WASHINGTON – NY ISLANDERS 0-1 (Period 1)
• • •
Capitals börjar i alla bättre än i tisdags – men det säger inte så mycket eftersom de då föranledde somliga att jämföra dem med portabla bekvämlighetsinrättningar.
De hamnar ju olyckligtvis i underläge igen och vad som än hände senast är det mot denna motståndare fortfarande som att vara sårad hjortkalv när en jävla deltakrokodil gör sin dödsrullning.
Så klockan ringer i sanning nu.
• • •
Bäckis används, i alla fall inledningsvis, väldigt försiktigt av Reirden.
Han får nöja sig med tjänstgöring i tredjekedjan fem-mot fem och ingår blott i andra PP-uppställningen.

Det förstår jag inte. Om han nu kan spela ska han väl utnyttjas på rätt sätt. Att inte göra det är som att ha en AK-47:a i vapenskåpet men ta med sig morakniv till gatustrid mellan crips och bloods.
• • •
Beauvillier är hetaste stjärnan från Long Island sedan Billy Joel.
• • •
Det är okej med gubbarna som pratar här också, Forslund och Milbury – bara den senare kan hålla sina grottmansvärderingar i schack.
Men jag håller med dig, Linyreg, de stora upplevelserna är kvällarna med Kenny Albert och Pierre McGuire i Edmonton.
De är trivsammaste kommentatorsparet sedan Arne och Ankan.
• • •
Haha, kul tweet från den store Michael Farber – den nu pensionerade kanadensiska hockeyjournalistikens svar på Hemingway:

So Matt Niskanen and Chris Kreider walk into a Montreal bar and …

— Michael Farber (@MichaelFarber3) August 21, 2020

Men är det redan så illa för Niskanen att han har samma status i Montreal som Kreider Greider – som varit total persona non grata i hela den franskspråkiga delen av The Great White sedan han körde över Price i konferensfinalen 2014?
• • •
Jisses, det minsta man kan begära är väl att domarna klarar av att räkna till fem?
• • •
Personligen tycker jag inte det känns som det går att lita på Holtby längre.
• • •
Jaha, nu får jag igen för min eufori över late night-shower och inget annat.
Det är nästan helt öde i spåret, bara jag och Kung Kenta – för spåret vad Guran är för Fantomen – och Linyreg tycks vara vakna.
Men det är ju själva järngänget, så det går finemang ändå. Ni andra får väl läsa när ni kan.

Ja, klockan klämtar – igen.
Den här gången är det Calgary och, för andra gången i rad, Washington som står öga mot öga med Liemannen.
De måste obönhörligen vinna mot NY Islanders respektive Dallas, annars svingar han sin skära. Filmen går av, allt blir mörkt, säsongen är över.
Så det förtrollade tillståndet från gårdagen, när ett veritabelt smatterband av hockey classics detonerade, består.
Stämningen är lika laddad ikväll, lika ödesmättad, lika förtätad, lika elektrisk och lika stinn av den typen av förväntan som får blodet att forsa genom artärerna och hjärtat att klappa ivrigt.
Och vi är redo.
Vi hill vara med om samma rus igen. Vi vill tappa andan, spärra upp ögonen och skrika rakt ut.
Så låt den slå, klockan. Låt den klämta, låta den dåna över hela stan.
• • •
Om ni bara visste vilken underbar dag bloggen hade idag, utan hockey och stress; till och med den bistre ICA-handlarn i Skåne, Stefan Johansson, skulle nicka och säga ”okej, det var det väl värt då”.
Jag sov länge, länge och vaknade utvilad och uppspelt. Efter morgontoalett och en kopp svart kaffe och snabb nyhetskoll på laptoppen satte jag på mig en ny bowlingskjorta med ett martini-glas som motiv på bröstet och gick ut – och där väntade New York-sommaren i sin allra bästa skepnad. Det var soligt och vackert, men lagom varmt, 24-25 grader – och knappt fuktigt överhuvudtaget. Jag åt en utsökt grillad kyckling på en uteservering i Bryant Park, drack en cappuccino på ett litet fik på sjätte avenyn och gick tog sedan en saktmodig promenad längs Midtowns gator och avenyer. Där kunde jag konstatera att det fortfarande är väldigt långt från normalt, men ändå mycket bättre än för bara några månader sedan. Mer folk, fler öppna butiker, stökigare trafik, mer hustle and bustle. Oerhört upplyftande att se, faktiskt.
Innan jag gick hem shoppade jag lite smått och gott, bland annat en flaska eau de cologne från Gucci för alla gamla flaskor är tomma och man måste lukta gott när man ser på Stanley Cup, och åt en glass.
Till sist, vid 18-tiden, kom jag hem igen och började hamra på det här introt.
Det var PRECIS vad er bloggare behövde nu.
• • •
Vi vet fortfarande inte om Bäckis kan spela den här matchen heller, han är game time decision ännu en gång. Men jag hoppas och tror det och kommer därmed osökt att tänka på det inledande citatet från Adam McKays film om Dick Cheney, ”Vice”:

”Beware the quiet man. For while others speak he watches. And while others act he plans. And when they finally rest… he strikes”

Lite så är det ju med Bäckis. Han är tystlåten. Håller sig i bakgrunden. Avvaktar och betraktar när de andra stojar och gapar och står i. Och när de lutar sig tillbaka slår han till!
Det är bland annat därför det vore sådant lyft för Capitals om han verkligen klev in i striden i afton.
De behöver sin lågmälda, svenska version av Dick Cheney.
• • •
Enda sura med äventyr på stan, som det idag, är att man fortfarande måste ha ansiktsmask i princip hela tiden.

Det kliar och blir varmt och gör det emellanåt till och med svårt att andas – och dagen de säger att de inte längre behövs ser jag fram emot som tjejerna på 90-talet såg fram emot Backstreet Boys-konserter.
Men jag har i alla fall några stiliga varianter och sportade den är idag, med motiv från mästerliga Bob Dylan-albumet ”Blood on The Tracks”.

Det, vill den gamle rockskribenten ha sagt, är ett av de 20 bästa album som någonsin gjorts.
• • •
Aj som fan, Brendan Gallagher – själva symbolen för Canadiens passionerade insats igår – fick inte bara ett par tänder pulvriserade när Niskanen satte armbågen i plytet på honom. Käken gick av och nu har han tvingats lämna bubblan för operation och kommer missa resten av serien mot Flyers.
Mycket olyckligt.
”Det här får ligan ta hand om”, rasar Kirk Muller och ja, man kan tycka att en bestraffning är motiverad.
Men Badtofflan bara fnyser.
– Det är inte Matt Niskanens fel att Brendan Gallagher är kort, det var ”a hockey play” och Gallagher såg då i alla fall i mina ögon ut att må bra, menar han.
Ojvoj. Han undviker för all del att kalla Gally enbart ett nummer, som Valrossen MacLean när Habs var galna på Senators i en playoff-serie, men ändå.
Nu är det krig.
• • • 
Poängteras ska också, så ingen kastar sig på datorn och börjar leta billiga New York-resor i höst, att det bara är på dagtid Manhattan fått lite liv igen.
Efter mörkrets inbrott hastar vi alla hem igen, som vore det som i ”I am Legend” med Will Smith, att fruktansvärt mordiska zombies kommer ut från sina gömmor så fort solen försvinner.
De zombisarna hör till de läskigaste i hela filmhistorien, tycker jag De är ju, när de hamrar med käkarna, nästan lika aggressiva som unga Canucks-forwards med målvittring.
• • •
Kort tipsrad idag, men den ska ju ändå fram:

•Washington – NY Islanders 1 (OT)
•Calgary – Dallas 1 (OT)

