Stanley Cup-drama utan bedövning
”Just nu, i lindan av fortsättningen, är den emotionella anspänningen inte lika brutal som för några dagar sedan. Vi har inte hunnit bli uppjagade ännu, det känns inte lika laddat.
Men vänta bara.
Snart driver författaren – alltså den stora hockeyguden – upp tempot igen, slänger in några oväntade intriger och vändningar och börjar åter plåga oss med så där obeskrivlig spänning…”
Så inledde jag ett intro av den här sorten för exakt en vecka sedan.
Andra omgången skulle precis börja och jag njöt av att en liten stund få vila i utandningen efter den inledande rundans galna crescendo.
Men det var då.
Nu HAR författaren drivit upp tempot igen, slängt in nya intriger och vändningar – och börjat plåga oss med intensifierad spänning.
Nä, vi är inte framme vid några direkta avgöranden ännu. Först i morgon spelas den första elimination-matchen i andrarundan – och kanske den andra.
Men redan nu går det att känna att temperaturen stiger.
Atmosfären runt sjöslagen vi följer tjocknar.
Mer och mer står på spel hela tiden.
Samtliga serier står i detta nu och väger. De befinner sig vid kritiska vägskäl. Det som händer nu stakar med all sannolikhet ut vägen framåt och sätter tonen för de slutliga uppgörelserna.
Och efter de tre urladdningar vi har på menyn de närmaste timmarna återstår bara rå dramatik.
Utan bedövning.
Så denna söndag finns inget utrymme för några njutningsfulla suckar i ro och stiltje. Det är bara att dra in allt syre du kan – och sedan hålla andan så länge det går.
• • •
Han byter telefonnummer oftare än många av backarna han har framför sig gör mål, men sent i natt, när de var klara borta i Edmonton, lyckades jag nå Robin Lehner – och som vanligt när han talar blev det en jäkla stark intervju.
Han är verkligen inte rädd för att säga vad han tycker och tänker och tror, Robin.
• • •
Att det redan ÄR söndag kan jag bara inte fatta. Tiden går så vansinnigt fort att jag börjar tro att pappa hade rätt. Han var matematiker – ja, äpplet föll så långt från trädet att det måste varit orkan den dagen – och svor under sina sista år i livet på att han medelest en avancerad uträkning skulle kunna bevisa att tiden HAR accelererat.
Konstigast:
Utöver Stanley Cup händer det ju ingenting i New York. Noll. Då brukar minuterna bli som timmar och timmarna som dagar, men nu är det mer tvärtom: Dagarna är som timmar och timmarna som sekunder.
Och på tisdag är det september. Hösten kommer efter sommaren som aldrig blev.
Som bloggens sidekick Varpu brukar säga när det är tråkiga matcher i The Rock:
Kill me now!
• • •
Huruvida den svenska målvaktskampen mellan Robin och Markan – som Robin för övrigt var väldigt snäll mot i intervjun, om ni inte orkade läsa; han uttryckte sann glädje över att landsmannen efter alla år vuxit ut till en av ligans bästa målvakter – fortsätter ikväll får vi se. Jacob lär stå, Thatcher Demko är nästan lika långt från en start som jag, men eftersom det handlar om back-to-back kan det tänkas att DeBoer planterar en liten blomma i kassen.
Vi får väl nästan hoppas så inte Allan Walsh behöver läggas inför observation hemma i Montreal.
• • •
Vad tror ni om en hotellrumsblogg – eller blogg hemma hos nån spännande kompis, typ SVT:s korre – från Washington DC till helgen?
Man, jag behöver komma ut härifrån snart…
• • •
Den senaste perioden de spelade var det som att karaktärerna Joe Pesci spelar i ”Goodfellas” respektive ”Casino” – Tommy DeVito och Nicky Santoro – möttes i en UFC-oktogon.
Sedan dess har det gått fyra dygn så risken finns att hettan mellan Avalanche och Stars avtagit en smula, men troligen inte.
Därför ser jag fram emot den inledande fajten ikväll med alldeles extraordinärt kittel i maggropen.
Och really – jag kan inte se något annat än att Avalanche samlar sig till säsongens match och utjämnar serien.
• • •
Nu känner jag plötsligt för att, lätt inspirerad av de listor jag motiverade min existens med i våras, lista de fem bästa svenskarna någonsin i var och ett av de åtta lag vi har kvar i slutspelet. Jag är som vanligt fullständigt subjektiv – och det gäller tiden de spenderade i klubben i fråga, inte hela karriären (Mats Näslund är sålunda inte aktuell för Bruins, fast han sett i ett helhetsperspektiv är den bäste svensk som spelat där – och Sudden blev Sudden i Toronto).
