Da capo!
Ja, refrängen från igår är densamma idag. Det som gällde de två elimination-matcher vi avnjöt då, med bultande hjärtan, gäller även de två vi ska svepas med i nu.
Så jag ber, för att understryka min poäng i just detta skede av Stanley Cup-slutspelet, att få reprisera hela inledningen från måndagens intro.
Här:
”Det handlar om att förtränga nu.
Trycka undan.
Förneka.
Spelarna vet såklart vad som står på spel i de matcher som ska avgöras de närmsta dygnen, de är inte lobotomerade, men de kan inte låta känslorna som den kritiska situationen genererar få fäste.
Alls.
De som har chansen att sätta in den dödande stöten kan omöjligen tänka på hur förlösande skönt det vore att vinna – och de som riskerar att få hela säsongen avslutad kan inte tänka på hur förkrossande hemskt det vore att förlora.
I dess ställe, i vakuumet där känslorna normalt får sitt utlopp, kan bara totalt fokus på the task at hand fräsa som en brännande stålblå svetslåga.
Annars går det inte. Annars blir de överväldigade av tyngden i det de måste göra och slutar fungera.
Bob Gainey, den gamle Montreal-legendaren, för fascinerande insikter i det ämnet till torgs i den fantastiska dokumentären ”Names on the Cup” från 2017.
Det verkligt orgiastiska med att vinna, berättar han, är att man äntligen kan släppa loss alla känslor man tvingat sig själv att kväsa och hålla på avstånd.
”I slutet av de avgörande matcherna är sekunder som minuter och minuter som timmar och när signalen till sist går kan man äntligen tillåta sig att släppa på allt och fördämningarna brister och känslorna bara forsar ut”, säger han.
Likadant, fast tvärtom, är det för de som förlorar. Först när the fat lady verkligen sjungit och slaget är över kan de erkänna för sig själva att de fått sina hjärtan krossade och omfamna smärtan och sorgen och insikten om vad som mycket väl kan ha varit en once-in-a-lifetime-chans gick om intet.
Så det gäller nu när den här veckans elimination-draman börjar detonera i våra bildskärmar:
De som klarar av att känna minst under de mest pressande omständigheterna är de som fortfarande kommer stå upp när stormen bedarrat.
Det är oerhört fascinerande – och jag är måttlöst lycklig över att jag får följa skådespelet ihop med er, världens bästa läsare.”
• • •
Jaja, det är givetvis lite fusk att bara köra samma inledning igen, men vadå – ni tror ju på återvinning i Sverige och faktum är att jag haft ett späckat schema idag, toppat med podcast-inspelning med en uppspelt Lightning-supporter från Örby, så det fanns inte tid för en ny, tillräckligt spänstig tagning på samma tema.
Och det ÄR ju sant: Förutsättningarna är exakt desamma idag – och även Flyers, Islanders, Golden Knights och Canucks måste känna så lite som möjligt när matcherna gäller som mest.
Så, äh, håll till godo.
• • •
Oskar Lindblom kommer inte spela ikväll, tyvärr.
– Men han är bara dagar från matchform nu, meddelar Badtofflan.
Bara det borde räcka för att få alla i Flyers – inklusive de stora stjärnorna – att göra sin livs match ikväll.
Vinn för Oskars comeback, för fan!
• • •
Och plötsligt blev det september.
Vad sjukt.
Då ska en sån som jag ligga och bläddra i Hockey News färska Season Preview-nummer – och sen själv börja peta med den mödosamma analysen av samtliga 31 lag och deras förutsättningar inför den kommande säsongen.
Istället varvar jag – och alla andra – upp för Stanley Cup-slutspelets crescendo.
När jag tänker på att det faktiskt är så blir jag nästan yr.
• • •
Ojvoj – Thatcher Demko startar för Canucks i årets viktigaste match.
Då måste Markan ha skadekänningar – annars är Travis Green spritt språngande Serafim Svensson i Tintin.
• • •
I vanliga fall är Islanders en så kallad afterthought i New York – alltså själva stan; de fem stadsdelarna Manhattan, Brooklyn, Queens, Bronx och Staten Island. Islanders håller ju till ute på Long Island och är liksom…ja, Södertälje SK. Dem får Newsday – öns egen tabloid – ta hand om.
