CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
EDMONTON – CHICAGO 4-6 (Slut)
NY ISLANDERS – FLORIDA 2-1 (Slut)
• • •
Då ska vi se…skurhinken står där, dammvippan ligger där och borta i hörnet, bakom altaret, har vi sopkvasten.
Ja, nej, det är egentligen inte jag som pratar nu. Jag låtsas vara Julia. Julia – vår mångåriga spåret-stammis, coolast och roligast och bäst i showbusiness – brukar ju hantera sin nervositet på det sättet när hennes Le Bleu-Blanc-Rouge spelar stora matcher. Hon städar. Maniskt.
Ett år i slutspelet – kan det ha varit när de skrällde mot Capitals 2010? – hade hon så rent och välordnat hemma när sista matchen var spelad att tidningen Sköna Hem ville komma och göra reportage (en liten lögn, men det KUNDE varit så…).
Och nu är det dags igen. För första gången sedan 2017 ska Montreal upp i en playoff-envig – mot självaste Pittsburgh Penguins, ett lag som får adrenalinpumpen att gå i spinn hos alla motståndare och deras fans.
Personligen tycker jag i och för sig att Habs kan ta sig an den här utmaningen med en avspänd attityd. De låg tolva i östra tabellen när grundserien tog slut, med 29 poäng upp till ettan Boston, och slank med in i slutspelet sist av alla. De har sålunda inget alls att förlora och kan bara, som det heter, spela ut.
Men försök säga det till Nervous Nellie Julia. Det är en Ajax-match för henne, golven i Oslo-lyan kommer skina som speglarna i Elyssépalatset framåt småtimmarna – och den ska bli extra festlig att följa bara därför.
• • •
Skickar lite trevare till hockeybekanta som de inte har lite gammalt skröfs att bidra med till mitt redan högt vördade altare.
Larionov Laxen Eriksson – ni vet, Örebro-coachen – tycker jag begär lite väl mycket när jag ber honom skicka guldmedaljen från Lillehammer 1994 och det har han kanske rätt i. Men bild som jag kan printa ut, det borde väl gå?
Och igen: Känner NI att ni har grimaljer som skulle passa i en Stanley Cup Shrine på Manhattan; skicka ett mail så fixar vi med leverans. Exponeringen kommer bli kunglig.
• • •
Såg inte när det hände, men fan – Mike Mathesons tackling i huvudet på Johnny Boom Boom Boychuck var riktigt ful. Och senare än ett genomsnittligt SJ-tåg.
Var det för övrigt inte just Matheson som sänkte Elvis Pettersson också, förra sässen? Jo, det var det ju. Vilken trallgök. Ta bort honom.
• • •
Min partner in podcast-crimes, Ondskan Ekeliw, har pingvinerna som Stanley Cup-mästare och visst. Så länge Crosby, Malkin och Letang förblir i sin prime – och där är de ännu – finns faktiskt alltid möjligheten.
• • •
Naturligtvis är Boom Boom Boychuk min Islanders-spelare i stora poolen.

Matheson ska vara glad att han inte befinner sig nedanför min balkong just nu.
• • •
Hann inte följa Stefan Johanssons exempel med en skön nap mellan matcherna, men jag fick i alla fall tid att gå ut på den balkongen och, you know, andas lite.
Men där var det hett och jävligt. Korresoffan är mycket bättre och nu sitter jag här.
• • •
MLB får just verbalt kompanistryk på CNN för att dess ledning varit så mycket mer korkad än kloka NHL:s dito.
Gary kan bli king of kings i den amerikanska sportvärlden efter det här.
• • •
Bengan Hörnqvist gör absolut mål ikväll, men det gör ju Jesperi Kotkaniemi också, så det säger inte nödvändigtvis så mycket.
• • •
Nu ska en delivery-beställning tajmas så en trevlig laddning krubb landar vid dörren lagom till första periodpausen mellan Pingvinerna och Ajax-Julias pojkar.
• • •
Ok, here we go again: Mer sizzling Stanley Cup-hockey åt folket!

CAROLINA – NYV RANGERS 3-2 (Slut)
EDMONTON – CHICAGO 4-6 (Slut)
NY ISLANDERS – FLORIDA 2-0 (Period 2)
• • •
Lite spänning fick vi, men nä- Oilers varv aldrig nära på riktigt och har en del att jobba med kommande dagarna.
Annars blir det inte kul.
Tänk att bara sitta där och uggla, i hemstaden, och se alla andra spela vidare…
Och Gudalik Kubalik kan vi utse till Stanley Cup-slutspelets förste kung.
Hygglig insats i karriärens första playoff-match.
• • •
En perre kvar mellan Pantrarna – som inte gjort ett mål på fem perioder – och Islanders, men det känns som nästa stora ögonblick är fajten mellan Pens och Habs.
Vi ses inför den – med Julia i högform i spåret.

