NY ISLANDERS – PHILADELPHIA 1-2 (Period 1)
• • •
Välkommen tillbaka, Oskar Lindblom!
För ja – nio månader efter tillkännagivandet att den då 23-årige gästriken hade drabbats av en sällsynt form av skelettcancer GÖR han comeback.
Oavsett hur det går ikväll – en futtighet i sammanhanget, känns det förstås som nu – är ju det fullständigt underbart.
Som Chris Johnston uttrycker det på Twitter:
A triumph for the human spirit!
• • •
Och sisters and brothers – nog är det en inspirerad upplaga av Flyers vi ser ikväll.
Det tar dem en stund att komma igång, jo, Varlamov får väl inga skott på sig alls första sex-sju minuterna – men sen börjar de äntligen uppträda med den där pondusen som lyste om dem i runde-robin-rundan och när de väl får lägen smäller det, goddamned it.
• • •
Sanningar som gäller andra gäller även Islanders – hur mycket självförtroendet de nu än pumpat upp sig själva med.
De verkligt feta chanserna måste sitta.
Så – blir det en Game 7 lär Jordan Eberle ligga vaken och snurra i lakanen i natt.
• • •
Ja, när Oskar kommer ut för sitt första byte med Pitlick och Grant får jag nåt hårt i halsen och vått i ögat och måste gå bort till altaret och ta en av Bäckis gamla klubbor och hamra med i parketten.
• • •
Björn Falk in the house!
Välkommen!
Nu kan Isles omöjligen förlora.
• • •
Det är något poetiskt med att Robert Hägg – Oskars bäste kompis och ett fantastisk stöd under de här nio månaderna – noteras för en assist på Hayes 1-0-mål.
• • •
Big Game Brassard – han har verkligen inte fått det smeknamnet utan anledning.
• • •
Bra uppställning i spåret ikväll, det uppskattas mycket.
• • •
Att Flyers skaffar sig ledning har visat sig betyda så lagom mycket i den här serien och Islanders lyckas ju svara nu med, men något säger mig att bröderna från Broad Street kommer stå upp bättre i fortsättningen ikväll.
• • •
#OskarStrong – indeed!

