PHILADELPHIA – NY ISLANDERS 0-4 Slut)
• • •
Ja, det där blev ju ett litet antiklimax.
Islanders gjorde sin bästa match i serien och Flyers sin klart sämsta – de hade inget bränsle kvar alls – och därför kunde det bara sluta på ett sätt.
Jag ska randa lite litegrann och återkommer med kort slutrapport framöver.

PHILADELPHIA – NY ISLANDERS 0-3 (Period 2)
• • •
Från Wikipedia om det som håller på att hända Philadelphia Flyers och deras fans:
”Broken heart (also known as a heartbreak or heartache) is a metaphor for the intense emotional stress or pain one feels at experiencing great and deep longing. The concept is cross-cultural, often cited with reference to a desired or lost lover. Failed romantic love can be extremely painful; sufferers of a broken heart may succumb to depression, anxiety and, in more extreme cases, posttraumatic stress disorder”.
Sorry, alla.
• • •
Det som håller på att hända Islanders är inte bara happy days i största allmänhet. De får njuta av den djupa tillfredsställelsen ett riktigt utomordentligt dagsverke i rätt ögonblick. De spelar ju som allra bäst när det betyder som allra mest.
• • •
Nelson-Bailey är ju hetaste radarparet i hela slutspelet. Long Island har inte sett något liknande sedan Ramones bildades i Queens.
• • •
Jag kommer aldrig sluta tycka att det är fullständigt uselt att ta too-many-men-utvisningar i matcher av det här slaget.
Någon, antingen spelare eller ledare, brister helt i uppmärksamhet och hur fan kan man göra det när allt står på spel.
• • •
Man kan tycka att Barzal fått nog av klubbor i ansiktet.
Tydligen träffades han av en puck i huvudet under värmningen också.
2020, Mat, det är 2020…
• • •
DavvaD, du skulle varit med under All Star-helgen i Atlanta i januari 2008. Då stod Fagersta’s Finest för underhållningen och mycket skoj utbröt.
För att inte tala om när Furman åkte med på lite USA-turné 2004, men det är en annan historia.
• • •
Ser jag rätt har Old School Lou Lamoriello te – te! – i sin pappmugg uppe på pressläktaren.
Det är en våldsam besvikelse.
• • •
Björn Falk, är du lugn? Det kan du vara. Isles tappar 3-0-ledningar i viktiga matcher lika ofta som Billy Joels piano är ostämt under viktiga konserter.
• • •
Om man skulle ta och beställa en het liten enchilada för att spajsa upp lördagkvällen?
Så får det bli.