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
EDMONTON – CHICAGO 6-2 (Period 2)
NY ISLANDERS – FLORIDA 2-0 (Mitten av Period 2)
• • •
Oljeläckage monumentale.
2-6 efter två perioder, mot laget som slutade på tolfteplats i västra tabellen, är ett fiasko.
Värst:
Det är ett rättvis resultat.
• • •
Nu är jag klar med urladdningen av vanliga texter till de fina redaktörerna hemma i Stockholm och kan fokusera helt på tv-sändningarna resten av eftermiddagen och kvällen.
Jag blir alldeles varm i hela bröstkorgen bara av att skriva det.
• • •
I Toronto fortsätter Bobrosvky briljera för Panthers.
Not.
Att signa honom på 10 millar per säsong och sen se det han ställt till med under säsongen måste vara som att köpa en Lamborghini för livsbesparingarna och sen upptäcka att motorn tyvärr är från en gammal Saab.
• • •
Kubalik ska kanske döpas om till Gudalik?
Sicken rackare, som Bengt Grive skulle sagt.
• • •
John, jag skulle inte provocerat dig med Doc…
• • •
Oh, nytt färskt kaffe har precis puttrat färdigt.
Vi ses i köket.

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
EDMONTON – CHICAGO 4-1 (Period 1)
• • •
Ojvoj – vilken praktflopp för Oilers.
Men kanske sa preludierna mot Blues trots allt något om Chicagos klass?
Det vore…intressant.
• • •
En viss svensk duo fick mig att tänka på uttrycket ”De kunde hålla sig för skratt” under presskonferensen i Toronto (sänd via zoom; inga smitthärdar till journalister får komma i närheten av spelarna)…

• • •
Viberg på Svenska Fans är ganska rolig när han, på Twitter, konstaterar att Chicago tystar hela arenan…
• • •
Säger det igen: Redan efter två matcher kan lag i det här formatet befinna sig i samma hopplösa läge som de som ligger under med 3-0 i bäst-av-sju-serier.
• • •
Mike Smith går verkligen inte att lita på och nu måste ju Koskinen ta över – för resten av slutspelet.
• • •
Tre poäng av Kubalik redan.
Varför plockade jag inte honom i poolen när jag hade chansen?
• • •
Altaret hälsar. Det lovar att den som skickar något coolt är garanterade prime location!
• • •
Doc forever, John!
• • •
Hej vad det går, nu släpper de pucken i Scotiabank igen. Islanders vs Panthers. Kan bara sluta på ett sätt, eller hur?

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
• • •
Rangers hostade upp sig under andra halvan av matchen, men inget snack – Canes var bättre och vann rättvist.
Nu vänder vi blickarna mot Edmonton, där Oilers och Blackhawks brakar igång om 20 minuter.
Dock:
Som ni förstår har jag en del ”vanligt” material att producera nu, så det blir ett litet sändningsuppehåll i bloggen.
Men ni håller förstås soppan bubblande i spåret, så hakar jag i när jag kan.

