BUFFALO – WASHINGTON 0-1 (Period 2)
PHILADELPHIA – PITTSBURGH 3-2 (Period 2)
OTTAWA – TORONTO 4-2 (Period 2)
TAMPA – CHICAGO 3-2 (Period 2)
• • •
Ottawa Senators, man.
De har en field day med de softa stjärnorna från Big Smoke i andra och även om det här bara är premiären tror jag vi kan slå fast det direkt:
De kommer bli bättre än alla tror.
• • •
Jakub Vrana står, verkar det som, inför ett riktigt magnifikt genombrott. Och i så fall, om han verkligen blir den målspruta han ser ut som just nu – hur många vapen finns det då inte i Capitals offensiv?
• • •
Derfel, jag är uppgödd på Treo. Det fanns till och med Treo Comp i hushållet jag tillhörde som knatte. Dom tabletterna var det fart i, om man säger så.
• • •
Chicago-Bowman och hans målvakter – haha, vilken tågkrasch han har orsakat.
• • •
Wow, läser jag rätt – har Örebro knutit till sig Josh Ho-Sang? Då får min vän Tichonov Eriksson en sann hockeykonstnär att drilla – och SHL-publiken något att njuta av under våren. Det gäller bara att Nicke ser till att den unge bohemen kliver upp på morgnarna…
• • •
Det har onekligen gått lite bättre för Pens sedan Harry-Jarry fick sätta sig i båset och dricka Gatorade.
• • •
Precis, Åsa. De här pop-chipsen har en mycket förförisk konsistens. För jävligt att jag upptäckte dem i våras…
• • •
Hawks åker ur i år.
• • •
Det är, kom jag just på, helg – och nu ler jag brett. Det betyder, efter förtjusande omgörning av schemat, att morgonredaktören dyker upp på redaktionen i Stockholm först framåt 07.00, så jag har oceaner av tid på mig att lämna nattens referat.
• • •
Synd att Josh Norris inte är back. Jag menar, man skulle ju vilja se Hart vinna Hart och Norris vinna Norris – helst samma år.
• • •
Det är inte så kul när målsnittet är en av disciplinerna som räknas i fantasyn och killar man har på rostern – i mitt fal Couturier ikväll – skadas i första bytet och står kvar på 0.45 matchen igenom…
• • •
Men hör här nu: Flyers exploderar i tredje och vinner till slut stort igen.
• • •
Nu är det dags att börja bläddra bland erbjudandena på Caviar och Seamless.

BUFFALO – WASHINGTON 0-0 (Period 1)
PHILADELPHIA – PITTSBURGH 3-2 (Period 1)
OTTAWA – TORONTO 1-1 (Period 1)
TAMPA – CHICAGO 0-0 (Period 1)
• • •
Ojvoj på Broad Street.
Mike Sullivans runa – som coach alltså – skriver sig själv när Flyers kan gå upp i 3-0-ledning utan att ens bli svettiga under armarna.
Men i hockey kan det gå undan och på något sätt smiter pingvinerna från slaktbänken med två snabba reduceringar.
Så han har väl jobbet kvar i alla fall något dygn till, gaphalsen.
• • •
Sabres får tre powerplay mot Caps i första – och utnyttjar inget av dem.
Det, kan jag berätta, har de inte råd med.
• • •
Malkin börjar bli lite grinig. Det kan vara Pittsburghs räddning.
Men nä.
Flyers är delstatens kungar nu.
• • •
Rättelse:
Häromdagen påstod bloggen att bara en nationalsång kommer framföras i alla NHL-arenor den här säsongen, eftersom gränsen mellan USA och Kanada är stängd.
Då glömde jag Buffalo. Där sjunger de alltid både amerikanska och kanadensiska, oavsett vilka Sabres möter.
Så var det med den storyn.
• • •
Ekan hade rätt, inspirationen lyser inte precis o regerande mästarna ikväll.
• • •
Att se Chara i Caps-ställ är just så konstigt som jag misstänkte att det skulle vara.
• • •
Dagens I-landsproblem består i att tv-bilderna från de olika hallarna har så olika ljus-, kontrast- och färginställning att jag blir yr i huvudet.
Varför kan det inte finns något slags standard-värden alla måste hålla sig till?
• • •
Tristan Jarrys föräldrar var lite tråkiga som inte döpte honom till Harry. Eller Larry.
• • •
Satan i gatan vilken vätebomb Chabot – New York Dolls klassback! – dunkar in på dansken i slutet.
Mm, ja, jo, det finns ändå kvalitet i den här Senator-uppställningen:

• • •
Vet att jag inte borde, förlåt, men jag förgyller min kväll med ett slags chips som kallas Popchips, smaksatta med lök och sourcream, och fuck – de är lika goda som Travis Konecny är bra.
• • •
Mår alla där ute bra?
Klart ni gör – en HÄRLIG NHL-rullar ju för våra ögon.