PHILADELPHIA – NY ISLANDERS 0-2 (Period 1)
• • •
Sorry, Gurans grabbar – det är nog bara att packa trunken och börja tänka på lämplig film att se under flygningen hem till Philadelphia.
Islanders är ON ikväll och spelar djävulens fin hockey emellanåt – framförallt offensivt.
Liret för målen kan inte beskrivas som annat än magnifikt.
• • •
Scott Mayfield får vid 1-0-målet på ett skott som visar att han är lika bra på hockey som namnen Curtis var på att sjunga mjuka soul-serenader.
• • •
Flyers lyckades i alla fall få lite tryck, och rörelse på pucken, under sitt första PP.
Men man ska helst komma till avslut också…
• • •
Trotzen bryr sig alltså inte om vad Luongo säger och byter alltså målis i Game 7.
Vågat.
• • •
Det har inte hunnit gå många sekunder när Couturier – tillbaka igen – håller på att styra in 1-0.
Så tidiga ledningar har mest visat sig vara kontraproduktiva i det här slutspelet, men med facit i hand kanske det inte suttit så dumt.
• • •
En häst som heter Kadri vann ett av loppen i Kentucky tidigare idag.
Kanske lite tröst för Chall och andra Avs-fans.
• • •
Brassard i såna här matcher alltså – han ÄR verkligen så Big Game man kan bli och lika ljuvlig att ha på sin sida i en avgörande strid som Jon Snow var i ”Game of Thrones” när drakarna började ryta.
• • •
Messar Ekeliw och frågar vilka han håller på ikväll.
Svar:
”Jag vet inte. Vill inte möta någon. Vill bara att Tampa ska få bucklan”.
Ha ha.
• • •
What’s the Frequency, Carter?
Så föreställer jag mig att Michael Stipe-kopian Andy Greene säger innan han piskar in tvåan på helt bortkollrade Hart.
• • 
Det roligaste i Kentucky var annars att kusen som vann det stora loppet – Authentic, vilket var synd; jag höll på trean Mr. Big News! – fick något slags spel i vinnarcirkeln och sprang ner några fåniga typer.
• • •
Ryan Reaves har blivit avstängd en match för tacklingen igår.
Helt korrekt – fast avstängningen hade blivit längre om 001 Furman bestämt.
• • •
Hur det gick för hästen Nyquist är inte bekant. Han kanske pensionerats och blivit hamburgare. Eller så används i hästpolo nuförtiden. Det vore ju passande.
• • •
Uncle Leo Komarov är alltså petad i Game 7.
Som det kan bli.
• • •
Linyreg, jag har några spektakulära skjortor på lager…
• • •
Var har en sån som Playoffwill tagit vägen? Är inte han Flyers-man? Och Vanessa? Vi saknar er!
• • •
Nu har det hunnit bli mörkt, men så här såg solnedgången ut från holken strax innan helgens sista Game 7 började.

– Vi har några väldigt upprivna killar i vårt omklädningsrum just nu, sa Canucks-coachen Travis Green, uppenbart plågad själv också, efter den avslutande förlusten mot Golden Knights i Rogers Place igår.
Ja, de hade ju precis fått sina hjärtan krossade.
För så ligger det till.
Att bli utslagen ur ett mästerskap av den här magnituden, efter så lång och kostsam strid, i en Game 7, är i princip som att bli lämnad av sin älskade.
Sviken.
Bedragen
Den slutgiltiga förlusten gör, i alla för stunden, lika ont och utlöser samma känslor av tomhet och saknad och hopplöshet.
Den som tror att jag överdriver borde någon gång följa med in i ett omklädningsrum där det sitter ett lag som just gått igenom det traumat.
Det är alltid direkt obehagligt, som att kliva rakt in i Mozarts dödsrekviem, och så många sekvenser och syner från den sortens svarta ögonblick har verkligen etsat sig fast i minnet.
Henke Lundqvists svaga, knappt hörbara röst efter sista finalmatchen mot Kings i LA 2014. Bäckis och Ovetjkins rödgråtna ögon efter alla nederlagen i Washington. Grossmans och Jagrs tysta, långa, innerliga kram efter Flyers oväntade förlust mot Devils i andra omgången 2012. Darret på Jumbo Joe Thorntons stämband efter finalen 2016. Zätas blanka ögon 2009…
Ja, de repar sig snabbare än efter en verklig skilsmässa – idrottsliga motgångar har ju inte fullt så djup inverkan på själva livssituationen, trots allt – och fler chanser kommer för de flesta, men just exakt den gruppen som nyss utkämpat säsongens sista slag och förlorat kommer aldrig igen att gå ut i strid tillsammans.
Trupper byggs om, somliga lägger av, andra trejdas, nya ansikten återfinns i omklädningsrummet nästa gång laget ska spela.
Så en en familj splittras ändå – och smärtan är real.
Lundqvist förklarade det där en gång när vi satt och pratade på en diner i Hell’s Kitchen – hans gamla Manhattan-hoods – för en intervju till vår heliga NHL-bibel.
– I början av säsongen tittar man sina lagkamrater i ögonen och inget behöver sägas. Alla känner att ”yes, nu gör vi det här tillsammans”. Den känslan sitter sedan i tills allt är sagt och gjort.
Det är alltså inte bara individuella drömmar, allmän ärelystnad och förhoppningar om att en gång för alla driva ut gamla demoner som vibrerar i varje byte när vår Game 7 Bonanza nu kulminerar med den slutgiltiga och definitiva holmgången mellan Philadelphia Flyers och New York Islanders.
Det är…kärlek. Krigarna där ute på isen är beredda att göra vad som helst för att skydda sin grupp. För the band of brothers. För familjen de bildar just den här säsongen. De vet precis vad för outhärdligt avsked som väntar om de inte lyckas hålla säsongen vid liv.
Så för kärleken och brödraskapet blåser vi till strid på nytt.
Game 7 igen, baby, Game 7 igen.
• • •
Som utlovat:
Kostym och slips på ikväll också.
Och det är Saturday Night, under Labor Day Weekend, så nu går vi all in playboy!