• • •
Jodå, Bäckis är med på matchvärmningen. Det verkar som att han SKA spela.
Fan vad festligt.
Och jag säger det igen:
Beware, Islanders, of the the quiet man…
• • •
Ingen ska komma pågå att tiden masar sig fram. Jag skulle kunna svära på att det var igår jag låg och lyssnade på senaste söndagsavsnittet av ”Talking Sopranos”-podcasten. Men det är alltså redan torsdag.
Wtf?
Well, det är väl som dom säger: Tiden går fort när man har roligt.
• • •
Chansen att Capitals ska kunna vända på serien mot Islanders är fortfarande minimal.
Det händer ju inte – när 0-3-avgrunden öppnat sig så har den.
Men det slog mig på stan idag att det var när Ovetjkin mitt i serien mot Pittsburgh i andra omgången 2018 blev som besatt och drog med sig hela laget i en nu-jävlar-vägrar-vi-vika-ner oss-mer-forcering allt vände – och Ovie såg ut som han dansade med samma demon i förrgår. Dessutom: Även då, i den förlösande Penguins-serien, satt Bäckis skadad på läktaren – för att sedan kliva in och kratta vägen fram till Stanley Cup-triumfen.
I’m just saying…
• • •
Slaffsy, det är inte som att jag inte håller med dig, men ändå – vi undviker politik i den här bloggen. Det finns som sagt andra forum för slikt, här ska alla som gillar hockey och NHL kunna hänga i lugn och ro, oaktat världssyn i övrigt (fast man måste gilla Bob Dylan, dry martini, Sopranos och bbq…närå).
• • •
När Stars och Flames om några timmar går upp i ringen ligger årets första Game 7 i potten.
Jag får gåshud bara av att skriva det.
Den matchen ska jag återkomma till när de är klara i Toronto, men här är ett löfte: Om det blir Game 7, i så fall på lördag, åker kostym på i korresoffan.
• • •
OK, showtime i Big Smoke.
Så en gång till:
Låt den slå, klockan. Låt den klämta, låta den dåna över hela stan!

TAMPA – COLUMBUS 5-4 (Slut, OT 1)
BOSTON – CAROLINA 2-1 (Slut)
COLORADO – ARIZONA 7-1 (Slut)
PHILADELPHIA – MONTREAL 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – VANCOUVER 3-4 (Slut)
• • •
Mirakulöst.
Matchen – och därmed serien, kändes det som – var ju över när mighty Blues gick upp i 3-1-ledning.
Men Canucks fick inte det memot, så de bara trampade på i samma frustande stil och vände och vann.
Ja, jävlar.
Det är fortfarande svårt att tro något annat än att den här serien avgörs i en Game 7 på söndag, men jag törs inte längre garantera det.
• • •
Hoppas det gick bra för Edler. Han fick en skridskoskena på ena örat i slutet av andra och spelade inte tredje. Lite otäckt, det.
• • •
Låt oss slå fast:
Markan från Gävle är nu en av de stora målvaktshjältarna i det här slutspelet.
• • •
Tack för det här passet, alla vänner i spåret.
Visst blev det en just så oförglömlig dag som vi hoppades – med långtgående konsekvenser överallt och en fet liten bomb som slutkläm.
Imorrn får vi – ja, jag; sorry Stefan Johansson – efterlängtad sovmorgon , men vi hörs till kvällen.
Då avgörs ytterligare två blockbuster-draman.

