Stanley Cup i korresoffan och Veckans lista, del 6 – The End

PITTSBURGH – NY ISLANDERS 2-1 (Slut)
FLORIDA – TAMPA 1-3 (Slut)
VEGAS – MINNESOTA 3-1 (Slut)

• • •
Som dom alltid säger när serier utjämnas:
We’ve got ourselves a series.
Och det kommer bli vild gatustrid om varje millimeter mellan Knights och Wild även i fortsättningen.
Det är så jag vill gå ner till uteserveringen på Bravest här på hörnet – som nu får ha öppet hur länge som helst – och upplysa drinkarna och fyllskallarna om att de måste kolla på torsdag.
• • •
Japp, Flower är köngen. Och såg ni – visst tusan försökte den rackaren göra mål i slutet?
Haha, det hade ju bara varit för fenomenalt i ett slutspelsinferno.
• • •
Vad hände med all OT? Så här kan det inte fortsätta. Nu får Bruins och Caps återställa ordningen i morgon.
• • •
MN Johan, 1-1 efter två första bortamatcherna är finfint facit. Håller pojkarna nu bara serven hemma i X:et är utgångsläget utsökt.
• • •
OK, läggdags – snart. Och i natt, snälla gudar, kan jag väl få sova riktigt länge och sedan vakna som en torped?
Det är allt jag begär.

Stanley Cup i korresoffan och Veckans lista, del 5

PITTSBURGH – NY ISLANDERS 2-1 (Slut)
FLORIDA – TAMPA 1-3 (Slut)
VEGAS – MINNESOTA 2-1 (Period 2)

• • •
Så lugubert.
Riddarna skjuter och skjuter men Dumba och Brodin och de andra täcker bort allting och när just Dumba, på assist från samma Brodin, spräcker Fleurys nolla känns det som att det håller på att bli total blackout på Strippen.
Men istället är det då surmulne DeBoers pojkar vaknar och kommer på hur man ska göra för att få hål på Talbot och plötsligt har de vänt.
Men gör er inga illusioner i den svenska vårmorgonen.
Det blir OT I T-Dojjan ikväll också.
• • •
Helt riktigt, MN Johan. Joel EE är ett monster. Om Conn Smythe delades ut efter två matcher skulle han definitivt.
• • •
Nu ska jag randa åt redaktör Jögga, så – later, gamla alligatorer.

Stanley Cup i korresoffan och Veckans lista, del 4

PITTSBURGH – NY ISLANDERS 2-1 (Slut)
FLORIDA – TAMPA 1-3 (Slut)
VEGAS – MINNESOTA 0-0 (Period 1)

• • •
Jaha, det var det, höll jag på att säga.
Riktigt så illa är det väl inte, men nu väntar två matcher i Amalie Arena och där skulle det förvåna om katterna inte blir kastrerade i två raka.
Synd på sån explosiv duell, men Q sa det själv redan i söndags:
– Dom vet hur man vinner såna här matcher. Vi håller på att utbilda oss.
• • •
Man måste ju göra vad man kan, men nuförtiden är det extremt sällsynt att det hjälper att plocka ut målisen och spela sex mot fem
Det blir, upplever jag det ofta som, bara för mycket folk på isen.
• • •
Men i East-divisionen är bägge serierna utjämnade.
Mycket talande.
De fyra lagen är så jämna att det inte är klokt, faktiskt.
• • •
Nåt halvår efter att Dylan flyttade in i den legendariska ettan på Bygatan i Borlänge tog det slut och sambon flyttade hem till sina föräldrar – och lämnade Dylan tills hon kunde hitta eget boende.
Det var inte kul, vare sig för mig eller katten. Han satt vid dörren och jamade olyckligt hela dagarna och ibland gick jag förbi och försökte förklara att det inte hjälpte. ”Hon kommer inte tillbaka, det är bara att acceptera”, sa jag. Men till slut gav jag upp och satte mig på hallgolvet och jamade jag med.
Någon månad senare hade matte skaffat ny kille och kom och hämtade Dylan och så var det med det.
• • •
Hedman med kort hår och rent vattenkammad framtoning – jag kan inte vänja mig vid det.
• • •
Hinner inte se mer än slutminuterna av första i T-Dojjan, men noterar att Wild leder skotten med 17-9.
Wtf? Det ska vara tvärtom. Vad händer?
• • •
Nu är jag faktiskt så trött jag nästan hallucinerar – tyckte nyss jag såg Kenta flyga förbi utanför fönstret med en skylt på vilken det stod ”Löjpotta” – men vi håller förstås i tills klockan ringer i Nevada.