Så där har jag ärligt talat inte vågar klä mig under särskilt många hockeymatcher, för vita kostymer väcker uppmärksamhet och hur fåfäng ni nu än inbillar er att jag är gillar jag inte att väcka uppmärksamhet.
Men jag minns bestämt att jag körde The Hives-möter-Miami-Vice-looken i Wells Fargo Center en av kvällarna de där åren när Flyers och Penguins utkämpade sina mest sjövilda playoff-serier och då blev det underhållning monumentale. Och Flyers vann…
• • •
Carl-Folke, dyra vän i spåret, jag ber att få uttrycka mitt djupa deltagande i din mors bortgång.
Nej, de där förlusterna går inte att förbereda sig på, hur väntade de än är. Mattan rycks bort under fötterna på hela ens tillvaro. Så mottag denna digitala kram från bloggen.
Jag är för övrigt hedrad över att du känt dig trygg med att dela med dig av din den smärtsamma processen i spåret – och otroligt glad över att se stödet och värmen du får av alla andra läsare.
Det är en väldigt fin community vi har i NHL-bloggen.
• • •
Några gånger när jag sportat den här looken – vit kostym, svarta byxor, vit slips – har folk kommit fram och bett om autograf.
De tror att jag är Vigilante Carlstroem i The Hives. Och jag spelar förstås med…
• • •
Han har just vunnit en oändligt mycket större seger än sådana man kan bärga på idrottens arenor, men var så säker – Oskar Lindblom är ändå taggad så det ryker ur öronen på honom inför den sista showen i Toronto-bubblan.
Det framgick tydligt när jag pratade med honom igår och gjorde den här intervjun.
– Det är absolut den största match jag spelat och det ska bli extremt kul. Det var det här jag drömde om när det var som tuffast under behandlingen i vintras, sa han bland annat.
Det är svårt att inte hålla både en och två och tre extratummar för Oskar.
• • 
Jaså, Sverige förlorade fotbollslandskamp på Friends? Ja, så går det när inga Brage-spelare nånsin får chansen. In med Lars Gyllenvåg!
• • •
Det går faktiskt att känna även här inne på Manhattan. Hela Long Island håller andan idag. Hockeylaget som i snart ett halvt sekel varit den där avlånga öns angelägenhet kan ta sig till konferensfinal för första gången sedan 1993 och det vore ingenting mindre än enormt för en fan-skara som alltid känt sig lite sedd över axeln och inte riktigt blivit tagen på allvar senaste decennierna (förrän de lät meddela vad de tyckte om Tavares-trejden…ojvoj!)
Helst skulle de vilja vaka in avgörande med en tailgate-baluns utanför Coliseum – och det skulle inte alls förvåna mig om några särskilt hängivna plankat in under eftermiddagen och kör en mini-version – men när det nu inte går samlas de, föreställer jag mig, istället i varje hushåll och ramsorna ekar i den tidiga kvällen mellan de låga husen i Uniondale, Hempstead, Garden City, Oyster Bay, East Rockaway, Valley Stream, Great Neck och Old Westbury.
God bless them, faktiskt.
• • •
Matchen ikväll är alltså den allra sista i Scotiabank Arena. Tampa har redan flugit till Edmonton idag – och segraren i detta sladd-drama följer efter i morgon. Sedan avgörs resten av slutspelet i Rogers Place – och bubblan i Big Smoke kan monteras ned.
Det drabbar inte mig personligen, jag har ju inte varit där, men…vad vemodigt det måste kännas för de som varit inblandade och fått hela projektet att fungera sedan mitten av juli.
De har mina sympatier.
• • •
Big man moves when he wants to…nä, Lehners one-liner från igår har inte förlorat sin lyster och jag försöker hela tiden få in det i något sammanhang. Men hittills har jag inte kommit på något bättre än det här.
• • •
Tipset:

Philadelphia Flyers – New York Islanders 1 (OT)

• • •
Från och med nu får spelarna ta emot familjerna i bubblan i Edmonton.
Eller rättare sagt:
Vissa spelare – och ledare och coacher och övrig personal – får.
De anhöriga som bor i Kanada är välkomna, efter en kort tids karantän. NHL försöker lobba hos kanadensiska myndigheter för att även amerikanska, svenska, finska, tjeckiska och slovakiska fruar, flickvänner och barn ska kunna komma, men det finns inga garantier.
Hm, lite orättvist känns väl det, no?
• • •
Jo, vänta – nu kom jag på en.
I förmiddags vaknade jag till ett meddelande från Kenta om att han önskade att det här introt ska vara ute i god tid så han hinner läsa i lugn och ro.
Well, my friend: Big man moves when he wants to…
• • •
Hörde ni att DeBoer slog rekord igår? Han är nu den enda coachen i hela NHL-historien som vunnit fem av fem möjliga Game 7.
Och tänk, då får han ändå klara sig utan Hedbä nuförtiden…
• • •
En flaska Pinot, en flaska Merlot och en flaska Woodford Reserve står i drinkvagnen och väntar sedan några timmar.
Ikväll blir det fest i holken när vi är klara – men klara är vi å andra sidan först när Herr Furman ordnat tips och analys av konferensfinal-rundan också, så risken finns att den den börjar väldigt sent.
• • •
Jag går ner på knä framför Stanley Cup-altaret och ber: Övertid ikväll också, tack.
Det vore ju en nåd.
• • •
Okej, boys i Flyers och Islanders.
Här är en av de sista chanserna att kreera något oförglömligt med just den familj ni ingår i den här sensommaren.
Snart har exakt detta band of brothers splittrats och fått ny skepnad.
Det gäller att ta den nu. Chansen. I flykten. Den kanske aldrig kommer igen och plötsligt sitter ni där med krossade hjärtan…

