Det borde kännas lite löjligt.
Pretentiöst, rentav
Ingen ska ju egentligen se, jag bara poserar – för att infria ett till synes fånigt löfte till läsarna i en blogg.
Men nej.
När jag under den tidiga fredagseftermiddagen knäpper översta knappen i en svart skjorta, drar på mig ett par kostymbyxor, virar den klassiska rosa playoff-slipsen runt halsen, stoppar fötterna i de italienska promenadskorna och slutligen hänger en kavaj över axlarna upplever jag inget annat än den högtidliga stämning som alltid omger påklädningsritualen inför de största Stanley Cup-matcherna.
Det är allvar nu. Något riktig viktigt och betydelsefullt, kanske rentav epokgörande, ska äga rum. Ett avgörande med långtgående konsekvenser och återverkningar närmar sig. Skarpt läge råder. Och att jag klär upp mig accentuerar, i alla fall för mig själv, tyngden i situationen. Sinnena skärps, jag blir fokuserad, adrenalinet sköljer som en vårflod genom blodomloppet.
Dessutom känns det som att jag visar det heliga ögonblicket tillbörlig respekt. Det – och spelarna som kreerar det – förtjänar en ansträngning, en symbolhandling, ett bevis för att världen uppskattar dess dignitet.
Så, direkt från parketten framför Stanley Cup-altaret i holken i sydöstra Midtown på Manhattan, New York:
Game 7, baby.
• • •
Jo, jag borde ha blivit klippt och fått silverrävens skägg ansat också – och, för att vara helt ärlig, sett till att dojorna blivit putsade.
Men när skulle det skett?
Det är ju lika tätt på given i detta Stanley Cup-slutspel som mellan snapsarna på en genomsnittlig svensk kräftskiva.
Krutröken från senaste slaget i Edmonton den gångna natten har inte mer än börjat tunna ut förrän de åter tuttar på stubinen och låter Game 7-dynamiten detonera och well, det vore magstarkt att påstå att herr bloggaren är vederbörligt utvilad och återställd.
När vi var klara med det akuta i natt skulle denna krönika om Game 7-magin författas också – och sedan gick det verkligen inte att somna på en gång. Jag var för uppspelt, för ivrig, för febrig över det som händer nu. På sin höjd blev det tre-fyra timmar i något slags dvala.
Men än sen?
Det är ett heligt dygn vi har framför oss och det går inte att känna trötthet.
Bara upphetsning.
Bara eufori.
Bara lycka.
• • •
Som alla vet som varit med ett tag har den här bloggen samma relation till det ultimata avgörande som kristna har till de tio budorden och jag roade mig bara häromdagen med att lista alla Game 7 jag jag upplevt live.
Den blev så här diger.
•Verizon Center i DC 22 april 2008: Capitals – Flyers 2-3 (OT1)
•Verizon Center i DC 28 april 2009: Capitals – Rangers 2-1
•Verizon Center i DC 13 maj 2009: Capitals – Penguins 2-6
•Joe Louis Arena i Detroit 14 maj 2009: Red Wings – Ducks 4-3
•Joe Louis Arena i Detroit 12 juni 2009: Red Wings – Penguins 1-2
•Verizon Center i DC 26 april 2010: Capitals – Canadiens 1-2
•Rogers Arena i Vancouver 15 juni 2011: Canucks – Bruins 0-4
•Madison Square Garden I New York 26 april 2012: Rangers – Senators 2-1
•Madison Square Garden I New York 12 maj 2012: Rangers – Capitals 2-1
•Verizon Center i DC 13 maj 2013: Capitals – Rangers 0-5
•United Center i Chicago 29 maj 2013: Blackhawks – Red Wings 2-1 (OT 1)
•Madison Square Garden I New York 30 april 2014: Rangers – Flyers 2-1
•Consol Energy Center i Pittsburgh 13 maj 2014: Penguins – Rangers 1-2
•TD Garden i Boston 14 maj 2014: Bruins – Canadiens 1-3
•Madison Square Garden I New York 13 maj 2015: Rangers – Capitals 2-1 (OT1)
•Madison Square Garden I New York 29 maj 2015: Rangers – Lightning 0-2
•Consol energi Center i Pittsburgh 26 maj 2016: Penguins – Lightning 2-1
•Capital One Arena i DC 10 maj 2017: Capitals – Penguins 0-2
•Bridgestone Arena i Nashville 10 maj 2018: Predators – Jets 1-5
•Amalie Arena i Tampa 23 maj 2018: Lightning – Capitals 0-4
•Capitol One Arena i DC 24 april 2019: Capitals – Hurricanes 3-4 (OT2)
•Enterprise Center i St Louis 21 maj 2019: Blues – Sharks 5-1
•TD Garden i Boston 12 juni 2019. Bruins – Blues 1-4
Otroligt, kan jag tycka, att det blivit tio stycken med Capitals. Tänk all sorg och all smärta jag registrerade de kvällarna – och all besinningslös glädje som skulle beskrivas när fördämningarna till slut brast den där heta kvällen i Tampa 2018 och vägen plötsligt låg öppen till den stora triumfen.
Annars är väl de tre i finalerna – 2009, 2011 och 2019 – de som lyser med starkast wattstyrka i minnesbanken. Att få vara med när hela säsonger kulminerar i ett enda do-or-die-klimax är obeskrivligt stort.
Fast alla 23 matcherna har varit gloriösa höjdpunkter och kommer ingå i urvalet den dag det bästa i mitt liv här på jorden ska sammanfattas och listas.
