PHILADELPHIA-PITTSBURGH 6-3 (Slut)
TORONTO – MONTREAL 5-4 (Slut, OT)
TAMPA – CHICAGO 5-1 (Slut)
EDMONTON – VANCOUVER 3-5 (Slut)
COLORADO – ST LOUIS 1-4 (Slut)
• • •
Favoriten faller direkt – främst på grund av Sunken från Boden.
Så kan det gå.
Nu ska jag randa lite mer och sen kommer en kortfattad slutrapport.

PHILADELPHIA-PITTSBURGH 6-3 (Slut)
TORONTO – MONTREAL 5-4 (Slut, OT)
TAMPA – CHICAGO 5-1 (Slut)
EDMONTON – VANCOUVER 3-5 (Slut)
COLORADO – ST LOUIS 1-2 (En bit in i Period 3)
• • •
Japp, Canucks, man.
De kommer lysa upp den här ligan med sin speed, sin kreativitet, sin aggressivitet och sin skicklighet i år.
Jag kan inte vänta på att få se dem igen.
• • •
I love the smell of saggigt kaffe om natten – för ingen doft signalerar på samma sätt att vi är inne i det magiska racet igen!
• • •
Oilers är precis samma two-trick poney som tidigare – och inga målvakter har de.
Så vi lär inte få se McDavid och Draisaitl i riktigt stora matcher den här gången heller.
Det känns rent sorgligt.
• • •
– Wasn’t that fun?
Jumbo Joe lyser som ett lyckligt barn efter Leafs-debuten och det är så jäkla älskvärt att han fortfarande kan vara den personen efter alla dessa år.
• • •
Avs har sett lite för ivriga och stressade ut de gånger jag zappat över till deras match.
Ta det lite piano, favoriter.
• • •
Fast Puljujärvi har ändå gjort ett bra intryck, det tycker jag. Hans närvaro på isen är en HELT annan än under första försöket att etablera sig i ligan
Utvisningen med 1.49 kvar var dock obegåvad att ta.
• • •
”Jaja, var fint så länge det varade… Många månader till vi får samma dygnsrytm igen nu”,
Kvällens roligaste tweet levererades av Fru Ekeliw i Norge.
• • •
Antagligen beseglades Edmontons öde redan när Ken Holland under hösten misslyckades i försöken att knyta till sig en ny keeper.
• • •
Kenta, jag ser redan fram emot din sammanfattning av de svenska poängen i spåret.
För du står väl för den servicen i år också?
• • •
Det är ingen dålig slägga han får på, Big Adam Larsson. Den borde han använda oftare.
• • •
Haha, er bloggare är duktigt mör efter den här inledande urladdningen. Och då har den ändå varit förhållandevis beskedlig. I morrn har vi dubbelt så många matcher på programmet. Ojvoj.
Först ska vi dock klippa återstoden av duellen i Denver.

PHILADELPHIA-PITTSBURGH 6-3 (Slut)
TORONTO – MONTREAL 5-4 (Slut, OT)
TAMPA – CHICAGO 5-1 (Slut)
EDMONTON – VANCOUVER 1-2 (Period 2)
COLORADO – ST LOUIS 1-2 (Mitten av Period 2)
• • •
Nisse hela dagen!
Naturligtvis gör Höglander mål direkt – och inte sedan Nisse Nilsson har någon med samma förnamn spelat attack-hockey på det magnifika sättet.
Fan vad jag önskar jag var där och kunde följa vad som mycket väl kan vara en av de stora svenska NHL-debuterna.
• • •
Nu är det lämnat till Stockholm – gick lite segt, sorry, det är säsongspremiär även för mig… – och härifrån är jag med er in i gryningen.

PHILADELPHIA-PITTSBURGH 6-3 (Slut)
TORONTO – MONTREAL 5-4 (Slut, OT)
TAMPA – CHICAGO 4-0 (Slutet av Period 2)
• • •
Jamen, fram med ritningarna och börja planera paradrutt i Big Smoke!
Leafs vinner ju ett makalöst litet premiärdrama – tack vare sudden death-mål av Morgan Reilly.
Grattis, lojala blåvita fans,
• • •
Stan Bowman torde redan svettas ymnigt över insikten vad det vettlösa beslutet att inte re-signa Corey Crawford kan komma att leda till.
Om Malcom Subban är bäste målisen i laget, och ändå inte har mer att komma med än så här, kan det bli en lååång vinter i Chi-Town.
• • •
Tre-mot-tre-spel har vi inte sett på tio månader – och det var först nu jag insåg hur mycket jag saknat det.
Mer senare ikväll, tack!
• • •
Jävlars i lingonskogen vilken rasande god torskrygg de kom trampande med från Minetta Tavern.
Top 5 I Korresoffan genom tiderna, utan tvekan.
• • •
Nu: Ett klassiskt avbrott.
Jag måste randa lite, så redaktör Elisson har något att sätta tänderna i när han kommer in på redaktionen.
Men surra ni på i spåret, så återkommer jag någon gång under de sena matcherna.

PHILADELPHIA-PITTSBURGH 6-3 (Slut)
TORONTO – MONTREAL 3-3 (Period 2)
TAMPA – CHICAGO 2-0 (Slutet av Period 1)
• • •
Se där, ja.
Den harang jag har färdig om att stjärnorna i Leafs är och förblir för omogna får kasseras.
De visar tvärtom lite karaktär och tar sig tillbaka från ett 1-3-underläge som känns extremt tungt.
Och Lill-Nyllet har ett hattrick på lut i säsongspremiären. Det vore nåt för NHL-korren att få skriva om
• • •
De håller en finceremoni i Amalie – och finast är det att de inte tänker hissa upp sitt banér i taket förrän fansen återvänt till läktarsektionerna.
Optimism är just vad vi behöver nu.
• • •
Inte för att vara en sån som tuggar om samma åsikt om och om igen, men det skulle vara intressant att utbyta några ord med de oddsmakare som tar för givet att Penguins är ett slutspelslag i år också. Noterar de inte att folk blir äldre – och att trupper förändras?
• • •
Jag vidhåller dock att Habs är mer av ett LAG, som HEK skulle säga – trots att de enskilda spelarna inte håller samma klass.
• • •
Det är inte alldeles lätt att samla sig till matchduglig inställning efter en mästerskapsceremoni, men ah – Chicago modell 21 kan Tampa knäppa utan att break a sweat.
• • •
Marc Bergevin sportar mest hiskeliga Covid-frissan jag sett sedan jag försökte klippa mig själv i våras.
• • •
Hej Julia, vi undrade just var du var!
• • •
Nu är det riktigt smarrigt krubb på väg till Biffen – från flashiga Minetta Tavern. Räknar med att Lill-Nyllet fullbordar kvällen just som jag tar första tuggan av min svärtade torsk – och att EP:s show startar lagom till efterrätten.

PHILADELPHIA-PITTSBURGH 6-3 (Slut)
TORONTO – MONTREAL 1-2 (Period 1)
• • •
Ojvoj, vi får snudd på regelrätt blowout i Wells Fargo i sistaperren och två antaganden bekräftas redan nu:
Flyers är väldigt bra – och Penguins är inte särskilt bra alls.
• • •
Säsongens förste svenske målskytt heter alltså William Nylander.
Det känns inte särskilt förvånande.
• • •
Jumbo Joe ser definitivt fin ut – ja, revitaliserad – intill Matthews och Marner.
Så länge han orkar upprätthålla den här energin kommer det vara kul.
• • •
Just ja, det hade jag inte tänkt på, men som Chris Johnston påpekar: Det här är första säsongen någonsin när bara en nationalsång kommer spelas i samtliga grundseriematcher.
• • •
Någon som ens la märke till Malkin i Wells Fargo?
• • •
Det är ingen tillfällighet att Nick Suzuki hänger Habs första kasse. Han kom ur sitt skal i sommarslutspelet och blir, gissar jag, en av 2021 års sensationer.
• • •
Heja Matheson, Pittsburghs nye Jack Johnson.
Hur kunde Rutherford begå ett så bedrövligt misstag?
• • •
Som det blir vid otaliga tillfällen den här underliga säsongen möts Flyers och Penguins igen om bara ett par dygn – och satan vad det kommer smälla då.
Något gott för den här nya situationen ändå med sig.
• • •
Josh Anderson är Biffen-favorit av en anledning. När han är i form får han kedjorna han spelar i att lysa varje byte.
Bergevin kommer hela vintern le åt sig själv i spegeln över det förvärvet.
• • •
Då laddar vi om i någon minut – och får snart se en championship-flagga hissas i taket i Amalie.

PHILADELPHIA-PITTSBURGH 3-2 (Period 2)
• • •
Det känns, tycker jag, redan som under playoff-dansen i höstas.
Man tänker inte ens på att läktarna är tomma – bara på att hockeyn, krispigheten förutan, är så härligt intensiv och frejdig och aggressiv.
Lycka.
• • •
Den är hyggligt kaxig, Crosbys enhandsfattning när han kvitterar.
Killen kan det här med hockey.
• • •
Jo, jag såg att Eriks mål tillskrevs Nolan Patrick, men ändå.
Två assist i förstaperioden med nya laget är inte kattpiss.
• • •
Penguins kan förstås inte låta bli att påpeka, på det officiella Twitter-kontot, att ingen aktiv pingvin har stått för fler poäng mot Flyers än Crosby.
• • •
NY Dolls har inlett säsongen som ett ostoppbart jehu och noterats för poäng på fyra av fem mål i Wells Fargo.
Det är bara synd att ESPN inte fattat att Erik faktiskt är på isen och inte vill ge mig hans assist, hans skott och hans speltid.
Klantarslen, bara en match pågår!
• • •
Det hade varit roligt att höra svordomarna hemma hos de nämnda Flyers-supportrarna när Hart fäpplade fram den där pucken till Sid…
• • •
Coming up: Jumbo Joe Thorntons debut med Toronto Maple Leafs.
Att få vara med och se en sådan happeningen är ingenting mindre än ett privilegium.
• • •
Det är nu, i just den sär situationen inför tredje i ett hett derby mot Flyers, Penguins kommer inse hur mycket de saknar Bengan Hörnqvist.
• • •
Matheson – som Rutherford helt befängt offrade just Bengan för – är inte bara en typ. Han är en undermålig hockeyspelare också. Prestationen innan Farabees mål i slutminuten var skrattretande.
• • •
OK, som sagt – nu har vi Jumbo Joe Show i Big Smoke.
Är spårets alla Leafs-fans redo?

PHILADELPHIA-PITTSBURGH 2-1 (Period 1)
• • •
And they’re off and running!
Så ljuvligt det är, så exalterande, så satans jäkla kanonkul.
Livet har verkligen återvänt, i ett rungande slag.
• • •
Jaha, nähä, inte Oskar. Istället gör hela säsongens allra första mål av Mark Jankowski.
Det hade ni kallt räknat med, eller hur?
• • •
Säger ju det, Erik Gustafsson kommer bli en smash hit i Philly.
Han är millimetrar från att inleda karriären som Flyer med en cannoli – och i det powerplay som följer är det han som avlossar skottet van Riemsdyk kan styra in. Och sen pangar han in ledningspucken i ett nytt powerplay här i slutet.
Sicken succéstart!
• • •
Här och där, inte minst i Flyers försvarsspel första tio minuterna, märks det att de inblandade haft rekordkort tid på sig att skaka bort ringrosten.
Man får komma ihåg det, de kör igång utan mycket till förberedelser och därför tar det nog ett tag innan vi får se riktig femplus-hockey.
• • •
Det är ju fantastiskt underhållande att Gritty, Flyers oefterliknelige maskot, får fritt spelrum på helt tomma läktarsektioner.
Han kan bli det vi minns allra bäst från den här säsongen.
• • •
Att domaren håller ett litet anförande före första nedsläpp, som vore det boxning, har man aldrig varit med om förut.
Men det är ju 20-talet nu, då kan allt hända.
• • •
Haha, man vet att det är NHL-säsong när svenska Flyers-trion Niclas Viberg, Victor Allvin och Johan Gärtner river ner tapeterna på Twitter.
Ingen supportertrio i världen kan vara argare, mer uppgiven, mer sarkastisk och mer inne på att alla måste avgå – tills det plötsligt går bra och Broad Street Bullies är bäst i världen igen!
• • •
Tänka sig, Pierre McGuires första intervjuoffer för säsongen heter – Sidney Crosby.
Vem hade anat?
• • •
Ja, HEK, insatsen under slutspelet visade definitivt att det var dags att stänga av Doc Emricks mikrofon.
Nu hoppas vi att Kenny får fortsätta kommentera alla stora och viktiga matcher.
• • •
Det är riktigt livat tv-ljud från Wells Fargo. Kunde man ge sig på, att det skulle vara mest hallabaloo i just den hallen.
• • •
Matheson är en typ.
• • •
Jag är lite ringrostig jag också, märker jag, hinner knappt med i det ruggiga tempot och sitter nu här och bara flämtar.
Men vi har en period i böckerna och det är helt episkt!

