TAMPA – FLORIDA 0-2 (Period 1)
NY ISLANDERS – PITTSBURGH 0-1 (Början av Period 1)
• • •
Jamen, jävlar.
Katterna klöser ikväll igen.
Men inte, som i Game 1, genom att slå vilt med tassarna efter allt som rör sig.
De är metodiska, kalla och smarta i sina ruskigt kvicka attacker den här gången – som de slugaste leoparderna på savannen.
Och så har de fått tillbaka Sam Bennett, mannen som byter blodet i ådrorna mot lava när det vankas playoff.
Hans frånvaro i andra matchen betydde nog mer än många av oss förstod.
• • •
Bolts står samtidigt för sin minst inspirerade period i hela serien, de ser rent tröga ut.
Men det betyder ingenting alls på längre sikt.
Som Vigge förklarade när jag efter första matchen frågade hur det märks att det numer finns rikligt med erfarenhet av stora ögonblick i gruppen:
– Framförallt i lugnet när vi ligger under eller har sekvenser när vi inte spelar så bra, Ingen blir det minsta stressad.
Kort sagt:
De kan när som helst koppla in raketmotorn och – ta betäckning!
• • •
Sam Bennetts mustasch är för övrigt till och med mer grandios än Flipper Forsbergs.
Herregud, jag vill ha en kopia att leka med.
• • •
Vad säger ni om ring i örat igen, nu när sett bild på ung bofink? En no-no 30 år senare?
• • •
Att beskriva det som ”inte bra för Panthers” om Barkov inte kan spela är en underdrift i klass med ”Det vore inte bra för en sångare om hen var tvungen att operera bort stämbanden”.
Det är det värsta som skulle kunna hända, punkt och slut.
• • •
Kollegorna på Long Island rapporterar att det låter som att ladan är fullsatt fast den inte är det.
Kvällens minst överraskande, kan man säga.
• • •
Keith Yandle petad – ojvoj. Men Punggrepparn gör alltid det han ser nödvändigt, oavsett vem det rör.
• • •
Men hoppsan Kerstin, Crosby har bråttom ikväll.
• • •
Det känns inte riktigt som det är samma drag i Amalie som det var nere i Sunrise, men det kan bero på att de inte slangar in publikljudet på korrekt sätt i den här sändningen. Jag tror faktiskt det är så. Kommentatorerna hörs för mycket, publiken för lite.
Skit.
• • •
Vad Teddybjörnen Ekeliw säger?
Ingenting.
Han vickar på ett nytt skift på redaktionen och ska stämpla in i ottan imorrn, så han är tvungen att vaska kvällens match.
Tänk er.
Det är för honom som det skulle varit för genomsnittligt Backstreet Boys-fan att tappa biljetten till en konsert på Globen 2000.
Men känner jag honom rätt kan han inte somna, han ligger och snurrar i lakanen och undrar hur det går.
• • •
Nu ska jag börja packa väskan för flight imorgon…

