DALLAS – TAMPA 4-5 (Slut, OT)
• • •
Shattenkirkaren stänker in avgörandet och people – imorrn kan Tampa Bay Lightning bli Stanley Cup-mästare.
Mer kommer om ett tag, nu ska här randas.

DALLAS – TAMPA 4-4 (Period 3, OT väntar)
• • •
Oh, ja, hurra – lite gastkramande övertidsraffel så här framåt natten.
Det tycker jag verkligen vi – ja, i alla fall jag, efter den hör prövningen till dag… – förtjänar.
• • •

Jisses vad feg domaren är som tar Point för embellishment i slutminuten.
Han filmar inte mer än jag gjorde när Lustman tog fram tången i morse.
• • •
Om det här blir en lång nattmangling får pojkarna jobbigt, för som sagt – de har ju ny showdown om mindre än ett dygn.
Men som man bäddar får man ligga.
• • •
Nej, det är inte Heddys största match.. Det innebär inte att han inte kan avgöra.
• • •
Båda målen Seguin – MIA fram till ikväll – varit inblandad i har ju varit riktiga skitmål av den sort man krigar in.
Till slut har han kanske kommit på hur det här ska göras.
• • •
Mina hjältar: Palat och Gurianov.

DALLAS – TAMPA 3-3 (Period 2)
• • •
Stars gör en ny finfin period, men de fortsätter ta dumma utvisningar i fel lägen och att göra det mot Bolts är som att hoppa in till tigrarna på Kolmården och rycka dem i svansen.
Can’t do that.
• • •
Se där, ja. Brayden från Calgary påminner oss som ska rösta om Conn Smythe att även han spelar drömhockey i det här slutspelet.
• • •
Åh, jag trodde det var dags att efterlysa Tyler Seguin på mjölkpaketen i Alberta. Men det är ju faktiskt han som står för brunkar-insatsen innan Corey Perrys sällsynt fula mål.
Bra där.
Klarar den sortens lirare att göra som de brukar när the going gets tough får de försöka kriga istället.
• • •
Nja, Abisko, om det stämde skulle jag inte ha några tänder alls. Violbumlingar har ingått i min privata kostcirkel i åtminstone 30 år.
Men ja, gubben får vara lite försiktig i fortsättningen…
• • •
Perrys hustru är tydligen I Rogers ikväll, hon står ju på läktaren och jublar efter hans mål, och det betyder att åtminstone vissa av spelarnas familjer fått komma in i bubblan nu.
Kul för dem – men lite tjaskigt mot de som inte fått tillåtelse att ta emot några nära och kära från USA och andra delar av världen.
En sådan som Olle Hedman borde ju definitivt sitta där och heja på sin son – världens bäste back.
• • •
Sorgringo, Ekeliw hälsar följande: ”Det Svårt att ha närvaro nog att fota sig själv. Då skulle inte våndorna vara så stora!”
Sedan skickar han ändå den här bilden från vardagsrummet.

Notera Palat-tröjan på väggen – och ölen på bordet.
• • •
Varje gång Doc ropar om Yanni Gourde kommer jag att tänka på en Jånni Magnus Uggla sjöng om, men sånt kan man ju inte prata om i civiliserade bloggar.
• • •
High drama väntar i tredje.
Fan så kul.

DALLAS – TAMPA 2-1 (Period 1)
• • •
Det är på ikväll, Stars. Stridslystna. Aggressiva. Beslutsamma – och de är det från första bytet.

Medan Bolts…ja, de ser ut som ett lag som vill men inte måste , om ni minns den ekvationen.
Så resultatet efter de inledande 20 kan inte beskrivas som annat än korrekt och logiskt.
• • •
Med sin ypperliga soloräd i slutet ser Brayden Point dock till att rädda kvällen åt som bara önskar oss thrills och kickar.
För nu blir det match.
Det är jag inte säker på att det blivit om defensivt mästerliga Dallas fått fortsätta matchen med tvåmålsledning.
• • •
Fan, Bowness stuvar om i kedjorna som flygledarna på LaGuardia stuvar om inkommande plan under snöstormar i januari.
Men det verkar ju fungera.
• • •
Naturligtvis kan jag inte låta bli att påminna om denna utgång från introt.