När vintern var som mörkast och januarikölden som strängast, när sjukdom svepte över land och hav, när fundamenten i gamla demokratier riste och själva livet på jorden började kännas som en enda biblisk börda – då öppnades himlavalvet och orden från Gud ekade genom rymden:
Varde National Hockey League!
Och en efter en radade de upp sig på blänkande isplättar över den nordamerikanska kontinenten, världens bästa hockeyspelare, redo att lysa upp den långa pandemi-natten åt oss med ett sprakande fyrverkeri till rock ’n’ roll-show, fullsprängt av skönhet och kraft och passion och dramatik och akrobatiskt artisteri och omöjliga överraskningar och det stoff som danar drömmar.
Den förtrollade stunden – som vi längtat desperat efter under tomma, tysta månader och hälsar som en konstfrusen Messias – är här.
Nu, ikväll, börjar NHL-säsongen 2021.
Det är bland det bästa som hänt – alla kategorier, sett till omständigheterna senaste året – och bloggen skälver i rödglödgad iver, likt en komet på väg att brinna upp i mötet med jordens atmosfär.
Nej, världskrisen tar inte slut med detta startskott från the lord above. Men vi behöver inte sitta ensamma och uttråkade och rädda och tänka på den hela tiden. Istället kommer vi i 116 dagar i sträck – följda av något ännu större och mer omvälvande! – vara förhäxade för att Elias Pettersson utför finter som upphäver själva gravitationen, för att Golden Knights och Sharks kramar märgen ur varandra i svavelosande back-to-back-drabbningar, för att Alex Ovetjkin bombar puck från vänstra tekningscirkeln, för att Avalanches förstakedja ställer till med klapp-klapp-uppvisningar de skulle applådera på Balettakademin, för att Carter Hart klipper så snabbt med plocken att inte ens skuggan hinner med, för att spänningen i en övertidsrysare i The Battle of Alberta trotsar det tänkbara, för att rookies som Alexis Lafreniere och Kirill Kaprizov och Tim Stuetzle visar att inflödet av ny gudomlig talang aldrig sinar och för att skadefria och utvilade Erik Karlsson är sig själv igen.
Det blir fullständigt, komplett, totalt jädra underbart.
Så, baby – välkommen till Opening Night!
• • •
Välkommen ska jag också be att få hälsa alla saknade kommentatorsspårsvänner och U-båtar till den mytomspunna korresoffan – nu åter i stabsläge efter att bara ha tjänstgjort som vanlig, oglamorös möbel under eviga Netflix-kvällar sedan Tampa satte punkt för bubbelslutspelet i Rogers Place i Edmonton i september.
Om detta varit en helt vanlig premiärkväll i början av oktober hade den antagligen fått stå helt tom ikväll, för i så fall är jag säker på att jag varit i Amalie Arena i det Ekeliw kallar Den Heliga Staden och rapporterat om regerande mästarnas Championship-ceremoni.
Men nu är allt som bekant upp- och nervänt. Det går inte att resa på normalt sätt, media får bara undantagsvis tillträde till de tomma arenorna och viruset envisas fortfarande med att spridas som en gräsbrand genom folklagren.
Så bloggens säsong börjar här, framför tv:n i good old Korresoffan
Dock – och håll i er nu:
Imorrn går vi live – från Madison Square Garden!
Där får jag komma in, givet att jag testar negativt i mediaentrén, och kan köra min första på-plats-blogg sedan mars i en helt öde version av The Wooooorld’s Most Famous Arena.
Det blir, i sanning, något.
Men först klipper vi alltså denna inledande bal på slottet på samma sätt som under det två månader långa bubbelexperimentet i höstas.
Välsignade är ni som gör mig sällskap.
• • •
De snillen som ansvarar för spelschemat vet hur man iscensätter en rivstart.
Vårt 116-dygn-på-raken-maraton inleds ju med festligast tänkbara aperitif:
Ett Pennsylvania-derby i Wells Fargo Center, mellan Flyers och Penguins – på hyggligt Europa-vänlig tid och allt.
Se det som första ronden i vad som tveklöst kommer utvecklas till en av serielunkens mest infekterade (dåligt ordval just nu, kanske, men det tar vi inget extra för) showdowns. De kommer ju mötas oftare än någonsin och lär se till att redan grundlig osämja fördjupas ytterligare.
Själv tror jag ju väldigt mycket på Kung Kentas killar i år, Flyers har positionerat sig perfekt för en long run, medan jag fått för mig att Penguins riskerar att börja glida i samma riktning som Chicago och LA – men just de här mötena kan i vanlig sluta hur som helst.
• • •
Det fanns ett tag planer på att återskapa ett NHL-altare likt det som förgyllde holken under playoff-festen i augusti och september, men tiden blev för knapp och dessutom skulle en sådan i det här läget kännas som en kapitulation. Hela säsongen ska fanimig inte bli en tv-happening, vi måste ha hopp om bättre tider och fullsatta läktare framåt sena våren.
Så vi nöjer oss med ett litet gästabud idag, bestående av nybryggt kaffe, färskt snus som precis levererats från konungariket, en dubbel Twix och – såsmåningom – leverans av bättre krubb från Pastis i Meat Packing District.
Men ok, om någon verkligen kräver att få se bild på nån gammal souvenir fixar vi förstås det.
• • •
Efter, eller snarare mitt i, The Battle of Pennsylvania fortsätter kvällen med en ännu större klassiker.
Leafs mot Habs.
Det är så jag börjar skratta för mig själv av lycka. Plötsligt bara väller ju underbara löften över oss.
• • •

Det händer så mycket upprörande och beklämmande nu att huvudet håller på att explodera på daglig basis – och den avskyvärda bilden i veckan på vilken Rene Fasel, Internationella hockeyförbundets fähund till ordförande, kramar Belarus-tyrannen Lukasjenko blev droppen.
Det är just sådana bilder diktaturer i den här typen av situationer använder i propagandasyfte och kan intensifiera förtrycket av den egna befolkningen med. ”Se, omvärlden älskar vår store ledare, ingen bryr sig om ert gnäll”.
Blir det verkligen VM i den där terrorstaten är det ett absolut krav att Sverige inte bara bojkottar – Anders Larsson MÅSTE inse att det inte finns något annat alternativ, hur gärna han än vill bli invald i IIHF-styrelsen och helst sitter still i båten – utan också verkar för att den omoraliske, samvetsbefriade, korrupte Fasel avsätts.
• • •
Nästa generation tar över.
Ja, vi får under kvällens gång i alla fall se en svensk rookie inleda vad som mycket väl kan bli en av de mest spektakulära NHL-karriärerna.
Nils Höglander går ju rakt in i Canucks premiäruppställning och till och med jag med min begränsade koll på vad som händer i Sverige vet att han är en sann artist.
Fantasierna om vad han och EP från Ånge kommer uträtta ihop i framtiden är minst sagt kittlande.
• • •
Mike Milbury är rökt. NBC har beslutat att han inte får komma tillbaka som expertkommentator efter de misogyna kommentarerna i somras. Istället tar man in – Mike Babcock.
Nej, jag skojar inte. De kickar en reaktionär gubbe och tar in en ännu värre.
Man häpnar.
Det ska, som någon sa, bli intressant att höra hur det kommer låta när det är paus och de frågar ”Mike, ta med oss in i omklädningsrummet, hur skulle du kränka och skymfa spelarna i det här läget?”…
• • •
Som en liten knatte inför stora högtider hade jag förstås svårt att somna i natt, on the eve of en ny NHL-säsong, men när det väl skedde framåt gryningen drömde jag att jag blev jagad av en flock arga tigrar och leoparder genom downtown Palm Springs.
Vad ska det betyda?
• • •
”Mja, mja, de har alltid svårt mot Chicago”…
Gissa vem som kommer med denna kungörelse, om Tampa, när jag ringer upp och hör efter om han är peppad inför banér-kvällen i Amalie.
Jo, Mister Ondskan Ekeliw förstås. Och det hade inte spelat någon roll vilka hans mästare än mött. Det skulle hetat att de ”alltid” har svårt även mot Ottawa, Nashville, Edmonton, LA, Florida och IK Brage.
NHL-säsongen är här, det vet jag bestämt när han blir på det sättet och inte tror att Bolts ens kan slå ett urholkat Chicago.
• • •
Meh, Rangers underlåter ännu en gång att ta det självklara beslutet att utse Mika Zibanejad till lagkapten.
Han får, liksom Kreider och Panarin och Trouba, ett A på skjortbröstet.
Varför vill de inte att den informelle ledaren också blir den formelle?
• • •
Såklart, såklart – tipsrad blir fast inslag i bloggen även denna säsong.
Här har vi den allra, allra första.

•Philadelphia – Pittsburgh 1 (OT)
•Toronto – Montreal 2
•Tampa – Chicago 1
•Edmonton – Vancouver 2 (OT)
•Colorado – St. Louis 1

• • •
Som väl framgått vid det här laget tror jag väldigt mycket på Colorado Avalanche i år. Det påminde jag ännu en gång om i den här krönikan idag – och fick, tycker jag, sedan rätt av Gabe The Babe Landeskog i den här intervjun.
• • •
Säsongens allra första mål prickas in av Oskar Lindblom – och det sker redan i förstaperren i Wells Fargo.
• • •
I söndags höll Sportbladet sin fantasy-draft och med tanke på att New York Dolls HC – alltså jag – efter tv-sänt lotteri rattat av Broccolipajen Ekeliw och vår superstar Linn Nordström fick välja som nummer fem gick det helt okej.
Både Ovetjkin och Crosby ingår i min trupp, vilket ju är lite festligt, och de backas upp av sådana som Alex Pietrangelo, Sean Couturier, Kevin Hayes, Andre Burakovsky, Max Pacioretty, Tom Wilson, Nate Schmidt och Rangers-rookisarna Alexis Lafreniere och K’Andre Miller. Och i kassen har jag Markström och Darcy Kuemper.
Det kommer bli mycket tufft får Åsögatan Cranes – Ekeliws brödgäng – att slå oss, det kan jag säga.
• • •
Det vore förenat med alltför stora besvär att skicka spelare mellan NHL och farmen i AHL den här extraordinära säsongen, så istället kommer alla lag, som ni kanske sett, precis som i slutspelet hålla sig med en ”Taxi Squad”. Det vill säga ett gäng spelare som hänger runt den ordinarie truppen och tränar mycket och är redo i händelse av skador eller annat.
Trist nog har Lias Andersson hamnat i denna taxiskvadron i LA. Jag trodde det var dags för the big genombrott nu.
• • •
Premiärveckan i fantasyn känns dock lite svettig, vi i Dolls går nämligen upp mot Liljeholmen Slayerz, med Anton Johansson – vass reporter känd från både TT och Sportbladet – som GM. Han är rookie i de här sammanhangen och rookies brukar ha flyt.
Det vore förnedrande med allt annat än storseger…
• • •
Under slutspelet befann de sig i en bubbla och slapp, men från och med nu måste alla i båsen utom spelarna bära munskydd – inklusive coacherna.
Det lär bli dråpligt att se när Tårtan får ett utbrott och börjar tugga på tyget, men han ska vara glad. Rent estetiskt är vi många som tjänar på att ha större delen av ansiktet förtäckt…
• • •
Brooklyn Nets trejdar till sig superstjärnan James Harden och som hockeyfan blir man avundsjuk. Tänk om såna affärer förekom i NHL också, att en Nathan MacKinnon eller en Brayden Point bytte klubb mitt under pågående säsong. Det skulle sätta mer sprätt på saker och ting, det är ett som är säkert.
• • •
Hjärtat blöder lite för Loui Loui. Canucks tar till alla dirty trick för att få honom att sluta, så de slipper ha hans lön on the books. Men varför skulle han hjälpa dem? Det var inte han som tvingade dem att skriva ett så fett kontrakt inför 16-17-säsongen, de erbjöd det och han tackade jag och har inget att be om ursäkt för. Tycker de det är så hemskt får de väl köpa ut honom – eller leva med sitt misstag. Case closed.
• • •
Red Wings har utsett Dylan Larkin till ny lagkapten.
Det går inte att tänka sig en situation där en ung man har större skor att fylla.
De tre närmast föregångarna med samma C på tröjbröstet heter Steve Yzerman, Nicklas Lidström och Henrik Zetterberg.
Ojvoj.
• • •
En extra stor kannan kaffe puttrar i köket, för jag måste passa på. På Garden imorrn serveras, på grund av pandemin, ingen mat och ingen dryck.
Hur ska det gå?
• • •
Det kom just ett mail om att Amazon har ett filmteam som kommer följa Maple Leafs under hela säsongen och pytsa ut nya avsnitt av serien ”All or Nothing” med jämna mellanrum.
Om Chall och ni andra Leafs-fans inte har Amazon-abonnemang är det nog dags att skaffa nu.
• • •
Okej.
Ta ett djupt andetag, allesamman.
Nu är väntan över.
Nu släpper de, på självaste Gud Faders order, pucken i NHL igen.
Nu – halleluja – åker vi!