1979.
Hur många i bloggens eminenta läsekrets minns ens det årtalet?
Det har gått 42 år sedan vi skrev de siffrorna i almanackan och som jag förstår hade åtskilliga av er inte ens ätit första portionen välling vid det laget.
Själv var jag tolv år, gick i sexan på Tångringsskolan i Borlänge och hade svår crush på både Aase, Lena och Marie. Och under hösten kom jag till Amerika för första gången. Hela familjen for till vänner i Palm Springs och de som var med säger att de redan då förstod att jag var förlorad, de såg något börja brinna i ögonen på parkeringen så fort vi klev ut genom dörrarna på LAX och överfölls av synerna, ljuden och dofterna.
Jimmy Carter var president, Village People toppades listorna med ”YMCA”, ”Apocalypse Now” och ”Rocky 2” gick upp på biograferna, The Clash gav ut ”London Calling” och Ulf Lundell släppte ”Ripp-Rapp”, Zeb Macahan höll den svenska tv-publiken – huvudsakligen klädd i pösiga jeans och klippt med sidbena som det gick att slänga med – och Anders Hedberg vann svenska poängligan i NHL med 33 mål och 45 assist.
Och samma gyllene år möttes alltså Montreal Canadiens och Toronto Maple Leafs senast i Stanley Cup-slutspelet.
Att det sedan dess inte hänt en endaste gång, och att en sådan match-up blivit ett solblekt minne av samma sort som allt annat jag just räknade upp, är ingenting mindre än ett bibliskt under.
Men det säger också något om digniteten i det vi får uppleva ikväll.
Begreppet ”historisk” gödslar man lite väl frikostigt med ibland, men att se dessa Original Six-giganter i i playoff är fanimig Big Time på riktigt.
Att det sker ett sånt här bisarrt år, när de gränslöst passionerade fansen inte kan fylla läktarna och de två städerna inte får leva ut rivaliteten på normalt sätt, är förstås en bummer, men det förtar inte tyngden i själva mötet.
För guds skull – Toronto Maple Leafs och Montreal Canadiens ska spela Stanley Cup-match.
Det blir inte mer episkt.
Inte i NHL.
Inte i det här skedet.
Inte sedan 1979.
• • •
Hur är stämningen annars här kring lägerelden? Alla är glada och pigga och peppade?
Själv kunde jag inte låt bli att hälla upp två bourbon efter racet igår kväll – med isbitar formade efter olika Elvis-teman; formen inhandlades i Memphis häromveckan! – och somnade sedan lugnt och fint framåt gryningen.
Men några timmar senare började hantverkare borra och hamra i en lägenhet på samma våningsplan, så – morsning korsning bofink.
Då skulle jag å andra sidan gå upp och spela in podd med Teddybjörnen, så det var detsamma. Man får helt enkelt att inse att första Stanley Cup-omgången inte är något för morsgrisar med krav på mycket vila.
• • •
För att ytterligare understryka det väldiga som äger rum i Scotiabank Arena alldeles strax kan man ju också lista något av allt som hänt under de 15 369 dygn som passerat sedan Habs 22 april 1979 fullbordade en sweep mot blodsfienden:
Mobiltelefonen, upptäckten av aids, mordet på John Lennon, sju amerikanska presidentskap (Reagan, Bush, Clinton, Bush, Obama, Trump, Biden), Berlinmurens fall, hip hop, folkomröstningen om kärnkraft, Sällskapsresan, Henrik Zetterberg (han föddes först i oktober året därpå), internet, Palmemordet, blyfri bensin, EU, Madonnas genombrott, Sportbladet, Twin Peaks, Gyllene Tider, Tomas ”Lill-Affa” Jonssons hela karriär, ananas på svenska pizzor, glasnots och perestrojka, Pac-Man, MTV, Falklandskriget, tio fotbolls-VM, CD-skivan och Kung Kenta.
Mindblowing, visst är det?
• • •
Men idag ryker i alla fall ryssmössan. Jag springer över till min barberare på andra avenyn – ryss han med – och får både barr, skägg och ögonbryn fixat.

Ni ser, det är det en marinkårslöjtnant som sitter i korresoffan ikväll – fast med underkropp som väcker starkare associationer till krigare av Asterix-typen, förstås.
Snart har jag emellertid rena rama heltäckningsmattan ute igen, för kalufsen är så förbannade tjock och växer som på Dupond och Dupont när de åker till månen. Och ja, som 53-åring ska man kanske vara glad för att man alls har hår kvar på knoppen, men i gengäld är det vitt som tomtens skägg så The Ryan Getzlafs där ute behöver inte vara avis…
• • •
Nästan störst av allt nu:
Julia och Åsa – drottningarna med sympatier på varsin sida i denna magnifika hockeykonflikt – kommer vara med oss live i spåret.
Julia vet jag i alla fall bestämt, jag messade henne igår om att hennes närvaro inte bara är önskad utan demanded på samma sätt som syre och näring är demanded och fick ett ”Självklart dyker jag upp! No diggity no doubt!” till svar. Vad gäller Chall-Åsa är jag inte riktigt lika säker, hon har ju sitt jobb där borta vid Mississippi-deltats norra kant, men…nä, hon kan ju inte lämna sötpojkarna åt deras öde.
• • •
Last call i The Sunshine State?
Ja, i praktiken.
Om Panthers förlorar en tredje raka har dom inte en chans att vända serien.
Hur de ska kunna undvika det, i Amalie, vet jag inte, men var försäkrad – de tänker försöka och kommer gasa ännu hårdare än i de två föregående matcherna och det innebär ju att det kan bli inferno monumentale i downtown Tampa.
Jag kan knappt bärga mig…
• • •
Svensktoppen i Stanley Cup so far:

1. Gabriel Landeskog
2. Jonas Brodin
3. Joel Eriksson Ek
4. Victor Hedman
5. Carl Hagelin/Mattias Janmark

• • •
Long Island vibrerar, det går att känna ända hit. Drygt sex tusen fans väntar på att få komma in i Coliseum och där tänker de se till att grilla pingvin kvällen lång.
Fast de får ursäkta, just ikväll känns inte det som huvudnumret – i alla fall inte i den här bloggen.
Å andra sidan vet man aldrig. Det kan plötsligt vara där vi har allra mest action och så kan man inte slita sig från den sändningen.
• • •
Minns ni Dylan, katten jag berättade om häromdagen? Well, det slog mig att det finns gamla bilder här i en låda i garderoben och nu när katterna ska spela igen tänkte jag…ni kanske vill se.

Japp, det där är 23-årige Furman 1991 – och Dylan!
Här har vi en till från samma tidevarv, med matte – men jag vet inte om hon vill vara med på bild här, så vi visar bara halva.

Notera att hakan redan börjat ta form. Och notera ringen i örat. Fan, jag borde sätta i en sån igen…om det inte vore för att det skulle signalera livskris och gubbsjuka…
• • •
Höll på att glömma tipsraden och fick en avhyvling av Paulie på telefon nyss – ”You better smarten up, pal”, skrek han – men här är den:

•Tampa – Florida 1
•NY Islanders – Pittsburgh 1 (OT)
•Toronto – Montreal 1
•Minnesota – Vegas 1 (OT)

• • •
Dan Augustsson på Svenska Fans är antagligen Sveriges mest profilerade Habs-fan och under en konversation igår visade det sig att, jodå, han var med och minns mycket väl det förra slutspelsmötet med Maple Leafs.
Now, DET är tungt.
Han hävdar för övrigt att matchen ikväll är kritisk. Om Canadiens kan störa Maple Leafs redan i denna förstarond, då blir serien väldigt spännande.
• • •
Podden, ja. Den som har svårt att somna när vi är klara ikväll – I know the feeling – kan med fördel lyssna på vad jag och Teddybjörnen har att säga här.
• • •
Torsdagsgivens sista duell, uppe i X:et i St Paul, blir hyperintressant den också och jag börjar få känslan av att Wild kanske kan ta kommandot över serien på hemmaplan.
Men min känsla har inte varit värd mycket den här inledande dygnen, så bli inte för ledsna för det, Vegas-fans.
• • •
NHL har inte haft sitt möte med Kadri ännu, men lugn. Det är ingen brådska, efter matchstraffet igår är han automatiskt avstängd i nästa fajt, så Parros har gott om tid på sig att ta ett helt horribelt beslut…
• • •
Som sagt:
Det har gått 15 369 dygn sedan senast. Men nu, ikväll, ska Toronto Maple Leafs och Montreal Canadiens gå upp i ringen i Stanley Cup igen.
Känn historiens vingslag, amigos.

BOSTON – WASHINGTON 3-2 (Slut, OT2)
CAROLINA – NASHVILLE 3-0 (Slut)
EDMONTON – WINNIPEG 1-4 (Slut)
COLORADO – ST LOUIS 6-3 (Slut)
• • •
Säger det igen:
Om Blues bara haft en annan motståndare…då hade de varit på väg mot andrarundan nu.
Det är otroligt mycket hjärta och finess i deras push i tredje och de ställer ju till med underbar dramatik.
Avalanche är dock too much to handle i år – för alla.
• • •
Somliga lär sig verkligen aldrig. Nazem Kadri har blivit avstängd för vidriga blindeside- och headhunting-tacklingar i nästan varenda slutspel han uppträtt i och nu kommer han få sitta på läktaren igen, pappskallen.
Är det kul?
• • •
Enligt ryska kollegor blev Samsonov kallad ”bitch” av sin världsberömde landsman.
Inte så trevligt.
• • •
Det krävs inte jättemycket fantasi för att se MacKinnon med den fula Conn Smythe-pjäsen i sommar, det gör det inte.
• • •
McDavid i Stanley Cup so far: 0 (0 + 0).
Hm.
• • •
Ok, om 18 timmar, folks. Då har vi, för första gången sedan 1979, The Battle of Julia & Chall.
Det KAN ni inte missa.
Nu andas vi fram tills dess.