Och han – den andre stora svenska backen i den här finalen – har ju överhuvudtaget varit en av de verkligt pådrivande i Dallas so far.
• • •
Mathieu Joseph dyker upp under Tampas matchvärmning – och vinner ”Bästa-frisyren-i-slutspelet”-trofén på knockout.
Wow.
• • •
Mina matchvinnare ikväll heter Palat och Sekera.
En nitlott och en okej chans får man väl kalla det.
• • •
Två stridsflygplan dundrar förbi i luftrummet ovanför Rogers Place under kanadensiska nationalsången.
Lite poänglöst, KAN man tycka.
• • •
Broccolipajen hugger direkt när han hör att jag har Palat i GWG-poolen:
”Jag har aldrig INTE sett Palat göra mål i den här lägenheten, så jag har bra vibbar för honom inatt igen!”.
Jo, han är ledig nu, ungblodet, och har unnat sig några bira.
• • •
Råkar i all hast skriva Birger istället för Burger.
Rätt kul ändå, om han hette så
Birger Klingberg.
Det låter som en krimmare i en Wallander-roman.
• • •
Nu ska jag försöka äta lite – för första gången utan den gamle trotjänare till tand som suttit där den satt i 50 år och hjälpt till att gnaga sönder tusentals biffar, dränkts i bassänger av gin och öl och kaffe och sett tretton Stanley Cup-finaler i rad – men till slut stupade på den violbumling från Bon-Bon.

När bedövningen började släppa i eftermiddags såg det för några ögonblick rätt mörkt ut.
– Blir det väldigt mycket värre måste jag ta en av de Vicodin Doktor Lustman skrivit ut och då vet jag inte om det är någon bra idé att blogga ikväll, kände jag mig nödgad att upplysa redaktör Ekeliw om.
Han svarade, givetvis:
– Usch!
Så otroligt mycket mer outhärdlig har smärtan efter förmiddagens kirurgiska ingrepp i överkäken dock inte blivit, och jag blöder nästan inget alls längre.

Så för någon timme sedan tog vi – jag, Ekeliw och mina verkmästare i käften, skrivtarmen, fingrarna respektive centrala nervsystemet – beslutet att ändå köra.
Jo, bloggaren har en svårare upper body-skada och risken är stor att han inte kan spela (läs: skriva) mer än Steven med Kniven Stamkos gjorde häromdagen, men för fan – det är ju Stanley Cup-final. Och det är hockey – en sport som alltid sett till att tandläkarna har mycket att stå i.
Så mina kära vänner:
Välkommen till Game 4 i Stanley Cup-finalen 2020.
• • •
Det är något alldeles formidabelt vi står inför nu: en Back-to-back-stöt mitt i finalen och därmed en historisk chans för Bolts att bli Stanley Cup-mästare med två segrar inom loppet av ett dygn.
Något sådant har inte inträffat tidigare, i alla fall inte i modern tid.
Jo, finalen 2009 rymde också en dubbelmacka, men då var det Match 1 och 2, i The Joe, ligan av högst oklara skäl ville riva av så snabbt.
Nu är det mitt under stegringen mot klimax vi får ta del av denna tandem-thriller.
När de först presenterade schemat rynkade jag på näsan åt just den här delen av upplägget, det kändes forcerat och onödigt – men nu när vi är här känns det som hela slutspelets potentiella mega-clou.
Tänk om Bolts gör detta till the Weekend of Legends…
• • •
Själva ingreppet i förmiddags gick precis så bra som Neviditelny lovade.
Jag fick lite lustgas och ett par sprutor. Sedan tog Lustman fram tången, ryckte och slet i någon minut – och så var den trasiga gamla trotjänaren historia.
För det lilla icke-traumat fanns det inga skäl alls att förstöra flera dygn med oro och kval, nä – men är man neurotiker så är man, I’m sorry.
• • •
Det finns inte många svenska hockeyspelare, eller idrottare överhuvudtaget, som varit föremål för nordamerikanska hyllningar av den sort Victor Hedman badat i sedan förra matchen.
Jag har inte sett, eller hört, något liknande sedan Lidas heydays. Nej, inte ens inför EK65 2017 var kommentatorerna, experterna och fansen så HÄR lyriska.
Men det är ju bara helt naturligt.
Han har spelat sitt livs hockey det här slutspelet och var ingenting mindre än enorm i onsdags.
Jag får själv kolla på den där listan från i våras, över de bästa svenskarna i NHL genom tiderna…var hade jag honom? På niondeplats? Well, nu är ju det en på tok för låg placering.
• • •
Ja, det är lustigt att en man som orsakar så mycket olust – och erbjuder patienter lustgas – heter Lustman…
• • •
Sedan tre timmar tillbaka har NHL-klubbarna rätt att köpa ut ett kontrakt de inte längre vill ha on their books och man kunde känna hur det gick en stöt genom kung Lundqvists rike när fönstret öppnades.
Är det nu han välts ur sin tron, tänkte tiotusentals på Manhattan i samma ögonblick.
Mja, förr eller senare är risken stor att det blir så, men Rangers har inga skäl att jaga honom ur stan på en gång, som Larry Brooks slog fast i den här krönnen.
• • •
Steven med Kniven kan inte spela ikväll och well, jag säger ju det. De 2.47 minuter han spelade i Game 3 kan bli helt sägenomspunna. Det var, kommer det heta, allt han klarade av – men det räckte för att vicka hela hela finalen åt Tampas håll,.
• • •
Vicodin är, i princip, morfin så poppar jag en sådan tablett kan det bli riktig fart på resten av kvällen här i bloggen.
Men det känns inte som det behövs och jag gör det nog inte bara för att John J vill läsa en påtänd Furman…
• • •
Enligt Looben vinner Tampa ikväll också, med 4-1, och det finns inga rimliga skäl att tro något annat än det värmländska sibyllan från Gotland, så mitt tips ikväll är hans tips:

