Senast Dallas Stars spelade Stanley Cup-final var Bill Clinton president, 9/11 hade inte inträffat ännu, I-phones och sociala medier kunde ingen föreställa sig, bloggen bodde i Stockholm och ägnade sig huvudsakligen åt rock ’n’ roll – och på isen för att försvara den titel Texas-klubben hade erövrat året innan fanns sådana som Derian Hatcher, Mike Modano, Brett Hull, Sergej Zubov, Joe Nieuwendyk, Darryl Sydor, Kirk Muller, Jere Lehtinen och Ed Belfour.
De som spelar i samma tröjor idag var små glin på den tiden – och i några fall till och med bebisar. Inte ens ärrade veteranerna Joe Pavelski och Corey Perry hade kommit ur målbrottet. Pavelski skulle precis fylla sexton och Perry var femton – och, tar jag för givet, en störig typ i jeansväst som körde trimmad moppe, lyssnade på hårdrock och terroriserade sina jämnåriga i Peterborough i Ontario. Jamie Benn var tio, Tyler Seguin åtta, Burger Klingberg sju och Miro Heiskanen hade inte ens fyllt ett (!).
Men 20 år senare är det de herrarna och deras lagkamrater som har chansen att ta The Stars from Big D tillbaka till den gloriösa, Mount Everest-artade bergstopp som tornar över hela hockeyriket.
Det innebär en press och en emotionell påfrestning de flesta av dem aldrig upplevt tidigare. De där två åldringarna som hade nått åtminstone mitten av tonåren 2000 – Pavelski och Zündapp-Corey – har varit här och Kudden agerade åtminstone back-up åt Tuukka när Boston förlorade finalen mot Boston 2013, men för övriga är matchen i Rogers Place i Edmonton ikväll den största i karriären och nej, det spelar ingen roll att de varit med om andra kritiska ögonblick tidigare.
Just den här elden, den vars flammor omsluter alla som kommer i närheten när en plats i Stanley Cup-finalen står på spel, vet spelarna de facto inget om förrän de upplevt den i verkligheten.
De måste nu hantera både den svindlande insikten att de har sin livslånga dröm inom räckhåll – och försöka fejka åtminstone lite av den desperation som per automatik glöder i hjärtat på motståndare hotade av omedelbar undergång
Klarar Burger och Benn och Radulov – tretton bast hemma i Uralbergen 2000! – och Seguin och Miro och Kudden och de andra av det?
Jag vet inte – och de vet de inte själva heller, förrän de börjat spela – men det avgör om Texas får fira årtusendets andra Stanley Cup-final ikväll.
• • •
Hej och mors på bloggens lilla samfund igen, hoppas alla mår bra och är riktigt peppade inför konferensfinalrundans första elimination-match.
Själv vaknade jag pigg som en torped i förmiddags, för det blev ingen utgång efter matchen igår. Jag hade helt enkelt ingen lust, det kändes mer lockande att ligga kvar i soffan och dricka några öl, se ett par gamla filmer och lyssna på det färska avsnittet av Sopranos-podcasten.
Nu har jag diskat och städat och gjort några ärenden och tar mig an aftonens övningar i ett rent hedmanska beast mode!
• • •
En annan utmaning för det i sammanhanget gröna Dallas-gänget – no pun intended! – är att de möter Vegas-riddare som inte bara har erfarenhet av avgörande drabbningar i konferensfinaler utan också vet hur man opererar under den typ av akut hot de lever med ikväll. Dessutom kommenderas de av bästa coachen in the business – särskilt sylvass såna här gånger.
Det skulle förvåna mycket om Knights inte samlar sig till sin bästa insats under hela det här playoff-äventyret.
• • •
001 Furman var själv 33 år då, när Stars gick upp mot Devils i den där finalen. NHL hade jag inte börjat följa särskilt nära så jag skulle ljuga om jag påstod att jag har några minnen av det sjöslaget.
Så här i efterhand, med facit i hand, känns det lite synd.
2000 var ett fantastiskt år ändå, absolut. Vi hade fruktansvärt roligt på Aftonbladets nöjesredaktion, jag blev skickad till Japan på Oasis-premiär och hälsade på Rico Persson i St. Louis, jag pussades med en bildskön göteborgare i sjömanskostym på Nalen och jag träffade den magiska kvinnan som sedermera blev min hustru, i alla fall ett tag (och fortfarande är en av mina allra närmaste vänner; en ”made guy” i min egen lilla värld).
Men livet hade varit ännu vackrare om jag redan då förstått hur mirakulöst National Hockey League ör.
• • •
Plötsligt går det en massa rykten om att Blues och Maple Leafs förhandlar om en trejd som skulle skicka Alex Pietrangelo till Toronto – för att bli signad innan han blir free agent om några veckor – och ingen mindre än Lill-Nyllet till Missouri.
Hur känner Leafs-fansen i spåret inför det scenariot=
• • •
Ja, man måste, precis som maffiafamiljerna, ha ”made guys”. Det är riktigt nära vänner för vilka man berättar allt, aldrig skulle kunna svika och är beredd att ta en bullet för. Det är inte lätt att bli kvalificera sig för den statusen i mitt hjärta och ju äldre man blir, desto färre riktigt nära vänner får man, men en ni känner till – unge herr Ekeliw – ingår numer i den gyllene kretsen.
• • •
Kudden – Anton Khudobin – var blott fjortis hemma i Öskemen i Kazakstan 2000 och det skulle nog Golden Knights tjäna på att reflektera över.
Om det är något som talar för att de får packa ihop och lämna bubblan redan ikväll är det ju det faktum att Kudden blivit ett spöke för dem, men om de får in i hjärnsubstansen att även han är en helt vanlig snubbe som för inte så länge precis hade lärt sig knyta sina egna skor kanske de kan jag iväg det spöket.
• • •
Ifall någon är orolig kan jag meddela att det är ordning på Furmans kista igen. Jag lyssnade på mama Chall och mja, vi behöver ju inte gå in på några detaljer, men det blev bra skjuts i systemet igen
• • •
Finalen 2000 slutade för övrigt med att Devils då 26-årige förstecenter Jason Arnott avgjorde i andra övertidsperioden i Game 6 – i Stars dåvarande hemmahall Reunion Arena.
Sedan dess har det gått exakt 7401 dagar.
• • •
Geoff Ward är inte längre interim-coach för Flames; han utsågs idag till huvudtränare på riktigt.
Ja, det får väl ses som belöning för den excellenta coachningen i sista matchen mot Stars…
• • •
Tipset:

•Vegas – Dallas 1 (3-1)

• • •
Faksa – Fredrik, Adam, Kalle…nä, jag ska inte dra hela den ramsan igen – kan inte spela ikväll heller och i fallet Roope har vi gametime-beslut-läge.
• • •
Idag köpte jag en ny handtvål med kokosdoft, så varje gång jag gnider mig om hakan eller stoppar in en snus får jag osökt associationer till beachen i Benidorm, där alla sommaren 1983 smorde in sig i sololja som luktade just kokos.
Vamos a la playa, eh?
• • •
Lehner får nytt förtroende ikväll, rapporteras det från Vegas-lägret. Mycket bra. Han gör sina bästa matcher när han upplever att han blivit ifrågasatt och därför är lite irriterad.
• • •
Om Rick Bowness är Cliff Barnes, som Julia kom fram till häromdagen, talar ingenting för Stars i fortsättningen.
Jag var tvungen att kolla några gamla avsnitt efter att vår drottning nämnt det där och blev påmind om att Cliff var den ultimate losern – och det slutade alltid med att han, oftast på JR:s initiativ, kraschade just när han trodde att han triumferat.
Översatt:
Vore han NHL-coach skulle hans lag skaffa sig multipla matchbollar i en konferensfinal – och bränna samtliga under spektakulära former.
• • •
Jo, igår mottog jag bilder från Edmonton-barer där kollegor på plats rullade hatt och hjärtat började blöda av längtan.
Men det är 2020 och vi får alla se till att bita ihop, inget annat fungerar.
• • •
Amigos i NHL-bloggen, nu kör vi igen.
Det är do or die för Vegas – och Stars har sin största chans på två decennier.
Det HÄR blir nåt!

NY ISLANDERS – TAMPA 1-4 (Slut)
• • •
Ja, den kan bli kort, den här konferensfinalrundan. Vinner Dallas och Tampa sina kommande matcher är den över på tisdag kväll – och i så fall lära finalen börja på redan på torsdag, så NBC får sin lördagsmatch.
Fast lets’s keep our shirts on. Det stod 3-1 i tre av fyra serier även förra omgången – och ingen av dem tog slut förrän Game 7 var avgjord.
• • •
Cooper påminner om att annat i världen envisas med att pågå även under Stanley Cup och inleder sin presskonferens med att fråga hur det står i Buccaneers NFL-match mot New Orleans Saints.
Inte så bra, coach.
Who dat, think they gonna beat them Saints?
• • •
Vigge spelade drygt 29 minuter idag. Praktiskt tagit halva matchen. Närmaste Tampa-back, i tid, var Sergachev med arton minuter.
Då är man rätt viktig.
• • •
Tack för idag, vilken fin uppställning det var i spåret.
Imorrn kväll bränner det till på allvar, med elimination match och chans för Stars att lösa biljett till finalen.

NY ISLANDERS – TAMPA 1-4 (Slut)
• • •
Så, Bolts skaffar sig matchboll och är en seger från Sanley Cup-final.
Det ska jag orda lite mer om i en kort slutrapport om ett tag men först ska det randas vanliga texter.