Hör de suggestiva trumvirvlarna – likt de konferenciern kommenderar innan det farliga crescendot i ett cirkusnummer.
Hör de ödesmättade sjoken av stråkar – som i soundtracket till den andlöst spännande David Fincher-thrillern.
Hör den extatiska tonartshöjningen – just av den typ orkestern tar till för att markera en emotionell vågtopp.
Stanley Cup-slutspelet når idag ett nytt klimax i en dubbel-rysare vars utgång på ena eller andra sättet får så genomgripande konsekvenser att själva livsluften här i vår NHL-bubbla skälver till.
Philadelphia Flyers och Vancouver Canucks står åter öga mot öga med ödet och måste besegra New York Islanders respektive Vegas Golden Knights.
Eljest går de under.
Och samtidigt: Om de lyckas rädda en matchboll till börjar det mullra inifrån berget, för då väcker de en rytande drake känd under namnet Game 7.
Brace for impact – och var medveten om att vi inte bara ser hockeymatcher, i sig måhända banala och simpla, utkämpas
För som dom säger:
There’s more than meets the eye.
Så är det nästan alltid.
Inget är så enkelt och okomplicerat som det verkar. Människor är komplexa, skeenden krokiga, även de mest etablerade sanningar mångfasetterade och vardagen full av obegripliga mysterier.
Och Stanley Cup-sagor rymmer långt mer än bara det mest uppenbara.
Å ena sidan har vi det som sker inför öppen ridån och som vi registrerar med just blotta ögat; målen, slagskotten, finterna, tacklingarna, Ryan Reaves glappande käft och Big Game Brassards förmåga att befinna sig exakt där han ska i avgörande ögonblick.
Å andra har vi det som rör sig i skuggorna, bortom vårt omedelbara synfält.
Där dväljes demoner. Minnen. Ekon. Vålnader. Gamla ärr som stramar, trauman i det förgångna som gör sig påminda. Kollektiva såväl som individuella.
Ja, bara häromdagen slog vi – två gånger om, rentav – fast att de inblandade spelarna för att alls kunna prestera måste förtränga och trycka undan alla känslor, de berusande såväl som de dystra, innan allt är sagt och gjort och krutröken lagt sig. Först då kan de öppna dammluckorna och låta lyckan, eller sorgen, forsa ut.
Samma mekanismer styr förstås även i det här avseendet. De kan inte tänka på vad de upplevt tidigare, inte låtsas om att de känner smärtan i såren som aldrig riktigt läkt, inte låta sig jagas av fallna änglar från svunna nederlag och synder begångna i andra tider.
Men hur de än försöker kan de inte låta bli att då och då snegla åt fel håll. De är medvetna om de där skuggorna, de kan ana dem i ögonvrån och de vet vad de döljer. Och ibland övermannas de ändå av historien.
När exempelvis Knights i mitten av tredje perioden i en match som den ikväll åter tappat ledningen och inte kan infria det löfte 3-1-övertaget i serien gav går ett osynligt spöke från fjolårets kollaps mot San Jose genom båset och alla som sitter där ryser till i det kalla vinddraget. När hans skott bara vägrar gå in kan Claude Giroux ana konturerna av ruinerna efter Game 7-förlusten mot New York Rangers 2014. När Canucks hasar mot avgrunden spelar det ingen roll att nästan ingen i dagens trupp har de personliga erfarenheterna – fantomsmärtorna från organisationens forna krascher fortplantar sig ändå genom laget. Och när Leo Komarov inte kan hjälpa Islanders att avsluta sin kvartsfinal börjar flashbacks från alla åren i Toronto blixtra framför ögonen.
Så hör trummorna, folks – och gläds åt den episka upplevelsen
Men beware of skuggorna
Det kan vara där, i mörkret bortanför ytorna strålkastarna lyser upp, kvällar som den här avgörs.
• • •
Tammefan, är det inte torsdag igen?
Hur kan det vara möjligt att tiden går så vansinnigt snabbt?
Jag åkallar min matematiskt begåvade faders ande och ber honom interfera med makterna.
Fortsätter det i den här takten kommer jag inte hinna läsa om alla Tintin-äventyr innan det är dags att checka ut.
Men ja, jo, vi får väl återigen se det som ett tecken på att det går undan när man har roligt.
• • •
Canucks match ikväll är den största i Elias Petterssons liv, ber jag härmed att få slå fast.
SM-finalerna med Växjö var inte kattskit de heller, nej, men nu befinner han sig på en betydligt högre nivå.
En förlust kommer smärta mer än något annat han varit med om som idrottare – och en seger kommer vara överjordiskt skön.
Å andra sidan: Om nuckarna lyckas slå Vegas igen väntar en ännu större match redan i morgon.
För den som har framgång innebär en resa genom slutspelet en oavbruten upptrappning – dag efter dag efter dag.
• • •
Jo, jag har faktiskt en komplett Tintin-samling här i holken och har åter börjat bläddra i albumen om nätterna, när Stanley Cup-passen är över.
Det finns fortfarande inget som piggar upp och roar och får mig att skrocka mer – och kapten Haddock och professor Kalkyl är eviga hjältar.
Men jag vill förvarna om att texterna framöver kan komma att späckas med uttryck som ”Anfäkta och anamma”, ”Bomber och granater”, ”Apsvansade analfabeter” och ”Förpiskade luspudlar”.
• • •
I skrivande stund, 17.42 standard eastern time, är det fortfarande oklart om Mat Barzal kan spela för Islanders och Couturier för Flyers.
Tunga avbräck, bägge två, men allra stört hål i uppställningen tror jag Couturier lämnar.
• • •
Applåder till NHL för bildandet av ”Hockey Diversity Alliance”, med PK Subban och Anson Carter som ordföranden.
Det framstår som ett första, viktigt steg i processen för att bredda den här underbara sportens etniska bas och se till att fler från andra bakgrunder än den som satt norm känner sig välkomna.
Bara en sån här sak;
Tänk vad många Sidney Crosbys och Connor McDavids det funnits som aldrig upptäckts, som aldrig ens provade att spela hockey och aldrig själva visste att de hade de perfekta anlagen för the greatest show on earth.
• • •
Som en besvärjelse – här är bloggens egna bilder från arenorna lagen som spelar ikväll kallar sina hem.

