VANCOUVER – CHICAGO 2-0 (Period 2)
• • •
– MARKY, MARKY, MARKY!
Det finns fler svenskar än de två rödlätta från Järved Rogers Arena visar sin uppskattning denna afton.
På mycket goda grunder.
Markan visar återigen att han är en sann Vezina-kandidat i år.
• • •
Haha, Bieksa-Pjäxan skulle man vilja gå på fler högtider med.
Jag har inte hört en så bra talare sen…ja, sen jag själv fick tyst på Babianen på Fast Freddy Shoestrings bröllop.
• • •
Lönta Lindqvist här på sätet intill – vår egen Kramer – har J.T Miller-feber.
– Han är fanimig den mest geniala spelaren i hela ligan, utbrister han plötsligt.
För oss som såg honom under några år i New York är det svårt att instämma helhjärtat, men visst – pöjken har hittat en ny nivå här i Vancouver.
• • •
Man kan tycka att det låter som att Gary Bettman blir utbuad när han presenteras innan Sedin-ceremonin, men jämfört med hur det lät när han sommaren 2011 kom in på samma isplätt för att överlämna Stanley Cup-bucklan åt Zdeno Chara är det snarast jubel.
Så ser han också väldigt nöjd ut mitt i stormen.
• • •
Ah, att Elvis inte får baka cannoli när han kommer fri.

Den vinkeln ville vi ha…
• • •
Coolt att Mattias Öhlund är med bland de forna lagkamraterna under ceremonin
Han får inte all cred han ska ha.
• • •
Det kan tyckas lite B av de stormrika ägarna att inte ge de helgonförklarade tvillingarna något mer spektakulärt i present än en VIP-biljett till Kentucky Derby, men nu råkar ju Daniel och Henrik vara hästfolk och då finns det mycket lite som är större.
• • •
När bröderna nämner självaste Torts i sitt tacktal börjar det fnissas och skrockas på läktarna och för all del – hans lilla stint här var ju en veritabel cirkusföreställning.
Men Danne och Henke har hela tiden insisterat på att han hör till de bästa coacher de haft och ja, ni vet ju vad vad papa Biff tycker.
• • •
Däremot är det aningen fantasilöst av de nuvarande spelarna att komma dragande med en resa var som helst.
Det är inte som att jubilarerna inte har råd att åka var fan de vill ändå…
• • •
Victor Hedman, Bäckis, Joakim Nordström, Lill-Nyllet – i superhippa brillor! – Wild Bill Karlsson, Erik Karlsson, Henke Lundqvist, Gabe The Babe Landeskog och Bengan Hörnqvist paraderar alla förbi i jumbotronen med videohyllningar under en reklampaus.
• • •
Danne är rolig när han säger några uppskattande ord om Blackhawks – och lägger till ”till och med Duncan Keith”.
Det var ju Hawks-backen som sänkte honom med en riktigt ful armbåge 2012 och nej, sånt glömmer Vancouver ALDRIG.
Och ska ju inte göra heller….

• • •
Travis Green yrar inte när han hävdar att domarna låter motståndarna ta sig lite väl mycket friheter med Elias.
• • •
Ja, det ÄR så väldigt mycket Sedin att inleda ett tal som det ikväll med att önska Jay Bouwmeester ett snabbt tillfrisknande.
Satan vad otäck den sekvensen var.
• • •
Inga gissningar om var bloggen tar vägen imorrn?
Ni förvånar.
• • •
Nu har vi bestämt att vi ändå måste skåla i en skvätt Sedin-öl när vi är klara med allt ikväll.
Men först – en perre till med Mighty Markan och Elvis.

VANCOUVER – CHICAGO 1-0 (Period 1)
• • •
OK, texter och grejor är lämnade till redaktör Emilia i Estocolmo.
Nu gör vi fortsättningen av det här på samma sätt som vanligt.
Jag ska bara sänka pulsen med fyra snabba koppar kaffe först.

There they are, på väg mot evigheten.

Nu ska det skrivas en massa text här. Enjoy the game så återkommer jag när jag kan!