NY ISLANDERS – TAMPA 1-2 (Period 2)
• • •
Men nu tog fan bofinken!
I tio minuter händer lika lite som i inledningsperioden, sedan exploderar vår matiné – som The Big Bang i tidernas begynnelse.
Vi får tre mål inom loppet av 27 sekunder – och samtidigt hinner det utbryta några slagsmål och en puck tar i stolpen och pang-pang-pang.
Så HÄR ska det se ut när Stanley Cup-åskan går.
• • •
Well, han må heta som en besvärlig pung-åkomma, men hockey kan Brock Nelson spela. Skottet han förlöser hela tillställningen med är ett sant mästerverk.
• • •
Gamle Doc tjuter ju emellanåt så jag tror flyglarmet går över Manhattan och gör mig redo för språngmarsch ner till skyddsrummet. Det är ju ändå 2020 så det vore bara typiskt.
• • •
I samband med Lightnings första PP fastnar Vigge alltså på isen och gör ett treminutersbyte.
Men inte ens det hjälper, de får inget alls uträttat.
• • •
Tack för tipsen. Kaffe låter väldigt bra, Chall. Jag gillar kaffe, som kanske framgått genom åren.
• • •
Det är fascinerande att följa Heddy när han patrullerar blålinjen. Han avlossar sannerligen inte bara monster-bauta slagskott. Lika ofta smeker han iväg delikata små handledare – och även då blir det farligt hela tiden.
• • •
Mark Giordano får Mark Messier leadership award den här säsongen.
Kul för honom.
• • •
Precis, Sorgringo. Örby-Tarzan måste ha ramlat omkull på redaktionsgolvet när all action kulminerade.
Måste sms:a och höra om han är vid medvetande ännu…
• • •
I min kristallkula blinkar bokstäverna O och T fortfarande tydligt och klart.
• • •
Tobbe Sunesson, fysiologiska iakttagelser av den intressanta sorten är alltid välkomna.
Men hur ska Barry plötsligt ha kunnat skaffa hals? Har de lagt honom i sträckbänk mellan matcherna?
• • •
Svar från Ekeliw:
– Tur jag jobbar och är lite distraherad. Annars hade jag förlorat 4-5 levnadsår.
• • •
Nu tar vi och rör om i tarmfloran med ännu mer kaffe och ni som föreslår brända och destillerade drycker – rest assured. Den medicineringen kompletterar vi med till kvällen.

NY ISLANDERS – TAMPA 0-0 (Period 1)
• • •
Det är tjafs och käbbel vid rödlinjen redan under uppvärmningen – och Maroon och Barzal har en fin liten dispyt mellan båsen.
Ont blod indeed.
På isen, under själva matchen, har det dock varit varit någorlunda fredligt so far. Hårda tacklingar, ja, och tjatter mellan avblåsningarna, visst. Men smutsigt är det inte.
Så länge det står 0-0 lyckas alla fokusera på hur mycket som står på spel och undviker att ta för stora risker.
Fast…you know. Vänta bara. Eller – vänta inte. En sekund efter signalen drar Matt Martin ett slagskott på Vasy – en big no-no – och ni ser ju själva.
Det brakar loss..
• • •
Spelmässigt är det jämnt – och tajt.
Bolts har visst övertag i början, men Isles utjämnar rätt snabbt och skottsiffrorna 11-11 ljuger inte.
I fortsättningen vore det kul om vi fick se några målchanser också.
• • •
Är det några som har rätt personal för verkliga bad blood-serier är det Islanders.
Matt Martin, Clutterbucken, Uncle Leo Komarov, Ross Johnston och den för tillfället frånvarande Casey Cizikas hör till hela ligans mest nasty uppviglare och råskinn och kan verkligen göra livet surt för de motståndare som vill dansa vals.
Just Komarov är särskilt effektiv mot svenska spelare. Han talar vårt fina gamla språk flytande, nämligen, och älskar att pladdra hål i huvudet på blågula kollegor.
• • •
Det är ju helt psykedeliskt vilken otur Barzal har med klubbspetsar i ansiktet och puckar i bröstkorgen och annat otrevligt.
Inte sedan Kenny i South Park har någon åkt på så mycket stryk.
• • •
Ah, jag trodde de hade pensionerat Doc Emrick en gång för alla, men när det är matiné skruvar de alltså på micken hemma hos åldringen i Michigan igen.
Förmodligen är tanken att fler fans som inte brukar se hockey hänger med i de här eftermiddagssändningarna och att hans godmodiga trivsamhet då fungerar bäst.
Kanske är det så, men han får inte vara lika sen i reaktionerna som senast, då blir det bara dåligt.
• • •
Det måste ha varit nåt med de där sardinerna igår för idag är systemet…hm, how to put this någorlunda smakfullt…well, min metabolism känns lika igenkloggad som mittzonen när Islanders tar ledningen i hockeymatcher.
Några tips om hur man enklast, ehm, får upp tempot i verksamheten igen?
• • •
OT, visst känns det som att det nästan är ödesbestämt idag?