Det kändes ett tag som att vi aldrig mer skulle få möjlighet att stänga ute den galna samtiden med himmelsk NHL-eskapism.
Men jo, mina vänner – jo!
Efter månader av ovisshet och blodisande rykten om att Jeremy Jacobs och andra snikna ägare skulle lyckas ställa in hela 2020-2021-säsongen kan vi knyta på oss de finaste dojorna och slå en stepp på parketten.
På onsdag, 13 januari 2021, inleds showen – och sedan bara stegrar den, dag efter dag, fram tills högsommaren står i full, kolorofyllsprängd blom.
Ja, årets grundserie är kort och avgörs i huvudsak utan publik och lär på grund av pandemin bli trasslig på alla möjliga sätt och vis och ja, det är tråkigt. Men världens bästa hockeyspelare är in session igen och kommer vintern, våren och sommarn lång stånga musten ur varann i matchserier som lär fördjupa redan bittra rivaliteter eftersom alla bara möts inom respektive division – om och om igen.
I skuggan av den verklighet vi levt i sedan i våras är det ingenting annat än gudomlig nåd.
Som traditionen bjuder inleder bloggen sin säsong med en redig räkmacka till Preview, inklusive en närmare analys av var och ett av de 31 lagen, i bokstavsordning, och ett grundligt tips.
Som vanligt måste jag påpeka att jag inte gör mig några illusioner om att jag VET hur det går, jag bara försöker GISSA, och det är sannare än någonsin under de extraordinära omständigheter som råder nu. Ingen har egentligen en aning om vad som kan tänkas hända när vissa lag inte spelat på nästan ett år, läktarna gapar tomma och allmän röra garanterat utbryter i spelschemat.
Men något måste man tro.
Så here we go – välkommen till NHL-säsongen 2021.

ANAHEIM DUCKS
– Efter att förmodligen ha väntat lite för länge tvingades ankorna inför förra säsongen till omfattande ombyggnad och den ombyggnaden är inte mer färdig än den vid Slussen i Stockholm. Backuppställningen ser för all del habil ut, och den stärktes ytterligare när Bob Murray lyckades signa Kevin Shattenkirk – pånyttfödd i Tampa förra säsongen. I de offensiva leden är det däremot desto mer ihåligt. De har den kedja Ryan Getzlaf eller Adam Henrique bildar med blågula duon Rakell och Silfverberg och givet att det finns bränsle kvar i Getzlafs tank efter ett år utan hockey bör den fortfarande kunna leverera, men därutöver får man scanna truppen noga för att hitta självskrivet pålitliga namn. Det vill verkligen till att mognadsprocessen accelererar hos unga hopp som Sam Steel, Max Jones, Max Comtois, Troy Terry, Trevor Zegras och Sonny Milano – och att Dallas Eakins någon gång bekräftar bilden av sig själv som en coach med förmågan att förlösa just unga spelare. Troligast är dock att det dröjer ytterligare någon säsong innan de är redo att skina mer än i enstaka matcher, eller under enstaka veckor, och därför blir det ett tredje år i rad utan playoff-hockey i Orange County.
Nya: Kevin Shattenkirk (b), Derek Grant (c).
Förluster: Ryan Miller (mv), Erik Gudbranson (b), Christian Djoos (b), Michael Del Zotto (b).
Förmodad förstafemma: Hampus Lindholm-Kevin Shattenkirk//Rickard Rakell-Ryan Getzlaf-Jakob Silfverberg.
Målvakter: John Gibson (Anthony Stolarz).
Coach: Dallas Eakins. Har fortfarande mycket att bevisa.
General manager: Bob Murray. Borde kanske gjort mer under hösten. Och ägarfamiljen borde kanske tänka på lite förnyelse snart.
Svenskar: Rickard Rakell, Jakob Silfverberg, Hampus Lindholm, Jacob Larsson, Isaac Lundeström.
Tips: – Får harva i bottenskiktet i den nya väst-divisionen.

ARIZONA COYOTES
– Hos ett slags organisationer tycks vissa karaktärsdrag, ofta mindre smickrande, sitta i själva arvsmassan. Det spelar till exempel ingen roll hur ofta Coyotes byter ägare, ledning, coacher eller spelare: På något sätt lyckas klubben alltid hamna i trubbel. I somras var det, efter en förhållandevis harmonisk period, dags igen. Unga, omsusade general managern John Chayka lämnade sin post abrupt och i samma veva fråntogs de sitt förstaval på grund av fusk med unga talanger. Och så lyckades de likafullt skita en präktig lök under draften – och trejdade sedan sånär iväg klubbikonen Oliver Ekman-Larsson. Mitt i det kaoset stod spelarna på isen likafullt för ett utmärkt framspelsframträdande i bubblan i Edmonton och slog de facto ut Nashville i fem matcher. Det var imponerande. Men även om de präriehundar som varit med ett tag visat sig vara väldigt bra på att stänga ute alla distraktioner och fokusera på sin uppgift, och även om Rick Tocchet definitivt vet hur man motiverar hockeylag, kommer det till slut någon form av reaktion på allt stök. Det sker nu, tror jag, för de har ju dessutom tappat tunga namn – bland dem självaste Taylor Hall – och inte riktigt kompenserat för de förlusterna. X-faktorn är målvakterna. Klarar Darcy Kuemper och Antti Raanta att häva sig upp på samma hisnande nivå som ifjol kanske Yotes kan blanda sig i fajten om en playoff-plats även den här gången, men jag tvivlar.
Nya: Tyler Pitlick (f), Johan Larsson (c), Derrick Brassard (f), John Hayden (c), Dryden Hunt (f).
Förluster: Taylor Hall (f), Carl Söderberg (c), Derek Stepan (c), Brad Richardson (c), Michael Grabner (f), Vinnie Hinostroza (f).
Förmodad förstafemma: Oliver Ekman Larsson-Jason Demers//Clayton Keller-Nick Schmaltz-Phils Kessel.
Målvakter: Darcy Kuemper (Antti Raanta)
Coach: Rick Tocchet. En av klubbens största tillgångar.
General manager: Bill Armstrong. Nytt, helt oskrivet kort som inte gjort något särskilt överväldigande intryck ännu.
Svenskar: Oliver Ekman-Larsson, Niklas Hjalmarsson, Johan Larsson, Victor Söderström.
Tips: – Tar ett steg tillbaka igen.

BOSTON BRUINS
– Man kan ju se det så här: Årets Bruins-upplaga är aningen försvagad – men även en aningen försvagad Bruins-upplaga är antagligen konkurrenskraftig. Huvudproblemet är att de tappat elitbackarna Torey Krug och Zdeno Chara och inte kunnat ersätta dem – och att Brad Marchand och David Pastrnak är skadade och inte kommer att kunna spela förrän senare i vinter. Det kan bli väldigt kännbart en så här kort säsong. Inte för att manskapet bakom den duon och mästercentern Patrice Bergeron är kattskit, inte alls, särskilt inte som personlige favoriten Craig Smith anslutit, men låt oss vara uppriktiga: Förstakedjan är en av världens allra bästa och betyder oerhört mycket för Bostons elitstatus. Med Charas oväntade flytt till Washington urholkas också mycket av ledarskapet i gruppen – för att inte säga hela identiteten. Big Z har inte bara varit en gigant, på alla sätt, på blålinjen. Han har varit alfabjörnen i femton år och lotsat in nästan alla övriga i dagens trupp i hetluften. Efter sådana generaler blir det tomrum. Många av dessa bekymmer kan måhända neutraliseras av Bruce Cassidys fantastiska färdigheter som coach, men troligen inte alla och gissningsvis inte till hundra procent.
Nya: Craig Smith (f).
Förluster: Torey Krug (b), Zdeno Chara (b), Joakim Nordström (f).
Förmodad förstafemma: Charlie McAvoy-Matt Grelcyk//Brad Marchand-Patrice Bergeron-David Pastrnak (fast de får alltså börja utan Marchand och Pastrnak).
Målvakter: Tuukka Rask (Jaroslav Halak).
Coach: Bruce Cassidy. En av de allra bästa.
General manager: Don Sweeney. Det finns, numer, mycket lite att klaga på i hans sätt att sköta Bruins.
Svenskar: Pär Lindholm, Anton Blidh.
Tips: – Det kommer rimligen inte gå lika bra som de senaste åren, men ändå rätt okej.

BUFFALO SABRES
– Äntligen, Sabres har skaffat sig förutsättningar att bryta sin horribelt långa playoff-torka. Ja, du känner igen påståendet. Såna som jag har sagt likadant i flera år – bara för att gång på gång få se ambitiösa lagbyggen i västra New York kollapsa, på senare år främst under andra halvan av grundserien. Men nu vore det väl fan om inte de lika lojala som hårt prövade fansen där uppe får anledning att glädjas på riktigt Nya general managern Kevyn Adams, helt oprövad i rollen tidigare, har ju rivstartat och uppgraderat Buffalo-brigaden med namn som Eric Staal, Cody Eakin och, framförallt, Taylor Hall. Att Adams lyckades locka den förre Hart Trophy-vinnaren till Buffalo var hela free agency-rallyts stora skräll och visar en gång för alla att man inte alls behöver tillhöra sammanslutningen av good old boys för att sköta ett NHL-lag. Med de nytillskotten ser laget verkligen ut ha utsökt balans, både mellan olika spelartyper, på olika positioner, och mellan kollektiva mått av stabil erfarenhet och ung hunger. Huruvida laget också har den kvalitet som krävs på målvaktssidan återstår att se, det känns som den stora frågan. Pressen är hård på Linus Ullmark. Personligen tror jag han kan tävla med de bästa, men nu ska det obönhörligen bevisas.
Nya: Taylor Hall (f), Eric Staal (c), Cody Eakin (c), Tobias Rieder (f), Matt Irwin (b), Brandon Davidson (b).
Förluster: Marcus Johansson (f), Wayne Simmonds (f), Johan Larsson (c), Michael Frolik (f), Jimmy Vesey (f), Vladimir Sobotka (c), Dominik Kahun (f), Lawrence Pilut (b).
Förmodad förstafemma: Rasmus Dalin-Colin Miller//Taylor Hall-Jack Eichel-Victor Olofsson.
Målvakter: Linus Ullmark (Carter Hutton).
Coach: Ralph Krueger. Renässansmannen får första gången chansen att bygga vidare på det han startat och det blir ju intressant att följa.
General manager: Kevyn Adams. Ny och, so far, sensationell.
Svenskar: Rasmus Dahlin, Victor Olofsson, Linus Ullmark.
Tips: – Kommer vara med och slåss om en sluspelsplats i knallhårda öst-divisionen.

CALGARY FLAMES
– I likhet med Sabres har Flames avgivit stora löften säsong efter säsong senaste halvdecenniet – och svikit dem varje gång. De tar sig förvisso till slutspel för det mesta, men väl där viker de ofelbart ner sig. Den här säsongen finns det dock legitimt hopp om att något större ska kunna hända, främst av ett skäl: För första gången sedan Miikka Kiprusoff blev gammal har de en förstklassig målvakt i Albertas eget Nashville. Jacob Markström höll Vezina Trophy-klass under stora delar av fjolårssäsongen och fortsätter han på samma sätt i år blir det plötsligt väldigt svårt att göra mål på Calgary. I och med att TJ Brodie, Travis Hamonic och Erik Gustafsson lämnat för andra horisonter har laget samtidigt försämrats något på backsidan, men om Chris Tanev, liksom ”Markan” hämtad från rivalen Vancouver, kan hålla sig någorlunda skadefri och Oliver Kylington tar den chans han lär få borde det inte vara något större bekymmer. Framåt är det, ungefärligen, samma gossar som ska göra’t igen och de förfogar över avsevärd förmåga och know-how. De ska bara demonstrera, inte minst för sig själva, att de kan prestera i de stora ögonblicken också.
Nya: Jacob Markström (mv), Chris Tanev (b), Joakim Nordström (f), Josh Levio (f), Dominik Simon (f), Connor Mackey (b), Alex Petrovic (b).
Förluster: TJ Brodie (b), Travis Hamonic (b), Erik Gustafsson (b), Cam Talbot (mv), Mark Jankowski (c), Tobias Rieder (f), Derek Forbort (b), Michael Stone (b), Alan Quine (c), Austin Czarnik (f).
Förmodad förstafemma: Mark Giordano-Rasmus Andersson//Johnny Gaudreau-Sean Monahan-Elias Lindholm.
Målvakter: Jacob Markström (David Rittich).
Coach: Geoff Ward. Efter den katastrofala coachningen i sista playoff-matchen mot Dallas trodde jag han hade gjort sitt. Men tydligen inte.
General manager: Brad Treliving. Det här kan vara sista chansen. Hans lagbygge måste leverera nu.
Svenskar: Mikael Backlund, Elias Lindholm, Rasmus Andersson, Jacob Markström, Joakim Nordström, Oliver Kylington.
Tips: – Bör nypa en av playoff-platserna i norr. Sedan får vi se…