Och på den tredje dagen sade Gud:
Låt serielunken börja!
Jaja, jag ska försöka tona ner de religiösa övertonerna i mina små bildspråk, men håll med:
Trots att första pucken för säsongen släpptes så sent som i onsdags känns det redan som att vi är inne i The Grind – en ”Grind” som per automatik blir väldigt mycket mer intensiv och frenetisk en så här kort, komprimerad säsong.
Det går efter bara dessa få dygn ana konturer av trender, se vilka lag som är bättre och sämre än väntat, bilda sig en uppfattning om enskilda spelare – och känna att NHL är på väg att ta över hela vardagen igen.
Det firar vi med en ny sittning i korresoffan – den första riktiga, efter premiären – ikväll.
Häng med, vettja!
• • •
Nä, jag har fortfarande inte riktigt kommit över att jag faktiskt tillbringade gårdagskvällen på Garden.
Upplevelsen var, i all sin absurditet, direkt omvälvande.
Testkliniken inne i MSG-teatern, den uppbiffade securityn, den lugubra rutten upp till pressboxen, de övertäckta läktarsektionerna, det artificiella sorlet, ljuden från isen, avsaknaden av kaffe, Billy Joel-dängan som ekade i den tomma hallen efter slutsignalen, den snabba turen ner till taxikön på åttonde – jag har verkligen aldrig varit med om något liknande.
Och, Well – imorrn ska jag dit igen.
Can’t wait.
• • •
Svenske målisen Anton Forsberg har haft ett par intressanta dygn.
Först blev han satt på waivers av Edmonton och plockad av Carolina. Men på grund av covid-protokollet kunde han inte ta sig från Kanada till USA på en gång, utan satt kvar i Edmonton i avvaktan på besked. Men plötslig satte även Hurricanes upp honom på waivers – och då passade Jets på att sno åt sig svensken, så nu är det bara att flyga till Winnipeg.
Rörigt – men populär måste han känna sig, den förre modoiten.
• • •
”New York Rangers borde skämmas”.
Brookise la inte fingrarna emellan i sitt NY Post-referat idag – och det hade han ju verkligen anledning att göra heller.
• • •
Det är bara att gratulera MN Johan.
Kirill Kaprizov levde upp till hypen direkt och är helt uppenbart den typ av superstar Wild saknat sedan Marian Gaborik.
• • •
”Stackars Bjurre”, finns det de som säger såna här gånger, ”han måste slösa bort en fredagkväll i New York på hockey hemma i tv-soffan”.
De vet inte vad de talar om. För det första är en kväll med NHL-hockey aldrig annat än exalterande – och för det andra existerar inte begreppet ”fredagkväll i New York” längre. Barer och restauranger får bara ta emot gäster på uteserveringar, fast det står januari i almanackan – och de tvingas stänga redan 22.00
Så just nu finns inget bättre sätt att tillbringa en sån här afton än på det sätt som planeras i den nystädade holken, med fem fräsande matcher på tv:n, nybryggt kaffe puttrande i köket, kylskåpet fullt av läckerheter och ett otal delivery-alternativ att överväga.
Lucky Bjurre, ska det vara.
• • •
Vi tippa:

•Buffalo – Washington 1
•Philadelphia – Pittsburgh 1
•Tampa – Chicago 1
•Ottawa – Toronto 1
•Colorado – St. Louis 1