•BOSTON: 1. Pebben Axelsson, 2. Michael Thelvén, 3. Loui Eriksson, 4. Mats Thelin, 5. Jocke Nordström.
•COLORADO (inklusive Quebec Nordiques): . 1. Peter Forsberg, 2. Gabriel Landeskog, 3. Mats Sundin, 4. Andre Burakovsky, 5. Carl Söderberg, 5. Patrik Nemeth.
•DALLAS (inklusive Minnesota North Stars): 1. John Klingberg, 2. Ulf Dahlén, 3. Loui Eriksson, 4. Peo Brasar, 5. Kent-Erik Andersson.
•NY ISLANDERS: 1 Stefan Persson, 2. Tomas Jonsson, 3. Anders Kallur, 4. Kenny Jönsson, 5. Mats Hallin (Bobby Nystrom räknar jag inte officiellt som svensk spelare).
•PHILADELPHIA: 1. Per-Erik Eklund, 2. Pelle Lindbergh, 3. Mikael Renberg, 4. Kjell Samuelsson, 5. Thomas Eriksson.
•TAMPA: 1. Victor Hedman, 2. Fredrik Modin, 3. Anton Strålman, 4. Mattias Öhlund, 5. Andreas Karlsson.
•VANCOUVER: 1. Henrik Sedin, 2. Daniel Sedin, 3. Elias Pettersson, 4. Markus Näslund, 5. Thomas Gradin/Jacob Markström/Alex Edler/Patrik Sundström/Mattias Öhlund/Peo Brasar/Lars Lindgren/Lars Molin…ja, det var lite svårt här,.
•VEGAS: 1. William Karlsson, 2. William Karlsson, 3. Oscar Lindberg, 4. Oscar Dansk…ja, sen var det ju inga fler.
Synpunkter från kyrkbänkarna?
• • •
Om jag gjort gårdagens lista idag hade P&P haft en hög placering.
Nej, inte jag och Plätte-Per.
Islanders första backpar.
Det är antagligen hela slutspelets mest solida i defensiv mening – och huvudorsaken till att Flyers bästa forwards inte kommer någonstans i den här serien.
Fast just idag kommer Broad Street-bullisarna hitta ett sätt att vinna, känner jag på mig.
• • •
Naturligtvis tog även jag upp Roussel med Robin och han bara suckade.
– Det enda som händer är jag blir irriterad och då spelar jag ju bättre. Han bara förstör för sitt eget lag, sa han.
Man tycker att en sådan som Travis Green borde notera det och säga åt muppen att sluta.
• • •
Samtidigt som tiden går fort känns det som att vi hållit på med det här forever.
Minns när lag som Nashville var med i bubblan? Rangers? Maple Leafs? Pittsburg?
Herregud, det känns ju som en annan epok, far, far away.
• • •
Dagens tipsrad
•Dallas – Colorado 2
•NY Islanders – Philadelphia 2
•Vancouver – Vegas 1 (OT)
• • •
Var är Islanders-fansen i spåret, egentligen? Jag har en i min DM – Sveriges Radios förre, utmärkte New York-korre Daniel Alling – men saknar försvarare av Long Islands ära i flödet.
Vår gamle vän Björn Falk borde, exempelvis, kliva ut i ljuset och sjunga Clutterbuckens lov nu,
• • •
I journalistpoolen är mörkret nu kompakt. Jag ligger tredje sist och sjunker obönhörligt mot botten. Det kan inte bli på annat sätt när jag bara har följande spelare kvar: Chara, Paquette, Compher, Farabee, Nosek, Radulov, Boychuk (som inte spelar alls) och Markan, mitt enda lilla ljus i mörkret.
Helvete – hur gick det till? Inte ens Ottawa Senators drafter så fruktansvärt illa.
• • •
Svenskarna som går mål denna afton heter Burakovsky, Janmark, Pettersson och Karlsson.
• • •
Apropå Karlsson pumpade DeBoer hans däck så det sjön om det i förmiddags.
– Vi är väldigt nöjda med William varje kväll. Vi vet alltid vad vi får av honom. Vi får alltid ärligt tvåvägsspel. Han fuskar aldrig.
Det hade John J gillat att höra.
• • •
Om Oskar ändå kunde spela…vilken sjuhelvetes boost Flyers skulle få.
• • •
Okej, showtime.
Söndagskänslan var tung när jag för några timmar satt på uteserveringen utanför en lokal diner och petade i en äggröra, liksom förnimmelse av den förbannade hösten. Och längtan hem till familj och vänner i Sverige.
Så om det är någon gång under hela det här slutspelet jag verkligen behövt en riktigt upplyftande urladdning är det ikväll,
Så boys, please – bit varandra I halsen och ruska!