NASHVILLE – ARIZONA 3-4 (Slut)
BOSTON – PHILADELPHIA 0-2 (Slutet av Period 2)
• • •
Well, det blev ju i alla fall spännande till slut. Om Predators spelar så där även innan tredje perioden börjar ska den här serien gå att utjämna.
Nu tar jag alltså välbehövlig paus – ja, efter text till tidningen levererats förstås… – och återkommer när Leafs och Jackets går i clinch.
Men please – spåret är öppet, skriv hur mycket ni vill.

NASHVILLE – ARIZONA 1-4 (Period 2)
• • •
Järnspikar, nu hamnar jag i en svacka så djup att jag knappt orkar slå ner tangenterna på latoppen.
Tur för mig, då, att det händer så lite på isen Rogers Place.
Det är ju bara Preds som gör bort sig när de får ännu ett powerplay – och släpper in ett katastrofalt baklängesmål som lär försegla deras öde.
Morsning och goodbye.
• • •
Flipper Forsberg är Nashvilles överlägset bäste spelare. Det säger inte så mycket just idag, men han försöker i alla använda sin talang till något konstruktivt.
• • •
Ni behöver inte oroa er över hur den eminente Kenny Albert har det i bubblan i Edmonton.
Vi är Facebook-vänner, så jag råkar veta att han inte alls är där. Han sitter i en studio i Connecticut och pratar.
• • •
Grabner är lika specialiserad på sin grej -shorthanded-mål – som han på ”The Tonight Show” var som i 30 år varje kväll presenterade Johnny Carson med sitt ”Heeeeere’s Johnny” – Ed McMahon – och inte gjorde så mycket mer.
• • •
Ut med Hynes, in med Gerard Gallant. För tusan.
• • •
Däremot måste ju Tucci McGuire, som står där sitt akvarium, följa bubbel-reglementet och testas alltså varje dag.
Det är, av oklara skäl, något lätt obehagligt över tanken.
• • •
Jag läser alltid ”Caligula” när jag ser namnet Caggiula – och Caligula förtjänar betydligt hårdare straff än en matchs avstängning, Kenta.
• • •
Hur verkar det i roundrobin-drabbingen då? Nåt att se?
• • •
Nu får det bli en brutalt stark laddning kaffe här

NASHVILLE – ARIZONA 1-3 (Period 1)
• • •
Ojvoj, här följer vi ju inte alls det manus som bloggen i sin oändliga vishet hade författat.

Nashville ser inte alls ut som något nytt lag. Nashville ser ut som i december och spelar plattfotshockey – stum, stel, stirrig, ängslig och ostrukturerad.
Yotes, däremot, är on a roll och kör över John Hynes passiva statister med speed och aggressivitet och förträfflig puck movement.
Det är faktiskt lite häpnadsväckande.
• • •
Så tronskiftet i Nashville har verkligen genomförts nu.
Saros ÄR nummer ett.
Ja, det var väl dags – men lite konstigt känns det att se Pekka Pinne i båset när en playoff-match startar.
• • •
Jag tycker det var nyss jag träffade honom – då en försynt, vänlig pojkvasker – i Chicago första gången, men Yellbear Hjalmarsson hör till de verkliga veteranerna nu.
Han är dock fortfarande, i (den relativa) ålderdomen, lika överjävlig på att täcka skott. Eller att äta puck, som Pierre i akvariet mellan båsen säger.
• • •
Ett liknande tronskifte är ju på G i Rangers, men i och med att Storken inte är fit for fight håller Henke fortfarande sin fantastiska slutspelssvit vid liv.
Han har de facto startat i 127-raka playoff-matcher. Senast Rangers hade en annan målvakt i kassen när en playoff–batalj började – Kevin Weekes – var våren 2006.
• • •
För att vara helt förutsägbar: Flippers mål, med två och en halv sekund kvar, kan ändå betyda en del.
• • •
OEL:s tivoliattraktion till mål bekräftar min gamla tes om att det inte spelar någon roll hur mycket hockey man konsumerat i livet. Varje ny match får man bevittna något man aldrig sett tidigare.
Vad sjukt.
• • •
Man kan se frågorna om livets mening, rymdens oändlighet och Coldplays popularitet som stora mysterier.
De är ändå inget mot att Nashville Predators, med sitt spelarmaterial, år ut och år in har ett så förbluffande tandlöst powerplay.
• • •
Du kan vara lugn, Julia. Jag är ju ingen vissångare och tänder aldrig några levande ljus – allra minst under den ångande sommaren. Och jag slutade röka dagen efter Fredrik Wikingssons 40-årsfest i East Village för sju år sedan.
• • •
Nashvilles penalty kill är sannerligen inget att skriva poesi om det heller.
Herrejävlar.
• • •
Som Puck Daddy Wyshynski påpekade häromdagen påminner McGuire i sitt nya tredagarsstubb lite om skådepelaren Stanley Tucci.
• • •
Inga lag har, vad jag vet, sparkat sin coach mitt under pågående slutspel, men Preds GM Poile gillar ju spekatkulära tilltag och kan väl bli den förste, no?
• • •
Det där introt blev inte så särskilt kort ändå.
Well, det är svårt att sätta punkt när allt är så kul!
Nu kör vi!