• • •
Om han bevakade vår fantasy-liga är risken stor att Brooksie skulle skriva att även jag borde skämmas.
Det går riktigt tungt i förstarundan mot rookie-Anton, han leder just nu i sex kategorier av tio och jag bara i två.
Men till mitt försvar måste sägas att han helt oförskämt fick välja före mig i draften och har Neon Leon Draisaitl på rostern – och det är ju rökt för alla som möter lag anförda av honom och McDavid.
Ikväll räknar jag ändå med att Ovie, Crosby, Couts, Hayes, Burra, Oskar L, Erik G, Dadonov och Chabot räddar äran åt mig.
• • •
Rangers och, möjligen, Islanders är tydligen de enda i den här delen av landet som kräver att murvlar Covid-testas innan matcherna.
På annat håll får man tempen kontrollerad (dessbättre inte på gammaldags vis…) och sen är det bara att traska in. Och i exempelvis Philly har de, berättas det för mig, byggt provisoriska pressplatser på läktaretaget närmast isen, så man kan sitta och följa the action på riktigt nära håll – som i OS.
I’m on my way down I-95 väldigt snart…
• • •
BostonMolle, de här trallgök-fasonerna, de vet jag inte om vi kan tolerera i längden.
Som straff blir det ingen blogg från Bruins-matinén imorrn, för det hinns inte med…
• • •
Om det här varit en vanlig kväll utan pandemi och bloggen befunnit sig i de städer där de fem matcher vi har på programmet avgörs…då undrar ni förstås var jag hade gått och gjort kvällen innan på respektive plats?
Jo, det kan jag berätta.
Buffalo: Sportbaren 716, vägg i vägg med Keybank Center. De har grymma wings, ett utsökt ölsortiment och sju miljoner bildskärmar. Det är inget annat än en lisa att sitta där och kolla på hockey, fotboll, basket, baseboll och what have you.
Philadelphia: Min gode vän Frank Seravalli hade fått ta ut mig på en runda i downtown – och Franklin Bar hade ingått som givet stopp under vår rond.
Tampa: Ni vet ju! Tikibaren forever!
Ottawa: Mja, det hade nog bara blivit en sittning i hotellbaren på fina Brookstreet.
Denver: Först hade jag ätit på North i Cherry Creek och sedan hängt på underbara Duffy’s Cherry Cricket snett över gatan.
Bra info, inte sant?
• • •
Mike Hoffman har alla papper klara och debuterar för Blues ikväll.
Fett.
Men jag tror Avalanche vinner i alla fall.
• • •
Ekeliw i sms från Åsögatan på Söder:
– Jag tror inte Tampa är så peppade ikväll…
Haha, han har alltid en reservation på lager, ifall det går dåligt.
• • •
Bra av Erik Gustafsson, han i Luleå, att ta ställning och göra klart att han inte tänker åka till Belarus och spela VM om det skulle bli aktuellt.
Jag tycker dock att varken han eller några andra spelare ska behöva ställas inför det beslutet. Svenska hockeyförbundet, med den mumlande Anders Larsson i spetsen, måste bojkotta Lukasjenkos propaganda-show – punkt och slut.
• • •
Så här en stund innan puckdrop har jag lite svårt att bestämma mig för var jag ska lägga fokus under de fyra inledande matcherna. Å ena sidan är det lite kittlande med returen i Philly – och jag har redan blivit kär i konceptet med serier mitt i serien – för matchen i onsdags var väldigt bra, men jag hann inte se något alls av Caps och Sabres igår och är för första gången på flera år lite nyfiken på Senators, så…vi får se.
Hur som helst:
Här kommer en NHL-giv till, mina vänner.
Have fun!

NY RANGERS – NY ISLANDERS 0-4 (Slut)
• • •
Mja, det blev ju inte så mycket bloggat i holken.
För många referat skulle skrivas – men framförallt var jag emotionellt urlakad efter återkomsten till Garden.
Hela dagen var verkligen…omvälvande.
Och nu tar vi och knyter ihop alltsamman med utlovad bildkavalkad från Garden som Garden ser ut den overkliga vintern 2021.
Tack ni som hängde på – imorrn kör vi igen.