CAROLINA HURRICANES
– Det här är ett farligt lag. Under lika skicklige som passionerade coachen Rod Brind’Amours handfasta ledning har Hurricanes långsamt förädlat sin exceptionellt ettriga, snabba, forechecking-orienterade typ av hockey – och befinner sig nu i förstadiet till verklig storhet. Eftersom truppen sånär som på några små justeringar är intakt sedan 19-20-valsen kan de komma att ta det avgörande steget in i den storheten nu. Eller förresten, en av justeringarna är inte så liten som den först kanske verkar: I Jesper Fast har GM Wadell städslat en av de bästa som överhuvudtaget finns i rollen som laglojal arbetsmyra, sargkrigare, grinder och allmän allt i-allo – och de dimensioner han adderar är mycket möjligt katalysatorn som aktiverar de sista tändhattarna i dynamitladdningen i Raleigh. Att Justin Williams, själve kaptenen och pappan, lämnar skutan för gott gör inte så mycket. Han saknades även under fjolårets grundserie, så hans frånvaro har de unga epigonerna hunnit vänja sig vid. Däremot går det inte att låta bli att undra lite över målvaktsparet Mrazek-Reimer. De kompletterade varandra väl förra året, men ingen av dem är på Hellebuyck-Vasilevskij-Hart-Markström-Lehner-Price-nivå och Wadell kan komma att tvingas till en fet trejd framåt våren.
Nya: Jesper Fast (f), Joakim Ryan (b).
Förluster: Justin Williams (f), Sami Vatanen (b), Trevor van Riemsdyk (b), Joel Edmundson (b), Brian Gibbons (c), Gustav Forsling (b).
Förmodad förstafemma: Jaccob Slavin-Dougie Hamilton//Andrei Svechnikov-Sebastian Aho-Teuvo Teräväinen.
Målvakter: Petr Mrazek (James Reimer).
Coach: Rod Brind’Amour. Fantastisk, varken mer eller mindre.
General manager: Don Waddell. Den åldrande ”nödlösningen” har fått tyst på de talrika belackarna sedan han tog över 2018.
Svenskar: Jesper Fast.
Tips: – En dark horse, utan tvekan.

CHICAGO BLACKHAWKS
– Den överraskande fina insatsen i bubblan i Edmonton i somras indikerade att Hawks efter några utmanande år hade nått den roliga, konstruktiva fasen av sin återuppbyggnad. Nu var det, fick åtminstone jag för mig, dags att sikta uppåt igen. Men så såg GM Bowman uppenbarligen inte på saken. Så fort klubbens Boeing hade landat på O’Hare igen tog han fram släggan och dammade den rakt i truppen – för att fördjupa, eller rentav starta om, rekonstruktionsprocessen. Ja, storhetsepokens tre hörnstenar – Toews, Kane och Keith – är förstås kvar men till deras uttryckliga missnöje valde Bowman att jaga iväg flera av de närmaste vapendragarna, bland andra Brandon Saad och Corey Crawford. Och just Crawford är det ingenting annat än obegripligt att han inte ansträngde sig mer för att behålla. För bakom den mångårige förstekeepern, i högsta grad medansvarig för två Stanley Cup-segrar, väntar…ingenting. Collin Delia, Malcom Subban och Kevin Lankinen, den trio Bowman satsar hela potten på, har 85 NHL-matcher på meritlistan. Tillsammans. Visst, för drygt tio år sedan fick en underlig teori om att målvakter inte är så viktiga fäste i delar av general manager-skrået, men ingen drev den så här långt – och dessutom visade den sig inte stämma. Alls. Bland utespelarna är bristerna inte lika skriande och med fina blågula trion Janmark, Wallmark och Söderberg har Bowman stagat upp åtminstone lite av det mellanskikt som behöver vara stabilt för att ett modernt hockeylag ska fungera, men för mycket ansvar vilar likafullt på ynglingar som inte kommer nå full potential förrän om några år. Uppdatering: På grund av mystisk sjukdom missar Jonathan Toews inledningen av säsongen – och kanske mer. Det är förstås ett förödande slag. Utan sin kapten, och likaledes skakade Kirby Dach, har Hawks ingen chans.
Nya: Nikita Zadorov (b), Mattias Janmark (f), Lucas Wallmark (c), Carl Söderberg (c), Brandon Pirri (f), Pius Suter (f).
Förluster: Corey Crawford (mv), Brandon Saad (f), Olli Määttä (b), Drake Caggiula (c), Slater Koekoek (b), Dylan Sikura (f).
Förmodad förstafemma: Duncan Keith-Nikita Zadorov//Alex DeBrincat-Dylan Strome-Dominik Kubalik.
Målvakter: Collin Delia (Malcom Subban/Kevin Lankinen).
Coach: Jeremy Colliton. Juryn är fortfarande ut vad gäller denne Sverige-bekante ”kid”.
General manager: Stan Bowman. Scottys grabb spelar högt. Misslyckas det pågående experimentet kan hans era vara över snabbt.
Svenskar: Adam Boqvist, Alexander Nylander, Lucas Wallmark, Mattias Janmark, Carl Söderberg, Lucas Carlsson, Anton Lindholm.
Tips: – Well, storhetsepoken känns mer avlägsen än någonsin.

COLORADO AVALANCHE
– Stanley Cup-mästare 2021. Nä, förlåt. Nu ska vi behålla skjortan på. Det finns inga garantier. Men så här strax innan säsongens första puck släpps är det omöjligt att hitta ett annat lag med bättre utgångsläge än Avs. De hade i princip allt de behövde redan ifjol – och nu har de ännu mer. Den formidabla backformationen blir med förvärvet av Devon Toews från Islanders rent skräckinjagande; coach Bednar kan, om han vill, mobilisera minst ett världsnamn i samtliga tre backpar. Brandon Saad, som Joe Sakic hämtat från Chicago, har samma typ av effekt på forwardsskvadronen. I praktiken består Avs nu av en mördande förstakedja, anförd av världens kanske bäste center – och tre högklassiga andrakedjor. De kommer vara ingenting annat än ett helvete att försvara sig mot. För alla. Därtill: De har de senaste säsongerna fått erfara just så många förödande nederlag som krävs för att en grupp verkligen ska stålsättas och förstå vad som krävs. ”Men målvakterna då”, invänder du? Ja, den tandem Philipp Grubauer och Pavel Francouz bildar är ju den potentiella akilleshälen, jag hade definitivt känt mig säkrare på mitt tips om de haft en Vasilevskij mellan stolparna. Men de håller ändå hyggligt hög klass, så det bör kunna gå ändå – och finns det tidiga tecken på motsatsen har fenomenale Sakic gott om tid på sig att iscensätta en trejd.
Nya: Brandon Saad (f), Devon Toews (b), Dennis Gilbert (b).
Förluster: Nikita Zadorov (b), Vladislav Namestnikov (f), Matt Nieto (f), Colin Wilson (f), Mark Barbero (b), Kevin Connauton (b), Michael Hutchinson (mv).
Förmodad förstafemma: Cale Makar-Ryan Graves//Gabriel Landeskog-Nathan MacKinnon-Mikko Rantanen.
Målvakter: Philipp Grubauer (Pavel Francouz).
Coach: Jared Bednar. Ett ess.
General manager: Joe Sakic. Lika bra som GM som han var som hockeyspelare, kan vi slå fast nu.
Svenskar: Gabriel Landeskog, Andre Burakovsky.
Tips: – Min Stanley Cup-vinnare.

COLUMBUS BLUE JACKETS
– Det var inget annat än ett mirakel att Blue Jackets gjorde så bra ifrån sig som de gjorde under den rumphuggna 19-20-sässen. De förlorade nästan allt de hade av stjärnglans och elit-kvalitet sommaren innan och skulle enligt obönhörlig logik vara ett bottenlag. Men de stångade sig tillbaka till slutspel – och pressade blivande mästarna Tampa hårt i ännu en svavelosande serie. Det säger allt man behöver veta om coach Tortorella. Han må vara ett arsle, men han vet hur man får hockeylag att prestera på betydligt högre nivå än spelarmaterialet egentligen ger skäl att hoppas att de ska kunna göra. Inget annat är att vänta nu. Bortsett från att hans finländske chef rustat upp centerpositionen med finfina namnen Max Domi och Mikko Koivu förfogar skränfocken över näranog samma manskap som senast – inklusive världens kanske bästa backpar i Seth Jones och Zach Werenski, samt två fenomenala målvakter – och naturligtvis kommer han pressa även denna upplaga till större saker än någon utanför centrala Ohio tror ska vara möjligt. Ett sent tillkommet problem är förstås att tänkte förstecentern Pierre-Luc Dubois plötsligt begärt en trejd. Det bådar inte gott, sådant har Tortorella svårt att hantera.
Nya: Max Domi (c), Mikko Koivu (c), Michael Del Zotto (b).
Förluster: Alex Wennberg (c), Josh Anderson (f), Ryan Murray (b) Markus Nutivaara (b), Devin Shore (c), Jacob Lilja (c), Stefan Matteau (f).
Förmodad förstafemma: Seth Jones-Zach Warenski//Gustav Nyquist-Pierre Luc Dubois-Oliver Björkstrand.
Målvakter: Joonas Korpisalo (Elvis Merzlikins).
Coach: John Tortorella. En oförskämd, kolerisk vrålapa, ja. Men på samma gång en jävel på att krama allt ur sina lag.
General manager: Jarmo Kekäläinen. Ende europén i GM-branschen vet uppenbarligen vad han gör.
Svenskar: Gustav Nyquist, Emil Bemström, Kevin Stenlund, Gabriel Carlsson.
Tips: – Kommer vara med och nafsa de stora i hälarna nu också.

DALLAS STARS
– Som det heter: Det är först när de upplevt några förkrossande nederlag hockeylag lär sig hur man gör för att vinna. Därom kan Tampa vittna. Och Washington. Efter finalförlusten i somras, som följde på en Game 7-snytning mot St. Louis i andra omgången året innan, har Dallas härdats i det stålbadet och ska vara redo för revansch monumentale. Å andra sidan har vi under 10-talet sett otaliga contenders som förlorat finaler, svurit på att ta sig tillbaka till den ultimata uppgörelsen – och sedan inte varit i närheten igen. Flyers, Devils, Rangers, San Jose, Nashville, Vegas…så nä, det är inte bara att trycka på en knapp och göra det igen, även fast man tillskansat sig ovärderlig erfarenhet. Det är extremt svårt, och ytterligt få förunnat, att nå Stanley Cup-finalen. Och vinna? Det händer knappt. Det finns dock några små faktorer som kan tala för att Stars utgör ett undantag. För det första är laget som gick upp mot Tampa i Edmonton näst intill intakt. För det andra rymmer truppen extremt talangfulla ungblod på väg att blomma ut i full prakt och ja, i första hand gäller det förstås finländske backen Miro Heiskanen. Han är ingenting mindre än en Bobby Orr i vardande och kan, om utvecklingskurvan fortsätter stegra lika brant som tidigare, bli den typ av spelare som bär hela laget på sina axlar. För det tredje är de fortfarande lite underskattade. Delar av den nordamerikanska expertisen har fått för sig att det var en tillfällighet att de tog sig så långt i bubblan och har jag förstått en sådan som John Klingberg rätt passar det texanerna utmärkt att kunna odla vidare på en vi-mot-världen-kultur.
Nya: Mark Pysyk (c).
Förluster: Mattias Janmark (f), Corey Perry (f), Roman Polak (b), Martin Hanzal (c).
Förmodad förstafemma: Esa Lindell-John Klingberg//Jamie Benn-Joe Pavelski (tills skadade Tyler Seguin är tillbaka)-Alexander Radulov.
Målvakter: Ben Bishop (Anton Khudobin).
Coach: Rick Bowness. Nestorn, som i en eller annan form coachat NHL-lag sedan mitten av 80-talet, hör till det bästa som hänt Dallas i modern tid.
General manager: Jim Nill. Stars är i goda händer så länge denna klyftige old-timer står vid rodret.
Svenskar: John Klingberg.
Tips: – Med och utmanar igen.