Ja, för mycket av det goda är underbart.
Det har jag alltid tyckt. Den präktiga, luteranska lagom-filosofi som sammanfattas i den ursprungliga ordföljden i den aforismen – nära släkt med ”Det är en dag i morgon också” och ”Borta bra men hemma bäst” – har alltid skavt i min själ som det grova tyget i barndomens finbyxor skavde mot låren
Bara de som vill gå hem från festen vid tio, gillar Müsli och ser Ed Sheeran som tidernas främste singer-songwriter nickar instämmande åt sådant förnumstigt Bror Duktig-nonsens.
Överflöd, överdrift och frosseri är den levnadsglades eviga melodi – vad gäller både mat och dryck och dans och galej och godis och tv-serier (ge mig sju säsonger på en gång att binge-plöja!) och musik och resor och allt annat som är kul och lustfyllt.
Inklusive hockey – förstås. Det kan ALDRIG bli för mycket hockey. Bra matcher ska avgöras nonstop dygnet runt, tycker jag.
Så givetvis sitter jag här nu igen, i korresoffan – bara timmar efter Flames och Jets satte punkt för Stanley Cup-slutspelets maratonrace till öppningsdygn med en sista pang-pang-show i Alberta.
Jo, jag var fullständigt utpumpad i natt, fullständigt detroniserad. Att efter fyra månader i ett tillstånd inte olikt det i en stillastående scen i en Tarkovskij-film kastas rakt in i en vrålande orkan innebar en chock för hela systemet. Och nej, det var ju ändå inte som att det gick att somna på momangen bara för det. Efter sådana upplevelser kräver hela mitt väsen – eller oväsen, kanske jag ska säga – att jag varvar ner och låter sinnena återhämta sig någon timme innan nattmössan glider ner över ögonen.
Men vem bryr sig om grusiga ögon, sendrag i gäspmusklerna och darrande knävecka under såna här crescendon i tillvaron?
Det kommer ju mer nu.
Mer blixtrande action, mer sjusjungande känslostormar, mer betagande grannlåt, mer spänning, mer nervdaller, mer tryck, mer elektricitet, mer hjältedåd, mer tacklingar, mer närkamper, mer snytingar, mer skott och moves och fräckisar och räddningar och missar och mål.
Mer – just precis – av det goda.
Så brothers and sisters:
Let’s play!
• • •
Faktum är att det blev ännu mer dramatiskt när slutsignalen i sena matchen hade tystnat i Rogers Place.
Då satte sig ju Paul Maurice på ett podium för att hålla presskonferens och – milda makaroner!
Vad jag kan erinra mig har jag aldrig hört en NHL-coach attackera en spelare med samma ursinne.
Han slog fast att Matthew Tkachuk skadade Scheifele medvetet, att sparken på vaden/hälsenan var ”avsiktlig”, ”smutsig” och ”vidrig”.
Jösses.
Inte för att jag sett de special-inzoomade blålinjebilder han hänvisade till, och inte för att jag betvivlar att alla medlemmar i familjen Tkachuk har dubiösa intentioner ibland, men måste man inte vara mer bergis än vad den situationen gav vid handen innan man kommer med så kategoriska anklagelser?
Inte ens när Matt Cooke trampade av Erik hälsenan vågade väl någon vara så bombsäker på att han verkligen gjorde det med flit?
Then igen – varför klaga? Det är slutspel, känslorna ska koka och vem tänker missa ens en minut av fortsättningen av DEN serien?
• • •
Se här, The Stanley Cup Shrine har redan utökats med ytterligare ett heligt föremål.