CAROLINA – NY RANGERS 2-1 (Period 2)
• • •
Hade precis börjat göra mig lustig över att Rangers får försöka trösta sig med att de framåt onsdag eftermiddag i alla fall slipper livet i bubblan och får hänga på Manhattan igen.
Det är inte blott det att Canes spelar bra och skaffat sig fin ledning. Deras superenergiska, rappa och samtidigt fysiska hockey passar de vimsiga, ostrukturerade och just nu betydligt trögare Blåskjortorna särdeles illa.
Men så lyckas Mika – vem annars – vinkla in den briljanta reduceringen och plötsligt känns det som att detta kanske ändå kan bli en serie.
• • •
Om Sebastian Aho spelat i låt säga Toronto hade han varit en av ligans mest omskrivna superstars.
Fy satan vilken fin liten hockeyspelare.
• • •
Quickie Fast kommer inte tillbaka mer i matchen, meddelar Rangers.
Hans slutspel kan alltså ha tagit slut efter sju sekunder.
• • •
Fast Freddy Shoestring, som ser matchen i ihop med den legendariska Tjötröva hemma i Göteborg, meddelar sms-ledes att han är mycket nöjd med sin spot i altaret.
Tror jag det, det är ju ultimata äran just nu.
• • •
Sorry, Lundqvist. Jag kan inte hitta limtuben. Du får klara dig med en arm.
• • •
Om mer mogna, fullvuxna människor såg alla sms med meddelanden av typen ”wow”, ”Vilken action”, ”Åh, vad underbart att vi ska få se sånt här i flera månader”, ”Det här är det bästa som finns” och ”Vad häftigt!” Som skickas mellan Manhattan och Ekeliws Strömstad skulle de tycka att vi var förvuxna tonåringar.
Och de skulle ha rätt.
Men gissa vilka som har roligast – de ”mogna” eller vi?
• • •
Domarna blir lite väl sturska utan pressen från arga fans och blåser för allting hela tiden.
Så ska det väl inte behöva vara, ska det?
• • •
Fint, ändå, att se Rangers PR-boss JR stå och hänga utanför omklädningsrummet i rejäl ansiktsmask.
• • •
Roundrobin-matcherna mellan de åtta redan klara slutspelslagen kommer gissningsvis inte alls ha den här hettan och blir därför mindre exalterande att se, tror vi får vara beredda på det.
Men hey, idag har vi BARA såna här fältslag på programmet!
• • •
Rangers hopp står till att just Mika och Brödmannen hittar sin groove och kommer in i det här nu – och framförallt lights up the powerplay.
• • • 
Hurra, Vanessa! Underbart att se dig. Och överhuvudtaget – fin action i spåret. Fortsätt så!
• • •
Håll i hatten, en riktigt het tredjeperiod coming up!

CAROLINA – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
• • •
”Det kan ju inte bli samma intensitet eller känslor utan fans på läktarna”, har jag blivit upplyst om av fler än en gnällspik de senaste veckorna.
Tjenare.
Den här sprakande urladdningen börjar med att förre Rangers-backen Brady Skeji proppar ex-kompisen Jesper Fast så det sjunger om det. Strax därpå hamnar Dylan Strome (!) och Justin Williams (!!) I blodigt slagsmål. Och sedan har vi ingenting annat än typisk, underbar, högexplosiv och vild första-slutspelsomgången-action.
Halleluja för pandemi-playoff!
• • •
Så fort nyheten kommer att Henke trots allt ska stå, för att Storken inte är ”fit to play”, får jag onda aningar.
Det är ju matiné, med hela hemlandet som publik. Då går det aldrig bra. Det vet jag som genom åren fått så mycket mailskäll efter sådana matcher att jag fortfarande har nervösa ryckningar i ögonlocken.
Nu har jag dessutom jinxat karln monumentale genom att bryta armen av honom ett dygn innan matchstart.
Och mycket riktigt:
Första Hurricanes-skottet går in…
• • •
Quickie tvingas kliva av efter Skjei-proppen i första bytet. Och jag antar att Rangers steker tack-för-allt-videon Skeji naturligtvis skulle förärats i en reklampaus i andra perioden…
• • •
Yoghurt är ändå inte så dumt som vi som föredrar dubbel Dajm till frukost fått för oss.
• • •
Hurricanes är jävligt bra och de som är förvånade över det har brustit i uppmärksamheten senaste åren.
Så här – ettrigt, snabbt, exempellöst skottvilligt och med en fullständigt outtröttlig forechecking – har de spelat sedan förträfflige Brind’Amour tog över som coach.
Att de haft så svårt mot Rangers, även under denna moderna era, beror på att de är småstadskillar som får lite armsvett på stora, farliga Manhattan.
Nu spelas alla matcher som ni vet på neutral plan och därmed är det inte längre någon faktor.
• • •
Apropå slipsarna i altaret: När det blir riktigt stora matcher – Game 7-draman och sånt – har jag lovat Ekeliw att bära kostym här i vardagsrummet.
Så blir det.
• • •
Skjei visste vem han knockade, tror jag. Fast är extremt viktig för Blueshirts.
• • •
Fatta hur snabbt det kan gå i de här inledande best-of-5-serierna.
Två raka förluster och man är nere i brygga, med kniven mot adamsäpplet, och får spela verkliga do-or-die-matcher på en gång.
Ojvoj monumentale.
• • •
Henke har i alla fall radat upp några svettiga räddningar sedan den tunga starten. Tror jag ska försöka limma fast den där armen nu, så det blir ännu bättre i nästa perre.
• • •
Mitt under perioden ringer plötsligt mamma och jag får lov att svara som en gammal hejarklacksledare för Brage när jag en lördagkväll en gång för många år sedan råkade slå en signal för att förhöra mig om detaljer kring en match på Domnarvsvallen dagen därpå:
– Vem fan är det som ringer mitt under Bingolotto?
• • •
Att vi ska få se sån här hockey i flera månader nu…DET ÄR JU HELT JÄVLA UNDERBART!
• • •
En liten livebild från altaret mitt under pågående match

