Live on stage – Elvis!, del 8

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 3-1 (Slut)
ST LOUIS – VEGAS 4-6 (Slut)
COLUMBUS – TORONTO 3-3 (Period 3, OT väntar)

• • •
Vattnet gick för tidigt, nu har vi bara värkar i Toronto – eller hur man ska säga.
För jävlar hur det blev.
Framförallt faller ju mina teorier om att Jackets är ett renodlat brunkarlag utan finess och spets.
Fuck, när Kapten Kolerisk slutar rycka i kopplet och låter hundarna löpa börjar de ju spela som vore de rena rama Tampa.
Samtidigt är det svagt och ynkligt av Leafs att tappa 0-3-ledning på det här sättet.
Jag börjar förstå att Chall och andra i den blåvita supporterskaran aldrig kan frigöra sig från ängslan, hur det än ser ut.
Men nu får vi övertidsthrilllern vi väntat på och jag hoppas vid gud den blir en riktig nattmangling. Vi behöver en sån.
• • •
Så länge jag levt har man kunnat säga ”Elvis is king” och nu säger jag det igen:
Elvis is king!
• • •
Wennberg är bra.
• • •
Ok, mina hjältar: Lill-Nyllet – som så ofta i fiktiva Stanley Cup-slutspelet! – för Leafs och Oliver Björkstrand för Jackets.

Live on stage – Elvis!, del 7

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 3-1 (Slut)
ST LOUIS – VEGAS 4-6 (Slut)
COLUMBUS – TORONTO 1-3 (Period 2)

• • •
Men nu går vattnet för hela Toronto, höll jag på att skriva.
Stadens blåvita små gudar spelar rena rama drömhockeyn – mot ett lag som egentligen tillåter någon drömhockey – och stänker in mål på mål på mål.
Nu blir de, känner jag mycket tämligen övertygad om, väldigt svåra att stoppa.
• • •
Det är nog inte heller helt behagligt att vara Hästpolo-Gustav när han tagit en utvisning i offensiv zon som det omedelbart blivit mål på och skrinnar tillbaka till Kapten Ahab i båset.
Vi får vänta ett tag, men förr eller senare ska bloggen och två pensionerade spelare som brukade ha numren 55 respektive 40 på ryggen driva hårt med honom angående den situationen.
• • •
Övervägde att byta rubrik på inläggen till kvällen, det där med Elvis kändes lite överspelat. Men nu har vi verkligen Elvis live on stage, helt plötsligt.
Korpisalos magi upphör ju, med ett brak, och vår vän Elvis Merzlikins från Riga får ta över i Columbus-kassen.
Han får hoppas på lite good rockin’ tonight.
• • •
Satan vilken god Philly cheese-macka de kom springande med från Shorty’s Sandwiches på Madison Avenue.
De har härmed fått en ny stamkund.
• • •
Jamen, det gick ju att känna att Lill-Nyllet var overdue. Det kan komma ett till mål i tredje.
• • •
Det hade jag helt glömt, men för fan – vi har ju en do-or-die-match på menyn ikväll också. Flames kan slå ut Jets om en stund.
Det gör dom också.
• • •
Robertson kommer att ha svårt att somna i natt, för det där ögonblicket – första målet med Toronto Maple Leafs, i ett slutspel – har han väntat på i hela sitt liv.
• • •
Nyckeln var förstås att Leafs fick ledningen. Det är, nästan, allt det handlar om mot Jackets. Om de får spela på ledning – Forget about it. Men om de istället tvingas kliva upp – Forget about it.
• • •
Then again, Robertson har inte levt så länge. Han var, slår det mig, 2 år när jag flyttade hit.
Hm.
• • •
Heha heja, nu börjar tredje perioden.