Och så en liten film – för att visa hur absurt allting är just nu. Här har det gått ett par minuter sedan slutsignalen – och Garden ser ut och låter så här.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 0-4 (Slut)
• • •
Det här har ju verkligen aldrig hänt tidigare.
Slutsignalen går och fem minuter senare sitter jag i en taxi på åttonde avenyn.
Det är bara att åka raka vägen ner, för inga andra människor är ju på plats – utanför hallen heller.
Helt förbluffande.
Nå, nu är jag hemma i holken och ska ringa lite samtal och äta lite delivery-krubb och randa – men håll spåret kokande så dyker jag upp vad det lider.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 4-0 (Slut)
• • •
Rangers blir alltså nollade i hemmapremiären.
Ojvoj.
• • •
Nu ska jag ta mig hem, hur nu det går till i dessa nya tider, och fortsätter blogga därifrån.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 0-4 (Period 2)
• • •
Slaget om New York är över – och Isles visar återigen den lokala hockeyscenen har sitt epicentrum på Long Island.
Big Time.
Mm, jag är medveten om att en period återstår, men Blueshirts har inte en chans att vända på det här.
De är för all del bättre i mittakten, främst för att de undviker det minfält egna zonen utgör under längre sekvenser, men anfallen blir aldrig mer än hyggliga ansatser. Passningsspelet är är för sloppy, idéerna om vad som ska göras för ofärdiga – och Islanders defensiv för bra.
Inte sedan ”Spider Man” på Broadway har Manhattan sett en sämre premiär.
• • •
Som sagt, det artificiella publikljudet hjälper, det blir inte fullt så öde som det annars varit – men det är lite synd att spelarnas tugg inte går fram. Man hör bara ”Öh”, ”Hey”, ”Eh” och ”Wöuäääää”. Inte ett endaste ”motherfucker” har jag kunnat urskilja…
Finns det någon som kan låna ut en hörapparat?
• • •
Lindgren hade kunnat få mer än två minuter för axeln på Eberles haka.
• • •
Nu kom fine Michael från Rangers PR-avdelning som en annan Eken 2008 i alla fall förbi med ett vattenflaska.
Man får vara glad åt det lilla.
• • •
Nog blev väl Lemieux blåst på ett helt korrekt mål här?
Könstigt.
• • •
Det är svårt att inte tänka på att man så sent som för ett år sedan aldrig i sin vildaste fantasi hade kunnat drömma om det vi upplever här ikväll.
Och nu har jag ändå längtat och sett fram emot det.
• • •
Nu när massorna inte är här törs DJ:n spela lite vad som helst och chockar plötsligt med Televison ”Marquee Moon”.
Den får ni fan inte höra i Löfbergs Lila!
• • •
Det är framförallt när Rangers gör såna här plattmatcher jag saknar Gris-Olle.
Han låter dem ju veta exakt vad de är värda såna gånger.
• • •
Vi får vad Niklas Holmgren brukar kalla ”gurgel” direkt efter signalen och ser jag inte fel lyckas Pageau sänka Lemieux med en rak höger.
Slutperioden kan bli skoj på det sättet, kanske.
• • •
Ytterligare en säregen avvikelse väntar när matchen är över. Då brukar det ju vara bråttom att ta sig ner till omklädningsrummen för att få citat av valda spelare, men dit har vi absolut inget tillträde i år. Det är bara att sitta kvar här och vänta på Zoom-konferens – eller, om man inte har något att fråga, bara gå hem.
Det är säregna tider, det är det.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 0-3 (Period 1)
• • •
Så märkligt, så fel – och så sagolikt.
Ungefär på det sättet skulle jag väl sammanfatta upplevelsen under de 20 första minuterna av den första live-matchen på tio månader.
Vi sitter ju i en helt tom MSG, ödsligare till och med än när Godzilla la sina ägg på innerplanen i filmen med Matthew Broderick 1998, med de nedre läktarsektionerna övertäckta av blå skynken, och det skiljer sig så enormt från en normal NHL-kväll att det inte finns ord.
En sketen försäsongssnoozer i The Rock back in den gamla världen framstår, vad gäller atmosfär, som rena Mardi Gras i New Orleans i jämförelse.
Men de har lagt på artificiellt publikljud som funkar bättre än väntat, hockeyn är kittlande att titta på och…bara att vara här, bara att ha gått nånstans, bara att vara del av ett offentligt evenemang är så jävla härligt att det sjunger i själen.
När får jag komma hit igen?
• • •
Rangers ska bara vara glada över att läktarna är tomma, för de slipper bli utbuade.
Det hade de annars garanterat blivit – och det grundligt – efter den här patetiskt usla premiärperioden.
Själv skrattar jag bara, för…ja, det är något komiskt med ett lag som hypat sig själv så hårt inför seriestarten och sedan inte ens håller AHL-klass.
• • •
Ha ha, speakern hälsar ändå välkommen med sitt klassiska ”Ladies and gentlemen, welcome to Madison Square Garden – The woooorld’s most Famous Arena. Tonight…”.
Vi är ungefär 25 stycken som lyssnar och tja, vi får väl tacka då.
• • •
Islanders ser ut precis som den lagmaskin de varit sedan Mighty Barry landade på Long Island, men de har det också påfallande lätt mot ett försvar mjukare än dun och rörigare än ett parti plockepinn.
Hur kan det inte ha blivit bättre ALLS på den punkten sedan ifjol?
• • •
Min favvo, Derfel? Vem är det?
• • •
Naturligtvis börjar Jack Johnsons Rangers-karriär med en korkad utvisning – och den utnyttjar Islanders effektivt.
Det är en skandal att Gorton skrev kontrakt med honom – och det är en ännu större skandal att Quinn spelar honom.
• • •
Bäckis vet hur man startar en säsong.
• • •
In med Henke!
Nej, just ja…
Well, det sköna är att jag i alla fall slipper mail om att jag är dum i huvudet som tycker Rangers målvakt är så bra…
• • •
”Rangers Auston Matthews” har inte hunnit göra mycket till intryck alls, har han?
• • •
Nu skulle det verkligen smaka med kaffe, men…jag kan tänka på det i alla fall.