När det var som mörkast i mars och april, när ren och skär desperation grep omkring sig i USA, när inget annat än det vassa larmet från ambulansernas sirener hördes på Manhattans övergivna gator om nätterna…då gick det inte att föreställa sig att den här dagen någonsin skulle komma.
Det kändes verkligen som att det var över då, som att allt hade gått sönder, som att inget någonsin skulle bli bra och riktigt och kul igen – och livet som NHL-korre, som jag älskat mer än något annat under mina 53 år på denna lugubra planet, framstod plötsligt som blott ett romantiskt minne.
Jo, de dystraste prognoserna och min melodramatiska fantasi hjälpte vid den tiden till att teckna en framtid utan vare sig ekonomiskt eller hälsomässigt utrymme för professionell publiksport och än mindre för blågula bloggare på rull över denna väldiga kontinent.
Usch, som Ondskan Ekeliw skulle sagt. Papa Biff hade livskris monumentale i den svåra vevan.
Men plötsligt:
Vi är här.
Vi har kommit hit.
Bara fyra och en halv månad efter jordens undergång brakar Stanley Cup Playoffs 2020 igång.
Det är, när jag tänker tillbaka på allt som hänt och hur det varit och hur det känts, ingenting annat än ofattbart.
Nä, visst, jag vet – ingenting kommer vara som vanligt. Det är nothing like the real thing som väntar. 24 lag spelar inför tomma läktare i blott två kanadensiska städer mitt under högsommarens prunkande crescendo .
Likafullt:
Vi kommer få se världens bästa hockeyartister krama ur sig allt de har i dueller som betyder nästan lika mycket som livet självt. Vi kommer vara vittnen när monstruösa slagskott avlossas, när finter som trotsar gravitationen utförs, när halvgudar snabbare än Ferraris senaste tiptop-modeller flyger över isen, när vätebomber till open ice-tacklingar utdelas och när dödsföraktande målvaktsfantomer klipper som Lucky Luke med plocken. Vi kommer få uppleva drama och spänning och skönhet och aggressioner och glädje och ilska och domarskandaler och tavlor och galenskap. Vi kommer jubla och skrika och hoppa upp och ner och skälla och svära och geniförklara och debattera och spruta ur oss åsikter i den här bloggen.
Det är oändligt mycket mer än jag vågade drömma om då, under de längsta dagarna i livet.
Så prisa denna första dag i Stanley Cup-slutspelet 2020. Besjung den. Hedra den.
Den är, i sanning, välkommen.
• • •
Såvida inte pandemin klingar av i mirakulös takt kommande månaden får bloggen, som jag tidigare berättat, snällt täcka hela den här festen från fina gamla korresoffan.
Det är under rådande omständigheter för krångligt, och för dyrt, att resa till Kanada – och fastän jag faktiskt har ett brev från NHL som vidimerar att jag är en ”essential worker” (skyll inte på mig, det är inte jag som tar till sådana kraftuttryck…) och därmed lär kunna ta mig över gränsen är det högst oklart om jag i så fall kommer tillbaka in i USA igen.
Så – de här grå soffkuddarna kommer få se mer av min breda ändalykt än någonsin tidigare.
Lite deppigt, förstås. Frustrerande, rentav. Det blir första gången sedan våren 2006 jag inte reser ens en meter under slutspelet och hela mitt väsen skriker efter hemska bagarväckningar på Marriott i San Jose, tikibarssittningar i Tampa, morning skates i Pittsburgh, köer till securityn på LaGuardia, ribs på Martin’s BBQ i Nashville, krångligt hyrbilsbyte i Chicago, Acela-tåg till Washington, nervösa kvällspromenader i St. Louis, dåliga Lönta Lindqvist-vitsar på pressläktaren i Vancouver, stress i pressrummet i TD Garden när det bara är en timme till puckdrop, allsång med Pierre LeBrun och Scott Burnside på The Keg i Toronto, trängsel i hissen Wells Fargo i Philly, besvär att hitta omklädningsrummen i Raleigh, blaskigt kaffe i Dallas, Simba Sjöberg-suckar i väntan på att omklädningsrummet i Vegas ska öppna efter en träning, pre game-krubb i Columbus och turbulenta flygningar mellan Detroit och Denver.
För att kompensera, och ändå skapa lite stämning och atmosfär kring alla matcherna, har jag ägnat senaste dagarna åt att med hjälp av stolar, pallar, klubbor, match-jerseys, kepsar, bobbleheads, puckar, gamla ackrediteringar och lite annat smått och gott kreera ett NHL & Stanley Cup-altare här hemma i vardagsrummet i holken i östra Midtown.
Den är nu, lagom till första drabbningen i Toronto, färdig och jag ska härmed be att få premiärvisa den för världen.
Så – trumvirvlar och trumpetstötar och Star Wars-intro: Här The Biffen Stanley Cup Shrine 2020.

