TAMPA – COLUMBUS 2-2 (Period 4, OT pågår)
DALLAS – CALGARY 0-2 (Period 1)
• • •
Rent ut sagt:
Det är helt otroligt om Tampa inte vinner den här matchen.
De har ju allt – allt! – och Jackets bara slår ifrån sig.
Men man ska göra mål också, det har vi lärt oss nu…
• • •
Att det är just Dube som dominerar i den andra matchen, och redan gjort två mål för Fames, får mig osökt att tänka på den gamla Martin Ljung-sketchen om guben i lådan.
Det var en gång en liten Dube…
• • •
Nej, John – pizza serveras inte förrän de spelat fem perioder.
Nu får pojkarna banan.
• • •
Tyler Johnson känns som en het hjältekandidat också.
• • • 
Nu får vi veta vad som händer med schemat när det blir OT-manglingar mitt i showen.
Den andra Scotiabank-matchen, mellan Boston och Carolina, lär inte börja i brådrasket.
• • •
För att inte tala om Korpisalo.
Om Jackets vinner är det ju han som stulit matchen åt dem – och det kommer ärlige Tårtan erkänna.
• • •
Klart Corey Perry och Matthew Tkachuk slåss redan i första i första perioden i första matchen.
Den serien kan bli as ugly as they get.
• • •
Pannkakorna dom kom hit med från Stella’s Pancake Bar var för torra, men vem bryr sig.
Har thriller monumentale going, ju.

TAMPA – COLUMBUS 2-2 (Period 3, OT väntar)
DALLAS – CALGARY 0-0 (Början av Period 1)
• • •
Jovisst – overtime redan i första matchen i första omgången.
Låt oss hoppas att tonen därmed är satt för och att hela fortsättningen av slutspelet blir ett gastkramande inferno.
• • •
”Ångest”, står det i ett ett sms som pinglar i luren ett par sekunder efter slutsignalen.
Gissa från vem…
• • •
Det enda lilla abret med detta är att det blir krock med första matchen i Edmonton mellan Stars och Flames.
Men jag har ätit två glassar på en gång tidigare, så det ska väl gå det med.
• • •
Jag insisterar på att Hästpolo har en cannoli i sig idag, så jag säger att han blir Columbus hjälte – och i Tampa heter mannen faktiskt Kevin Shattenkirk.

TAMPA – COLUMBUS 1-2 (Period 2)
• • •
How very Columbus.
De låter Bolts ha pucken men får ändå ner tempot en smula – och så hugger danske Björkstrand in en rackare i slutminuten.
Nu får de spela med ledning i tredje och nä, jag avundas inte Tampa.
• • •
Spelaren jag talade med i periodpausen hade det förträffligt i bubblan och skulle när vår lilla chat var över återgå till golfsimulatorn.
Det lät väldigt trivsamt, tyckte jag.
• • •
Nån dansk ska ändå göra nåt bra i det här slutspelet.
Nä, förlåt, det var elakt.
• • •
John J, den kärnfulla ”Det går åt helvete” ser jag ändå som en av mina greatest hits.
Att det var MIG det gick åt helvete får jag, som det heter, bjussa på.
• • •
Ha ha, kul när Hedman försöker hoppa in i fel bås.
Det är inte som att han med sina nästan 2 ångermanländska meter inte märks.
• • •
Riktigt varför tampaiterna blir så upprörda på Robinson förstår jag inte, det är ju Vasy som kastar sig rakt på benen på karln.
Men det är ju sen gammalt, de är lättkränkta i Hillsborough County..
• • •
Ibland blir bildproducenterna lite väl exalterade över friheten tomma läktare gett dem och använder då onödigt innovativa kameravinklar – kan jag tycka.
• • •
Kenny Albert har, meddelas härmed, flyttat in i bubblan i Edmonton, är färdig med sin karantän och kommer kommentera live från Rogers Place ikväll.
Doc blir dock kvar hemma i Michigan, John J. Det är ju för ledsamt.
• • •
Tårtan har alltså gjort illa sig, som jag förstod på en häst (!), och kan inte röra höger tumme.
Operation väntar när äventyret i bubblan är över.
• • •
En övertidsrökare på en gång, hur vore det?
Kul vore det – men då måste Bolts höja temperaturen nu.

