Tjenixen!
Bloggen är kvar i Nashville för en extra jobbkväll och hinner inte blogga om de två matcher som spelas denna måndag – hur exalterande det nu än hade varit att babbla om fyrapoängsmatchen i St Louis.
Så här kommer bara den väldigt korta tipsraden, men om allt går som det ska hörs vi från Garden imorrn igen.

•St Louis – Vegas 1
•Vancouver – LA 1

Ah, hörrni – jag ska ju nu ha en helt ledig söndag i Nashville och bara göra det som faller mig in, så jag tar och fyrar av tipsraden mitt i natten.
Då kan jag sova precis hur länge jag vill och sedan dundra ut i honky tonk-svänget whenever.
Here we go

•Washington – Winnipeg 1
•Colorado – Pittsburgh 1
•NY Islanders – New Jersey 1
•Carolina – Toronto 1
•Ottawa – Edmonton 2
•Philadelphia – Florida 2
•Arizona – Dallas 2
•Anaheim – Tampa 2
•Calgary – Buffalo 2
•Seattle – Montreal 2

NASHVILLE – DETROIT 1-0 (Slut)
• • •
En assist saknades.
Men två tredjedelar av ett Gordie Howe Hattrick är inte kattskit det heller.
För det var förstås Masen Med Mustaschen som till sist såg till att vi fick höra Tim McGraw i Bridgestone-ladan.
– Jag tog det jobbigaste först, ler han när vi ses i Preds numer futuristiskt stilrena omklädningsrum, inte helt olikt bryggan på ett rymdskepp i ett science fiction-drama.
Sedan bekräftar han att det var NHL-karriärens tredje fight.
– Första gången blev det inte så mycket. Då fick jag knappt av mig handskarna. Andra gången…well, låt oss säga att det blir bättre och bättre utan att vara bra.
Mja, oavgjord skulle jag nog ändå kalla boxningsmatchen mot tysken.
• • •
Klart Lill-Nyllet hänger en kasse i Toronto. Filip gjorde ju just sitt 39:e och gick för en kort stund upp i ensam ledning i svenska skytteligan och det kan Willy Styles såklart inte gå med på.
• • •
De har täckt över klubbmärket i Preds-rummet med en tjock matta, så jag kan utan problem ställa mig precis där en skräckslagen Ekeliw 2016 stod när Shea Weber och andra backbjässar började skälla på honom – för att han placerat 46:orna mitt i det där emblemet.
Holy ground, känns det som.
• • •
Red Wings hade inte tillräckligt mycket killer-instinkt i avslutningarna – och när de ändå hade det var Saros helt fenomenal – men i övrigt gjorde de en riktigt bra bortamatch.
Därför känns den knappa förlusten gissningsvis extra sur.
Nu kan de bli neddragna under strecket igen – ifall Capitals vinner matinén mot Jets i betongbunkern imorrn.
• • •
Min känsla är att katterna gett sig fan på att få revansch för senaste holmgången på Garden.
• • •
Naturligtvis är Hästpolo-Gustav inblandad i förarbetet till Filips sena avgörande.
Den skånska senapen och det leksandska knäckebrödet ÄR ligans hetaste radarpar.
Utom när de krockar med varann bakom kassen.
– Mitt fel, jag försökte få undan backen men är tydligen inte tillräckligt stark, urskuldar sig Gus.
• • •
Vad ÄR det för match som pågår i Big Smoke?
Både Pontus Holmberg och Bobby McCann har alltså slagläge på hattrick i tredje.
Jag kanske borde åkt norrut ändå…
• • •
När jag kommer ut på stan efter en snabb visit i det där science fiction-rummet väller de rusiga supporterskarorna upp mot södra Broadways honky tonks och det går att känna hur ett löfte om att vad som helst kan hända glöder i luften.
Det är en kick bara att förnimma.
Därför känner jag mig ändå helt tillfreds medan jag vandrar i andra riktningen, hem mot hotellet och tv-sänd fajt från Madison Square Garden.
Den ska jag nu se i lugn och ro – medan ni tar del av de bilder vi på traditionellt vis avslutar med under gästspel ute i spenaten.

Slut, Nashville vinner, mer sen.