•Dallas – Tampa 2 (1-4)

• • •
Jim Rutherford fick till slut igenom sin vettlösa trejd och Bengan Hörnqvist är nu Florida-Panter.
Själv var han det redan i samma stund som han ombads waiva sin no trading-klausul, berättade han för Bjuppie Biff på telefon i år.
– Ja, när de ber en säga upp den klausulen förstår man ju att de inte vill ha en kvar och det är ingen idé att vara kvar där man inte är önskad, hette det.
Bengan har alltid haft en underbart rak inställning – och het hur han ska formulera den.
Vi ses i Sibner-land!
• • •
Frågan ställdes här i bloggen i onsdags och nu är det fler som undrar:
Har Tampa ”löst” Kudden?
Som framgår i den här AP-texten, författad av min dyre vän Stephen Whyno, tror gamla målvakter som Kevin Weekes och Brian Boucher det – och tydligen ska vi hålla koll på hur många puckar Heddy & co riktar mot klubbhandssidan.
• • •
Rie, vår vän i kommentatorsspåret i Game 1 – var tog han vägen?
Nu ska vi inte vara såna, men han var så säker på att Dallas skulle vinna att det vore roligt att få en förklaring till vad som hänt sedan dess?
• • •
Polisen i Tampa fick rycka ut till ett finare villaområdet under matchen i onsdags kväll. Någon hade hört hur grannen oavbrutet skrek ”Shoot, shoot!” – och sheriffen tillkallades. Men det visade sig vara en Bolts-supporter som kollade final på tv.
Mycket lustigt.
Then again – lallare som hela tiden skriker ”Shoot!”, väldigt vanligt förekommande på Garden, har jag länge velat bussa polisen på.
• • •
Ikväll bakar Burger Klingberg en cannoli igen, det bara vet jag.
• • •
Åh, Maple Leafs har anställt själve valrossen – Paul MacLean – som assisterande åt Keefe,
Det blir nog bra, men framförallt – vad skönt det måste vara för alla dessa good ol boys som bara valsar runt mellan olika organisationer och alltid, alltid får nytt jobb i världens bästa liga.
Livet på en pinne, det.
• • •
Efter några kvällar på kanalens sportkanal återvänder finalen till den reguljära NBC-kanalen ikväll.
Då vet vi att det är allvar – och att matchen börjar sent…
• • •
OK, låt oss rulla igång vår exalterande dubbel-giv.
Introt blev kortare än vad man har rätt att vänta sig i en final, men det har inte varit en lite speciell dag med big time oro och operation och smärtor, så jag hoppas att ni kan ha lite överseende.
Nu kör vi!