• • •
En god vän – vi kan kalla honom Conny Thunders – skriver i ett DM:
”Nu har det skrivits så mycket om Pinot Noir i en blogg att jag var tvungen att köpa en sån till kvällen. Att en hockeyblogg kan driva en till dryckenskap. Jag som är så försiktig med rusdrycker…”.
Ojvoj, det här var illa. Socialstyrelsen kan komma att slå ner på bloggen – the big enabler.
Fast jag har laddat upp med en uppsättning flaskor, jag också.
Dock:
Först när vi gått i mål imorrn drar vi korkarna ur dem.
Conny T lär sitt rosig om kinderna i Falun redan nu…
• • •
Slipsen, den rosa, är vald med stor omsorg. Det är tveklöst den jag burit under flest Game 7-kvällar – och minnena väller upp ur tyget när jag försöker få till en anständig knut. Det finns lagrat där, alltihop. Ekon från fullsatta hallar som skanderar ˝We want the cup”. Sältan från förlorarnas tårar. Sötman från segrarnas champagne. Det koagulerade blodet från kvällarna när pulsen rusat så våldsamt att knuten fått lov att knytas upp redan i första perioden.
Nu får den för första gången uppleva en likadan urladdning i korresoffan – och jag är säker: Nya minnen kommer vävas in i de delikata trådarna.
• • •
Att tippa såna här omgångar tycker jag känns…ja, plågsamt. Förutsägelserna kan så lätt tolkas som att jag föredrar ett visst resultat i de allra största matcherna. Men så är det verkligen inte, trust me. Jag försöker bara gissa hur det kan tänkas gå.
•Colorado – Dallas 1 (OT)
– Michael Hutchinson i en Game 7? Och Gabe The Babe måhända fast på en skadelista som blir bara längre och längre? Det är sannerligen inte givet att tidigare favoriten från Klippiga bergen lyckas här. Men jag tycker det känns som demonerna från svunna tiders nederlag satt klorna i Stars och förlamar dem i avgörande ögonblick. Så…jo, Avs.
•Vegas – Vancouver 1
– Spöken jagar riddarna också. De såg krampartade ut igår. Och Tatcher, som lär spela igen, släpper ingen jävel över bron. Men nästan ingen i den älskvärda Canucks-truppen har upplevt den här skärselden tidigare och jag tror att det, in the end, blir utslagsgivande.
• • •
Att försöka ta en rimlig bild på sig själv i kostym, i dagsljus i en liten lägenhet, visade sig vara en minst lika stor utmaning som att göra mål på Järnladyn.
Ni skulle se de mer misslyckade försöken i mobilen…ho ho ho!
• • •
Colorado backveteran Ian Cole säger det bäst:
– Det spelar ingen roll var du är född. Game 7 är ett universellt språk.
Precis.
Med en helt unik klang, ett helt eget temperament och en exceptionell förmåga att påverka människor på djupet.
Det tycker jag är det mest fascinerande med dessa sanslösa happenings.
Alla reagerar så oförutsägbart när allting dras till sin yttersta spets. De mest dominanta superstars kan plötsligt börja krympa och bli små och rädda – och de mest icke-spektakulära medelmåttor växa ut till giganter.
Vänta ska ni få se.
• • •
Ifall någon undrar varför Knights och Canucks tvingas upp i en back-to-back-mara när det hade varit så smidigt att ge dem en extra dag ledigt och spolat isen imorrn istället ska vederbörande få svaret här:
NBC bestämmer – och NBC har en sportlördag monumentale planerad. Under tidiga morgonen sänder de Tour De France, sedan följer ett Nascar-lopp från South Carolina – och så smäller de av en fem timmar lång sändning från försenade Kentucky Derby, den amerikanska kalenderns största hästlopp.
Först därefter kan det bli tal om hockey och utrymme fanns bara för en match.
Så there you gå. Såna där begrepp som ”sportsligt” och ”rättvisa” existerar inte när tv-chefer jagar tittarsiffror.
• • •
Tack för dina utomordentligt vänliga ord, Mcemilfish. De – liksom alla andras komplimanger – betyder oerhört mycket under denna seglats över uncharted waters.
• • •
Senaste ryktet från Edmonton är att Lehner, gårdagens förlust till trots, får chansen ikväll igen och att som coach börja dribbla på mållinjen det här läget – det är minst sagt riskfyllt. Too late, liksom.
Som ingen mindre än Roberto Luongo konstaterade på Twitter igår:
”When you are up in a series but lose game 5. If there is any debate about starting the other goalie it should be done in game 6. Because you can always go back to your starter in game 7. Otherwise you are left with an impossible decision”.
• • •
Kenny Albert och Pierre McGuire kommenterar bägge matcherna i Edmonton ikväll.
Halleluja!
• • •
Ett annat skäl att tro på Vegas ikväll står i båset. Pete DeBoer har coachat fyra Game 7 i NHL-karriären.
Facit:
26 april 2012: New Jersey slog Florida med 3-2, på övertid.
12 maj 2016: San Jose slog Nashville med 5-0.
23 april 2019: San Jose slog Vegas (!) med 5-4, på övertid.
8 maj 2019: San Jose slog Colorado med 3-2.
• • •
Gabe The Babe ändå. Hoppas det där såret precis ovanför knäet läkt – eller att smärtan åtminstone gått att bedöva med tillräckligt bastanta doser kortison.
Han SKA vara med såna här gånger.
• • •
Okej, mina vänner.
Säsongens överlägset största match börjar alldeles strax – och följs sedan av ytterligare en holmgång av samma omskakande dignitet.
It’s Game 7 Bonanza.
Må eviga minnen skapas igen.