There’s bad blood…
Den klassiska amerikanska metaforen, använd för att beskriva genuin osämja och disharmoni mellan två eller flera parter, sammanfattar enklast stämningen i den rykande holmgång Tampa Bay Lightning och New York Islanders utkämpat sedan i måndags och denna eftermiddag tar vidare i en fjärde etapp.
Som ryske Tampa-backen Mikhail Sergachev sa efter den alldeles särskilt infekterade ronden i fredags:
– Dom gillar inte oss och vi gillar inte dem.
Det är inte särskilt svårt att förstå.
Ett lag i en konferensfinal består av 20 stridslystna, äregiriga män beredda att göra vad som helst för att förverkliga den eviga drömmen om Stanley Cup-final – men i vägen står 20 lika stridslystna och äregiriga rivaler, med precis samma intentioner att till vilket pris som helst ta sig vidare till den slutgiltiga uppgörelsen.
Dem går de upp mot kväll efter kväll. Dem skaver de mot byte efter byte. Dem bökar och tacklas och slåss och grälar de med minut efter minut.
Efter tre sådana kvällar måste det vara omöjligt att inte känna ren vämjelse. Blotta uppsynen av de andra – fienderna som står i vägen för den stora, oändligt efterlängtade belöningen – måste irritera och reta. Blotta stanken när de blivit snoriga och svettiga. Blotta ljudet när de flåsar och stånkar. Blotta stinget i förolämpningarna och svordomarna under gurglet efter avblåsningar eller vid tekning. För att inte tala om när de sätter in tacklingar med full kraft, crosscheckar i ryggslutet och slashar över armarna. Och hur ska det inte knyta ihop sig av avsmak i mellangärdet när de jävlarna gör mål och får jubla och vara lyckliga…
Jaja, officiellt är det ädel kamp vi bevittnar, men bara hycklare förnekar att det som verkligen får ett Stanley Cup-drama med så här höga insatser att kittla och trollbinda är de förbjudna kryddorna.
Motviljan.
Föraktet.
Avskyn.
Hatet…
Som professionella idrottare ser spelarna för det mesta förstås till att tygla de heta sinnesstämningarna på samma sätt som de tvingar sig själva att förtränga de känslor vi avhandlat i tidigare poster här i bloggen under hösten – här och här.
Men ibland går det bara inte. Ibland brister fördämningarna. Ibland överväldigas de av den där avskyn.
Då blir det kaos och handgripligheter och smuts.
Så var förberedd idag; lägg barnen, be känsliga andar att hålla sig undan och ha en snuttefilt tillhands.
Islanders och Lightning ska spela och jag säger det igen:
There’s bad blood…
• • •
Dag 43 – and counting.
Jo, det har nu gått 43 dygn sedan det här aparta Stanley Cup-slutspelet inleddes och här sitter vi – jag i min vid det här laget gravt luggslitna korresoffa och ni vid era bildskärmar i Sverige och Memphis och Westchester och Norge och Dubai (hej Vanessa!) och var ni nu befinner er.
Vi har vant oss vid upplevelsen, sure, men egentligen är den helt absurd och någon gång i framtiden, när vi återerövrat världen från det vidriga illa viruset och konsumerar NHL som NHL ska konsumeras, kommer vi att se tillbaka på de här höstdagarna med en känsla av att de bara var en bisarr dröm. Matcherna spelades inför tomma läktare, med artificiellt ljud inhällt i sändningarna, och stora billboards runt rinken skänkte hela showen en stark tv-spelskänsla. Ändå blev vi lika engagerade och uppjagade och emotionella som vanligt.
Så ta vara på happenings som den idag. Vi kommer – hoppas jag verkligen – aldrig vara med om något liknande igen.
• • •
Att denna Isles och Bolts fjärde rendezvous har upphetsande potential beror förstås inte bara på att de 40 spelarna som nu rustar för strid tycker genuint illa om varann.
Det är ju också den största match de båda lagen spelat på hela säsongen, med så mycket i potten att knälederna hos direkt berörda antagligen förvandlats till överkokta nudlar vid det här laget.
Om Bolts vinner går de upp i 3-1-ledning och kopplar ett dödsgrepp som Islanders svårligen trasslar sig ur i veckan. Men om de följer upp fredagens finfina seger med en ny triumf och kvitterar serien är alla bets i ett slag off.
Då ska alltsamman avgöras i en fullständigt oviss bäst-av-tre-giv, favoriten Tampa får plötsligt all press på sig och vad som helst kan hända.
Enjoy.
Dylik dynamit detonerar bara några gånger per säsong.
• • •
Apropå absurt och och bisarrt och 2020; Den här bilden, med pappfigurer som tittar på baseboll under dystopisk Blade Runner-himmel, är, precis som Marshall Ferguson skriver, ikonisk och lär i framtiden föräras samma status som tidsdokument som den på flaggan på Iwo Jima och den på den napalm-bombade flickan i Vietnam.