Snusdosan – som förstås borde ingått redan från början – symboliserar dels mitt eget lika idoga som livsnödvändiga snusande under miljoner pressläktarsessions out there, dels är den hyllning till alla hängivna nyttjare i NHL jag fått äran ett bjuda på juicy prillor genom åren. Alltså Pebben (översteprästen i snusande hockeyspelares riksförbund), Fast Freddy Shoestring, Alfie, Zäta, The Mule, Andreas Lilja, Yellbear Hjalmarsson, Bäckis, EK65 och Calle Johansson.
• • •
Nu, denna pandemi-slutspelets första söndag, får vi se laget som kommentatorsspårsikonen HEK kallar LAGET.
Nashville Predators alltså.
De ska upp i rond 1 i sin playin-serie mot Arizona Coyotes i Edmonton och jävlar, det blir riktigt intressant.
Stora delar av Preds grundserie var ett genuint misslyckande, men sista veckorna innan pandemi-stoppet hade de börjat svänga lite igen – och i träningsmatchen mot Dallas i fredags hade de återerövrat groovet i en gammal George Jones-dänga. Och nej, vi SKA inte läsa in för mycket i såna betydelselösa övningar, men som själve Hackspetten från Kusmark sa i luren efteråt:
– Det känns verkligen som at vi är ett helt nytt lag nu.
Precis.
Du kan ge Manfred ett extra ben att gnaga på idag, HEK. Det kan bli sommarens största söndag för er i Tennessee.
• • •
Att Dustin Byfuglien just nu befinner sig på golfbanan istället för på Rogers Place-isen kändes trist redan tidigare, men i skenet av Tkachuk-skandalen är det en ren tragedi.
Han hade kunnat lära den unge lymmeln en svårglömd läxa i nästa möte.
• • •
På tipsfronten inledde jag ju 2020 års Stanley Cup ungefär lika övertygande som Sergej Bobrovsky, men precis som den ryske målisen kan jag bara marschera vidare. Här är dagens femling.

•Nashville – Arizona 6-1
•Boston – Philadelphia 3-2
•Colorado – St. Louis 2-1
•Toronto – Columbus 4-2
•Vancouver – Minnesota 5-2