Det är min förhoppning att denna publicering ger alla inblandade en extra kick och spelar sitt livs bästa hockey de kommande timmarna.
• • •
Oskar?
Nej, om honom har det inte sagts någonting idag.
Men vem vet, Badtofflan spelar sina kort nära skjortbröstet och kan ha en joker i leken.
• • •
Ah, vi tar den här klassikern från Rogers i Vancouverockså – så Elias bara exploderar i sitt livs match.

Den togs av Lönta Lindqvist strax innan bröderna Sedins sista hemmamatch i april 2018 och jag försöker få honom att förstå att han ska vända på mobilen och ta en ”breddare”.
• • •
Tampa hänger tydligen kvar i Toronto – och de vet fortfarande inte var, när eller mot vem de ska spela sin första konferensfinal.
NHL och NBC är så angelägna om att få sända en match på lördag – det är då tittarsiffrorna stiger mot tillfredsställande nivåer – att de väntar in i det längsta med att spika schemat.
Antingen spelas Game 7 mellan Flyers och Islanders i Scotiabank på lördag kväll – och i så fall flyger Bolts till Edmonton och inväntar vinnaren. Eller så avgörs första eastern conf-finalen i samma arena.
Lite pajigt känns det, tycker jag.
• • •
Klyschor står inte högt i kurs någonstans, men vissa av dem klingar ändå väldigt sant.
Som den om att ingen seger i en slutspelsserie är svårare att bärga än den fjärde.
Alla vill, och några har med åren utvecklat rätt sorts killer-instinkt för såna här stunder, men det är omöjligt att fejka den hundraprocentiga urgency lag hotade av elimination spelar med på naturlig väg. Insikten att det finns en chans till även vid förlust kan man förskjuta och vägra ta in, men den finns där ändå, i bakhuvudet, och den lilla skillnaden blir ofta utslagsgivande
Det är värt att komma ihåg ifall favoriterna i överläge inte lyckas skaka av sig sina utmanare nu heller.
• • •
Markan missar även Game 6. Thatcher står igen. Attans.
• • •
Tänk parkeringen utanför Nassau Coliseum i detta nu – om detta varit under normala tider.
Med en plats i konferensfinalen i potten för första gången på 27 år hade ett tailgate-party för historieböckerna garanterat pågått. Jag ryser bara jag tänker på vimplarna som fladdrar i vinden, doften av öl och bbq-os, familjen där borta som lattjar med en fotboll, havet av blå och vita Isles-tröjor och ramsorna som dånar så det skallrar i tallrikarna på restaurangen i Marriott-hotellet vägg i vägg.
En vacker dag får vi människor uppleva sånt igen…
• • •
Bomber och granater, Oskar ska i alla fall vara med på matchvärmningen igen.
Tänk om…
• • •
SMS från The CEO i Florida:
”Ensam AW med Mink DeVille och en stadig bärka vid baljan inför kvällens drabbning! Grilla några fläskbitar och grannen, Philly-Brad, på besök.”.
Han kan fara åt helvete!
• • •
Tipsraden kommer här – och ja, jag tippar med hjärtat igen. Inte för att jag ”håller” på lagen jag ger segern – utan för att jag vill ha maximal spänning – ikväll och över helgen.

•NY Islanders – Philadelphia 2 (OT)
•Vancouver – Vegas 1 (OT)

Konecny och EP avgör.
• • •
Flyers-fansen i spåret vet vi vilka det är, men kan vi hoppas på besök av någon som vill försvara Islanders färger också?
Något säger mig att Björn Falk står i begrepp att bryta sin tystnad…
• • •
Ja, amigos, trumvirvlarna har börjat ljuda.
Det är dags.
Det är showtime.
Det är tid för dubbeldrama monumentale.