I’d like to nominate cardboard humans watching baseball in a dystopian hell scape for photo of the year, thanks. pic.twitter.com/DeQmFjuM45

— ?? Marshall Ferguson ? (@TSN_Marsh) September 10, 2020

• • •
Innan någon dygdernas rättrådige moralväktare dyker upp och rappar pekpinnen i bloggens rumpa ska jag förstås påpeka att de starka känslorna jag febrar om enkom är kopplade till, och får sitt utlopp i, själva skådespelet – som de som griper tag i stora filmer och teaterföreställningar.
När slaget är över och krutröken skingras tar alla i hand och börjar tycka om varann igen.
Verkligt hat, sånt som håller på att förstöra hela världen, gillar vi inte.
• • •
Att vi har konferensfinal-rundans enda matiné att gotta oss åt idag är förstås framförallt förtjusande för att ni i Europa kan vara med och titta utan att det kostar er dyrbar nattsömn. Men det är en lisa även för mig, för såvida de inte ställer till med förlängningsdrama i alltför många akter får jag kvällen ledig och kan avnjuta Sunday Night Football i lugn och ro – kanske rentav på en uteservering med tv-skärmar utsläpade på trottoaren.
• • •
Han i den vita Tampa-tröjan med nummer 77 på ryggen, den långe och store och just nu så långhårige att mamma Elizabeth hemma i Ö-vik förmodligen suckar…han heter Hedman och är en av de mest framstående i den svenska hockeyhistorien.
Det har han varit länge, men den här playoff-hösten har cementerat Victors status som bona fide ikon och går Lightning hela vägen har han ytterligt god chans att vinna Conn Smythe.
Bara en sån här sak – som jag lärde mig först när jag läste Lönta Lindqvists analys hos HockeyNews.se i natt:
De sju mål han pangat in på 16 matcher ger honom inte bara ledning – nu delad med suveräne Shea Theodore, som dock spelat tre matcher mer – i backarnas målliga.
Det är svenskt rekord. Aldrig tidigare har en blågul back – inte Lidas, inte Erik, ingen – gjort sju mål i ett och samma slutspel.
Och en och annan match återstår.
Ojvoj.
• • •
Dagens tips:

NY Islanders – Tampa 1 (3-2/OT)

• • •
Egentligen borde jag kanske sitta på en uteservering redan nu, när vår matiné börjar.
Offside Tavern – något så unikt som en Islanders-bar mitt på Manhattan, i Chelsea – tvingas tyvärr slå igen på grund av den satans pandemin men så länge Isles är kvar i playoff kör de några extra byten på 14:e gatan och som framgår i den här blänkaren är det bra ställ under New York-himlen under matcherna.
Fascinerande, inte sant?
• • •
The hot list just nu.
1. Anton Khudobin, 2. Brock Nelson, 3. Jamie Benn, 4. Victor Hedman, 5. Josh Bailey.
• • •
Tampa får tillbaka Killorn efter avstängningen idag, men den stora frågan är förstås om Brayden Point kan spela.
– Find out in a couple of hours, var allt coach Cooper ville säga under en presskonferens tidigare idag.
Hm.
• • •
Om någon som just slår sig ner för att ratta in den här matchen till äventyrs känner tvivel om huruvida det blir särskilt roligt att titta eftersom Islanders lirar ber jag att få säga no, no, no, no – bilden av Long Island-laget som ”tråkigt” har kullkastats with a vengeance de senaste veckorna.
Ja, de har en solid defensiv och agerar i högre grad än några andra som ett kollektiv snarare än en uppsättning fancy individer, men explosiv, kvick, dynamisk, fantasifull och läcker hockey spelar de långa stunder i alla fall.
Så fimpa de där fördomarna nu. Isles är skoj.
• • •
App app, där kom beskedet – Brayden Point spelar.
Nu gick det en propp av lycka i Örby.
• • •
Kaffe ska bryggas, ett par mackor bredas och en dosa färskt snus plocka fram ur kylen.
Folks, brace for impact.
Det onda blodet börjar alldeles strax koka igen.

DALLAS – VEGAS 2-1 (Period 2)
• • •
Otroligt.
Dallas håller på att kväva Vegas med en kudde importerad från Ryssland.
En seger till – sedan är de, för första gången på 20 år, i Stanley Cup-final.
• • •

Klingberg fick tonvis med beröm av Pierre och Olczyk under sista perioden och med all rätt – Lerums burgare är ju helt lysande just nu.
• • •
När de inte lyckades få fjädrarna att flyga ur den där kudden ens i ett långt fem-mot-tre-läge sa jag det högt för mig själv i holken:
– Vegas kommer förlora den här konferensfinalen.
• • •
Bra, Julia. Men Henke är inte mesig på samma sätt som Dallas . Jag tycker han är mer Jock. Och Zuke är Sue Ellen.
• • •
Redan på måndag kväll – 20.00 – kan Stars vara klara. Det känns lite overkligt.
• • •
Ja, HEK – töm flaskan. Vad ska du annars göra?
• • •
OK, nu är det snabb turnaround. Redan vid 21 imorrn, er tid, har vi ny match.
Tredubbla led i spåret då, ska vi säga så?