NASHVILLE – DETROIT 0-0 (Period 2)
• • •
Nu jävlar – Masen Med Mustaschen börjar slåss!
Det har jag aldrig sett tidigare, men han han väljer uppenbarligen sina tillfällen, för det är tyska bjässen Moritz Seider han går upp mot – och klarar sig helt galant.
Ja, på Åkerö utanför Leksand viker de aldrig ner sig.
• • •
Annars?
Well, nog hade jag trott att jag skulle få se ett och annat mål när jag tog plats på den lilla kärran på LaGuardia igår eftermiddag.
Men no banana so far.
I andra har Detroit under första halvan hetast lägen – de tar rentav över litegrann, skulle jag vilja påstå – men Juuse är för bra.
Det är Alex Lyon också, när hemmalaget då och då tar sig norrut och i slutet av mittakten till och med skapar lite tryck.
• • •
Peter Lundin, under finalen 2017 var Jill här och just den veckan hade hon Dregen som gäst och jag och The CEO of Everything hamnade på fest med hela sällskapet på härligt rökiga Santa’s Bar utanför stan.
Då blev det så här.

• • •
George Kittle, NFL-stjärnan, blir alldeles till sig när kompisen Forsberg boxas och hoppar rakt upp och ner i jumbon.
Haha.
• • •
Jo, Carl Henriksson, det var Lille Skutt Nyquist som kom med allvarliga anklagelser om att Zäta hade otillbörligt inflytande över vad som publicerades i denna blogg…:)
• • •
Han ser för övrigt ut som en skäggigare Lönta Lindquist, George Kittle.
I alla på håll, i en jumbo, är likheten rent frapperande.
• • •
I ett sms från skåne står det:
”Jag tror Lille Skutt vinner Calder Trophy” i år.
Hihi.
• • •
Zydden, nu blir jag besviken. Ser du inte varje morgon att jag pratar med gubbarna? Det är ju standard.
• • •
Nu vill ha ett mål och en assist från Filip också.

Då fullbordar han karriärens första
Gordie Howe hattrick och hur cool vore inte det att skriva om.
• • •
”I like it, I love it”…ja, förlåt, jag sitter och nynnar lite på Tim McGraw-dängan vi inte fått höra ännu.
Men i tredje…jag räknar kallt med det.

NASHVILLE – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Oh, yes, mama.
Det är furstligt tjo och tjim i South Broadway-ladan denna marslördag.
Festen har som sagt pågått sedan förmiddagen och nu ska den få en rejäl skjuts inför kvällens övningar på Broadway.
Vinner Preds kommer klackarna sitta som magneter i taken på Tootsie’s, Legend’s Corner och Robert’s Western World.
• • •
Well, om Filip är knäckebrödsmackan från Leksand är Gustav den skånska senapen i tjänst som pålägg.
De skördar inga nya poäng i den mållösa förstaperioden, men jag följer dem noga varje gång de är inne på isen och ser ju tydligt att de trivs lika bra ihop som det hårda brödet och den starka senapen.
På något sätt vet den ene hela tiden var den andre befinner sig och därför hittar de varandra även med puckar som egentligen borde hitta någonstans.
Fascinerande indeed.
I andra leder samarbetet till mål, jag törs nästan lova.
• • •
Man vet att man är i södern när det börjar med att en ung man svärs in som militär och lovar trohet mot nation, flagga, konstitution och president…
• • •
Det tar inte mer än åtta timmar att köra mellan Detroit och Nashville, men det är inte därför vi har så gott om Red Wings-fans på plats i Bridgestone.
Det är för att Michigan så länge varit avfolkningsbygd och fått se sina innevånare spridas över landet – inte minst till boomtowns som den här, med gott om arbetstillfällen och ingen delstatlig inkomstskatt.
• • •
Baguettebagaren i Skåne hoppas för övrigt att hans vän Lille Skutt gör mål, men att Red Wings vinner.
Förstås.
• • •
Det är lite roligt att Nashville-publiken redan i första frasen i nationalsången gör orden ”You see” till en Juuse-hyllning.
• • •
När George Kittle – stjärna i San Francisco 49ers och tillika god vän med Filip Forsberg – zoomas in i jumbon, iförd Preds-jersey, utbryter eftermiddagens mest dånande ovationer.
• • •
Däremot tycker jag de är de lite småsinta när de buar åt Patrick Kane.
Fast det är klart, man kan ju bara tänka sig hur mycket sorg han orsakade här under alla år han var Herr Showtime hos divisionsrivalen Chicago.
• • •
Hockeymässigt var ju denna förstaperiod inte så mycket att skriva hem om.
Det syns att Preds har mycket självförtroende och det syns att Wings är extremt laddade, men de får inte så mycket ut av de respektive ”tillstånden”.
Vi som läser vår HEK vet dock att LAGET ofta kommer igång på allvar först efter 20 minuter.
Så blir det nu också.