Det är nåt betagande, nåt coolt, bara med själva numren.
22 och 33.
De har schwung, de är symmetriska, de svänger som en gammal souldänga från Memphis.
Precis som tvillingarna som bar dem under arton långa säsonger med Canucks.
Och nu – i den tidiga kvällen i Vancouver, British Columbia, Kanada nådens år 2020 – skickas de, 22 och 33, gemensamt in i Vancouvers evighet.
Det blir något att vara med om.
Högtidligt.
Emotionellt.
Oförglömligt.
”Det kan du väl inte veta på förhand”, invänder månne viktigpettrig vän av ordning.
Men jo.
För det första är det i sig gripande att två så kära favoriter – lysande hockeyspelare, ännu bättre människor, som alla i Kanada säger – blir föremål för denna yttersta av hedersbetygelser.
För det andra vet nordamerikanska idrottsklubbar hur man laddar den här sortens ceremonier med lyster, finess och känslosvall.
Så häng med nu.
Stay awake.
Du kommer alltid minnas var du var och vad du gjorde när snitsiga numren 22 och 33 blev del av historien.
• • •
Puben Relish på Nelson Street i downtown Vancouver har aldrig haft en bättre förmiddag än denna småkalla onsdag.
Redan vid 10.00 sitter uppemot hundra törstiga svenskar – de flesta från Medelpad och Ångermanland – redo runt de knappt tjugo borden i den tajta lilla lokalen.
På menyn:
Allsvenskt möte mellan Modo och Timrå på stream från Ö-vik, rattad av Emil Westerlind.
För visst, det är kul och spännande att åka på gruppresa till Vancouver för att vara med på Sedin-ceremoni, men det går ju inte att missa hatmatch i Fjällräven bara för det.

– Lite speciellt är det att sitta här en förmiddag och titta på match hemifrån men det är ju en väldigt viktig match, säger en Svenna Strandberg och rycker lite en Modo-tröja signerad av alla A-lagsspelare.

Jag förstår precis. Vore det Brage mot Dalkurd i en höstmatch i Superettan skulle jag också ha jersey på mig – och öl i näven.
• • •
Det var deras egen katedral i arton säsonger, ett monument till den telepatiska hockeykonstens ära, så det är inte mer än rätt att Rogers Arena byggts om till ett regelrätt Sedin-tempel, med hela läktarsektioner draperade i de där favvonumren och rinken förvandlad till ett altare – bland annat bestående av de individuella priser tvillingarna vann, exempelvis Hart Trophy, Art Ross Trophy och Ted Lindsay Award.

Mäktigt – på ett nästan overkligt sätt, faktiskt.
• • •
Inledningsvis är det de talrika Modo-fansen som jublar högst under den blågula förmiddagsmässan på Relish, men ju längre förmiddagen går, desto gladare blir medelpadingarna – med själve Nubben, Timrås sportchef, i spetsen.
Efter två perioder reser sig åtskilliga av ångermanlänningarna till och med och går.
Ger ni upp, undrar jag och Lönta.
Men det är bara köket som, redan vid 11.30, tömt lagret av kycklingvingar och burgare – och man måste ju ha fast föda också…
• • •
Vancouver bjuder till och med, kvällen till ära, på Sedin-bärs.

Ska vi gissa att den ena har en lite avvaktande och smeksam arom – och den andra en mer direkt dito?
Jag kan tyvärr inte presentera facit för jag ska jobba under kvällen och imorrn väntar en skoningslös bagarväckning.
• • • 
Kerstin Arvidsson håller varken på Modo eller Timrå för hon kommer från Hedemora och vet bättre – som de flesta från ärans och hjältarnas landskap.
Att hon – som coolt nog köpt NHL-resa till sig själv i 60-årspresent – ändå hänger med de andra till Relish beror på att hon älskar hockey
Därför höll hon, så leksandsfans hon alltså är, på att svimma när hon häromdagen fick hälsa på Elias Pettersson.
– Jag kunde inte sova på hela natten, jublar hon.

Well, artister som kallas Elvis brukar ha den effekten på sina fans.
• • •
En timme innan ceremonin på isen börjar spelar de Wannadies ”You And Me Song” i Sedin-templet.
Mycket angenämt, men vadå, är Danne och Henke Wannadies-fans?
Då skulle de stiga ÄNNU mer i aktning i den här bloggen.
• • •
Att Canucks möter just Blackhawks denna Daniel-och-Henrik-högtid är definitivt en händelse som ser ut som en tanke.
Var det några tvillingarna gick upp i svavelosande holmgångar mot var det Hawks. Rivaliteten de där åren när de möttes i slutspelet tre år i rad – 2009, 2010 och 2011 – liknade verkligen ingenting. Jag ÄLSKADE att resa till Chicago om vårarna och sitta i United Center och se dem försöka slita varandra i stycken.
2009 och 2010 slutade det i bitter sorg för canuckerna och det höll det på att göra 2011 också. De tappade 3-0 i serien och i Game 7 här i Rogers blev det OT – men då lyckades Burrows damma in det skönaste segermål Danne och Henke upplevde i karriären.
De ser gissningsvis gärna att den här jubileumskvällen slutar på ungefär samma sätt.
• • •
Nä, nu spelar de Abba också.
Och nu Andreas Johnssons ”Glorious”, om någon minns den.
We get it.
Det blir blågult soundtrack i största allmänhet – natten lång.
• • •
När en sån som just Elias får uppleva en sån här kväll, nog måste han i sitt eget stilla sinne reflektera över att en likadan ceremoni väntar på honom någon gång (vilket jag skrev lite om i dagens krönika)
Fast det lät ju dröja.
Ska vi gissa på februari 2040?
Då är jag 72 och tammefan om jag inte tänker sitta här då också.
• • •
En lokal rockveteran som heter Jim Byrnes och hans band underhåller med live-boogie under preludierna och det passar bra för han ser ut precis som Brian Burke!
• • •
Här väntar evigheten.