DALLAS – VEGAS 2-1 (Period 2)
• • •
Vad sa vi häromdagen?
Man ska ha tur också.

Det har Little Joe, som en turist som i förbifarten stoppar en quarter i en slot-maskin i Vegas och får jackpot direkt, när han han med hjälp av några nästan löjliga fladderstudsar spräcker Lehners nolla.
Dessförinnan har Stars inte haft mer att säga till om i mittperioden än Carlo har i sin sista scen med Clemenza i första Gudfadern, men den sinkadusen vänder hela matchen och nu är de i ledning i alla fall.
Ojvoj.
• • •
Kan man säga att räddningen Lehner gör på Radulovs skott är halsbrytande – eller too soon?
• • •
Julia, när du nu vevat igång den här diskussionen – vem är NHL:s Ray Krebbs? Och Bobby Ewing? Och Punk Anderson?
• • •
Om Khudobin nu är en kudde är han en en lyxversion från Hästens – med extra gåsdun i.
Martinez lyckas få förvisso få in en puck på honom, men en mot en normal målis hade Knights haft ledningen med fyra-fem mål vid det här laget.
• • •
Julias kille hugger in en – såklart. Hon sa ju att han skulle göra det.
• • •
Det roliga med Kudden är, som Burger konstaterade i morse, att han har så yvig stil.
– Han simmar runt i målgården, men stoppar puckarna och det är det enda viktiga, hette det.
Precis, så sa Wille Löfqvist också. Det spelar ingen roll HUR man räddar. Bara man gör det.
• • •
De gör varsitt PP-mål nu, men så många utvisningar som det varit borde det blivit mer av den varan. Fem mot fem är det ju lika trångt för spelarna på isen som det var för de portugisiska sardinerna i burken jag öppnade förra perioden och då MÅSTE man utnyttja sina numerära överlägen.
• • •
HEK är förbannad, så nu får ni huka i bänkraderna!
• • • 
Roope Hintz är tydligen skadad och kommer inte ut till båset i andra.
Mycket illa för Dallas.
• • •
Kolla, jag blev tidigare idag intervjuad av den gode Sheng, Sharks-skribent i San Francisco, om möjligheterna att Henke blir lagkamrat med Erik Karlsson nästa sässe.

Speculation: @BjurmanPer on Henrik Lundqvist to the Sharks https://t.co/g6Z4Cu5119

— Sheng Peng (@Sheng_Peng) September 13, 2020

• • •
Har ni till äventyrs några tips på bra Netflix- eller Amazon-serier jag kan varva ner med efter kvällens pass?
Vore uppskattat.
• • •
Åh, nu visade de bilder från viewing-partyt i American Airlines Arena – och det var tryck under målen.
Jag ska fan ta och åka dit om de går till final.
• • •
Well, för att återknyta till introt: Nu måste Knights VERKLIGEN visa att de har karaktär. Annars…mörker.

DALLAS – VEGAS 0-0 (Period 1)
• • •
Som om det inte var nog med Järnladyn förra omgången.
Nu har Kudden blivit spöke monumentale för Golden Knights.
Han tvingas väl inte till några övermänskliga ingripanden i den här karaktäristiskt osexiga perioden, men man ser ju att självförtroendet lyser om honom – och att riddarna blir bländade så fort de kommer till avslut.
Den faktorn kan komma att avgöra hela serien.
• • •
I morse höll DeBoer ett anförande om att Stars tar mer utvisningar än något annat lag och att det därför gäller för riddarna att själva vara disciplinerade och köra hårt med possession-stilen och så skulle allt bli bra.
Och vad händer?
Knights tar två egna utvisningar direkt.
Morsning korsning.
• • •
När de kör in in Khudobin – är han krockkudden då?
• • • 
Knights får vara glada över att Stars powerplay såg ut som att det också satts i pandemi-karantän.
• • •
Hu, när de får skott på oskyddade delar av fötterna och benen tycker jag det går att ana precis hur jävla smärtsamt det känns.
• • •
Nå, till slut fick ju även Knights utvisningar med sig – och deras powerplay var inte ute på stan och svängde det heller.
• • •
Old School Lou vinner Jim Gregory-trofén – som General Manager of The Year-priset kallas från och med i år.
Klokt beslut av de radio- och tv-nissar som röstar i den kategorin.
Han har förvandlat ett av de minst jobbiga lagen att möta till ett av de mest jobbiga – i en enda handvändning.
• • •
Madame Julia, har du alltid varit Jamie Benn-fan – och hur kommer sig i så fall det?
• • •
Själv fick jag igår en Twitter-loska av nåt pucko från Edmonton för att jag tydligen hade Riley Sheahan som femma på min Lady Byng-ballot.
Vem bryr sig. Jag har länge sagt att domarna borde rösta i den kategorin. De vet mer än alla andra om vilka som är sportsligast.
• • •
Underbart, Julia! Visst är det lite Cliff Barnes över Bowness!
Han råkart dock vara trevlig och varm och så kunde man inte med bästa vilja i världen beskriva JR:s arvsfiende.
Själv var jag för övrigt kär i Pam.
• • •
Kolla – sardinerna:

Joddelijoddela!