TAMPA – COLUMBUS 5-4 (Slut, OT 1)
BOSTON – CAROLINA 2-1 (Slut)
COLORADO – ARIZONA 7-1 (Slut)
PHILADELPHIA – MONTREAL 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – VANCOUVER 3-4 (Period 2)
• • •
Men nu blommar löken.
Så här hade jag hunnit skriva innan vi fick en ny bugg i matrixen:
”Blues håller på att släcka lyset för Canucks.
Jag älskar det lustfyllda, orädda, sprittande, aggressiva och rappa i Canucks all in-hockey, men bluesmännen är för tunga. För starka. De bara manglar kidsen i skoningslösa, massiva attacker.
Och så har de Ryan O’ Reilly.
Vad fan ska man säga om honom?
Så här: Om Jussi Björling spelat hockey, och varit lika bra på att åka skridskor som att sjunga, hade han gjort det på samma sätt som Conn Smythe-kungen i Missouri”.
Men vad händer?
De otroliga valparna – som uppenbarligen inte har förstånd att bli nervösa eller rädda – kommer tillbaka och vänder till synes dödligt 1-3-underläge till 4-3-ledning.
Jag sitter bara här i min dammiga korresoffa och skrattar.
• • •
För oss som hellre amputerar fingrar än går till tandläkaren var scenerna när Brendan Gallagher fick behandling i käften inför öppen ridå i båset i Toronto, med blodet skvättande runt kinderna, ingenting mindre än en skräckfilm.
Men han bara bet ihop – bokstavligen – och studsade ut i striden igen.
Hockeyspelare är aliens.
• • •
När vi talades vid för en timme sedan gjorde Gabe The Babe allt han kunde för att tona ner min begeistring över hur lysande Avalanche spelat på slutet.
Ah, den försiktige kaptenen.
Rick Tocchet räddade kvällen med några mindre oförblommerade kommentarer via Zoom:
– De har ett helvetes bra lag. Kedjan med Landeskog, MacKinnon och Rantanen är helt otrolig. Ska man ha någon chans när de är på isen måste man spela på absoluta toppen av sin förmåga.
– Men det var ändå bra för våra unga killar att uppleva det här. Om de legat på stranden och tänkt på att vi bara var några poäng efter topplagen i grundserien hade de kunnat få för sig att vi är nästan lika bra. Nu vet de hur långt vi har kvar innan vi kan utmana.
• • •
Tyler Mottes shorthanded-mål i första perioden var omåttligt snyggt. Eller rentav – häpp – omottligt.
Ännu mer omottligt:
Han gör ett till nu i andra!
• • •
Nu har vi fått starttiderna för lördagens matcher också: Canadiens-Flyers 19.00 (01.00) och Canucks-Blues (03.45).
Inga mer matinéer på vanliga veckodagar!
Det är så jag vill utbrista i Etta James ”At Last”:
”At last my love has come along
”My lonely days are over and life is like a song, oh yeah
At last the skies above are blue
My heart was wrapped up clover the night I looked at you”.
• • •
Markan gör står för några helt mirakulösa räddningar också – liknande de han dagligen radade upp i februari.
Utan Jacob från Gävle – ingen vändning.
• • •
Ojvoj och ojvoj igen – hur ska det här sluta?
Tredje blir…ja, episk är ordet.
Och det är för sorgligt att så många älsklingar i spåret trallgökat sig i säng redan. Det här är ju hela den oförglömliga dagens verkliga höjdpunkt.

TAMPA – COLUMBUS 5-4 (Slut, OT 1)
BOSTON – CAROLINA 2-1 (Slut)
COLORADO – ARIZONA 7-1 (Slut)
PHILADELPHIA – MONTREAL 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – VANCOUVER 0-0 (Början av Period 1)
• • •
Kan det bli fredag på en gång?
Jag vill se fortsättningen på den här blodiga serien.
Jävlar i min lilla – eller snarare stora – låda hur den tog fyr i afton.
Underbart.
Och såg du då, Julia – jag jinxar ingenting!
• • •
Nu ska vi se om de unga canuckerna kan göra något för att stoppa godståget som kommer ångande från St. Louis och senaste fyra fem-dagarna åter fått upp sån där Stanley Cup-fart att det slår gnistor om rälsen.

