TAMPA – DALLAS 3-2 (Slut)
• • •
Ja, nu vet vi att vi får fortsätta titta på hockey åtminstone till på lördag – och förmodligen längre ändå.
Den här serien är, känns det som, predestinerad att avgöras först i en Game 7.
• • •
Jarkko, Jarkko…han har varit med så länge att han borde veta att man aldrig ska säga att ”händer det och det ska jag göra det och det” – för då händer det per automatik.
Vi får väl hoppas att kepsen smakar….
• • •
Coach Cooper drar den om att man inte kan komma med kniv till dueller där motståndaren har revolver.
Nej, det brukar verkligen inte vara så lyckat.
• • •
Själv har jag brutit fler såna där ”då-lovar-jag-att”-löften än jag vill tänka på, senast för något år sedan om att cykla härifrån till Philly, så jag kan inte kan inte gärna hetsa Jarkko för mycket.
Men ni kan ju…
• • •
Vigge slätar förstås över det helsvenska gurgel han hade med Lerum-burgaren.
– Bucklan står på spel, det blir fysiskt och aggressivt och man tänker inte på vem han har emot sig i såna situationer, säger han på telefon från Alberta.
Jaja, det där tror ju vi som vi vill på.
• • •
Det blev ingen dubbel för Furman. I och med att Janmark gjorde det där Jarkko-målet blev Shattenkirk goal winning-man, inte Palat, och en kollega från Winnipeg kan unna sig en bättre middag framöver.
• • •
Med sina två assist kom Burger upp i 19 poäng och därmed tangerar han Lidas svenska poängrekord för backar.
Inte så lite imponerande.
• • •
Tack för ikväll. Nu ska jag vaka mig igenom en orolig natt och sedan gå till tandläkaren.
Förhoppningsvis kan han hjälpa mig med mina besvär och i så fall kan jag försäkra att det är en mycket, mycket piggare biff som tar emot i bloggen på onsdag kväll.

TAMPA – DALLAS 3-2 (Slut)
• • •
Japp, utjämnat i finalen.
Kort slutrapport kommer om ett tag.

TAMPA – DALLAS 3-1 (Period 2)
• • •
Well, jag skulle just slå fast att mittakten bara var en transportsträcka, spetsad med några få explosiva ögonblick av action, och att Tampa hade andra finalen under kontroll.
Men uh-uh – Stars tänker göra match även av den här ronden och en tredjeperiod för historieböckerna kan vänta,
• • •
Haha, det är ju de blågula backstjärnorna som startar det stora saloonslagsmålet i slutminuterna.
De som ska föreställa så goda vänner….
Men är det svensk backkamp så är det.
• • •
Den som vill se hur gamle Furman – och alla andra – lagt Awards-rösterna kan kolla PHWA:s Twitter-konto.
Somliga – till exempel den som tyckte att Esa Lindell skulle ha Norris – får mycket skäll just nu…
• • •
Vilken fin skäggfest vi har i Tampas utvisningsbåset efter storgurglet.
Det ser ut som att ZZ Top sitter där och väntar på bussen.
• • •
När Burger och Heddy nu börjat hata lite på varann kanske man kan hoppas på Lex Jonas Björkman.
NBC:s producenter har ju ingen koll alls på svenska svordomar, så praktiskt taget vilka skandalösa uttryck som helst skulle kunna eka under Rogers Place-taket.
• • •
Mja, Julia – Ondskan är väl medveten om att grannarna antagligen inte skulle uppskatta att den helt nya hyresgästen gapar och skriker om ”Texas-jävlar” vid 04.00 så han försöker lägga band på sig.
• • •
Personligen tänker jag på Kissinger när jag läser namnet Oettinger, men det kanske bara är just jag.
• • •
En assist på Burger, två på Hedman…de kan inte bara tjafsa. De vill, som vi konstaterat så många gånger, alltid vara med i alla avgörande ögonblick.
• • •
Dags för sista måltiden, höll jag på att säga. Men i alla fall den sista innan Doctor Pressner sätter borren i garnityret.