Live on stage – Elvis!, del 6

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 3-1 (Slut)
ST LOUIS – VEGAS 4-3 (Period 2)
COLUMBUS – TORONTO 0-1 (Period 1)

• • •
Mer balett än ett pass med skogshuggare.
Så kan vi väl beskriva det?
Och därmed är det Maple Leafs som satt tonen och leder i dansen.
De får ju också ledningen i slutet – om än med lite flyt.
Men Jackets sliter föredömligt för att få spela SIN hockey och håller ju på att sabba Toronto-dansen med det där ribbskottet.
De kommande 40 minuterna blir spännande.
• • •
Bra kämpat, Chall. Vi uppskattar din närvaro.
Ja, din med, Derfel. Och alla andras!
• • •
Kapanen är det riktigt fin fart på ikväll. Synd att inte Jarkko är vaken och kan glädjas.
• • •
Om jag lyckas somna i natt kommer jag drömma mardrömmar om att jag var den i Columbus som fuckade upp så dant att Maple Leafs kunde göra shorthanded-mål och nu måste ha enskilt samtal med Tårtan…
• • •
Min kompis i Westchester, minns ni honom? Han har fortfarande inte fått tillbaka strömmen efter stormen i förrgår. Inte så kul. Och inte blir det roligare av att Con Ed – New Yorks ärevördiga elbolag – inte tror att de inte tror att avbrottet är fixat förrän på söndag.
Tänk er katastrofen om bloggen varit drabbad mitt under pågående slutspel…
• • •
Sånt liv är det väl inte, MN Johan – men jag insisterar på att man inte tacklar en medmänniska som befinner sig i det utsatta läget. Inte i modern, upplyst hockey. Det är han-får-skylla-sig-själv-tugget känns väldigt omodernt.
• • •
Nu ska jag smälla i mig en Philly Cheesesteak-macka.
Hurra för det.

Live on Stage – Elvis!, del 5

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 3-1 (Slut)
ST LOUIS – VEGAS 2-0 (Mitten av Period 2)

• • •
Filosofi mot filosofi, stil mot stil, attityd mot attityd, fysisk konstitution mot fysisk konstitution, ett slags lag mot ett helt annat slags lag…
Det är vad vi bevittnar och tar del av när Maple Leafs och Blue Jacket clashar – mer än i någon annan serie som rullar i Toronto och Edmonton.
De är verkligen varandras kompletta motsatser. Sheldon Keefe basar över små, mjuka artister som spelar kvick, kreativ, balett-inspirerad (nu ska vi kanske inte överdriva här…) posession-hockey – och Tårtan över stora, tunga, elaka brunkare som saktar ner, kloggar igen och tillber det kompakta kollektivets läror.
Fascinerande förutsättningar, tycker jag, för det innebär att det inte finns några kompromisser. Ingen kan anpassa sig efter den andra – den vinner som sätter tonen och bestämmer vilken av de två ideologierna som ska prägla matchen.
Den infernaliska dragkampen börjar nu.
• • •
Medan Runde Robin-matcherna rasar passar jag på att både diska och plocka undan strumpor, T-shirts, shorts och annat skröfs som ligger och skräpar och nu ser holken i Midtown åtminstone tillfälligtvis hyggligt beboelig ut.
Jo, jag har diskmaskin men eftersom det är 2020 gick den sönder lagom till pandemi-utbrottet och medan det pågått har det varit lättare att hitta dokusåpa-deltagare som kan recitera Shakespeare än hantverkare som vill besöka främmande lägenheter så här står jag med min jävla diskborste.
Jag har dock fri sikt från diskbänken till tv:n, genom en öppning i ett slags bardisk, och får ännu en gång ett väldigt, väldigt bra intryck av Flyers.
Nu får de göra upp med Tampa om östra toppseedningen i ren Runde Robin-final på lördag och den kanske man rentav måste titta på?
• • •
Chall, Tokih, Linyreg…är ni redo?
Det här kommer bli den mest gastkramande urladdningen hittills, för jag är övertygad: Den som vinner ikväll vinner hela serien.
Varken Leafs eller Jackets pallar att spela under elimination-giljotin.
• • •
Tom Wilson ska naturligtvis stängas av för den farliga tacklingen ikväll.
Att den lille trallgöken aldrig lär sig läxan?
• • •
Det är som vanligt i NHL:s tv-sändningar, de vevar samma reklamsnuttar om och om och om igen och till slut vill man bara åka och bomba marknadskontoret hos de inblandade företagen.
Tack och lov är några i år i alla fall lite roliga, som den med Brodeur i ett tidigare blogginlägg idag. Den här, med DJ Khaled fnissar jag också åt hela tiden.