TAMPA – COLUMBUS 1-1 (Period 1)
• • •
Hej vad det går!
En klockren holmgång a la första omgången rullar ju inför våra ögon, med spelare som spritter som vore de mjölkkor på vårsläppet på ladugårdsbacken hemma hos Uffe Bodin.
I like.
A lot.
• • •
Men visst spelar Heddy Hedman – så det skvätter om det.
Mycket kul att se. Vedhuggarattacken på spelargångsväggen häromdagen väckte ju hemska farhågor om att hela säsongen var över.
• • •
Idag har jag Doug Sahm-tischa, inhandlad på Country Music Hall of Fame i Nashville, på mig – och dricker kaffe ur en gul Sun Records-mugg från Memphis.
Då kan inget ont hända, det försäkrar jag.
• • •
Texier var en av de blårockar som uppmärksamheten förutan gjorde bäst intryck på mig under Toronto-serien, så jag är inte alldeles förvånad över att han är den som drar first blood i den här serien.
• • •
”Jag dansar”, svarar Broccoli i Örby när jag messar och frågar hur det känns att Hedman trots allt kan spela.
Det skulle man vilja se.
• • •
Vad ska man ovillkorligen undvika när man spelar mot Blue Jackets?
Just det – att hamna i underläge.
Så den snabba kvittering Point, Kucherov och Hedman – de bästa av de bästa i Tampa – står för är minst sagt viktig.
• • •
Fattar jag saken rätt, står Lightnings nationalsångsvokalissa alltså i en tom Amalie Arena och sjunger nationalsången?
Då kan väl The CEO få komma dit och sitta på pressläktaren och se matchen på den där monsterjumbotronen, det tycker jag.
• • •
Efter kvitteringen driver Bolts upp tempot ordentligt och det tror jag inte inte Ohio-pojkarna är helt nöjda med. Så vill inte de spela slutspelshockey.
• • •
Idag är jag väldigt sugen på pannkaka, kan jag avslöja.
• • •
För fan, organisten sitter ju också i Amalie och drar sina trudelutter.
Öppna dörrarna för The CEO!
• • •
Det är ändå intressant att se såna som Maroon, Goodrow och Coleman i Tampa-uppställningen.
Det visar att klubben, som Broccoli påpekade i podden igår, anpassat sig till en ny verklighet och kompletterat all skicklighet med sandpapper, muskler och grit.
Så måste det ju se ut nu.
2015, 2016, 2017 och 2018 gick det att vinna Stanley Cup på blott skills, men med Blues och Bruins resa till finalen ifjol ägde ett paradigmskifte rum.
2020 måste man hitta balansen mellan Kucherov-typer och Maroon-diton, så är det bara.
• • •
Hästpolo har en cannoli på lut idag.
• • •
Linyreg, jag beklagar. Det är verkligen skandal vilket U-land detta kan vara ibland. Ring Cuomo och få honom att rasa lite på morgondagens presskonferens.
• • •
Det här är ändå det härligaste, när man ser samma lag om och om igen och liksom blir nära bekant med spelare man vanligtvis inte ägnar så många tankar. Kukan, Foudy, Jenner och Savard är såna exempel just nu.
• • •
Nu ska jag ringa en duktig svensk hockeyspelare som har day off idag i bubblan idag,