– När en man stirrar ner i avgrunden är det ingenting som stirrar tillbaka. Det är då han upptäcker sin sanna karaktär och det hjälper honom från att ramla ner i avgrunden.
Så, ungefär, säger Lou Mannheim – den förmenta representanten för det goda och riktiga i ”Wall Street”, spelad av förträfflige Hal Holbrook – när allting rasar samman för Bud Fox.

Den visdomen har hockeyspelare på väg åt fel håll i ett Stanley Cup-slutspel goda skäl att ta till sig.
Som Golden Knights från The City of Sin i Nevada i den konferensfinalserie som som når får sitt fjärde kapitel skrivet denna lördagkväll i september.
Det kan kanske förefalla väl teatraliskt att påstå att de redan stirrar ner i avgrunden, men faktiskt.
För första gången under hela sensommarens besynnerliga playoff-resa befinner de sig i underläge och om de förlorar även ikväll sitter de plötsligt fast med ena foten i rälsen medan ett X2000 utan bromsar kommer brakande i horisonten.
Därför måste de hitta sin sanna karaktär nu.
Det är lätt att prestera i medvind, det är enkelt att utföra sina uppgifter när allt går som det ska. Framgång genererar mer framgång, självförtroendet växer, alla blir automatiskt större och starkare i ett lag som bara vinner.
Men vad man verkligen är gjord av får man veta när det är svårt, när man blir utmanad, när det gör ont, när det tar emot, när mörkret tätnar.
Då krävs andlig styrka. Uthållighet. Moral. Ja, just karaktär.
Finns det tillräckligt mycket av de egenskaperna och kvaliteterna hos de gyllene riddarna?
Vi får veta snart.

• • •
Vad roligt att ni uppskattade bilderna i gårdagens långpromenad ner längs minnenas allé.
Jag tyckte själv några av dem var riktigt kittlande att se igen, de väckte onekligen minnen. Fan vad bloggen varit med om ändå, hälften vore nog!
Men det är verkligen bedrövligt att jag inte tog fler bilder de där första åren. Så mycket mer av finalerna 08 och 09, i två klassiska arenor som inte finns längre, borde ha dokumenterats.
Kan jag få resa tillbaka i tiden och ordna det?
Åh, vilken dröm…
• • •
Samtidigt är det, som coach Trotz varit inne på ett par gånger, först när man haft motgångar och lyckats ta sig genom dem man kan bli bra på riktigt.
Det är också bara när man upplevt smärta man på allvar förstår motsatsen.
Som Tricky Dick Nixon konstaterade när han han tog farväl av Vita huset i augusti 1974.
– Only if you have been in the deepest valley, can you ever know how magnificent it is to be on the highest mountain.
Det borde de också tänka på, hockeyspelarna – i synnerhet när skymningen faller och det känns som att drömmarna håller på att dö.
• • •
Gårdagskvällen blev mycket soft, ifall någon undrar. Jag tog ett par öl här i korresoffan under första perioden mellan Isles och Bolts. Sedan gick jag ner till brandmansbaren på hörnet och åt en burgare och drack några öl till. Och så var jag tillbaka i soffan lagom till sista femton minuterna i tredjeperioden.
Bra match, tyckte jag.
• • •
I serien om svenskarna som fortfarande står upp säsongen 19-20 har vi kommit fram till Burgaren från Lerum…
Han dök upp i The Lone Star State för några matcher med Texas Stars i Austin redan säsongen 13-14 och året därpå fick han chansen i Big D – och gjorde ju rungande succé direkt.
Exakt när jag träffade honom första gången kommer jag faktiskt inte ihåg, men jag fick telefonnumret av storebror Carl – en verklig hedersman det också – på ett tidigt stadium och under de sex år som gått sedan dess har det ännu inte hänt en enda gång att John inte svarat.