BOSTON – WASHINGTON 3-2 (Slut, OT2)
CAROLINA – NASHVILLE 3-0 (Slut)
EDMONTON – WINNIPEG 1-2 (Slutet av Period 3)
COLORADO – ST LOUIS 2-0 (Period 1)
• • •
Ni ser, va?
Gabe The Babe Landeskog är on a mission from God i årets Stanley Cup-slutspel.
Han ställer till med all sorts positiv mayhem så fort han är på isen, den okuvliga järnkaminen.
Går Avs långt – och vem sätter emot? – kommer han vara en av sommarens svenska sportstories.
• • •
”Edmonton Oilers attendance: 0 at Rogers Place”.
Haha, Kenta – den var riktigt sorglig.
• • •
Blues, med fånige Binnington i spetsen, gör det verkligt bra och hade haft en god chans mot annat motstånd.
Men Klippiga bergens hjältar är för bra.
• • •
Ojvoj, skräll på gång i Edmonton direkt? Den såg jag inte komma.
• • •
Storyn i Boston verkar vara att Samsonov fick sig en sjujävla avhyvling av Ovie efter sin tavla.
Och nu ska jag randa åt Jögga, återkommer så fort jag kan.

BOSTON – WASHINGTON 3-2 (Slut, OT2)
CAROLINA – NASHVILLE 3-0 (Slut)
EDMONTON – WINNIPEG 1-1 (Period 2)
• • •
Aj, Samsonov.
Han står för en kanoninsats i karriärens första Stanley Cup-match, men ger till slut bort den med det där sölandet bakom kassen.
Men vaket av Craig Smith – som jag alltid gillat– att upprätta situationen på rätt sätt.
Emellertid:
Jag kan nästan svära på att det blir minst sex matcher i den här eminenta serien.
• • •
Och Preds – still nothing.
De kanske sa be att få slippa spela med en man mer om Canes tar fler utvisningar i fortsättningen. Det händer ju mer när de spelar fem mot fem, känns det som.
• • •
Laxmackan, från klassiska delin Sarge’s, ackompanjerades av en kopp borscht, den ljuva rödbetssoppan, och nu mår jag…ja, fina fisken
• • •
Sebastian Aho – en tidig Conn Smythe-kandidat.
• • •
Ok, då riktar vi allt fokus mot Alberta – och mot Klippiga bergen.

BOSTON – WASHINGTON 2-2 (Period 4, OT pågår)
CAROLINA – NASHVILLE 1-0 (Början av Period 2)
EDMONTON – WINNIPEG 0-0 (Period 1)
• • •
Brothers and sisters, vi har hela slutspelets första nattmangling i våra händer.
Det blir, minst, en period till i Gaaaaden och inte mig emot, för B’s och Caps har drivit upp eh intensitet som påminner om den episka slagen mellan King och Blackhawks i mitten av 10-talet.
• • •
Det är ju helt sanslöst hur många powerplay Predators får – och de bara pinkar bort dem, som lallarna som vaskar champagne i Båstad om somrarna.
Vår fine vän Emil har förstås en poäng i att Hurricanes kill är väldigt bra också, men för i satan – sju numerära överlägen och nothing to show for it är horseshit.
Fatta hur det underminerar egna laget – och stärker motståndarna.
• • •
Samsonov gör det onekligen suveränt.
• • •
Årets första slutspelsmatch på kanadensisk mark har jag inte kunnat se mycket av, det är för spännande i de amerikanska arenorna, men rent generellt imponerar ju Jets genom att hålla McDavid och Neon Leon tysta så här länge.
• • •
Säger det igen:
Hagge…
• • •
Nu ska här ätas laxmacka.