Stanley Cup i korresoffan och Veckans lista, del 3

PITTSBURGH – NY ISLANDERS 2-1 (Mitten halvan av Period 3)
FLORIDA – TAMPA 1-2 (Period 1)

• • •
Det tar nästan 35 minuter – och under tiden hinner jag flera gånger tänka ”Tampa har det här, Florida kommer ju ingenstans”.
Men till slut reser katterna ragg, drar tillbaka morrhåren och visar de vassa tänderna.
Vändningen kommer, känns det som, med deras första powerplay. Det blir inget mål då, men de får en sjujävla energiboost och strax efter bestämmer sig Marchment bara för att han SKA reducera – och gör det.
Nu kan det, jävlar i mig, tropisk storm i tredje.
• • •
Kenny Albert är alltid Kenny Albert, men han och Boucher sitter i en studio och det blir aldrig, aldrig som det ska.
Att NBC inte fattar det.
• • •
Titta, där är han – Lomberg.
My man!
• • •
Det är inget fel på dramatiken i PPG Paints Arena heller.
Penguins såg första halvan av matchen ut att ha Isles på knä, men riktiga slutspelslag – såna som spelar för Barry Trotz – inte ens blinkar när de blir dominerade och ligger under.
De bara fortsätter, oberörda och kalla, och är därför extremt svåra att bli av med.
OT coming up?
Troligen.
• • •
Shaq, Chall? Jag såg bara någon Miami Dolphins-stjärna. Sitter Shaq på läktarna och hojtar kan Panthers inte få stryk, det är sen gammalt.
• • •
Ojvoj, nu startar Vegas-showen snart också. Hur ska man ens överleva detta?
• • •
Apropå katter hade jag en gång som hette Dylan.Eller jag och jag. Min dåvarande sambo sa en dag ”Jag tycker vi ska skaffa katt”. ”Över min döda kropp”, svarade jag. Två dagar senare hämtade vi Dylan på en bondgård utanför Borlänge.
Så kan det gå.
Nu ska jag äta bbq.

Stanley Cup i korresoffan & Veckans Lista, del 2

PITTSBURGH – NY ISLANDERS 2-0 (Andra halvan av Period 2)
FLORIDA – TAMPA 0-2 (Period 1)