TAMPA – DALLAS 3-0 (Period 1)
• • •
Det vore kanske överdrivet att påstå att dunet yr om Kudden – men nog har Tampa fått hål på dynan och dödat sitt spöke.
Ojvoj.
Det blir en riktig serie även av årets final.
• • •
Huruvida Stanley Cup-bucklan står kvar på sitt podium i Rogers Place och lyser över vårt dramat är oklart, inga tv-bilder har bekräftat min innerliga förhoppning, men det känns så, för många – inte minst i Lightning-uppställningen – spelar som om livet hängde på det ikväll. Som hockeylejon gör när de vet att de kan få namnet ingraverat i den där skinande metallen…
• • •
Nja, det skulle ändå förvåna om Bowness tar ut Kudden och ställer in helt gröne Oettinger redan nu.
Så fenomenal som han varit tidigare har Khudobin rimligen sånt överskott på pluskontot att han får stå kvar så länge han vill.
• • •
Bolts PP har betraktats som ett litet sorgebarn under de föregående serierna, men ikväll slår det min själ gnistor om första uppställningen igen – och Stars chanser reduceras till noll och intet om de fortsätter ta så många puckade utvisningar.
• • •
Vilket förträffligt drag i spåret en helt vanlig måndagsnatt.
Tack!
• • •
Men så har ju Cooper äntligen förstått att Vigge måste ingå i den där första PP-enheten också.
Att det skulle ta så lång tid att komma fram till…
• • •
Nej, Kniven – den som Steven viftar med när han får spela – blir kvar i Tampas innerficka.
Next time – kanske.
• • •
Mina killar i GWG-poolen i afton:
Ondrej Palat och Corey Perry.
Inte dumt, 001 Furman har definitivt läge på back-to-back-triumf.
• • •
Benn ska vara glad att han inte får vara åskådare efter sin axel i plytet på Kutjerov efter några minuter.
• • •
Man har ju alltid gillat Perry…må han smälla in avgörande pucken.
• • •
Guran, John J – det är ju vår Kenta här i spåret. Så det kan inte Gurianov få heta.
• • •
Broccolipajen hyr möblerat på Söder, men lite egen prägel har han ändå hunnit ge sitt nya hem:

• • •
Ja, det kändes som Tampa lika gärna kunde lämna walk-over när Kucherov trampade ut till omklädningsrummet, men tack och lov var han ju snabbt tillbaka i båset igen.
• • •
3-0?
Vi vet att det inte nödvändigtvis betyder nånting, allra minst mot Dallas.
Så stay tuned, folks.

De är inte stora, men redan på ett par meters håll går det att urskilja de hundratals ojämnheterna i metallen – så blankpolerad att hela pjäsen gnistrar som glittret lilla fen Tingeling sprider i sagan om Peter Pan.
Det knottriga lilla mönstret bildas av namnen som ristats in i evigheten – tillhörande de som för alltid kommer vara mästare och aldrig, aldrig glömmas bort.
Själva bokstäverna måste man komma närmare för att kunna skönja, men alla vet ju redan vilka helgon som haft Lord Stanleys sägenomspunna pokal i famnen och med garanterade rysningar utefter ryggraden kunnat följa sina egna graveringar med fingertopparna.
Jean Beliveau, Henri Richard, Red Kelly, Maurice Richard, David Keon, Gordie Howe, Doug Harvey, Ken Dryden, Bobby Orr, Bobby Orr, Phil Esposito, Bobby Clarke, Mike Bossy, Wayne Gretzky, Mark Messier, Mario Lemieux, Patric Roy, Nicklas Lidström, Martin Brodeur, Sidney Crosby, Jonathan Toews, Alex Ovetjkin…
Det ögonblicket, när man har Stanley Cup-bucklan i synfältet och förstår vad faktiskt ser, är ingenting mindre än magiskt.
Det går plötsligt att höra ekot av alla ”We Want The Cup” som dånat i hallarna där den burits ut på isen, ana smaken av all champagne som skvalpat i dess kärl, förnimma den vettlösa glädjen i hjärtat på lagkaptener som genom decennierna grabbat tag i sina drömmars trofé och lyft den över huvudet för första gången.
Det är som trolldom, det är som hypnos.
Därför hoppas jag att bucklan får stå kvar på sitt podium i Rogers Place i downtown Edmonton när Tampa Bay Lightning och Dallas Stars ikväll skriver andra kapitlet i 2020 års Stanley Cup-final.
Spelarna ska, tycker jag, se helgedomen och bli tagna av mystiken, av magin, av kraften.
De bästa, det de är något med, kommer i det läget pressa sig ytterligare några snäpp bortom det fattbara – för att själva bli del av det eviga mönstret de verkliga hockeyhelgonen bildar i det där glimrande silvret.
Let’s g!
Stanley Cup Trophy står på spel.
• • •
Hej, alla medlemmar i vår lilla bloggfamilj – hoppas ni haft det gott och fint sedan senast.
Själv önskar jag jag nu kunde dela med mig av nya anekdoter från ystra sessions i tikibaren, om hur The CEO of Everything sa si och så till han från Montreal och så blev det allsång till DEN dängan och vem sjöng högst om inte den gamle legendaren från Washington Capitals finallag 1998, men tyvärr – no such rajtantajtan får ju förekomma 2020.
Och jag har inte så mycket annat att komma med heller, ty det har varit lita körigt med annat idag, så introt kan bli betydligt kortare än vad ni har rätt att förvänta er under en final. Men vi kompenserar under kvällens gång, jag lovar.
• • •
Talk of The Town denna måndag:
Gör Steven med Kniven Stamkos comeback i Game 2?
Coach Cooper vägrade säga varken bu eller bä under en presskonferens i morse, men den omtyckte kaptenen har tränat på is senaste dygnen och media på plats i Alberta tycker sig ana att Bolts vill disponera sitt hetaste sparkapital nu.
Det skulle vara en vändning värdig intrigen i en Lee Child-thriller.
Nej, Stammer kan förmodligen inte prestera ens på 50 procent av sin förmåga efter så lång frånvaro med en skada i magmuskler som fortfarande plågar honom, men som vi var inne på redan i lördags: Bara att kunna ställa upp honom nånstans i höjd med vänstra tekningscirkeln i powerplay skulle ge laget en helt ny edge.
• • •
Första gången jag själv på allvar befann mig i bucklans närhet var våren 2008, dagen innan första finalen mellan Red Wings och Penguins i Detroit.
NHL höll då sin Media Day i Cobo Hall, den legendariska mässhallen vägg i vägg med The Joe, skådeplats för bilindustrins största mässor genom åren, och där stod pokalen på ett podium och glänste.
Jag blev just så knockad som jag beskriver ovan, bara ännu mer eftersom jag kom så nära att jag kunde fingra på de legendariska namnen, men det jag minns allra bäst är att några Pittsburgh-spelare anlände samtidigt som jag – och bokstavligen ryggade tillbaka inför synen.
– Wow, utbrast gamle Biffen-favoriten, Tyler Kennedy…jag tror jag går härifrån direkt. Det här är bara för mycket.
Så igen:
Ställ ut kronjuvelen i hallen, för allmän beskådan. Den kommer skänka hela finalen ännu mer lyster och stämningen ännu mer laddning.
• • •
Som ni kanske sett har NHL hållit en specielversion av NHL Awards under tidiga kvällen.
Här är vinnarna:
Hart Trophy: Leon Draisaitl, Edmonton Oilers.
Ted Lindsay: Leon Draisaitl, Edmonton Oilers.
Norris Trophy: Roman Josi, Nashville Predators.
Vezina Trophy: Connor Hellebuyck, Winnipeg Jets.
Calder Trophy: Cale Makar, Colorado Avalanche.
Inte helt och hållet som jag röstade, men jag har inga allvarliga invändningar.
Det lär det däremot finnas vanliga fans som har, så när alla röstsedlar inom kort publiceras på Twitter är det bara att huka i korresoffan.
• • •
Ett annat skäl att ha bucklan on display är att den, tydligen, generar skoj kommentarer.
När Kudden såg den innan öppningsmatchen vände han sig till lagkamraterna och ropade;:
– Ska vi grabba tag i den och springa härifrån?
Det vore onekligen ett nytt, innovativt sätt att bli Stanley Cup-mästare.
• • •
Furmans tips idag:

•Tampa – Dallas 1 (2-1, OT2)

• • •
– Jag är inte ens säker på att vi hade behövt duscha efter de två första perioderna.
Så grymtade Cooper efter slutsignalen i lördags.
Vi lär följaktligen få se ett mer laddat och motiverat Tampa från start ikväll.
Problemet är förstås att inte ens all-in-insatsen i tredje perioden i öppningsmatchen räckte, för…ja, Kudden.
Han var lika överjävlig som i sina bästa stunder mot Golden Knights och let me till you: Får de lika svårt att baka cannoli ikväll är han officiellt ett spöke och situationen direkt akut för Bolts.
• • •
Ännu en gång – jag kan inte låta bli att förundras över er som redan i det här läget VET hur finalen kommer sluta och delar med er inte blott av gissningar utan facit.
Det måste vara skönt att besitta den självsäkerheten.
• • •
Om någon tycker att jag verkar stirrig ikväll beror det på att jag har den där tandläkartiden imorrn.
Det är ett trauma för lilla mig och jag slår mig oavbrutet i pannan som inte gick dit redan förra veckan, för då hade det ju varit gjort nu.
Men vi får försöka vara ”a man about it” och se fram emot ögonblicket när jag kliver ut på 72:a gatan efter det säkerligen ohyggliga ingreppet…
• • •
Burger Klingberg vann den omsusade svenska backkampen i förra matchen – klart. Han var riktigt vass och bidrog med en assist. Medan Vigge stod för sin hittills minst spektakulära insats i hela slutspelet.
Tar han revansch ikväll?
Något säger mig det.
• • •
Vår vän Ekeliw är från och med nu söder-hipster och ska i natt se första Tampa-matchen i sitt nya hem, med utsikt över Nytorget och allt.
Må han belönas med en premiärvinst, annars är risken stor att han river kontraktet och flyttar tillbaka till Örby.
• • •
Jo, tack vare Oleksiak rasslade det till på Paypal sent i lördags kväll.
Det var ju kul – bara jag kommer på hur pengarna ska föras därifrån till mitt bankkonto.
Kvällens namn har inte dragits ännu, lotteri-administratörerna har lite att göra med NHL Awards-wanchet, men det kommer och jag siktar såklart på back-to-back-seger.
• • •
Måste Tampa vinna ikväll?
Ja.
Annars står de inför risken att ramla ner i 0-3-hålet redan på onsdag och då kan den här finalen vara över till helgen.
Så Ondskans nervositet – tydlig i sms från Sofo – är mycket välmotiverad.
• • •
Man kan avbeställa tandläkartider också, eller hur?
• • •
Ikväll kommer det slutligen – Janmarks första mål.
• • •
OK, folks.
Showtime.
Må oförglömliga saker hända i Stanley Cup-bucklans oerhörda sken.