– Men, frågar 84-åriga mamma på telefon från Borlänge, saknar du ingenting från hur det är i vanliga fall?
Hon är inte överdrivet intresserad av hockey – såvida inte Leksand spelar viktiga matcher förstås; jag har fortfarande tydliga minnen av hur både hon och mormor höll på att svimma av nervositet framför tv:n hemma hos mormor i Kvarnsveden under tredje, direkt avgörande finalen mellan Leksand och Brynäs i SM-finalen 1975 – men följer ju sin yngsta avkomma och har koll på att jag brukar ligga på rull över Nordamerika under Stanley Cup-slutspelet och nu ligger för ankar i holken på östra Manhattan.
Svaret lyder: Jo.
Såklart.
Return-to-play-äventyret har varit en rungande succé, på alla möjliga sätt och vis. Det spelas fenomenal hockey inför de tomma läktarsektionerna i Rogers Place och Scotiabank Arena, pandemi-bubblorna är så säkra att Anders Tegnell skulle kunna skriva poesi om dem, och till och med få beröm av han den där Björn Olsen, och tv-sändningarna är förunderligt tillfredsställande att följa. Jag har en field day här i korresoffan – dygnet runt.
Men ändå.
Jag saknar absolut att vakna på ett Marriott-rum i Raleigh, identiskt med alla Marriott-rum överallt, och inse att det är lite bråttom om jag ska hinna på morning skate i PNC Arena. Jag saknar att dricka en snabb kaffe i pappmugg i hotellobbyn i Pittsburgh och sedan promenera nerför den branta backen, i gnistrande solsken, till pressingången i PPG Paints Arena. Jag saknar att dividera med de stroppiga vaktmästarna i securityn i Bell Centre i Montreal om att det ska ligga en ackreditering och vänta så jag kan komma in på träningen och till slut får jag dem att ringa Sylvie på PR-kontoret och jodå, den ligger där och så släpper de väl in mig då, med en missnöjd grimas. Jag saknar att stå bakom sargen på kortsidan i Enterprise Center i St. Louis under skaten och bli lomhörd av Sunny Sundqvist-skott som dånar i planket. Jag saknar dieselångorna från zambonin i The Rock i Newark. Jag saknar att hänga i den breda korridoren utanför omklädningsrummen i United Center i Chicago, i väntan på att Blackhawks otrevliga medianisse ska öppna dörren. Jag saknar att stå strax bakom mediascrummen runt Gabriel Landeskog i Avs-kabyssen i Pepsi Center i Denver och vänta på att de nordamerikanska kollegorna ska ställa färdigt sina frågor och sedan få en egen pratstund om allt och inget – medan Lill-Burra sitter och drar dåliga skämt några platser till höger. Jag saknar att komma ut från betongbunkern i DC och kunna konstatera att det alltid är knakande sommarvärme i huvudstaden när Capitals lirar slutspelsmatcher. Jag saknar att äta lunch på Nick & Steff Steakhouse vägg i vägg med Gardens backstage-entré – och ta in deras fenomenala lobster roll ännu en gång. Jag saknar att ta en snabb pre game-nap i den breda sängen på JW Marriott i downtown LA. Jag saknar att kliva upp och fortsätta på ett bloggintro jag redan påbörjat kvällen innan. Jag saknar att byta om till kostym och efter tredje försöket få till knuten på den rosa, heliga Stanley Cup-slipsen. Jag saknar att komma till Wells Fargo Center i Philadelphia fyra timmar före puckdrop, ta hissen upp till den tomma pressläktaren och fullborda intro i en tyst och öde hall. Jag saknar att hugga in på den förträffliga media-buffén i Canadien Tire Center i Ottawa och få senaste tidens skvaller levererat av min vän Donnie. Jag saknar att följa en matchvärmning i Sharktank i San Jose och försöka räkna ut hur kedjorna kommer att vara formerade. Jag saknar nationalsångerna, live, i Scotiabank Arena i Toronto. Jag saknar det öronbedövande vrålet från de fullpackade läktarvalven sekunderna innan de släpper pucken i Nassau Coliseum på Long Island. Jag saknar ljuden, dofterna, det skarpa strålkastarskenet och den förtätade stämningen under pågående drama i Rogers Arena i Vancouver. Jag saknar det blaskiga kaffet, och de smarriga bakelserna, i pausen i TD Garden i Boston. Jag saknar att gå vilse i katakomberna i BB&T Center i Sunrise, i jakt på de lugubert belägna omklädningsrummen, efter slutsignalen. Jag saknar att göra segerintervjuer med en nöjd Rickard Rakell i Honda Center i Anaheim. Jag saknar den hysteriska deadline-stressen efter en matiné KeyBank Center i Buffalo, när nätet börjar svaja och det plötsligt är oklart om jag ska få hem någon text överhuvudtaget men så lyckas jag, i sista sekund, och lättnaden är enorm. Jag saknar att efter avslutat värv i Amalie Arena i Tampa sjunka ner på en stol i tikibaren, få in en plåthink kalla Bud Light och prata hockey med Chris och Scottie och Lönta och Zeis och Kajsa Kex och Emily och Pierre och Dan och och Larry och Katie och The CEO tills korna går hem. Jag saknar en sen after game-middag på Martin’s BBQ i Nashville – och ännu senare rajtantajtan på Robert’s Western World. Jag saknar bagarväckning och en okristligt tidig flygning från Detroit till Vegas och där börjar allt om igen: Morning skate i T-Mobile, omklädningsrumssurr med Wild Bill Karlsson, pre-game nap på Bellagio, bloggintro, slipsknutskrångel, pressbuffé, matchvärmning, nationalsånger, match-action, deadline-stress och rajtantajtan med ystra kollegor i dygnet-runt-öppna barer, Och dagen därpå – samma melodi igen.