• • •
Nej, jag tror inte Blue Jackets heller har den mentala hårdhet som krävs i do-or-die-pressen.
För att de ska överträffa sig själva – vilket de måste om de ska slå ut Leafs – krävs att det blir som mot Tampa ifjol, att de med hjälp av Tårtans pepp och otroliga resultat får för sig att de är bättre än vad de är och på så sätt går rakt genom bergväggar.
• • •
Den där armbågen Fiala gav Markan, den var fiala dum, tycker jag.
• • •
Vad som än händer ikväll kommer Lill-Nyllet baka sin första cannoli.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Haja grejen imorrn – då har vi bara do-or-die-matcher, sex stycken efter varann.
Det innebär att det är en av de mest infernaliska dagarna i hela Stanley Cup-historien.
Och jag tyckte det var intensivt igår och idag…
• • •
Det står sedan några dagar två fina flaskor Pinot Noir och blänger på mig här i vardagsrummet och jag skulle älska att öppna en av dem nu, men det går ju inte. Vi får ta och vänta tills…lördag blir bra, yes?
• • •
Då så, då tar vi och tittar på årets hittills största match i Scotiabank Arena.

Live on Stage – Elvis!, del 4

MINNESOTA – VANCOUVER 0-3 (Slut)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 1-0 (Mitten av Period 2)

• • •
And Elvis has left the building – med första Stanley Cup-kassen under bältet. Och Markan, eftermiddagens verklige hjälte, vid sin sida.
Om detta ska jag orda mycket mer längre fram, men nu ska här randas text och sedan tar jag en liten Runde Robin-paus för att återkomma till Toronto-matchen.

Live on stage – Elvis!, del 3

MINNESOTA – VANCOUVER 0-1 (Period 2)
PHILADELPHIA – WASHINGTON 0-0 (Mitten av period 1)

• • •
Visst, EP laddar Ånge-bössan och Boeser får tag i returen.
That’s when your heartache begins, Wild – för att nu travestera ännu en Elvis-klassiker.
• • •
Vilken underbart adrenalinstinn, stökig, gurglig holmgång detta är. Man känner att vad som helst kan hända och det är alltid bästa känslan – i alla sammanhang.
• • •
Det kunde gått jävligt illa när Hartman valde att göra upp räkningen, Elvis befann sig i en högst utsatt och sårbar position.
Dessbättre blev han bara, som sin föregångare med samma namn, all shook up.
• • •
Jag gillar han Greenway I Minnesota. Han har en särskild sorts pondus.
• • •
Det fortsätter vara en oväntat fin upplevelse att följa tv-sändningarna och alla spelare man pratar med bedyrar att det är riktigt roligt att spela också.
Men som Yellbear samtidigt sa igår:
– Jag kommer aldrig igen ta för givet att spela inför 20 000 fans. Man har blivit bortskämd genom åren, men nu har man blivit påmind om vilken ynnest det är.
Det är nog lite samma för oss. Om vi fick se en vanlig match nu, en med fullknökade läktarsektioner, skulle vi inse hur oerhört det egentligen är att följa NHL under normala omständigheter.
• • •
Haha, du är så underbart enögd, MN Johan. Alla fula saker Wild-spelare gör att ursäkta – och allt fult canuckerna ställer till med är major crimes.
Keep it up, det är så det SKA vara.
• • •
Markan är nu den Markan han var i januari och februari.
Det lovar inte gott för pojkarna från de tusen sjöarnas Minnesota.
• • •
Undras om Fredrik Wikingsson sitter och biter på sina delikata naglar till den här matchen.
Han småchockade med en liten utläggning om Brock Boeser på Twitter igår och akta er; om Fredrik fattar tycke för NHL på allvar är vi snart alla omåkta. När han väl engagerar sig i något gör han det med en hundraprocentig dedikation jag inte sett hos någon annan.
Dylan, Oasis, trav…han är en vandrande encyclopedia i sådana ämnen.
• • •
Jag tror fortfarande på förlängning.