När det börjar bli för mycket rutin, när det känns som att dagarna hela tiden går i repris, när tillvaron har för lite sötma och sväng och lyster…då finns det bara ett riktigt effektivt schackdrag för en NHL-korre stationerad i New York.
Hen måste flyga down south, till Nashville i centrala Tennessee, och se en lördagsmatch i Bridgestone Arena – omsluten av honky tonk-gung, BBQ-os, ljudet från boots-klackar i parketten, southern charm och allmän partyatmosfär.
Så: Here I am – i arenan med ligans ystraste stämning, för just en Saturday Night Showdown, mellan glödheta Nashville Predators och ett Detroit Red Wings som på goda grunder ser varje match under sista grundseriemånaden som en uppgörelse på liv och död.
För senaste tiden har mitt liv om inte gått i stå så i alla fall reducerats till en tidvis monoton lunk mellan korresoffan och Madison Square Garden och en utflykt av just den här ordinerade sorten var nödvändig.
Och jo, jag kan försäkra – redan långt innan gamle Dan O’Rourke släppt pucken darrar det av vällust i alla nervtrådar.
En match som den här, en lördag den här tiden på året, är så mycket mer än just bara en hockeymatch i Nashville.
Det är en happening och en folkfest monumentale och att den råkar börja på halv matinétid – 16.00, lokalt klockslag – spelar ingen roll. De myllrande – för att inte säga skvatt galna – kvarteren runt den gistna ladan i ena änden av South Broadway har bubblat av liv och rörelse och förväntan och rus sedan tidiga förmiddagen.
Nu, när showtime närmar sig, känns det som att vi alla håller på att förenas i ett lyckans klimax.
Rutinen har i sanning upphört, en dag som inte liknar någon annan är på väg att fulländas.
• • •
Säger jag inte att vad som helst kan hända under den här lugubra grundseriespurten?
Caps och Hurricanes gick igår kväll helt bananas i en målfest av en sort de inte ens hört talas om i Raleigh tidigare – komplett med hattricks av både Sonny Milano och Sebastian Aho – och nu under eftermiddagen lyckas Islanders fullkomligen mosa Winnipeg i UBS Arena.

What’s next? Buffalo blir jämna? Vitek Vanecek börjar stoppa puckar? Reilly Smith jagar ikapp Kutjerov?
Det ska fan vara NHL-analytiker.
• • •
Som de flesta av er känner till landade jag på BNA – Nashvilles förträffliga flygplats, belägen blott en kvarts bilfärd från downtown – redan igår och därmed förväntar ni er en redovisning av glad och ostyrig runda på Broadways röjigaste honky tonks.
Men nja.
Det föll ett kraftigt regn över mellersta Tennessee hela kvällen, så jag åt bara en stilla middag i hotellobbyn och satt sen i baren och lyssnade på de Roseanne Cash-dängor bartender hade en förtjusande fäbless för.
Mer blev det inte – och inte heller ikväll ska vi nog räkna med mycket till ramalama.
Såvida inte Hästpolo-Gustav hänger med ut på middag – han försöker hävda att han har vänner på besök, men jag tjatar vidare… – är jag i tjänst och måste gå hem till hotellet och hamra referat.
Men i morrn…watch out, Nashville! Då är jag ledig och de gapigaste helgturisterna har åkt hem och en plats i baren på Martin’s BBQ väntar på mig vid middagstid och sen är alla bets off!
• • •
Man kan fråga sig om Winnipeg Jets kramade ur sig allt de hade under det eminenta framträdandet mot Rangers på Garden i måndags.

