Välkommen till Söndagsmässa i NHL-bloggen – med yours truly Biff som predikant, vardagsrummets Stanley Cup Shrine som altare och fem fina psalmer (i mer prosaisk kontext kallade matcher…) om tro, hopp, längtan, drömmar och den heliga graal som väntar på de Gud älskar allra mest.
Jag ber i egenskap av officiant att få inleda med en klassisk Stanley Cup-klyscha som förbön:
Det har blivit sent tidigt för Washington Capitals – som ska ska sjunga dagens första psalm, i duell med Long Islands egen Opus Dei-orden.
Kort sagt:
Trots att 2020 års egenartade playoff-äventyr precis börjat sitter de redan i skiten (ja, i den här konstiga kyrkan använder vi hur vanvördigt språk vi vill!). Om de förlorar även denna söndagsmatiné går de ner i 0-3-spagat och får inte bara oerhört svårt att ta sig vidare till nästa omgång. De riskerar att bli svepta i fyra raka dopp i grytan.
Det vore en biblisk skymf, särskilt som motståndaren leds av deras egen före detta överstepräst Barry Trotz – och vi kan nog utgå från att de kommer sprattla som rövare som leds längs Golgata för att bli korsfästa.
Chansen att de ska lyckas slita sig loss ur Islanders-hårdingarnas dödsgrepp ökar om Bäckis – klubbens egen barmhärtige samarit – kan spela och Ovetjkin, Messias himself, för en gångs skull är on a mission from God (hm…) även i dagsljus.
Men också under de mest gynnsamma förhållanden blir det förmodligen svårare än det var för Moses att hålla humöret uppe under 40 års ökenvandring.
För Islanders är lika tunga, starka och skoningslösa som Faraos hela armé och manglar motståndet sönder och samman när de sluter sina täta led. Hu, herdar som Ryan Pulock, Johnny Boychuk och Nick Leddy är så lojala ayatolla Trotz katekes att de inte viker ner sig ens inför fallna änglar.
Hoppet är dock, som det heter i skriften, det sista som överger människan så hav förtröstan, Taddson och andra anhängare av treenigheten i amerikanska huvudstaden – Ovetjkin, Bäckis och den helige ande Carlson.
Det kan gå…
• • •
I dagens andra psalm hoppas Calgary bränna Dallas Stars i flammorna från skärselden de har inbyggd i sitt emblem ännu en gång.
Då skaffar sig även dom slagläge inför nästa andakt och mja, omöjligt är det inte.
Dallas har egentligen det mest slipade samfundet, fullt av lysande hockeyevangelister, men de förefaller ansatta av tvivel under sin vistelse i Edmontons förlovade land och senast var det Flames som frälste oss som tror på hockey. Till och med kyrkovaktmästarn längst bak, Cam Talbot, hade ordning på målvakternas viktigaste budord.
Så jag lutar åt att det är Calgary som tar sig ett steg närmare himmelriket.
Man kan förstås också se det som bloggens egen unge adjunkt, pastor Ekeliw, i podden häromsisten:
Fuck them both! Han har efter idoga försök att hitta förmildrande omständigheter förlorat hoppet om dessa två syndare.
– Jag är så trött på de där lagen, tror jag bestämt att den frommaste i hela 08-området helt okaraktäristiskt konstaterade.
Ojvoj, som Jesus så ofta utbrast.
• • •
Den tredje psalmen rör evigheten, för det är i den Vegas skickar ut Chicagos korgossar om de vinner igen.
Korsriddarna från Strippen (boy, det här håller på att spåra ur helt…) skaffade ju 3-0-ledning med 2-1-segern igår och har chansen att fullborda en sweep lagom till den tidiga nattvarden ikväll.
Så blir det också, förkunnar Padre Furman härmed. Vegas är Goliat – härrörande från ett verkligt syndens näste – och Chicago David och i den här sagan är det jätten som vinner.
• • •
I psalm nummer fyra höjer vi ett glas med nattvardsvin fyllt till brädden för den heligaste aposteln hos det ärevördigaste pastoratet av dem alla.
Carey Price, Montreal Canadiens älskade målvakt, fyller nämligen i år idag.
33.
Men inte nog med det.
En av hans mest lojala och passionerade följare, vår egen ängel, Julia, fyller också år idag!
Jo, spårets drottning blir…ja, vad det nu är. 16 forever, säger vi.
Alltså, hallå. Ta hit Aretha Franklin, ta hit Al Green, ta hit The Blind Boys of Alabama – låt oss ställa till med ett extatiskt baptistdop i den stora floden!
Ja, jo. Le Bleu-Blanc-Rouge, måste möta Store Satan i altargången. Och Store Satan – Broad Street Bullies – är starkare än på många, många år. Lucifer har till och med en omutlig Hells Angel – Hart heter han, som en annan death metal-gitarrist – vid portarna till Hades längst bak. Det var inte igår.
Men – halleluja för födelsedagsbarnen!
• • •
Hela mässan slutar med ett väckelsemöte med Vancouver Canucks – en ung, sprittande gospel-grupp som hittills tröttat ut den tunga gamla manskören från St. Louis med fruktansvärt hårt sväng, sprittande energi och soul som den känns när big fat mama herself rör på höfterna!
Medlemmarna i den där manskören är rätt bistra och griniga, och de tycker inte om att bli uppläxade av unga frälsningssoldater, så det är inte otänkbart att de kan bita ifrån i denna tredje vers.
Men det är skrivet på gamla stenplattor från Kaanan att Sankt Elias ska rädda sitt hockeyrike så oavsett vad som händer just den här midnattsmässan i Edmonton kommer han in the end dela på Röda Havet åt Vancouver.
Och därmed var den inledande delen av bloggens Söndagsmässa över.
Amen!
• • •
Bara ett litet mer jordnära tillägg här – och jag hoppas ni inte tyckte det där var FÖR out there, men i så fall kan ni ju tillbe någon annan blogg i fortsättningen… – för somliga vill ju alltid ha en tipsrad.
Så här kommer söndagens vädjan till högre makter:
•NY Islanders – Washington 1 (OT)
•Calgary – Dallas 1 (OT)
•Chicago – Vegas 2
•Montreal – Philadelphia 1 (Nej, jag tänker inte tippa mot Julia på hennes födelsedag!)
•Vancouver – St. Louis 1 (OT)