COLORADO – DALLAS 4-5 (Slut, OT1 )
VEGAS – VANCOUVER 3-0 (Slut)
• • •
Så – Elvis och Markan och Horvat och Quinn Hughes och alla andra canucker får lämna bubblan och åka hem till Vancouver.
Tråkigt, jag kommer sakna dem. De har överträffat alla förväntningar under de sex veckorna i Edmonton och åtminstone fram till de allra sista matcherna mot övermäktiga Knights spelat grandios, fantastiskt sevärd hockey.
En silver lining som inte betyder någonting för dem just nu, men som de garanterat ser med klara ögon om några år är att den här erfarenheten – ja, till och med den här förlusten – kommer betyda oerhört mycket för laget framöver.
Man måste lära sig förlora innan man kan vinna. Man måste åka på hårda smällar innan man lär sig parera dem. Man måste få handfasta insikter om exakt hur oerhört mycket som krävs för att gå hela vägen innan man når dit.
Men Canucks har nu lärt den läxan snabbare än det var tänkt – de är ju WAY ahead of schedule – och jag blir inte de minsta förvånad om de redan nästa säsong gör som Blackhawks gjorde året efter de blivit överkörda av Red Wings med 4-1 i västra konferensfinalen.
Det var 2009.
Sedan kom 2010…
• • •
Han är ju för skön, Lehner.
Han har läst på sociala medier vad som sagts sedan förlusten igår och när han får frågan om den sanslösa plock-räddningen svarar han.
– I know they say I can’t save backdoor shots, but big man moves when he wants to.
Haha, magiskt.
Det ska jag definitivt börja använda:
Big man moves when he wants to…
• • •
Så – den västra konferensfinalen kommer utkämpas mellan Vegas och Dallas.
Den hade varit högst tänkbar även under normala omständigheter och något säger mig att det kommer bli en episk urladdning mellan två av den där imponerande planhalvans två verkliga supermakter.
• • •
Kvällens roligaste kommentar om hur sysslolös ena målvakten i den sista matchen långa stunder stod kom från Puck Daddy Wyshynski:
”Lehner har utnyttjat all ledig tid ikväll väl och slutfört en Rosetta Stone-kurs online, så nu talar han flytande mandarin”.
• • •
Tänkte inte på det när det hände, men Reaves matchstraff måste ju ha sänt chilling minnen genom Knights-truppen från situationen när samma öde, felaktigt, drabbade Cody Eakin i Game 7 mot Sharks ifjol.
Då gick det som bekant inte så bra.
Men ikväll dödade de även de demonerna.
• • •
Undrar om Joel Kiviranta lyckats somna ännu?
Säkert inte – och det gäller oavsett när ni läser detta.
• • •
När jag pratar med Lehner talar han om hur oerhört svårt det är som målvakt när man får så lite att göra att omvärlden tror man hinner lära sig främmande språk – samtidigt som motståndarnas målis plötsligt vägrar kapitulera en enda gång.
– Man vet att man inte kan släppa in ett enda mål såna här kvällar. Då åker vi ur. Det är en press.
Ja, jag kan inte ens tänka på det. Jag skulle behöva läggas in för observation om så mångas väl och ve hängde på att jag inte begick ett endaste misstag. Och tv dessutom sände direkt.
• • •
Den rosa slipsen hänger åter i altaret efter ett fint dagsverke, rik på nya erfarenheter och minnen som för evigt vävs in i trådarna.
Imorrn ska en annan gammal trotjänare få göra mig sällskap i korresoffan.
• • •
Järnladyn höll på att kosta Knights vad som ju måste betraktas som en helt rättmätig plats i konferensfinalen, så den – konferensfinalen – har de inte ens riktat blicken mot ännu.

Som DeBoer himself svarar när han får en fråga om Dallas:
– Jag behöver en drink efter de senaste tre matcherna. Sedan kan jag börja tänka på Dallas. Vi hörs imorrn.
Haha, I know the feeling.
• • •
The CEO i Florida, som sitter där sin lyxiga jävla pool och skvalpar, kommer med en lätt en förstummande påminnelse:
Vi har bara nått halvvägs ännu.
De som tagit sig till konferensfinal har vunnit åtta matcher nu. För att bärga Stanley Cup måste de vinna åtta till.
Det är ju oerhört.
• • •
Faktum är att vi inte ens är klara med vår Game 7 Bonanza ännu.
Imorrn, vid 01.30 svensk tid, ska Tampas motståndare i den östra conf-finalen vaskas fram i ett sånt här infernaliskt drama också.
Samling vid pumpen igen då, pojkar och flickor.
Nu ska vi se om jag ändå inte ska resa mig ur soffan och gå ut i köket och hälla upp en liten bourbon.
Ni vet hur det är:
Big man moves when he wants to…

COLORADO – DALLAS 4-5 (Slut, OT1 )
VEGAS – VANCOUVER 3-0 (Slut)
• • •
Ja, det där kunde ju inte sluta på något annat sätt än med Vegas-seger.
Man kan inte gneta sig till konferensfinal helt utan offensiva ambitioner, eller färdigheter. Förr eller senare smälter även en järnlady.
Nu: en liten paus för annat skrivande, men det kommer en kort slutrapport om nån timme eller så.