Sedan har de ju varit risiga som ett helt Columbus och fått stryk av både Devils och Islanders.
Hur händer sånt? Ibland fattar jag ingenting.
• • •
Det är nu inte enkom för mitt höga nöjes skull, eller för att få lite variation i vardagen, denna bofink flaxat ner till Music City.
Framförallt ska jag rapportera om Predators rungande succé – och om det svenska radarparet som, likt Dahlin och Andersson i fotbolls-VM 1994, får omvärlden att häpna.
Filip Forsberg och Gustav Nyquist är ju hetaste duon Nashville sett sedan Dolly Parton och Kenny Rogers.
Hela säsongen, men framförallt sedan den där inställda U2-konserten i mitten av februari, har de ihop med centerankaret Ryan O’Reilly varit loket som baxat The Mystery Train hela vägen till playoff heaven.
Det är en liten sensation.
Jo, redan i höstas mumlade jag om att Hästpolo och Masen Med Mustaschen borde passa fint ihop, men att de skulle bli sydstatsversionen av Stan Mikita och Bobby Hull hade jag verkligen inte kunnat föreställa mig.
Chansen att denna blåsiga eftermiddag få se dem live, mitt under mäktigaste haussen i Bridgestone sedan 2017, känns som ett stort privilegium.
• • •
Inför varje match i den här ladan har jag sedan femton-sexton år tillbaka som tradition att besöka Country Music Hall of Fame och dess souvenirbutik tvärs över Demonbreun Street, för där säljer de vanligen Waylon Jennings- och Doug Sahm-tischor man inte hittar någon annanstans i världen.
Nu visar det sig att de håller på att renovera och därför är utbudet tillfälligt begränsat och det är en svår besvikelse, men jag hittar i alla fall en Gram Parsons-kepa som jag garanterat kommer gå tillbaka och köpa imorrn.
God Bless Gram Parsons står det på den och ett vackrare budskap kan jag inte tänka mig att gå runt i världen med.
• • •
Med kapten Larkin tillbaka i laguppställningen har Red Wings återvunnit sitt groove, men de är fortfarande jagade och efter Capitals vilda skräll mot Canes igår gissar jag att de känner sig som rymlingar i en western-film som jagas över prärien av en ilsken posse.
På andra sidan det där krönet vid horisonten kan de höra hur gardet kommer dundrande på sina hästar och nu måste de ovillkorligen sätta fart.

Seger i Nashville idag är kort sagt ett måste.
• • •
Tre timmar innan puckdrop öppnar de media-entrén i Bridgestone och vad väntar då på Bjurre Biff i den trivsamma pressloungen?
Just det – en BBQ-buffé.
Varför bor jag inte här?
• • •
Kolla, en bofink och en tiger.

Så ni vet att jag verkligen ÄR här…
• • •
Påminner om min lilla tipsrad:

•NY Islanders – Winnipeg 2/FEL
•Philadelphia –Boston 1/OT)/RÄTT – utan OT, dock
•Minnesota – St Louis 1
•Nashville – Detroit 1 (OT)
•New Jersey – Ottawa 1
•Toronto – Edmonton 2 (OT)
•NY Rangers – Florida 1 (OT)
•Vancouver – Calgary 1
•LA – Tampa 2 (OT)
•San Jose – Chicago 1
•Vegas – Columbus 1

• • •
Utan att egentligen hålla på den ena eller andra i denna match-up hoppas jag verkligen Tottson hade fel i gårdagens profetia om att jag jinxar Preds med min närvaro – och att rekordsviten med poäng i sexton raka matcher bryts bara för att jag är på plats.
I så fall kommer Hästpolo och Masen Med Mustaschen förbjuda mig att någonsin komma hit igen….
• • •
Svenska målskyttar denna lördag i mars (från och med nu): Flipper, Hästpolo, Lucas Raymond, Bratten, Lill-Nyllet, Mika, Elias P, Lill-Fimpen, Wild Bild.
• • •
Sololjan lämnade jag hemma i badrummet i holken och det var lika bra.
Här är mitt emellan varmt och kallt – elva-tolv plusgrader, typ – så jag har bara kavaj över skjortan, men det blåser och så fort jag hamnar i skugga fryser jag.
Aldrig får man vara helt nöjd.
• • •
HEK, jag hoppas du är extra taggad nu när bloggen tagit sig till din hemstat och ska se LAGET!
• • •
Han har spelat de senaste matcherna, i tandem med Jeff Petry, så förhoppningsvis blir det denna eftermiddag live-debut med Simon Edvinsson för min del.
Kul det med,
• • •
Det är inte långt mellan mitt hotell och Bridgestone-ladan, men även under en sådan kort promenad kan man vara helt förvissad om att få höra ljudet som blivit ytterligare ett av det moderna Nashvilles soundtrack:
Ett plötslig lyckoskri i falsett.