DALLAS – TAMPA 2-5 (Slut)
• • •
Har ni tänkt på en sak?
Saida Loob.
Hittills har finalserien följt hans manus till punkt och pricka. Siffertipsen har inte suttit klockrent, nej – det var dock bra nära ikväll – men som vanligt vet han alltid vem som vinner.
Det är ju nästan scary….
• • •
– A dream come true, säger Steven med Kniven om sin comeback.
Ja, det är antagligen svårt att inte bli lite religiös när man inte kan spela ens tre minuter men ändå hinner sätta ett av ett de mer avgörande målen i en finalmatch.
• • • 
Fem plus till Neviditelny för första kommentaren i Del 14.
Det är ju för att få den sortens tröst man har ett kommentatorsspår!
• • •
Och Broccolipajens Sofo-svit består. Han vet fortfarande inte hur det känns att bo på Söder när Tampa förlorar.
• • •
Heddy på telefon från Edmonton – efter att ha fått ursäkta sig och gå och öppna hotellrumsdörren för room service-leverans:
– Du vet vad jag säger: Det är alltid roligt att bidra offensivt.
Jo, jag vet det. Men se det nöjer sig herr NHL-korren inte med en så här historisk kväll, så lite utförligare uttalanden kan ni ta del av i ett långt referat på sportbladet.se
• • •
Nu tycker jag det var lite väl länge sedan jag vann GWG-lotteriet.
• • •
Tampa var väldigt mycket bättre än Dallas ikväll – framförallt i mittperioden – men jag har varit med lite för länge för att tro att det här är ens i närheten av avgjort ännu.
Dock:
Om de vinner även på fredag torde det bli mycket svårt för Bowness pojkar att komma igen.
• • •
Kucherov är rätt bra, ja.
• • •
OK, next upp – en unik dubbelmacka vars like vi aldrig sett i finalen.
Den blir…infernalisk.
Be nu bara en bön om att Furman är i stridsdugligt skick efter sin oral surgery på fredagsmorgonen…

DALLAS – TAMPA 2-5 (Slut)
• • •
Bolts utklassar Stars och har nu chansen att serva hem hela finalen i en dubbelmacka till helgen.
Nu ska jag randa lite – sen kommer det en kort slutrapport.

DALLAS – TAMPA 1-5 (Period 2)
• • •
Han spränger Aftonbladets betygskala ikväll, Victor Hedman.
Han är sex plus – så bra att det inte ens finns.
Tionde fullträffen sitter som refrängen i en Max Martin-dänga och därmed är han ensam trea på alla tider-listan över backmål i playoff.
Otroligt.
• • •
Under andra halvan av inledningsperioden såg det ut som att Stars höll på att ta över showen, men nu blir de ordentligt tillplattade.
För Bolts spelar på toppen av sin förmåga och sorry – då finns det ingen som kommer åt dem.
• • •
Det enda som känns bra med att två månaders Stanley Cup-batalj snart är över är att vi slipper se samma satans reklamfilmer gång på gång, kväll efter kväll.
• • •
De bästa måste vara bäst, är det inte så de säger? Snacka om att Bolts bästa – Hedman, Kucherov, Point, Palat– är just det
• • •
Stamkos-storyn hade nästan blivit ännu bättre om han, som det ser ut, tvingas avbryta sin comeback efter en period – och ett mål.
• • •
Nä, den här Kudden har inte mer gemensamt med den Kudden vi såg i Game 1 än vad korresoffans sittdynor har att göra med de som prinsar och shejker sitter i.
• • •
Inte för att vara sån, men de har blivit lysta, de väldigt säkra kommentatorer som redan efter en period i lördags ”visste” att Stars bara skulle sopa hem det här.
Hm.
• • •
Kissinger i kassen i tredje?
Jag tror det.
• • •
Sms från en rätt uppspelt söderkis:
”Nog den bästa Tampa-period jag någonsin sett. Om man väger in matchens betydelse dessutom. I konkurrens med 33 skott i andra perioden mot Chicago 2018. Men det var i grundserien.”
• • •
Om man skulle ta sig en banan? Jo, så får det bli.