Live on stage – Elvis!, del 2

MINNESOTA – VANCOUVER 0-0 (Period 1)
• • •
Wildarna vet vem de har emot sig och vad han kan uträtta, så de går hårdare åt Elias än vad kalorierna i jordnötssmöret gick åt Elvis artärter.
Han får inte en millimeter att operera på, det smäller – ibland fult – så fort han har pucken i öppet läge.
Frustrerande, I’m sure – men är det något en stjärna måste lära sig om han villl ha framgång i playoff är det att hantera den frustrationen och jag tycker det börjar se ut som att han fattat det och inte bryr sig så mycket.
• • •
MN Johans killar är mycket bättre än senast. Mer lystna, mer energiska, mer på hugget.
Men Canuckerna står upp fint, framförallt i jämförelse med i Game 1, så det känns som det kan bli en riktigt lång och fin eftermiddag.
• • •
Stromgrien, jag messade din våldsamt usla Rittich-vits till Ekeliw – och han skrattade mycket gott.
Ni två borde kanske bilda ett komikerpar? Nya Dupond och Dupont?
• • •
Detta är överhuvudtaget den elakaste, mest fysiska och fula serien av alla som rullat i de beramade hub-städerna de senaste dagarna.
Kanske borde man förfäras, men jag blir bara upprymd.
• • •
Det är verkligen anmärkningsvärt vilken stjärna Fiala håller på att bli.
Snacka om att Wild vann den trejden – och att Poile i Nashville vissa nätter måste ligga vaken och tänka på hur det kunde gå så fel.
• • •
Den omtalade EP-sekvensen i förra matchen, när han dammade till Hartman, missade jag faktiskt, det var för mycket att skriva samtidigt, men jag har ju sett i efterhand och ja…där såg vi ju frustrationen i full galopp.
• • •
Wild har mest puck och spenderar mest tid i motståndarzonen, men hittills är det Stalock som fått göra flest avancerade räddningar.
• • •
He he, en vrång MN Johan i spåret – det finns inte mycket mer man kan begära av en torsdagseftermiddag.
• • •
Hyrbilsfirman Enterprises nya reklamvideo med Martin. Brodeur är lite rolig, får ni hålla med om.

• • •
Vi har bara haft ett övertidsdrama i playin-omgången ännu – och det var ett kort ett.
Dags för en riktig maratonkörare nu, tack.

Live on stage – Elvis!