TAMPA – DALLAS 1-4 (Slut)
• • •
Vi får lov att börja med ett avhandla signaturen Ries påstående att Ekeliw tippat Tampa – eller att jag skrivit fel.
Så här ser det ut i Stora Finaltipset – och har sett ut hela tiden:

Från Erik, högst upp, är alla tips ”signerade” under det som sägs.
Ursäkta mig, men jag har verkligen svårt att se hur det kan missuppfattas.
• • •
Det finns ju nästan inget skönare än en riktigt bra kudde och well, Dallas kan vila på sin hela vägen in ändå in i mål om det ska fortsätta så här.
• • •
Ja, nä, jag hade aldrig räknat med att Jamie Oleksiak skulle ”göra” en lördagkväll åt mig, men tack vare den 27-årige backen från Toronto ramlar det nu in några dolares på Paypal-kontot.
Hurra.
• • •
Lightning vann alltså skotten i tredje med 22-2.
Men mål?
Nä.
Science fiction, snudd på.
• • •
Ända sedan en finländsk herre med alldeles för mycket självförtroende efter en period 2010 förklarade att jag var dum i huvudet och inte kan nåt om hockey då jag inte insåg att Flyers skulle vinna den finalen lätt har människor som VET saker redan på en gång roat mig grundligt.
• • •
Jämförelsen med Tim Thomas har bäring. Inte sedan han vann åt Bruins 2011 har vi sett så här lysande, avgörande målvaktsspel i en final.
• • •
Saida Loob?
Ja, han slog ju fast att Dallas skulle vinna Game 1 med 4-2.
Inte så där jättelångt från sanningen…
• • •
Okej, då går vi till tikibaren…nej, just ja.
Nå, men ett glas Riesling i soffan får det nog ändå bli efter ett par intensiva inför-finalen-dygn, för imorrn har vi ingenting på schemat.
Väl mött på måndag igen.

TAMPA – DALLAS 1-4 (Slut)
• • •
Kudden-magi i tredje – så Stars vinner första matchen och är tre segrar från drömmen.
Själv är jag nån timme från deadline, så nu ska jag randa lite och sen kommer liten slutrapport.

TAMPA – DALLAS 1-3 (Period 2)
• • •
Stars spelar inte ut Bolts, som en mig närstående podcast-pratare från Örby kvider om, men de är klart bästa laget på isen och leder rättvist.
Själv trodde jag det skulle dröja ett tag innan det märktes att de fått mer tid till återhämtning, men tydligen inte,
För det är väl inte så att texanerna hittat avgörande svaga punkter hos motståndarna och kommer se till att serien fortsätter på samma sätt?
I så fall är det Wennman allena som sätter tipset.
• • •
Får mitt i mittperioden mail om att bloggen även i år får äran att rösta om Conn Smythe.
Det är inte så lite hedrande, det.
• • •
Bolt får lite mer liv efter Oleksiaks ledningsmål, men fler av de stora namnen måste försöka kriga sig till lite mer av det svängrum som inte existerar.
• • •
Mja, tycker ni att det här påminner om serielunk i oktober får ni nog ta och kalibrera förväntningarna.
I finalen blir det aldrig samma slags tjurrusningshockey som i exempelvis förstarundan. Lagen som tagit sig ända hit har ägnat sig åt playoff-hockey i två månader och behärskar såväl själva hantverket som känslosvallet till perfektion. Det innebär bland mycket annat att alla ytor och all tid försvinner – och de misstag matchvinnarna väntar på att få utnyttja reduceras till ett minimum.
Därför ser det som händer inte alltid så oerhört spektakulärt ut, de båda kombattanterna manövrerar ju ut varann, men det är idrott på högsta tänkbara nivå.

• • •
Det är en minst sagt viktigt för Tampa att McDonagh – eller Victor Hedman, som Doc kallar honom… – backcheckar så lysande när Comeau kommer fri, annars hade det garanterat stått 1-4 nu.
• • •
Dallas har inte haft mer nytta av Tyler Seguin i det här slutspelet än genomsnittliga män skulle ha av en tredje testikel – och han fortsätter vara en fullständig icke-faktor.
• • •
En kanadensare med fäbless för kontroversiella åsikter har BÅDE Hedman och Klingberg i GWG-lotteriet, noterar jag i pausen – och föreslår omedelbart en trade.
Nu får vi se hur högt Kuuuuuuch värderas…
• • •
Om Tampa-spelarna bara visste att deras störste svenske supporter ikväll avslutar en epok skulle de trycka till lite mer i sulorna.
Jo, Ekeliw ser sin allra sista Bolts-match i Örby i natt. Imorrn flyttar han in i en lya i Sofo och blir Söder-hipster.
Jag vet, det är svårt att greppa, men så ligger det faktiskt till.
• • •
Oleksiaks 2-1-mål kan verkligen bli matchavgörande…
• • •
Ja, John J. Men jag ska sluta ödsla energi på Doc nu. Det är inte som att någon i ansvarig ställning kommer lyssna på vare sig mig eller dig.
• • •
Dinner time i östra Midtown!
De kommer alldeles strax – hoppas jag – med godsaker från restaurangen The Smith.