DALLAS – TAMPA 1-2 (Period 1)
• • •
Haha, jag VISSTE det!
Helt i enlighet med den dramaturgi hockeygudarna ser till att den här sortens matcher följer gör Steven med Kniven mål direkt.
Men det är också ett helt fantastiskt skott han lurar Kudden med.
Så ska en comeback se ut!
• • •
Ojvoj, även unga genier kan begå grova misstag.
Det finns ingen fetare no-no i såna här matcher att ge Kuuuuch gratislägen, men det är ju dessvärre precis vad Heiskanen gör.
• • •
Ugh, ynkedom av Bolts att tappa in puck i numerärt överläge. Det får aldrig hända, men framförallt inte en så här enorm kväll.
För oss som bara är här för spänningen och dramat är det dock bra att Stars reducerar så snabbt och gör verklig thriller av tredje ronden-
• • •
Ja, John J – defensiv briljans som den han visar vid ingripandet på Gurianovs friläge är en av faktorerna jag väger in i beslutet att ge Hedman min Conn Smythe-röst om han fortsätter likadant – och om Tampa vinner.
• • •
Stars får en jävla kick av sin reducering och spelar väldigt bra sista sju-åtta minuterna.
• • •
Mina två killar i GWG-lotteriet:
Burger Klingberg och Andrew Cogliano.
Sorry, Söder-Ondskan, jag får alltså lov att hålla på di gröna…
• • •
Kollegorna på plats i Alberta får, första gången under hela playoff, gå på morning skate i finalen.
Lyckostar.
Jag har inte sett en ishall sedan sjunde mars – Rangers-Devils på Garden – och läääääääängtar.
• • •
Om Stars mot förmodan inte gör några fler mål är det han som sitter med Stamkos på sin lott som vinner GWG-potten.
Det trodde han inte när han drog den.
• • •
Vi i PHWA har fått en ny, fin hemsida. Kolla om ni kan hitta Furman i rätt Chapter. Och läs sedan Kevin Allens fina text om vår historia.
• • •
Törs man säga att Kudden blivit lite mänskligare?
• • •
Nu ska jag sitta och ha lite ont i magen över traumat som väntar på fredag.