DALLAS – COLORADO 1-4 (Slut)
• • •
Igen:
Game 7, baby!
På fredag kväll – oklart vilken tid, det beror på om även Canucks kvitterar imorrn – väntar vad som utan tvekan kan beskrivas som hela säsongens hittills mest magnifika höjdpunkt.
I can’t wait.
• • •
Gabbe kunde, som ni såg, inte starta tredjeperren – men han dök såsmåningom ändå upp i båset för att pusha lagkamraterna.
– Han var den som hördes mest. Gabriel är lagkapten av en anledning, säger Burra.
• • •
Bowness muttrar på presskonferensen.
– Deras bästa spelare producerar. Våra gör det inte. Låt oss inte sugarcoat it. Vår förstakedja måste bli bättre.
Ja just.
• • •
Till slut blev det lite konstigt i den här serien även ikväll. Det var ju en sekvens i tredjeperioden när vi inte hade en avblåsning på över nio satans minuter.
Burra igen:
– Jag sa det till killarna i duschen: Medan det kändes som att förra matchen pågick i en evighet hann man knappt blinka förrän tredjeperioden ikväll var över.
• • •
Nu börjar man längta efter en natt när Julia är vaken och gör oss sällskap i spåret.
Vad sägs om kommande natt, madame?
• • •
Okej, okej, bortsett från debaclet på Miros mål var Hutchinson riktigt bra ikväll också.
Biffen lovar härmed att sluta mobbas.
• • •
Jaha, helt klart före midnatt – för första gången sedan jag inte minns när.
Normalt hade jag kunnat gå ut, men inte i Cuomos och DeBlasios corona-rike, här stänger allt vid 23.00
Så, tja, det blir väl en klämtare – och så kanske jag tar och börjar fila på nästa intro redan nu.
Vi har ju en ny gastkramande dubbelmacka att sätta gaddarna i redan om mindre än ett dygn.
Ser fram emot tung uppställning i spåret då!

DALLAS – COLORADO 1-4 (Slut)
• • •
Game 7 coming up, baby!
En slutrapport också – om någon timme eller så. Jag ska bara skriva lite annat först.

DALLAS – COLORADO 1-2 (Period 2)
• • •
Drama, boys and girls, drama.
Det känns verkligen som att vad som helst kan hända i tredje.
Så really:
Var redo för åka av.
• • •
Men shit, vad hände med Gabe The Babe?
Fick han en sena I knät avskuren med friendly fire?
Det såg inte alls bra ut.
• • •
Det är de unga backstjärnornas kväll.
Först ser Heiskanen till att ge Stars ledningen – och sen står Cale Makar Avs bi på samma sätt.
Det kan de ju diskutera när de om några år sitter på Awards-galan i Vegas och är nominerade till Norris Trophy båda två.
• • •
– Fuck, skriker Gabriel tydligen så det ekar i hela Rogers-plejset när han haltar av isen också.
Jag ber att få instämma:
Fuck.
• • •
Stars är verkligen hopplösa återfallsförbrytare och tar utvisning på utvisning på utvisning.
Eftersom Avs PP inte spinner för full maskin ikväll har det ännu inte kostat så förfärligt mycket, men de leker med elden och bara själva bristen på disciplin hade fått den mest förhärdade socialsekreterare i det mest eländiga problemområde att sucka uppgivet.
• • •
De håller väl demonerna på armlängds avstånd, men lite sticker nog minnet från ifjol i bakhuvudet i Dallas-stjärnorna.
Då hade de 3-2 på Blues i Game 6 i andra omgången, men förlorade med 4-1 – och stupade sedan i Game 7,
• • •
Trio Me Bumba plus Zydden och så ett litet inspel av Chall – det är och förblir alltså uppställningen i spåret ikväll.
Det är spjutspetsarna, for sure, men jag har blivit bortskämd och hoppas på lite mer tryck såna här elimination-matcher.
Kommer i Game 7, säger vi…
• • •
Avalanche hade också en minnesvärd Game 6 i andrarundan 2019.
De låg under med 3-2 mot Sharks men Gabe The Babe tvingade fram en Game 7 med ett klassiskt övertidsmål.
Sen förlorade de visserligen den avgörande matchen, men ändå. Game 6 vet de hur man hanterar.
• • •
Nja, Linyreg, om du tittar noga på det där Siri-klippet frågade jag bara ”Do you like hockey?” – och så drog hon hela den där zamboni-ramsan.
Vi har inte diskuterat ämnet tidigare.
• • •
Förlängning.
Jo, jag tror fortfarande att kvällen kommer kulminera med inferno.

