt och kommenterat – verkar lite medtagen.
Just därför utbrister jag ”Åh, Isles kommer inte kunna förlora” efter bara någon sekund.
Men naturligtvis – 1.27 in i showen hamrar Jeff Carter, kanonvärvingen, in ettan för Pens.
Ordningen, eller vad man ska kalla det, återställs förvisso snabbt av ständigt giftige Beauvillier. Och igen av Palmieri när han kvitterar ytterligare ett Pens-mål.
Så även om pingvinerna imponerar med sin oberörda framtoning mitt i denna skitstorm känns det likadant igen:
Hur ska Isles kunna förlora den här matchen?
• • •
Oh brother, kommer de olycksbådande molnen stävande över Manhattan – som för NHL-lagen på väg väg att bli utslagna ikväll.


Och ja, det är utsikten från holken ni får ta del av här.
• • •
Haha, de notoriskt elaka och taskiga Isles-fansen började tydligen terrorisera Tristan redan under uppvärmningen och de bara fortsätter, utan pardon.
Poor man.
Tavares var i alla fall förberedd på detta. Det är knappast Tristan. Och släpper in två av de första fyra skotten…
• • •
Tydligen har några as utsatt Oilers-backen Ethan Bear för grov rasism under slutspelet.
Han står upp för sig själv på det här sättet:

"I'm here to stand up to this behaviour… I'm proud of where I come from. I'm proud to be from Ochapowace First Nation. I'm not just doing this for myself. I'm doing this for all people of colour & for the next generation."

Ethan Bear's statement in response to racist comments. pic.twitter.com/3CK6DENnHC

— Edmonton Oilers (@EdmontonOilers) May 26, 2021

We’re with you, Ethan!
• • •
Crosby får sig sina fiska varma han med, men har varit med förr – inte minst i Philly – och bryr sig knappast.
• • •
Kunde nästa tänka mig att du är Kinks-fan, Björn Falk. Så vi säger att det klippet var för dig lika mycket som för Wille.
Det gläder mig också, just för din skull, att vi kan fokusera ordentligt på en Isles-match ikväll.
• • •
Haha, Mat Barzal fyller år idag – och när han vid ett tillfälle kommer in för tekning sjunger hela ladan ”Happy birthday” för honom.
Det är en legendarisk kväll på Long Island.
• • •
Letang såg tio år yngre ut än han är i årets grundserie och gör samma intryck nu.
• • •
Det finns inga andra som får till det veritabla rytande Isles-publiken är mäktig såna här gånger.
De verkligen ryter – som rasande lejon på savannen.
Det är direkt skrämmande.
• • •
Nu måste man ju vila öronen litegrann, my God…