– Lid nu, lev som mästare resten av livet…
Det finns många skäl till att Muhammad Ali är en av mina största idoler genom tiderna – uppe där med Dylan, Kapten Haddock, Patsy Cline, Smokey Robinson, Zeb Macahan, Aretha, Marlon Brando, Johnny Thunders, Lidas, Sophia Loren och Abraham Lincoln – och ett av de främsta är alla talesätt han spred omkring sig som ett bi sprider pollen över blomsterängar soliga junimorgnar.
Det ovan handlade om hur mycket han egentligen hatade den plåga det innebar att träna så fruktansvärt hårt som en tungviktsmästare ovillkorligen måste träna, och hur han likaledes hatade det han utsattes för under sina Rumbles in the Jungle och Thrilla’s in Manilla – men han stålsatte sig och härdade ut.
– I said to myself:, ‘Don’t quit. Suffer now and live the rest of your life as a champion’…
Samma beslut måste de hockeylejon ta som i natt går upp i tredje ronden i Rumble in Edmonton – slaget om Stanley Cup 2020.
Några av dem, de som inte varit på just den här rodeon förr, tycker antagligen – innerst inne – att de gjort nog och redan förtjänar att vinna.
Men nej.
Först efter ytterligare tre segrar är nåden deras, först efter minst tre – ja, verkligen minst – tungviktsfajter till kan de eventuellt kvittera ut den belöning de törstat efter inte bara sedan de inledde sina karriärer som professionella idrottsmän utan de facto hela livet.
Och bara den som är beredd på att lida ännu mer kommer att nå dit.
En annan som gärna delade med sig av visdomsord om idrottens villkor var Bobby Knight – legendarisk coach i den nordamerikanska college-basketen.
– Det handlar inte, sa han en gång, om att vilja vinna. Det vill alla. Det handlar om viljan att göra det man måste för att vinna.
Precis.
Det finns ett pris och det är ohyggligt högt men det måste betalas – med all mjölksyra som finns i musklerna, allt blod som pumpar genom hjärtat och all intellektuell spänst som blixtrar i hjärnan.
Matcherna gossarna i Lightning och Stars – lejonen, som jag nyss kallade dem – utkämpar just nu är inte bara de största flertalet av dem spelat. Det är de svåraste och mest krävande. Vi vid sidan om kan ibland få för oss att ah, vi får ju inte uppleva samma jumping action som i de första omgångarna. Det händer inte lika mycket, matcherna är inte lika underhållande som de mellan, tja, Golden Knights och Blackhawks i mitten av augusti.
Men det här är Stanley Cup-finalen. Det här är de mest avancerade hockeymatcher som överhuvudtaget spelas. De bästa av de bästa pressar varandra till det allra yttersta i varje period, i varje byte, i varje sekvens. Allt svängrum begåvade spelare kan excellera i under normala omständigheter går om intet, den extra sekund de vanligtvis har på sig att ta beslut och utföra sina ”moves” evaporerar – kvar finns bara kamp, kamp och kamp. Och de som ändå står för individuella glansnummer mitt i den ohyggliga dragkampen utför ingenting annat än underverk; de gör vad som inte går att göra.
Under de omständigheterna är det inte möjligt att vinna utan att vara beredd att…ja, lida.
Det kommer göra fruktansvärt ont, det kommer vara vanvettigt utmattande, det kommer kännas omöjligt.
Men till sist står de som uthärdat mest och kan tänka:
– Nu kan vi leva resten av livet som mästare…
Låt kampen börja.
• • •
Apropå suffering:
Ja, jag tog mig till tandläkaren på Upper East Side igår – och nä, det gick inte alls som jag hade hoppats. Doctor Pressner tog en snabb titt på tanden jag kom dit med, ruskade på huvudet och meddelade att den är bortom räddning och måste dras ur.
Det hade man ju då hoppats att han, likt vanliga svenska tandläkare, bara skulle ta fram tången. Lid nu och var bra sen, liksom. Men så fungerar det inte här. Man måste gå till en tandkirurg för att få den servicen utförd så nu har jag ny tid bokad hos en annan tortyrmästare på fredag morgon.
Fuck me, som Joel Quenneville skulle sagt.
• • •
Det är inte säkert att trejden går igenom, på grund av no trading-klausul och/eller försäkringsstrul, men Penguins GM Rutherford försökte tidigare idag skicka Bengan Hörnqvist till Florida, i utbyte mot hårdföre backen Mike Matheson.
Huh?
Personligen hade jag i och för sig inte haft något emot ytterligare en blågul pjäs i Sunrise, tillsammans med Strålle och Lucky Luke Wallmark skulle Bengan utgöra en av de trevligaste svenskkolonierna i hela ligan, men jag förstår inte vad gamle Jim håller på med.
Kärnreaktorn från Sollentuna är ju Penguins själva hjärta, den pardonlöse pådrivaren utan vilken det inte blivit någon Cup-dubbel 16-17, och att plötsligt ersätta honom med mediokre Matheson tar ju i praktiken död på hela andan i den samtida pingvinflocken.
Mycket, mycket märkligt.
• • •
I och med det saftigare ingreppet i mitt sorglustiga garnityr är det game time-decision på bloggen i Game 4 på fredag kväll .
Vi får se hur ont jag har – och hur starka värktabletter de skriver ut.
En stenad Furman kanske ni har drömt om i alla år, men så roligt ska vi nog ändå inte ha det…
• • •
Bland det mest fascinerande med finalserier – ja, alla serier, men framförallt ändå den allra sista – är hur snabbt det så kallade narrativet växlar och skrivs om.
Efter första matchen handlade det nästan bara om hur illa ute Tampa var eftersom inget tydde på att de skulle kunna hantera det fysiska och hårt strukturerade Dallas – eller få mål på makalöse Kudden.
Sedan vann de och nu hör vi nästan bara om att det är Stars som måste hitta nya sätt att neutralisera Kutjerov och Point och Hedman.
Och vänta bara: Om några timmar har ledmotivet komponerats om ytterligare en gång.
• • •
Från redaktionen i Stockholm rapporteras att det luktar vagt av bränt tyg från det lilla pentryt intill print-redaktörernas desk.
Jarkko har stekt Winnipeg Jets-keps och uppges ha sagt att den smakade helt okej med mycket lök och ketchup.
• • •
Steven Med Kniven?
För att citera Lisa Ekdahl:
Vem vet, inte du. Vem vet, inte jag.
Jon Cooper, däremot, vet om den omsusade kaptenen möjligen kan göra comeback ikväll – men han säger inget.
• • •
Som av en händelse är det idag exakt 43 år sedan David Bowie gav ut ”Heroes” – kanske den bästa låt som någonsin existerat.
Den tar vi redan nu och spelar för den som vågar bli hjälte i Game 3.