COLORADO – DALLAS 4-5 (Slut, OT1 )
VEGAS – VANCOUVER 0-0 (Period 2)
• • •
Inga mål efter 40.
Men olidligt spännande.
Och vi begär ju inget annat just nu, eller hur?
• • •
Demko gör mot Vegas som namnen Margret gjorde mot Argentina under Falklandskriget.
Han sänker på dem på land, till sjöss och i luften.
Galet.
• • •
Lehners plock, ladies and gentlemen.
Den kommer vi få se under highlight-rolls under många år.
Det är ju en omedelbar klassiker.
Han ska inte kunna göra så där – men han gör det ändå.
• • •
Det är ju en jävla vårdslös tackling Reaves sätter rakt i pallet på Motte – och ändå kan han inte FÖRSTÅ att domarna ens blåser.
Luspudel, så förstör man för sitt eget lag.
• • •
Jo, gällande målvaktssituationen i Leafs är det ju sagt Dansken kan vara på väg till Carolina.
Men really, vill vi verkligen utsätta Markan för Toronto?
• • •
Det lovar dock inte gott för canuckerna att deras powerplay plötsligt är slakare än ett äldreboende i Florida när det varit strejk på Viagra-fabriken.
Fem minuters PP är en gyllene gratischans som inte FÅR försättas.
• • •
Noterade ni – vare sig Kenny, Pierre eller Eddie fick fram ett ord på flera sekunder efter Robins plock.
The räddning of the playoffs, säger jag härmed.
• • •
Mja, vi ser lite för lite av Elias. Han måste börja Game 7-andas elden nu.
• • •
Vad säger ni – 0-0 och sen ett övertidsdrama i fyra akter?
Det är inte alls omöjligt.

COLORADO – DALLAS 4-5 (Slut, OT1 )
VEGAS – VANCOUVER 0-0 (Period 1)
• • •
Känns melodin igen?
Det är ju som att dagens match bara tagit vid där den igår slutade.
Riddarna har allt spel, trycker på, leder skotten med blockbuster-siffror – men kan omöjligen få in några puckar på Iron Lady Demko.
De måste lyckas med det snart, annars vetifan.
• • •
Ah, de har flugit Eddie Olczyk till Edmonton också. Så nu jäklar har NBC en Trio Me Bumba av nästa samma kaliber som bloggen.
• • •
Å andra sidan måste Canucks också hitta på nånting kreativt snart.
Nu skräms de ju inte ens i PP.
Hur ska man då gå till konferensfinal?
• • •
Som av en händelse sms:ar en finsk vän – vi kan kalla honom Jarkko – om VM-skrällen i Katowice 1976, när Polen slog CCCP med 6-4.
Riktigt hur den korrelerar vet jag inte, men ändå.
• • •
Lehner har så lite att göra att han skulle kunna sätta sig ner och krama en snus, läsa tidningen och ringa frugan.
Skönt på sitt sätt, men bland det första man fick lära sig av tv-kommentatorerna som svensk hockeyåskådare på 70-talet var att det inte finns nåt svårare för en målvakt än att stå sysslolös långa perioder och sen tvingas till tuffa ingripanden när han är kall.
Det var det, och hur sårbar man är för egna baklängesmål när man själv scorat, Lars-Gunnar Björklund och Rolle Stoltz tryckte på i varenda jävla sändning.
• • •
Varför envisas Green med att ha Tyler Myers på isen så mycket?
Jag bara undrar.
• • •
Jag vill bli bjuden på bbq hemma hos Kenny. Så trivsam tycker jag han låter – och är.
• • •
I studion talar de om att Canucks spelar med ”house money” och sålunda inte har någon press på sig.
Men det tror jag är nonsens. Alla som tagit sig så här långt i playoff och spelar Game 7 i andra omgången vill vinna som de inte velat nånting sedan de var barn och väntade på tomten.
– Vi är way past skedet när vi ser det här som en chans att skaffa oss erfarenhet inför framtiden. Vi är här för att vinna nu, sa Green mycket riktigt på en presskonferens
Just.
Det finns inga house money i Game 7.
Det finns bara skarp ammunition.
• • •
Om någon redan nu är intresserad av fortsättningen kan jag meddela att västra konferensfinalen startar 20.00 på söndag kväll – och den östra ett dygn senare.
Jag kommer vara ledig åtminstone söndag kväll, det kan jag upplysa herrskapet om.
• • •
Haha, nu visade de visade de Anttis Viasat-jubel i NBC också.
Holmgren, du har nåt att sträva mot!
• • •
OK, Elias – nu hugger han.