Så vackert.
• • •
Att Elias nog lär få sin tröja pensionerad såsmåningom kan vi nog vara rätt säkra på, men vilka andra svenskar kommer hedras på samma sätt.
Det har vi diskuterat rätt ingående i den svenska mediaskocken senaste dagarna och – kommit fram till följande.
Bara hans kontrakt går ut någon gång är Zäta given, liksom Henke Lundqvist, Bäckis och Vigge Hedman – och stannar han bara i öknen hela karriären lär det hända även OEL.
Har vi fler förslag i läsekretsen?
• • •
Om upplysningen att bagarväckning väntar imorrn väcker frågor av typen ”undrar om Biffen ska någon annanstans då” kan jag meddela att svaret är ”ja”.
Om allt går bra har vi liveblogg imorrn kväll också.
Men jag tänker inte berätta var.
• • •
65 borde vara en given hit i taket i Canadien Tire Center i Ottawa också, men efter flytten till San Jose är det mer osäkert.
• • •
Bäckis och Landeskog har redan fladdrat förbi i jumbotronen under uppvärmningen.
Räkna med ett höra mer av dem.
• • •
Now, det blir lite speciellt här i bloggen nu. Så fort ceremonin är klar ska vi rusa till omklädningsrummet och träffa tvillingarna för intervjuer – och sedan snabbproducera material åt våra redaktörer.
Det innebär att matchen mellan Nucks och Hawks antagligen hinner börja innan vi hörs igen, men håll ut – och håll spåret kokande.
• • • 
Nu tar vi ett par djupa andetag.
Det känns att något väldigt, väldigt stort snart händer i Vancouver.

Ready, folks?
Om några timmar börjar ceremonierna i ett för dagen grått och småblåsigt Vancouver.
Det kan ni ju inte missa.
Övriga matcher ikväll börjar dock tidigare än vårt paradnummer så en tipsrad måste klämmas fram redan nu.

•Boston – Montreal 1
•LA – Calgary 2
•Vancouver – Chicago 1

Innan vi hörs igen tycker jag ni kan testa era Daniel- och Henrik-kunskaper i denna lilla quiz.

Som de säger här:
Allt bra, eh?
Idag har vi en off-day i Vancouver City och laddar för morgondagens högtid i Rogers Arena.
Själv tänkte jag ta tillfället i akt och redan vid 16, lokal tid, sätta mig och titta på matcher som i normala fall börjar betydligt senare för oss som bor på den andra kusten.
De slutar så här, gissar jag.

•Buffalo – Detroit 1
•Toronto – Arizona 1
•New Jersey – Florida 2
•NY Islanders – Philadelphia 1
•Pittsburgh – Tampa 1 (OT)
•Minnesota – Vegas 1
•Winnipeg – NY Rangers 1
•Dallas – Carolina 1
•Colorado – Ottawa 1
•Edmonton – Chicago 1
•Anaheim – St. Louis 2

• • •
OK, sov nu ut ordentligt så ni har ork för Sedin-veckans orgiastiska klimax.

VANCOUVER – NASHVILLE 6-2 (Slut)
• • •
Jaha, det där får väl betraktas som en strålande start på den Sedinska högtiden i Vancouver Town.
Det firar vi med en liten bildkavalkad, tycker jag.

• • •
Som ni ser saknas ”The End” i rubriken ovan. Det betyder att Sedin Week bara fortsätter.
Dock:
Det är på onsdag den stegrar igen. Imorrn tar vi det soft här i British Columbia.
Tipsrad kommer, men inget mer.

Tekniskt haveri i slutminuterna, så först nu kan jag meddela – det slutar med 6-2-seger för canuckerna.
Och som vi brukar säga:
Mer sen.