• • •
Just Hackspetten själv, Viktor Arvidsson, såg oförskämt inspirerad och besjälad ut mot Stars – och det har han enligt vanligtvis pålitliga vittnen gjort under hela campen i Music City.
En skada vi i omvärlden inte fick veta så mycket om hämmade potatisodlarsonen med kärnkraftsreaktorn i bröstkorgen under vintern men nu är han helt återställd och hackar satan i mig inte i galen stubbe längre.
Han bakar två cannolis idag också, det törs jag nästan garantera.
• • •
Den här oförvägna entusiasmen till trots – ja, oviljan ett erkänna att det finns gränser för hur lite 53-åriga gubbar kan vila om de vill fungera normalt – är det dessvärre ofrånkomligt att dagens intro blir kortare än gårdagens.
Tiden sedan sista inlägget i natt har varit för knapp, det har inte precis hunnit hända jättemycket här i holken jag kan berätta om – och de förment schvungfulla meningarna låter sig bara formuleras med stor möda efter så här kortvariga vistelser hos John Blund.
Jag tvingas nog till och med erkänna att jag inte kan pumpa blogg nonstop, då får jag snart galopperande stroke. Så jag hoppar över roundrobin-matcherna idag, de som ändå inte betyder så särskilt mycket, och fokuserar på playin-serierna.
Alltså: Efter holmgången mellan Preds och Coyotes blir det sändningsuppehåll – och en välbehövlig Stefan Johansson-nap – några timmar. Sedan fläskar vi på med ny kraft när Maple Leafs och Blue Jackets kliver in i ringen.
OK?
• • •
Vi fick alltså uppleva ett övertidsdrama redan under premiärrundan – ett rätt så magnifikt ett, at that – men det gav egentligen inget klart besked om vad som händer med spelschemat ifall det kör ihop sig, för det var sista matchen för dagen i Scotiabank som krävde sudden-avgörande och då spelar ju inte ens fem extraperioder någon roll.
Men om Bruins och Flyers stångas i evigheter i eftermiddag – hur länge går det då att skjuta på Leafs-matchen?
• • •
Det är ett evolutionärt misslyckande att vi människor inte utvecklat en knapp vi bara kan trycka på när vi vill sova.
• • •
Nä, såklart, vi ska inte bara avfärda Coyotes. De kan också spela hockey – och Darcy Kuemper är en målvakt i absolut världsklass.
Men harmonin torde vara begränsad i klubbar vars general manager säger upp sig en vecka innan playoff startar och därför tror i alla fall jag att OEL & co får se mindre av livet i bubblan än alla andra.
• • •
Tillika borde vi under evolutionens gång utvecklat förmågan att dricka arton koppar kaffe utan att det känns som att en 90-watts glödlampa lyser i huvudet när vi ska sova.
• • •
Det blev inte så mycket sagt om Islanders igår, men vi fick ju faktiskt en påminnelse om att de – ja, Old School Lou – stod för ett av trading deadline-dagens verkliga kap när de bytte till sig Jean-Gabriel Pageau.
Han levererar ALLTID i playoff – och den som tvivlar kan jag ju till läggen och se vad som hände när Senators slog ut Rangers 2017.
• • •
Det är något mesigt med kompromissen att båda lagen i alla matcher får använda sina målsånger och gimmicks.
Vad fan, de officiella bortaspelarna ska ju buas ut när de nätar, annars känns det bara…fel.
• • •
God bless Matt Dumba för det förträffliga talet mot rasism i Edmonton igår – och God bless Bacon Brodin, som tydligen hjälpte honom att genomföra det.
• • •
Varning i telefonen nu: Tropiska stormen Isaias dundrar norrut längs the eastern seabord och kommer hälsa på i New York framåt tisdag.
Ja, det är ju 2020 så vi hade inte räknat med något annat.
• • •
– Vi tar en match i taget.
Penguins-målisen Matt Murray flexar sina filosofiska färdigheter efter förlusten mot Montreal.
• • •
Nu är det som vanligt igen, jag har inte hunnit gå till butiken och tvingas köra dagsljus-delivery, vilket alltid känns lite lugubert.
Jag får nog överhuvudtaget glad om jag alls kommer utanför lägenheten innan första omgången är överstökad.
Ojvoj.
• • •
Paul Maurice har precis hållit en ny presskonferens i Edmonton nu på förmiddagen och – nej, han backar inte.
– Jag står för varje ord, svarade han när någon ställde frågan om han ångrar sitt utbrott igår.
Så härligt infekterad en slutspelsduell kan bli.
• • •
Nu har NBC också börjat streama in fansen på skärmarna i hallarna.
HEK, på med videon – vi vill se dig och Manfred!
• • •
Oilers har 99 problem efter floppen mot Hawks men Connor McDavid ain’t one of them.
Apropå på det faktum att superstjärnan plötsligt ifrågasätts så vådligt.
• • •
Tänk om det här var ett alldeles normalt slutspel och om Predators nu skulle ta emot Coyotes hemma i Bridgestone Arena i första omgången och yours truly var på plats för att se matchen.
Då hade jag just nu suttit och svettats på den där rustika pressläktaren, lätt ängslig över att inte hinna slutföra ett anständigt intro i tid, för igår kväll var det ju suverän middag med Lönta och The CEO of Everything på Martin’s BBQ och vi sa visserligen att vi med tanke på den tidiga matchstarten skulle ta det lite lugnt men det var ju så trevligt och plötsligt stod vi i trängseln på Robert’s Western World och skrålade med i en Brad Paisley-hit och sen fick The CEO för sig att vi behövde några shots och så blev det som det blev och söndagsmorgonen är tung – fast det finns inget som inte den förtätade stämningen i Jamboree-ladan kan bota och nu när puckdrop närmar sig börjar adrenalinet pumpa i kroppen, pulsen stiger, leendet är brett och allt känns magiskt.
Så ligger dock inte landet. Pandemi råder och Stanley Cup 2020 får som bekant avnjutas i korresoffan i holken på östra Manhattan.
Men det är inte så lite magiskt det heller, för här vi en Stanley Cup Shrine – och nu går vi åter ner på knä framför den och ber om ännu en hockeysittning vi aldrig glömmer.