Det har gått exakt 313 dagar sedan jag senast såg en hockeymatch live – och sedan jag befann mig på Madison Square Garden.
Då, 7 mars 2020, förlorade New York Rangers ett derby mot New Jersey Devils och det kändes lite klantigt eftersom de nyss fått häng på en playoff-plats och Devils sedan länge sladdade i botten av tabellen, men egentligen brydde sig ingen för Covid-19 hade just fått fäste i New York och paniken började gripa omkring sig och jag minns mycket tydligt att jag under en olustig promenad till presshissen efter slutsignalen tänkte att det nog skulle komma att dröja länge innan jag återvände till min gamla stol på pressläktaren i ”The wooooorld’s most famous arena”.
Det antagande visade sig dessvärre vara riktigare än jag kunde ana. Under dagarna, veckorna och månaderna som följde revs tillvarons själva väv i trasor, New York hamnade i lockdown och efter ett tag var frågan om vi överhuvudtaget skulle få möjlighet att se någon live-hockey igen.
Men vid min Gud: Idag, 14 januari nådens år 2021, återvänder jag till arenan som efter snart 16 år blivit mitt verkliga home away from home i New York.
Det är – emotionellt. Mer emotionellt än jag hade föreställt mig att det skulle vara.
Den där sista lördagsföreställningen i mars har blivit en avgörande markör för mig under det undantagstillstånd till år som just passerat. Det var där och då tiden stannade, det var där och då den gamla världen upplöstes och en ny tog vid – och så oerhört mycket smärtsamt och svårt och overkligt och prövande och ledsamt har hänt sedan dess. Att göra comeback nu känns både som att återvända till brottsplatsen och att sluta en skrämmande cirkel.
Men det känns också fantastiskt. Hoppfullt. Vackert. Otroligt. Jag var under en särskilt gastkramande period verkligen osäker på om jag nånsin skulle komma hit igen – och att de åter öppnar dörrarna signalerar att gryningen snart är här. Vi rör oss mot ljuset, livet är på väg tillbaka – och Broadways spotlights riktas ännu en gång mot NHL.
Så det är med nåt lite hårt i halsen och nåt fuktigt i ögat jag för första gången på över tio månader vänder mig till er, bloggens ljuvliga läsare, och säger:
Ladies and Gentlemen, Welcome to The Woooorld’s Most Famous Arena!!!
• • •
Att bevaka ett evenemang i den ärevördiga gamla ladan i detta tidevarv visar sig dock, precis som väntat, vara en HELT annan sak än det varit någon gång tidigare.
Vi som beviljas ackreditering – och vi är påfallande få, måste jag få skryta om – måste inställa oss vid media-entrén på ett specifikt klockslag under sena eftermiddagen och fylla i ett knippe elektroniska formulär. Sedan förs vi in i The Theatre at MSG, nu omgjord till jättelikt testcenter, får näsborrarna svabbade och blir satta på behörigt avstånd från varandra på läktaren.
När negativt provsvar är bekräftat efter 20-25 minuter – och ja, gamle Biffen är fortfarande frisk som en vårmorgon i Alperna! – förs vi vidare till en ackrediteringsstation, får ut temporär bricka och ledsagas av säkerhetsvakt upp till våra stolar på pressläktaren.
På dem ska ska vi, är det tänkt, sitta still och helst inte ens gå på toa.
Lätt harrowing, ja. Men värt det. Verkligen värt det. Fan, bloggen är ju hemma igen!