TAMPA – DALLAS 1-1 (Period 1)
• • •
They’re off and running!
Och det är hårt och jämnt och spänt och upphetsat.
Halleluja!
• • •
Första målet i Stanley Cup-finalen 2020 görs alltså av Joel Hanley – den mest anonyme spelaren på isen.
Det hade exakt noll människor på planeten räknat med.
Nej, inte ens hans mamma.
• • •
Första perioden i finalen brukar vara väldigt trevande. Två lag som sällan ser varann under grundserien känner i allmänhet på varann i 20 minuter, men uh-uh – inte i år. Här smäller det big time på en gång. Framförallt smäller cowboysen från Texas – väl medvetna om att motståndarna är lite mörbultade efter sin nyss avslutade serie mot Isles – på så det ryker om det redan i de inledande bytena.
Härligt.
Och:
Ojvoj!
• • •
Kors i både tak och golv: Jag fick Kutjerov i Game Winning Goal-lotteriet. Ja, jag fick visserligen Oleksiak också. Men ändå. Kuuuuuuch, som Ekeliw brukar sms:a.
• • •
Återigen gör Bolts något de inte kunde i sin förra final, för fem år sedan:
Fula skitmål.
Det är den stora skillnaden – och det stora hoppet för Ekeliw och alla som delar hans passion för de blåvita.
• • •
Vad vackert att Lord Stanleys buckla står där på ett podium i Rogers Place.
Det borde den alltid göra under finalen – inte gömmas och smusslas med till den ska delas ut.
Finalspelarna ska se – där är klenoden vi slåss om, nu tar vi i ännu mer!
• • •
Precis, Linyreg – visst känns det som Tampa är lite darriga och tagna i början?
Men precis som du påpekar lugnar de ner sig under andra halvan av perren.
Tur det, annars går det inte att spela Stanley Cup-final.

• • •
Doc vid mikrofonen – och därmed vet vi att han kommer kommentera samtliga finaler.
Suck – HAN MÄRKER JU INTE NÄR DET BLIR MÅL, FÖR FAN!
Någon som vet hur man tjuvkopplar en amerikansk tv så jag kan höra magnifike Jim Hughson i den kanadensiska sändningen istället?
• • •
Nu är det väl nästan ingen där, men en detalj som alltid får mig att dra efter andan ett par extra gånger under finalen är att närvarande ex-mästare på plats alltid har ringarna på sig.
Eftersom de flesta av dem inte är Liberace brukar de undvika det till vardags, men när Lord Stanley är i huset går det an och de ohyggliga pjäserna lyser förföriskt i strålkastarskenet.
• • • 
Den där listan över svenskar som vunnit Stanley Cup är ju välkänd, vi i media vevar den varje år.
Men det finns en annan, mindre munter lista som också kommer få tillökning, kanske med ett namn som redan återfinns där – den över svenskar som varit med och förlorat en Stanley Cup-final.
Så här ser den ut när 2020-kampen börjar
Anders Hedberg och Ulf Nilsson (med NY Rangers 1979), Kent-Erik Andersson (med Minnesota North Stars 1981), Tomas Gradin, Peo Brasar, Lars Lindgren, Lars Molin och Anders Eldebrink (med Vancouver Canucks 1982), Willy Lindström (med Edmonton Oilers 1983), Anders Kallur, Stefan Persson, Tomas Jonasson och Mats Hallin (med NY Islanders 1984), Pelle Lindbergh och Thomas Eriksson (med Philadelphia Flyers 1985), Håkan Loob (med Calgary Flames 1986), Kjell Samuelsson (med Philadelphia Flyers 1987 och 1997), Per-Erik Eklund (med Philadelphia Flyers 1987), Michael Thelvén (med Boston Bruins 1988), Mats Näslund (med Montreal Canadiens 1989), Ulf Dahlén (med Minnesota North Stars 1991), Tomas Sandström (med LA Kings 1993), Nicklas Lidström (med Detroit Red Wings 1995 och 2009), Johan Garpenlöv (med Florida Panthers 1996), Mikael Renberg (med Philadelphia Flyers 1997), Calle Johansson (med Washington 1998), Niclas Wallin och Tommy Westlund (med Carolina 2002), Fredrik Olausson, Niclas Hävelid, Samuel Påhlsson och Patric Kjellberg (med Anaheim Mighty Ducks 2003), Marcus Nilsson (med Calgary Flames 2004), Dick Tärnström (med Edmonton Oilers 2006), Daniel Alfredsson (med Ottawa Senators 2007), Tomas Holmström, Henrik Zetterberg, Niklas Kronwall, Johan Franzén, Andreas Lilja, Mikael Samuelsson och Jonathan Ericsson (med Detroit Red Wings 2009), Johan Backlund (med Philadelphia Flyers 2010 – in med Backlund!), Daniel Sedin, Henrik Sedin, Alex Edler och Mikael Samuelsson (med Vancouver Canucks 2011), Henrik Tallinder, Johan Hedberg, Jacob Josefson och Adam Larsson (med New Jersey Devils 2012), Carl Söderberg (med Boston Bruins 2013), Henrik Lundqvist, Anton Strålman och Carl Hagelin (med NY Rangers 2014), Victor Hedman och Anton Strålman (med Tampa Bay Lightning 2015), Melker Karlsson (med San Jose Sharks 2016), Filip Forsberg, Viktor Arvidsson, Mattias Ekholm, Calle Järnkrok och Pontus Åberg (med Nashville Predators 2017), William Karlsson och Oskar Lindberg (med Vegas Golden Knights 2018), Joakim Nordström och Marcus Johansson (med Boston Bruins 2019).
Undvik detta sällskap Hedman, Klingberg och Janmark…
• • •
Hm, det är final – och tämligen beskedligt drag i kommentatorsspåret.
Jag som trodde jag fick upp stämningen ordentligt med det introt.
Nu får vi nog be några U-båtar sticka upp periskopen. Som sagt – det är final!
• • •
Det var ett tag sedan jag andades, så nu ska jag ägna mig åt den essentiella verksamheten några minuter.

