Det är sjunde augusti 2020 och vi skriver, absurt nog, Stanley Cup-historia.
Aldrig tidigare har sex elimination-matcher avgjorts i ett enda svep, inom samma tolvtimmarsspann – allra minst mitt i sommaren – men det är precis vad som händer denna heliga fredag.
Alltså: Samtliga uppgörelser de spolar isen för i Toronto och Edmonton har tack-och-farväl-potential insprängd i degen.
Islanders kan slå ut Panthers, Coyotes kan kan skicka hem Predators, Canadiens kan avsluta Penguins säsong, Blackhawks kan knocka Oilers, Blue Jackets kan sätta sätta dolken i hjärtat på Maple Leafs och Canucks kan inleda Wilds ofrivilliga semester.
Pretty goddamned oerhört.
Riktigt hur vi klara av att stå raka i denna storm, hur vi ska hantera känslorna och anspänningen och blotta mängden fräsande action när det är ett skarpt läge nonstop i ett halvt dygn, vet jag inte riktigt – men är väl bara att sätta på en rejäl kanna kaffe, gnugga händerna och vara glad över att vi får uppleva något så unikt, på ett så unikt datum.
Bered plats i de dammiga luntorna – fredag sjunde augusti 2020 är här.
• • •
Det går inte riktigt att påstå att jag tankat fullt igen sedan sist. Macken hade liksom stängt för natten, så jag fick slanga slattar bensin där jag hittade dem. Det vill säga: Inte många timmar har gått sedan vi drog ner rullgardinen efter sista slutsignalen i Edmonton och jag är fortfarande trött – som när det vid 08.00 ringde in till dagens första lektion på Tångringsskolan i Borlänge på 70-talet.
Smartast hade nog varit att återigen skippa Islanders och Panthers inledande rendezvous och tryna några timmar till, men dels känns det taskigt mot eventuella läsare som håller på just de klubbarna att försumma just den serien ännu en gång, dels tycker jag det historiska i ögonblicket kräver närvaro – åtminstone i någon form – från start till mål.
Så vi baxar ut det rostiga ekipaget på motorvägen och pruttar vidare mot horisonten.
Men ni får ha överseende om det det går lite långsamt och trögt, framförallt i början – och jag kan komma att behöva ta av vid lämplig rastplats för en paus eller två.
• • •
Det finns nästan inget vackrare än en vemodig NHL-coach som just sett sitt lag åka ur slutspelet och under säsongens sista presskonferens sänker garden och börjar tala ur hjärtat,
Som Winnipegs Paul Maurice i natt.
Det var en en ren kick att lyssna på honom och fan, tänk vad mycket rikare hockeylivet skulle vara om han och hans kollegor alltid gjorde på samma sätt och delade med sig av sina kunskaper och erfarenheter och känslor och historier.
John Tortorella, hör du mig?
• • •
Vi dras som bekant med många segslitna ”sanningar” i och runt slutspelshockey och en av de sannare formuleras så här:
När man får chansen att sätta in den dödande dolkstöten och avgöra en serie måste man ta den – direkt. Ju längre man låter motståndaren hänga kvar, desto större är chansen att man fumlar bort den gyllene matchbollen.
Så det är inte bara så att sex lag kan bli utslagna under dagens lopp. Sex andra lag har ett mycket viktigt buppdrag att utföra också. Och till att börja med är scenen er, Islanders.
• • •
När jag städade igår hittade jag allsköns skröfs längst in i garderoben och därför har vi nu ny rekvisita, med potential att få Kung Kentas hjärta att klappa hårdare, i the-ever-evolving Stanley Cup-altare.

Den lilla klenoden – en brandgul Flyers-handduk – delades ut på pressläktaren i Wells Fargo Center före en slutspelsmatch 2012-2013 nånting sånt och jag tror bestämt jag lovade Viberg på Svenska Fans att skicka den till honom i Växjö, men det var jag tydligen för snål och bekväm för så den är kvar i holken och well, välkommen till the shrine.
• • •
Connor McDavid, Leon Draisaitl, Sidney Crosby, Evgeni Malkin, Auston Matthews, Mitch Marner, William Nylander, Filip Forsberg, Matt Duchene, Mika Zibanejad, Artem Panarin, Mark Scheifele, Blake Wheeler, Patrik Laine…ja, förlåt jag fick bara lust att lista några stycken som blivit eller inom de närmsta timmarna kan bli utkastade ur bubblan.
Säger ju det, lite Team Euorpe-i-final-i-World-Cup-känsla börjar det bli för Gary.
• • •
Så här ödesmättade dagar känns det extra delikat att tippa matcherna, det kan ju framstå som man ÖNSKAR sig vissa resultat, så jag skulle helst slippa, men hur lyder nu det gamla ordstävet? Har man tagit fan i båten måste man fylla i talongen.
•Florida – NY Islanders 2
•Arizona – Nashville 2
•Montreal – Pittsburgh 2
•Chicago – Edmonton 2 (OT)
•Columbus – Toronto 1
•Minnesota – Vancouver 2 (OT)
• • •
”Laget som inte lärt sig vinna blir återigen påmint om hur ett slag i magen känns”.
Gissa i vilken stad sportkrönikorna idag rymmer sådana formuleringar om vilket lag?
Men Chall, nu tar vi hand och vägrar ge upp hoppet!
• • •
Det är också att mina fem högst draftade spelare i den omtalade mediapoolen – Malkin, Zibanejad, Lill-Nyllet, Huberdeau och Arvidsson – alla kan ha rykt när klockan slår midnatt.
Då är jag verkligen Askungen, utan magisk sko, för i så fall hänger allt på, typ Tomas Nosek.
Morsning korsning.
• • •
Strålle Strålman, han assisterar till två Panthers-mål i matinén i Scotiabank Arena.
• • •
Om ni lovar inget säga så är det ju så att jag inte skulle ha jättemycket emot om rätt så många lag åker ur idag, för det i så fall blir schemat under helgen mycket mer hanterbart…
• • •
Den största dagen är…nej, stopp. Där är vi inte ännu. Karin Boyes ande får bara åkallas när vi närmar oss Game 7-klassiker framåt konferensfinaler och final.
Men det ÄR likafullt en otroligt stor dag vi har framför oss – och den börjar nu.
Låt historia bli skriven.