Men kul nog – nu börjar Loui & Barrys lilla varieté-akt ge genklang även in the city. Post och News förärar dem gott om utrymme, både Brooksie och Mike Vaccaro – Posts allmänne sportkrönikör och en skribent av Guds nåde – skriver krönikor och talkshowerna på radio gafflar oavbrutet om Mat Barzal, Jean-Gabriel Pageau och Varlamov.
NYC har, kort sagt, lite Isles-feber lagom till Labor Day Weekend.
• • •
Vem DeBoer tänker spela återstår att se. Han vägrar konsekvent att avslöja sådan detaljer i förväg, och har alltid gjort, så när den gode Mike Morreale från nhl.com i morse ändå frågade brast Vegas-coachen ut i skratt.
– Ska vi utföra den här dansen varje morgon? Det börjar göra ont i mina fötter…
• • •
En annan mindblowing aspekt på att vi redan plöjt rakt genom augusti är ju det faktum att pandemin fortfarande håller världen, och framförallt USA, i ett järngrepp.
Om någon sagt det i mars, om någon när hela skiten bröt kunnat ut sia om att det fortfarande skulle vara pandemi och halvt om halvt lockdown i september, då hade jag nog fan varit i Sverige vid det här laget. Sedan länge.
Frågan är vad jag hade gjort där? Förmodligen surfat runt på vänners och familjemedlemmars soffor. En vecka hos Bullen i Borlänge, en hos Alle och Lie i Ludvika, en hos storebror Ola i Göteborg, en hos Front 242-Åke i Leksand, en hos Niklas Tichonov i Örebro, en hos Ekan i Öreby, en hos Magdalena i Bromma, en var hos alla buddies i huvudstaden, inklusive Dilba, Crankshaft Murray och valda medlemmar i Kent, Popsicle och This Perfect Day.
Och under tiden hade jag förstås livebloggat. Där gick ni miste om något…
• • •
Efter sudden-avgörandet igår kunde inte ens Vigge nöja sig med det vanliga ”Det är alltid roligt att bidra offensivt”.
– Det är absolut ett av de skönaste mål jag gjort, slog han tvärtom fast när jag talade med honom.
Då vet man, verkligen, att något stort inträffat.
• • •
Igår började US Open ute i Flushing Meadows – en annan påminnelse om att sommaren snart passerat
Men det är en TV happening i år det också. De spelar inför tomma läktare och ingen media är välkommen. Mycket trist. Det är magiskt att hänga ute på tennisstadion några dagar och kvällar den här veckan – och man stöter alltid på Henke, på plats för att följa kompisen Roger Federer, och kan intervjua honom om den stundande campen.
2020 bestjäl oss på allt.
• • •
Tipsrad a la 1 september:
•Philadelphia – NY Islanders 1
•Vegas – Vancouver 2 (OT)
• • •
Burra sa också bra saker i luren igår. När jag konstaterade att han alltid är bra i elimination-matcher försökte han inte bara tona ned den clutch-egenskapen utan instämde.
– Ja, jag tycker om att spela matcher som betyder mycket. Det är roligt med press, sa han.
Sedan meddelade han att han hade kapten Landeskog på rummet och stod i begrepp att läxa upp honom.
– Han tror att han har en chans mot mig i ett nytt golfspel. Men det kan han glömma, hette det.
• • •
Alla kräver att Giroux, Voracek, Couturier och Konecny – Flyers stjärnor – gör sin bästa match för året ikväll och ja, ska Broad Street-pojkarna ha en chans behöver de verkligen rycka sönder bojorna och börja spela stor hockey.
Men de där bojorna sitter rätt hårt, vill jag än en gång påpeka. Det är några av de bästa fångvaktarna i världen, alltså Islanders backar, som slagit deras ben i kätting och dragit åt så hårt det går.
Så lätt blir det min själ inte.
• • •
Nathan MacKinnon – slutspelets store kung – fyller 25 idag.
Men det låter inte som det blir någon särskilt vild skiva i bubblan.
– Kanske stannar vi ute i trädgården en extra kvart ikväll, säger kapten Landeskog.
Ha!
• • •
Thatcher Demko…jag fattar inte.
• • •
Ikväll ser vi till att det är lite mer tryck i spåret redan från start, eller hur?
Tack.
• • •
Svenska målskyttar kommande timmarna:
Wild Bill, Elias och old fart Edler, faktiskt.
Och Lehner får en assist.
• • •
Mina vänner – då gör vi det här igen då.
All in – igen.