Andra oktober inleddes NHL-säsongen 2019-2020, med Opening Night-galor i Scotiabank Arena i Toronto, Enterprise Center i St. Louis, Rogers Place i Edmonton och T-Mobile Arena på Strippen i Las Vegas.
Först nu, 353 dygn senare, når den sin slutpunkt, sin epilog, sitt heliga klimax.
Så lång tid har naturligtvis aldrig tidigare passerat mellan grundseriepremiären och Stanley Cup-finalen. Det rör sig ju, sånär som på några dagar, om ett år. Ett helt år! Det är fullständigt absurt. Ofattbart, till och med.
Men vi ska skatta oss oändligt lyckliga som överhuvudtaget får uppleva denna högtid 2020 – året då praktiskt taget inget av det vi tagit för givet hela våra liv längre gick att betrakta som det minsta självklart.
Det var ju i en annan värld, i en annan tid, de där premiärduellerna utkämpades. Sedan hände saker vi aldrig hade kunnat föreställa oss. Ja, i och för sig: En normal grundserie hann pågå hela vintern – i den mån den nu kan beskrivas så när Detroit tog färre poäng än en skidskytt utan bössa, en joddlare född i Kölnerdomens skugga ryckte åt sig ledningen i poängligan och en svensk förstecenter avgjorde en match på Madison Square Garden på övertid med sitt femte mål för kvällen. Men i mars togs Nordamerika, i likhet med resten av världen, som gisslan av en mikroorganism och allt rasade samman. Matcher avblåstes, ligan gjorde halt och sen var hela festen inställd.
Mörkret vi på många håll – och särskilt här i New York – sveptes in i under den tid som följde hade inget alls att göra med att det inte gick att se idrott längre. Mycket hemskare saker hotade, mycket hemskare saker hände. Huruvida Stanley Cup-slutspelet någonsin skulle kunna genomföras eller inte saknade i stort betydelse. Det föreföll dock, de få gånger frågan alls fladdrade förbi i den oroliga hjärnsubstansen, helt otänkbart.
Men:
Här är vi nu.
Jo, tammefan – här ÄR vi nu.
Denna förtrollade septemberlördag, 50 veckor efter första pucken släpptes i öppningsmatchen mellan Maple Leafs och Senators, kulminerar Stanley Cup Playoffs 2020 med finalen vi aldrig trodde att vi skulle få se.
Tampa Bay Lightning och Dallas Stars ska i en bäst-av-sju-serie med all möjlig klassikerpotential göra om upp om idrottsvärldens mest sägenomspunna pokal.
Är våra problem över för det? Löser det krisen? Har allt blivit bra igen?
Nej.
Men att vi i några veckor får njuta av det största idrottsliga skådespel som finns, att vi kan förlora oss i och bli helt absorberade av denna hockeyns yttersta uppgörelse, gör tiderna oändligt mycket lättare att så ut med – i alla fall några ögonblick. Det lindrar. Tröstar. Lyfter vår spirit. Skänker alldeles livsnödvändig guldkant åt tillvaron i en helt uppfuckad tid.
Så mina dyra, dyra vänner i NHL-bloggens gloriösa läsekrets:
Välkomna till Stanley Cup-finalen 2020.
Det kan, på sitt egenartade sätt, vara den mest betydelsefulla någonsin.
• • •
Ja, som sagt. Det blev ju rätt bra snurr på Stora Finaltipset i alla fall. 167 stalltips på ett dygn är för en bloggare vad en Kiviranta Speciale är i en avgörande slutspelsmatch. Fantastiskt att så många ville vara med – och svarade så snabbt.
Utan att ha räknat varje röst tycker jag mig kunna slå fast att Tampa är klar favorit – och att Vigge får Conn Smythe av vår församling.
Men även Stars, och Burger, har sina förespråkare och den store Peter Wennman tror ju till och med att de sveper vad han ser som ett ”one-man-team”.
Det tipset skrämde Ekeliw.
”Usch, Wennman….han han har ju oftast rätt också”, hette det i ett ångestridet sms igår natt.
Ingen tror däremot att Tampa sveper Stars, men några – bland dem Foppa, Börje, Danne Sedin, Front 242-Åke och den store Stephen Whyno på AP – kommer nära med 4-1-predictions.