• • •
Ah, The Sunshine State Showdown.
Vilken dröm.
Den här inledningsperioden har kanske inte riktigt samma hetta som den i söndags – spelarna springer inte som vansinniga tjurar över isen – men fantastisk jävla hockeyteater pågår i den tropiska värmen ikväll också.
Tack gud.
• • •
Så det buas åt Kucherov i träsken?
Väntat – bilden i grannklubben är ju, noterade jag i spåret i förrgår, att Bolts inte har något lönetak.
Men be careful. Han är, i likhet med exempelvis landsmannen Ovetjkin, en sådan som blir sporrad av den sortens misshagsyttringar…
• • •
Om något ger Tampa ett mer samlat och mer stabilt intryck ikväll.
Den kollektiva utstrålningen säger ”Jaja, ni är hungriga och vi var inte riktigt beredda på intensiteten första i matchen men vi vann ändå och nu ska visa er hur man spelar hockey med mästarpondus. Jaga på ni, så hugger vi när ni blir för ivriga”…
Typ så.
• • •
Lomberg – eller Kollberg, som jag väljer att tänka på honom som – är inte lika framträdande ikväll.
Har Panthers möjligen en Gunvald att slänga in istället?
• • •
Det där lugnet – som snart nuddar vid arrogans – har till och med smittat av sig på Teddybjörnen Ekeliw.
Så här beskrev han läget tidigare ikväll:
”Inte riktigt lika hemsk nervositet nu när vi vunnit en gång, alltså lyft bucklan. Lite mer avslappnad känsla. På gott och ont.”
Vi talar här om en man som inte kunde prata – bara pipa – när hans favoriter spelade playoff-matcher förr i tiden
• • •
Att börja joxa med målvakterna så här tidigt i slutspelet är inte alltid helt lyckat, men det händer att just sådana ingrepp vänder hela serier och Punggrepparn brukar veta vad han gör, så – birthday kid Driedger, visa oss vad du kan.
• • •
Det vore roligt med lite råttor på isen – och mer spänning – men då krävs nog att Bengan håller sitt livs tal i omklädningsrummet och alla lagkamrater börjar fräsa som tigrar snarare än katter.
• • •
Varlamov ser lika bortkommen ut som Tristan Jarry när han klipper i tomma luften med plocken vid Rust Never Sleeps 1-0-mål.
Sorokin, Trotzen, Sorokin. Du kanske skulle fortsatt med honom.
• • •
HEK, att du inte gillar Penguins och Vegas kan jag förstå, men vad har du emot Tampa?
För det är ju mer så: Du håller inte på Islanders, Panthers och Wild – du ogillar deras motståndare.
• • •
Kapanen har verkligen acklimatiserat sig i Pittsburgh nu – liksom Jeff Carter.
• • •
Här i NYC har man MSG:s lokala sändning från Pittsburgh som alternativ till NBC-diton, men nej tack.
I playoff vill man ha neutrala kommentatorer – som är på plats i hallen.
• • •
Point ser ut som han vill ha den Conn Smythe kompisen Victor snuvade honom på förra sommaren.
• • •
Jo, nog rinner svetten i korresoffan. Det är hett som satan. Imorrn sitter jag hos barberaren och får den här tjocka ryssmössan på skallen snaggad.
• • •
Vänta…jo, jag kan höra ända hit hur Bengan harklar sig.
I perioden som väntar blottar Panthers klorna.

Stanley Cup i korresoffan & Veckans Lista

And on and on it goes, this crazy trip of ours.
Det är förtrollande.
Men en bofink kan inte krama ur sig ett inspirerat jätteintro varje dag. Inte med mindre än att han förlorar flygförmågan innan han nått marschhöjd.
Så vi inleder det här slutspelets första korresoffan-session med en Veckans Lista.
För tidigt?
Struntprat!
Det har redan, på tre dagar, hänt tillräckligt mycket för att fylla fjorton listor.
Så here it is – the bäst and sämst från inledningen av Stanley Cup Playoffs 2021.

VECKANS LISTA

1. Carolina & Colorado.
– Många har just de två giganterna som Stanley Cup-finalister och absolut ingen valde att justera det tipset efter första matcherna i PNC respektive Ball Arena. Believe the hype, dom är bäst!

2. Florida-derby.
– De hann i princip bara släppa pucken i Game 1. Sedan var det fullfjädrat världskrig bland palmerna. Första drabbningen mellan Panthers och Bolts hör till de bästa matcher jag sett på åtskilliga år och fortsättningen ikväll lockar på samma sätt som honungen lockar getingen.

3. Talbot-Brodin-JEE.
– Born to be Wild. Eller nåt. Det här var i alla fall trion bakom premiärskrällen på strippen. Värmland-Bacon spelade som en hel Lidas, Joel EE gjorde som pappa Clas och avgjorde i sudden och en förbluffande briljant Cam Talbot höll första omgångens hittills enda nolla.

4. Publiken i hallarna i Florida, Raleigh, Vegas och Denver.
– Det hade varit en kick att uppleva den orgiastiska atmosfären i BB&T, T-Dojjan, PNC och Ball även ett normalt år. Efter de femton månader av social distans, ensamhet och längtan efter samvaro vi just gått igenom är det lika emotionellt som en återförening med djupt saknade vänner.