DALLAS – COLORADO 1-1 (Period 1)
• • •
Vad är det här för chockerande inledning?
Vi får ju se en helt normal playoff-period mellan två lysande lag – och som den här serien artat sig tidigare blir det normala onormalt.
Jag menar, vi hade förväntat oss att det skulle stå 3-3, 4-0 eller 1-7 efter de första 20 minuterna – inte försynta 1-1.
• • •
Avalanche är de som har mest akut att prata om i pausen.
De lirar powerplay i sex minuter, men uträttar ingenting och givetvis – Stars får därefter allt momentum.
Att Zadorov lyckas vispa in en slumppuck på slutet känns mest som just en slump.
• • •
Nähä, Bowness ställer Khudobin på blålinjen igen.
Det kan tolkas som att Bisopens era är över.
• • •
Alltså, den här regeln att en high stick renderar två extra minuter om den som råkat tugga lite klubbad börjar blöda – den är ju befängd.
• • •
Jaha, där blev Michael Hutchinson återigen Michael Hutchinson.
Jag tänkte väl att han förr eller senare skulle visa sitt rätta, inte helt attraktiva ansikte.
• • •
En Kär kollega, Emily på ESPN, anlände till Edmonton idag – och får nu sitta instängd på ett hotellrum i två veckor för att kunna täcka Stanley Cup-finalen.
Det är vad som krävs. Man måste vara på plats senast nu.
Så då vet ni.
Det blir Korresoffan all the way…
• • •
Ja, Burra är het. Som ALLTID när mycket står på spel.
• • •
Från och med idag kan man följa dokumentärserien Quest For The Cup, filmad exklusivt inifrån bubblorna i Edmonton och Toronto, men vi i USA måste skaffa streaming-appen ESPN+1 för att se och jag vet inte jag.
När NHL började censurera sina dokumentärer, så man inte längre fick höra Bruce Boudreau svära som en sjöman och säga saker som ”Fuck these dickheads” inför Washingtons matcher mot Pittsburgh, tappade de rätt mycket av sitt attraktionsvärde.
• • •
Noterade ni vad Siri, den virtuella sekreteraren, kallar mig?
Fem plus.
• • •
Om Stars vinner är de som sagt klara för konferensfinal för första gången sedan 2008.
Då mötte de Detroit och dagarna i The Big D runt Game 3 och 4 den våren hör till mina käraste NHL-minnen. Det var under den resan jag på allvar förstod magin i att följa en Stanley Cup-serie på plats – och dessutom såg de inblandade svenskarna oavbrutet till att jag kunde späcka den då rätt färska bloggen med golden material.
Lidas, Homer, Zäta, Kronwall, The Mule, Samme Samuelsson och Lilja höll mig road i ena ringhörnan – och Notan Norström, Grosse Grossmann, Joel Lundqvist och Konsthandlare Eriksson i den andra.
Åh, så mycket fallfrukt jag bara kan plocka under promenader ner längs memory lane.
• • •
Härligt att se dig, Zydden. Medlemmarna i Trio Me Bumba är superstars i spåret, men ju fler som deltar i dansen, desto mer yster blir den.
Det kan våra vänner U-båtar för övrigt se som en uppmaning att segla upp till ytan…