VANCOUVER – NASHVILLE 5-2 (Period 2)
• • •
Det håller på att bli en Legend’s Night med nerv monumentale.
Allt ser ut att vara över när Elvis mindre än en minut in i mittakten gör 4-0, men gästerna från Tennessee tar sig faktiskt samman och börjar nafsa canuckerna i halsen..
Om det inte varit för att Jacob Markström radar upp Hasek-inspirerade shownummer till räddningar hade det lätt kunnat vara oavgjort nu.
• • •
Om 20 år kommer det garanterat arrangeras en Elias Week i Vancouver också.
Det kan jag inte vara den ende som reflekterar över när han tar över en sån här föreställning och toppar den med 24:e cannolin för säsongen…
• • •
För Preds-fans som HEK måste det ändå vara uppmuntrande att se att boysen har den här sortens beslutsamhet i sig även när det tar emot.
För bara några veckor sedan kollapsade de totalt när de hamnade i besvärliga underlägen.
• • •
Igen, Markan – han tar ju andan ur oss nu.
Håller ens Lehner den här klassen?
• • •
Man skulle bra gärna vilja veta vad det är John Hynes gjort med Mikael Granlund.
Han var en nobody under Lavy – och lagets vassaste forward nu.
• • •
Ja, nej, Pekka Pinne har inte världens roligaste kväll – eller världens roligaste säsong.
Han får trösta sig med GM Poile i alla fall inte plockat upp en tredje målis från farmen och förödmjukar honom kväll efter kväll…
• • •
Tror jag identifierat sektionen på etaget längst ner – mitt emot spelarbåsen – där vi satt under OS-matcherna 2010.
På den sortens turneringar får media nämligen alltid bästa platserna – skyll på IKO, inte mig! – och just den gången, de veckorna, var det inget annat än hypnotiskt att få befinna sig så nära all super-explosiv action.
• • •
I Gävle-logen här intill är det just sånt drag man föreställer sig att det ska vara när Gävle-bor får se en av de egna briljera som Markan gör just nu.
Larsson – han som tog sig en extra Göteborg innan första nedsläpp – kommer inte ha någon röst imorrn.
• • •
Sett till rafflet i fortsättningen var det ju lite onödigt att Miller vickade in femman här i slutet.
Men ett tidigt bortamål när Period 3 börjar och…ja, kanske.
• • •
Hittade en väldigt god kaka i förra pausen. Låt oss se om det finns några kvar,.

VANCOUVER – NASHVILLE 3-0 (Period 1)
• • •
Oh, baby!
Legendarerna på läktarna har i sanning pumpat canuckerna fulla med inspiration.
Proppfulla.
De spelar med exakt det bett, den stridslystnad och det klipp i steget som bara lag som gett sig själva fan på att vinna besitter.
Det kan, är jag rädd, bli slarvsylta av Preds innan Legend’s Night är över.
• • •
I en reklampaus tio minuter in i inledningsperioden börjar Sedin Week på riktigt.
Då avlossas först en video som visar hur pojkarna från Ö-vik under arton år först blev män och sedan ikoner – och därefter zoomas de in, livs levande, i en loge utanför utvisningsbåset.
Jublet som följer är ett enda extatiskt…vrål.
• • •
Mja, Elias ser inte så värst skadad ut när han hittar Sutter med den direkt geniala skottfinten i hemmalagets hittills enda PP.
Man tror ju inte riktigt sina ögon.
• • •
Det är alltså gudarna som har sina tröjor pensionerade sedan tidigare – minus Pavel Bure; han hälsar till gamla hemstaden i förinspelad video på jumbon – som kommer ut på isen för maffig pre game-ceremoni.

Väl där får de se nya banér, i färger från respektive era, avtäckta i taket.
Markus banér ser mycket propert ut – precis som Markus själv.
• • •
Preds är egentligen inte så dåliga. De såg betydligt blekare ut i Bridgestone i den där Toronto-matchen bloggen såg för två veckor sedan.
Det är bara det att det att det fullkomligen blixtrar om Canucks.
• • • 
Hm, Ovies jakt på 700 tycks ha fått hela Capitals att gå i stå.
Nu lär han nå sin milstolpe på bortais istället och det kanske är lika bra.
Till och med han blir för ivrig när sånt ska göras på beställning.
• • •
Markans pondus i kassen får mig att tänka på så stora målvaktsnamn att jag inte vill ta upp dem.
Det blir för fånigt.
• • •
Det är, faktiskt, rätt gott om åskådare i Preds-jerseys på läktarna-
Förbryllande.
Fast inte SÅ förbryllande när Nick från Music City påminner om att halva Nashville-truppen kommer från British Columbia.
• • •
Woah, vi har Stiko Per med oss i spåret!
Sicken ära!
• • •
Nu ska vi se vad de tänker bjuda en småhungrig biff på för kanadensiska läckerheter.
Det brukar inte direkt vara någon hälsokur här – tack och lov!