DETROIT RED WINGS
– Sämst av alla 19-20 – med oerhört bred marginal. När grundserien avbröts i mars hade de 23 poäng upp till Ottawa på 30:e plats. I ett två poängssystem. Det är fiasko – även under en en rebuild. Och ingen Lafreniere kunde de trösta sig med i draften heller. Att Red Wings blivit så usla har jag fortfarande svårt att acceptera. Under mitt första decennium i Nordamerika utgjorde de ju NHL:s själva guldstandard. Men allt går i cykler i den här ligan och eftersom Ken Holland väntade två-tre år för länge med att initiera nödvändig förnyelse, enkom för att hålla en meningslös slutspelssvit vid liv, har Steve Yzerman tvingats montera ned hela maskineriet och verkligen fått bygga nytt från grunden. Att laget säkerligen blir bättre i år betyder absolut inte att jobbet är slutfört. Det handlar uteslutande om att de hårdsatsande lagen på grund av det frusna taket tvingats avvara fler klasspelare än de skulle gjort under normala omständigheter – och att de som bygger nytt och har hur mycket utrymme som helst under nämnda tak kunnat hugga för sig. Såna som Bobby Ryan, Thomas Greiss och Marc Staal ingår med andra ord inte alls i Stevies långsiktiga planer, men han tar förstås ändå emot dem med öppna armar eftersom de kan bidra till att riktigt rutten förlorarkultur inte hunnit slå rot när Lucas Raymond, William Wallinder, Jonathan Berggren och Elmer Söderblom kommer till undsättning om några år. Ja, Wings lär vara ett dåligt lag i år också – men ett lite bättre dåligt lag än ifjol.
Nya: Bobby Ryan (f), Vladislav Namestnikov (c), Thomas Greiss (mv), Marc Staal (b), Christian Djoos (b), Troy Stecher (b), Jon Merril (b).
Förluster: Jimmy Howard (mv), Justin Abdelkader (f), Jonathan Ericsson (b), Christoffer Ehn (c), Trevor Daley (b), Madison Bowery (b), Brendan Perlini (f), Cody Goloubef (b).
Förmodad förstafemma: Patrik Nemeth-Filip Hronek//Tyler Bertuzzi-Dylan Larkin-Anthony Mantha.
Målvakter: Thomas Greiss (Jonathan Bernier).
Coach: Jeff Blashill. AHL-coach. På sin höjd. Det är en gåta att Stevie inte bytt ut honom ännu.
General manager: Steve Yzerman. Bevisade i Tampa är en enastående GM, det var ju han som byggde Stanley Cup-laget, men det kommer ta sin tid innan storheten blir tydlig hemma i Motown.
Svenskar: Patrik Nemeth, Christian Djoos, Gustav Lindström.
Tips: – Jumbo igen.

EDMONTON OILERS
– Ken Holland, kölhalad här ovan, är faktiskt värd en applåd för sitt arbete i nya klubben. Det har med åren blivit allt svårare att locka free agents till kalla, avlägsna, oglamorösa Edmonton. Den här generationens hockeyspelare är kräsna och noga även med allmän livskvalitet. Så det är en prestation att gamlingen i sportchesstolen i år lyckats få sådana som Tyson Barrie och Kyle Turris att rafsa ner namnteckningarna på de kontrakt Oilers erbjöd. Om det räcker för att klubben ska kunna bli mer än vad coach Tippett själv beskrev som en tvåmansshow efter den snöpliga förlusten mot Chicago i playin-rundan i augusti, på hemmais och allt, är det kanske bäst att inte ha för tvärsäkra åsikter om, men – its a start. De båda nytillskotten har varit med ett tag och bör kunna hjälpa till att sprida insikten att allt inte kan hänga på superduon Connor McDavid och Leon Draisaitl. De är två av världens allra mest briljanta hockeyartister, men som sagt: Det räcker inte. Det gör det nog dessvärre inte heller med burväktarna Koskinen och Smith. Därvidlag högg Holland i off season-sten igen. Den fria marknaden kryllade av målvaktsstjärnor och han fiskade efter nästan allihop, men ingen nappade. En uppgradering framåt trade deadline kan bli nödvändig.
Nya: Tyson Barrie (b), Kyle Turris (c), Dominik Kahun (f), Jesse Puljujärvi (f), Anton Forsberg (mv).
Förluster: Riley Sheahan (c), Mike Green (b), Andreas Athanasiou (f), Joel Persson (b), Matt Benning (b), Tomas Jurco (f), Markus Granlund (f), Brandon Manning (b).
Förmodad förstafemma: Darnell Nurse-Ethan Bear//Ryan Nugent Hopkins-Connor McDavid-Jesse Puljujärvi.
Målvakter: Mikko Koskinen (Mike Smith).
Coach: Dave Tippett. Rutinerad, vis och bra på att skapa engagemang. Cool basröst har han också.
General manager: Ken Holland. Bättre nu än de sista åren i Detroit.
Svenskar: Adam Larsson, Oscar Klefbom (missar hela säsongen pga skada), Joakim Nygård, Philip Broberg, William Lagesson.
Tips: – Om fler än McDavid och Draisaitl är med och ror finns en playoff-biljett inom räckhåll.

FLORIDA PANTHERS
– Fjolårets stora besvikelse. Med Joel Quenneville i båset och Sergej Bobrovsky i kassen skulle ju pantrarna äntligen bryta sig ur den grå klungan under strecket och sälla sig till ligans creme-de-la-creme-skikt. Men det blev som vanligt. De vinglade fram och tillbaka mellan riktigt lovande ansatser och tam medelmåttighet. Bobrovsky var en frapperande flopp och han fick ingen hjälp av en defensiv utan huggtänder. Som Uffe Samuelsson, nytillträdd assisterande coach, slog fast efter att ha videogranskat lagets samtliga matcher det gångna året: Panthers var på tok för lätta att spela mot. Nu ska det bli betydligt mer mödosamt och besvärligt att möta dem, är det tänkt, och jag tror den ambitionen kan lyckas. Till att börja med skulle det förvåna mycket om inte den i grunden excellente Bobrovsky revanscherar sig med en kanonsäsong. Han har aldrig tidigare varit lika undermålig som förra året, det är sant, men han har haft djupa och långa svackor och alltid studsat tillbaka. Därtill har nye general managern Bill Zito, hämtad från Columbus, varit föredömligt aktiv sedan han kom till Fort Lauderdale och fyllt på med spelare som kan tillföra just det som saknats: Karaktär, muskler och oböjlig kampvilja. Patric Hörnqvist är det allra främsta hoppet. Om hans passionerade attityd sprider sig i truppen – och det brukar han se till att den gör; ”Bengan” drev på även superstars som Crosby och Malkin i Pittsburgh – självantänder kattflocken. Sedan kan man tycka att en del spets försvunnit med Mike Hoffman och Evgeni Dadonov, men klubben har det väl förspänt på den fronten så ett litet underskott i offensiv eldkraft går att parera utan alltför mycket besvär.
Nya: Patric Hörnqvist (f), Alex Wennberg (c), Anthony Duclair (f), Carter Verhaeghe (c), Vinnie Hinostroza (f), Markus Nutivaara (b), Radko Gudas (b), Gustav Forsling (b).
Förluster: Mike Hoffman (f), Evgeni Dadonov (f), Lucas Wallmark (c), Mike Matheson (b), Erika Haula (c), Colton Sceviour (f), Brian Boyle (c), Mark Pysyk (b), Josh Brown (b).
Förmodad förstafemma: MacKenzie Weegar-Aaron Ekblad//Jonathan Huberdeau-Aleksander Barkov-Owen Tippett.
Målvakter: Sergej Bobrovsky (Chris Driedger).
Coach: Joel Quenneville. Fortfarande svår att ifrågasätta efter en av de mest gloriösa tränarkarriärerna i NHL-historien.
General manager: Bill Zito. Tog över i somras och har hittills visat beundransvärd handlingskraft.
Svenskar: Anton Strålman, Patric Hörnqvist, Alex Wennberg, Gustav Forsling.
Tips: – I år blir de, äntligen, ett lag att ta på allvar.

LOS ANGELES KINGS
– Det rör sig i rätt riktning i Tinseltown. En fin odling av talanger väntar för fullt på att mogna och, som fullfjädrade NHL-stjärnor, få skänka ny lyster åt den stukade hockeyscenen i södra Kalifornien. Det vore emellertid en rejäl skräll om samtliga plantor redan nu visade sig vara redo att återupprätta LA-kungarnas status som allvarligt hot. Ynglingar som Quinton Byfield, Tobias Björnfot, Alex Turcotte, Samuel Fagemo, Tyler Madden och Gabriel Vilardi behöver gräddas i ugnen ett tag till. Sålunda kommer det åter i huvudsak an på trotjänarna Kopitar, Doughty, Brown, Carter och Quick – samt lilla stjärnskottet Alex Iafallo – att navigera laget genom grundserien. Bäst-före-datumet hos de gossarna har förvisso inte passerats ännu, mer än möjligen i fallet Brown, men utan tillräckligt kvalificerad uppbackning från de bakre leden i laguppställningen får de nog inte så mycket uträttat som klubbledning och fans önskar.
Nya: Lias Andersson (f), Olli Määttä (b), Quinton Byfield (c), Andreas Athanasiou (f), Mark Alt (b).
Förluster: Trevor Lewis (f), Ben Hutton (b), Joakim Ryan (b), Tim Schaller (c), Nikolai Prokhorkin (f).
Förmodad förstafemma: Olli Määttä-Drew Doughty//Alex Iafallo-Anze Kopitar-Dustin Brown.
Målvakter: Jonathan Quick (Cal Petersen).
Coach: Todd McLellan. Anseendet är högt, på goda grunder. Men efter så här många år i ligan borde meritlistan rymma åtminstone några, eh, ja, meriter.
General manager: Rob Blake. Blandar och ger, får man väl säga. Men en spännande framtid har han säkrat.
Svenskar: Adrian Kempe, Lias Andersson, Samuel Fagemo, Tobias Björnfot, Carl Grundström.
Tips: – Nja.

MINNESOTA WILD
– Den här bloggen har länge rynkat på näsan åt Wild, för att de varit lite för gamla och trubbiga och långsamma och anonyma, men faktiskt: I år får jag, inspirerad av en uppspelt Jonathan Ekeliw, lite feeling för de gröna skogsmullarna i norr. Det blev lite tunt ”down the middle” när åldringarna Staal och Koivu fick packa trunkarna, och Cam Talbot är väl knappast en målvaktsfrälsare av den kaliber supportrarna drömde om efter de sista risiga åren med Devan Dubnyk. Bill Guerin, som sedan han fick jobbet i St. Paul agerat med samma pondus i GM-rollen som han brukade visa på isen, anser dock att hans lag är i akut behov av en föryngring, känner sig helt förvissad om att nya centrar som ”Mojo” Johansson och Nick Bonino kan fylla tomrummet efter de utrensade och tror överhuvudet på styrkorna han disponerar denna vinter, inklusive Talbot – och därmed finns det fog även för oss andra att hysa tillförsikt, för Billy G är inte typen som lurar sig själv. Säger han att detta är en grupp i stånd att gå långt är det så. Han vet ju också bestämt sedan tidigare att hans backbestånd håller hög klass, att KHL-kungen Kirill Kaprizov mycket väl kan vara en ny Panarin och att Kevin Fiala av allt att döma står inför ett brakande genombrott. Tendenserna var tydliga redan i somras. Nu hävdar de som sett honom träna under hösten att det fullkomligen lyser om schweizaren. Jag säger, sammanfattningsvis, inte att Wild vinner – men bra blir de.
Nya: Kirill Kaprizov (f), Marcus Johansson (c), Nick Bonino (c), Nick Bjugstad (f), Cam Talbot (mv), Andrew Hammond (mv), Marco Rossi (c).
Förluster: Eric Staal (c), Mikko Koivu (c), Devan Dubnyk (mv), Alex Galchenyuk (c), Luke Kunin (c), Ryan Donato (f), JT Brown (f).
Förmodad förstafemma: Ryan Suter-Jared Spurgeon//Kirill Kaprisov-Marcus Johansson-Kevin Fiala.
Målvakter: Cam Talbot (Alex Stalock).
Coach: Dean Evason. Känns lite anonym, men spelarna sägs gilla honom.
General manager: Bill Guerin. Kunnig, beslutsam, djärv och osentimental. Ja, Billy G har det en GM ska ha.
Svenskar: Jonas Brodin, Joel Eriksson Ek, Marcus Johansson, Victor Rask.
Tips: – Kan ställa till med lite upset.

MONTREAL CANADIENS
– Under de månader som hann gå mellan grundseriens tvärnit i mars och playoff-starten i augusti var det inget lag som växte mer än Habs. Plötsligt föll allt Marc Bergevin i ett par år försökt pussla ihop bara på plats. Det som tidigare varit en hygglig men något identitetslös och måttligt produktiv kompott av unga valpar och bara tidvis hundraprocentigt inspirerade veteraner blev i ett slag en dynamisk, väloljad lagmaskin. Ett koppel av de spelare som dröjt kvar lite för länge i fasen ”lovande” hävde sig till sist upp på en ny nivå, bland dem finländska trion Jesperi Kotkaniemi, Joel Arnia och Artturi Lehkonen – och drog med sig de mer ärrade lagkamraterna i en push under vilka de eliminerade självaste Penguins i inspelet och såg till att Flyers hade häcken full under öppningsrundan. Nu finns det förväntningar på fortsatta framsteg – och de är berättigade. Den enda betydande komponent som försvunnit är Max Domi, som tydligen inte kom överens med Claude Julien (men nu ska samsas med John Tortorella….ojvoj!) – medan flera mycket habila tillkommit, till exempel explosive Tyler Toffoli och min lilla ögonsten Josh Anderson. Och längst bak står ju fortfarande Carey Price och skrämmer alla motståndare med sin förträfflighet. Enda abret är den brutala konkurrensen i helkanadensiska North-divisionen – en dödens grupp om jag nånsin sett en. Alla, utom möjligen Ottawa, kan vinna och alla kan komma sist. Men en hel del talar för Le Bleu-Blanc-Rouge.
Nya: Josh Anderson (f), Tyler Toffoli (f), Corey Perry (f), Jake Allen (mv), Joel Edmundson (b), Michael Frolik (f).
Förluster: Max Domi (c), Dale Weise (f), Christian Folin (b), Karl Alzner (b), Keith Kinkaid (mv).
Förmodad förstafemma: Ben Chiarot-Shea Weber//Tomas Tatar-Phillip Danault-Brendan Gallagher.
Målvakter: Carey Price (Jake Allen).
Coach: Claude Julien. En pålitlig befälhavare från den gamla skolan.
General manager: Marc Bergevin. Allt han rör vid blir inte guld, men ambitionerna går inte att klaga på.
Svenskar: Gustav Olofsson.
Tips: – Definitivt ett av North-lagen som har chansen att gå långt.