5. Gabbes Gordie Howe Hattrick.
– Mål, assist – två, till och med – och ett slagsmål. Gabe The Babe är On från start i år, därom behöver ingen uppenbarligen tvivla.

6. Kucherov.
– Ja, det må vara kontroversiellt att han spelar – även om jag nu anser att det är en general managers plikt att hitta kryphål och sätt bryta reglerna utan att bryta reglerna, så att säga. Men alldeles oavsett är det ju fenomenalt att efter sju månaders uppehåll, innefattande en höftoperation, gå ut och smacka in två mål i en knallhård slutspelsmatch.

7. Lou Lamoriellos deadline-trejder.
– Många på Long Island tog för givet att Kyle Palmieri skulle börja glänsa så fort han korsat floderna och parkerat bilen utanför Nassau Coliseum – och blev otåliga när han inte gjorde det. Men det är inte för att få hjälp i grundserien Old School Lou gör såna trejder. Det är för att de han knyter till sig ska leverera i playoff. Och det gjorde Palmkronan från Smithtown direkt.

8. Övertidsdraman.
– Fyra av sju matcher har, upphetsande nog, avgjorts i sudden death. Det säger en del om hur rysligt jämnt det är i NHL i detta tidevarv – och vad den som investerar tid i dess slutspel belönas med. Nu väntar vi bara på första riktiga nattmanglingen.

9. Brad Marchand.
– Bad Boy Brad hade sig en kväll i DC igår. Först lockade han fram brölande burop med allehanda hyss under ordinarie matchtid. Sedan tystade han de arga Caps-fansen med så snabbt sudden-avgörande att vaktmästarna knappt hann parkera zambonin efter omspolningen.

10. Connor McDavid.
– Imorrn kliver den störste av dem alla, den samtida hockeyns svar på Muhammad Ali, in i ringen också. Det blir bara bättre och bättre och bättre…

VECKANS BU

•Ovetjkin i OT.
– Trots alla stora matcher han spelat under sexton NHL-säsonger, och trots allt han åstadkommit, är det alltså fortfarande så att The Great Eight aldrig avgjort en slutspelsmatch i sudden death. Häpnadsväckande.

•Kanada.
– De har ingen publik på läktarna, spelar fortfarande meningslösa grundseriematcher och kliver inte in i playoff förrän imorrn ikväll. Hockeyns hemland stretar i uppförsbacke.

•Vegas måltorka i playoff.
– Minns ni hur Mark Stone & co i sommarens bubbla i Edmonton stångade sig blodiga mot först Thatcher och sedan Anton Khudobin? Well, det fortsatte på samma sätt mot Cam Talbot. Ser vi ett mönster?
• • •
Det tog sin tid att somna igår också – det blev ett race efter Gabbes uppvisning – men desto lättare var det dessvärre att vakna när de National Guard-bassar som, såvitt jag förstår, haft graveyard-skiftet utanför Capitolium vid femsnåret kom hem och började rumstera om i korridorer och grannrum.
Harig som jag är vågade jag inte dunka i väggen, de var trots allt beväpnade, men det slutade med att jag fick knappt två timmar hos John Blund och kände mig som ett mögligt plommon någon trampat på med Dr Martens-kängor när jag tog mig mot Union Station för hemresa.
Addera brandlarmet sent igår och frågan måste ställas igen: Varför fortsätter sån här skit hela tiden drabba en så snäll bofink? Är hela jag helt enkelt bad luck?
Man…
• • •
Om det var tillåtet skulle kvällens hemmalag gissningsvis knaprat betablockerare till frukost för de har har press monumentale på sig nu. De måste vinna. Annars står de med två blytunga förluster i ryggsäcken efter två hemmamatcher och är nere i parterr – i några fall med Karelin i nacken – på en gång. En torsk till på bortais och allt är i praktiken över.
Uttrycket ”It’s getting late early” har blivit en klassiker i slutspelssammanhang av en anledning.
• • •
Men nu ska ni inte vara oroliga för farbror för att han får sin årliga dos sömnbrist a la Stanley Cup, jag kom hem i god tid och hann ta mig en rejäl tupplur i korresoffan – Kronblom-wise.
Nu är jag åter pigg som en hel Zuccarello.
Nä.
Det var ljug.
Men lite bättre känns det i alla fall.
• • •
Den här Ryan Lomberg i Panthers var det många som blev tagna av i första Florida-eruptionen. Jag med. Men för mig räcker det egentligen med namnet.
Lomberg – det låter ju som en kommissarie en Sjöwall/Wahlöö-roman.
Hoppas han får stopp på Maroon – den vedervärdige mannen från St. Louis.
Obs! Skoj! Jag tycker inte Maroon är en vedervärdig man, jag bara leker med gamla Beck-titlar.
• • •
Paulie Walnuts är mycket belåten över att jag lämnat DC och kommit hem igen.
– Word to the wise: Don’t go back down there, ever, you moozadell , sa han när jag ringde precis innan min tupplur.
Sedan tog han, lätt skrockande, emot den här raden:

•Pittsburgh – NY Islanders 1
•Florida – Tampa 1 (OT)
•Vegas – Minnesota 1

• • •
Om de ångermanlänningar ursäktar som fortfarande lever med hoppet att de ska komma ”hem” och göra comeback i Modo tycker jag det vore väldigt roligt om Daniel och Henrik fick en stor roll i Canucks, som det ju nu rapporteras att de ska få.
Tvillingarna har aldrig misslyckats med någonting de tagit sig an.
Sedan kan man förstås peka på att det inte gick så bra när de tog in den tredje store klubbikonen, Trevor Linden, men vadå – det fanns ju bara en av honom…
• • •
På tåget hem idag fick jag skäll av Kenta också. Han kallade mig rentav…få se, vad stod det i messet…Löjpotta!
Han ville att jag skulle köra ett Litet Tipsextra bara för Canucks-Flames, jag svarade att jag hatar sladdmatcherna där uppe och därför vägrar och då kom det:
Löjpotta!
Ha ha ha.
Well, imorrn är den bisarra sideshowen där uppe till sist ändå över, efter onsdagsmatinén i Saddledome spelas det inte fler grundseriematcher och – good riddance!
• • •
Här i soffan blir det starkt Florida-fokus i kväll. Givetvis ser jag inledningen av fajten i Pittsburgh, men Del 2 kommer först när de klarat av första 20 i Sunrise.
Okej?
• • •
Idag exploderade sommaren på allvar i New York, vi har långt över 30 plus och tung fukt och det betyder att Bofinken Furman kommer svettas ymnigt under kvällens gång, för paragrafryttarna som bestämmer här i huset har inte ändrat aggregatet till a/c ännu och när man påpekar att det börjar bli jobbigt svarar de att de enligt lag måste tillhandahålla värme hela maj månad.
Vilka löjpottor.
• • •
Wild Bill kommer ändå panga in sitt första Stanley Cup-mål för året ikväll.
Fast det kommer Victor Rask också.
• • •
Hm, wifi-vajsing i Holken. Så tills vidare är jag uppkopplad genom telefonen. Det brukar inte innebära några problem, men blir det någon fördröjning här och där vet ni varför.
• • •
Ojdå, breaking news från norr: Canadiens kommer från och med 28 maj få ta in 2500 fans i katedralen.
Nu vill det bara till att håller sig kvar i serien mot Maple Leafs så länge.
Tillåt mig tvivla.
• • •
Jaha, det här blev ju inte alls så kortfattat – utebliven re-charge-tid i drömmarnas rike till trots.
Men, ja, flödet av tankar och ord och synpunkter har en tendens att bara rinna på i playoff-euforin.
Hur som helst:
Här kommer en kväll av drama till.
Lycka är att finnas till just nu – inte sant?