Viktigast av allt:
Saida längst ner slår fast att Tampa vinner med 4-2 och sorry Stars-supportrar, då är chansen mycket stor att det blir så.
Men ni kan ju glädja er åt att era killar enligt den allvetande, gotländske värmlänningen i alla fall vinner den stundande öppningsmatchen.
• • •
Det här är första Stanley Cup-finalen på fjorton år som börjar utan att yours truly sitter på pressläktaren, uppspelt som en tonåring timmen innan skoldansen där hon/han den oemotståndliga i parallellklassen kommer vara och jo, det svider att den sviten blir avklippt. Fan, jag hade tänkt att den bara skulle fortsätta tills det finns någon 001 Furman Bjurman mer.
Överhuvudtaget stegrar sorgen över att det inte är som vanligt mot sina hittills mest överväldigande nivåer idag. Att vara på Stanley Cup-finalen är alltid – alltid – årets rungande höjdpunkt. Hur häftigt och omtumlande det varit tidigare under slutspelet intensifieras atmosfären ytterligare inför och under finalen. En suggestiv, ja, rent sakral, laddning går att ana redan under Media Day dagen innan första matchen – och den skärps sedan för varje timme som går.
Vid det här laget, ett par timmar innan matchstart i Game 1, skulle jag sitta på pressläktaren i min finaste kostym och känna mig levande på ett sätt jag innan tiden som NHL-bevakare bara trodde man kunde göra när man spelade craps i Vegas, såg Springsteen accelerera under extranumren under en stor show i Jersey eller var lyckligt kär.
Att bli blåst på den upplevelsen…ah.
Men let me tell you: Feelingen trappas upp även under de här extraordinära omständigheterna. Att följa det exceptionella pandemi-slutspelet har ända sedan starten i början av augusti varit en ofantligt mycket större upplevelse än jag någonsin vågades hoppas på, men det känns ändå som vi träder i en ny dimension nu. Det här är stort, det här är högtidligt, det här ska bli så oerhört kul.
• • •
Vad gäller mina egna idéer om hur finalen slutar säger jag vad jag har att säga i den här blänkaren från dagens tidning – och missa inte tillägget längst ner.
Men om ni inte orkar läsa: Jag tror alltså att Tampa tar’et – men först i Game 7.
För övrigt har det ju senaste dagarna framkommit att jag faktiskt tippade att här två finallagen innan säsongen. Det hade jag glömt, men en läsare påminde med det här klippet från NHL-bibeln på Twitter häromdagen.

Som om inte vore nog kunde Ekeliw, som kollat upp saker och ting, i gårdagens podcast-avsnitt – ja, vi klev vidare med 301 direkt – upplysa om att jag då också slog fast att Stars skulle slå Golden Knights i västra konferensfinalen.
Well, dom säger ju som dom säger om den blinda hönan, men jag tar ändå och ger mig själ en klapp på axeln.
• • •
Enligt gamla traditioner höll Bettman en presskonferens timmarna innan puckdrop i första finalen i Rogers Place och under den sades mycket, bland annat att han fortfarande hoppas att nästa säsong startar första december men det gick att höra att han inte tror på de själv.
Hetaste tipset nu:
När den här finalen är avslutad får vi vänta tills januari innan vi ser NHL-hockey igen.
• • •
Nä, jag kommer knappast orka upprätthålla samma ambitioner genom hela finalen men så här inför Game 1 understryker vi givetvis stundens tyngd och allvar med kostym och slips i korresoffan.