Magnifikt, va?
Det är mitt hemsnickrade svar på Sagrada Familia-kyrkan i Barcelona, Babylons hängande trädgårdar och Panamakanalen och var så säker – denna skapelse kommer garantera hockeymagi i augusti, september och oktober.
• • •
Redan de gamla grekerna – eller åtminstone Gordie Howe – visste att man inte ska dra för långtgående slutsatser av träningsmatcher, så det försöker vi undvika – men de vi såg den här veckan hade ju miljoner gånger mer buzz och intensitet än de mördande tråkiga shiva-sittningar vi brukar behöva lida oss genom om höstarna och de fungerade dessutom som regelrätta genrep inför playoff, så lite mer än vanligt kan vi nog utläsa.
Mest slående: Lagen som ska utkämpa do-or-die-fajter direkt, i playin-rundan kom till strid med betydligt högre puls än de åtta utvalda som redan är klara för det riktiga slutspelet och ska inleda med roundrobin-matcher som avgör blott seedningen.
Således lägger åtminstone jag mindre vikt vid hur exempelvis Boston och St Louis och Dallas uppträdde, de var liksom inte riktigt där. Men det var svårt att inte bli imponerad av Nashville, Edmonton, Columbus och Winnipeg.
Så jag hissar varningsflagg för dem jag.
• • •
Klubborna i The Shrine tillhör egentligen bloggens gamla sidekick Eken. När han flyttade hem från New York för några år sedan bad han att få magasinera dem här hos mig så han kan använda dem för sina märkliga träningspass på Chelsea Piers när han hälsar på i stan.
Det har hänt exakt en gång på sex år, men det gör inget. Jag gillar att ett par komposit-sticks ingår i möblemanget. Särskilt som det här namnet återfinns på skaftet.

Det gick ett tag rykten om att Eken själv pillat dit ”Backström”, för att kunna stajla med att han känner hjälten från gemensamma hemstaden Gävle, men det dementerar han med kraft i ett sms från Hammarby sjöstad:
– Det är Bäckis klubba. Han har även lovat mig att den garanterar bra flippmackor, skriver han.
Det betyder att den garanterar stora tv-stunder i mitt vardagsrum också.
• • •
Förr om åren har jag slutat tippa enskilda matcher i bloggen när slutspelet börjar, för det blir lätt känsligt och konstigt när så mycket hela tiden står på spel.
Men det här är ett undantagstillstånd till playoff och därför gör jag också ett undantag och avfyrar varje dag en rad – och förväntar mig replik av er läsare i spåret.
Här är dagens femling.

•Carolina – NY Rangers 4-1
•Edmonton – Chicago 5-2
•NY Islanders – Florida 3-0
• Pittsburgh – Montreal 3-2 (OT)
•Calgary – Winnipeg 3-6

• • •
Fundamentet i altaret utgörs, som ni kanske ser, av gamla ackrediteringar.
Jag brukade spara alla, har ett helt bibliotek som ligger och skräpar i lådor och kartonger över hela lägenheten och fick mig en rungande resa nerför Memory Lane när jag nu satte mig ner och bläddrade i det biblioteket.
De verkliga klenoderna är förstås de från samtliga Stanley Cup-finaler sedan 2007 och de hänger in prime location i altaret.


Trist bara med den från ifjol. Den råkade åka med i tvätten och ser ut så här. Hallå.

Här är en annan dyrgrip.

Det är inte bara det att Atlanta Thrashers inte finns längre. I just den här matchen, 5 oktober 2007, begick både Nicklas Bäckström och Toby Enström NHL-debut i Phillips Arena.
Riktigt varm i hjärtat blev jag när jag hittade de här också – ackisarna från OS-turneringarna i Vancouver och Sotji.


