Hör bloggen ropa från högsta kyrktornet i socknen:
Sätt er framför lämplig bildskärm, medborgare – för idag dukar vi fram ingenting mindre än säsongens roligaste och mest exalterande matiné-buffé i NHL.
De här tidiga matcherna är ofta lite överreklamerade, tror jag vi kan vara överens om. De tunga duellerna sparas nästan utan undantag till nordamerikansk prime time – när såg ni exempelvis klassikern Maple Leafs-Canadiens på Europa-vänlig tid? – och de stjärnor som ändå jagas ut på isen trivs i de flesta fall inget vidare i dagsljus.
Så kvaliteten blir lidande – och de som ser med skepsis på ligan fast de aldrig är uppe på nätterna och tittar får ofta sina ogrundade fördomar bekräftade.
Men denna sista lördag i mars bränner det faktiskt till redan medan solen står i zenit.
Vi får se åtminstone tre matcher med potential att lämna tydligt avtryck i tiden.
Först: Mika Zibanejad föräras i ännu ett möte med Flyers – laget han terroriserat med tolv poäng på två matcher senaste veckan – chansen att visa även hemlandet hur besinningslöst högt han flyger just nu.
Sedan: Buffalo Sabres åker med 99 procents säkerhet på sjuttonde raka förlusten, borta mot Boston Bruins, och glider ännu närmare tidernas rekordfiasko. Det är kanske inte så kul att se. Men det är fascinerande.
Och så: En ny rond i Slaget om Vilda Västern mellan Colorado Avalanche och Vegas Golden Knights – två lag som spelar förblindande snabb och explosiv hockey och redan pressar varandra bortom det möjliga inför vad alla vet kommer bli rent bibliska uppgörelser i slutspelet i sommar.
Wonderful, innit – som de skulle sagt i Storbritannien om de hade förstått sig på så ädla konster som NHL-hockey.
Sedvänjorna fordrar dock att vi inleder den här sortens lördagspass med en Veckans Lista.
Alltså – det bästa och det sämsta från senaste tiden i världens bästa liga, som den allhärskande bloggaren ser saken.
VECKANS LISTA
1. Mika.
– Vi tycks ha spolat tillbaka bandet ett år i New York. Pandemin hände, känns det som, aldrig, och Mika Zibanejad är hetast i världen även i slutet av mars. En otrolig dröm – och ändå inte.
2. Colorado Avalanche.
– Världens bästa hockeylag våren 2021. Det är inget snack: Om de håller sig någorlunda skadefria och undviker ologiska svackor spelar Avalanche sin första Stanley Cup-final på exakt 20 år i sommar.
3. David Quinn i karantän.
– Ingen önskar Rangers coach något annat än god hälsa, förstås. Men det är ett faktum att Manhattans Blåskjortor lyckats vända sin säsong medan han suttit hemma och tittat på tv och många i New York tycker att han kan stanna där…
4. Gus The Bus i Ottawa.
– En av de eviga sanningarna lyder: ”När du får chansen måste du ta den, det kan vara den enda du får”. Filip Gustavsson visade med besked att han förstått det när han efter fyra år i Nordamerika gjorde NHL-debut och omedelbart tillskansade sig stjärnstatus i kanadensiska huvudstaden med två solida segrar.
5. Sportbladets NHL-enkät.
– Hampus Lindholm målar, Geparden från Nykvarn spelar schack, Arvy från Kusmark snickrar och alla beundrar Bäckis och Vigge Hedman. Slikt framkommer bara när Sportbladet tar fram stora adressboken och goes to work. Kolla här, om du missat.
6. Rockin’ Rocco.
– Rocco Grimaldi i Nashville Predators hade jag aldrig trott att jag skulle se på den här listan, men gör man fyra mål i en och samma match vinner man alltid bloggens beundran.
7. Coppen i Winnipeg.
– Andrew Copp i Winnipeg Jets hade jag aldrig trott att jag skulle se på den här listan, men gör man fyra mål i en och samma match yada yada yada…
8. Capitals.
– Ibland är gammal äldst utan att omgivningen registrerar det. Ingen, eller få, tycks ha riktigt klart för dig hur bra veteranerna i The District spelar just nu. Well, den ignoransen kan komma att straffa sig.
9. Ironhook.
– Det är fint att se när outtröttligt slit som länge passerat obemärkt till sist belönas. Som när Nashvilles allt-i-allo-gumma Calle Järnkrok förra måndagen utsågs till NHL:s första stjärna för första gången.
10. Farväl till Tim Peel.
– Jaja, alla domare resonerar som gamle Peel och söker kompensationsutvisningar ibland, han var bara klantig som råkade erkänna det i en het mikrofon. Men good riddance, han har varit ligans sämsta zebra i över ett decennium och kommer saknas av ingen mer än möjligen närmsta släkten.
VECKANS BU
•Buffalo Sabres.
– Sämst inte bara den här säsongen…
•Buffalo Sabres.
– … årets Sabres-upplaga är de facto sämst under hela lönetakseran. Och kanske beyond….
•Buffalo Sabres.
– …då får man hela Bu-segmentet för sig själv.
• • •
Idag är det sista dansen med gänget också – under den gyllene extratimmen alltså.
Kommande natt ställer ju även ni i den gamla världen om till sommartid, så de 60 minuter ni haft till godo åt ena hållet och jag åt det andra, när jag lämnat texter, går förlorad och allt blir som vanligt igen.
Lite vemodigt, de här unika veckorna är en årlig höjdpunkt i bloggens kalender – och för att fira dess 2021-final tar vi och kör ett big time maraton idag.