Do or die.
Do or die.
Do or die.
Ja, i stöt efter stöt efter stöt i kvällens Stanley Cup-giv är denna djävulska formel inbakad i själva grundpremissen.
Pittsburgh Penguins, Florida Panthers och Minnesota Wild måste ovillkorligen vinna – mot New York Islanders, Tampa Bay Lightning respektive Vegas Golden Knights.
Annars:
It’s all over now, baby blue.
Sandslottet de jobbat på sedan pandemivinterns mörkaste dagar rasar samman på ett ögonblick, ett band of brothers splittras och en säsong som aldrig kommer åter tar slut.
Och som vi vet, vi som håller till i den här bloggen och följt detta obarmhärtiga skådespel i decennier:
Kvällar med den sortens förutsättningar får en alldeles särskild sorts lyster, en unik laddning, en exceptionellt påträngande sprängkraft.
Det där hotet som hänger olycksbådande i horisonten så länge matcherna pågår gör andningen tyngre och hjärtslagen hårdare. Det går inte att värja sig mot, det sätter sin prägel på varje molekyl i upplevelsen.
Obehagligt?
Ja, lite,
Men framförallt förföriskt, lockande, omöjligt att slita ögonen från.
Spelarna själva försöker intala sig att de kan bortse från faran som stirrar dem i vitögat men naturligtvis känner de den. Åh, så de känner den. Mer än alla andra. Förstås.
Alla reagerar dock olika när läget är skarpt och ingen nåd finns att få för den som inte lyckas. Somliga växer och blir stora och gör mer än de egentligen kan. Andra blir rädda och krymper och gör mindre än de egentligen kan.
Vem som är vem går aldrig att ana på förhand, men avslöjas obönhörligen i det dödliga allvarets sken, så snart får vi veta.
Det är do or die-läge i Stanley Cup ikväll – om och om och om igen.
• • •
Åh, dessa dagar. Haha. De är utmaningar. Det gick inte att somna efter de två sagorna igår heller. Istället: Några glas. Och resa till John Blunds rike först framåt småtimmarna. Eller snarare långt in i gryningen. Sedan var det bara att gå upp och spela in podd med kompisen med nos av garn. Och så – det här introt, när de nu envisas med att släppa pucken på Long Island redan vid 18.30.
Men som Charles Bukowski sa:
Find something you love and let it kill you.
Dö ska vi alla, förr eller senare, på ena eller andra sättet, och jag delar absolut inställningen att det är bäst att göra det med stövlarna på, mitt i steget, inbegripen i något du älskar.
• • •
William Nylander får man passa sig för att skriva något positivt om. Då blir en viss sorts läsare vredgade. Eftersom han inte är som alla andra kommer somliga för evigt spy galla om att han är diva och primadonna och ”kärring” – det senare ett begrepp som för mig bevisar att den som skriver är misogyn rövhatt. Jag vet inte bestämt, men jag misstänker att det är samma griniga, förgrämda gubbjävlar som tycker att det är bra att Zlatan inte kan spela EM och förmodligen har de egentligen inte uppskattat nånting alls i livet sedan Benny Hill befann sig i sin ”prime”.
Själv tycker jag ”Inte som alla andra” är bland det finaste man kan säga om en människa. God bless you, Lill-Nyllet, för att du är du och har din egen stil och inte bryr dig ett skvatt om vad omvärlden tycker.
Gör ett mål till på fredag, så jag kan skriva ytterligare en hyllningstext som får propparna att gå hos gubbarna.
• • •
Måste vs vill…
Den ekvationen känner ni till att vi gafflat en del om här i bloggen genom åren.
Tesen är att de som ”bara” vill vinna och avsluta en serie inte kan tvinga fram samma beslutsamhet och desperation som de som måste vinna för att överleva.
Det skulle betyda samtliga tre lagen i skarpt läge vinner ikväll. Det törs jag inte svära på att de gör – inte alls, faktiskt – men det är en faktor som talar för dem.
Dock:
Jag har börjat svaja lite i övertygelsen om att det blir en Game 7 mellan Penguins och Islanders. Att åka till Long Island – där de ända sedan i förmiddags laddat för största partyt sedan den famösa Tavares-kvällen – i det här lägget och försöka rädda sin säsong är inte lättare än det en gång var att försöka rädda stålindustrin i Pittsburgh.
Men säg så här – för det gjorde vi i podden idag: Om Pens vinner ikväll, då vinner de på fredag också. Men det är högst oklart om de verkligen vinner ikväll.
• • •
Apropå de som inte är som alla andra har vi dagens självklara soundtrack här, med eviga hjältarna i Kinks.