Elvis i dagsljus…
Det är en raritet.
Ja, har alltid varit. Den riktige Elvis, rock ’n’ roll-kungen, visade sig sällan innan solen hade gått ner. Det var om kvällarna han genomförde sina oförglömliga live-framträdanden och fick fansen att svimma av hänförelse.
Och likadant är det i huvudsak med hockey-Elvis från Ånge – också känd som Elias Pettersson. Några enstaka gånger per säsong, företrädesvis när Vancouver Canucks befinner sig på turné på östkusten, syns han i matinéer, men merparten av hans shower äger även de rum efter mörkrets inbrott.
Så gläds nu, blågula människa, gläds.
För idag, när tredje playin-ronden mellan Canucks och Minnesota Wild avgörs, får vi faktiskt se EP – den samtida varianten alltså; eljest hade vi haft en verklig världssensation i knät! – i en eftermiddagsföreställning, möjlig att följa också för svenskar med vanlig, sund dygnsrytm
En rekommendation: Drick mycket vatten och ta några riktigt djupa andetag innan du sätter dig framför tv:n eller bildskärmen – annars kan det mycket väl gå för dig som för Elvis-fansen i The Showroom på Kirk Kerkorians International i Las Vegas 1969.
Att se Elias flyga över isen kan vara lika överväldigande som att vara på plats när guden från Memphis efter ”2001: A Space Odyssey”-introt störtade in på scenen till ”C.C Rider”, hans moves i offensiv zon är lika läckra som The Kings höftvickande under ”Heartbreak Hotel” och hans slagskott har samma omtumlande power som svänget i ”Burning Love”.
Kort sagt – håll i dig. För här har vi, mitt på blanka eftermiddagen, en av veckans stora happenings:
Live on stage – Elvis!
• • •
Jaha, ännu en dag kliver er glade biff upp ur sängen och går omedelbart och sätter sig i korresoffan och börjar hamra på detta intro.
Det är ett bra jävla lugubert liv man lever för närvarande. Jag gör verkligen ingenting annat än tittar på, eller skriver om, hockey varje vaken timme.
Allt annat är, och måste vara, sekundärt och vi ska alla vara glada över att jag är edsvuren singel.
Om en annan människa tvingades dela den här tillvaron, komplett med ett jävla hockeyaltare mitt på vardagsrumsparketten, skulle det vara väldigt synd om den människan.
Det är överhuvudtaget bra att ingen annan vuxen visar sig och ser vad som händer med en lägenhet under dylika omständigheter, jag skulle bli utskälld som en Columbus-spelare som just slagit en indianare.
Men hey – jag har väldigt roligt. Och idag ska jag i alla fall försöka hinna diska…
• • •
Det är, bör understrykas, till en playoff-clash Elias kommer ut i sin imaginära jumpsuit den här gången och ni vet vad dom säger:
Slutspelet är grundseriens elaka storebror, som just släppts från fängelse och är ute och letar efter trubbel.
Alla har hört talas om det. Alla vet att skillnaden mellan den hockey som spelas under den eviga serielunken och den all-in-kamp som väntar under varenda en av de 3600 sekunder – och ibland mer än så – en playoff-batalj pågår är enorm.
Som bara alltför väl framgick i de unga canuckernas första möte med Wild i är det dock först när spelarna tillgodogjort sig den handfasta upplevelsen de verkligen förstår exakt HUR enorm.
De påminde starkt om ett rådjur caught in the headlights när de upptäckte hur lite utrymme det plötsligt fanns på isen, hur lite tid de hade på sig och hur elaka motståndarna var.
Desto mer imponerande var det att se dem ett par dygn senare, för de hade lärt sig läxan snabbare än det tar Connor McDavid att förflytta sig mellan rödlinje och blålinje och spelade verkligen slutspelshockey i Game 2.
Nu måste de göra det igen – bara ännu bättre.

• • •
Tipparnas svar på clownen Manne ber att få presentera dagens line of shame:

•Minnesota – Vancouver 2 (OT)
•Philadelphia – Washington 1 (OT)
•St Louis – Vegas 1 (OT)
•Columbus – Toronto 1
•Winnipeg – Calgary 2

• • •
Ja, Johan Forslund, det är förstås i någon liten mån för att retas med dig jag hajpar Elias på det här sättet – så du kan påminna oss om att han bara ramlar omkull hela tiden!
• • •
I natt var det kollega som också gjort fiasko i journalistpoolen som skickade följande meddelande i ett gruppmail:
Fuck this fucking pool!
Haha, hur är det man säger här? I concur!
• • •
Riktigt samma sak är det inte, men att lagen NHL bjöd in till slutspelet – alltså de som låg på 12:e plats i respektive grundserietabell i mars – håller på att slå ut två av de mest stjärnspäckade lagen påminner om när Team Europe gick till final i World Cup 2016…
• • •
Wild har varit med länge och vet exakt hur man ska göra den här tiden på året (well, egentligen ska man ligga vid en pool den HÄR tiden på året, men ni fattar…man säger ju så) och även om de flesta av oss aldrig slutar uppfatta dem som lite tråkiga, tidig spelstil och osexigt klubbmärke/tröjor har liksom satt den bilden forever, måste de tas på allra största allvar.
Nu har de ju dessutom en riktig offensiv stjärna i vardande. Kevin från Sankt Gallen. Han är fiala bra…
• • •
Helt riktigt, Mcemilfish. Den utmärkte Stroems post var fem plus. Väldigt vackert.
• • •
Tårtan har ju försökt anamma en annan attityd sedan han kom till Columbus men nu är det slutspel och då KAN han inte uppföra sig som folk.
Under gårdagens off-dag försökte snälle Aaron Portzline på The Athletic – och innan dess på Jackets-beatet på lokaltidningen i Ohio – få honom att prata lite mer om hur laget ska spela och det gick så här.
Haha…minerna, grimaserna, frustrationen. Hur mycket tråkigare skulle vi inte ha utan John?
• • •
OK, Elvis is in the building, redo att shake, rattle and roll.
Have fun, allihop!