Det är unga damer som firar möhippa genom att cirkla runt city på lastbilsflak förklädda till partycentraler.
Låt inte mig hindra någon från att tycka det är festligt.
• • •
Dagens låt: Gram Parsons ”Return of The Grievous Angel”.
Såklart.
• • •
Media hemma i New York har börjat kampanja för att Brödmannen borde vara Hart Trophy-favorit, för utan honom skulle Rangers knappt vara slutspelslag.
Något ligger det förstås i det, men det gäller i lika hög grad Kutjerov och Tampa.
Tycker jag.
Dessutom är MacKinnon så ruskigt överjävlig att han inte går att bortse från.
• • •
Imorrn spelar Nicki Minaj i Bridgestone, utrustningen tillhörande säkerligen over the top scenshow har redan börjat staplas i backstage-utrymmena.
Nån lustighet borde jag kunna mjölka ur detta faktum, men jag kommer inte på någon just nu.
• • •
Det är länge sedan nu, men Detroit Red Wings har jag faktiskt sett i Nashville vid åtskilliga tillfällen.
På Lidas- och Zäta-tiden passade man ju alltid på, liksom.
En gång stod jag efter avslutad middag på gatan utanför stekhuset Palms och rökte – jo, jag rökte då – och plötsligt gick Homer och Lidas förbi och en till synes allvarlig Homer frågade om han kunde få bomma en cigg.
Något förvånad sa jag att, visst, och halade fram Marlboro-paketet. Då bara skrattade han och gick.

Se där en liten Music City-anekdot!
• • •
Just när jag skriver detta får jag ett mess från en bekant medelpading som numer bagar baguetter i Skåne.
Han har sett att bloggen som han enligt somliga kontrollerade förr om åren ska se denna match och är redo med synpunkter på Hästpolo.
Haha, det här kan bli extra kul!
• • •
OK, för första gången på ett bra tag – särskilt om man bortser från draften i somras:
Live från Nashville!
Det kommer bli en oförglömlig eftermiddag och kväll, jag är helt övertygad!

Howdy!
Senare ikväll blir det liveblogg från Tennessee, men vi har ju matcher som börjar innan dess så tipsraden måste ut redan nu.


•NY Islanders – Winnipeg 2
•Philadelphia – Boston 1 (OT)
•Minnesota – St Louis 1
•Nashville – Detroit 1 (OT)
•New Jersey – Ottawa 1
•Toronto – Edmonton 2 (OT)
•NY Rangers – Florida 1 (OT)
•Vancouver – Calgary 1
•LA – Tampa 2 (OT)
•San Jose – Chicago 1
•Vegas – Columbus 1

Vi hörs om några timmar!

Greetings from LaGuardia airport!
Här sitter jag och smuttar på lite rödpuff i väntan på flight i sydvästlig riktning.
När jag landat ska jag ha en night off på lämplig honky tonk – mmm, det är ett ställe med många såna jag ska till… – så denna fredag är det bonfinksfritt i bloggen.
Men en tipsrad kommer i alla fall här.

•Washington – Carolina 2
(Kuznetsov gör mål!)
•Dallas – Pittsburgh 1
•Colorado – Columbus 1
•Arizona – Seattle 1

BOSTON – NY RANGERS 2-5 (Slut)
CAROLINA – PHILADELPHIA 3-2 (Slut, OT)
DETROIT – NY ISLANDERS 6-3 (Slut)
NEW JERSEY – WINNIPEG 4-1 (Slut)
OTTAWA – ST LOUIS 2-5 (Slut)
FLORIDA – NASHVILLE 0-3 (Slut)
EDMONTON – BUFFALO 8-3 (Slut)
ANAHEIM – CHICAGO 4-0 (Slut)
VANCOUVER – MONTREAL 4-1 (Slut)
VEGAS – SEATTLE 3-1 (Slut)
SAN JOSE – TAMPA 1-4 (Slut)
• • •
Jaha, det var det.
Nu ska jag knyta mig så fort jag bara kan, för imorrn bär det alltså iväg till…en annan adress.
Så allt jag har att komma med i denna extremt korta slutkläm är ett glatt ”God natt”.
Eller som vi säger i Rumänien: Noapte bună…