NASHVILLE PREDATORS
– Nja, nu vet jag inte. David Poile, den verklige evighetsmaskinen bland front office-bossarna, har under hela lönetakseran excellerat i konsten att medelest modiga och spektakulära åtgärder vässa och förädla Predators. Men till i år har han snarast gjort tvärtom och mer eller mindre medvetet dränerat sin klubb på talang. Efter de senaste årens slutspelsbesvikelser, med debaclet mot Arizona i somras som särskilt ful plump i protokollet, var det inte så konstigt att det gamla lejonet i Bridgestone Arena ville se en förändring och skeppade iväg, köpte ut eller inte re-signade Nick Bonino, Kyle Turris, Craig Smith och Austin Watson. Det brydsamma är att han inte hittat fullgoda ersättare för någon av dem. Erik Haula, Nick Cousins, Brad Richardson och Luke Kunin är ordinära treplus-spelare, allihop. Så ska Preds hävda sig mot rivalerna i den nya, tuffa Central-divisionen krävs att några få toppspelare – svenskduon och Ryan Johansen i den numer klassiska förstakedjan, The Big Three bland backarna och Matt Duchene – klarar av att dra lasset utan att förvänta sig för mycket kvalificerad hjälp från djupet i laguppställningen. Det krävs också att coach Hynes slutar vara en klåpare i båset och börjar utnyttja styrkorna på rätt sätt, men att hoppas på det är antagligen som att hoppas att John Tortorella ska bli snäll. Poile har fallerat även i så måtto. Han borde direkt efter Coyotes-serien ha sparkat Hynes och anställt Bruce Boudreau istället.
Nya: Erik Haula (f), Nick Cousins (c), Brad Richardson (c), Luke Kunin (f), Matt Benning (b), Mark Borowiecki (b), Tyler Lewington (b).
Förluster: Craig Smith (f), Nick Bonino (c), Kyle Turris (c), Austin Watson (f), Dan Haimhus (b), Yannick Weber (b), Steve Santini (b), Korbinian Holzer (b), Colin Blackwell (c).
Förmodad förstafemma: Roman Josi-Ryan Ellis//Filip Forsberg-Ryan Johansen-Viktor Arvidsson.
Målvakter: Juuse Saros (Pekka Rinne).
Coach: John Hynes. Dålig, borde inte ha jobbet kvar.
General manager: David Poile. Kanske har han till slut tappat sin touch.
Svenskar: Filip Forsberg, Viktor Arvidsson, Mattias Ekholm, Calle Järnkrok.
Tips: – Kommer vara med och slåss runt strecket i Central, men riskerar att hamna på fel sida.

NEW JERSEY DEVILS
– Vägen tillbaka till aktning och respekt skulle ha inletts förra säsongen, men de förhoppningarna grusades mer eller mindre omgående. Redan innan jul hade förre Hart Trophy-vinnaren Taylor Hall trejdats till Arizona och coachen John Hynes avskedats – och efter nyår tvingades även general managern Ray Shero bort. Sedan fick de ägna resten av grundserien åt att i möjligaste mån undvika förnedring. Med den skitshowen i färskt minne är det svårt att tro något annat än att ännu en nystart står för dörren i Newark – och att det tar sin tid innan den genererar minnesvärda säsonger. Hoppfulla ljuspunkter finns, absolut. De har två draftettor, från 2017 respektive 2019, som väntar på att spränga sig ur sina puppor och framförallt den senaste, Jack Hughes, kan mycket väl göra succé i år. Vidare är Corey Crawford förste stjärnmålvakten i Garden State sedan Martin Brodeur – och ett nyförvärv som Andreas Johnsson borde bidra med ny energi i offensiven. Men sedan tittar man på backarna och blir omedelbart brydd. Förutom PK Subban – som måste spela väldigt mycket bättre än under debutåret som Jersey-Djävul – och återbördade Sami Vatanen är det en mycket slätstruken sextett Crawford har framför sig. Det känns också högst tveksamt att de anlitat old-timern Lindy Ruff för att ledsaga ungdomarna genom denna transformation. Han är gårdagens coach, inte nutidens. Så…mja. Uppdatering: JUST som jag skulle publicera hela denna preview kom det minst sagt oväntade beskedet att Crawford går i pension. Illa. Devils blir därmed hängande i vinden bara dagar innan säsongspremiären.
Nya: Sami Vatanen (b), Andreas Johnsson (f), Ryan Murray (b), Dimitri Kulikov (b), Scott Wedgewood (mv).
Förluster: Corey Schneider (mv), Mirco Mueller (b), Joey Anderson (f), John Hayden (f), Kevin Rooney (f), Fredrik Claesson (b), Matt Tennyson (b).
Förmodad förstafemma: Ryan Murray-Damon Severson//Jesper Bratt-Nico Hischier-Nikita Gusev.
Målvakter: Corey Crawford (MacKenzie Blackwood).
Coach: Lindy Ruff. Det var ju inte precis fräscht nytänkande som ledde fram till beslutet att lämna befälet till denna fossil.
General manager: Tom Fitzgerald. Har ännu inte hunnit visa så mycket annat än att han har rätt hårda nypor.
Svenskar: Jesper Bratt, Andreas Johnsson, Jesper Boqvist.
Tips: – Troligen i botten av öst-divisionen.

NEW YORK ISLANDERS
– De kan skatta sig lyckliga att de har Barry Trotz som coach, Islanders. Med en mer ordinär fyr i samma roll hade förlusten av backar som Johnny Boychuk och Devon Toews blivit förödande. Men man bara vet ju att Barry kommer fasa in nya förmågor på deras positioner och se till att de upprätthåller integriteten i det mest vattentäta och väl genomförda systemet i ligan. Därigenom är Long Island-klubbens ställning som Stanley Cup-contender säkrad, för resten av manskapet är nära nog identiskt med det han guidade till konferensfinal i somras – och då visade det manskapet en gång för alla att det inte bara, som myten säger, är solitt i defensiven. Tvärtom – Mat Barzal, Anders Lee, Josh Bailey, Anthony Beauvillier, Jordan Eberle, Brock Nelson och Jean-Gabriel Pageau pumpar två-tre linor fulla med speed, kreativitet och målinstinkt. Minst sagt kittlande är det också att Long Island-klubben slangar åt sig några skvättar av det moderna ryska målvaktsundret och slutligen plockar över Ilia Sorokin. Han kan ge landsmannen Sjestiorkin inne på Manhattan en match om epitetet ”Bästa keepern i stan”.
Nya: Ilia Sorokin (mv), Dmytro Timasjov (f) Austin Czarnik (c).
Förluster: Devon Toews (b), Johnny Boychuk (b), Derick Brassard (f), Thomas Greiss (mv), Tom Kuhnhackl (f).
Förmodad förtafemma: Adam Pelech-Ryan Pulock//Anders Lee-Mathew Barzal-Jordan Eberle.
Målvakter: Ilia Sorokin (Semyon Varlamov).
Coach: Barry Trotz. Ligans bäste coach.
General manager: Lou Lamoriello. Old School Lou fortsätter göra det på sitt sätt, utan kompromisser, och det fungerar uppenbarligen fortfarande.
Svenskar: Sebastian Aho, Dmytro Timasjov.
Tips: – Ett av lagen som kan vinna alltihop.

NEW YORK RANGERS
– Det är lite intressant att se hur klubbledningen på Broadway fortfarande försöker tona ner förväntningarna och hela tiden understryker att föryngringsprocessen alltjämt pågår. Egentligen uppför sig inte stora, rika, professionella idrottsorganisationer från New York på det sättet, det strider mot hemstadens karaktär och temperament att vara så försiktig. Med årets draftetta och fjolårets draftvåa på rostern, med artister som Artemi Panarin och Mika Zibanejad och Pavel Buchnevich och med ett nytt stjärnskott på mållinjen hade det normala varit att brösta upp sig och skrävla och bjuda in till ”Säsongen när allt vänder i The Woooorld’s Most Famous Arena”. Men Jeff Gorton och hans medhjälpare gör antagligen rätt. Det är inte hugget i sten att Lafreniere lever upp till hypen på en gång, att Kaapo Kakko slutligen hittar sitt groove i främmande land, att Panarin och Mika upprepar fjolårets succé eller att Sjestiorkin pallar trycket när han verkligen ska sätta sig tillrätta på den kungatron som tillhört Henrik Lundqvist i femton år. Dessutom kvarstår faktum att de bara har tre bra backar plus två halvdana och en usel (Jack Johnson) – samt en coach som ännu inte övertygat någon om att han egentligen är något mer än en duglig college-tränare. Och så saknar de karaktärer som kan göra det Jesper Fast gjorde åt dem på daglig basis. Det kan helt enkelt gå hur som helst för Blueshirts i år. Riktigt bra om allt verkligen klaffar och riktigt dåligt om det inte gör det.
Nya: Alexis Lafreniere (f), Jack Johnson (b), Kevin Rooney (f), Anthony Bietto (b), Keith Kinkaid (mv), Johnny Brodzinski (c).
Förluster: Henrik Lundqvist (mv), Marc Staal (b), Jesper Fast (f), Lias Andersson (f), Greg McKegg (f), Michael Haley (f), Matt Beleskey (f).
Förmodad förstafemma: Anthony DeAngelo-Jacob Trouba//Artemi Panarin-Mika Zibanejad-Pavel Buchnevich.
Målvakter: Igor Sjestiorkin (Alexandar Georgiev).
Coach: David Quinn. En college-coach ute på alldeles för djupt vatten.
General manager: Jeff Gorton. Har väl skött pågående rebuild rätt så bra, men att han envisas med att signa klåpare som Jack Johnson solkar ner cv:t.
Svenskar: Mika Zibanejad.
Tips: – Bör kunna vara med och tampas om sista playoff-platsen i öst-divisionen.

OTTAWA SENATORS
– Som sagt: De snålare och mindre konkurrenskraftiga klubbarna har kunnat suga åt sig fler anständiga spelare än vanligt inför denna säsong – för att de rika som slåss i toppen av tabellen inte haft möjlighet att få in alla de önskat under lönetaket. Ingenstans är denna ”trend” mer uppenbar än hos Senators. De har tillskansat sig åtminstone nio spelare med kapacitet att gå rakt in i ordinarie laguppställning – och av dem är det bara några få som hade blivit tillgängliga ett normalt år. Denna vådliga personalomsättning innebär emellertid inte att happy days är tillbaka i den kanadensiska huvudstaden. Evgeni Dadonov, Alex Galchenyuk, Derek Stepan och Cedric Paquette höjer absolut den offensiva kvaliteten ett par snäpp, men det är svårt att se att en dylik främlingslegion plötsligt ska smälta samman till ett gediget, effektivt lag på så kort tid – och i mål står Matt Murray. Han är inte tillnärmelsevis lika bra som kontraktet han fått indikerar att Senators tror. Vad som händer är kort sagt att de, i likhet med Detroit, kortar ner avståndet mellan botten och toppen. Men det avståndet är fortfarande avsevärt.
Nya: Derek Stepan (c), Matt Murray (mv), Evgeni Dadonov (f), Alex Galchenyuk (f), Brayden Coburn (b), Cedric Paquette (c), Erik Gudbranson (b), Austin Watson (f), Tim Stueltze (f), Josh Brown (b), Artyom Zub (b).
Förluster: Craig Anderson (mv), Bobby Ryan (f), Ron Hainsey (b), Anders Nilsson (mv), Mark Borowiecki (b), Anthony Duclair (f), Mikkel Bödker (f), Andreas Englund (b), Scott Sabourin (f).
Förmodad förstafemma: Thomas Chabot-Nikita Zaitsev//Brady Tkachuk-Derek Stepan-Evgeni Dadonov.
Målvakter: Matt Murray (Marcus Högberg).
Coach: DJ Smith. Har inte gjort mycket till intryck alls ännu.
General manager: Pierre Dorion. Det är inte bara hans fel att Sens betraktas som mest misskötta organisationen i NHL, men han är medansvarig.
Svenskar: Erik Brännström, Marcus Högberg.
Tips: – De blir bättre än ifjol, men kommer likafullt sist i North-divisionen.