Snacka om höjdpunkter i livet. Jag MÅSTE hänga i så jag kan vara med i Beijing och Milano också!
• • •
Ifall John J varit orolig hur gamle Doc Emrick, de nordamerikanska hockeysändningarnas mer ålderstigne Niklas Holmgren, ska kunna sköta sitt jobb i dessa corona-tider kan jag jag lugna honom.
För my goodness – NBC har installerat en fullfjädrad studio i gubbtjyvens hem utanför Detroit och där ska han sitta och kommentera alla de största matcherna, medan fru Emrick, får man anta, servar med varma mackor och choklad.
Visst blev du glad nu, John?
• • •
Allra längst fram, i verklig place of prominence, hänger två gamla brickor utfärdade av den duo lag jag kommit fram till att jag ser som troligaste finallagen…

• • •
Vad gäller upplägget med hubstäder och match på match på match i samma arena är det en liten detalj jag fortfarande undrar över.
Vad händer om det blir förlängning? Det är slutspel nu, ju, så en förlängning kan hålla på precis hur länge som helst – och inget i universum är mer kittlande än den sortens thrillers, som bekant.
Då hotas ju hela det tajta spelschemat – eller är det meningen att matcher ska starta mitt i natten?
Kan bli spännande.
• • •
Henke Lundqvist var bättre än Storken i träningsmatchen mot Islanders, men det verkar ändå som coach Quinn startar den unge ryssen idag.
The King får trösta sig med att han har en framskjuten position i stans coolaste altare.

Tyvärr gick högerarmen av (!) när jag tappade honom i golvet igår, men det får vi väl helt enkelt försöka leva med.
• • •
En annan fråga, kopplad till det faktum att alla lag får använda sina egna gimmicks – Blue Jackets har alltså de jävla kanonerna med sig sig till Toronto! – och målsånger och what not:
Kommer någon stackars materialare slänga in kepsar på isen när Mika, Draisaitl, Patrick Kane, Patrik Laine och Evgeni Malkin gjort sina hattricks?
• • •
Lite annat smått och gott i altaret: Där finns en keps från kvällen när de pensionerade Lidas tröja i The Joe i Detroit och en annan keps från Fast Freddy Shoetsring, där finns puckar från diverse All Star-helger och Winter Classics, en liten zamboni, favoritslipsarna jag helst använder i stora Stanley Cup-matcher, Canucks underbara old school-jersey (inköpt på Hockey Hall of Fame; så mycket gillar jag den), en röd slutspelshandduk från United Center 2010, en kaffemugg från Nashville för allt pressläktarkaffe som förblir obryggt i år, en rosarandig Sportbladet mössa för det är Sportbladet jag jobbar åt och älskar, en oöppnad Bud Light för det är såna man dricker i tikibaren, ett gammalt medlemskort i Deltas Sky Club som får symbolisera alla flygningar jag inte gör i det här slutspelet – och ett nyckelkort från Marriott som på samma sätt symboliserar alla hotellrum jag inte kommer att bo i.