TAMPA – COLUMBUS 5-4 (Slut, OT 1)
BOSTON – CAROLINA 2-1 (Slut)
COLORADO – ARIZONA 7-1 (Slut)
PHILADELPHIA – MONTREAL 2-3 (Period 2)
• • •
Nämen…Kotten, som varit så bra – vad gör han?
Det där befängda tilltaget kan kosta Montreal matchen, serien och säsongen.
Och även om gamla köttskallar som Brandon Prust och Dave Bolland protesterar på Twitter är det inget snack om att domarna gör en korrekt bedömning. Han håller på att göra äppelmos av stackar Sanheim.
Det blir inte roligt att sitta i bastun i Björneborg och reflektera över i höst.
• • •
Julia, jag skulle aldrig, aldrig jinxa något som ligger dig varmt om hjärtat.
Det kändes – och känns – bara så.
• • •
Nu börjar det hetta till på ett väldigt intressant i den här serien.
Suzuki kommer få betala för att han inte kan hindra sig själv för att klappa Hart på huvudet efter kvitteringen.
• • •
Prusten, som aldrig gav intryck av att läsa Shakespeare på bortaresorna, drar förstås in konståkning i debatten också.
”5 min major for body checking .. that better be put into the rule book next year. And everyone has to wear figure skates as well”, skriver han.
Javesst, lite misogyni och homofoba antydningar måste man ju komma dragande när grabbarna inte får tackla sönder varann som de vill.
• • •
Så Carter Hart är alltså inte Jesus ändå. 2-2-pucken…den förtjänar han nästan en klapp på huvudet för.
Nej, vänta nu…
• • •
Köttfärslimpa kan vara så härligt de första tuggorna – men blir snabbt tråkigt och sen till och med äckligt.
Vad är grejen med det? Den där jävla brunsåsen det är nåt lurt med den…
• • •
Det blir minst sagt förvirrat när Hart tror att han blir utbytt, men får åka tillbaka och ställa sig för att Badtofflan upptäckt att det är offside och vet att fjärde Habs-målet kommer dömas bort.
Genialt drag av Badtofflan om det visar att Hart börjar briljera för att han fått en gratischans till redemption – mindre lyckat om han fortsätter släppa in muffins.
I vilket fall kommer Herr Toffla besvara alla frågor i ämnet med minst ett ”There’s no doubt that…”
• • •
Är det inte den ene finländaren så är det den andre.
Hyvää työtä, Joel!
• • •
Hela den här seriens mest rafflande tredjeperiod väntar på oss nu.
Sicken lycka.

TAMPA – COLUMBUS 5-4 (Slut, OT 1)
BOSTON – CAROLINA 2-1 (Slut)
COLORADO – ARIZONA 7-1 (Slut)
PHILADELPHIA – MONTREAL 0-1 (Period 1)
• • •
Jaha, se där, se där.
Det är Habs som sätter tonen ikväll.
De agerar med en helt annan beslutsamhet ikväll och ser till att åtminstone inledningsperioden i mycket högre grad än en enda minut i Game 4 spelas på deras villkor.
Vi pratade om det i podden för några timmar sedan, om hur de lag som, och ursäkta svengelskan, lyckas forca sin will på motståndarna, nästan alltid vinner.
Just saying.
• • •
Hittar tyvärr inga tyrolerhattar.
Såna verkar inte vara, som det heter, på modet.
• • •
Det ser också ut som att Carey Price vill visa att han fortfarande är herre på målvaktstäppan i den här duellen.
Plocken, baby, plocken…
• • •
Fatta att hela dagen är ledig morgon. Jag kommer kunna ta sovmorgon och gå ut och äta lunch och lämna in kemtvätt och kanske rentav åka upp till Central Park.
Jag blir alldeles varmt i bröstet av blotta tanken.
• • •
Som Viberg på Svenska Fans påminner om:
Flyers har, frapperande nog, inte vunnit en slutspelsserier sedan 2012.
Det är åtta fucking år sedan, det.
Då är det förstås lätt att glömma att matchbollen ska slås in så for det bara går och spela med för lite urgency såna här kvällar.
• • •
Apropå äta lunch har jag inte fått mig ens en smula fast föda sedan den där schweizernöten i förmiddags, så nu ska jag be att få sätta gaffeln i den köttfärslimpa de just sprang över med från Gemini Diner.
En sak till bara:
Det blir en Game 6 i den här serien…

TAMPA – COLUMBUS 5-4 (Slut, OT 1)
BOSTON – CAROLINA 2-1 (Slut)
COLORADO – ARIZONA 7-1 (Slut)
• • •
Så de två sista matcherna vinner Avalanche alltså med 14-2.
Jo, de förtjänar att gå vidare.
Och Arizona förtjänar i sanning att få lämna bubblan.

De kan trösta sig med att smittspridningen avtagit dramatiskt hemma i Phoenix – och att golfbanorna i Scottsdale är lika fina som vanligt.
Nu kastar vi oss över kvällens verkliga huvudnummer, kallat The Julie & Kenta Battle i den här bloggen.
Må det bli åka av!