BOSTON – WASHINGTON 2-2 (Period 3, OT väntar)
CAROLINA – NASHVILLE 1-0 (Början av Period 2)
EDMONTON – WINNIPEG 0-0 (Börjar snart)
• • •
Det kunde man ju ge sig fan på: Klart det blir OT mellan Bruins och Caps.
För tredje gången i rad.
Sicket episkt drama.
• • •
Han har sina sidor, Marchand, men han är också en sann världsartist.
Har det någonsin funnits en genuin buse som samtidigt varit så bra?
Det tror inte jag.
• • •
Ojvoj Bäckis. Pärlan i stolpen med fem kvar. Den kan eventuellt komma att störa sömnen på Ritz-Carlton i natt – eller vilket av Bostons överdådiga lyxhotell Caps nu bor på.
• • •
Med stundande puckdrop i Edmonton börjar det nästan bli för mycket av det goda – och för mycket av det goda är som bekant helt underbart.
• • •
Mina hjältar:
Hagge (sent) eller Hall (tidigt).

BOSTON – WASHINGTON 1-2 (Mitten av Period 3)
CAROLINA – NASHVILLE 1-0 (Period 1)
• • •
Dra mig i boxarnäsan igen – folkfesten i Raleigh är ju helt sanslös ikväll också.
Smashville får ta i från hälarna för att matcha detta otroliga spektakel i helgen.
Särskilt som…nä, vi spar lite på den hemlisen, ho ho!
• • •
Predators kommer inte ha en fransig sportkepa om de fortsätter paradera till utvisningsbåset.
Canes, och framförallt den gudomlige Sebastian Aho, är mördande – för att nu plocka fram ett gammalt favorituttryck – i de situationerna.
• • •
Erik Haula spelade bara 41 matcher för Hurricanes 19-20, men hann uppenbarligen lämna bestående negativt intryck för de hatar honom big time i slitna gamla PNC.
• • •
Preds PP, däremot, fortsätter vara obegripligt impotent.
De får fyra jävla chanser på en period – och åstadkommer absolut ingenting.
Denna mångåriga oförmåga i numerära överlägen är ett av planetens stora mysterier.
• • •
Återigen är det alltså kedjan med Dowd, Hathaway och Hagge som får agera offensivt ånglok åt Caps och jag säger det ännu en gång – just exakt precis det är vad som måste ske när de stora stjärnorna neutraliseras.
Motståndarnas bästa defensiva krafter måste användas för den uppgiften och räcker inte till om en kedja som den aktuella blir så här het.
• • •
Järnkrok lämnar ett stort tomrum i Preds-uppställningen, ja – men det gör i sanning Slavin i Canes-diton också.
• • •
Marchand har hittat ett nytt favorithyss: Han petar capianer med klubbladet i ansiktet efter avblåsning – och ger sig inte fast det leder till utvisningar.
Nu kostar det ett baklängesmål.
Värt det, Brad?
• • •
Holy F, Saros räddning när Trochek sånär ökar på till 2-0 i numerärt underläge…såna glansnummer kan vända hela serier.
I alla fall om laget målvakten spelar för kan göra mål.
• • •
Mitt wifi pallar tydligen inte värme. Spectrum, detta pajasföretag, fixade problemen sent igår natt – men nu har det ballat ur igen.
Det är en evig lycka att man nuförtiden kan koppla sig genom telefonen istället. Annars hade bloggen varit stekt och rökt för kvällen.

• • •
Otroligt fint mål av Taylor Hall, han står för veckans prestation – men Caps kan ju inte bara glömma bort en stjärna av den digniteten nere på förlängda blålinjen på det viset.
Han är nästan lika ensam som Tom Hanks i ”Cast Away” i den situationen.
• • •
NBC hade gott kunnat skicka kommentatorer till Raleigh också.
Närvaro, löjpottor, är viktigast av allt i sportsändningar!
• • •
Nu gör han ju till slut mål i PP, men personligen tycker jag Ovie påfallande ofta får pucken på grillorna av Bäckis och Carlson i den här serien.
Det kan ju bara ber på bristande skärpa – hos såväl honom som lagkamraterna.
• • •
Disqus, ja. Den björnen skulle jag inte väckt. Jag vet att det fanns funktioner där ni älskade. Men det är inte mitt, eller ens vårt, fel att de inte finns i det nuvarande systemet. Skyll på Wordpress som tydligen inte tillåter sådana uppgraderingar. Jag tänker fortsätta vara glad att jag inte behöver sitta och vara flygledare hela perioderna.
• • •
Okej, Messias i Alberta.
Scenen är din.
För att citera Nirvana:
Entertain us.