Några minuter återstår av andra övertidsperioden i en match just så stor, viktig och avgörande som den vi får uppleva ikväll och plötsligt blåser domarna för en utvisning vars potentiella – för att inte säga troliga – konsekvenser står klar för alla på en gång.
Laget som beviljas powerplay har plötsligt en chans att öppna himlens portar och den kanske aldrig kommer igen – och laget som ska döda utvisningen måste i sin tur uppbåda all kraft de egentligen inte har kvar för att hålla helvetets diton stängda.
Huruvida spelarna i ett sådant läge ser sitt hockeyliv passera revy är oklart. Förmodligen inte. De är för koncentrerade på det de måste göra – och i allmänhet inte lika romantiska i synen på hockeyvärvet som den här skribenten.
Men de borde göra det. För det var hit, till det här ögonblicket, allt ledde. Det var till exakt denna typ av stunder, när det bestäms vilka de egentligen är och vad deras så kallade Legacy kommer att bestå av, de hela tiden var på väg.
Så fragment av scener från det som föregått just denna stund borde flimra förbi på näthinnan.
Från de första, stapplande skären i den tidiga barndomen, på isar i rustika ishallar i Lerum, i Nova Scotia, i Sverdlovsk Oblast och i Malmö.
Från baksätet i en kompis farsas Volvo, fullpackat med trunkar och klubbor och stojande kids, på väg till bortamatch mot värsta knatterivalen i svinottan en isande kall lördagmorgon i januari.
Från de sömnlösa nätterna i sängen i pojkrummen när ljuset från en lastbil som passerade på vägen utanför blänkte till i Peter Forsberg- och Mario Lemieux-affischerna på väggarna och drömmarna brann i den lilla bröstkrogen.
Från tonårens oändliga lördagkvällar i mammas och pappas tv-soffa när polarna var ute och gjorde allt som tonåringar gör på lördagkvällar men ännu en tidig match väntade ju på söndagsmorgonen.
Från de ohyggliga barmarkspassen med blodsmak i munnen och mjölksyra i benen och en förbannades brant skogsbacke som måste tillryggaläggas en gång till.
Från turneringar, sommarläger, gallringar, nervösa A-lagsdebuter, drafter, landslagssamlingar, brutala nederlag, euforiska triumfer, trejder, första matcherna i NHL, evig serielunk och tidigare playoff-slag.
Som sagt: Alla de stunderna, alla de kapitlen i den stora sagan om de här unga männens karriärer, ledde fram till det Defining Moment en kväll som denna utfäster löften om.
Och vi, vi som sitter vid sidan om, får vara vittnen när historien tecknas och milstolpar kilas fast i evigheten.
Det är en nåd att få vara med om, så känn dig priviligerad och utvald och hedrad, medmänniska.
• • •
Jaha, hej och tjenare igen, amigos i Stanley Cup-bubblan – hur har ni detta så här mitt i första septemberveckan?
I New York är det grått och mulet och lite…moloket. Alla fruktar hösten och vintern. Sommarn blev ingen sommar, men vi kunde i alla sitta på uteserveringar och klaga. Vad händer nu?
Själv har jag dock mest varit upptagen med vardagliga bestyr och ärenden. Kemtvätt skulle lämnas in, vanlig tvätt hämtas, disk diskas, brev postas, ansökningar om ackreditering till ett framtida evenemang mailas och en lägenhet städas åtminstone nödtorftigt.
Det känns lite provocerande att sådant världsligt alls ska behöva ägnas tid och energi mitt under den här högtiden. Borde inte hela vardagen vara satt på undantag nu? Som vid jul och påsk och när ens ungar, om man skaffar sig såna, föds?
Jo, och därför har jag också sparat det mesta av disken till senare – och städat blev det väl egentligen inte alls.
• • •
Vi har alltså bara en match på programmet idag och lite känns det som att rusa in på Vegas fetaste buffé och upptäcka att de bara har en ”station” öppen.
Lite snopet.
Tills man ser vad ser vad som väntar i de fåtaliga grytorna. Bara det bästa och läckraste och mest upphetsande serveras.
Jag menar, VILKEN match det är!
Dallas Stars kan för första sedan 2008 bli klara för konferensfinal – och Colorado Avalanche kan tvinga fram en – törs jag ens säga det? – Game fucking 7.
Ojvoj och holy hell!
• • •
Montreal trejdar alltså till sig Jake Allen från St. Louis och jag blir sittande i soffan med hopskrynklad panna ett tag.
Varför då?
Han är dyr och de har redan bra uppbackning bakom Price och även om Bergevin nu inte tycker det väntar ju en Målvakt-bonanza av guds nåde när slutspelet är över. Ett helt koppel mighty burväktare ska ha nya kontrakt och det innebär att åtskilliga sidekicks, betydligt billigare än Allen, kommer bli tillgängliga för trades.
Så Julia – vaffö gör di på detta viset?
• • •
Mitt under den tidiga förmiddagens alla ärenden satt jag mig vid ett högt bord utanför kvarterets eminenta lilla fik och avnjöt en latte och en croissant.
Då kom det fram en vinddriven existens med yvigt uteliggarskägg och dammig hy, tittade mig rakt i ögonen och sa:
– Fuck it all!
Sedan gick han vidare.
Jag ville svara att jo, så känner jag också ibland – men det är i alla fall Game 6 mellan Stars och Avalanche på tv ikväll.
Men jag kom mig aldrig för.
• • •
Apropå målvakter är det lite rörigt på den fronten i denna Game 6.
Avalanche tvingas av allt att döma lita på Michael Hutchinson igen – och coach Bowness tycks fortsätta med Big Ben Bishop, fast hans start i förrgår milt uttryckt lämnade en del i övrigt att önska, som man säger när när man inte vill såga den som varit bedrövlig.
En extra exotisk krydda till buffén, får vi väl se det som.
• • •
Men vet att Islanders börjat göra vågor, om jag får försvenska ett engelskspråkigt uttryck på det viset, när till och med guvernör Cuomo uppmärksammar deras förehavanden i Stanley Cup.
Han har en del annat att stå i just nu, kan man tycka, men det hindrade honom inte från fyra av den här tweeten igår.