TAMPA – COLUMBUS 5-4 (Slut, OT 1)
BOSTON – CAROLINA 2-1 (Slut)
COLORADO – ARIZONA 6-0 (Period 2)
• • •
Som sagt:
De stora pojkarna har tagit över.
Utmanare efter utmanare faller och snart står bara de högst seedade, minus Washington, kvar på scenen.
Jag driver en tes om det i podden och den går ut på att det här upplägget – utan publik, utan resor, utan en massa X-faktorer – accentuerar de grundläggande kvalitetsskillnaderna lagen emellan.
De som skräller gör det vanligen med enormt understöd av fansen i sina hemmahallar – medan favoriterna hamnar under press av förväntningar från sina krävande fans.
Nu ligger fokus på hockey och hockey allena och jag är övertygad om att det är därför vi ser de bästa lagen kvalificera sig för nästa omgång på löpande band.
• • •
Biffen är mör – och blir inte direkt ledsen över insikten att det i och med Carolinas uttåg bara spelas två matcher imorrn.
Om NHL lägger båda på kvällstid ska jag köpa mig en tyrolerhatt.
• • •
Slakt pågår i Edmonton. Coyotes har, som McGuire konstaterar, redan checkat ut från bubblan och blir förödmjukade av ett av världens bästa hockeylag. Poor fuckers.
• • •
Jag får ibland frågan varför jag, som inte håller på någon, blir så engagerad och nervös och knäpp när det drar ihop sig i playoff.
Well, det är ju inte som när Brage, Leksand eller svenska landslaget är inblandade i viktiga matcher. Då mår jag i allmänhet bara illa.
Men jag får, med sympatier som växlar lika ofta som en spårvagn på Avenyn, starka relationer till både olika lag och spelare och gläds och sörjer med dem – och när vissa försvinner saknar jag dem intensivt.
Nu känns det till exempel trist att vänner som Aho, Vatanen, Kukan, Dubois, Garland, Toews, Kubalik, Wennberg, Korpisalo och Kemper inte kommer på besök i vardagsrummet nåt mer.
Å andra sidan är det desto mer upplyftande att exempelvis Mark Stone, Vigge Hedman, Nazem Kadri, Burra, Cale Makar Betjänten Coleman, Krejci, Marchand och Halak håller mig sällskap även framöver.
• • •
Tocchet borde skona Kuemper, som gjort så mycket för laget, och ta ut honom.
Vad ska han stå där och bli förödmjukad för?
• • •
Tårtan svarade på två frågor på sin presskonferens. Först var det nåt mutter om att Tampa sköt tre skott under en lång sekvens. Sedan meddelade han bryskt att han inte tänkte ”get into the touchy-feely stuff and the moral Victories and all that. You guys be safe” – och så gick han.
Hur mycket jag kommer sakna HONOM går inte ens att beskriva i ord.
• • •
Man vet att alla fördämningar brustit hos Coyotes när till och med Zadorov tillåts göra mål.
• • •
Broccolipajen visade sin mörka sida idag igen. Han fortsatte hacka på Dallas och Calgary – och satte sågen i Arizona också.
Ojvoj.
• • •
Jo, nu kom beskedet: Matcherna imorrn börjar 20.00 respektive 22.30.
Hela dagen ledig!
Dags att scanna nätet efter tyrolerhattar.

TAMPA – COLUMBUS 5-4 (Slut, OT 1)
BOSTON – CAROLINA 2-1 (Mitten av Period 3)
COLORADO – ARIZONA 3-0 (Period 1)
• • •
Hallå igen!
Nu är podd-inspelningen avlutad. Jag gjorde vad jag kunde för att hålla segerrusig Ekeliw i kort koppel, men det var svårt – särskilt som Vigge Hedman ringde mitt i showen.
Lyssna om några timmar, när han klippt och lagt ut, och avgör själv.
På isarna i Toronto och Edmonton ser det ut som att The Big Boys satt ner foten och bestämt sig för att första omgången ska vara slut snart.
Inte helt oväntat.
Nå, vi har ju lärt oss att vad som helst kan hända i detta slutspel så vem vet hur det ser ut när jag postar nästa inlägg – efter andra perioden mellan Avs och Yotes.