Game on, folks!

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
EDMONTON – CHICAGO 4-6 (Slut)
NY ISLANDERS – FLORIDA 2-1 (Slut)
PITTSBURGH – MONTREAL 2-3 (Slut, OT1)
CALGARY – WINNIPEG 4-1 (Slut)
• • •
Godnatt, Winnipeg Jets.
Inte nog med svidande förlust, inte nog med att Scheifele får vaden eller hälsenan avskuren i första perioden och lär missa resten av racet – Patrik Laine avbryter matchen med demolerad handled också.
Morsning korsning liksom.
• • •
Godnatt bloggen också, nu är jag verkligen down and out.
Men – imorgon, vid 20.00 svensk tid, är det samling vid pumpen igen.
Ses då, vänner.
Tack för en magisk Opening Day.

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
EDMONTON – CHICAGO 4-6 (Slut)
NY ISLANDERS – FLORIDA 2-1 (Slut)
PITTSBURGH – MONTREAL 2-3 (Slut, OT1)
CALGARY – WINNIPEG 3-1 (Period 2)
• • •
Marken smälter under sulorna på Jets. Och det är ju inte att undra på. Mark Scheifele – som vid närmare granskning ser ut att få vaden slashad av Tkachuks ena skena, Erik Karlsson stylee back in the day – är lagets viktigaste spelare och lämnar ett tomrum av rena Grand Canyon-dimensioner efter sig när han haltar ut i omklädningsrummet.
Tough luck.
• • •
Nu har det här arbetspasset pågått i snart sexton timmar och jag får erkänna att jag börjar bli lite vimmelkantig.
Aldrig har er bloggbiff gått från 0 till hundra på kortare tid än så här…
• • •
Johnny Gaudreau har inte gjort fler slutspelsmål än jag – nästan – men till och med han piskar in en puck på Hällebucken.
• • •
Att lyssna på Kenny Albert är ändå en ren och skär skönhetsupplevelse.
• • •
Mickis Backlund blir alltså öppningsdagens andre svenske målskytt efter Mika Zibanejad. Men jag har en känsla av att även Elias Lindholm hinner sluta sig till den skaran innan kvällen är över.
• • •
Vilka kämpar har vi kvar i spåret nu då? Kenta och MN Johan. Några fler?

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
EDMONTON – CHICAGO 4-6 (Slut)
NY ISLANDERS – FLORIDA 2-1 (Slut)
PITTSBURGH – MONTREAL 2-3 (Slut, OT1)
CALGARY – WINNIPEG 0-1 (Mitten av Period 1)
• • •
Check out the big brains on, Julia!
Det är givetvis hennes Petry som avgör.
Storartat.
• • •
Pens får dock skylla sig själva. De hade rikligt med chanser att natta den här matchen för gott, men kunde inte sätta in den dödande stöten.
Då händer sånt här.
Nu blir fortsättningen av serien inget annat än superspännande.
• • •
Dags att run da av den låååånga Per-dagen med lite Calgary Flames och lite Winnipeg Jets.

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
EDMONTON – CHICAGO 4-6 (Slut)
NY ISLANDERS – FLORIDA 2-1 (Slut)
PITTSBURGH – MONTREAL 2-2 (Period 3, OT VÄNTAR)
CALGARY – WINNIPEG 0-0 (Mitten av Period 1)
• • •
Jamen, God bless vårt himmelska öde!
Vi får ett andlöst övertidsdrama redan i första Cup-given 2020!
Penguins och Habs kommer att skiljas åt först när en superhjälte sent i natt prickat in ett sudden death-mål.
Vad mer skulle vi kunna begära?
Absolut ingenting.
• • •
Det ska ju, tycker man, vara stekt och serverat när Montreal drar på sig så många utvisningar och till och med grillas i fem-mot-tre-läge, men nädu – och jag måste säga att inte bara Carey utan även vissa av de där ruffa, väderbitna backarna står för en heroisk insats.
• • •
Brutal öppning för Jets i Edmonton. Scheifele får ett knä söndertrasat i en situation som ser tämligen oskyldig ut och har med all säkerhet spelat färdigt för säsongen.
Då blir det verkligen inte lätt för Manitoba-präriens hjältar.
• • •
Nå, Julia – är dammsugaren framme? Jag vet att klockan är 05.00 i den norska huvudstaden, men…Habs i OT för satan!
• • •
Jag har sagt att Bengan ska göra mål och lägger min Penguins-slant på honom. Vinner Habs är det Lehkonen som får Julia att gå ner i spagat.
• • •
Rock ’n’ roll – nu jävlar!