• • • 
Det är alltid en lätt chock att inse att den vanliga vardagen faktiskt pågår fast Stanley Cup-slutspelet rasar och plötsligt ska prosaiska ärenden och spörsmål helt absurt uträttas.
Men faktiskt, trots bristen på sömn och trots podd hinner jag denna sataniskt heta onsdag både lämna in kemtvätt, betala räkningar, gå till posten, köpa nya hörlurar och lämna in en tipsrad som kommer göra mig till miljardär.
Då känner man sig ändå lite vuxen, mitt i den världsfrånvända besatthet av lek som egentligen bara tillåts hos barn.
• • •
Knight Time Is The Right Time även i Amalie Arena, hoppas Panthers.
För wonderkid Spencer Knight får chansen från start ikväll igen – i den match jag personligen ser fram emot med allra största iver.
Det är rätt otroligt, de har ändå en Ten Million Dollar-keeper på rostern. Men Coach Q gör givetvis rätt. Han är det självklara alternativet efter Game 5.
• • •
Mild och skön. Så vill jag minnas att jag beskrev tisdagen i New York. Onsdagen har istället varit hård och brutal, med 35 grader och sån massiv fukt att det inte hjälper att båda a/c-aggregaten i holken brummar på full spätta, fukten tränger genom allt.
Men senare ikväll ska vi få en majestätisk åskstorm och jag kan inte vänta. Då blir det mighty ljusshow a la U2 utanför fönstren och luften laddas ur och blir mjuk och frisk igen.
Enda problemet är att mitt ynkliga wifi brukar slås ut såna gånger, men prisa gud för telefonen – det ska gå att ”sända” här ändå.
• • •
Västmatchen vi har att deala med under senare delen av kvällen tycker jag det är lite svårt att få grepp om. Knights vann båda matcherna i X:et och hade sedan en gyllene chans att sätta punkt hemma i T-dojjan men misslyckades och ska nu alltså försöka vinna en tredje raka bortamatch. Hm, Vegas oförmåga att dela ut det dödande slaget och stänga serier har varit ett problem förr, så jag tycker nog ändå det börjar osa Game 7 där också, till och med i högre grad än på ön.
Joel EE kan komma att vrida svärden ur händerna på riddarna och tvinga dem att äta egen medicin.
• • •
Teddybjörnen Ekeliw ”gjorde” en Barkov och framträdde skadad i dagens podd-inspelning.
Det visade sig att han någon timme innan hade försökt laga mat hemma på Åsögatan – och då skar sig i ett finger så blodet skvätte över halva Sofo.
Haha, det är ju det jag säger. Bamse ska hållas från alla farliga föremål och fordon och bör helst bara vistas i omsorgsfullt vadderade rum.
Tur att han i alla fall har en fin vän – ”god man”, som det heter i juridiken… – som kan hjälpa till.
• • •
Paulie Walnuts var upptagen idag, så istället fick Christopher Moltisanti ta hand om min tipsrad. Och han kom faktiskt förbi på Manhattan för han vill att jag, skribent och allt, ska läsa manuset till ”Cleaver 2” och säga vad jag tycker.
Det är genomuselt, men det kommer jag aldrig våga säga. Istället kommer jag ge det fem plus och blir förhoppningsvis bjuden på release-party i Meatpacking District. Då kan jag spendera lite av de stålar jag drar in på den här raden:

•NY Islanders – Pittsburgh 1 (OT)
•Tampa – Florida 2
•Minnesota – Vegas 1

• • •
Fast jag gillar verkligen inte att tippa såna här kvällar. Risken är för stor att för många tror att jag hoppas på vissa resultat. Men tro mig – jag gör inte det. jag försöker bara gissa.
• • •
Som vår egen breaking-reporter Kenta redan rapporterat är Vegas-backen Brayden McNabb uppsatt på Covid-lista ikväll – liksom Colorados Jayson Megna.
Det betyder inte nödvändigtvis att de är smittade, bara att de rört sig i miljöer där kan han ha blivit det.
• • •
Det slår mig plötsligt hur härligt mosiga och fina Islanders fansen ska vara efter flera timmars tailgate-party i den här tryckande värmen.
Räkna med lite sludder i hemmaramsorna!
• • •
Om alla serierna avgörs ikväll blir det spelfritt på fredag (såvida inte NHL hetsar igång nästa runda på en gång, det vet man aldrig…).
Inte helt tråkigt, skulle jag tycka.
Men igen – man får inte TÄNKA så. Hockeygudarna surnar till direkt och ser till att det blir precis tvärtom.
Motsatsen gäller också. Om man nämner det som ingen vill ska hända, då händer det. Som den gången i Pittsburgh när alla på pressläktaren hade bagarväckning morgonen därpå och jag helt oförsiktigt förkunnade att det skulle bli OT 3. Sen blev det förstås just det – och meningen ”Fuck you, Per” har aldrig uttalats så många gånger på så kort tid.
• • •
Ok, färdigbabblat.
Nu – action.
Ni vet vad som gäller.
Do or die.
Do or die.
Do or die.