PHILADELPHIA FLYERS
– Det finns bara en fråga som behöver besvaras: Klarar Erik Gustafsson att fylla det hål Matt Niskanen lämnat i försvarszonen genom att helt otippat gå i förtidspension? Om svaret är ja – och det tror jag, Erik har precis nått sin prime och håller på att formas till en sann storback – kan det bli ett år av gräddsås, sockervadd och dans på gatorna i Philly. Med laget precis på tröskeln till seriös contender-status kunde man kanske tycka att GM Fletcher borde gjort mer, för att spetsa till anrättningen här och där, men han får ju tillbaka både Oskar Lindblom och Nolan Patrick och eftersom de missade hela, eller stora delar av, förra säsongen ser han gissningsvis dem som tillräckliga förstärkningar. Och det gör han rätt i. Flyers har inte startat en säsong med ett lika potent lag sedan…ja, vi talar minst ett decennium. Och det är ännu längre sedan man i den här typen av analys inte behövde reservera sig för standarden på mannen som utgör the last line of defense. Carter Hart är redan vid 22 års ålder en ny Ron Hextall och hör lätt till ligans absoluta elitkrets. Ja, gräddsås blir det i City of Brotherly Love.
Nya: Erik Gustafsson (b), Derrick Pouliot (b).
Förluster: Matt Niskanen (b), Nate Thompson (c), Derek Grant (c), Tyler Pitlick (f), Chris Stewart (f).
Förmodad förstafemma: Ivan Provorov-Erik Gustafsson//Claude Giroux-Sean Couturier-Jakub Voracek.
Målvakter: Carter Hart (Brian Elliott).
Coach: Alain Vigneault. Det är fortfarande tidigt i tjänstgöringen. Då, innan omgivningen hunnit tröttna på hans lågmälda arrogans, brukar det gå bra.
General Manager: Chuck Fletcher. Mycket kompetent.
Svenskar: Oskar Lindblom, Erik Gustafsson, Robert Hägg.
Tips: – En parad nerför Broad Street är inte otänkbar.

PITTSBURGH PENGUINS
– Betta aldrig mot Sidney Crosby, har framförallt kanadensiska röster varnat sedan USA:s president fortfarande hette George W. Bush. Länge var det en mycket klok rekommendation, men två raka slutspelskrascher pekar på att det odiskutabla i den sortens resonemang börjar klinga av. Inte för att 0-4-sweepen mot Islanders i första omgången 2019 var Crosbys fel, inte playin-katastrofen mot Montreal i somras heller, men det börjar börjar bli tydligt att vare sig han eller Evgeni Malkin kan göra underverk i en övrigt lite trött och oinspirerad omgivning. Det har även ålderstigne general managern Rutherford insett och påbörjade därför en omstrukturering i höstas, men den blev dessvärre en konstig halvmesyr. Att han lyckades trejda till sig Kasperi Kapanen var lyckat, likaså att han köpte ut Jack Johnson – och bestämde sig för att satsa på Tristan Jarry och Casey DeSmith istället för på Matt Murray. Beslutet att byta bort Patric Hörnqvist, hjärtat och själen i laget under 10-talet, ter sig däremot som en rejäl tabbe – speciellt som han bara fick fyrkantige backen Mike Matheson i retur. Cody Ceci, Mark Jankowski och Colton Sceviour är heller inga fynd. Den nu 71-årige bossen hade behövt fylla ladorna med mer skicklighet, hunger och fart. Nu när han han inte gjort det finns risken att en 14 år lång slutspelssvit klipps av. Trots Crosby.
Nya: Kasperi Kapanen (f), Mike Matheson (b), Mark Jankowski (c), Cody Ceci (b), Colton Sceviour (f), Evan Rodriguez (f), Maxim Legace (mv).
Förluster: Patric Hörnqvist (f), Matt Murray (mv), Justin Schultz (b), Jack Johnson (b), Dominik Simon (f), Patrick Marleau (f), Nick Bjugstad (c).
Förmodad förstafemma: Brian Dumoulin-Kris Letang//Jake Guentzel-Sidney Crosby-Kasperi Kapanen.
Målvakter: Tristan Jarry (Casey DeSmith).
Coach: Mike Sullivan. Brukade vara de verkligt stora ögonblickens man, men pingvinerna tycks ha hört tillräckligt av hans röst nu.
General manager: Jim Rutherford. Han har ofta fått sista skrattet när kritikerna hånat honom för konstiga dealer, men nu kan resan vara över.
Svenskar: Marcus Pettersson.
Tips: – Kan bli ett mellanår innan Rutherford, eller den som ersätter honom, initierar en riktig rebuild.

ST LOUIS BLUES
– Det är inte lite erfarenhet och ledarskap som försvinner när Alex Pietrangelo, Alex Steen, Jay Bouwmeester och Troy Brouwer alla lämnar omklädningsrummet i Enterprise Center. Och det är inte heller lite offensivt bett som förblir outnyttjat med långtidsskadade Vladimir Tarasenko på läktaren hela säsongen. Vissa hål täpper GM Armstrong till med förvärven av Torey Krug, hetaste backen på free agent-marknaden jämte just Pietrangelo, och Mika Hoffman (vars tryout-kontrakt bara är en teknikalitet; när säsongen börjar ingår han garanterat i truppen), men inte alla och därför är prognosen i Blues-land inte den bästa. Naturligtvis kommer de inte rasa ihop helt, det gör inte lag anförda av Ryan O’ Reilly, Jaden Schwartz, Colton Parayko, David Perron, Sunken Sundqvist och de nämnda förstärkningarna. Men tappad slagkraft är tappad slagkraft och kommer märkas. Ett litet frågetecken kluddar jag också ner vid Jordan Binningtons namn. Han var bra i grundserien, men skar ihop som en gammal Folka-motor under försöket att försvara Stanley Cup-titeln i Edmonton-bubblan. Han är väl inte en ny Matt Murray, 2019-hjälten? I så fall blir det problem.
Nya: Torey Krug (b), Mike Hoffman (f), Kyle Clifford (f), Steve Santini (c).
Förluster: Alex Pietrangelo (b), Alex Steen (f), Jay Bouwmeester (b), Troy Brouwer (f).
Förmodad förstafemma: Torey Krug-Colton Parayko//Jaden Schwarz-Brayden Schenn-Mike Hoffman.
Målvakter: Jordan Binnington (Ville Husso).
Coach: Craig Berube. Ingen behöver tvivla på honom, han visade vad han är gjord av under marschen fram till Cupen 2019.
General manager: Doug Armstrong. Har fått en tuff hand att spela med i år, men han gör ändå vad han kan.
Svenskar: Oskar Sundqvist, Carl Gunnarsson, Jacob De la Rose.
Tips: – Får jobba hårdare för att nå playoff än på länge.

SAN JOSE SHARKS
– Sharks utan Joe Thornton. Det är som rockmusik utan elgitarrer – och vodka utan alkohol. Det går inte riktigt att föreställa sig. Men jo, nu väntar den verkligheten. Efter 15 säsonger i Silicon Valley har den 41-årige gammelhajen lämnat Sharktank och skrivit på för Maple Leafs. För de kvarvarande lagkamraterna kommer det säkerligen ta sin tid att acklimatisera sig till ett liv utan Jumbo Joe. Han var mer än bara det som brukar kallas en ”franchise”-spelare. Det finns ingen annan i modern tid som tagit lika stort utrymme i en NHL-klubb, som på samma blivit synonym med sitt lags varumärke och verkligen varit pappa och andlig ledare åt hela organisationen. Om de kan ta sig genom den processen och lyckas bearbeta saknaden på rätt sätt blir det intressant att se vad som händer. Sharks var verkligen inte bra förra säsongen, men så sent som året innan spelade de konferensfinal mot St. Louis med ungefär samma bemanning, så helt befängt är det inte om fansen betraktar 19-20-svackan som blott en ”fluke” och fokuserar mer på att de i år för första gången får se en utvilad Erik Karlsson vars skador och skavanker hunnit läka helt och hållet. En skillnad mot våren 2019 är förstås att det var Pete DeBoer som coachade hajarna då. Nu är det Bob Boughner. Skillnad, det. Lätt oroande torde det också kännas att GM Wilson tror att han kan lösa senaste årens målvaktsproblem med Devan Dubnyk. Om det är någon målvakt med hyggligt anseende som varit mindre pålitlig och stabil än svajige Marty Jones de närmast föregående säsongerna är det Dubnyk. Somligt lovar alltså gott i San Jose, annat inte.
Nya: Devan Dubnyk (mv), Fredrik Händemark (c), Ryan Donato (f), Matt Nieto (f), Patrick Marleau (f – tillbaka igen!).
Förluster: Joe Thornton (c), Melker Karlsson (f), Tim Heed (b), Aaron Dell (mv), Dalton Prout (b), Brandon Davidson (b), Jonny Brodzonski (f).
Förmodad förstafemma: Marc-Andre Vlasic-Erik Karlsson//Timo Meier-Logan Couture-Kevin Labanc.
Målvakter: Martin Jones (Devan Dubnyk).
Coach: Bob Boughner. Det mest spektakulära med denne anonyme man är fortfarande hur Jonathan Ekeliw uttalar hans efternamn.
General manager: Doug Wilson. Efter 18 år på samma post rymmer meritlistan både hits och floppar.
Svenskar: Erik Karlsson, Marcus Sörensen, Fredrik Händemark.
Tips: – Svårbedömda, men en lika kackig säsong som den förra vore förvånande.

TAMPA BAY LIGHTNING
– En enda gång under hela 2000-talet har regerande Stanley Cup-mästarna lyckats försvara sin titel. Det är ingen tillfällighet. Faktorer som stenhård konkurrens, baksmälla, stillad hunger och lönetaksrelaterade svårigheter att behålla alla nödvändiga beståndsdelar bildar tillsammans en hämsko som – helt enligt ligans planer – aktivt motverkar att ens frön till forna tiders typer av dynastier får slå rot. Men Tampa har hyggliga utsikter att lyckas med det (nästan) omöjliga den här gången. Inte för att mästartruppen inte brandskattats sedan triumfen i Edmonton i slutet av september, tvärtom. Tre mer eller mindre ordinarie backar befinner sig på nya adresser, liksom omtyckta inventarien Cedric Paquette och fine Carter Verhaeghe. Men eftersom
GM Brisebois jonglerat som en cirkusapa i ett Tintin-äventyr – och till och med fuskat en smula, åtminstone enligt vissa kollegor – består ändå den huvudsakliga kärna av stjärnor och riddare som sett till att Bolts varit fruktat kanonlag i ett halvt decennium, inklusive världens kanske bäste back och världens kanske bäste målvakt. Givetvis svider det att allra största offensiva artisten, Nikita Kucherov, missar hela grundserien på grund av skada, men någon katastrof är det inte. Han kommer tillbaka till playoff och det är då mästarna åter ska prestera på toppen av sin hisnande förmåga.
Nya: Andreas Borgman (b), Anders Nilsson (mv), Christopher Gibson (mv).
Förluster: Kevin Shattenkirk (b), Zach Bogosian (b), Carter Verhaeghe (f), Braydon Coburn (b), Cedric Paquette (f).
Förmodad förstafemma: Victor Hedman-Jan Rutta//Ondrej Palat-Brayden Point-Steven Stamkos.
Målvakter: Andrei Vasilevskij (Curtis McElhinney).
Coach: Jon Cooper. Det är dokumenterat nu, Mister Smooth Talker ÄR en mästarcoach.
General manager: Julien Brisebois. Förra säsongen övertygade han främst genom att vårda det föregångaren Yzerman byggt upp. Nu, under de invecklade lönetakspusslandet, har han visat sin egen, inte obetydliga, kapacitet.
Svenskar: Victor Hedman, Anders Nilsson, Andreas Borgman.
Tips: – Det är inte otänkbart att de sladdar lite i grundserien. Men sen…watch out!