Vi har visserligen en bedårande sommardag i New York City, med gnistrande blå himmel och drygt 20 grader varmt, men jo – bloggen kommer sitta i den sägenomspunna korresoffan tills de avlossat de sista slagskotten i Phoenix och Calgary om tolv timmar.
Och som det heter i finare inbjudningar:
We request the honor of your presence!
• • •
Alltså, det här med Mika mot Flyers…vi får ju ändå hålla i hästarna.
Som han själv konstaterade sent i torsdags kväll är det lite mycket begärt att hoppas att han ska slå nya rekord var och vareviga match. I synnerhet mot Flyers. De lär ha honom kartlagd vid det här laget, om man säger så.
Men samtidigt – med den ljuvliga swagger han tar sig fram över isen nu när våren kommit till Amerika kan vad som helst hända och jag har en stark känsla av att jag kommer få skriva rätt mycket om nummer 93 även idag.
• • •
Eric Staals leende när han studsade ur sängen i morse skulle jag velat se.
Fram till igår kände han sig antagligen, likt alla andra stackars Sabres-spelare, ungefär som det där fartyget som fastnat i Suezkanalen.
Men plötsligt fick han ett samtal och var trejdad till Montreal – och kom, till skillnad från skeppet i de egyptiska farvattnen, loss ur en omöjlig situation.
Förstå lättnaden.
För de som fortfarande står surrade till rors, för att nu fullfölja det marina temat, blir det däremot ännu svårare utan den 36-årige ex-mästaren på däck och vore det inte för att erfarenheten lärt mig att låta bli skulle jag lova att cykla till västra New York, eller något sådant dumt, om de lyckas bryta den horribla förlustsviten idag.
• • •
Gus The Bus är ett fantastiskt smeknamn på en hockeymålis.
• • •
Så Darryl Sutter var ingen frälsare?
Vilken chock det måste vara för Brad Treliving.
• • •
Ledsen att behöva säga det men jag börjar tvivla på att vi får se några NHL-spelare i OS om elva månader.
IOK har fullt upp med sommarens monster-evenemang i Tokyo och hinner inte dividera med Bettman & co om hur säkerheten, framförallt den som rör spelarnas hälsa, ska garanteras i Kina – och dessutom är aptiten på ett tre veckor långt uppehåll i grundserien efter de här två förstörda säsongerna garanterat begränsad.
Men jag fortsätter ändå hoppas och drömma och uppdaterar Tre Kronors tänkta laguppställning åtminstone en gång i månaden.
Om turneringen började nu och jag var Johan Garpenlöv – oh, ljuva tanke – tror jag att jag skulle inleda med det här laget.
MÅLVAKTER
Jacob Markström
(Robin Lehner)
(Linus Ullmark)
BACKPAR
Victor Hedman – Jonas Brodin
John Klingberg – Mattias Ekholm
Erik Karlsson – Oliver Ekman-Larsson
KEDJOR
Gabriel Landeskog – Nicklas Bäckström – William Nylander
Filip Forsberg – Mika Zibanejad – Viktor Arvidsson
Elias Lindholm – Elias Pettersson – Patric Hörnqvist
Calle Järnkrok – Joel Eriksson Ek – William Karlsson
EXTRA
Hampus Lindholm
Rasmus Andersson
Mattias Janmark
Adrian Kempe
Lirar den rostern, tycker ni?
Fotnot 1: Ja, i praktiken är det ju förstås så att Erik ska spela väldigt mycket, men i teorin måste Heddy och Bacon och Burger och Eky just nu belönas med mer istid.
Fotnot 2: Ja, alla i fjärdekedjan är centrar – precis som Lindholm på kanten i tredjekedjan – men det tar vi inget extra för, det blir en shutdown-lina motståndarna gråter över.
Fotnot 3: Ny laguppställning presenteras om bara några veckor
• • •
Strålle på waivers…det kändes både lite ovärdigt och lite orättvist.
Man trodde mer om Bill Zito.
• • •
Well, Sabres får i alla fall tillbaka Linus Ullmark mot Bruins – och coach Granato står i båset igen, efter vad som visade sig vara ett falskt positivt provsvar.
Kanske kan…nä, glömma det, som Fredrik Lindström sa i Hassan.
• • •
Vi har en fjärde matiné under eftermiddagen också, mellan Red Wings och Blue Jackets i Motown.
Men att jämföra den med de övriga tre vore som att jämföra Flamingokvintetten med Rolling Stones.
• • •
Mer roligt för Eric Staal: Precis som han blir trejdad till Habs lättar de kanadensiska myndigheterna på sina drakoniska restriktioner och går med på att NHL-spelare som trejdas från south of the border bara behöver sitta i karantän i en vecka istället för som tidigare i två.
Det är helt enkelt Eric Staal Day idag.
• • •
Elva av elva. Jag vet att jag rundar av sega mars med facit och vinner hela spårets beundran.
•Boston – Buffalo 1
•Philadelphia – NY Rangers 2
•Colorado – Vegas 1 (OT)
•Detroit – Columbus 1
•Carolina – Tampa 1
•Toronto – Edmonton 2
•Pittsburgh – NY Islanders 2 (OT)
•Chicago – Nashville 1 (Straffar)
•Dallas – Florida 1
•Arizona – San Jose 1
•Calgary – Winnipeg 1
• • •
Vardagsrumsvyn när vi slog igen butiken i natt.
Och vardagsrumsvyn precis innan vi drar för gardinerna, dukar fram en rejäl brunch och slår på tv:n för blogg-maraton.
Nu åker vi!