Great playing tonight by the @NYIslanders in a well played and exciting game. Owners Jon Ledecky & Scott Malkin and the incredible team showed us that nothing beats a good hockey game. #Isles

— Andrew Cuomo (@NYGovCuomo) September 2, 2020

Fast man undrar…förstod han att de förlorade femte matchen mot Flyers?
• • •
Nu hamnar jag i sånt där ”tänk-om-det-här-varit-på-riktigt”-tillstånd igen.
En serie mellan Avalanche och Stars hade varit inget mindre en våt dröm att följa live.
Som ikväll, i Dallas. Jag kan se och känna allt. Den lätta besvikelsen över att ingen kollega villa hänga med till Billy Bob’s i tvillingstaden Fort Worth igår kväll. Huvudet som värker för att vi gick på nån sunkig Scott Burnside-bar i downtown Big D istället. De vindlande katakomberna i American Airlines backstage-faciliteter. Burger Klingbergs tandlösa leende i Stars tajta omklädningsrum. Kotletterna i den spatiösa pressloungen. De mjuka kontorsstolarna på pressläktaren. Discokulan i taket ovanför jumbotronen. Vrålet under nationalsången. Ilandet i magen när pucken släpps…ah.
Men som sagt: Det är bra i korresoffan också.
• • •
Hetaste Conn Smythe-kandidaterna i de återstående lagen according to Biffen.
Tampa: Victor Hedman
NY Islanders: Josh Bailey eller Ryan Pulock
Philadelphia: Carter Hart
Vancouver: Elias Pettersson eller Jacob Markström
Vegas: Shea Theodore eller Mark Stones
Colorado: Nathan MacKinnon
Dallas: Miro Heiskanen.
• • •
Haha, kolla vad som hände när jag för en liten stund sedan frågade Siri om hon gillar hockey (ja, ibland kan det framstå som att jag har för lite att göra.…

• • •
Dagens tipsrad är kort men god.

•Dallas – Colorado 2 (OT)

Ja, jag tippar med hjärtat igen. Jag vill ha sudden-inferno – och jag vill ha Game 7 på fredag.
• • •
Det tar bara drygt tolv timmar att köra mellan Denver och Dallas, så förmodligen hade jag gjort det också – med The CEO of Everything på passagerarsätet ner genom Colorado och in i Texas, förbi Colorado Springs och Amarillo.
En våt dröm, sa jag det?
• • •
Burra gör mål ikväll med. Det kan rentav vara han som avgör i OT.
• • •
Dagens skämt från fotograf-Höken
”Elvis hade en storbror. Tolvis. En dussinsångare”.
• • •
Jag hör det tydligt. Det knäpper plötsligt till i Stanley Cup-altaret mellan tv:n och sovrumsdörren.
Hockeygudarna vet också att något väldigt speciellt händer ikväll.
Här är några aktuella klenoder vardagsrummets kultplats byggts av.