TORONTO MAPLE LEAFS
– På papperet har Leafs starkaste laget i Kanada. Fyra forwards är klockrena superstars och de bistås från och med nu av allt de skulle kunna önska sig. En levande legend som hela världen efter 23 (!) NHL-säsonger vill se med Stanley Cup-bucklan i famnen, en trio högklassiga, spelande backar pushade av lika hungriga som begåvade ungblod, en utmärkt dansk målvakt, nytt fysiskt bett, bra breddspelare i tredje- och fjärdekedjorna samt en modern coach som låter dem spela som de vill spela. Så vad är problemet? Den sentida historien. The Big Four – Auston Matthews, Mitch Marner, William Nylander och John Tavares – och deras sekundanter har haft gynnsamma förutsättningar förr, till ingen nytta. Antalet slutspelsserier de vunnit tillsammans är – exakt noll. De har gång efter annan visat sig för omogna och för mentalt klena i de verkligt avgörande ögonblicken. Förhoppningen är att Jumbo Joe Thornton ska hjälpa inte bara med den motivation hans blotta närvaro automatiskt genererar – alla med hjärta i kroppen kommer göra allt för att hjälpa honom nå drömmarnas mål – utan genom att lära spolingarna vad moral och karaktär är. Man skulle ju också kunna tänka sig att de själva blivit äldre och dragit rätt slutsatser av tidigare tillkortakommanden. Men jag tror det när jag ser det.
Nya: Joe Thornton (c), TJ Brodie (b), Wayne Simmonds (f), Jimmy Vesey (f), Travis Boyd (c), Zach Bogosian (b), Mikko Leinonen (b), Joey Anderson (f), Aaron Dell (mv).
Förluster: Tyson Barrie (b), Kasperi Kapanen (f), Andreas Johnsson (f), Cody Ceci (b), Fredrik Gauthier (f), Kyle Clifford (f), Pontus Åberg (f), Evan Rodriguez (f), Kevin Gravel (f).
Förmodad förstafemma: Morgan Reilly-TJ Brodie//Joe Thornton-Auston Matthews-Mitch Marner.
Målvakter: Frederik Andersen (Jack Campbell).
Coach: Sheldon Keefe. Svår att inte gilla, han står för en väldigt attraktiv hockeyfilosofi och ett klokt slags ledarskap. Men det krävs framgång också…
General manager: Kyle Dubas. Det är nu eller aldrig för the kid. Om inte heller detta lagbygge levererar får han gå.
Svenskar: William Nylander, Pierre Engvall, Rasmus Sandin, Timothy Liljegren, Calle Rosén.
Tips: – Det borde gå väldigt bra, men…

VANCOUVER CANUCKS
– I en match i Edmonton i höstas, den första i Stanley Cup-hetta för åtskilliga av de unga canuckerna, såg de lite förskräckta ut över hur snabbt det gick, hur hårt det smällde i sargerna och hur mycket bättre alla motståndare spelade. Sedan hade Elias Pettersson & co lärt sig, växlade själva upp och never looked back. Plötsligt var Canucks inte bara en samling talanger utan ett vuxet, tufft lag i stånd att slå ut sådana som Minnesota och regerande mästarna St. Louis och ta Vegas till en Game 7. När gröna lag gör så stora framsteg så snabbt kommer det ibland en reaktion, de lite för orutinerade kan medvetet eller omedvetet få för sig att det fortsätter på samma sätt av sig självt, utan att framåtskridandet så att säga vårdas och underhålls. Men jag tror att den här gruppen är för smart för det – och coach Green för fodrande. Han kommer inte tillåta någon liknöjdhet. Därför fortsätter klättringen uppåt i NHL-hierarkin. Ja, jag har faktiskt känslan av att Canucks blir THE story i år och skräller sig till förstaplatsen i North-divisionen. Det borde vara kännbart att förlora en målvakt av Jacob Markströms kaliber, men vi såg ju vad Thatcher Demko gick för när han fick chansen mot Vegas i bubblan. Han var ofattbart svår att göra mål på och kommer själv blanda sig i Vezina-diskussioner om han fortsätter i samma stil. Sedan blir Braden Holtby en bra backup. Ungefär likadant är det med Chris Tanev. En dylik stand up-guy känns det såklart också trist att mista efter så många år, men Nate Schmidt är ett ännu bättre substitut. Han kommer dessutom liva upp omklädningsrummet med sin exempellöst soliga personlighet. Allra mest tror jag dock på en gloriös vår i Vancouver för att Travis Green får knåda vidare med samma deg som tidigare.
Nya: Braden Holtby (mv), Nate Schmidt (b), Travis Hamonic (b), Nils Höglander (f), Jayce Hawryluk (f).
Förluster: Jacob Markström (mv), Chris Tanev (b), Tyler Toffoli (f), Troy Stecher (b), Oscar Fantenberg (b), Josh Levio (f), Louis Domingue (mv).
Förmodad förstafemma: Quinn Hughes-Nate Schmidt//JT Miller-Elias Pettersson-Brock Boeser.
Målvakter: Thatcher Demko (Braden Holtby).
Coach: Travis Green. Växte enormt i anseende i mina ögon i Edmonton och har förtjänat äran att få ledsaga Elias Pettersson in i den verkliga stjärnstatusen.
General manager: Jim Benning. Framstod som direkt inkompetent för några år sedan. Nu sköter han verksamheten med säkrare hand.
Svenskar: Elias Pettersson, Alex Edler, Loui Eriksson, Nils Höglander.
Tips: – Kan bli den stora sensationen i år.

VEGAS GOLDEN KNIGHTS
– Så fort man vänjer sig. För bara något år sedan kändes drömmen om ett NHL-lag i Las Vegas helt ouppnåelig. Nu är Golden Knights bara ett lag i mängden – om än bättre än de flesta andra. Mest remarkabelt: Bara åtta spelare återstår från ur-truppen det sensationella premiäråret. Det betyder att mycket av den vi-mot-världen-anda de som självutnämnda misfits motiverade sig med hela vägen till final brunnit ut nu. Men det gör ingenting för istället har riddarna något annat, mycket mer värdefullt idag. Klass. Kvalitet. Briljans. Och de har det rakt igenom hela organisationen, från ledning via coacher till alla delar av spelartruppen. Målvaktsparet är ligans mest högklassiga, ett backkollektiv som redan tidigare tedde sig näranog fulländat har boostats ytterligare med Alex Pietrangelo – free agency-marknadens största kap – och de kan varje kväll försätta fyra utmärkta kedjor på krigsfot. Det kommer sannerligen inte bli en promenad i parken att försöka slå dem. Robin Lehners säsong lovar, vill jag också framhålla, att bli något alldeles extra. Efter ett par år när han valsat fram och tillbaka utan kontraktsmässig trygghet – och ändå glänst på mållinjen – har han nu en femårsdeal och kan slappna av och bara fokusera på sitt spel. 2021 – pandans år? Inte omöjligt.
Nya: Alex Pietrangelo (b), Dylan Sikura (f), Carl Dahlström (b).
Förluster: Nate Schmidt (b), Paul Stastny (c), Deryk Engelland (b), Nick Cousins (f), Jon Merrill (b), Brandon Pirri (f), Valentin Zykov (f).
Förmodad förstafemma: Brayden McNabb-Alex Pietrangelo//Jonathan Marchessault-William Karlsson-Reilly Smith.
Målvakter: Robin Lehner (Marc-Andre Fleury).
Coach: Pete DeBoer. Beslutet att avskeda Gerard Gallant känns fortfarande överilat, men de hittade obestridligen en värdig ersättare. Bland de mest respekterade, trots tidvis överdriven tjurighet.
General manager: Kelly McCrimmon. Bygger resolut och omsorgsfullt vidare på det vännen, och nuvarande chefen, George McPhee startade.
Svenskar: William Karlsson, Robin Lehner, Oscar Dansk, Carl Dahlström.
Tips: – Ett hot mot alla.

WASHINGTON CAPITALS
– Jag blir ledsen så fort jag börjar tänka på årets upplaga av Capitals, för i den skulle ju egentligen Henrik Lundqvist ingå och det hade varit så fruktansvärt roligt att följa det nya, oväntade kapitlet i hans saga. Istället tvingas han lägga sig på operationsbordet för att få hjälp med sitt krånglande hjärta. Det är givetvis i första hand en hemsk realitet för honom själv, och att han snabbt blir kry och frisk betyder oändligt mycket mer än huruvida någon vinner Stanley Cup eller inte, men det går samtidigt inte att låta bli att sörja det som inte blev. Capitals måste å sin sida marschera vidare, utan kung i i huvudstaden, och det kommer de säkert göra med om inte bravur så i alla fall med hjälpligt bibehållen punch. Laget är som helhet lite äldre än vad general MacLellan torde vara helt bekväm med – och medelåldern gick inte precis ned när Zdeno Chara helt nyligen kom ner från Boston. Men så länge the top guns – Alex Ovetjkin, John Carlson, Nicklas Bäckström, TJ Oshie och Evgeni Kuznetsov – befinner sig i sin prime har de alltid chansen att fälla alla tänkbara byten och gå långt i playoff. En hel del är avhängigt Ilia Samsonov och hans eventuella landvinningar – utan det tänkta mentorskap Henke skulle ha sörjt för. Craig Anderson, nödlösningen MacLellan inte hade något annat val än att tillgripa när Lundqvists tvingades kasta in handduken, är inte riktigt samma klippa att hålla i handen.
Nya: Zdeno Chara (b), Trevor van Riemsdyk (b), Justin Schultz (b), Conor Sheary (f), Paul LaDue (b).
Förluster: Braden Holtby (mv), Ilia Kovaltjuk (f), Brendan Leipsic (f), Radko Gudas (b), Travis Boyd.
Förmodad förstafemma: Brenden Dillon-John Carlson//Alex Ovetjkin-Evgeni Kutznetsov-Tom Wilson.
Målvakter: Ilia Samsonov (Craig Anderson).
Coach: Peter Laviolette. Den mest spännande nyheten i DC i år, näst efter den andre, store bossen som ersätter en sparkad flopp. De första åren går det ALLTID bra för lagen Lavy coachar.
General manager: Brian MacLellan. På sitt lågmälda, nästa försynta sätt får han bra saker gjorda.
Svenskar: Nicklas Bäckström, Carl Hagelin.
Tips: – Fönstret är fortfarande öppet.

WINNIPEG JETS
– Jets är på glid. Åt fel håll. Inte särskilt brant och inte i särskilt dramatisk hastighet . Men under de två säsonger som gått sedan de sånär avancerade hela vägen till final har de successivt blivit lite, lite svagare. De tendenserna kommer, tror jag, fortsätta i år – trots att de fått tillbaka Paul Stastny och i honom äntligen har en värdig andracenter, trots att Connor Hellebuyck är en målvakt som kan vinna Vezina Trophy igen och trots att Kyle Connor, Mark Scheifele och Blake Wheeler utgör en spjutspets som skulle vara självklar tillgång i precis alla lag. För samtidigt verkar ett ganska betydande mått av disharmoni råda i gruppen. Alla som kunnat har dunstat senaste två åren och nu är det uppenbart att Patrik Laine vill bil trejdad, helst till Carolina och där få chansen att bilda bästa finska NHL-kedjan genom tiderna med Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen. Så även om han blir kvar ett år till, vilket verkar troligast, undrar man ju om han har den drivkraft även en presumtiv målkung som han behöver frambringa. Tillika undrar man om backarna kan upprepa bedriften från ifjol, då de tillsammans stod för en väsentligt mer solid insats än de, sett till sin samlade kompetens, borde ha varit mäktiga. Jag menar, Neal Pionk…han ÄR inte så där duglig. Glidningen utför fortsätter således. Långsamt.
Nya: Paul Stastny (c), Nate Thompson (c), Derek Forbort (b), Dominic Toninato (f).
Förluster: Cody Eakin (c), Dimitri Kulikov (b), Carl Dahlström (b), Nick Shore (c), Anthony Bitetto (b), Mark Letestu (f), Gabriel Borque (f), Logan Shaw (f).
Förmodad förstafemma: Josh Morrissey-Dylan Demelo//Kyle Connor-Mark Scheifele-Blake Wheeler.
Målvakter: Connor Hellebuyck (Laurent Brossoit).
Coach: Paul Maurice. Kunnig, passionerad och inte minst rolig. Men nu när verksamheten gått i stå kanske det skulle behövas en ny röst i Jets-båset.
General manager: Kevin Cheveldayoff. Har ett tufft jobb, Winnipeg är liksom inte jordens mittpunkt, men han sköter det mestadels med ackuratess.
Svenskar: David Gustafsson (c).
Tips: – Man vet ju aldrig, men…missar playoff.

TIPS – DIViSION FÖR DIVISION (halvfetade till slutspel)

NORTH
1. Vancouver
2. Toronto
3. Montreal
4. Calgary
5. Edmonton
6. Winnipeg
7. Ottawa

EAST
1. Philadelphia
2. NY Islanders
3. Washington
4. Boston
5. NY Rangers
6. Buffalo
7. Pittsburgh
8. New Jersey

CENTRAL
1. Carolina
2. Tampa
3. Dallas
4. Florida
5. Nashville
6. Columbus
7. Chicago
8. Detroit

WEST
1. Colorado
2. Vegas
3. Minnesota
4. St. Louis
5. San Jose
6. Arizona
7. LA
8. Anaheim

SEMIFINALER

•Colorado –Philadelphia 4-3

•Vancouver – Tampa 3-4

STANLEY CUP FINAL

•Colorado – Tampa 4-2

STANLEY CUP-MÄSTARE: Colorado Avalanche

Etta i poängligan: Nathan MacKinnon, Colorado Avalanche.
Etta i målligan: Auston Matthews, Toronto Maple Leafs.
Etta i svenska poängligan: Elias Pettersson, Vancouver Canucks.
Etta i svenska målligan: Mika Zibanejad, New York Rangers.
Norris Trophy-vinnare: Miro Heiskanen, Dallas Stars (i stenhård kamp med trion Victor Hedman, Cale Makar och Quinn Hughes).
Vezina Trophy-vinnare: Robin Lehner, Vegas Golden Knights.
Calder Trophy-vinnare: Kirill Kaprizov, Minnesota Wild.
Jack Adams Trophy: Travis Green, Vancouver Canucks.
General Manager of The Year: Bill Zito, Florida Panthers.