• • •
Now, detta hade varit en stor och speciell home opener för Rangers även under en helt vanlig säsong.
Klubbens första draftetta sedan Glen Sather fortfarande gick i blöjor – Alexis Lafreniere – begår ju urdebut hemma i hallen han väntas förvandla till sin egen estrad de kommande två decennierna.
Han är, lyder det allmänna omdömet, inte riktigt på Connor McDavid-nivå, men väl på Auston Matthews-nivå – och nu spelar han alltså sin allra första NHL-match.
Bara att få uppleva det, live, är ju ett privilegium jag inte riktigt kan förstå hur jag förtjänat.
• • •
Som framgår av den lilla bilden ovan – det kommer fler senare under natten, jag lovar – är upplägget givetvis detsamma här som i alla andra hallar.
Rangers och Islanders – som alltså kommit in från Long Island för denna säsongens första rendez-vous med lede fi – spelar för tomma läktare.
Ingen Gris-Olle är här, ingen Dancing Larry, inga storögda turister…ingen alls.
Det har varit konstigt att se redan på TV, men live känns det helt absurt.
Utförlig rapport om hur det är att följa själva matchen – när de inte pumpar med samma vrålande musik som under värmningen – följer.
• • •
Dagens tipsrad är lång och ser ut så här:

•Buffalo – Washington 1
•New Jersey – Boston 2
•NY Rangers – NY Islanders 2
•Detroit – Carolina 2
Nashville – Columbus 1
•Winnipeg – Calgary 2
•Edmonton – Vancouver 2
•Arizona – San Jose 2
•Vegas – Anaheim 1
•LA – Minnesota 2

• • •
Jag håller nästan på att glömma i skenet av allt annat omvälvande, men detta är första gången jag bevakar ett New York Rangers som inte Björn Henrik Lundqvist tillhör.
Otroligt egendomligt – och vemodigt.
• • •
Det är sällan livet känns så positivt som när man får negativt besked.
Sorry, kunde inte låta bli.
• • •
Faktum är att Blueshirts under mina sexton år i stan aldrig haft så här få svenskar. Det är ju bara Mika kvar efter Gortons senaste utrensning.
Å andra sidan lyser Mika med samma wattstyrka som tre normala spelare, så det går ändå inte att klaga.
Och ja, han spelar premiären. Eftersom corona-viruset tydligen fick för sig att det kunde fucka med DJ Zbad var det ett tag oklart om han verkligen skulle kunna vara med, men – såklart.
• • •
Vi är som sagt inte så många som fått tillträde till pressläktaren, men bland de som sitter här finns nära vänner som jag inte sett sedan den där hemska lördagen och att få ha dem omkring sig igen…det bidrar också till det hårda i halsen.
• • •
Islanders kommer till strid med praktiskt taget samma lag som ifjol och det innebär inte bara att de fortfarande är bäst i stan – med marginal. Det betyder att de mycket väl kan vinna Stanley Cup i år. Kom nu ihåg bloggen slagit fast det!
• • •
Det är svårt att snusa med munskydd, men efter tio månader har jag lärt mig någorlunda och eftersom vi inte får något kaffe här kommer de nyvunna färdigheterna väl till pass ikväll.
Någon form av stimulans behöver jag, annars går det inte.
• • • 
Kaapo Kakko gör Rangers första mål för säsongen – och Josh Baileys gör Islanders.
• • •
En småtrist konsekvens av den långa testproceduren var att värdefull tid som vanligtvis används till att komponera detta intro gick till spillo; jag har kort sagt fått damma ihop de här raderna i rasande tempo och mer än så här blev det inte.
Men vi tar igen det senare. Nu är vi bara glada, för ärade vänner:
Bloggen är hemma igen!

PHILADELPHIA-PITTSBURGH 6-3 (Slut)
TORONTO – MONTREAL 5-4 (Slut, OT)
TAMPA – CHICAGO 5-1 (Slut)
EDMONTON – VANCOUVER 3-5 (Slut)
COLORADO – ST LOUIS 1-4 (Slut)
• • •
Tack och bock – den första NHL-kvällen 2021 är härmed fullbordad.
Nu återstår 115 raka urladdningar till – och därefter stegrar vi rakt in i playoff.
Sicken lycka.
• • •
Nu ska jag försöka varva ner, kanske med en liten bourbon, och sedan ladda om för den största höjdpunkten i livet på nästan ett helt år.
För första gången sedan sjunde mars återvänder jag, och bloggen, till The Woooorld’s Most Famous Arena.
Vi hörs därifrån, strax före 01.00 svensk tid.