COLORADO – DALLAS 4-5 (Slut, OT1 )
VEGAS – VANCOUVER 0-0 (Börjar snart)
• • •
Slipsen på igen då.
Den rosa – precis som jag förutspådde redan impregnerad med ny Game 7-magi som aldrig kommer gå ur.
Nu, när kvällens andra Game 7-thriller börjar, får den garanterat mer att att suga åt sig av.
Mer raffel, mer hjältedåd, mer vansinne – mer, mer, mer!
• • •
Det verkar bekräftat:
Lehner startar för Knights.
Klokt av DeBoer. Det är som sagt för sent att börja dribbla med spelkorten nu.
• • •
– Hoppas jag får spela några fler matcher nu, säger försynte Buster-hjälten Kiviranta.
Jodå grabben, det kan du nog ganska kallt räkna med…
• • •
Det var en del som skulle göras efter den där tidiga urladdningen, men jag han nyss springa ut en stund, lämnade in tipset och köpte en glass.
Nu vet ni det också.
• • •
Här har vi den gode Antti Mäkinens referat i finska Viasat-sändningen när Kiviranta avgjorde

the Finnish call of Kiviranta's OT winner is so iconic pic.twitter.com/bDpUGKDxEM

— Yahoo Sports NHL (@YahooSportsNHL) September 4, 2020

Upphetsningen går att förstå. Det var ju som att, tja, Anton Blidh kommit in och fullbordat ett hattrick på övertid i en Game 7 med Boston.
• • •
Bednar, Colorado-coachen, vill inte skylla på skadorna, men – det har han faktiskt rätt att göra.
Det är klart att det inte går att tränga hur djupt in i slutspelet som helst med sin skakige tredjemålvakt – och såväl lagkapten som viktiga breddspelare på läktaren.
• • •
Om det här vore ett vanligt år nu och vi satt i T-Mobile…nä, jag ska inte dra en hel sån ramsa igen.
Men tänk…herresatans vilken Beyond allting-kväll det hade varit på Strippen!
• • •
Själv har jag den gode Burgaren från Lerum i luren trekvart efter slutet i Edmonton och tro mig – jag har aldrig hört honom gladare och mer lättad.
– Det här är jäkligt skönt ska du veta, säger han och ja, jag tror att jag förstår.,
Ytterligare en Game 7-förlust i andra omgången hade varit fullständigt tillintetgörande.
Nu är demonerna döda och Dallas Stars kan ha något riktigt stort på gång.
• • •
Oj, vad sugen jag är på en dry martini efter den inledande pärsen. Men aja baja, det blir inget sånt förrän klockan slår ”Färdig andrarunda ” i morrn.
• • •
Elias – är han en Game 7-killer?
Jag får det för mig.
Snart vet vi.
• • •
Allan Walsh har inte inte hunnit reagera på Lehners start ännu, han är fullt upptagen med att klienten Sekera passade till Kivirantas mål…
• • •
Något säger mig att även Wild Bill Karlsson kommer låter höra om sig ikväll
• • •
OK, kids – vår Game 7 Bonanza fortsätter.
Sometime life is good, eh?

COLORADO – DALLAS 4-5 (Slut, OT1 )
• • •
Kan ni fatta detta?
Joel Kiviranta skulle egentligen ha spelat. Han ersatte Cogliano i sista stund.
Och så skickar han och han allena Dallas Stars till första konferensfinalen sedan 2008 – genom att fullborda ett hattrick på övertid!
Sånt kan inte hända – men det hände ändå.
Sicken otrolig saga.
• • •
Nu ska Furman Bjurman randa lite – men vi hörs igen om två timmar.
Då fortsätter vår underbara Bonanza.