• • •
Vad som än händer ristas minst ett nytt svenskt namn in i Stanley Cup-bucklan inom några veckor.
Ni vet vilka som finns där sedan tidigare, yes?
Anders Kallur, Stefan Persson, Niclas Lidström och Tomas Holmström har förärats fyra graveringar, Niklas Hjalmarsson tre, Tomas Jonsson, Willy Lindström, Uffe Samuelsson, Peter Forsberg, Tommy Albelin, Johnny Oduya, Marcus Krüger, Patric Hörnqvist, Carl Hagelin och Oskar Sundqvist alla två – och så finns det ett helt gäng med en: Mats Hallin, Mats Näslund, Kjell Dahlin, Kent Nilsson, Håkan Loob, Kjell Samuelsson, Tomas Sandström, Anders Eriksson, Fredrik Olausson, Fredrik Modin, Niclas Wallin, Samuel Påhlsson, Henrik Zetterberg, Niklas Kronwall, Johan Franzén, Mikael Samuelsson, Andreas Lilja, Viktor Stålberg, David Rundblad, Joakim Nordström, Christian Djoos, Andre Burakovsky, Nicklas Bäckström, Alex Steen och Carl Gunnarsson.
Snart kommer Victor Hedman eller John Klingberg och Mattias Janmark tillhöra denna class of champions.
• • •
Vi har som bekant alltid några eftersläpare i Stora Finaltipset och de de får härmed lämna sina tips i ett uppsamlingsheat.

– 4-2 Tampa i matcher.
Leif Boork.

– Jag tror Dallas vinner med 4-3. Klingberg avgör i sudden i Game 7 och firar i Göteborg fram till jul.
Jimmy Wixtröm, Sportbladet.

– Efter att ha sett Dallas för några veckor
sen mot Blues (vet, var bara en seedningsfight) får man lyfta på hjälmen av beundran
för sättet de lirkat sig till final. Imponerande. Och kollar på man laget är
det ju inga junisar som tagit sig nästan hela vägen. Klingberg är magisk,
framför allt på blå. Rör sig fräckt och är lika kreativ som blåset på Live in
Dallas med James Brown. Är alltså toppklass. Men tyvärr för Klingberg tror jag
att han får packa ihop sina rightstickor som en god tvåa. Hedmans Tampa blir
ett nummer för stort. Och apropå Hedman. Mannen tycks spela non stop och som
han gör det sen då. Klok som en bok och med en sällan skådad räckvidd. Egen zon
har aldrig varit något trubbel och framåt har han tagit en jättes kliv. Vilket
anfallsvapen. Så starkt vapen att jag tippar att Tampa tar hem det över sju
fighter.
4-3 till Tampa alltså.
Björn Nord.

– Dallas 4-3 i matcher. Khudobin vinner Conn Smyth.
Annika Greder Duncan, Sveriges Radio.

– Tiden är inne för the Bolts. Även fast Points status verkar oklar har Tampa starkare uppställning både framåt och bakåt. Trots Khudobins 5+ personlighet så talar Vasilevskijs siffror för sig självt. Tampa efter sex.
Kalle Eriksson, University of Hampshire.

• • •
Det har senaste dygnen låtit som att Steven med Kniven Stamkos är nära en comeback och så kan det fortfarande vara, men han spelar inte ikväll.
Fint sparkapital Bolts har där ändå. Nä, han kanske inte kan spela så mycket, men det räcker att han får stå och mata skott i powerplay – då är han ett till vapen.
• • •
Stanley Cup-altaret har också uppgraderats. Från och med nu står och en sån här flaska och glittrar at the top of hela härligheten.

När allt är över ska den, på klassiskt Stanley Cup-vis, öppnas och sänkas i några få klunkar…
• • •
Khudobin har flera gånger de senasen dagarna jämförts med Tim Thomas och ja, lite påminner hans run genom konferensfinalen om den som TT stod för med Boston 2011.
Men framförallt: Han är ju rent utseendemässigt en åttapoängskopia av den gamle reaktionären från Flint i Michigan,.
Mycket lustigt.
• • •
Pandemi eller inte – Goal Winning Goal-lotteri måste vi naturligtvis ha ändå.
Ett par fina kollegor på plats i Rogers Place håller i detta nu på och fixar med en digital lottdragning och jag räknar kallt med att det inom kort står klart att jag slösat 15 paypal-dollar på Luke Schenn…
• • •
Mitt tips i Game 1? Mja, jag följer Loobens mall. Så:

•Tampa – Dallas 2 (2-4).

• • •
Så här i september har de svenska nätterna, som jag minns saken, hunnit bli riktigt mörka men några kvarter i Lerum, Stocksund och Ö-vik lyses just nu upp av tv-flimret från vardagsrummen i hus där föräldrar, syskon och vänner ställer till med vaka för att se John Klingberg, Mattias Janmark och Victor Hedman börja strida för bucklan de drömt om sedan de var små knattar i samma hus.
Det där tycker jag är så vackert, så rörande, så mäktigt. Banden över oceanen i natten, liksom.
Ah.
• • •
Breaking news: Jag HAR bokat tandläkartid nu. Lägger mig i stolen hos en tortyrmästare på Upper East Side på tisdag. Kan någon komma och hålla handen?
• • •
Victor sätter tionde redan ikväll.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Nu börjar den alldeles strax, mina vänner – Stanley Cup-finalen.
Då finns det bara ett sätt att avsluta ett bloggintro.
Här kommer det:


Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.