BOSTON – WASHINGTON 0-0 (Period 1)
• • •
Kriget har kommit till Boston.
För oh yeah – den här serien fortsätter se ut som ett action-späckat avsnitt av ”Band of Brothers”.
Ingen kommer vika en satans tum förrän sista slutsignalen i sista fajten klingat av.
Om ens då.
Vad härligt.
• • •
Såna här gånger är det nästan alltid ”special teams” som avgör, men bägge kombattanterna fick rikligt med chanser i den disciplinen i inledningsperren och högg i sten hela tiden.
Särskilt B’s kan få ångra att de inte utnyttjade fem-mot-tre-läget.
Det är en gammal käpphäst, såna lägen får man inte försätta. Det sa redan Alfie på sin tid, som mångåriga bloggläsare minns.
• • •
Now, när Kuraly kastar sig för att täcka Ovies direktskott med skallen kan man kalla honom modig.
Man kan också kalla honom fullständigt vansinnig.
• • •
Hör vad mycket mer liv det är i hela Kenny Albert är på plats i den riktiga kommentatorshytten.
Så HÄR blodfullt och energiskt ska det låta.
• • •
Caps är, meddelas det, blott andra laget i hela Stanley Cup-historien som startat de tre inledande matcherna i en serie med tre olika målvakter.
Det känns inte helt klockrent – men the kid från Magnitogorsk har ju var lysande so far.
• • •
Som HEK påpekar:
I TD Gaaaaden har de minsann playoff-logga på isen.
Bloggen blir så glad.
Men så visar det sig alltså bara vara tv-projiceringar.
Vilka löjpottor är det som bestämt att det ska vara så?
• • •
Tur att Brian Boucher står innanför plexiglas i det lilla båset mellan båsen. Annars hade han fått hela Charlie McAvoy i famnen, och mikrofonsladden avskuren av en skridsko, när han tacklades över sargen just där.
• • •
Det planerade besöket hos barberaren hanns dock aldrig med under eftermiddagen, jag prioriterade solen i Bryant Park, så jag sitter fortfarande har med min ryssmössa till kalufs i korresoffan och svettas.
Det får till följd att jag för första gången någonsin kör en blogg i bara shorts och linne – som en sann Paulie Walnuts – men nej, det får ni inte se.
Så visar sig en man inte för världen.
– A don doesn’t wear shorts, som en annan man i Paulies värld sa en gång.

Och jag är ju bloggens don, eller hur?
Don Löjpottan.
• • •
Men vad hette kommentatorssystemet vi hade förut? Det var ju en hel sajt för sig.
Helt sjukt hur jag fick sitta och hamra ”godkänt” när det verkligen hettade till några gånger.
• • •
Hagge – kunglig igen.
• • •
HEK och Kenta håller ångan uppe i spåret nästan på egen hand just nu.
Kom igen alla andra, hjälp dem!

Genom tio provinser norr om 49:e breddgraden, på nästan tio miljoner kvadratkilometer från Atlanten till Stilla Havet, i städer och byar och oändliga arealer av vildmark, går det en elektrisk stöt i kväll – och ur 38 miljoner strupar stiger orden:
O, Canada!
Efter all frustrerande väntan, efter fördröjningar och krångel och veckor av ovisshet får hockeyns hemland äntligen vara med i sin egen förtrollande lek.
Och det börjar med ett brak. Den allra störste i nationen som trycker spelare på sina sedlar och ser på pucken som Vatikanstaten ser på korset – Kanadas egen Messias, Connor McDavid – går ut i strid direkt.
Så nu, på den femte Stanley Cup-dagen, sveper vi in oss i den rödvita fanan och stämmer i med våra vänner i The Great White North:

O Canada! Our home and native land!
True patriot love thou dost in us command.
We see thee rising fair, dear land,
The True North, strong and free;
And stand on guard, O Canada,
We stand on guard for thee.