Så jo, morsan, nu när du frågar – ett och annat är det väl som jag jag önskar jag fick ta uppleva på samma sätt som ”i vanliga fall”.
Men det går verkligen det här med. Att bara sitta i dessa mjuka, grundligt inpruttade soffkuddar och se match efter match efter match. Det har varit mycket, mycket, mycket mer givande än jag trodde att det skulle vara – och då är det bara ouvertyren vi tagit oss igenom ännu. Nu kommer the real deal. Playoff som vi känner det. Skarpt läge monumentale – hela tiden.
En annan gång, ett annat år, ses vi i Raleigh och Denver och San Jose och Ottawa och Boston igen.
Nu gör vi det så här – och är väldigt glada för det.
• • •
Jaha, bästa läsekrets – hur är känslan så här precis innan vi sätter in första tonartshöjningen i årets Stanley Cup-trudelutt?
Som sagt: Nu börjar det på riktigt. Det som skulle varit första omgången i ett normalt slutspel står för dörren – och även the heavy weights som förra veckan såsade runt i runde Robin-dravlet tågar in i manegen med skarpladdade vapen och blodtörst i blick.
Det blir nåt.
Öppningsrundan är alltid en sjusatans tjurrusning och det finns ingen som helst anledning att tro att det blir på något annat vis den här gången.
Så knäpp på dig cykelhjälmen och brace for impact.
Nu jävlar.
• • •
Det är roligt med mamma, vi pratar på telefon nästan varje dag och när det ÄR som vanligt och jag kuskar runt där ute, glad som en tjädertupp, frågar hon alltid:
– Men snart får du väl komma hem och ta det lugnt några dagar?
– Jag vill inte komma hem och ta det lugnt några dagar. Jag älskar att vara ute och resa och följa Stanley Cup, svarar jag.
– Jo, men nog vore det bra, insisterar hon.
Kom ihåg det, en mamma slutar aldrig tycka att det är bäst om ätteläggen inte ränner runt och stressar för mycket…
• • •
– Fuck last year.
Det fina budskapet framför Pat Maroon till sina lagkamrater i en intervju med The Athletic.
Och det är förstås den attityden Bolts ska inta när de nu går upp i returmöte med Blue Jackets – som ju, som ni vet, chockade världen genom att svepa överlägsna seriesegrarna i första omgången ifjol.
Det finns ingen anledning alls dwella on det som hände då. Nu är nu och Tårtan Boys är bara ett i mängden av manskap som ska tvingas ner på knä under marschen mot triumf och ära.
Fast det är ju lätt att snacka också…
• • •
Usch för tekniken. Det blev ju nytt trassel med bloggen – ja, alla Aftonbladets bloggar, visade det sig – i söndags kväll och nu håller jag andan varje gång jag utför ett kommando på admin-sidan, livrädd att det ska börja gå långsamt och att jag ska bli utloggad för det är, har jag bittert fått erfara, otvetydiga tecken på förestående haveri.
Men de verkliga tungviktarna på helpdesk har senaste dygnen bidragit med sin know-how och för tillfället verkar det ju som att det rullar som det ska .
Må det fortsätta likadant hela kvällen.
Let’s pray, som en riktig amerikan skulle sagt.
• • •
Franny – som Julia nu en gång för alla slagit fast att Alexis Lafreniere ska heta i den här i bloggen – är alltså Manhattan bound och det går verkligen inte att beskriva Rangers framtid som annat än ljus.
Franny, Kakko, Fox, Storken, Chytil, Nisse Lundqvist, K’Andre Miller trängs alla i dörren – samtidigt som Panarin och Zibanejad och Trouba kliver in i sin verkliga prime.
Holy shit, faktiskt.
Men behåll blåskjortan på, kära fans. Penguins draftade Fleury som etta 2003, Malkin som tvåa 2004 och Crosby som etta 2005 – men sin första Stanley Cup vann den generationen först 2009.
Good things, sometimes, take time, som Lou Mannheim sa i ”Wall Street”.
• • •
Mina tips, och analyser om var och ett av de kvarvarande lagen, förde jag till torgs i den här mastodont-texten idag – och kompletterade på samma gång med den här krönikan om att en parad längs Broad Street i Philly i oktober inte är otänkbar (ja, den generade direct message-jubel från Kung Kenta!)
Men för ordningens skull tar jag förstås och upprepar grundtipsen här.
Alltså – på följande sätt tror jag att serierna i förstarundan slutar:

•Philadelphia – Montreal 4-1
•Tampa – Columbus 2-4
•Washington – NY Islanders 4-3
•Boston – Carolina 2-4
•Vegas – Chicago 4-1
•Colorado – Arizona 4-1
•Dallas – Calgary 3-4
•St Louis – Vancouver 4-2

• • •
Apropå mamma har jag nästan aldrig haft roligare än när jag för ett par somrar sedan fick henne att gå fram till storebror Ola, som satt i köket i Hagalund i Borlänge och drack kaffe, och dra följande inövade ramsa.
– Ola, vad tror do San Jose Sharks kommande NHL-säsong? De är ju starka men ser lite svajiga ut på backsidan, eller hur?
Olas hela uppsyn då – han fastnade liksom med kaffekoppen halvvägs till truten och tittade på henne med en fullständigt chockad blick – höll komisk världsklass.
• • •
De må vara bäst, de åtta lagen som lekte Runde Robin-leken förra veckan, men nu har de seriösa dejter med lag som spelat på-liv-och-död-matcher i en vecka och vunnit tuffa serier och fullkomligen sväller och pyser av självförtroende.
Det kan bli riktigt jobbigt det, framförallt i början av serierna – och därför har jag nästan bara upsets i dagens lilla tipsrad.

•Tampa – Columbus 2
•Dallas – Calgary 2
•Boston – Carolina 2
•Vegas – Chicago 1 (OT)

• • •
När jag nu frågar mamma vilka som vinner Stanley Cup har hon allt klart för sig.
– Dom där Montreal, är dom kvar? Ja, men det är det inget snack. Dom vinner.
Nu vet ni det.
• • •
Nog är det lite ynkedom att Tampa så sent som trekvart före puckdrop inte gett minsta vink om huruvida Vigge kan spela första matchen mot Jackets eller inte.
De spelbolag NHL börjat samarbeta med kan inte vara helt nöjda med bristen på relevant information.

• • •
När jag ringde Ekeliw i Örby inför podcast-inspelningen igår och frågade vad han gjorde fick jag följande besked:
– Jag håller på och lagar en hemgjord broccolipaj.
Det kallar jag skräll.
Och nu har mannen som redan kallas Ondskan, Jonte, Ekan, Bamse, Mowgli, Bambi och Bananen ytterligare ett klockrent smeknamn:
Broccoli.
• • •
Jag började pusha den på sociala medier lite senare än Chall hade önskat, men sista dygnet blev det fint tryck i vår bracket och nu, en timme innan deadline, har vi drygt 400 medlemmar.
Lite fett ändå.
• • •
Här är den – köksmästaren Broccoli Ekeliws mästerverk från gårdagen.