Precis som nämnda Sagrada Familia-kyrkan är detta dock ett work in progress, altaret kan komma att växa och ändra form under resans gång.
Vi ska se om vi inte kan få någon vänlig spelare – Kronwall comes to mind! – att skicka lite pensionerad utrusning jag kan hänga i mitt konstverk.
Nån handske, en hjälm, sargflisa från The Joe, ett printat Hästpolo-skämt, en susp…skulle sitta väldigt fint.
• • •
Även NBA har alltså vevat igång sin säsong igen, nere i Orlando, och tv-sändningarna från deras matcher lovar också riktigt gott.
Ja, de straffar till och med NHL genom att streama in live-bilder på fans på LCD-skärmar i hallen. Det konceptet måste ju Gary tvinga NBC att kopiera. Man vill ju se Ekeliw, Viberg, Chall, MN Johan, Idsint, HEK, Julia, Vanessa och alla andra flimra förbi.
Däremot håller det, som förväntat, på att gå helt åt helvete för basboll-ligan. Ytterligare ett koppel spelare har testat positiv och nu varnar MLB:s egen Gary Bettman, Rob Manfred (ingen relation till HEK:s hund, vad jag vet…) om att han förmodligen kommer tvingas avbryta säsongen.
Att de inte fattade att bubbla av NHL- och NBA-sort är ett absolut måste i det här läget.
• • •
För den som till äventyr tycker att det blir väl mycket babbel, och lite väl lite handfast hockeysnack, i det här introt – jag avlossade en rejäl salva konventionellt förhandsmaterial åt Sportbladet igår och jag ber att få rekommendera den här kartläggningen, den här krönikan, den här Landeskog-intervjun och den här listan över de tio hetaste svenskarna.
• • •
En sista sak om altaret för idag – eller i alla för det här introt:
Pallen jag byggt hela installationen med kommer från saliga gamla Eliane’s, jag ropade in två barstolar från den älskade saloonen på Upper East Side på en auktion när den hade slagit igen 2011, och det passar utmärkt för dit styrde jag ofta stegen för förstklassig vickning efter matcher på Garden back in the day.
Några gånger lyckades jag lura med mig hockeystjärnor också, så chansen finns att någon sådan – kanske rentav en Lundqvist – placerat rumpan på just den där pallen.
• • •
Ber att få instämma med Julia – med all emfas jag har. Det är riktigt ledsamt att du lämnar oss, Vanessa. Du är ett mycket uppskattat ess i spåret – och precis som Julia påpekar behöver vi fler kvinnliga inslag bland alla boys.
Tyvärr kan jag göra mindre än vanligt åt problemen just nu, för dels är det fortfarande semester och dels har vi högst begränsad bemanning på redaktionen under pandemin, men jag ska som vanligt försöka.
Ett litet tips i största allmänhet:
Det fungerar som jag förstått saken MYCKET bättre att följa den här bloggen, och dess spår, på laptop än med telefon.
I alla fall som det är just nu.
• • •
Det blir långa och intensiva arbetspass de inledande playoff-veckorna, och därtill korta nätter, så gubben i holken lär få känna att han lever.
Men förberedelser är allt, det har jag lärt mig av Örebro-coachen och gode vännen Larionov Laxen Eriksson , så för en gångs skull har jag till denna förmiddasgsession skaffat proviant på förhand och kan inleda dagen med en – håll i er – frukost i korresoffan. Utan spontan tjurrusning till snabbköpet på hörnet på andra avenyn.
Äter till och med – yoghurt!
2020 är verkligen året när allt kan hända.
• • •
Bekräftat nu:
Dougie Hamilton är inte fit to play ännu.
Surt monumentale för Canes.
• • •
Det kom en bild från hamnen i Nordkoster här i arla morgonstunden.

Ondskan Ekeliw, på semester i de trakterna med sin norska fästmö, är så till sig inför SC-premiären att han börjar spontan-posera i solen…
• • •
Strålle Strålman fyller 34 år idag han – och får för första gången fira födelsedagen med match. Och en viktig en, at that.
Grattis, säger bloggen.
• • •
Apropå högtider är det fina människor som har namnsdag idag.
Jag har ställt fram presentbordet…
• • •
Att Brad Marchand lämnade isen i Bruins lilla floppmatch mot Jackets, och att klubben inte har någon uppdatering om vad han är i för skick…helt bekvämt kan det inte kännas för B’s-fansen.
• • •
Skönast torde det unika pandemi-upplägget vara för domarna. De får för första gången någonsin hänga i två stora grupper i hub-städerna och slipper pressen från 20 000 vrålande fans på läktarna. Som Brooks skriver i Post idag: Vi lär slippa se armar åka upp fem sekunder efter svårbedömda situationer…
• • •
Visst saknar man redan Erik Karlsson?
• • •
– Vi måste bli komfortabla med att vara okomfortabla.
Så filosofiskt lyckades Chris Kreider häromdagen beskriva läget inför en slutspelsstart som för många av hans unga lagkamrater är den allra första.
Bra sägning – nästan lika oförglömlig som den här gamla favoriten:
Slutspelet är grundseriens elaka storebror, som just släppts ur fängelse och är ute och letar efter trubbel.
• • •
Vi tycker det är en stor idag. Tänk då vad de amerikanska kollegor ska tycka som i fjorton dagar suttit i karantän i kanadensiska hotellrum – Sarah McLellan från Minnesotas Star-Tribune, Adrian Dater från Bookies i Denver, Samantha Pell från Washington Post och Jim Thomas från St. Louis Post Dispatch – och just idag släpps ut igen.
• • •
Sedan i söndags, när Fas fyra i Return To Play-processen inleddes, har NHL utfört 1500 covid-tester per dag.
Antal positiva resultat: 0.
Hej baseboll…
• • •
En intressant aspekt som Viberg är inne på i sin eminenta förhandskrönika hos Svenska Fans:
Detta är första Stanley Cup-slutspelet genom tiderna som inleds med helt utvilade spelare – och nu behöver de inte ens trötta ut sig med påfrestande flygresor genom olika tidszoner kors och tvärs.
Det, i sig, kan leda till de bästa hockey som någonsin spelats.
Ojvoj.
• • •
Fan, yoghurt är ganska gott.
Men någon kliande müsli kommer aldrig serveras i holken. Jag blir fältbiolog innan det sker.
• • •
Det här är, by the way, första gången på 95 år som kampen om Stanley Cup uteslutande äger rum på kanadensisk mark.
Bara en sån sak.
• • •
Och på pandemins 142:a dag sa Gary:
Släpp pucken.
Det gick, som sagt, inte ens att drömma om den här dagen för fyra månader sedan.
Men nu är den verkligen här.
Enjoy, mina vänner – världens bästa läsare.
Game on!