MONTREAL – TORONTO 0-4 (Slut)
CAROLINA – NASHVILLE 3-2 (Slut, OT 1)
• • •
Old man Staal!
Ja, det är logiskt.
Canes tog över helt efter Necas kvittering och när Alexandre Carrier tog den där enfaldiga utvisningen mitt under Preds tidiga PP var gästerna stekta och rökta.
Nu får Bridgestone Arena – där de släpper in ännu fler på torsdag– hjälpa sina hjältar att tvinga fram en Game 7.
För nej, den här serien borde aldrig få ta slut.
• • •
OK, vi blev i alla fall klara i hygglig tid ikväll och får vila ett tag. Men imorrn -när vi bara har elimination-matcher på schemat – tänder vi brasan redan vid 00.30, svensk tid, och det är ingenting mindre än obligatorisk närvaro för alla som någonsin läst den här bloggen.
Ok?
Now, ett litet glas vin skulle inte sitta dumt…

MONTREAL – TORONTO 0-4 (Slut)
CAROLINA – NASHVILLE 2-2 (Period 3, OT väntar)
• • •
Vad sa vi redan i introt?
Det svänger snabbt i hockey.
Indeed.
Preds fortsätter frustrera Canes i nästan tretton minuter, genom att dra ner tempot och klogga igen alla zoner, och HAR matchen.
Men Necas kan inte nekas nu heller; han fixar kvittering helt på egen hand och sen har hemmalaget plötsligt allt momentum.
Konstig jävla sport, är det…
Nu får vi, för tredje gången i rad, OT-drama och man får ju hjärtsnörp för satan.
• • •
Den där idén om att gå ut ikväll – jag borde fattat att jag inte skulle nämna den.
• • •
Förutsättningarna från förra posten gäller fortfarande. Hela serien avgörs nog nu.
• • •
Mina hjältar:
Necas eller Haula. För det känns som det är en sån kväll. Antingen fullbordar Necas sitt hattrick, eller så får public enemy Erik tyst på Raleigh.

MONTREAL – TORONTO 0-4 (Slut)
CAROLINA – NASHVILLE 1-1 (Period 1)
• • •
Ojvoj monumentale.
Predators har verkligen en skräll på lut i det lummiga North Carolina.
Det må fortfarande vara så att Canes är det bättre hockeylaget – men det är också ett frustrerat hockeylag som inte får göra som det hade tänkt göra och börja fokusera på fel saker.
I know a loser when I see one, som den där dealern på Caesar’s i Vegas sa åt mig.
• • •
Det är ingen liten chansning Hynes tar när han utmanar för goaltender interference på Canes kvittering.
Jo, just ett sådant mål dömdes bort i St. Paul i helgen – viket fick MN Johan att rasa i min mail om att Bettman vill se Vegas vinna… – men det finns ju noll och ingen kontinuitet i ligans bedömningar av den där sortens situationer.
Han lyckas dock, den okarismatiska gubben. Målet döms verkligen bort.
• • •
Milda makter, att ta sig in framför motståndarkassen när det verkligen bränner till – jag tror hellre jag skulle försöka korsa banan, till fots, under Indy 500 på Indianapolis Motor Speedway kommande helg.
• • •
Det var tydligen Nashvilles första coach’s challenge på hela säsongen.
Bra tajming, får man säga.
• • •
Okej då, Gallagher kanske är ursäktad, men den generella bristen på desperation hos Habs förbryllar
Det är crunch-time nu, för fan. Serien håller på att rinna iväg – och säsongen med den.
• • •
Ännu tycker inte jag att vi fått någon rimlig förklaring till varför fansen i PNC hatar Erik Haula.
• • •
Juuse Saros – nu spelar han fan som Göran Högosta i Wien 1977.
Det är själva guldstandarden, det.
• • •
Ja, Linyreg, jag fattar inte heller att den rödvita Il Classico kan vara så tam och icke-fysisk. Det var inte direkt riot mellan Jets och Oilers heller och ska det fortsätta så här kommer laget som tar sig vidare från den där divisionen få en chock när de plötsligt stöter på ett amerikanskt rövarband som inte tar några fångar.
• • •
Rod The Bod fortsätter fokusera på domarna och han borde verkligen veta bättre.
• • •
Ja, hej då då, Habs.
Det här är över.
• • •
Den tredjeperiod som väntar i PNC är en Game 7 i miniatyr. Om Canes inte kan bryta dödläget och Preds vinner…då jävlar blir det en blockbuster-klassiker i Bridgestone på torsdag och att de ska överleva det stålbadet går inte riktigt att se.