Jag är alldeles tagen, faktiskt…
• • •
Exalterande nyheter från Toronto:
Oskar Lindblom har klivit in i bubblan och kommer snart börja träna med sina lagkamrater.
Man, hans comeback, om den blir av redan nu i slutspelet…vilket ögonblick det kommer bli.
• • •
Inte för att jag gjorde mig några illusioner om att de som envisas med att tro på konspirationsteorier skulle lyssna på vett och sans, men det är ändå förbluffande att se hur vanligtvis nytra, kloka, omdömesgilla människor får fullständigt hjärnstillestånd när lavinen går på sociala medier.
En gång till:
I en verksamhet som omsätter miljarder dollar vore ett riggat lotteri av den sort vi såg igår grov korruption, alltså ett allvarligt brott, i synnerhet när en revisionsjätte som Ernst & Young är inblandad. Och sådan smuts skulle exempelvis Flyers ägare Comcast – ett börsnoterat företag som ifjol omsatte 108 miljarder dollar – alltså riskera att bli indragen i, menar ni?
För att citera Shakespeare:
Upp flyga orden, tanken still stå.
• • •
Helt klart, verkar det som: Dougie Hamilton gör comeback med Hurricanes redan ikväll.
Ojvoj.
• • •
Det står som en aura kring The Stanley Cup shrine idag. Den ger ifrån sig elektricitet och hetta. Som visste den att det är nu, eftermiddagen elfte augusti, den verkligt underbara festen börjar.

Game on, folks, game on!

Och Alexis Lafreniere kommer hamna i – New York Rangers.
Haha, humor.
Den storm av konspirationsteorier det resultatet utlöser hade bara kunnat överträffrats om Pittsburgh haft lite tur igen.
Men som utlovat – här är ett litet inlägg så ni kan avreagera er i spåret.
Nu ska jag spela in nattpodd med Ekan från Örby.

P.S Som ni kanske ser har det hänt saker i bloggen igen. Det blev nytt knas när vi var klara i går kväll – och nu har jag fått tillbaka min gamla admin-sida. Utan tillgång till de inlägg jag postat sedan första haveriet i fredags. Nåt är mycket knasigt och det finns anledning att oroa sig för vad som händer kommande veckorna, men…vi hoppas på det bästa.

WASHINGTON – BOSTON 2-1 (Slut)

ST. LOUIS – DALLAS 2-1 (Slut, straffar)

TORONTO – COLUMBUS 0-3 (Slut)

• • •

That was all she wrote, folks.

Vi har sett den sista playin-matchen i Stanley Cup-slutspelet för den här gången – och vi får innerligt hoppas att vi aldrig mer behöver se en igen.

I alla fall inte inför tomma läktare under en vidrig pandemi.

Nu kastar vi oss raskt över första omgången i det reguljära slutspelet, komplett med serier som avgörs i bäst av sju matcher, och boy oh boy – det är inte som att det lugnar ner sig nu Förstarundan är alltid en vansinnig tjurrusning och kommer vara det nu också.

• • •

Hur ofta händer det att Frederik Andersen släpper in en softie i en avgörande slutspelsmatch?

Hvergang!

Det där skottet från rookien Foudy FÅR han ju bara inte tappa in på det sättet i det läget.

Men liknande saker har i sanning hänt förr och vad kan man säga annat än att det är forbandet!

• • •

Bolts utan Stamkos och Hedman…mja, det är inte som att det är givet att de får revansch för fjolårets chockerande upset.

• • •

Det är ju helt otroligt – Maple Leafs har inte vunnit en enda sketen slutspelsserie sedan jag flyttade hit för femton år sedan.

Här är facit under alla de åren:.