• • •
– Jag tror alla vet hur jag spelar, sa Corey Perry vid en presskonferens efter morning skate i Rogers Place i morse.
Jotack.
Räkna för övrigt med att han, och andra, kommer gå ännu hårdare åt Kuch och Point ikväll.
Det är så Stars tror att de kan bringa Bolts ur fattningen, men det är inte säkert att det längre är så sant som det var för bara något år sedan.
Som Kevin Shattenkirk, som ju lirade mot dem vid åtskilliga tillfällen innan han den här säsongen kom till västra Florida och mer eller mindre föddes på nytt:
– I flera år var det vad alla sa: Tampa tar man genom att spela hårt. Men så är det inte nu. Vi kan definitivt stå upp i såna fajter om det behövs.
Just.
• • •
Efter en inledande fyra-femdagarssession i Tampa hade cirkusen under normala omständigheter nu förflyttat till Big D och ja – det var med all säkerhet den här etappen bloggen och The CEO of Everything hade tillryggalagt med bil.
På vägen hade vi, som han väl indikerade i sitt grandiosa finaltips, stannat i New Orleans och klippt en rullande kväll på Spotted Cat på Frenchman Street och sedan varit lite spaka i ett dygn – men nu skulle vi promenerat mot mäktiga American Airlines Center, i skuggan av downtown Dallas glasskrapor, och känt våra hjärtan, det ena från masriket och det andra småländskt, dunka hårt inför första Stanley Cup-finalen i Texas på 20 år.
Man jodå, jodå, korresoffan är fin den också…
• • •
Dagens tips:

•Dallas – Tampa 2 (2-3/OT)

• • •
Den gode Chris Johnston står för dagens blänkare med den här fina saken om lilla miraklet Joel Kiviranta.
Roligast av allt är dock nordamerikanska kollegor som läser aktstycket och utbrister:
– En irländsk bar i Finland? Finns det?
Ja, tänka sig.
Irländska barer finns för övrigt överallt – utom i Irland. Där kallas de bara kort och gott barer.
• • •
Craig Anderson har gjort sitt i Ottawa, meddelade GM Dorion vid en presskonferens tidigare idag.
Sådana drastiska beslut kan man kosta på sig när man har tre val i förstarundan i den kommande draften – inklusive nummer tre och nummer 5 – och sammanlagt nio picks i de tre inledande tre rundorna.
Tills vidare sitter Sens dock med ett helsvenskt målvaktspar: Anders Nilsson och Marcus Högberg.
• • •
Det har kommit till min kännedom att nej, Stanley Cup-bucklan har inte synts till i närheten av rinken i Rogers Place sedan första perioden i inledningsmatchen.
Så dumt av NHL. Den borde, säger jag igen, stå där och blända finalisterna med sitt hypnotiska skimmer.
De skulle de spela bättre hockey än de egentligen kan.
• • •
Blake Comeau behövs i Dallas, men han åkte på en smäll senast och vi vet först efter värmningen om han kan spela den här matchen.
• • •
Har inte fått namnen ännu, men självklart är jag med i GWG-lotteriet ikväll också. Hoppas på Hedman eftersom han kommer avgöra på övertid.
• • •
Hela den inledande bredsidan om att utstå lidande för att vinna var på ett intet sätt något endorsment av NHL:s försök att glorifiera skador i en onödigt macho-inspirerad video igår – särskilt olycklig eftersom den råkade nå offentligheten samtidigt som TSN:s skakande dokument ”The problem of pain” – om hur skadade NHL-spelare skickas ut på isen med hjälp av smärtlindring som hotar förstöra deras liv.
Kolla upp, det är riktigt hemskt.
• • •
När vi inledde det här äventyret för snart två månader sedan lyste solen fortfarande i holken när matcherna började. Nu faller skymningen en timme tidigare och vyn från vardagsrumsfönstret är den här redan vid 19.

• • •
Tyler Seguin.
Ja, jag ville bara nämna honom. Så vi kommer ihåg att han spelar finalen…
• • •
”Dags för andra raka Söder-triumfen”, hälsar Broccolipajen i ett sms.
Efter flytten till Sofo har han plötsligt blivit kaxig…
• • •
Hörrni, inga skräckhistorier om tandutdragningar nu. Det är det sista jag behöver, jag går i strejk om ni vevar upp ännu mer ångest åt er bloggare…
• • •
Då så.
Game 3.
Vem har viljan att göra det som krävs?
Vi vet snart.