Veckans Stanley Cup-lista, del 11 – The End

FLORIDA – NY ISLANDERS 3-2 (Slut)
ARIZONA – NASHVILLE 4-1 (Slut)
BOSTON – TAMPA 2-3 (Slut)
DALLAS COLORADO 0-4 (Slut)
MONTREAL – PITTSBURGH 4-3 (Slut)
CHICAGO – EDMONTON 4-3 (Slut)

• • •
Hm, jag som hade en hel post redo om hur duktig jag var som förutspådde förlängning.
Men den konfekten blev jag blåst på – av Connor Murphy, inte precis den givne hjälten i Blackhawks-ensemblen.
Nå, well, med det tjänar vi en extra timme eller två hos John Blund och det kan vara värt för mycket för imorrn är det uppställning på blålinjen igen – med ingen mindre än Elias P, 20.30 svensk tid.
Ses då, boys and girls.
Uppdatering: Till slut fick Toews 4-3-målet – och tangerade därmed Stan Mikitas och Patrick Kanes klubbrekord i antal matchavgörande mål i slutspelet. Rätt fett.

Veckans Stanley Cup-lista, del 10

FLORIDA – NY ISLANDERS 3-2 (Slut)
ARIZONA – NASHVILLE 4-1 (Slut)
BOSTON – TAMPA 2-3 (Slut)
DALLAS COLORADO 0-4 (Slut)
MONTREAL – PITTSBURGH 4-3 (Slut)
CHICAGO – EDMONTON 2-3 (Period 2)

• • •
Om jag inte misstar mig har vi nu med oss morgonläsarna hemma i Sverige också, såna som kliver upp en eller ett par timmar tidigare än vanligt för att klämma lite Stanley Cup-magi till frukostfrallan.
Välkomna, hoppas ni sovit gott. Vi som nu är inne på trettonde timmen sedan den första av sammanlagt sex matcher startade börjar bli lite möra, men vi kan glädja er med upplysningen att vi ändå inte har en tanke på att släcka lampan ännu – hockeyshowerna är för exalterande och det gäller i högsta grad även den late night-föreställning som just nu rullar i Rogers Place i Edmonton.
Ja, ni ser ju själva. McJesus såg precis till att ge Oilers 3-2-ledning – de övriga två målen har Neon Leon från Köln prickat in, det är verkligen de två det handlar om i Edmonton – men Blackhawks gör en bra match och trycker på fint under långa sekvenser.
Jag har sagt att det ska bli övertid och det tror jag fortfarande, så ta ni och sätt på lite kaffe till och vänta med att om från pyjamas och nattlinne.
Det blir en lång morgon.
• • •
Vi andra, vi som kört hela dagen och kvällen och natten, vi…ja, jag vet inte vad jag ska säga om oss. Vi biter väl bara ihop och kör vidare.
• • •
Just ja, Ekan fick till slut nya podcast-avsnittet under natten. Rekommenderas om det känns tomt när matchen där borta i Alberta tar slut.
• • •
Rolig bild som nåt smartass såklart omedelbart fick ut på Twitter efter Penguins förlust tidigare ikväll. Ja, tänk om det skulle hända…

Sida 408 av 1355