06: Ej i slutspel

07: Ej i slutspel

08: Ej i slutspel

09: Ej i slutspel

10: Ej i slutspel

11: Ej i slutspel

12: Ej i slutspel

13: Utslagna av Boston i första omgången, 3-4 i matcher.

14: Ej i slutspel

15: Ej i slutspel

16: Ej i slutspel

17: Utslagna av Washington i första omgången, 2-4 i matcher

18: Utslagna av Boston i första omgången, 3-4 i matcher

19: Utslagna av Boston i första omgången, 3-4 i matcher

20: Utslagna av Columbus i playin-runda, 2-3 i matcher

Ni har sannerligen inte valt en lätt väg genom livet, ni som beslutat er för att hålla på det där laget…

• • •

Mja, Tobbe, så snabb var Hästpolo inte med luren den här gången. Han skulle sitta i tv och stila först. Sedan ringde han dock upp, pronto.

– Jag är stolt, sa han.

Jag med, höll jag på att säga. Men nog finns de imponerande mängder karaktär i det där laget.

• • •

Det är tungt för media i Toronto nu också. Inte för att dess representanter håller på Leafs per se. De flesta är, hur konstigt det nu än låter för hängivna fans, neutrala. Men intresset hos cheferna på de rödvita bolagen svalnar rätt ordentligt när laget från den överlägset största kanadensiska marknaden försvinner och då  går  lite av trycket i själva jobbet förlorat. Det är likadant för oss när Sverige blir utslagna ur VM och OS och World Cup. En riktigt downer är det.

• • •

Ikväll var han mer språksam, Tårtan, och kom till och med in på kollapsen i Game 4.

– I guess shit happens, skrockade han.

It sure does.

• • •

Kollegan i poolen som lyckades sno åt sig både Connor McDavid och Auston Matthews var väldigt kaxig efter draften för två veckor sedan.

Det är han inte nu.

• • •

Tårtan har för övrigt all anledning att le brett, för jisses – han tog den orutinerade Keefe till the cleaners i den här serien. Och körde honom i en torktumlare.

• • •

Imorrn är det alltså helt spelledigt – chockerande, inte sant? – men vi har andra fasen av draftlotteriet vid 18 svensk tid och det blir ju nästan lika rafflande som en do-or-die-match.

Liten skvätt kommer i bloggen så ni kan avreagera er efteråt.

Sen marscherar vi vidare på tisdag kväll. 21.00, svensk tid, har vi första ronden mellan Tampa och Columbus.

WASHINGTON – BOSTON 2-1 (Slut)

ST. LOUIS – DALLAS 1-2 (Slut, straffar)

TORONTO – COLUMBUS 0-3 (Slut)

• • •

So long, Maple Leafs.

Nu ska jag skriva lite vanlig text – och återkommer med en slutrapport, faktiskt.

WASHINGTON – BOSTON 2-1 (Slut)

ST. LOUIS – DALLAS 2-1 (Slut, straffar)

TORONTO – COLUMBUS 0-1 (Period 2)

• • •

Jodå, nu har Leafs brutit sig loss ur skruvstädet – med alla ögonglober i behåll – och buzzar själva föredömligt innanför Jackets blålinje.

Men som vi alla får lära sig om och om igen: Dylika övertag måste ovillkorligen leda till mål. Annars är de i princip kontraproduktiva.

• • •

Det är en jävla fin match som pågår, rent allmänt.

• • •

Efter alla sina brända chanser kommer John Tavares sova dåligt i sina omtalade Leafs-lakan i natt om det här går åt skogen.

• • •

Inte kommer det bli någon walk in the park för roundrobin-lagen att gå upp mot hungriga manskap som lyckats vinna de här vilda playin-serierna och är uppe i varv som dragracing-bilarna på Mantorp.

• • •

Lite kul är det att svara Devils-fans som avfärdar pandemi-slutspelet som skit med konstaterandet att stämningen i de tomma hallarna inte är mycket sämre än i The Rock en vanlig serielunkskväll…

• • •

Är Barrie också satt ur stridbart skick efter den blytunga Boone Jenner-tacklingen kommer Leafs knappast klara av att freda sig mot Kukan och de andra.

