And on and on it goes, this crazy trip of ours.
Det är förtrollande.
Men en bofink kan inte krama ur sig ett inspirerat jätteintro varje dag. Inte med mindre än att han förlorar flygförmågan innan han nått marschhöjd.
Så vi inleder det här slutspelets första korresoffan-session med en Veckans Lista.
För tidigt?
Struntprat!
Det har redan, på tre dagar, hänt tillräckligt mycket för att fylla fjorton listor.
Så here it is – the bäst and sämst från inledningen av Stanley Cup Playoffs 2021.
VECKANS LISTA
1. Carolina & Colorado.
– Många har just de två giganterna som Stanley Cup-finalister och absolut ingen valde att justera det tipset efter första matcherna i PNC respektive Ball Arena. Believe the hype, dom är bäst!
2. Florida-derby.
– De hann i princip bara släppa pucken i Game 1. Sedan var det fullfjädrat världskrig bland palmerna. Första drabbningen mellan Panthers och Bolts hör till de bästa matcher jag sett på åtskilliga år och fortsättningen ikväll lockar på samma sätt som honungen lockar getingen.
3. Talbot-Brodin-JEE.
– Born to be Wild. Eller nåt. Det här var i alla fall trion bakom premiärskrällen på strippen. Värmland-Bacon spelade som en hel Lidas, Joel EE gjorde som pappa Clas och avgjorde i sudden och en förbluffande briljant Cam Talbot höll första omgångens hittills enda nolla.
4. Publiken i hallarna i Florida, Raleigh, Vegas och Denver.
– Det hade varit en kick att uppleva den orgiastiska atmosfären i BB&T, T-Dojjan, PNC och Ball även ett normalt år. Efter de femton månader av social distans, ensamhet och längtan efter samvaro vi just gått igenom är det lika emotionellt som en återförening med djupt saknade vänner.
5. Gabbes Gordie Howe Hattrick.
– Mål, assist – två, till och med – och ett slagsmål. Gabe The Babe är On från start i år, därom behöver ingen uppenbarligen tvivla.
6. Kucherov.
– Ja, det må vara kontroversiellt att han spelar – även om jag nu anser att det är en general managers plikt att hitta kryphål och sätt bryta reglerna utan att bryta reglerna, så att säga. Men alldeles oavsett är det ju fenomenalt att efter sju månaders uppehåll, innefattande en höftoperation, gå ut och smacka in två mål i en knallhård slutspelsmatch.
7. Lou Lamoriellos deadline-trejder.
– Många på Long Island tog för givet att Kyle Palmieri skulle börja glänsa så fort han korsat floderna och parkerat bilen utanför Nassau Coliseum – och blev otåliga när han inte gjorde det. Men det är inte för att få hjälp i grundserien Old School Lou gör såna trejder. Det är för att de han knyter till sig ska leverera i playoff. Och det gjorde Palmkronan från Smithtown direkt.
8. Övertidsdraman.
– Fyra av sju matcher har, upphetsande nog, avgjorts i sudden death. Det säger en del om hur rysligt jämnt det är i NHL i detta tidevarv – och vad den som investerar tid i dess slutspel belönas med. Nu väntar vi bara på första riktiga nattmanglingen.
9. Brad Marchand.
– Bad Boy Brad hade sig en kväll i DC igår. Först lockade han fram brölande burop med allehanda hyss under ordinarie matchtid. Sedan tystade han de arga Caps-fansen med så snabbt sudden-avgörande att vaktmästarna knappt hann parkera zambonin efter omspolningen.
10. Connor McDavid.
– Imorrn kliver den störste av dem alla, den samtida hockeyns svar på Muhammad Ali, in i ringen också. Det blir bara bättre och bättre och bättre…
VECKANS BU
•Ovetjkin i OT.
– Trots alla stora matcher han spelat under sexton NHL-säsonger, och trots allt han åstadkommit, är det alltså fortfarande så att The Great Eight aldrig avgjort en slutspelsmatch i sudden death. Häpnadsväckande.
•Kanada.
– De har ingen publik på läktarna, spelar fortfarande meningslösa grundseriematcher och kliver inte in i playoff förrän imorrn ikväll. Hockeyns hemland stretar i uppförsbacke.
•Vegas måltorka i playoff.
– Minns ni hur Mark Stone & co i sommarens bubbla i Edmonton stångade sig blodiga mot först Thatcher och sedan Anton Khudobin? Well, det fortsatte på samma sätt mot Cam Talbot. Ser vi ett mönster?
• • •
Det tog sin tid att somna igår också – det blev ett race efter Gabbes uppvisning – men desto lättare var det dessvärre att vakna när de National Guard-bassar som, såvitt jag förstår, haft graveyard-skiftet utanför Capitolium vid femsnåret kom hem och började rumstera om i korridorer och grannrum.