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
EDMONTON – CHICAGO 4-6 (Slut)
NY ISLANDERS – FLORIDA 2-1 (Slut)
PITTSBURGH – MONTREAL 2-2 (Period 2)
• • •
När Crosby lyckas vispa in reduceringen utbrister jag omedelbart, helt ensam i en lägenhet på Manhattan:
– Nu sträcker sig Julia efter kvasten!
Bra absurt ändå, när man tänker det.
• • •
Det känns verkligen lite Islanders-ifjol-all-over-again när Suzuki ökar på till 2-0.
Men Habs har inte den defensiv Long Islands stoltheter hade då och det som händer sedan är, vad heter det, ofrånkomligt.
Utan riktig forechecking, och med för mycket stirrig desperation i egen zon, blir Prices arbetsbörda till slut för stor och, ja, here we are now, som Kurt Cobain sjöng.
• • •
Biffen fick en halvseg biff, är jag rädd. Biffen gillar inte sega biffar. Biffen vill ha bra biff.
Nästa gång ringer vi Wollensky Grill.
• • •
Men Matt Murray. Jag vidhåller att han lever på gamla meriter och är rejält överskattad – inte minst av sin egen coach.
• • •
Får jag fråga:
Kommer någon stanna uppe och se även den sista matchen, mellan Jets och Flames? Jag börjar bli rätt mör efter kort natt, tidig uppstigning och nonstop-race i soffan. Men den bataljen ska klippas den också och, tja, sällskap vore trevligt.
• • •
Nå, bästa Julia – det är fortfarande oavgjort. Om du torkar av diskbänken och ger även spisen en duvning ska du se att det kan bli en bra slutperiod. Och sen får du ta fram dammsugaren till förlängningen…

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
EDMONTON – CHICAGO 4-6 (Slut)
NY ISLANDERS – FLORIDA 2-1 (Slut)
PITTSBURGH – MONTREAL 0-1 (Period 1)
• • •
Ställ undan moppen, Julia – det här är ju en walk in the park!
Nä, haha.
Men det är ju fantastiskt.
Price får första tio se mer gummi än en död skunk på en parkway i New York i rusningen, men han håller lika tätt som en N95-mask på Beth Israel-sjukhuset i mars.
Och naturligtvis ringer klockan efter elva och en halv minut nere hos Murray istället.
Life’s a bitch ibland – även för pingviner.
• • •
Till och med när de spelar i Toronto, utan publik, måste Canadiens vara sena att starta.
Är det lördag så är det!
• • •
Blev orolig där ett tag, Julia. Din frånvaro indikerade att den norska klockan inte hade ringt.
• • •
Kotkaniemi, ja.
Kände det bara på mig.
Eller så tog jag bara honom för att han är min Habs-kille i poolen…
• • •
Ja, Linyreg, då var det en sann trallgök som rapporterade åt AP, det kan vi slå fast.
• • •
Grejen är ju liksom inte bara att Canadiens inte har något att förlora. Penguins, å sin sida, har ALLT att förlora. De är förbannade över att de överhuvudtaget behöver spela de här matcherna, deras självbild säger dem att de alldeles självklart tillhör den där roundrobin-gruppen.
Då kan det bli frustrerat om det inte omedelbart går som man tänkt sig.
• • •
NHL:s online-shop törs jag inte besöka nu. Då kommer jag, i egenskap av altar-byggare, ruinera mig själv.
• • •
Vi som minns hur Matt Murray spelade i fjolårets slutspel, när pingvinerna blev svepta av Isles i första omgången, förstår ju inte att Sullivan har Tristan i båset.
• • •
Nu kom biffen till Biffen – från The Smith.
Jag sätter kniven i den och ber att få återkomma.