• • •

Men det verkar som Jackets får klara sig utan Cam Atkinson också. Han syns inte till i båset. Hårt slag det med.

• • •

Ja, det ante mig, Linyreg.

Beklagar – önskar vi kunde göra något för dig.

• • •

In med Rasmus Sandin!

• • •

Magister Biffen upptäcker att Chall, Tokih och Linyreg är ute på Twitter och debatterar matchen – och får jaga in dem i spåret igen.

Ingen off-the-reservation-utflykter här!

• • •

Oh, nu ringde de från lobbyn. Coppola’s har levererat en veal parmginia – under rådande pandemi-regler måste jag åka ner och hämta den.

• • •

20 kvar.

Nu skruvar vi upp intensiteten ytterligare några megaton.

Håll i er.

WASHINGTON – BOSTON 2-1 (Slut)

ST. LOUIS – DALLAS 2-1 (Slut, straffar)

TORONTO – COLUMBUS 0-1 (Period 1)

• • •

Blue Jackets har klämt fast Leafs i ett skruvstäd och drar oavbrutet åt med spaken – som Joe Pesci när han ”förhör” token som tror han kan råna Midwest-bossarna i ”Casino” ostraffat.

När de etablerar långa anfall i offensiv zon är paniken hela tiden nära i det blåvita lägret.

Ska det gå bättre för Matthews & co än för Pescis offer – om ni minns den filmen…det går dåligt på det mest explicita sätt – måste de göra som under sista fem minuterna och steppa upp ordentligt.

• • •

Först ser det ut som att Werenskis skott går in lite enkelt, jo. Men det är Boone Jenner som knäcker dansken med en riktigt giftig styrning.

• • •

Det är som Calle Johansson påpekade under morgonvärmningen i The Joe i Detroit inför säsongens sista match 2009 –  Game 7 i finalen mellan Red Wings och Penguins:

– Vissa spelare älskar att spela när precis allt står på spel och vissa hatar det. Vänta ska du få se. Somliga kommer synas hela tiden, andra kommer åka och gömma sig för de vill inte ens ha pucken. Och man vet aldrig vilka som reagerar hur förrän de verkligen spelat en direkt avgörande match.

Det påståendet har bekräftats gång på gång under de drygt elva år som gått sedan den varma junimorgonen och ja – vi ser det ikväll också. Eller snarare ser det INTE. Några som  Måste leverera  åt sina lag håller sig väldigt långt från all het action.

Det finns vinnarskallar och det finns mjukostar, så är det bara.

• • •

Öh, det blev nåt fel med länken till Challs bracket. Jag får skylla på att mitt admin-program uppdaterades under haveriet i fredags och när Ekeliw fick igång det igen var en massa grejer nytt, inklusive typsnittet – som ni ser.

Ska försöka lära mig det nya sättet att länka, jadå, men tills vidare får ni pasta och klistra in själva.

Här är den raka länken:

https://bracketchallenge.nhl.com/leagues/bjurmansnhlblogg-bracket

• • •

Mja, jag förstår era synpunkter om Johnsson och Robinson – men rookien var verkligen rookie i förra matchen.

• • •

Fint att se Jake Muzzin på läktaren, utan synbara men från smällen tidigare i veckan.

Men ännu bättre hade det förstås varit om han kunnat spela, Leafs har inte precis något överflöd av klassbackar.

• • •

Hm, fina väderleksrapporter ni bidrar med.

Här är det 27 grader ute – och 45 inne. Känns det som alla i fall. Den satans fukten tränger sig genom, fast a/c-aggregaten brummar på full spätta i två rum.

• • •

Werenski och Jones är två andra såna bona fide-stjärnor som, Lex Sebastian Aho, skulle vara regelrätta affischnamn om de verkade på en större marknad.

• • •

Linerygs frånvaro indikerar att hans wifi-problem inte blivit lösta.

Saltfläsk också!

• • •

Ni vet ju hur det här slutar.

Det blir förlängning igen.