Det uppskattar en NHL-korre väldigt mycket, förstås.
Sedan kom han hit till New York med Stars, eller jag till American Airlines Arena på reportageresa, och intrycket från telefonsamtalen vidimerades – och har fortsatt vidimeras varje gång vi setts sedan dess:
Han är en glad och charmig fyr, med suverän humor och smittande leende och skratt. Men han kan bita ifrån också, i synnerhet om han upplever att han fått orättfärdig kritik från mindre insatta – och jo, ibland har till och med bloggen varit den mindre insatta, kan ni tänka er.
Burgaren är överhuvudtaget vältalig och bra på att förklara hockeyns mångfasetterade mysterier och vill han kommer han bli en utmärkt expertkommentator i tv den dag han slutar.
Och leendet, sa jag att det är smittande?

• • •
Bolts var lite griniga igår – och särskilt Kutjerov. De där karaktärsbristerna trodde jag att de slipat bort, men tydligen inte. Och det är lite lustigt, att ett lag som alltid varit så präktigt och lättkränkt och krävt att alla oskrivna regler efterlevs till punkt och pricka har så lätt att hemfalla åt dumheter när det inte går som de vill.
Det brukar jag ta upp med Broccolipajen från Örby. Då blir han tvär och tyst…
• • •
Dallas kan alltså inte hoppas på Faksa ikväll. Då får de väl extemporera då…
Nej, förlåt, det var ett dåligt skämt – som ingen annan förstår än gamla journalister som var med på den tiden när man under uppdrag utanför redaktionen faxade hem sina texter och gick inte det fick man lyfta på luren och läsa in texten, vilket kallas att extemporera.
Så var det under mina första tio år i branschen och det var besvärligt eftersom alla engelska uttryck och namn skulle bokstaveras så ville musikskribent Furman ha något sagt om exempelvis ”Darkness on The Edge of Town” var det bara börja traggla: ”David, Adam, Rikard, Kalle, Niklas, Erik, Sigurd, Sigurd. Mellanslag. Olof, Niklas. Mellanslag. Tage, Harald, Erik. Mellanslag. Erik, David, Gustav, Erik. Mellanslag. Olof, Fredrik. Mellanslag. Tage, Olof, Wilhelm, Niklas.”
Haha, fy fan, det där sitter djupt rotat…
• • •
001 Furmans tips:

•Dallas – Vegas 2 (OT)

• • •
Ikväll ska jag fanimig beställa hem sardiner från Pastis igen – och börjar återigen joddla av blotta tanken på hur gott det kommer bli att sätta tänderna i dem.

• • •
Han blev irriterad över att ämnet alls kom upp mitt under slutspelet, och coach DeBoer avfärdade det pratet som blott ”noise”.
Likafullt verkar det som att Knights är överens med Lehner om ett nytt femårskontrakt och yes box, hoppas det stämmer. Han är värd det och Vegas får en kanonmålis för lång tid framöver. Big Man kommer vara en av de stora NHL-stjärnorna kommande säsonger, det är jag helt övertygad om.
Jag vet för övrigt en som skulle passa väldigt bra som backup när han blir utköpt av sin nuvarande klubb på Manhattan och är villig att ta ett billigt kontrakt för chansen att få vinna cupen. Och en NHL-korre, också han hemmahörande på Manhattan, som skulle flytta med…
• • •
Förlåt, jag gick händelserna i förväg senast. Det är ikväll Jana Janmark prickar in ett skott.
• • •
Lehner har alltså inte gjort en enda match för Tre Kronor ännu. Det är ju faktiskt helt ofattbart. Men debuten dröjer inte. 2022 kommer han och Markan utgöra ett av de mest potenta målvaktsparen i hela OS.
• • •
De är inte jättemånga, men några kollegor har nu ändå samlats i Edmonton – utanför bubblan, men med tillgång till pressläktaren – och rykten gör gällande att ystra partyn helt i enlighet med gamla traditioner rullar om nätterna.
Bildbevis har utlovats senare ikväll, så den stackars ensamme svensken på Manhattan får känna sig i alla fall lite delaktig…
• • •
Kvällens match sänds på vanliga, stora NBC-kanalen. Det är lite prestige för NHL, men tråkigt för oss tittare såtillvida att det inte blir något särskilt långt ”uppsnack” i studion. Man gillar ju sånt.
• • •
Game 4. Man. Då börjar lagen i en konferensfinal hata varann med verklig hetta. Därför finns det anledning att varna känsliga tittare nu. Det kan komma att bli fult och våldsamt och blodigt i Rogers Place.
• • •
He he, Stanley Cup-bucklan är satt i karantän i Edmonton. Ja, Keeper of The Cup Philip Pritchard är i alla fall – och bucklan tas ingenstans utan att han är med.

Hanging out during the quarantine period. Only so many things you can look at in your hotel room. #StanleyCup @nhl@HockeyHallFame pic.twitter.com/bHeqDARufL

— Philip Pritchard (@keeperofthecup) September 12, 2020

• • •
OK, sisters and brothers.
Det är Saturday Night I Amerika och Dallas Stars och Vegas Golden Knights fortsätter sin infernaliska kamp om en plats i 2020 års Stanley Cup-final.
Knäpp på er hjälmen, nu blir det rock ’n’ roll.