Harig som jag är vågade jag inte dunka i väggen, de var trots allt beväpnade, men det slutade med att jag fick knappt två timmar hos John Blund och kände mig som ett mögligt plommon någon trampat på med Dr Martens-kängor när jag tog mig mot Union Station för hemresa.
Addera brandlarmet sent igår och frågan måste ställas igen: Varför fortsätter sån här skit hela tiden drabba en så snäll bofink? Är hela jag helt enkelt bad luck?
Man…
• • •
Om det var tillåtet skulle kvällens hemmalag gissningsvis knaprat betablockerare till frukost för de har har press monumentale på sig nu. De måste vinna. Annars står de med två blytunga förluster i ryggsäcken efter två hemmamatcher och är nere i parterr – i några fall med Karelin i nacken – på en gång. En torsk till på bortais och allt är i praktiken över.
Uttrycket ”It’s getting late early” har blivit en klassiker i slutspelssammanhang av en anledning.
• • •
Men nu ska ni inte vara oroliga för farbror för att han får sin årliga dos sömnbrist a la Stanley Cup, jag kom hem i god tid och hann ta mig en rejäl tupplur i korresoffan – Kronblom-wise.
Nu är jag åter pigg som en hel Zuccarello.
Nä.
Det var ljug.
Men lite bättre känns det i alla fall.
• • •
Den här Ryan Lomberg i Panthers var det många som blev tagna av i första Florida-eruptionen. Jag med. Men för mig räcker det egentligen med namnet.
Lomberg – det låter ju som en kommissarie en Sjöwall/Wahlöö-roman.
Hoppas han får stopp på Maroon – den vedervärdige mannen från St. Louis.
Obs! Skoj! Jag tycker inte Maroon är en vedervärdig man, jag bara leker med gamla Beck-titlar.
• • •
Paulie Walnuts är mycket belåten över att jag lämnat DC och kommit hem igen.
– Word to the wise: Don’t go back down there, ever, you moozadell , sa han när jag ringde precis innan min tupplur.
Sedan tog han, lätt skrockande, emot den här raden:
•Pittsburgh – NY Islanders 1
•Florida – Tampa 1 (OT)
•Vegas – Minnesota 1
• • •
Om de ångermanlänningar ursäktar som fortfarande lever med hoppet att de ska komma ”hem” och göra comeback i Modo tycker jag det vore väldigt roligt om Daniel och Henrik fick en stor roll i Canucks, som det ju nu rapporteras att de ska få.
Tvillingarna har aldrig misslyckats med någonting de tagit sig an.
Sedan kan man förstås peka på att det inte gick så bra när de tog in den tredje store klubbikonen, Trevor Linden, men vadå – det fanns ju bara en av honom…
• • •
På tåget hem idag fick jag skäll av Kenta också. Han kallade mig rentav…få se, vad stod det i messet…Löjpotta!
Han ville att jag skulle köra ett Litet Tipsextra bara för Canucks-Flames, jag svarade att jag hatar sladdmatcherna där uppe och därför vägrar och då kom det:
Löjpotta!
Ha ha ha.
Well, imorrn är den bisarra sideshowen där uppe till sist ändå över, efter onsdagsmatinén i Saddledome spelas det inte fler grundseriematcher och – good riddance!
• • •
Här i soffan blir det starkt Florida-fokus i kväll. Givetvis ser jag inledningen av fajten i Pittsburgh, men Del 2 kommer först när de klarat av första 20 i Sunrise.
Okej?
• • •
Idag exploderade sommaren på allvar i New York, vi har långt över 30 plus och tung fukt och det betyder att Bofinken Furman kommer svettas ymnigt under kvällens gång, för paragrafryttarna som bestämmer här i huset har inte ändrat aggregatet till a/c ännu och när man påpekar att det börjar bli jobbigt svarar de att de enligt lag måste tillhandahålla värme hela maj månad.
Vilka löjpottor.
• • •
Wild Bill kommer ändå panga in sitt första Stanley Cup-mål för året ikväll.
Fast det kommer Victor Rask också.
• • •
Hm, wifi-vajsing i Holken. Så tills vidare är jag uppkopplad genom telefonen. Det brukar inte innebära några problem, men blir det någon fördröjning här och där vet ni varför.
• • •
Ojdå, breaking news från norr: Canadiens kommer från och med 28 maj få ta in 2500 fans i katedralen.
Nu vill det bara till att håller sig kvar i serien mot Maple Leafs så länge.
Tillåt mig tvivla.
• • •
Jaha, det här blev ju inte alls så kortfattat – utebliven re-charge-tid i drömmarnas rike till trots.
Men, ja, flödet av tankar och ord och synpunkter har en tendens att bara rinna på i playoff-euforin.
Hur som helst:
Här kommer en kväll av drama till.
Lycka är att finnas till just nu – inte sant?