MONTREAL – TORONTO 0-2 (Andra halvan av Period 2)
CAROLINA – NASHVILLE 1-1 (Period 1)
• • •
The beast is hungry i Raleigh tonight.
Det lyser i ögonen på hemmaspelarna, som på Robert DeNiro i ”Angel Heart”, under inledningen – men gästerna från Tennessee låter sig inte skrämmas, de står raka i det diaboliska tumultet och lyckas efter knappt tolv minuter till och med släcka den där Lucifer-blicken, åtminstone tillfälligt.
Vår sydstatssaga håller på att ta formen av värsta William Faulkner-fresken.
Makalöst.
• • •
Kung Nyllet!
Fyra matcher – fyra mål.
Nu går han om Gabbe på den där Heta-svenskar-listan.
• • •
Necas kan inte nekas – inte när Canes får snurr på sitt PP igen, ett litet sorgebarn under helgen.
Som sagt:
The beast vrålar glupskt i afton.
• • •
Inte är det jättelångt ifrån att Montreals nykläckte stjärna – CC Rider, som jag tänker kalla honom från och med nu – gör första målet rätt tidigt.
Saida är på väg att bryta sig loss i min bröstkorg, jag känner det…
• • •
Ja, tyvärr – i skenet av de otroliga publikfesterna söder om gränsen känns de tomma hallarna verkligen som downers.
• • •
Borde inte Gallagher kunna göra mer för att bringa de blåvita löven ur fattningen – som när han levde rövare mot Flyers i förra slutspelet och bland annat var på väg in på isen fast de höll på att laga tänderna på honom i båset? Den elden, det vansinniga desperationen, skulle göra gott nu.
• • •
Å andra sidan sjunker stämningen i de amerikanska sändningarna när kommentatorerna sitter i en steril studio och pratar.
De ska vara på plats och accentuera den elektriska atmosfären, tack för ordet.
• • •
Meh, Keefe har alltså petat Rasmus Sandin.
Då får han skylla sig själv om det blir nerv i serien.
• • •
Det är idag precis ett år sedan George Floyd mördades och som ni kanske ser hedras hans minne med ett upprop mot rasism och för rättvisa innan kvällens matcher.
Bra.
• • •
Det intensiva Stanley Cup-racet tar musten ur de bästa. Nyss kom det ett sms från Åsögatan och i det meddelade Teddybjörnen att han inte orkar vara vaken en minut till och steker nattens pass.
Sicken vekling.
Men vi ska spela in nytt podd-avsnitt imorrn, så det är bra, då måste unga män med nos av garn vara pigga.
• • •
Tänk om de blir klara i hygglig tid ikväll, då är det inte omöjligt att bofinken flyger ut på ett Manhattan som inte längre stänger i förtid.
Men så kan man inte tänka, gör man sig såna förhoppningar manar man automatiskt fram oändliga nattmanglingar – precis som när man har bagarväckning dagen efter såna här dueller.