Stormvarning i DC, del 7 – The End

WASHINGTON – BOSTON 3-4 (Slut, OT 1)
• • •
Colorado Avalanche?
Hyggligt hockeylag.
När de pallar pressen och är hela och friska och spelar sin bästa hockey – då går de inte att slå.
• • •
Men jag missar en del av sista perioden i Ball Arena – som Pepsi Center heter nu, skandalöst nog – för gissa vad som händer medan jag sitter här och knattrar?
Brandlarmet går på hotellet.
Som ni vet bor jag på 48:e våningen i en New York-skrapa och blir inte särskilt skakad av slikt när jag sitter på fjärde våningen och har det bra, men man måste ju under såna omständigheter lämna rummet så jag avbryter mitt värv och tar mig till trapphuset och går ner och när jag kommer ut på garageuppfarten meddelas givetvis att det rör sig om falsklarm.
Varför envisas sånt att hända mig och bara mig?
• • •
Gabe The Babe inleder alltså Stanley Cup-slutspelet med ett Gordie Howe hattrick.
Haha, så ska det se ut.
• • •
Nu väntar ytterligare några få timmars sömn och sen bär det av tillbaka till New York och imorrn hörs vi från korresoffan.
Det blir som en dröm det med.

Stormvarning i DC, del 6

WASHINGTON – BOSTON 3-4 (Slut, OT 1)
• • •
Jaja, det var jobbigt för Caps att åka på den snabba sudden-smällen.
Men tänk vaktmästarna då.
Dem tänker jag alltid på när det blir så här snabba avgöranden.
De spolar och jobbar och ser till att isen är redo – för en period som tar slut efter 39 sekunder.
Pärlor för svinen liksom.
Å andra sidan kommer de hem i hygglig tid, så det kanske kvittar.
• • •
Ja, nej, det var ju en grav chansning att tippa på skräll i Nashvilles favör.
Men vi har bara börjat ännu och jag säger igen: Så länge man inte tappat några hemmamatcher är det lugnt – och Flipper & co kommer garanterat få lika mycket stöd i Jamboree-ladan som Canes får i PNC.
• • •
Kvarteren jag passerar för att ta mig tillbaka till hotellet ligger lite väl öde i den mörka kvällen för en gammal morsgris och precis innan jag kommer hem tror jag att jag ska bli rånad.
Det står två till synes ljusskygga karaktärer i ett gathörn och blänger och när jag kommer nära börjar den ene rota i byxfickan och jag hinner tänka att jaha, nu tar han fram revolvern och det är bara att lämna över dataväska och plånbok och telefon och hur ska det då bli med bloggandet – men det är bara cigg han ska fram och jag får gå vidare.
Bofinken på äventyr.
• • •
Nu ska jag randa referat åt Jögga hemma i Stockholm, men matchen i Denver rullar samtidigt på tv:n så ös ni på i spåret så hörs vi sen.

Stormvarning i DC, del 4

WASHINGTON – BOSTON 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Så oerhörd blev den kanske inte, tredjeperren.
Men naturligtvis – den följs av ännu ett sudden-drama.
Det kommer bli den oemotståndliga melodin i den här serien – kväll efter kväll.
• • •
Fansen i Betongbunkern är rasande över att Taylor Halls sena kvittering godkänns och det ser för all del ut som firmaslagsmål utanför en brittisk fotbollsarena i Andersons målgård, men domarna har helt rätt – pucken ligger fri och Hall stöter in i enlighet med regementet.
• • •
Nu blir det definitivt inga öl med grabbarna. DC:s barer – de få som alls har öppet – stänger vid midnatt och vi ska ju jobba efter den här matchen också.
Synd, jag var lite sugen.
• • •
Caps förstalina får inte mycket gjort fem mot fem, motståndarna lägger för mycket krut på att neutralisera Bäckis och The Great 8. Då får andra kliver fram och det är just vad Hagges band of Brothers gör.
De har varit hemmalagets KLART bästa enhet.
• • •
Kenta, toalett i soffan – det låter som en idé Kramer i ”Seinfeld” hade kunnat komma upp med. Du kanske ska ta patent.
• • •
Craig Anderson har varit väldigt bra igen, så är det bara.
• • •
Fan nu brakar ju Avs och Blues loss också. Vilken jordbävning DET kan bli.
• • •
Mina hjältar:
Hagge och Prussiluskan DeBruskarn.

Sida 324 av 1355