• • •
I natt fick bofinken till sist lite skönhetssöm och låg av förklarliga skäl och trynade ända tills det ringde till lunchrast på Manhattan.
Perfa.
– Men man kan inte ta igen förlorad på en enda natt, invänder förnumstiga vänner.
Nej tack, jag vet. Det stramar fortfarande lite i ögonlocken. ”Torped” kan jag inte kallas. Men jag har åtminstone blivit av med den där ruttet-plommon-mosat-på-trottaren-känslan och bara det är stort.
Och när matcherna väl börjar kommer det börja spraka i hela det nyladdade systemet, det bara vet jag.
• • •
Now, den första kanadensiska uppgörelsen – med start 21.00 för mig och 03.00 för de flesta av er – står alltså mellan Messias McDavids Edmonton och Winnipeg och kommer dessvärre att spelas för tomma läktare i Rogers Place. Efter de senaste dygnens otroliga folkfester i USA kommer det med all säkerhet kännas lika avslaget som att se på film utan ljud.
Men att få se nummer 97 i Oilers – i sitt livs form denna vår – kompenserar precis allt.
Tror jag…
• • •
Ett antal ärenden behövdes uträttas idag och när jag väl kom ut var solskenet så bedårande och människorna så fina utan sina masker – masktvånget utomhus har äntligen, äntligen lyfts – att jag vägrade gå hem.
Istället satte jag mig på en liten pall i Bryant Park och bara log åt hur underbart allt kan vara.

Det får en konsekvens: Mindre tid än vanligt intro så idag skojar jag inte: Det här BLIR lite kortare än normalt.
Ni förstår, utgår jag från.
• • •
Hu, det hann ila till av obehag i lilla magen när det tidigare idag kom uppgifter om att flera spelare i både Blues och Golden Knights hade testat positivt igen.
En Covid-knock av samma sort som de vi genomlevt tidigare i vinter skulle kunna välta hela playoff-upplägget över ända.
Men det visade sig, som alla misstänkte från början, handla om falska provsvar och alla inblandade har nu konstaterats negativa.
Play on, boys.
• • •
Faktum är att det är så ljuvligt där ute idag att den som låser in sig och sätter sig i en soffa och tittar på tv borde få sina hjärna undersökt.
Ikväll ska man – egentligen – vara ute med alla andra och sitta på uteserveringar som aldrig stänger och skratta till långt in i gryningen.
Men slutspel, blogg, plikt – bofinken sviker inte.
Dock:
Det kommer framöver bli kvällar när jag helt enkelt tar ledigt och lever livet.
Ni förstår det också, utgår jag från.
• • •
HEK, bli inte för bedrövad om det slutar med smörj i Raleigh även i kväll.
Ja, det vore såklart fenomenalt om LAGET kvitterar serien direkt, men det är hemma i tygellösa Bridgestone under helgen de ska ta över serien och lägga grunden till den skräll jag förutspått…
• • •
Paulie Walnuts har alltid älskat solskenet, så jag stör honom när jag ringer in dagens rad; han sitter utanför Satriales med sån där silverskärm för att förstärka brännan i sitt fårade anlete.
– Vad vill du, fräser han, är du inte klok? Marone, bara en gavone sitter inne och tittar på fucking ishockey en sån här kväll.
Men raden blir registrerad:

•Boston – Washington 2
•Carolina – Nashville 1
•Edmonton – Winnipeg 1
•Colorado – St Louis 1

• • •
Det verkar som att Samsonov till sist får chansen i Capitals kasse på Gaaaaaden ikväll.
Och Kuznetsov fyller år, så vem vet – Lavy kanske vill vara lite snäll.
Den serien tycker jag för övrigt är helt omöjlig att sia om. Det känns som det sluta hur som helst – ikväll såväl som i resten av matcherna.
• • •
Idag skulle Joey Ramone ha fyllt 70 år.
Hey ho, let’s go, skanderar hela New York.
• • •
Innan jag lägger mig ikväll ska jag ha skickat in min röstsedel för Awards också.
Ojvoj, det känns svårare än någonsin. Några förslag från kyrkbänkarna? Inte för att jag lovar lyda, men synpunkter är alltid intressanta. Kom bara ihåg att det gäller blott grundserien, inte det som hänt sedan i lördags.
• • •
Det såg jag först i efterhand, men Jordan Binnington försökte alltså utmana Grubauer på slagsmål i Game 1?
Blues-fansen i spåret får ursäkta, men vilken fåntratt han visat sig vara den här säsongen.
• • •
Jamen, då tänder vi lägerelden igen – och häller på lite kanadensisk lönnsirap.
Må oförglömliga saker hända – hela tiden!