Som The CEO of Everything messar från sin ranch I Florida:
Är försäsongen över snart?
Hehe, ja man är bra bortskämd. Det var fint att de smaskade igång showen igen och den här pre season-skärvan lyste ju med oerhört mycket mer betagande strålkraft än de trögflytande veckorna i september någonsin gjort – men nu vill vi i alla fall ha riktiga matcher.
Och – de kommer. Vi ska bara stöka av tre aptitretare till idag, så även Predators, Stars, Bruins, Blue Jackets, Coyotes och Golden Knights får chansen att ruska av sig rosten. Sedan får vi en liten paus imorrn – för att kastas rakt in i elden på lördag.
Ready?
Det blir episkt.
• • •
Själv är jag tacksam över fredagens andningshål, för jisses – den här från-noll-till-250/kmh-på-en-sekund-handen vi plötsligt fann oss sittande med sög sånär musten ur papa Biff. Det har varit så mycket som ska skrivas och vara klart innan playoff-crescendot tar vid att hjärtat rusar. Och racet pågår fortfarande, jag är precis på väg in på upploppet, så ni får sköta verksamheten själva även denna sista försäsongomgång.
Men här är några små iakttagelser att tugga på medan puckarna viner över isarna i Big Smoke och Edmonton.
•Efter Florida-derbyt igår var det gissningsvis inte bara jag som reviderade tipset i Panthers-Islanders-serien. Katterna stod för en horribelt undermålig insats. Och Bobrovsky…brother, vilken flopp monumentale.
•Hurra för Chall, som ordnar en bracket åt oss igen. Ni hittar den här – och den goes, som alla väl förstår, online när vi tagit oss genom playin- och roundrobin-rundan.
•Bluesmännen gav inte heller något särskilt förtroendeingivande intryck mot Blackhawks, men dem är jag mindre orolig för. De ska upp i en måttligt engagerande seedningsrunda och börjar först därefter spela riktiga matcher. De hinner hitta sitt sväng. Men Pantertanterna måste spela säsongens bästa hockey NU.
•Henke Lundqvist var det inga fel på igår kväll. Jag skulle rentav vilja påstå att han spelade bättre än Storken…
•Ikväll vevar NBA ingång sin comeback också, på Disney World i Orlando. Men där ska samtliga 24 lag spela åtta matcher som avgör seedningen. Först därefter börjar slutspelet. Herrgud vilken bajamaja det hade varit att behöva sitta på under en hel vecka.
•Lightning saknade både Stamkos och Pansarkryssaren från Fäbodvägen i öppningsmatchen. Och körde ändå över delstatsrivalen på det sättet. Ojvoj.
•Elliotte Friedmans skägg kan vara tidernas mest uppseendeväckande. Det ser ut som att han drabbats av samma exotiska sjukdom som Dupond och Dupont i Tintin-äventyret ”Det svarta guldet”.
•HEK, nu får du och Manfred äntligen se LAGET för första gången på fyra och en halv månad. Har ni puls?
OK, nu ska jag återgå till reguljära förhandsskriverier – och sedan bygga färdigt en oerhörd hockeyshrine ni får se på lördag.
Happy sista försäsongskväll!

Först fyra månader i den svarta intigheten – och så en vrålande burnout rakt in i solen.
Det är lite så det känns när NHL plötsligt återvänder med pang-pang-action dygnet runt.
Först tre matcher igår – och så sex stycken idag, i en enda svit från lunch till midnatt.
Jisses Amelia!
Men enjoy, är det någon gång vi förtjänat för mycket av det goda är det nu.
Just idag får ni i spåret dock ta hand om showen på egen hand. Blogg-farfar ska spela in podd, skriva tusen texter inför helgen – ja, nästan så många i alla fall – och bygga en hockey-shrine.
Coming up first: Florida-derby. Sedan följer Wild-Avalanche, Capitals-Hurricanes, Blackhawks-Blues, Rangers-Islanders och, framåt vargtimman, Jets-Canucks.