En dag av den paradisiskt rogivande sort som bara existerar i downtown Tampa stegrar långsamt mot sitt klimax.
Solen har hela dagen brassat från en förföriskt blå himmel, den flortunna gardinen i den öppna balkongdörren fladdrat i varm bris och de vanliga, betryggande ljuden letat sig in till en säng där jag legat och läst Nelson DeMilles ”The Deserter”. Av en radio som larmar någonstans i fjärran, av båtar som puttrar förbi i den lilla kanalen, av skratt från uteserveringen precis nedanför, av mistluren från ett lastfartyg ute på den solkattsglittrande fjärden.
Nu knäpper jag skjortan, hänger på på mig ljus kavaj och knyter de italienska skorna för den korta, välbekanta promenaden längs Water Street till det strandade rymdskeppet i palmdungen vid Channelside drive.

För jajamensan:
Efter nästan ett år vid ankare hemma i New York är bloggen äntligen, äntligen ute på turné och ska sända live från en arena ute i det förlovade landet.
Regerande mästarna tar emot Nashville Predators – i den här bloggen också kända som LAGET – och er vän Baloo finns på plats uppe i takåsarna.
Det känns så roligt, så exalterande och så häftigt att risken finns att hela jag muterar och blir en helt ny sorts, sizzling sommarbiff.
Häng med, kära vänner i spåret, häng med!
• • •
Det var tidig eftermiddag när jag landade på TPA i går och let me tell you, jag hann inte mer än ut ur planet, in i den solstekta terminalen, förrän höstens och vinterns ackumulerade ångest bara sköljde av mig, som en biblisk förbannelse Gud himself har vänligheten att upphäva..
Några timmar senare satt jag i det glada, avslappnade skymningsstimmet i tikibaren med en iskall Yuengling och sa det högt för mig själv:
– Det känns som jag just släppts ur fängelse….
Att efter ett år i den nedstängda New York-misären få uppleva värme, sitta i en bar med normal stämning och se människor le…det går inte riktigt att klä euforin i ord, men ingenting det senaste året – mer än möjligen beskedet att mamma vaccinerats hemma i Borlänge – har fått hjärtat att pumpa lika lyckligt.
• • •
Helt riktigt, Kenta. Ullmark är en av de hetaste målisarna i ligan just nu – och det gör mig själaglad att kunna konstatera, så ifrågasatt som han var efter förra säsongen. Men jag visste väl att den vänlige, finurlige Kramfors-gamängen hade det i sig.
• • •
Till skillnad från ”grannarna” Panthers spelar Lightning fortfarande utan publik, så det är en tom och öde Amalie Arena jag, för första gången någonsin, sitter i.
Mycket märkligt, precis som på Garden. Det känns liksom som att det är…på film.
Men två riktigt, riktigt bra lag går upp i ringen ikväll och därför gör jag mig förhoppningar om att den bisarra inramningen blir mycket lättare att förtränga än hemma i New York.
• • •
Till känslan av att jag plötsligt slitit mig loss ur bojorna och befriats bidrar också det faktum att det down here här knappt märks att en pandemi rasar i världen.
Allt är öppet som vanligt, människor trängs i barer och restauranger och utomhus bär praktiskt taget ingen alls munskydd.
Som sagt: Jag kan se människor le!
Huruvida det är så bra kan man förstås diskutera men emotionellt är det ett enormt lyft för en gammal convict i guvernör Cuomos och borgmästare DeBlasios fängelse – och de har de facto lägre smittspridning här än vid Hudson-flodens mynning.
• • •
Ber att få påminna om dagens tipsrad:
•Buffalo – New Jersey 1 (RÄTT!)
•Edmonton – Toronto 2
•NY Rangers – Pittsburgh 2
•Philadelphia – NY Islanders 1 (OT)
•Washington – Boston 2
•Carolina – Dallas 2
•Tampa – Nashville 1
•Detroit – Florida 2
•Montreal – Calgary 1
•Minnesota – Colorado 1 (OT)
•Anaheim – St Louis 1
•Winnipeg – Vancouver 1 (OT)
• • •
I enlighet med den mer avslappnade hållningen i solen behöver vi murvlar inte heller genomgå några new yorkska processer för att bli insläppta i Amalie-rymdskeppet.
På Garden blir vi ju testade i entrén – och får sitta och vänta på svar i en timme. Här får jag tempen kollad och sen är det bara att klättra upp till pressboxen.
Jag måste dock använda en helt ny ingång och en hiss jag aldrig sett förut, allt för att vi smutsiga journalister inte ska riskera att ens se spelare på håll och smitta ner dem med våra fula baciller – och uppe i boxen har de monterat rejäla glasskivor mellan sätena, så det känns som man sitter inne i sin egen avskilda värld och tittar på match.
Det kommer dröja innan NHL-korrens liv blir normalt igen – om det någonsin blir det.
• • •
Capitals har re-aktiverat Alex Ovetjkin och kommer av allt att döma ha honom på isen mot Bruins.
Vi i New York Dolls, som saknat honom som fåglarna saknar mask när det är tjäle i marken, jublar högt.
• • •
Nästa söndag arrangeras Super Bowl här i Tampa och att säga att det redan märks vore en av världshistoriens mest flagranta underdrifter.
NFL har redan tagit över stan, hela trakten VIBRERAR av Super Bowl-feber. Flaggor och banderoller syns precis överallt, Chiefs-fans från Missouri kryllar på gator och i barer och en gång i timmen varje kväll smäller de av ett fyrverkeri från en särskild Super Bowl-båt som ligger ute på redden utanför tikibaren.

Den ligan kan det där med Uppladdning och jag önskar att NHL någonsin lärde sig och lät första Stanley Cup-finalen ligga till sig och bli fullsprängd av förväntningar under åtminstone en vecka och sen skulle första puckdrop vara en happening vi inte klarat av att vänta en endaste sekund till på.
Stämningen lär inte precis avta i takt med att veckan går, så jag har snabbt bestämt mig för att hänga kvar och åtminstone en gång i livet få uppleva detta.
Fuck kylan i Lockdown City.
• • •
Regerande mästarna har två raka förluster i ryggen inför det här dubbelmötet med Preds och lär komma till start med huggtänderna blottade i afton.
Gästerna får se till att vara med från start, annars kan det bli slakt.
• • •
Sedan vi var här senast har det nya, flådiga JW Marriott öppnat tvärs över gatan från ”mitt” Marriott Waterside.
Där har det framgått att Preds bor under sitt besök och under normala omständigheter hade det säkert inneburit att Baloo ätit brunch med någon av lagets blågula pjäser imorrn, men det ska jag inte ens tänka på att föreslå för då kan det bli brott-mot-protokollet-härva a la Washington och HEK skulle ju aldrig förlåta mig om jag var orsaken till att Filip och Arvy missade fyra-fem matcher…
• • •
Caps vs Bruins, ja…där har vi ju Charas första möte med gamla kompisarna också.
Jag vill ha rapporter, tack.
• • •
Lobbybaren på JW Marriott är för övrigt invigd. Det var dit jag sökte mig efter the tiki session och meddelas kan att den är väldigt trevlig att sitta i.
• • •
De lyckades slå Hawks två gånger om, men ska de vinna även ikväll måste dina killar hosta upp sig åtskilliga grader, HEK.
Men det verkar de vara medvetna om också. Tolkade jag ett sms från Filip rätt igår kväll tänker han fullborda ett hattrick…
• • •
Låt alla dystra tankar skingras, sparka depressionen i rumpan!
Nu är bloggen på match, i Den Heliga Staden, och allt kommer att vara underbart i några timmar.
Showtime, folks!