• • •
Och nu:
Showtime.
Det var, vet pojkarna på isen, hit allt ledde…

PHILADELPHIA – NY ISLANDERS 4-3 (Slut, OT 1)
VEGAS – VANCOUVER 1-2 (Slut)
• • •
Precis när jag, efter sista uppdateringen i Elias Pettersson-texten, drog korken ur Folk Machine-flaskan från Central Coast med min nya korkskruv, slog det mig:
Just ja, ikväll råkade jag utlova en slutrapport i bloggen…
Så nu står det ett glas, ännu odrucket, och väntar på mig alldeles intill laptoppen, och jag ska be att få rappa på…
• • •
Exakt vad mer jag vill ha sagt vet jag inte riktigt, men…jo, jag tippade med hjärtat i introt. I själva verket var jag rätt övertygad om att både Islanders och Knights skulle sätta in den dödande stöten redan ikväll, men jag ville att serierna skulle fortsätta och se – då fick jag plötsligt rätt.
Nu är det istället så att det enda lag majoriteten av oss trodde skulle ha en chans att vända 1-3-underläge – Bruins – är det enda lag som åker ur andrarundan med 4-1.
Det ska fan vara Stanley Cup-tippare.
• • •
Nej du, Guran – jag äter inga rödvingar. Vingarna på mina tallrikar är sotade, indränkta i bbq-sås eller gjorde enligt Buffalo-recept, med mycket malle i.
Rödvingar ska spela hockey och inget annat.
• • •
Han har inte samma meriter under bältet ännu, men sett till själva grundbegåvningen hör EP redan till de största svenskarna i NHL-historien, det bara är så.
• • •
Hurra för Uffe Bodin, som i bloggen NHL-Timmen igår avslöjade att han ska bli pappa. Och hurra för barnet. En bättre far går inte att tänka sig.
• • •
Ska man börja våga hoppas på en eller ett par Game 7 till helgen? Det vore…omvälvande!
• • •
Coach Green säger förstås inget om huruvida det är sannolikt att Markan spelar nästa match eller inte.
Men bara det faktum att han satt på läktaren och applåderade i sitt fina munskydd, och alltså inte ens var backup, indikerar väl dessvärre att han inte bara lider av ett nageltrång.
• • •
Okej, nu så:
Skål!
Vi hörs i morrn igen, när Colorado försöker tvinga Dallas till just en Game 7.
Jag känner redan hur det knyter till sig i solar plexus bara jag skriver det…

PHILADELPHIA – NY ISLANDERS 4-3 (Slut, OT 1)
VEGAS – VANCOUVER 1-2 (Slut)
• • •
Elvis-showen fortsätter!
Det gör bloggen också, ska bara skriva vanlig text. Sen kommer slutrapport.

PHILADELPHIA – NY ISLANDERS 4-3 (Slut, OT 1)
VEGAS – VANCOUVER 1-1 (Period 2)
• • •
Så här mycket har ingen jublat över namnet Thatcher sedan de mest konservativa britternas heydays på 80-talet.
The kid är ju sensationell – och hoppet om mer Canucks-röj i bubblan lever.
• • •
Shea Theodore gör ett mål som omedelbart seglar upp på listan över ”slutspelets snyggaste”.
Kommer ni på rak arm på något grannare?
Jag gör det inte.
• • •
Själv ägnade jag stora delar av perren åt att först prata med Robert Hägg och sedan skriva en text och nu har redaktör Björkman snart stämplat in på redaktionen så snart kan ni tal av det aktstycket på sportbladet.se, för Björkman är lika snabb på att redigera som Nathan MacKinnon är på att åka skridskor.
• • •
God morgon, ICA-handlare Johansson och Sorgringo och alla andra – underbart att ha er med i den svenska ottan.
• • •
Vegas lär växla upp så det sjunger om det i tredje, men en enkel man kan väl drömma om övertid?